Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion örn ekonomiskt understöd åt efterlevande efter svenska beredskapsmän, sjömän och fiskare, som förlorat livet på grund av rådande krigsförhållanden.

1944-05-23 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1944:9, Utlåtande i anledning av väckt motion örn ekonomiskt understöd åt efterlevande efter svenska beredskapsmän, sjömän och fiskare, som förlorat livet på grund av rådande krigsförhållanden.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 9.

1

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 3 juni 1944 kl. 9 fm.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning

av väckt motion örn ekonomiskt understöd åt efterlevande

efter svenska beredskapsmän, sjömän och

fiskare, som förlorat livet på grund av rådande krigsförhållanden.

I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott

hänvisad motion, nr 19, har herr Andersson, Verner, hemställt, att riksdagen

måtte besluta anhålla, att Kungl. Majit skyndsamt låter utreda frågan

om invaliditetsförsäkring och familjepensionering genom statens försorg

av beredskapsmän, sjömän och fiskare för det fall att de skadas eller

förlora livet på grund av krigsförhållandena, ävensom för riksdagen framlägga

förslag i ämnet.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från riksförsäkringsanstalten,

statskontoret, chefen för försvarsstaben, kommerskollegium och

lantbruksstyrelsen ävensom berett stiftelsen Kungafonden Med folket för

fosterlandet och Svenska västkustfiskarnas centralförbund tillfälle yttra

sig i ärendet.

Riksförsåkringsanstalten, vars yttrande såsom bilaga fogats vid detta

utlåtande, har lämnat en redogörelse för gällande bestämmelser örn understöd

av det slag varom fråga är i motionen.

Statskontoret hänvisar till att statsmakterna — i vissa fall genom nyligen

vidtagna åtgärder — i flera avseenden sörjt för ekonomiskt stöd åt anhöriga

till i motionen åsyftade beredskapsmän och yrkesutövare, som förolyckats

till följd av krigsåtgärd, och anser behov av ytterligare utredning

i ämnet knappast vara för handen. Statskontoret föreslår, att motionen

icke föranleder någon riksdagens åtgärd.

Chefen för försvarsstaben anser, att ett i regel tillfredsställande skydd

för skadade värnpliktiga och deras efterlevande redan nu förefinnes dels

genom statens försorg, dels genom på enskild väg gjorda insamlingar.

Kommerskollegium anför, att det ekonomiska stöd som i förevarande

avseende tillerkänts sjömän å svenska fartyg respektive deras efterlevande

är väsentligt bättre än det som kommer andra arbetarkategorier till del

vid olycksfall, samt att ersättningsbeloppen i och för sig måste anses så

högt beräknade som omständigheterna för närvarande skäligen kunna

medgiva. Såvitt kollegium har sig bekant, har icke heller, sedan nu gäl

lande bestämmelser fastställdes, från de ombordanställdas sida framkom
Bihang

till riksdagens protokoll 19ii. 12 sami. 2 avd. Nr 9—10.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 9.

mit krav på revision av föreskrifterna i ämnet. Kollegium kan icke finna

förnyad utredning av de i motionen berörda frågorna för närvarande påkallad

för sjöfolkets vidkommande.

Lantbruksstyrelsen anser det kunna ifrågasättas, om icke ersättningsbeloppen

vid den statliga fiskarförsäkringen borde höjas ytterligare utöver

vad som skett under senare år. Enligt lantbruksstyrelsen vöre det emellertid

icke lämpligt, om sådana åtgärder från det allmännas sida vidtoges,

att intresset från fiskarenas sida för den statliga försäkringen minskades.

En väl avvägd sådan försäkring torde nämligen vara den bästa formen

för beredande från det allmännas sida av skydd för fiskarena och deras

efterlevande vid olycksfall, vare sig dessa förorsakats av krigsförhållanden

eller av andra orsaker.

Stiftelsen Kungafonden Med folket för fosterlandet erinrar om att stiftelsen

har till uppgift att av insamlade medel utgiva bidrag till dem, som

genom olyckshändelse under militärtjänstgöring eller därunder ådragen

sjukdom eller eljest i följd av militära åtgärder förlorat någon nära anhörig

eller åsamkats svår kroppsskada och på grund härav behöver hjälp.

Till fonden ha hittills insamlats omkring 2 200 000 kronor. Örn fonden

kan uppbringas till omkring 4 000 000 kronor, torde fonden enligt stiftelsen

erhålla möjligheter att under ganska lång tid framåt komplettera den statliga

hjälpen på ett tillfredsställande sätt. Såvitt angår krigsmaktens personal

anser stiftelsen något behov av den i motionen föreslagna utredningen icke

föreligga.

Svenska västkustfiskarnas centralförbund yttrar, att den statliga olycksfallsförsäkringen

för fiskare är av stort värde för fiskarena. Detta hindrar

icke att vissa detaljer ytterligare skulle kunna ändras till det bättre, och

förbundet tillstyrker därför en utredning i ämnet.

Såsom framgår av riksförsäkringsanstaltens yttrande finnas åtgärder i

olika avseenden redan vidtagna i motionens syfte; särskilt under senare

år hava såväl beredskapsmännens som sjömännens och fiskarenas förmåner

i förevarande hänseenden undergått icke oväsentliga förbättringar.

Sålunda förtjänar framhållas, att å sjukpenning eller livränta enligt

militärersättningsförordningen utgår, då ersättning grundas å olycksfall

eller sjukdom, som drabbat värnpliktig, från, och med den 1 januari 1944

dyrtidstillägg med 40 procent av förmånens belppp. Genom en förordning

den 28 juni 1941 lia värnpliktiga berättigats att tills vidare erhålla familjebidrag

vid sidan av ersättning enligt militärersättningsförordningen.

Vidare har riksdagen innevarande år förehaft frågan om ytterligare förbättringar

av förmånerna till värnpliktiga, som drabbats av olycksfall.

Härom får utskottet hänvisa till andra lagutskottets utlåtande nr 38. I

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första katntnäreftS aftära ti lif ätliga utskotts utlåtande nr 9. 3

utlåtandet har andra lagutskottet framhållit, att spörsmålet örn förbättringar

av de ersättningar som utgå vid skada till följd av militärtjänstgöring

under beredskapstiden ådragit sig synnerlig uppmärksamhet. Militärersättningsförordningen

har utformats med lagen örn försäkring för

olycksfall i arbete såsom förebild, och frågan örn en mera djupgående

revision av ersättningsreglerna i militärersättningsförordningen kan därför

enligt andra lagutskottet icke lämpligen lösas fristående från frågan om

reformering i övrigt av lagstiftningen om ersättning för olycksfall i arbete.

Sistnämnda fråga har sedan länge stått på dagordningen. Såsom framgår

av andra lagutskottets berörda utlåtande, är htredningéh rörande densamma

för närvarande anförtrodd åt socialvårdskommittén, och kommittén

har påbörjat arbetet därmed. I avvaktan på sagda utredning har riksdagen

i enlighet med andra lagutskottets förslag endast beslutat vissa provisoriska

förbättringar.

Frågan rörande sjömäns rätt till ersättning vid olycksfall i arbete till

följd aV krigsåtgärd har varit föremål för riksdagens prövning senast år

1943. Sjömännen torde i förevarande hänseende redan vara så väl tillgodosedda,

att någon revision av hithörande föreskrifter åtminstone icke

för närvarande kan anses vara av behovet påkallad.

Fiskarena hava under senare år erhållit förbättrade möjligheter ätt

med statens hjälp skaffa sig försäkringsskydd vid olycksfall i arbete Sålunda

har enligt beslut av 1942 års riksdag antalet försäkringsklasser,

enligt vilka fiskarena kunna taga försäkringar, utökats från tre till sju,

varjämte riksdagen samma år beslutat om tillägg motsvarande 50 procent

av ersättningen i de fall olycksfallet förorsakats av krigsåtgärd. Innevarande

års riksdag har Vidare fattat beslut örn dyrtidstillägg i vissa fall

med 20 procent å livränta och livräntetillägg för fiskare (se andra lagutskottets

utlåtande nr 32).

Med hänsyn till vad sålunda blivit åtgjort på förevarande område och

då frågan örn reformering aV lagstiftningen om ersättning för olycksfall

i arbete för närvarande är föremål för utredning, varvid även de i motionen

berörda spörsmålen torde komma att uppmärksammas, synes motionens

syfte redan vara tillgodosett. Utskottet får därför hemställa,

att ifrågavarande motion ej måtte till någon första kammarens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 23 maj 1944.

På utskottets vägnar:

IVAR EKSTRÖMER.

Närvarande: herrar Ekströmer, Heriman, Franzon*, Albert Andersson*, Nils Elowsson,

Carl Eric Ericsson och Emil Petersson*.

* Ej härvarande vid justeringén av utlåtandet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 9; bilaga.

Bilaga.

Till Riksdagens första kammares andra tillfälliga utskott.

I skrivelse den 4 februari 1944 har Kungl. Majit — med överlämnande

av en i riksdagens första kammare väckt motion nr 19 örn ekonomiskt

stöd åt efterlevande efter svenska beredskapsmän, sjömän och fiskare,

som förlorat livet på grund av rådande krigsförhållanden -— anbefallt

riksförsäkringsanstalten att senast den 1 mars 1944 till riksdagens första

kammares andra tillfälliga utskott avgiva yttrande över ifrågavarande

motion.

Till åtlydnad härav får riksförsäkringsanstalten anföra följande.

Vad först beträffar ersättning av statsmedel till beredskapsmän under

i motionen avsedda förhållanden äro, såvitt avser värnpliktiga och vissa

vid försvarsväsendet fast anställda, bestämmelser meddelade i förordningen

den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring. Genom kungl, brev den 23 juli 1940

med provisoriska bestämmelser om särskilda förmåner åt viss personal

vid försvarsväsendet, som drabbats av kroppsskada, har rätten till ersättning

utsträckts att omfatta jämväl den, å vilken krigsavlöningsreglementet

är tillämpligt men som ej är berättigad till avlöning under sjukdom enligt

gällande bestämmelser om avlöning av personal vid försvarsväsendet i

fredstid och ej heller avlönas såsom värnpliktig. Ersättning till i brevet

avsedda kategorier utgår enligt i militärersättningsförordningen angivna

grunder för ersättning till fast anställd personal.

Beträffande storleken av de ersättningar, som utgivas enligt militärersättningsförordningen,

stadgas i 6 § i förordningen, bland annat, att vid

invaliditet livränta utgår med ett årligt belopp, motsvarande vid förlust

av arbetsförmågan två tredjedelar av den skadades årliga arbetsförtjänst

och vid nedsättning av arbetsförmågan det lägre belopp, som svarar emot

nedsättningen; med tillägg av belopp, svarande mot den sannolika årliga

kostnaden för förnyelse av sådana särskilda hjälpmedel (proteser o. d.),

som omförmälas i 6 § 1; dock att vid förlust av arbetsförmågan livräntan

må, när den skadades tillstånd kräver särskild vård, med hänsyn härtill

bestämmas till högre belopp än nyss är nämnt, likväl ej överstigande

beloppet av den årliga arbetsförtjänsten. Livränta utgår icke, där ej arbetsförmågan

blivit nedsatt med minst en tiondel. Förutom å sjukpenning

utgår å livränta enligt militärersättningsförordningen dyrtidstillägg enligt

därom gällande särskilda bestämmelser (nr 449/1943). I detta sammanhang

vill riksförsäkringsanstalten slutligen erinra om, att 1927 års militärersättningsförordning

varit föremål för översyn och att proposition med förslag

till ändrade bestämmelser i vissa delar av förordningen torde komma att

föreläggas innevarande års riksdag.

Rörande sjömäns rätt till ersättning vid olycksfall i arbete till följd av

krigsåtgärd meddelas bestämmelser i lagen den 11 juni 1937, (nr 348)

om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer, med däri

senare vidtagna ändringar genom lagarna den 15 december 1939 (nr 854),

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 9; bilaga.

den 28 juni 1941 (nr 540), den 30 april 1942 (nr 216) och den 16 april

1943 (nr 175) samt kungörelsen den 28 juni 1941 (nr 541) angående tilllämpning

av förstnämnda lag.

Krigsförsäkringslagen, som är en påbyggnad av den allmänna olycksfallsförsäkringslagen,

avser att med hänsyn till de för sjöfarten under

krig föreliggande större riskerna tillförsäkra sjöfolket en förmånligare ersättning

vid olycksfall i eller utom arbetet till följd av krigsåtgärd än som

beredas dem genom olycksfallsförsäkringslagen. De enligt krigsförsäkringslagen

utgående högre ersättningarna äro beroende av dels en förhöjning

av arbetsförtjänstens minimum till 3 600 kronor (olycksfallsförsäkringslagen

450 kronor) och maximum till 6 240 kronor (3 900 kronor),

dels ock av införandet av en särskild ersättningsform, nämligen kapitalbelopp

vid invaliditet och dödsfall. Till följd härav utgår enligt krigsförsäkringslagen

sjukpenning med lägst 6 kronor 50 öre för dag (1 krona

50 öre) och högst 11 kronor 50 öre (7 kronor) samt livränta vid 100 /o

invaliditet med lägst 2 400 kronor (300 kronor) och högst 4 160 kronor

(2 600 kronor), dock att s. k. hjälplöshetslivränta kan uppgå till arbetsförtjänstens

maximum 6 240 kronor (3 900 kronor). Vid dödsfall utgår

livränta till änka förutsatt att högst två barn finnas med lägst 900 kronor

(112 kronor 50 öre) och till varje barn med 600 kronor (75 kronor) samt

under samma förutsättning till änka med högst 1 560 kronor (975 kronor)

och till varje barn 1 040 kronor (650 kronor).

Har olycksfallet medfört invaliditet, motsvarande en nedsättning av arbetsförmågan

med minst en tiondel, skall utöver livränta till den skadade

utgivas kapitalbelopp. Ifrågavarande kapitalbelopp utgör vid förlust av

arbetsförmågan, örn den skadade var befälhavare, styrman eller maskinbefäl,

ett belopp motsvarande ett års lön beräknad till tolv gånger den

skadades kontanta månadslön vid tiden för olycksfallet, dock lägst 9 000

kronor och högst 13 000 kronor och eljest ett belopp av 9 000 kronor

samt vid nedsättning av arbetsförmågan det lägre belopp, som svarar mot

nedsättningen.

Har olycksfallet medfört döden, skall utöver livränta till den avlidnes

efterlevande utgivas ett kapitalbelopp, motsvarande det högsta kapitalbeloppet

vid invaliditet, således i fråga örn efterlevande till befälspersoner

lägst 9 000 kronor och högst 13 000 kronor samt till andra än befälspersoner

med 9 000 kronor. Med efterlevande avses i förevarande fall allenast

maka, barn, som äga rätt till arv efter den avlidne, och adoptivbarn

jämte deras avkomlingar samt föräldrar och adoptivföräldrar. Fördelningen

av kapitalbeloppet mellan de efterlevande skor efter vissa i lagen

närmare angivna grunder.

I detta sammanhang är slutligen att erinra örn förordningen den 13 april

1940 (nr 213) örn ersättning av statsmedel i vissa fall för skada till följd

av olycksfall, som förorsakats av krigsåtgärd. Enligt 1 § i nämnda förordning

utgives ersättning av statsmedel för det fall att svenskt fartyg

genom sjöolycka utom riket gått förlorat eller efter sådan sjöolycka förklarats

icke vara iståndsättligt och person, som varit tjänstgörande ombord

å fartyget, under å fartyg företagen hemresa till Sverige inom sådant område

och under sådan tid, att lagen örn krigsförsäkring för ombord å

fartyg tjänstgörande personer är gällande, drabbas av olycksfall till följd

av krigsolycka men krigsförsäkringslagen dock icke är tillämplig å olycksfallet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första kammarens andra Hirf ätliga utskotts utlåtande ttt 9; bilaga.

Ersättning bestämmes i förevarande fall av riksförsäkringsanstalten, därvid

stadgandena i krigsförsäkringslagen i tillämpliga delar skola lända till

efterrättelse.

Jämlikt 3 § i förordningen äger Konungen, örn skäl därtill äro, besluta,

att ersättning av statsmedel skall utgivas, då person, som varit tjänstgörande

å svenskt fartyg, i annat än i 1 § avsett fall, under hemresa till

Sverige drabbas av olycksfall till följd av krigsåtgärd.

Enligt förordningen den 11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för

fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall med däri senare

vidtagna ändringar äger envar svensk undersåte, som har sitt hemvist i

Sverige och idkar fiske (omfattande jämväl fångst av säl) såsom yrke eller

eljest för sin utkomst, att genom försäkring i riksförsäkringsanstalten bereda

sig ersättning i huvudsak enligt bestämmelserna i olycksfallsförsäkringslagen.

Ersättning i anledning av försäkringen utgår enligt 3 § i förordningen

till följd av olycksfall, som härflyter från utövningen av fiskeyrket eller

som uppstår vid försök att rädda människoliv ur sjönöd eller vid användning

av fiskebåt utan att fiske därvid bedrives (olycksfall i arbete).

Ersättning utgår dock ej för skada, som drabbat den försäkrade vid användning

av utländsk båt eller utländskt fartyg.

Fiskare, som tecknat försäkring för olycksfall i arbete, kan enligt 6 §

i förordningen erhålla tilläggsförsäkring enligt samma grunder för olycksfall

utom arbetet, dock med de inskränkningar beträffande vissa olycksfall

och på de villkor i övrigt, som bestämmas av riksförsäkringsanstalten.

Genom kungörelse den 30 april 1942 (nr 218), ersättande en kungörelse

av den 27 oktober 1939 (nr 755), har förordnats, att till ersättning enligt

fiskarförsäkringsförordningen i form av sjukpenning, livränta eller begravningshjälp

skall, där olycksfall, som avses i 3 § av förordningen

(olycksfall i arbete), förorsakats av krigsåtgärd, av statsmedel utgivas ett

tillägg motsvarande femtio procent av ersättningen.

I handläggningen av detta ärende hava deltagit, förutom undertecknade

byrådirektören Granstedt och tjf byråchefen Silén.

Stockholm den 11 februari 1944.

SAM LARSSON.

Nils Källström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.