Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning av frågan örn tillhandahållande för en större allmänhet av billig badoch w. c.-attiralj samt diskbänksinredning.
1944-06-22 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1944:12, Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning av frågan örn tillhandahållande för en större allmänhet av billig badoch w. c.-attiralj samt diskbänksinredning.
Dokumentets text
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 12.
1
Nr 12.
Ankom till riksdagens kansli den 22 juni 1944 kl. 11 f. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning
av väckt motion angående utredning av frågan örn tillhandahållande
för en större allmänhet av billig bad- och
w. c.-attiralj samt diskbänksinredning.
I en inom andra kammaren väckt motion, nr 424, har herr Stattin hemställt,
att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Majit begära utredning i frågan örn
tillhandahållande för en större allmänhet av billig bad- och w. c.-attiralj samt
diskbänksinredning.
I fråga örn motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Över motionen, som av andra kammaren hänvisats till dess tredje tillfälliga
utskott, har nämnda utskott inhämtat yttranden från medicinalstyrelsen, socialstyrelsen,
egnahemsstyrelsen och statens byggnadslånebyrå. Härjämte hava
Sveriges industriförbund och Sveriges standardiseringskommission beretts tillfälle
yttra sig i ärendet.
Medicinalstyrelsen erinrar örn att styrelsen vid upprepade tillfällen betonat
den stora betydelsen för den allmänna hälsovården av tillgång till vatten- och
avloppsledningar. Sålunda hade styrelsen i yttrande den 11 februari 1943 över
av egnahemsstyrelsen’ framlagt förslag örn anslag till dylika ledningar livligt
förordat, att sådana skola komma till stånd och i yttrande den 2 februari 1944
till investeringsutredningen framfört samma synpunkter.
Intet av ovannämnda förslag avsåge dock annat än framförande till fastighet
av ifrågavarande ledningar. Utrustningen inom lägenheterna hade hittills icke
varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet i annan mån än att utgiften
för inredning av badrum, w. c. och kök i princip ingår i de medel, som beviljats
till bostadsförbättring å landsbygden.
Det vore givet att sådan utrustning, som motionären avser, i möjligaste mån
måste anskaffas för de lägenheter, vilka erhålla vatten- och avloppsledningar,
därest dessa senare skola på avsett sätt utnyttjas. Ett förbilligande av den
ifrågavarande materielen vore sålunda i hög grad ett hälsovårdsintresse. Medicinalstyrelsen
ansluter sig därför till motionens syfte och vill förorda, att den
av motionären begärda utredningen må komma till stånd.
Socialstyrelsen anför, att den i motionen berörda frågan utan tvivel hade en
icke ringa betydelse ur folkhälsans synpunkt såväl som med hänsyn till önskvärdheten
av åtgärder ägnade att förbättra lantbefolkningens levnadsvillkor
och därigenom motverka landsbygdens avfolkning. Det vore emellertid också
Bihang till riksdagens protokoll 1944. 12 sami. 2 avd. Nr 12.
1
2
thorsta kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 12.
uppenbart, att frågan bär ett naturligt samband med bl. a. spörsmålet örn landsbygdens
vattenförsörjning och avloppsförhållanden, varom en utredning år
1942 verkställdes av egnahemsstyrelsen. Såsom det i denna utredning betonades,
måste en förbättring av vatten- och avloppsförhållandena på landsbygden
anses vara ett allmänt intresse av stor vikt ur hygieniska synpunkter ävensom
för underlättandet av arbetet för landsbygdens kvinnor. Den i motionen väckta,
i och för sig förvisso beaktansvärda, frågan syntes i förhållande härtill lia intresse
mera i andra band. Den torde i vart fall just i bär nämnda sammanhang
vara väl värd att uppmärksammas. Den kunde även betraktas som en betydelsefull
del av landsbygdens bostadsförbättringsproblem.
Att en särskild utredning igångsättes för denna speciella fråga torde näppeligen
vara påkallat. Däremot syntes det vara väl på sin plats, att egnahemsstyrelsen
finge i uppdrag att i samband med andra där vidtagna eller planerade
åtgärder för dels förbättring av vatten- och avloppsförhållanden oell dels bostadsförbättringar
på landsbygden ägna uppmärksamhet jämväl åt det i motionen
berörda spörsmålet.
Egnahemsstyrelsen ansluter sig till det syftemål, som legat till grund för motionen.
Överhuvudtaget torde icke kunna råda mera än en mening örn betydelsen
av, att lanthemmen i ökad utsträckning få tillgång till hygieniska och
arbetsbesparande anordningar. — Vad gäller de i motionen åsyftade byggnadsdetaljerna
torde i fråga örn exempelvis badkar, standardiseringen redan vara sfi
långt driven, att ytterligare ingripande synes obefogat. En standard för tvättställ
och w. c.-stolar vore, enligt vad egnahemsstyrelsen har sig bekant, under
utarbetande hos byggstandardiseringen. I fråga om själva standardiseringen
torde alltså erforderliga åtgärder redan vara vidtagna och man har blott
att avvakta, att än flera byggnadsdetaljer skola komma att kunna bli föremål
för byggstandardiseringens uppmärksamhet.
Vissa andra faktorer, som sammanhänga med byggnadsmaterialpriserna,
exempelvis sättet för inköpens genomförande, distributionen och transportfrågonia,
vore, enligt vad egnahemsstyrelsen erfarit, under utredning av jordbrukets
byggnadsstudiekommitté.
Vad slutligen beträffar frågan örn särskilt statsbidrag för anskaffande av i
motionen omnämnd attiralj finge egnahemsstyrelsen erinra örn, att blund annat
bostadsförbättringsverksamheten torde få anses innefatta låne- oell bidragsgivning
även för här avsett ändamål, ehuru dock de inom verksamheten fastställda
maximigränserna för lån och bidrag mången gång lägga ekonomiska hinder i
vägen för anordningarnas anskaffning. Det syntes därför knappast påkallat att
inrätta några nya subventionsformer med anledning av motionsförslaget. I den
mån man emellertid går in för att i ökad utsträckning främja de av motionären
anförda syftena, kunde detta öka skälen för, att en höjning av de nuvarande
lånens och bidragens maximibelopp genomföres och att ny prövning av medelsåtgången
inom bostadsförbättringsverksamheten äger rum.
Statens byggnadslancbyrå anför följande:
Statens byggnadslånebyrå behjärtade givetvis i hög grad lief i motionen
framförda önskemålet, att befolkningen, särskilt på landet, i så stor utsträckning
som möjligt bereddes tillfälle till bad i hemmet. Byrån ställde sig emellertid
tvivlande till möjligheten av att genom standardisering mera väsentligt nedbringa
kostnaderna för badrumsinredningar och dylikt. En avsevärd del av
härför erforderliga byggnadsdelar tillverkades nämligen redan nu som standardvaror
i mycket stora serier.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 12. 3
Badkar tillverkades inom landet av Ankarsrums bruk. Därjämte förekomme
under normala tider en betydande import av badkar, främst från Tyskland.
De importerade badkaren tillverkades i utlandet i mycket stora serier, och priserna
för karen torde endast obetydligt kunna påverkas av ett eventuellt inriktande
av den svenska marknaden på en eller ett fåtal modellei’. Ankarsrum tillverkade
för närvarande omkring femton badkarstyper. Möjligen kunde kostnaden
för badkar något nedbringas, örn efterfrågan för här avsett ändamål
inriktades på en bestämd typ.
Vad angår w. c.-stolar och tvättställ vore dessa inredningsdetaljer för närvarande
föremål för undersökning ur nu ifrågavarande synpunkter inom Sveriges
standardiseringskommissions avdelning för byggstandardisering. Tvättställ
tillverkades för närvarande av två fabriker i landet i omkring tvåhundra
olika typer. Studier inom byggstandardiseringen hade emellertid visat, att de
väsentligaste behoven böra kunna tillgodoses med endast fem olika typer.
På detta område syntes det därför vara möjligt att genom standardisering nedbringa
anskaffningskostnaderna.
Vad slutligen beträffar diskbänkar tillverkades sådana av rostfri plåt redan
nu i ett mindre antal modeller, vilka på grund av de stora kostnaderna för
pressverktyg praktiskt taget aldrig frångås. Vid sådant förhållande torde relativt
litet här vara att vinna genom standardisering.
För uppnående av en mera markerad kostnadsminskning för nu ifrågavarande
byggnadsdelar torde det ej vara tillräckligt att enbart standardiseringsåtgärder
— i den mån utrymme för ytterligare sådana över huvud finnes
— bliva vidtagna. Härför toi’de sannolikt även krävas, att statsmedel i form av
lämpligt avvägda statsbidrag ställdes till förfogande för ändamålet. Genom att
som villkor för utgivande av sådant statsbidrag uppställa den fordran, att endast
material enligt ett fåtal standardmodeller får komma till användning,
skulle ock fördelarna av standardiseringen kunna bättre utnyttjas.
Ehuru byggnadslånebyrån, på sätt ovan angivits, för sin del funne möjligheterna
till nedbringande av kostnaderna för de byggnadsdelar, varom här är
fråga, ur vissa synpunkter tämligen begränsade, ansåge likväl byrån vissa skäl
tala för att den utav motionären förordade utredningen komme till stånd.
Därest emellertid den av hen- Nilsson i Stockholm m. fl. ävenledes i andra
kammaren väckta motionen nr 421 angående utredning om åtgärder i syfte att
förbilliga byggnadskostnaderna skulle föranleda undersökning av hela detta
frågekomplex, synas jämväl de spörsmål, som avses i förevarande motion nr 424,
lämpligen böra upptagas till behandling i detta vidare sammanhang.
Sveriges standardiseringskommission erinrar först örn de standardiseringsåtgärder,
som redan vidtagits beträffande tillverkning av badkar, w. c.-attiralj
och dylikt samt framhåller därjämte bland annat följande.
Det funnes andra oell viktigare frågor, som måste lösas innan möjligheter
finnas att mera allmänt införa badrum och w. c. för landsbygdens befolkning.
En första förutsättning vore, att vatten- och avlopps frågorna kunde ordnas på
ett tillfredsställande sätt. Saknas vattenledning, som står under tryck, funnes
ju ej några möjligheter för installationen. I glest bebyggda trakter vore avloppsfrågan
mången gång ej tillfredsställande löst även örn vattenledning funnes
införd. Därest badrum oell w. c. installerats, måste av rent hygieniska skäl god
rening av avloppsvattnet genomföras, vilket kunde medföra stora kostnader.
Ett annat problem vore, att av lokala myndigheter utfärdade bestämmelser
mången gång direkt förhindra användandet av standardiserade produkter. 1
4 Första kammarens andra, tillfälliga utskotts utlåtande nr 12.
det remissvar rörande förslag till vissa ändringar i byggnadsstadgan, som kommissionen
avgav till Kungl. Maj :t den 30 oktober 1943, hade kommissionen tillfälle
att beröra dessa spörsmål. Kommissionen anförde härvidlag:
»De föreslagna ändringarna i byggnadsstadgan, vars olika tekniska bestämmelser
enligt förslaget skola utarbetas av byggnadsstyrelsen, torde i och för sig
vara ägnade att i erforderlig grad förhindra att enskilda kommuner genom
omotiverade föreskrifter i byggnadsordning försvåra en rationell byggnadsverksamhet.
Det bör dock observeras, att en stor del — kanske den övervägande
delen — av de svårigheter, som möta byggnadsverksamheten i form av starkt
varierande lokala föreskrifter för byggandet, icke så mycket äro att hänföra till
föreskrifter i byggnadsordningarna som till föreskrifter, lämnade av andra
myndigheter än byggnadsnämnden, såsom hälsovårdsnämnd, brandchef samt
gasverk, vattenverk och elverk.
Örn därför föreliggande förslag över huvud taget skall kunna få någon praktisk
betydelse genom att enhetliga byggnadsbestämmelser för hela landet framtvingas,
är det därför obetingat nödvändigt, att åtgärder snarast vidtagas för
att begränsa möjligheten även för andra kommunala organ än byggnadsnämnden
att meddela lokalt betonade föreskrifter, vilka ej äro sakligt motiverade.
Som exempel på hur förhållandena f. n. gestalta sig kan nämnas, att i en stad
ovillkorligt påbjudes, att w. c.-stol skall vara försedd med sitsventilation, medan
detta i en annan stad kategoriskt förbjudes. På samma sätt variera i alla möjliga
detaljer föreskrifterna örn utförande av vatten-, avlopps- och gasledningar
samt elektriska anläggningar, vilket i hög grad försvårar en standardisering av
motsvarande utrustningsdetaljer i byggnaden.»
Kommissionen hade med vad som tidigare anförts och härovan citerats velat
framhålla, att enbart genom standardisering torde det icke vara möjligt att
uppnå motionärens syfte. Frågan måste lösas i ett större sammanhang genom
att först på ett tillfredsställande sätt ordna landsbygdens vatten- och avloppsfrågor
ur riktig teknisk och hygienisk synpunkt samt åstadkomma enhetliga
kommunala bestämmelser rörande installationer och avlopp.
Sveriges industriförbund avstyrker den i motionen föreslagna utredningen
och anför i huvudsak följande:
Motionens syfte att förbilliga anskaffandet av badkar och andra moderna
bekvämligheter speciellt för jordbrukare- och arbetarebefolkningen vore självfallet
i och för sig i hög grad lovvärt. De åtgärder, som i motionen förordas till
vinnande av detta syfte — standardisering och massproduktion av hithörande
utrustning — hade emellertid redan kommit till användning eller i varje fall
planerats i sådan utsträckning, att ytterligare uppslag till dylika åtgärder av
betydelse icke torde kunna anvisas genom statlig utredning. — Standardiseringssträvandena
försvårades f. ö. i detta fall därav att hälsovårdsnämnderna
på olika orter ställa olika krav på stolarnas utförande. — Tillverkningskostnaden
för sådan sanitär utrustning som här avses utgjorde ingalunda hela eller
ens huvudsakliga delen av den totala anskaffningskostnaden för ifrågavarande
bekvämligheter. En mycket betydande del av totalkostnaden belöpte på sådana
nödvändiga tillbehör som vatten- och avloppsledningar med tillhörande brunnar,
hydroforer, pumpar, septiktankar, uppvärmningsanordningar m. m. Härtill
komme att kostnaden för utrustningens installerande i fastigheten och icke
minst för vatten- och avloppsledningars nedläggande i marken mången gång,
särskilt på landsbygden och i glest befolkade samhällen, av naturliga skäl måste
bli förhållandevis betydande.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 12.
5
Frågan huruvida anskaffandet av sanitär utrustning för bostäder bör, såsom
motionären ifrågasätter, underlättas genom statsbidrag utgjorde endast en del
av den betydligt större frågan örn statlig subvention för bostadsbyggande i allmänhet
och syntes därför icke böra upptagas såsom ett fristående spörsmål.
Vid innevarande års riksdag bär väckts en motion, II: 421, angående utredning
örn åtgärder i syfte att förbilliga byggnadskostnaderna, vilken motion
äger visst samband med här förevarande ämne.
Andra kammarens andra tillfälliga utskott, till vilket sistnämnda motion
hänvisats, har i sitt utlåtande nr 10 hemställt om utredning enligt i utlåtandet
angivna riktlinjer i syfte att förbilliga byggnadskostnaderna.
I sitt berörda utlåtande anförde utskottet bland annat följande.
»Av inkomna yttranden och lämnade muntliga upplysningar hade utskottet
fått den bestämda uppfattningen, att åtskilligt skulle kunna göras för att förbilliga
de nuvarande byggnadskostnaderna. ----Synnerligen önskvärt syntes
vara, örn många byggnadsdetaljer kunde standardiseras, vilket borde kunna medföra
möjligheter för serietillverkning med därav sannolikt följande lägre kostnader.
Såvitt av standardiseringskonunissionens yttrande framgår vore det
närmast en anslagsfråga, varför utskottet på denna punkt endast kunde uttrycka
en förhoppning, att, nödiga medel måtte ställas till standardiseringskommissionens
förfogande för ett snabbare bedrivande av arbetet.
Emellertid stötte det enligt av utskottet inhämtade upplysningar ofta på
svårigheter, när de standardiserade varorna skola införas vid byggnadsproduktionen.
En angelägenhet av icke ringa vikt vore därför att sådana åtgärder
kunde vidtagas, som medverkade till att dylikt motstånd bringades ur världen.
Utskottet ville endast peka på ett sådant förhållande, som att en viss detalj
kan vara påbjuden i somliga byggnadsordningar men helt förbjuden i andra.
Det måste medföra avsevärda olägenheter och verka fördyrande. Utskottet
ifrågasatte därför, örn det icke skulle vara möjligt att ersätta de lokala byggnadsordningarnas
bestämmelser med såvitt möjligt enhetliga och hela riket
omfattande bestämmelser, vilka bestämmelser lämpligen syntes kunna inarbetas
i byggnadsstadgan.»
Andra kammarens tredje tillfälliga utskott har — sedan andra kammaren bifallit
sitt andra tillfälliga utskotts ovan omförmälda hemställan örn utredning
angående förbilligande av byggnadskostnaderna — i anledning av motionen TI:
424 anfört följande:
»Uppenbart är att det spörsmål, motionären här upptagit till behandling, är
av viss betydelse. I samtliga infordrade yttranden vitsordas ur skilda synpunkter
behovet av lättåtkomlig sanitär byggnadsattiralj örn än därvid olika
meningar fått uttryck beträffande lämpligheten att anordna cn särskild utredning
för lösandet av det med motionen avsedda spörsmålet, Till de åberopade
Andra kammarens
treij/
Ullf älliga
utskott.
6
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 12.
Utskottet.
skälen för lättare åtkomst av diskbänksinredning vill utskottet i detta sammanhang
foga en erinran örn, att andra kammaren helt nyligen — i anledning
av motionerna II: 173 och 244 samt tredje tillfälliga utskottets däröver avgivna
utlåtande (nr 8) — vid behandling av frågan örn landsbygdens avfolkning
godtagit utskottets uttalande örn angelägenheten av det kvinnliga hushållsarbetets
underlättande. Utskottet vill därför biträda syftet med här ifrågavarande
motion. Med hänsyn emellertid till andra kammarens ovan relaterade
beslut angående utredning av byggnadskostnadernas förbilligande, vilken utredning
synes beröra nu förevarande förhållanden, anser sig utskottet ej böra
ifrågasätta anordnande av någon ny utredning enkom för lösande av frågan
örn bad- och w. c.-anläggningar m. m. utan utgår från att vid bifall till motionen
II: 424 den med motionen II: 421 avsedda utredningen lämpligen bör
omfatta jämväl här berörda frågor.
Utskottet anser sig alltså kunna tillstyrka bifall till motionen II: 424.
Utskottet hemställer därför, under åberopande av det ovan anförda, att andra
kammaren för sin del måtte besluta, att riksdagen hos Kungl. Maj :t begär utredning
i frågan om tillhandahållande för en större allmänhet av billig badoch
w. e.-attiralj samt diskbänksinredning.»
Denna hemställan bifölls av andra kammaren.
Jämlikt § 63 riksdagsordningen har detta andra kammarens beslut delgivits
första kammaren, som hänvisat ärendet till sitt andra tillfälliga utskott.
Utskottet har tagit i övervägande vad i ärendet förekommit och finner sig
— sedan numera första kammaren biträtt andra kammarens ovan omförmälda
beslut örn utredning angående förbilligande av byggnadskostnaderna — kunna
instämma i andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande. Utskottet
hemställer därför,
att första kammaren måtte biträda andra kammarens i ärendet
fattade beslut.
Stockholm den 22 juni 1944.
På utskottets vägnar:
IVAR EKSTRÖMER.
Närvarande: herrar Ekströmer, Heilman, Anders Andersson, Albert Andersson, Nils Elowsson,
Carl Erie Ericsson, Emil Petersson och fru Sjöst rom-B enot sson.
Gaston Press. Stockholm Ulli
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.