Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion örn åtgärder till förbättring av interneringsoch socialvården.

1944-03-30 · 9 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1944:5, Utlåtande i anledning av väckt motion örn åtgärder till förbättring av interneringsoch socialvården.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 5.

1

Nr 5.

Ankom till riksdagens kansli den 19 april 1944 kl. 11 fm.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning

av väckt motion örn åtgärder till förbättring av internerings-

och socialvården.

I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott hänvisad

motion nr 108 har herr Ström hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t begära förutsättningslös utredning i fråga örn åtgärder till

förbättring av internerings- och socialvården i enlighet med i motionen anförda

synpunkter och förslag.

Inom andra kammaren har väckts en likalydande motion nr 172.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen I: 108.

Över motionen har utskottet inhämtat yttrande från fångvårdsstyrelsen och

socialstyrelsen, varjämte utskottet berett Svenska skyddsförbundet och Svenska

fattigvårds- och barnavårdsförbundet tillfälle att yttra sig i anledning av motionen.

Andra kammarens andra tillfälliga utskott, dit motionen II: 172 hänvisats,

har härjämte införskaffat yttranden från statens arbetsmarknadskommission

och Stockholms stadsmission.

Fångvårdsstyrelsen framhåller beträffande förslaget om en samorganisation

mellan internerings- och förbättringsanstalterna, att till följd av krisförhållandena

en viss samordning kommit till stånd besträffande fångvårds-, tvångs-,

arbets- och alkoholistanstalterna. Enligt styrelsens mening vore det av synnerligt

värde, örn tvångsarbetsanstalterna, som år 1920 skildes från fångvården,

ånyo lades in under densamma.

Fångvårdsstyrelsen anför vidare:

Motionärens förslag att ingripande mot asociala personer skulle ske »mera

efter individens grundpsyke och den verkligt grundläggande orsaken till hans

felsteg» har inom straffsystemets ram beaktats genom att straffsystemet utbyggts

till att omfatta även andra reaktionsformer än vanliga frihetsstraff,

nämligen tvångsuppfostran, ungdomsfängelse, förvaring och internering. Den

nya lagen örn förvaring och internering, antagen år 1937 men ännu icke satt

i kraft, tillgodoser ytterligare dessa önskemål, vilket också är fallet med den

lag om villkorlig dom, som trädde i kraft vid senaste årsskiftet. I sistnämnda

lag öppnas möjlighet för domstol att vid meddelande av villkorlig dom ålägga

Bihang till riksdagens protokoll 1044. 12 sami. 2 avd. Nr />.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 5.

till exempel en alkoholmissbrukare att ingå å alkoholistanstalt och att beträffande

en ung lagöverträdare överlämna åt barnavårdsnämnd att vidtaga åtgärder

för hans omhändertagande för skyddsuppfostran. Det förslag till lag örn

eftergift av åtal mot vissa underåriga m. m., som framlagts för innevarande

års riksdag, innebär ytterligare ett steg i samma riktning, i det att eftergift

av allmänt åtal skall kunna äga rum bland annat om den underårige omhändertages

för skyddsuppfostran.

Beträffande frågan örn de intagnas differentiering på olika anstalter framhåller

fångvårdsstyrelsen, som uppehåller sig endast vid klientelet å de anstalter,

vilka falla inom styrelsens ämbetsområde, att differentieringen måste bliva

mycket ofullständig, därest såsom motionären föreslagit hänsyn toges endast

till yrkes- och utbildningssynpunkter. Örn de intagna skola kunna fördelas på

ett sätt, som möjliggör ökade tillfällen för deras resocialisering och ökad frihet

för sådana intagna, för vilkas vård samhällsskyddet icke kräver större mått av

säkerhetsanordningar, måste differentieringen ske med hänsyn tagen även till

den intagnes ålder, tidigare vandel, sinnesbeskaffenhet och övriga karaktärsegenskaper.

Inom fångvården har, fortsätter fångvårdsstyrelsen, en differentiering

efter dylika grunder fullt genomförts endast beträffande till ungdomsfängelse

dömda. Efter undersökning å särskilda mottagningsanstalter placeras

vederbörande på olika öppna eller slutna anstalter. — Förvarade och internerade

män vårdas å fyra olika typer av anstalter eller avdelningar. — Inom den

egentliga straffverkställigheten, verkställigheten av straffarbete och fängelse,

utskiljas unga brottslingar för sig och särskilt samhällsfarliga för sig, medan

pålitliga och tydligt förbättringsbara uttagas till jordbruksfängelset i Mariestad

och de öppna fångkolonierna å Rödjan och Singeshult. Mera lättbehandlade

recidivister, lämpliga för utearbete, överflyttas till straffanstalten å Svartsjö,

där de vårdas dels i huvudanstalten dels å två öppna kolonier. — Att

på ett effektivt sätt differentiera straff- och fängelsefångar stöter enligt fångvårdsstyrelsen

på särskilda svårigheter, eftersom mer än hälften av dessa fångar

har en strafftid av endast en eller två månader.

Med anledning av vissa i motionen framförda synpunkter rörande dels arbetsdriften

vid fångvårdsanstalterna, dels ersättningen till fånge för utfört

arbete har fångvårdsstyrelsen lämnat en ingående redogörelse för den nu gällande

ordningen på detta område. Härav framgår att arbetsdriften är uppdelad

i två huvudgrenar: jordbruksdrift (inkl. skogsbruk) och verkstadsdrift.

De arbeten, som å fängelserna utföras inom den organiserade verkstadsdriften,

äro så gott som uteslutande avsedda för statens behov. Genom att de statliga

myndigheterna enligt beslut av Kungl. Maj:t den 28 maj 1926 ålagts att innan

upphandling sker av persedlar, som lämpligen kunna utföras av fångvårdens

verkstäder, träda i förbindelse med fångvårdsstyrelsen för eventuell beställning,

har arbetstillgång och avsättning tryggats, varjämte man ernått den stora

fördelen, att fångvården praktiskt taget upphört att på den öppna arbets
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 5. 3

marknaden konkurrera om arbetstillfällen. Denna konkurrens från fångvårdens

sida hade nämligen understundom föranlett energiska erinringar från både

företag och anställda. — Ersättning till straffånge utgår antingen som premie

med visst belopp per dag eller enligt ackord. Arbetspremien utgör för närvarande

högst 0: 40—1 krona per dag, beroende på flit och skicklighet. Fångvårdsstyrelsen

söker så långt det är möjligt tillämpa ackordsersättning. Vid

centralfängelset på Långholmen har under treveckorsperioden 21 januari

10 februari 1944 medelinkomsten per dag vid ackord till fångar med längre

strafftider inom de olika yrkena utgjort lägst 0:61 och högst 1:10 kr. Maxiinkomsten

per dag har under samma tid varit 2: 63 kr. Den i motionen framförda

tanken, att — där så låter sig göra — ersätta fangen med ackord enligt

fria marknadens priser, torde enligt fångvårdsstyrelsen icke vara praktiskt

genomförbar, bland annat med hänsyn till att fängelseklientelet till största

delen utgöres av icke yrkeskunniga, vilka städse i sitt arbete fordra tillsyn och

ledning och ej sällan äro att hänföra till de arbetsovilliga eller till den partiella

arbetskraften.

Inrättandet av en statskontrollerad grossiströrelse (en socialprodukternas

försäljningscentral) i enlighet med motionärens förslag innebär enligt fångvårdsstyrelsen

en avgjord försämring i jämförelse med den nuvarande ordningen

för anskaffande och avsättning av fångvårdens produkter. Fångvårdsstyrelsen

anför därom vidare:

På grundval av bestämmelserna i Kungl, brevet den 28 maj 1926 är tillgången

på arbetsbeställningar för verkstadsdriften säkrad och därmed också avsättningen,

vilket icke i någotdera fallet skulle bli förhållandet, därest fångvården

för sin arbetsdrift vore hänvisad till den öppna arbetsmarknadens behov.

— Vid försäljning genom en särskild central föreligger stor risk, att produktionen

tvingas koncentrera sig på vissa mera efterfrågade artiklar, varigenom

arbetet på verkstäderna komme att få en alltför enahanda inriktning. Vid

beställningstillverkning föreligger icke denna risk. Där blir arbetet mycket

varierande och nya övningsmoment förekomma ständigt. Härigenom stimuleras

arbetslusten och ökas arbetsintensiteten. Med en försäljningscential av

föreslagen typ skulle fängelsernas tillgång på arbete bli på grund av öppna

marknadens konjunkturkänslighet betydligt ovissare än vid försäljning till

statsförvaltningarna. Vid vikande konjunkturer skulle lagren hopas i försäljningsaffärerna,

fängelserna finge inskränka driften och följden skulle bli arbetslöshet,

vilket överhuvudtaget skulle omöjliggöra all fångvård i detta ords

egentliga bemärkelse.

I fråga örn förslaget av upprättandet av särskilda verkstäder åt frigivna

fångar m. fl. framhåller fångvårdsstyrelsen:

Hjälp av detta slag har lämnats många gånger; erfarenheterna mana till

försiktighet. Det har nämligen ofta visat sig, att då avgående fångar genom

fångvårdens eller hjälporganisationers försorg utrustats med hantverksinventaricr

för uppsättande av egna verkstäder, den tilltänkta rörelsen icke ens kommit

till stånd, eller örn så har skett i många fall kort tid efter starten avveck
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 5.

lats. Pöi utsättningen för att en rörelse av ifrågavarande slag överhuvud skall

lyckas är bland annat att innehavaren vinner förtroende och får en kundkrets.

Dröja kunderna, finner han ingen avsättning för sina produkter. Beträffande

fångvårdens speciella klientel är emellertid att märka att åtskilliga

av de intagna äro mentalt defekta, sakna uthållighet, äro oförmögna till verklig

hushållning, ofta benägna för dryckenskap, många därtill med oro och

\ andringslust i blodet. Ibland är det tillrådligt och möjligt att hjälpa dem till

egen rörelse, men i det stora flertalet fall bör man i stället söka skaffa dem

anställning hos arbetsgivare. Vad som här är av särskild betydelse är att få

till stånd industrihem av den typ, som för ett par år sedan på stadsmissionens

s^r^a<^es i Stockholm. Till detta industrihem hänvisas sådana, som

Y„ frigivningen stå utan arbete, varefter industrihemmet efter hand sörjer

tor deras utplacering på den öppna arbetsmarknaden.

Motionärens mening att en klar uppdelning bör åstadkommas mellan verkställigheten

av straffet eller anstaltsvistelse å ena sidan och de eftervårdandc

uppgifterna å andra sidan är, framhåller fångvårdsstyrelsen, en i kriminalpolitiken

numera övergiven ståndpunkt. Fångvårdsstyrelsen fortsätter:

Denna mening kunde hävdas på den tiden, när man i straffet såg huvudsakligen

en akt av vedergällning eller avskräckning, men med nutida tänkesatt

som preciserar straffets uppgift så, att det så långt möjligt skall vara en

åtgärd i förbättringssyfte, är eftervården icke något från straffverkställigheten

åtskilt. Det förhåller sig tvärtom så, att planläggningen för den dömdes liv

etter utståndet straff bör taga sin början så tidigt som möjligt under hans

vistelse på anstalt. Fängelsets uppgift — och detsamma gäller även andra anstalter

av liknande art — är att driva ett socialt uppbyggnadsarbete bland

de intagna. För varje år som går blir denna uppgift alltmer framträdande.

Styrelsen vill för att ytterligare belysa denna synpunkt framhålla vad det

har betytt, att en kvinnlig socialassistent numera finnes anställd vid envar av

våra fem största fångvårdsanstalten Till hennes uppgifter hör att biträda fången

och hans anhöriga i de många bekymmer av ekonomisk och annan natur,

som ofta åtföljer ett ingripande av frihetsberövande art mot en familjemedlem,

och att planera för hans utkomst efter frigivningen. För en äldre tids

fångvård skulle ett dylikt handtag åt den intagne tett sig meningslöst och ovidkommande,

för det nutida fängelsearbetet framstår det såsom oumbärligt.

Det kunde anföras en rad exempel på hur eftervården — i motsats till vad

motionären synes anse såsom riktigt — flyttat in i straffverkställigheten. Det

må emellertid räcka med att ytterligare erinra örn att stadgan angående vård

och behandling i statens fångvårdsanstalten från och med den 1 januari i år

ui^era^S me<^ åläggande för styresmannen att i samråd med anstaltsnämnd

och befattningshavare i god tid förbereda fånges frigivning eller utskrivning.

Föi detta ändamål hänvisas han till att samarbeta med bland annat skyddskonsulenter,

skyddsföreningar, arbetsförmedlingar och andra hjälporgan. Att

styresmannen på. detta sätt fått skyldighet att ordna för fångarna efter frigi\

mngen innebär för honom möjlighet att göra en viktig personlig insats

tor de honom anförtrodda fångarna utöver själva behandlingen i anstalten.

Styresmannen och indirekt hela anstaltspersonalen knytas därmed på ett betydelsefullt

sätt till den sociala delen av kriminalpolitiken, och fångvårdens inriktning

på positivt uppbyggande verksamhet främjas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 5. 5

Med den principiella ståndpunkt styrelsen intar till liela denna fråga måste

styrelsen avstyrka varje förslag, som avser att hejda den begynta utvecklingen

eller leda den in på andra vägar. I enlighet härmed vill styrelsen framhålla,

vilken betydelsefull hjälp som de nyanställda skyddskonsulenterna kunna giva

fångvårdsanstalterna i deras eftervårdande verksamhet. Det torde icke behöva

närmare utvecklas, att dessa tjänstemän, vilkas hela uppgift är inriktad på

arbete bland för brott straffade personer, på det närmaste sammanhänger med

fångvårdsstyrelsens och fångvårdsanstalternas verksamhet, och att anordningen

med fångvårdsstyrelsen som chefsmyndighet är den naturliga och riktiga. På

samma sätt bidrager skyddsförbundets anknytning till fångvårdsstyrelsen att

understryka det nära samband som råder mellan anstaltsvård och eftervård.

Motionären synes även förbise vad fängelsernas sociala arbete betyder för den

intagnes inställning till samhället och dess rättsvårdande verksamhet. Att den

myndighet som har att verkställa det ådömda straffet också visar sig vilja

och kunna hjälpa honom och hans familj under och efter anstaltsvistelsen minskar

eller eliminerar den förklarliga spänning som kan uppstå mellan den intagne

och det exekutiva organet, och har som all erfarenhet visar ett synnerligen

välgörande inflytande på den intagne. Han uppfattar det ofta så, att han

själv medverkar till den hjälp som genom fångvårdsmyndigheterna bjudes åt

hans familj.

Fångvårdsstyrelsen delar motionärens uppfattning örn behovet av upplysningsverksamhet

i hithörande frågor. Erfarenheten från de försök som gjorts

nied periodiska skyddsvårdstidskrifter tyda emellertid enligt fångvårdsstyrelsen

knappast på att något mera väsentligt står att vinna på den vägen. Verkningsfullare

torde vara att söka förmå dagliga tidningar och de ideella organisationernas

tidskrifter att genom uppsatser i dessa ämnen skapa större förståelse

för de frigivnas och de med dem likställdas belägenhet efter anstaltsvistelsens

slut. Styrelsen väntar också, att de sammanträden, som distriktsvis anordnas

mellan skyddskonsulenter och övervakare för villkorligt dömda skola väcka

större intresse för eftervårdens betydelse över huvud.

I betraktande av att de flesta av de spörsmål, som berörts i motionen, äro

i vad angår fångvården under utredning hos strafflagberedningen samt med

hänsyn till vad fångvårdsstyrelsen i övrigt anfört finner sig styrelsen böra

avstyrka förslaget örn utredning.

Socialstyrelsen anför bland annat:

Beträffande den öppna kriminalvården är det närmast följande två alternativ,

som komma i betraktande. Det ena är att fångvårdsstyrelsens huvuduppgift,

som numera består i att handhava den slutna kriminalvården, förskjutes

till den öppna kriminalvården. Detta kräver givetvis en viss omvandling

av ämbetsverket, så att det blir anpassat att fullgöra direkt socialvårdande

uppgifter. Det andra alternativet består däri att den öppna kriminalvården

får ingå såsom ett led i en annan socialvård och sålunda stå under

ledning och inseende av den nuvarande centrala sociala myndigheten. Det kan

givetvis anföras starka skäl härför men det finns också skäl häremot. Ett dylikt

negativt skäl är, att socialstyrelsen redan Ilar så omfattande uppgifter,

att det är vanskligt att ytterligare utvidga dem. I varje fall är frågan örn den

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 5.

framtida organisationen av den öppna kriminalvården så betydelsefull, att det

är önskvärt att den snart nog blir föremål för utredning. Socialstyrelsen tillstyrker

därför bifall till den remitterade motionen så till vida att det enligt

styrelsens mening bör verkställas utredning rörande den förebyggande och

eftervårdande kriminalvårdens organisationsfråga.

Statens at betsmarknadskommission framhåller, att till arbetsförmedlingarna

i de största städerna knutits speciella socialkuratorer. Arbetsförmedlingarna

i Stockholm, Göteborg och Malmö hava sålunda särskilda tjänstemän, som hava

till uppgift att taga hand örn sådana arbetssökande, vilka äro i behov av speciellt

bistånd för att kunna erhålla anställning. Det rör sig här örn personer,

behäftade med lyten av olika slag, fysiskt och psykiskt sjuka, socialt missanpassade,

överåriga m. fl. Denna verksamhet, vilken hittills främst haft karaktären

av försöksverksamhet, har visat sig hava en stor uppgift att fylla.

Kommissionen har därför placerat en utökning av denna verksamhet och har

för avsikt att efter hand inrätta sociala kuratorer vid arbetsförmedlingarna

ä\en i andra städer, framför allt vid huvudkontoren. Rörande frågan örn utbjggnad

av den sociala kuratorsverksamheten kommer kommissionen att samida

med kommittén för partiellt arbetsföra. Enär denna kommitté torde komma

att särskilt beakta frågan örn arbetsberedning och arbetsförmedling för den

partiella arbetskraften och då resultaten av kommitténs arbete ännu icke föreligga-)

synes ett ställningstagande i detalj till de i motionen framförda önskemålen

för närvarande icke kunna ske.

Svenska skyddsförbundet och Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet

avstyrka motionen.

Stockholms stadsmission framhåller, att stadsmissionen saknar möjlighet att

bedöma den del av motionen, som berör intern anstalts förvaltning och klientelets

gruppering. Stadsmissionen anser sig böra avstyrka förslaget att överföra

skyddskonsulentorganisationen till socialstyrelsens arbetsområde. Däremot

anser stadsmissionen det skulle vara värdefullt, om en central skyddsvårds-

eller eftervårdsbyrå kunde komma till stånd. Stadsmissionen anser motionärens

synpunkter så beaktansvärda, att det, allrahelst med tanke på de

ökade arbetsuppgifter för eftervårdsarbetet som lagen örn villkorlig dom och

den nya lagen örn obligatorisk villkorlig frigivning medföra, vore synnerligen

önskvärt att en förutsättningslös utredning komme till stånd.

Utskottet.

I förevarande motion hava förslag väckts rörande åtgärder i skilda hänseenden

till förbättring av internerings- och socialvården. I motionen förordas

till en början en samorganisation emellan internerings- och förbättringsanstalterna,

vilket enligt motionären skulle utgöra förutsättningen för en verkligt

individuell behandling av anstaltsklientelet. Önskemålet att få till stånd mera

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första kaminarens a n d r a tillfälliga utskotts utlåtande nr 5. 7

individuella behandlingsmetoder har, såsom fångvårdsstyrelsen i sitt över motionen

avgivna yttrande närmare utvecklat, vunnit beaktande inom ramen för

det nuvarande straffsystemet genom införande av andra reaktionsformer än

vanliga frihetsstraff såsom tvångsuppfostran, ungdomsfängelse, förvaring och

internering m. m. Motionären har vidare upptagit frågan örn de intagnas differentiering

på olika anstalter med hänsyn till yrkes- och utbildningssynpunkter.

Såsom fångvårdsstyrelsen framhållit, torde det emellertid för åstadkommande

av ökade möjligheter för de intagnes resocialisering vara nödvändigt att hänsyn

tages icke blott till yrkes- och utbildningssynpunkter utan även till andra

omständigheter såsom den intagnes ålder, tidigare vandel, sinnesbeskaffenhet

och övriga karaktärsegenskaper. Inom fångvården har en differentiering efter

dylika grunder i olika former genomförts. Att på ett effektivt sätt differentiera

straff- och fängelsefångar stöter emellertid, såsom fångvårdsstyrelsen påpekat,

i de flesta fall på särskilda svårigheter, eftersom flertalet fångar har en

mycket kort strafftid.

I detta sammanhang må erinras örn att vid 1942 års riksdag väcktes motioner

(1: 18 och II: 22) örn en översyn av straffverkställigheten vid frihetsstraff.

Första lagutskottet förordade i sitt över dessa motioner avgivna utlåtande nihl

en utredning på området. Då strafflagberedningens utredningsuppdrag omfattade

jämväl ifrågavarande spörsmål och det sålunda kunde förväntas, att

utredningen skulle komma att verkställas oberoende av örn riksdagen gjorde

någon framställning i ämnet, hemställde första lagutskottet, att motionerna

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Riksdagen beslöt i överensstämmelse

härmed.

Enligt vad utskottet erfarit, kommer strafflagberedningen inom den närmaste

tiden att avgiva betänkande med förslag i fråga örn straffverkställigheten

m. m. Med hänsyn härtill synes icke finnas anledning för riksdagen att göra

någon framställning till Kungl. Majit örn utredning rörande de i motionen

väckta, här ovan behandlade frågorna.

Enär strafflagberedningen i förenämnda betänkande jämväl kommer att

framlägga förslag rörande de i motionen upptagna frågorna om arbetsdriften

inom fängelserna och örn ersättningen för fångarbetet, saknar utskottet anledning

att närmare ingå på dessa spörsmål.

I motionen har ifrågasatts inrättande av en statskontrollerad grossiströrelse

med uppgift å ena sidan att tillhandahålla »skyddsvårdsfallen» arbetsmateriel

till gängse dagspriser samt å andra sidan att därefter uppköpa deras färdiga

arbetsalster, likaledes till gängse dagspriser, för försäljning till allmänheten.

Med avseende härå må framhållas att framställningar till Kungl. Maj :t med i

huvudsak samma syfte gjorts år 1938 från enskilt håll. Sedan utlåtanden över

framställningarna avgivits av bland andra fångvårdsstyrelsen och socialstyrel
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första kammar ms andra tillfälliga utskotts wtlåtande nr 5.

sen, vilka avstyrkte desamma, fann Kungl. Majit enligt beslut den 15 november

1940 framställningarna ej föranleda vidare åtgärd. Då enligt utskottets uppfattning

inrättandet av den föreslagna försäljningsorganisationen av skäl, som

anförts i de över motionen avgivna yttrandena, skulle innebära en avgjord försämring

i förhållande till nuvarande ordning för försäljning av ifrågavarande

arbetsalster, anser sig utskottet ej kunna tillstyrka detta förslag.

Vidare har i motionen föreslagits att för beredande av arbetsutkomst åt frigivna

fångar m. fl. skulle för allmänna medel eller med anlitande av för ändamålet

disponibla fonder upprättas verkstäder samt att de frigivna efter viss

prövotid skulle få övertaga verkstäderna. Med hänsyn till erfarenheten av

försök i den riktningen, som enligt vad utredningen i ärendet giver vid handen

tidigare gjorts, anser sig utskottet icke kunna giva sin anslutning till detta

förslag.

Beträffande förslaget örn anställande av socialkuratorer vid arbetsförmedlingarna

och av soeialortsombud må framhållas, att till arbetsförmedlingarna i

de största städerna redan finnas knutna speciella socialkuratorer, vilka hava

till uppgift att taga hand örn sådana arbetssökande, som äro i behov av speciellt

bistånd för att kunna erhålla anställning. Arbetsmarknadskommissionen planerar

en utökning av denna verksamhet genom anställande av dylika kuratorer

vid arbetsförmedlingarna även i andra städer. På grund härav och då kommittén

för partiellt arbetsföra torde komma att ägna ifrågavarande spörsmål

uppmärksamhet, anser utskottet att motionen ej heller i denna del tarvar någon

åtgärd från riksdagens sida.

Motionären anser, att svenska skyddsförbundets verksamhet bör stå under

överinseende av socialstyrelsen i stället för såsom nu av fångvårdsstyrelsen samt

att skyddskonsulentorganisationen, som nu lyder under sistnämnda ämbetsverk,

bör överflyttas till socialstyrelsen. Härigenom skulle man enligt motionären

erhålla en klar uppdelning mellan straffverkställigheten eller anstaltsvistelsen

och de eftervårdande uppgifterna. Med hänsyn till det intima samband, som

förefinnes mellan å ena sidan fängelse- och anstaltsvård och å andra sidan eftervården,

därigenom att eftervården bör förberedas redan under fängelse- eller

anstaltsvistelsen, torde emellertid lämpligheten av en sådan uppdelning av arbetsuppgifterna

på skilda ämbetsverk kunna sättas i fråga. Innan några åtgärder

i förevarande och liknande hänseenden vidtagas, synes i allt fall böra avvaktas

närmare erfarenhet av den utvidgade skyddskonsulentorganisation, som

enligt beslut av 1943 års riksdag trätt i verksamhet den 1 januari 1944,

Motionären har slutligen framhållit önskvärdheten av att få till stånd en

effektiv upplysningsverksamhet rörande skyddsvårdsverksamheten. Utskottet

delar motionärens uppfattning örn värdet av ökad upplysning rörande hithörande

problem. Syftet torde emellertid, såsom fångvårdsstyrelsen framhållit,

bättre främjas, örn de dagliga tidningarna och redan förefintliga tidskrifter

kunde intresseras härför, än genom utgivandet av en särskild skvddsvårdstid
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 5.

9

skrift. Utskottet anser icke tillräckliga skäl vara för handen för att riksdagen

skall göra någon framställning till Kungl. Majit i detta ämne.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion ej måtte till någon första kammarens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 30 mars 1944.

På utskottets vägnar:

IVAR EKSTRÖMER.

Närvarande: Herrar Ekströmer, Heuman, Anders Åndersson* och Franson, fru SjöströmBengtsson

samt herrar Hagman, Wahlund och Sundelin*.

* Ej närvarande vid justeringen av utlåtandet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.