Utlåtande i anledning av väckt motion örn åtgärder till förbättring av interneringsoch socialvården.
1944-03-30 · 9 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1944:5, Utlåtande i anledning av väckt motion örn åtgärder till förbättring av interneringsoch socialvården.
Dokumentets text
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 5.
1
Nr 5.
Ankom till riksdagens kansli den 19 april 1944 kl. 11 fm.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning
av väckt motion örn åtgärder till förbättring av internerings-
och socialvården.
I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott hänvisad
motion nr 108 har herr Ström hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t begära förutsättningslös utredning i fråga örn åtgärder till
förbättring av internerings- och socialvården i enlighet med i motionen anförda
synpunkter och förslag.
Inom andra kammaren har väckts en likalydande motion nr 172.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen I: 108.
Över motionen har utskottet inhämtat yttrande från fångvårdsstyrelsen och
socialstyrelsen, varjämte utskottet berett Svenska skyddsförbundet och Svenska
fattigvårds- och barnavårdsförbundet tillfälle att yttra sig i anledning av motionen.
Andra kammarens andra tillfälliga utskott, dit motionen II: 172 hänvisats,
har härjämte införskaffat yttranden från statens arbetsmarknadskommission
och Stockholms stadsmission.
Fångvårdsstyrelsen framhåller beträffande förslaget om en samorganisation
mellan internerings- och förbättringsanstalterna, att till följd av krisförhållandena
en viss samordning kommit till stånd besträffande fångvårds-, tvångs-,
arbets- och alkoholistanstalterna. Enligt styrelsens mening vore det av synnerligt
värde, örn tvångsarbetsanstalterna, som år 1920 skildes från fångvården,
ånyo lades in under densamma.
Fångvårdsstyrelsen anför vidare:
Motionärens förslag att ingripande mot asociala personer skulle ske »mera
efter individens grundpsyke och den verkligt grundläggande orsaken till hans
felsteg» har inom straffsystemets ram beaktats genom att straffsystemet utbyggts
till att omfatta även andra reaktionsformer än vanliga frihetsstraff,
nämligen tvångsuppfostran, ungdomsfängelse, förvaring och internering. Den
nya lagen örn förvaring och internering, antagen år 1937 men ännu icke satt
i kraft, tillgodoser ytterligare dessa önskemål, vilket också är fallet med den
lag om villkorlig dom, som trädde i kraft vid senaste årsskiftet. I sistnämnda
lag öppnas möjlighet för domstol att vid meddelande av villkorlig dom ålägga
Bihang till riksdagens protokoll 1044. 12 sami. 2 avd. Nr />.
1
2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 5.
till exempel en alkoholmissbrukare att ingå å alkoholistanstalt och att beträffande
en ung lagöverträdare överlämna åt barnavårdsnämnd att vidtaga åtgärder
för hans omhändertagande för skyddsuppfostran. Det förslag till lag örn
eftergift av åtal mot vissa underåriga m. m., som framlagts för innevarande
års riksdag, innebär ytterligare ett steg i samma riktning, i det att eftergift
av allmänt åtal skall kunna äga rum bland annat om den underårige omhändertages
för skyddsuppfostran.
Beträffande frågan örn de intagnas differentiering på olika anstalter framhåller
fångvårdsstyrelsen, som uppehåller sig endast vid klientelet å de anstalter,
vilka falla inom styrelsens ämbetsområde, att differentieringen måste bliva
mycket ofullständig, därest såsom motionären föreslagit hänsyn toges endast
till yrkes- och utbildningssynpunkter. Örn de intagna skola kunna fördelas på
ett sätt, som möjliggör ökade tillfällen för deras resocialisering och ökad frihet
för sådana intagna, för vilkas vård samhällsskyddet icke kräver större mått av
säkerhetsanordningar, måste differentieringen ske med hänsyn tagen även till
den intagnes ålder, tidigare vandel, sinnesbeskaffenhet och övriga karaktärsegenskaper.
Inom fångvården har, fortsätter fångvårdsstyrelsen, en differentiering
efter dylika grunder fullt genomförts endast beträffande till ungdomsfängelse
dömda. Efter undersökning å särskilda mottagningsanstalter placeras
vederbörande på olika öppna eller slutna anstalter. — Förvarade och internerade
män vårdas å fyra olika typer av anstalter eller avdelningar. — Inom den
egentliga straffverkställigheten, verkställigheten av straffarbete och fängelse,
utskiljas unga brottslingar för sig och särskilt samhällsfarliga för sig, medan
pålitliga och tydligt förbättringsbara uttagas till jordbruksfängelset i Mariestad
och de öppna fångkolonierna å Rödjan och Singeshult. Mera lättbehandlade
recidivister, lämpliga för utearbete, överflyttas till straffanstalten å Svartsjö,
där de vårdas dels i huvudanstalten dels å två öppna kolonier. — Att
på ett effektivt sätt differentiera straff- och fängelsefångar stöter enligt fångvårdsstyrelsen
på särskilda svårigheter, eftersom mer än hälften av dessa fångar
har en strafftid av endast en eller två månader.
Med anledning av vissa i motionen framförda synpunkter rörande dels arbetsdriften
vid fångvårdsanstalterna, dels ersättningen till fånge för utfört
arbete har fångvårdsstyrelsen lämnat en ingående redogörelse för den nu gällande
ordningen på detta område. Härav framgår att arbetsdriften är uppdelad
i två huvudgrenar: jordbruksdrift (inkl. skogsbruk) och verkstadsdrift.
De arbeten, som å fängelserna utföras inom den organiserade verkstadsdriften,
äro så gott som uteslutande avsedda för statens behov. Genom att de statliga
myndigheterna enligt beslut av Kungl. Maj:t den 28 maj 1926 ålagts att innan
upphandling sker av persedlar, som lämpligen kunna utföras av fångvårdens
verkstäder, träda i förbindelse med fångvårdsstyrelsen för eventuell beställning,
har arbetstillgång och avsättning tryggats, varjämte man ernått den stora
fördelen, att fångvården praktiskt taget upphört att på den öppna arbets
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 5. 3
marknaden konkurrera om arbetstillfällen. Denna konkurrens från fångvårdens
sida hade nämligen understundom föranlett energiska erinringar från både
företag och anställda. — Ersättning till straffånge utgår antingen som premie
med visst belopp per dag eller enligt ackord. Arbetspremien utgör för närvarande
högst 0: 40—1 krona per dag, beroende på flit och skicklighet. Fångvårdsstyrelsen
söker så långt det är möjligt tillämpa ackordsersättning. Vid
centralfängelset på Långholmen har under treveckorsperioden 21 januari
10 februari 1944 medelinkomsten per dag vid ackord till fångar med längre
strafftider inom de olika yrkena utgjort lägst 0:61 och högst 1:10 kr. Maxiinkomsten
per dag har under samma tid varit 2: 63 kr. Den i motionen framförda
tanken, att — där så låter sig göra — ersätta fangen med ackord enligt
fria marknadens priser, torde enligt fångvårdsstyrelsen icke vara praktiskt
genomförbar, bland annat med hänsyn till att fängelseklientelet till största
delen utgöres av icke yrkeskunniga, vilka städse i sitt arbete fordra tillsyn och
ledning och ej sällan äro att hänföra till de arbetsovilliga eller till den partiella
arbetskraften.
Inrättandet av en statskontrollerad grossiströrelse (en socialprodukternas
försäljningscentral) i enlighet med motionärens förslag innebär enligt fångvårdsstyrelsen
en avgjord försämring i jämförelse med den nuvarande ordningen
för anskaffande och avsättning av fångvårdens produkter. Fångvårdsstyrelsen
anför därom vidare:
På grundval av bestämmelserna i Kungl, brevet den 28 maj 1926 är tillgången
på arbetsbeställningar för verkstadsdriften säkrad och därmed också avsättningen,
vilket icke i någotdera fallet skulle bli förhållandet, därest fångvården
för sin arbetsdrift vore hänvisad till den öppna arbetsmarknadens behov.
— Vid försäljning genom en särskild central föreligger stor risk, att produktionen
tvingas koncentrera sig på vissa mera efterfrågade artiklar, varigenom
arbetet på verkstäderna komme att få en alltför enahanda inriktning. Vid
beställningstillverkning föreligger icke denna risk. Där blir arbetet mycket
varierande och nya övningsmoment förekomma ständigt. Härigenom stimuleras
arbetslusten och ökas arbetsintensiteten. Med en försäljningscential av
föreslagen typ skulle fängelsernas tillgång på arbete bli på grund av öppna
marknadens konjunkturkänslighet betydligt ovissare än vid försäljning till
statsförvaltningarna. Vid vikande konjunkturer skulle lagren hopas i försäljningsaffärerna,
fängelserna finge inskränka driften och följden skulle bli arbetslöshet,
vilket överhuvudtaget skulle omöjliggöra all fångvård i detta ords
egentliga bemärkelse.
I fråga örn förslaget av upprättandet av särskilda verkstäder åt frigivna
fångar m. fl. framhåller fångvårdsstyrelsen:
Hjälp av detta slag har lämnats många gånger; erfarenheterna mana till
försiktighet. Det har nämligen ofta visat sig, att då avgående fångar genom
fångvårdens eller hjälporganisationers försorg utrustats med hantverksinventaricr
för uppsättande av egna verkstäder, den tilltänkta rörelsen icke ens kommit
till stånd, eller örn så har skett i många fall kort tid efter starten avveck
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 5.
lats. Pöi utsättningen för att en rörelse av ifrågavarande slag överhuvud skall
lyckas är bland annat att innehavaren vinner förtroende och får en kundkrets.
Dröja kunderna, finner han ingen avsättning för sina produkter. Beträffande
fångvårdens speciella klientel är emellertid att märka att åtskilliga
av de intagna äro mentalt defekta, sakna uthållighet, äro oförmögna till verklig
hushållning, ofta benägna för dryckenskap, många därtill med oro och
\ andringslust i blodet. Ibland är det tillrådligt och möjligt att hjälpa dem till
egen rörelse, men i det stora flertalet fall bör man i stället söka skaffa dem
anställning hos arbetsgivare. Vad som här är av särskild betydelse är att få
till stånd industrihem av den typ, som för ett par år sedan på stadsmissionens
s^r^a<^es i Stockholm. Till detta industrihem hänvisas sådana, som
Y„ frigivningen stå utan arbete, varefter industrihemmet efter hand sörjer
tor deras utplacering på den öppna arbetsmarknaden.
Motionärens mening att en klar uppdelning bör åstadkommas mellan verkställigheten
av straffet eller anstaltsvistelse å ena sidan och de eftervårdandc
uppgifterna å andra sidan är, framhåller fångvårdsstyrelsen, en i kriminalpolitiken
numera övergiven ståndpunkt. Fångvårdsstyrelsen fortsätter:
Denna mening kunde hävdas på den tiden, när man i straffet såg huvudsakligen
en akt av vedergällning eller avskräckning, men med nutida tänkesatt
som preciserar straffets uppgift så, att det så långt möjligt skall vara en
åtgärd i förbättringssyfte, är eftervården icke något från straffverkställigheten
åtskilt. Det förhåller sig tvärtom så, att planläggningen för den dömdes liv
etter utståndet straff bör taga sin början så tidigt som möjligt under hans
vistelse på anstalt. Fängelsets uppgift — och detsamma gäller även andra anstalter
av liknande art — är att driva ett socialt uppbyggnadsarbete bland
de intagna. För varje år som går blir denna uppgift alltmer framträdande.
Styrelsen vill för att ytterligare belysa denna synpunkt framhålla vad det
har betytt, att en kvinnlig socialassistent numera finnes anställd vid envar av
våra fem största fångvårdsanstalten Till hennes uppgifter hör att biträda fången
och hans anhöriga i de många bekymmer av ekonomisk och annan natur,
som ofta åtföljer ett ingripande av frihetsberövande art mot en familjemedlem,
och att planera för hans utkomst efter frigivningen. För en äldre tids
fångvård skulle ett dylikt handtag åt den intagne tett sig meningslöst och ovidkommande,
för det nutida fängelsearbetet framstår det såsom oumbärligt.
Det kunde anföras en rad exempel på hur eftervården — i motsats till vad
motionären synes anse såsom riktigt — flyttat in i straffverkställigheten. Det
må emellertid räcka med att ytterligare erinra örn att stadgan angående vård
och behandling i statens fångvårdsanstalten från och med den 1 januari i år
ui^era^S me<^ åläggande för styresmannen att i samråd med anstaltsnämnd
och befattningshavare i god tid förbereda fånges frigivning eller utskrivning.
Föi detta ändamål hänvisas han till att samarbeta med bland annat skyddskonsulenter,
skyddsföreningar, arbetsförmedlingar och andra hjälporgan. Att
styresmannen på. detta sätt fått skyldighet att ordna för fångarna efter frigi\
mngen innebär för honom möjlighet att göra en viktig personlig insats
tor de honom anförtrodda fångarna utöver själva behandlingen i anstalten.
Styresmannen och indirekt hela anstaltspersonalen knytas därmed på ett betydelsefullt
sätt till den sociala delen av kriminalpolitiken, och fångvårdens inriktning
på positivt uppbyggande verksamhet främjas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 5. 5
Med den principiella ståndpunkt styrelsen intar till liela denna fråga måste
styrelsen avstyrka varje förslag, som avser att hejda den begynta utvecklingen
eller leda den in på andra vägar. I enlighet härmed vill styrelsen framhålla,
vilken betydelsefull hjälp som de nyanställda skyddskonsulenterna kunna giva
fångvårdsanstalterna i deras eftervårdande verksamhet. Det torde icke behöva
närmare utvecklas, att dessa tjänstemän, vilkas hela uppgift är inriktad på
arbete bland för brott straffade personer, på det närmaste sammanhänger med
fångvårdsstyrelsens och fångvårdsanstalternas verksamhet, och att anordningen
med fångvårdsstyrelsen som chefsmyndighet är den naturliga och riktiga. På
samma sätt bidrager skyddsförbundets anknytning till fångvårdsstyrelsen att
understryka det nära samband som råder mellan anstaltsvård och eftervård.
Motionären synes även förbise vad fängelsernas sociala arbete betyder för den
intagnes inställning till samhället och dess rättsvårdande verksamhet. Att den
myndighet som har att verkställa det ådömda straffet också visar sig vilja
och kunna hjälpa honom och hans familj under och efter anstaltsvistelsen minskar
eller eliminerar den förklarliga spänning som kan uppstå mellan den intagne
och det exekutiva organet, och har som all erfarenhet visar ett synnerligen
välgörande inflytande på den intagne. Han uppfattar det ofta så, att han
själv medverkar till den hjälp som genom fångvårdsmyndigheterna bjudes åt
hans familj.
Fångvårdsstyrelsen delar motionärens uppfattning örn behovet av upplysningsverksamhet
i hithörande frågor. Erfarenheten från de försök som gjorts
nied periodiska skyddsvårdstidskrifter tyda emellertid enligt fångvårdsstyrelsen
knappast på att något mera väsentligt står att vinna på den vägen. Verkningsfullare
torde vara att söka förmå dagliga tidningar och de ideella organisationernas
tidskrifter att genom uppsatser i dessa ämnen skapa större förståelse
för de frigivnas och de med dem likställdas belägenhet efter anstaltsvistelsens
slut. Styrelsen väntar också, att de sammanträden, som distriktsvis anordnas
mellan skyddskonsulenter och övervakare för villkorligt dömda skola väcka
större intresse för eftervårdens betydelse över huvud.
I betraktande av att de flesta av de spörsmål, som berörts i motionen, äro
i vad angår fångvården under utredning hos strafflagberedningen samt med
hänsyn till vad fångvårdsstyrelsen i övrigt anfört finner sig styrelsen böra
avstyrka förslaget örn utredning.
Socialstyrelsen anför bland annat:
Beträffande den öppna kriminalvården är det närmast följande två alternativ,
som komma i betraktande. Det ena är att fångvårdsstyrelsens huvuduppgift,
som numera består i att handhava den slutna kriminalvården, förskjutes
till den öppna kriminalvården. Detta kräver givetvis en viss omvandling
av ämbetsverket, så att det blir anpassat att fullgöra direkt socialvårdande
uppgifter. Det andra alternativet består däri att den öppna kriminalvården
får ingå såsom ett led i en annan socialvård och sålunda stå under
ledning och inseende av den nuvarande centrala sociala myndigheten. Det kan
givetvis anföras starka skäl härför men det finns också skäl häremot. Ett dylikt
negativt skäl är, att socialstyrelsen redan Ilar så omfattande uppgifter,
att det är vanskligt att ytterligare utvidga dem. I varje fall är frågan örn den
opaginerad Kontrollera mot PDF
6 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 5.
framtida organisationen av den öppna kriminalvården så betydelsefull, att det
är önskvärt att den snart nog blir föremål för utredning. Socialstyrelsen tillstyrker
därför bifall till den remitterade motionen så till vida att det enligt
styrelsens mening bör verkställas utredning rörande den förebyggande och
eftervårdande kriminalvårdens organisationsfråga.
Statens at betsmarknadskommission framhåller, att till arbetsförmedlingarna
i de största städerna knutits speciella socialkuratorer. Arbetsförmedlingarna
i Stockholm, Göteborg och Malmö hava sålunda särskilda tjänstemän, som hava
till uppgift att taga hand örn sådana arbetssökande, vilka äro i behov av speciellt
bistånd för att kunna erhålla anställning. Det rör sig här örn personer,
behäftade med lyten av olika slag, fysiskt och psykiskt sjuka, socialt missanpassade,
överåriga m. fl. Denna verksamhet, vilken hittills främst haft karaktären
av försöksverksamhet, har visat sig hava en stor uppgift att fylla.
Kommissionen har därför placerat en utökning av denna verksamhet och har
för avsikt att efter hand inrätta sociala kuratorer vid arbetsförmedlingarna
ä\en i andra städer, framför allt vid huvudkontoren. Rörande frågan örn utbjggnad
av den sociala kuratorsverksamheten kommer kommissionen att samida
med kommittén för partiellt arbetsföra. Enär denna kommitté torde komma
att särskilt beakta frågan örn arbetsberedning och arbetsförmedling för den
partiella arbetskraften och då resultaten av kommitténs arbete ännu icke föreligga-)
synes ett ställningstagande i detalj till de i motionen framförda önskemålen
för närvarande icke kunna ske.
Svenska skyddsförbundet och Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet
avstyrka motionen.
Stockholms stadsmission framhåller, att stadsmissionen saknar möjlighet att
bedöma den del av motionen, som berör intern anstalts förvaltning och klientelets
gruppering. Stadsmissionen anser sig böra avstyrka förslaget att överföra
skyddskonsulentorganisationen till socialstyrelsens arbetsområde. Däremot
anser stadsmissionen det skulle vara värdefullt, om en central skyddsvårds-
eller eftervårdsbyrå kunde komma till stånd. Stadsmissionen anser motionärens
synpunkter så beaktansvärda, att det, allrahelst med tanke på de
ökade arbetsuppgifter för eftervårdsarbetet som lagen örn villkorlig dom och
den nya lagen örn obligatorisk villkorlig frigivning medföra, vore synnerligen
önskvärt att en förutsättningslös utredning komme till stånd.
Utskottet.
I förevarande motion hava förslag väckts rörande åtgärder i skilda hänseenden
till förbättring av internerings- och socialvården. I motionen förordas
till en början en samorganisation emellan internerings- och förbättringsanstalterna,
vilket enligt motionären skulle utgöra förutsättningen för en verkligt
individuell behandling av anstaltsklientelet. Önskemålet att få till stånd mera
Första kaminarens a n d r a tillfälliga utskotts utlåtande nr 5. 7
individuella behandlingsmetoder har, såsom fångvårdsstyrelsen i sitt över motionen
avgivna yttrande närmare utvecklat, vunnit beaktande inom ramen för
det nuvarande straffsystemet genom införande av andra reaktionsformer än
vanliga frihetsstraff såsom tvångsuppfostran, ungdomsfängelse, förvaring och
internering m. m. Motionären har vidare upptagit frågan örn de intagnas differentiering
på olika anstalter med hänsyn till yrkes- och utbildningssynpunkter.
Såsom fångvårdsstyrelsen framhållit, torde det emellertid för åstadkommande
av ökade möjligheter för de intagnes resocialisering vara nödvändigt att hänsyn
tages icke blott till yrkes- och utbildningssynpunkter utan även till andra
omständigheter såsom den intagnes ålder, tidigare vandel, sinnesbeskaffenhet
och övriga karaktärsegenskaper. Inom fångvården har en differentiering efter
dylika grunder i olika former genomförts. Att på ett effektivt sätt differentiera
straff- och fängelsefångar stöter emellertid, såsom fångvårdsstyrelsen påpekat,
i de flesta fall på särskilda svårigheter, eftersom flertalet fångar har en
mycket kort strafftid.
I detta sammanhang må erinras örn att vid 1942 års riksdag väcktes motioner
(1: 18 och II: 22) örn en översyn av straffverkställigheten vid frihetsstraff.
Första lagutskottet förordade i sitt över dessa motioner avgivna utlåtande nihl
en utredning på området. Då strafflagberedningens utredningsuppdrag omfattade
jämväl ifrågavarande spörsmål och det sålunda kunde förväntas, att
utredningen skulle komma att verkställas oberoende av örn riksdagen gjorde
någon framställning i ämnet, hemställde första lagutskottet, att motionerna
icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Riksdagen beslöt i överensstämmelse
härmed.
Enligt vad utskottet erfarit, kommer strafflagberedningen inom den närmaste
tiden att avgiva betänkande med förslag i fråga örn straffverkställigheten
m. m. Med hänsyn härtill synes icke finnas anledning för riksdagen att göra
någon framställning till Kungl. Majit örn utredning rörande de i motionen
väckta, här ovan behandlade frågorna.
Enär strafflagberedningen i förenämnda betänkande jämväl kommer att
framlägga förslag rörande de i motionen upptagna frågorna om arbetsdriften
inom fängelserna och örn ersättningen för fångarbetet, saknar utskottet anledning
att närmare ingå på dessa spörsmål.
I motionen har ifrågasatts inrättande av en statskontrollerad grossiströrelse
med uppgift å ena sidan att tillhandahålla »skyddsvårdsfallen» arbetsmateriel
till gängse dagspriser samt å andra sidan att därefter uppköpa deras färdiga
arbetsalster, likaledes till gängse dagspriser, för försäljning till allmänheten.
Med avseende härå må framhållas att framställningar till Kungl. Maj :t med i
huvudsak samma syfte gjorts år 1938 från enskilt håll. Sedan utlåtanden över
framställningarna avgivits av bland andra fångvårdsstyrelsen och socialstyrel
-
8
Första kammar ms andra tillfälliga utskotts wtlåtande nr 5.
sen, vilka avstyrkte desamma, fann Kungl. Majit enligt beslut den 15 november
1940 framställningarna ej föranleda vidare åtgärd. Då enligt utskottets uppfattning
inrättandet av den föreslagna försäljningsorganisationen av skäl, som
anförts i de över motionen avgivna yttrandena, skulle innebära en avgjord försämring
i förhållande till nuvarande ordning för försäljning av ifrågavarande
arbetsalster, anser sig utskottet ej kunna tillstyrka detta förslag.
Vidare har i motionen föreslagits att för beredande av arbetsutkomst åt frigivna
fångar m. fl. skulle för allmänna medel eller med anlitande av för ändamålet
disponibla fonder upprättas verkstäder samt att de frigivna efter viss
prövotid skulle få övertaga verkstäderna. Med hänsyn till erfarenheten av
försök i den riktningen, som enligt vad utredningen i ärendet giver vid handen
tidigare gjorts, anser sig utskottet icke kunna giva sin anslutning till detta
förslag.
Beträffande förslaget örn anställande av socialkuratorer vid arbetsförmedlingarna
och av soeialortsombud må framhållas, att till arbetsförmedlingarna i
de största städerna redan finnas knutna speciella socialkuratorer, vilka hava
till uppgift att taga hand örn sådana arbetssökande, som äro i behov av speciellt
bistånd för att kunna erhålla anställning. Arbetsmarknadskommissionen planerar
en utökning av denna verksamhet genom anställande av dylika kuratorer
vid arbetsförmedlingarna även i andra städer. På grund härav och då kommittén
för partiellt arbetsföra torde komma att ägna ifrågavarande spörsmål
uppmärksamhet, anser utskottet att motionen ej heller i denna del tarvar någon
åtgärd från riksdagens sida.
Motionären anser, att svenska skyddsförbundets verksamhet bör stå under
överinseende av socialstyrelsen i stället för såsom nu av fångvårdsstyrelsen samt
att skyddskonsulentorganisationen, som nu lyder under sistnämnda ämbetsverk,
bör överflyttas till socialstyrelsen. Härigenom skulle man enligt motionären
erhålla en klar uppdelning mellan straffverkställigheten eller anstaltsvistelsen
och de eftervårdande uppgifterna. Med hänsyn till det intima samband, som
förefinnes mellan å ena sidan fängelse- och anstaltsvård och å andra sidan eftervården,
därigenom att eftervården bör förberedas redan under fängelse- eller
anstaltsvistelsen, torde emellertid lämpligheten av en sådan uppdelning av arbetsuppgifterna
på skilda ämbetsverk kunna sättas i fråga. Innan några åtgärder
i förevarande och liknande hänseenden vidtagas, synes i allt fall böra avvaktas
närmare erfarenhet av den utvidgade skyddskonsulentorganisation, som
enligt beslut av 1943 års riksdag trätt i verksamhet den 1 januari 1944,
Motionären har slutligen framhållit önskvärdheten av att få till stånd en
effektiv upplysningsverksamhet rörande skyddsvårdsverksamheten. Utskottet
delar motionärens uppfattning örn värdet av ökad upplysning rörande hithörande
problem. Syftet torde emellertid, såsom fångvårdsstyrelsen framhållit,
bättre främjas, örn de dagliga tidningarna och redan förefintliga tidskrifter
kunde intresseras härför, än genom utgivandet av en särskild skvddsvårdstid
-
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 5.
9
skrift. Utskottet anser icke tillräckliga skäl vara för handen för att riksdagen
skall göra någon framställning till Kungl. Majit i detta ämne.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion ej måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 30 mars 1944.
På utskottets vägnar:
IVAR EKSTRÖMER.
Närvarande: Herrar Ekströmer, Heuman, Anders Åndersson* och Franson, fru SjöströmBengtsson
samt herrar Hagman, Wahlund och Sundelin*.
* Ej närvarande vid justeringen av utlåtandet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.