Första kammarens a n d r a tillfälliga utskotts utlåtande nr 6
1944-04-18 · 10 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1944:6, Första kammarens a n d r a tillfälliga utskotts utlåtande nr 6
Dokumentets text
Första kammarens a n d r a tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.
]
Nr 6.
Ankom till riksdagens kansli den 4 maj 1944 kl. 12 m.
Första kammarens a n dra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning
av väckt motion om utredning rörande organisationsväsendet
på det ekonomiska området m. m.
L en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott hänvisad
motion, nr 259, hava herrar Nordenson och Herlitz hemställt, att riksdagen
måtte hos Kungl. Majit anhålla, att en allsidig utredning måtte företagas
rörande organisationsväsendet på det ekonomiska området, med särskilt
avseende på dess utveckling under de senaste åren, samt att, i den män härvid
åtgärder från det allmännas sida — exempelvis särskild lagstiftning rörande
ideella föreningar — befinnas påkallade, förslag i dessa ämnen måtte föreläggas
riksdagen.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från Överståthållarämbetet
samt länsstyrelserna i Uppsala och Jönköpings län ävensom från kommerskollegium
och socialstyrelsen. Vidare har utskottet berett följande sammanslutningar
tillfälle yttra sig i ärendet, nämligen Sveriges industriförbund, Sveriges
köpmannaförbund, Sveriges grossist förbund, Sveriges hantverks- och
småindustriorganisation, Sveriges lantbruksförbund, Svenska arbetsgivareföreningen,
landsorganisationen i Sverige, kooperativa förbundet, Stockholms handelskammare,
handelskammaren i Göteborg samt Skånes handelskammare. Kommerskollegium
Ilar tillika överlämnat utlåtanden från övriga auktoriserade
handelskammare.
Överståthållarämbetet anser, att utvecklingen på organisationsväsendets område
gått i sund riktning utan skrankor av lag örn ideella föreningar eller liknande
lagstiftning. Det synes ämbetet vara en god regel vid handhavandet av
de samhälleliga uppgifterna, att lagstiftning tillgripes endast där verkligt behov
därav förefinnes. Av sådan anledning och då ej heller en utredning i det
med motionen avsedda syftet synes behövlig, saknar ämbetet anledning tillstyrka
motionen.
Länsstyrelsen i Uppsala län anser, att ett klargörande av de i motionen berörda
spörsmålen vore av stor vikt för samhällslivet. Då emellertid den statliga
utredningsapparaten för närvarande får anses mycket ansträngd och personer
med tillräckligt ingående och omfattande kunskap örn organisationsvä
-
Bihcmg till riksdagens protokoll 1044. 12 saini. 2 avd. Nr (i.
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.
9
sendets problem i stor utsträckning äro upptagna av utredningar med mera
bestämda syftemål än de i motionen uppställda, håller länsstyrelsen före att den
ifrågasatta utredningen bör anstå till dess berörda svårigheter minskat.
Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller, att den erfarenhet, styrelsen från
sin ämbetsverksamhet har av organisationsväsendet, ej är särskilt stor. Fall
hava dock förekommit, då länsstyrelsen ställts inför yttringar därav. Länsstyrelsen
kan icke påstå, att den därvid vunna erfarenheten varit sådan, att länsstyrelsen
om organisationsväsendet kan vittna, att detta i sin verksamhet ej
lämnat rum för kritik. Länsstyrelsen måste tvärtom vitsorda, att anledning till
sådan icke saknats. Sålunda har det förekommit, att organisationer mot utomstående
övat påtryckning av den art att dessa för fortsättande av sitt yrke
eller sin näring mot sin vilja tvingats att ingå i organisationen. Särskilt torde
uppmärksammas sådana organisationers verksamhet, vilka lia till uppgift att
hålla priserna uppe på medlemmarnas alster och produkter. Länsstyrelsen påpekar
vidare, att det särskilt i storföretagen icke torde vara möjligt att undgå
att låta ledningen förbehållas en viss mindre grupp, ett förhållande, som knappast
kan anses rätt överensstämma med organisationens idé som sådan. Länsstyrelsen
anser all anledning finnas att understödja kravet på en utredning —
om en sådan låter sig göra — till klarläggande av organisationsväsendet på
det ekonomiska området och verkningarna av detsamma för det allmänna samt
för enskilda.
Kommerskollegium anför bland annat: Det spörsmål, som i motionen ställts
under debatt, är givetvis förtjänt att av statsmakterna noga uppmärksammas.
Med den betydelse organisationsväsendet erhållit för det moderna samhällslivet
och framför allt sedan näringslivets organisationer i viss omfattning
— såsom under kristiden skett — övertagit en del offentlig-rättsliga funktioner,
är det av vikt, att dessa organisationers verksamhet handhaves på ett sätt,
som fyller de krav, som det allmänna måste ställa på dem. Emellertid har såsom
i de avgivna utlåtandena framhållits vissa utredningar rörande det ekonomiska
livets organisationer under de senare åren företagits. Förutom 1935 års utredning
örn folkförsörjning och arbetsfred samt det av 1936 års näringsorganisationssakkunniga
år 1940 avgivna betänkandet örn organiserad samverkan
inom svenskt näringsliv föreligger en på privat initiativ företagen utredning
örn »den korporationsrättsliga regleringen», verkställd av professor Halvar G.
F. Sundberg (tryckt i Strödda uppsatser 1943). Det torde knappast vara av
behovet påkallat att nu såsom grundval för ytterligare överväganden i ämnet
verkställa någon ny speciell utredning rörande dessa spörsmål, så mycket mindre
som enligt vad kollegium inhämtat kanslichefen K. Åmark för närvarande
för rikskommissionens räkning speciellt ägnar uppmärksamhet åt dessa frågor
vid utarbetande av redogörelsen för statsmakternas åtgärder för folkhushållningen
under nu rådande kris.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första kammarens and ra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.
O
o
En annan sak är att givetvis organisationsväsendets utveckling påkallar uppmärksamhet
från statsmakternas sida. Det är, såsom från skilda håll har påpekats
såväl i motionen som i de avgivna utlåtandena, vissa risker för handen
att organisationsväsendet kan urarta och medföra vissa för den enskilde föga
tilltalande tvångsåtgärder. I sådant hänseende har särskilt av 1936 års näringsorganisationssakkunniga
påpekats dc förhållanden, som förefinnas inom vissa
detaljliandelssammanslutningar och som gå ut på ett visst prohibitivt system
för detaljhandelns ordnande (s. k. nyetableringskontroll). Det är även kollegii
åsikt, att det bör ankomma på statsmakterna att hålla uppmärksamheten riktad
på de tendenser inom näringslivet, som syfta till att inkräkta på näringsfriheten,
och otänkbart är icke, att statliga åtgärder i en framtid kunna befinnas
bli erforderliga för att stävja sådana tendenser inom vissa organisationer. Att
nu emellertid med hänsyn till farhågor, som i berörda hänseende kunna förefinnas,
igångsätta en omfattande utredning torde knappast vara påkallat. Kollegium
vill ifrågasätta, att den övervakning av näringslivets organisationsverksamhet,
som möjligen bör ifrågakomma, verkställes av redan befintliga statliga
organ för handläggning av frågor rörande näringslivet.
I detta sammanhang vill kollegium också bringa i erinran, att den rättsliga
grundvalen för reglering av näringslivets organisationsväsen, i den mån det ej
drives i form av ekonomiska föreningar, alltjämt utgöres allenast av den oskrivna
sedvanerätt, som på området i fråga utbildat sig. Förslag till lagstiftning
i ämnet har vid upprepade tillfällen under de senaste fyrtio åren utarbetats
senast av expeditionschefen Romberg i justitiedepartementet år 1939. Enligt
vad kollegium inhämtat är detta ärende för närvarande beroende på Kungl.
Maj:ts prövning. Det synes kollegium angeläget, att denna fråga, som måste
anses vara av grundläggande betydelse för det ekonomiska organisationsväsendet
i vårt land, bringas till sin lösning inom en snar framtid. Däremot finner
kollegium det mera omfattande utredningsarbete, som i motionen åsyftas, för
närvarande ej böra komma till stånd.
Socialstyrelsen framhåller, att det vill synas, som örn det skulle vara svårt
att med ledning av framställningen i motionen få fram några tillräckligt klara
direktiv för en omfattande och allsidig utredning av den art, som ifrågasättes.
Motionärerna hava själva räknat med möjligheten av att en sådan utredning
icke kommer att leda till framställandet av några positiva förslag. Bestämningen
av det allmänna utredningsuppdraget torde få anses vara alltför
svävande. Socialstyrelsen har för sin del icke funnit skäl att tillstyrka den föreslagna
utredningen.
Sveriges industri! ör band, framhåller, att några tendenser till maktkoncentration,
centralisering och byråkratisering, varöver enligt motionen klagomål på
senare tid skulle hava förekommit, veterligen icke försports inom industriorganisationerna
och någon lagstiftningsåtgärd på denna punkt vore därför för
4
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.
dessa organisationers vidkommande obehövlig. Vad angår den i motionen berörda
frågan örn organisationernas förhållande till utomstående inrymmer detta
enligt förbundet obestridligen inom vissa områden ur juridisk-teknisk synpunkt
svårlösta problem. Organisationsväsendet inom industrien har emellertid numera,
uttalar förbundet vidare, nått sådan stadga och organisationernas ledning utövas
i regel under sådant ansvar, att missbruk av förefintliga maktbefogenheter
på detta område nu för tiden torde vara sällsynta. Förbundet erinrar
härjämte örn att organisationerna på det ekonomiska området sinsemellan förete
ytterligt stora olikheter i fråga örn struktur, arbetsuppgifter och betydelse ur
allmän synpunkt. Med hänsyn härtill skulle en eventuell lagstiftning på området
sannolikt få lov att begränsas till ett relativt fåtal, för samtliga organisationer
tillämpliga bestämmelser av synnerligen allmän karaktär. Det kan enligt
förbundet förmodas, att det praktiska värdet av en lagstiftning av denna
art skulle bliva tämligen ringa. Industriförbundet kan icke tillstyrka den i
motionen begärda utredningen.
Sveriges köpmannaförbund vill för sin del icke motsätta sig förslaget örn en
allsidig utredning rörande organisationsväsendet på det ekonomiska området.
Det synes som örn det vore av ett visst allmänt intresse, att den faktiska utveckling,
som ägt rum under de senaste årtiondena, sammanfattades i en utredning,
vilken då också kunde lämna svar på frågan örn hur djupt organisationsväsendet
trängt in i det svenska samhället och hur många medborgare, som
direkt eller indirekt beröras därav. Av intresse vore också att få klarlagt de
olika former för medlemsinträde, som förelegat, och vilka förmåner och rättigheter,
som olika organisationer bereda sina medlemmar. Förbundet kan dävemot
icke acceptera den senare delen av motionärernas yrkande, nämligen att
riksdagen redan nu i viss mån måtte uttala sig för åtgärder från det allmännas
sida. Förbundet har visserligen öppen blick för att vissa intressekonflikter
kunna uppkomma mellan staten och organisationerna eller mellan organisationerna
och deras medlemmar eller utomstående, vilka konflikter någon gång
kunna synas vara sådana, att det allmänna borde ingripa i en eller annan form.
Till de av motionärerna anförda exemplen vill förbundet lägga att motsättningar
mellan större och mindre organisationer kunna uppkomma, vilka i strid
med skälighet och billighet genom maktmedel kunna komma att lösas. Förbundet
anser detta oaktat, att synnerligen starka skäl måste föreligga, innan statsmakterna
böra ingripa i organisationens verksamhet. Sådana starka skäl synas
ännu icke föreligga, och det torde därför enligt förbundets mening icke vara
påkallat, att riksdagen redan nu principiellt uttalar sig för åtgärder i denna
riktning. Tvärtom anser förbundet, att goda utsikter finnas till att uppkommande
intressekonflikter komma att lösas under frivillig samverkan mellan organisationerna.
Förbundet tillstyrker den av motionärerna begärda utredningen
men finner, att det icke i dagens läge bör göras något uttalande örn åtgärder
från det allmännas sida beträffande organisationsväsendet.
Förlita kammarens a n dra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6. 5
Sveriges grossistförbund framhåller, att utvecklingen av organisationsväsendet
på det ekonomiska området uppenbarligen icke avslutats utan alltjämt pågår.
Att under sådana förhållanden tillskapa en lag, som skulle reglera formerna
för organisationerna och deras verksamhet, gränserna för deras maktutövning
etc., måste innebära risk för att utvecklingen på detta område hämmas
eller snedvrides. En dylik allmänt hållen lag torde sålunda kunna medföra,
att en ur samhällets synpunkt önskvärd utveckling av organisationsväsendet
försvåras eller förhindras. I den mån uppenbara missbruk av den för närvarande
rådande friheten på detta område i något fall skulle visa sig föreligga,
synes man i stället böra in casu söka råda bot för dessa. Detta torde icke nödvändigtvis
behöva ske lagstiftningsvägen. Möjlighet torde sålunda i vissa fall
föreligga att med hjälp av de ledande näringsorganisationerna komma till rätta
med osunda företeelser på detta område. Även andra medel böra kunna övervägas.
Förbundet erinrar vidare örn redan vidtagna utredningar rörande organisationsväsendet
samt framhåller att de ledande näringsorganisationerna,
som ju i detalj följa organisationsväsendets utveckling, var och en inom sitt
område kunna lämna de kompletterande upplysningar örn denna utveckling,
som av statsmakterna önskas. Förbundet anser skäl icke föreligga att ira verkställa
den av motionärerna begärda utredningen.
Sveriges lantbruksförbund anser det synnerligen tveksamt, örn en utredning
i enlighet med motionärernas förslag skulle kunna omsättas i praktiska åtgärder.
En utredning på grundval av krisårens erfarenheter torde enligt förbundet
näppeligen kunna läggas till grund för en saklig diskussion örn organisationernas
framtida ställning inom vårt näringsliv. Under sådana förhållanden anser
förbundet tidpunkten ej vara lämplig för en utredning av ifrågavarande slag.
Sveriges hantverks- och småindustriorganisation vill, med hänsyn till intresset
av att få en sammanställning av hur organisationsväsendet för närvarande gestaltar
sig, instämma i motionärernas förslag örn utredning av hithörande frågor.
Organisationen anser däremot icke att vid en eventuell utredning förslag
bör avgivas till åtgärder i form av lagstiftning rörande ideella föreningar eller
dylikt. Genom införande av lagbestämmelser anser organisationen, att en sund
utveckling av organisationsväsendet försvåras.
Svenska arbetsgivareföreningen erinrar örn det i december 1938 mellan arbetsgivareföreningen
och landsorganisationen ingångna huvudavtalet, varigenom
en överenskommelse mellan parterna kom till stånd beträffande den största
delen av det problemkomplex, som under 1930-talets förra hälft stod i centrum
för den politiska diskussionen rörande organisationerna på arbetsmarknaden
och därmed förbundna frågor. Det synes arbetsgivareföreningen förtjänt att
observeras, att sådana krav på samhällsingripanden på förevarande område,
som tidigare framförts, efter tillkomsten av huvudavtalet endast undantagsvis
avhörts. Föreningen kan för sin del icke tillstyrka, att en statlig utredning —
6 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.
vilken f. ö. i detta fall skulle bliva av en enorm omfattning — skulle igångsättas
enbart för att systematiskt undersöka vissa frågekomplex och i samband därmed
överväga, huruvida eventuellt något behov av samhällsingripande finnes.
En förutsättning för att en statlig utredning på dessa områden skall igångsättas
bör enligt föreningens mening vara, att i något avseende råder ett påvisbart
missförhållande, som organisationerna själva till äventyrs icke kunna eller
vilja eliminera. Det lärer vara ostridigt, att någon sådan situation f. n. icke
föreligger. En utredning i det syfte, som av motionärerna angivits, synes vara
en uppgift icke för den statliga utredningsapparaten utan närmast för den
fria samhällsvetenskapliga forskningen. Att en lagstiftning örn ideella föreningar
icke kommit till stånd, trots att förslag därtill sedan några år förelegat,
torde ha berott dels på att något verkligt behov därav icke varit för handen,
dels på att svårigheterna att i en gemensam lagstiftning inbegripa de organisationer
av olika slag, som bedriva sin verksamhet såsom ideella föreningar, äro
påtagliga. Det synes under sådana omständigheter icke vara anledning för statsmakterna
att för närvarande återupptaga denna fråga till behandling. Föreningen
hemställer, att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Landsorganisationen framhåller, att det icke synes vara någon anledning att
igångsätta cn utredning av föreslagen art och omfattning, med mindre det redan
nu kan antagas att behov av lagreglering föreligger och alltså ej blott för att
utröna, huruvida sådant behov till äventyrs förefinnes. I de särskilda fall och
i den mån behov av statligt överinseende — vare sig med hänsyn till åt organisationerna
uppdragna reglerande eller kontrollerande funktioner i det allmännas
tjänst eller med hänsyn till förhållandet mellan organisationen och dess
medlemmar eller utomstående enskilda — faktiskt framträder, bör sådant överinseende
givetvis säkerställas genom lag. En generell och likformig reglering i
detta hänseende är på grund av organisationernas vitt skiftande struktur och
uppgifter uppenbarligen icke möjlig. Detta gäller icke blott beträffande förhållandet
till staten utan också beträffande organisationernas inre författning.
En allmän reglering i detta senare hänseende måste med nödvändighet få en
så abstrakt karaktär att den komme att sakna praktisk betydelse. Belysande
exempel är 1938 års förslag till lag örn ideella föreningar. — Landsorganisationen
erinrar vidare örn den genomgripande stadgerevision — omfattande både
landsorganisationens stadgar och normalstadgarna för förbunden -— som genomfördes
vid 1941 års L. O.-kongress. Det karakteristiska draget hos denna
stadgerevision har enligt landsorganisationen sagts vara en centralistisk tendens,
vars motivering varit dels lönepolitisk, dels och ej mindre samhällspolitisk :
i senare hänseendet avsåg revisionen att utrusta fackföreningsrörelsens centrala
ledning med befogenheter som möjliggjorde för densamma att bättre än
tidigare utåt representera och hävda den samlade rörelsens intressen, med beaktande
av det samhällsansvar som åvilar rörelsen och till avvärjande av ingrepp
i de fackliga organisationernas frihet. Detta syfte har kommit till direkt
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första kammarens a n d r a tillf älliga utskotts utlåtande nr 6.
uttryck i stadgarna. Men det har trots denna centralisering icke varit fråga örn
en revision, som gått ut över de enskilda medlemmarnas rättigheter och därför
.skulle kunna motivera en lagstiftning till värn för dessa. Tvärtom Ilar en annan
av principerna för stadgerevisionen varit strävandet att stärka medlemmarnas
rättsställning och kringgärda denna med garantier. — Landsorganisationen
anser att beträffande arbetsmarknadens organisationer några skäl för lagstiftning
icke förefinnas. Då landsorganisationen ej heller övertygats örn att, vare
sig ur statens eller organisationernas eller de enskildas synpunkt, en rättslig
reglering är påkallad i avseende a det ekonomiska organisationsväsendet i öv - vigt, finner landsorganisationen att en utredning i saken icke skulle tjäna något
praktiskt syfte och avstyrker därför motionärernas förslag om utredning.
Kooperativa förbundet framhåller, att det finner den kartläggning, som ägt
rum genom 1936 års näringsorganisationssakkunniga, ge en synnerligen värdefull
och alltjämt i stort sett aktuell bild av organisationsförhållandena inom
svenskt näringsliv med hänsyn tagen särskilt till kartellväsendets och monopolprisbildningens
utbredning. Den förändring, som ägt rum under kriget, torde i
allt väsentligt som en konsekvens av den nu nödvändiga statliga knapphetshushållningen
ha inneburit en betydande förstärkning av de monopolistiska sammanslutningssträvandena
mellan företagarna inom näringslivet. Vad ater beträffar
kännedomen örn organisationssträvandena i övrigt på det ekonomiska
och fackliga området torde följande böra framhållas: Flertalet icke monopolistiskt
inställda organisationer arbeta i offentlighetens fulla ljus och material örn
sådana fackliga och ekonomiska organisationers omfång och verksamhetsformer
finnes allmänt tillgängligt. Nya statliga utredningar i syfte att ge en samlad
bild av hela det svenska organisationsväsendet inklusive kartellväsendet torde
knappast framstå som motiverade. Motionärerna grunda sin önskan om en
sådan utredning framför allt på »att man därigenom skulle kunna få en belysning
av hur förhållandet mellan staten och de enskilda organisationerna
utvecklat sig under kristiden». Detta skulle enligt motionärernas mening kunna
ge hållpunkter för bedömandet av den fortsatta utvecklingen pa detta för hela
samhällslivet så betydelsefulla område. Enligt förbundets mening borde en
sådan utredning, därest man överhuvud funne det lämpligt att företaga den
redan nu, innan kriget avslutats, kunna inriktas pa betydligt mera begränsade
arbetsuppgifter, än vad fallet skulle vara, da en ny* och fullständig kai Läggning
av hela det ekonomiska och fackliga organisationsväsendet i vårt land åsyftas.
Förbundet finner det emellertid synnerligen tveksamt huruvida den rätta tidpunkten
för en sådan utredning ännu är inne. Beträffande frågan örn överförande
av offentligrättsliga funktioner på privata organisationer har förbundet
svårt att föreställa sig, att ett dylikt överförande kan vara möjligt utan
en ingående statlig kontroll och ledning av vederbörande organisationer. Därest
en utredning överhuvud skall komma till stånd, bör denna enligt förbundets
mening taga sikte på alt örn möjligt förbättra de former för kontakt mellan
8
Första kuni marens undra tillfälliga utskotts ''utlåtande nr 6.
Utskottet.
staten och de ekonomiska, och fackliga organisationerna, som vörö vedertagna
under förkrigstiden. Däremot skulle det vara ett allvarligt hot mot vårt demokratiska
samhällskick, örn mera allmänt en sammanblandning skulle äga rum
av offentlig- och privaträttsliga funktioner hos de frivilligt uppbyggda ekonomiskt-fackliga
folkrörelserna och intresseorganisationerna. I de fåtaliga fall.
där under förkrigstiden allmänna statliga regleringsfunktioner överförts på
enskilda organisationer, bör det vara angeläget, att under efterkrigstiden få till
stånd en klar boskillnad mellan de statliga regleringsuppdragen och organisationernas
verksamhet i deras medlemmars intresse. De statliga regleringsuppgifterna
böra m. a. o. handhavas av för ändamålet skapade statliga organ och
icke delegeras som befogenheter åt ekonomiska och fackliga organisationer.
Förbundet framhåller slutligen, att, därest den av motionärerna föreslagna
utredningen överhuvud befinnes vara av behovet påkallad, bör den enligt förbundets
mening icke äga rum, förrän något år efter vapenstilleståndets inträde,
då övergångs- och avveeklingsperioden kan beräknas vara passerad.
Samtliga de i ärendet hörda hand elskamr arna med undantag av handelskamrarna
i Karlstad och Luleå lia avstyrkt eller i varje fall ansett sig ej böra tillstyrka
motionen. Härvid har i allmänhet åberopats, att vissa utredningar av
den art, som i motionen åsyftas, redan blivit verkställda, nämligen dels genom
1935 års utredning örn folkförsörjning och arbetsfred, dels genom 1936 års
uäringsorganisationssakkunniga. Vad utvecklingen av näringslivets föreningsväsende
under krigstiden beträffar hänvisas till den sammanfattning av statsmakternas
åtgärder under krishushallningen, som är under utarbetande genom
försorg av rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap. Vidare framhålles,
att utvecklingen bäst gagnas av att rörelsefriheten icke begränsas
genom tvångsingripanden, vilka hindra eiler försvåra anpassningen till det
ekonomiska livets skiftande förhållanden. Det anses också tveksamt, örn kristidens
speciella erfarenheter kunna äga den räckvidd, att de även under ett
normalt tidsläge kunna tjäna som underlag för en reglering av förhållandet
mellan staten och organisationerna.
Den i motionen föreslagna utredningen skulle i första hand ha till syfte att
vinna en överblick över organisationsväsendets gestaltning. Enligt motionärerna
skulle det därvid vara av stor betydelse att få en belysning av hur förhållandet
mellan staten och de enskilda organisationerna utvecklat sig under
kristiden. Att märka är emellertid att det redan föreligger ett stort antal sammanfattningar
beträffande de viktigaste grenarna av organisationsväsendet.
Motionärerna nämna själva 1935 års betänkande örn folkförsörjning och arbetsfred
samt det av 1936 års näringsorganisationssakkunniga år 1940 avgivna betänkandet
örn organiserad samverkan inom svenskt näringsliv. Utöver dessa
offentliga utredningar finnes ett flertal enskilda arbeten beträffande organisationerna
bland annat på jordbrukets, kooperationens och fackföreningsrörelsens
Första kammarens a n dra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6. 9
områden. Sålunda förtjänar framhållas den i anledning av Sveriges lantbruksförbunds
25-årsjubileum år 1942 utgivna festskriften och det på initiativ av
landsorganisationen utgivna betänkandet »Fackföreningsrörelsen och näringslivet»
ävensom en av professor H. G. F. Sundberg verkställd utredning örn den
»korporationsrättsliga regleringen». Vad särskilt beträffar organisationsväsendet
under kristiden må erinras örn att denna fråga ägnas uppmärksamhet vid
utarbetandet inom rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap av en
redogörelse för folkhushållningen under nu rådande kris. Ehuru någon samlad
systematisk framställning av hela organisationsväsendet icke finnes, synes det
utskottet som örn behovet av material rörande organisationernas verksamhet
vore tämligen väl tillgodosett. Utskottet anser det även tveksamt örn kristidens
speciella erfarenheter kunna läggas till grund för ett ställningstagande på
längre sikt till hithörande problem.
Motionärerna framhålla vidare, att medan det på stora områden måste befinnas
naturligt, att organisationerna få utveeklas i samma frihet som hittills,
kan det på andra områden befinnas naturligt, att desamma i en eller annan
form erhålla statens stöd. Motionärerna anse det därför angeläget att överväga,
i vad mån det kan finnas behov av en statlig reglering för skapande av ändamålsenliga
former för verksamheten, för uppdragande av gränser för organisationernas
maktutövning och för förebyggande av skadliga verkningar av deras
verksamhet.
Utvecklingen på organisationsväsendets område har hittills i huvudsak kunnat
ske utan ingripande från statsmakternas sida. Såvitt utskottet kunnat finna,
hava några ogynnsamma verkningar härav icke försports. Även motionärerna
hava vitsordat, att organisationernas arbete i stort sett präglats av allmänanda
och redlig vilja att tillgodose det alllmännas intresse. Enligt utskottets
uppfattning främjas också en sund utveckling av organisationsväsendet bäst örn
organisationerna jämväl i fortsättningen lämnas största möjliga rörelsefrihet
uti sin verksamhet. Avarter och missbruk, som i vissa fall kunna förekomma,
synas organisationerna själva söka bekämpa och bortarbeta. Ett påtagligt bevis
för organisationernas goda vilja i detta hänseende utgör det i december 1938
mellan arbetsgivareföreningen oell landsorganisationen ingångna huvudavtalet,
det s. k. Saltsjöbadsavtalet. Med vad sålunda anförts har utskottet icke velat
hava sagt, att ifrågavarande problem icke böra ägnas uppmärksamhet från statsmakternas
sida samt att icke. sådana missförhållanden kunna yppa sig, att det
kan visa sig nödvändigt att staten ingriper och söker ställa till rätta i vad som
kan brista. Utskottet anser däremot icke motiverat att, såsom i motionen
ifrågasatts, nu igångsätta en utredning i syfte att undersöka, huruvida och i
vad mån behov föreligger för en rättslig reglering på hithörande område. Härtill
kommer att det, med hänsyn till de vitt skilda uppgifter organisationerna
hava att fullgöra och deras därav betingade olika struktur, icke torde vara
möjligt att generellt lösa ifrågavarande problem och afl draga upp allmängil
Hi
hony lill rik&dayews protokoll It Marni. £ avd. Nr (i. 1’
10 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.
tiga riktlinjer för sådana rättsliga regleringar, som eventuellt kunna visa sig
erforderliga. Uppkommande frågor torde i stället få upptagas till behandling
var för sig. Det försök, som gjorts till en lagstiftning rörande de ideella föreningarna,
utgör ett belägg för hur svårt det är att i lag reglera föreningsverksamheten.
Såsom framgår av ett inom justitiedepartementet år 1938 upprättat
utkast till lag örn ideella föreningar, har det med hänsyn till dessa föreningars
synnerligen heterogena natur icke varit möjligt att låta lagstiftningen omfatta
annat än de mest elementära organisationsföreskrifter.
Den i motionen föreslagna utredningen borde enligt motionärerna till behandling
även upptaga frågan, i vad mån organisationerna kunna och böra utrustas
med funktioner i det allmännas tjänst. De erfarenheter, som gjorts beträffande
samarbetet mellan staten och de enskilda organisationerna under
kristiden, skulle härvid tillgodogöras. Enligt utskottets uppfattning synes det
emellertid synnerligen tveksamt, huruvida det med hänsyn till ifrågavarande
problems mångskiftande natur är möjligt att genom en allmän utredning klargöra
förutsättningarna för ett överflyttande på enskilda organisationer av allmänna
förvaltningsuppgifter. I den mån som dylika spörsmål uppkomma, synas
de lämpligen böra behandlas och lösas som hittills skett från fall till fall.
Av skäl, som sålunda anförts, anser sig utskottet icke kunna tillstyrka det
av motionärerna väckta förslaget örn en utredning rörande organisationsväsendet.
Utskottet får därför hemställa,
att ifrågavarande motion icke måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 18 april 1944.
På utskottets vägnar:
IVAR EKSTRÖMER.
Närvarande: Herrar Ekströmer, Heuman, Franzon, Nils Elon-sson. Carl Eric Ericsson och
Emil Petersson, fru Sjös t rom-Benni sson samt herr Wallin ari.
Casten Press, Stockholm 1944
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.