Utlåtande i anledning av väckt motion örn ekonomiskt understöd åt efterlevande efter svenska beredskapsmän, sjömän och fiskare, som förlorat livet på grund av rådande krigsförhållanden.
1944-05-23 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1944:9, Utlåtande i anledning av väckt motion örn ekonomiskt understöd åt efterlevande efter svenska beredskapsmän, sjömän och fiskare, som förlorat livet på grund av rådande krigsförhållanden.
Dokumentets text
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 9.
1
Nr 9.
Ankom till riksdagens kansli den 3 juni 1944 kl. 9 fm.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning
av väckt motion örn ekonomiskt understöd åt efterlevande
efter svenska beredskapsmän, sjömän och
fiskare, som förlorat livet på grund av rådande krigsförhållanden.
I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 19, har herr Andersson, Verner, hemställt, att riksdagen
måtte besluta anhålla, att Kungl. Majit skyndsamt låter utreda frågan
om invaliditetsförsäkring och familjepensionering genom statens försorg
av beredskapsmän, sjömän och fiskare för det fall att de skadas eller
förlora livet på grund av krigsförhållandena, ävensom för riksdagen framlägga
förslag i ämnet.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från riksförsäkringsanstalten,
statskontoret, chefen för försvarsstaben, kommerskollegium och
lantbruksstyrelsen ävensom berett stiftelsen Kungafonden Med folket för
fosterlandet och Svenska västkustfiskarnas centralförbund tillfälle yttra
sig i ärendet.
Riksförsåkringsanstalten, vars yttrande såsom bilaga fogats vid detta
utlåtande, har lämnat en redogörelse för gällande bestämmelser örn understöd
av det slag varom fråga är i motionen.
Statskontoret hänvisar till att statsmakterna — i vissa fall genom nyligen
vidtagna åtgärder — i flera avseenden sörjt för ekonomiskt stöd åt anhöriga
till i motionen åsyftade beredskapsmän och yrkesutövare, som förolyckats
till följd av krigsåtgärd, och anser behov av ytterligare utredning
i ämnet knappast vara för handen. Statskontoret föreslår, att motionen
icke föranleder någon riksdagens åtgärd.
Chefen för försvarsstaben anser, att ett i regel tillfredsställande skydd
för skadade värnpliktiga och deras efterlevande redan nu förefinnes dels
genom statens försorg, dels genom på enskild väg gjorda insamlingar.
Kommerskollegium anför, att det ekonomiska stöd som i förevarande
avseende tillerkänts sjömän å svenska fartyg respektive deras efterlevande
är väsentligt bättre än det som kommer andra arbetarkategorier till del
vid olycksfall, samt att ersättningsbeloppen i och för sig måste anses så
högt beräknade som omständigheterna för närvarande skäligen kunna
medgiva. Såvitt kollegium har sig bekant, har icke heller, sedan nu gäl
lande bestämmelser fastställdes, från de ombordanställdas sida framkom
Bihang
till riksdagens protokoll 19ii. 12 sami. 2 avd. Nr 9—10.
1
Utskottet.
2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 9.
mit krav på revision av föreskrifterna i ämnet. Kollegium kan icke finna
förnyad utredning av de i motionen berörda frågorna för närvarande påkallad
för sjöfolkets vidkommande.
Lantbruksstyrelsen anser det kunna ifrågasättas, om icke ersättningsbeloppen
vid den statliga fiskarförsäkringen borde höjas ytterligare utöver
vad som skett under senare år. Enligt lantbruksstyrelsen vöre det emellertid
icke lämpligt, om sådana åtgärder från det allmännas sida vidtoges,
att intresset från fiskarenas sida för den statliga försäkringen minskades.
En väl avvägd sådan försäkring torde nämligen vara den bästa formen
för beredande från det allmännas sida av skydd för fiskarena och deras
efterlevande vid olycksfall, vare sig dessa förorsakats av krigsförhållanden
eller av andra orsaker.
Stiftelsen Kungafonden Med folket för fosterlandet erinrar om att stiftelsen
har till uppgift att av insamlade medel utgiva bidrag till dem, som
genom olyckshändelse under militärtjänstgöring eller därunder ådragen
sjukdom eller eljest i följd av militära åtgärder förlorat någon nära anhörig
eller åsamkats svår kroppsskada och på grund härav behöver hjälp.
Till fonden ha hittills insamlats omkring 2 200 000 kronor. Örn fonden
kan uppbringas till omkring 4 000 000 kronor, torde fonden enligt stiftelsen
erhålla möjligheter att under ganska lång tid framåt komplettera den statliga
hjälpen på ett tillfredsställande sätt. Såvitt angår krigsmaktens personal
anser stiftelsen något behov av den i motionen föreslagna utredningen icke
föreligga.
Svenska västkustfiskarnas centralförbund yttrar, att den statliga olycksfallsförsäkringen
för fiskare är av stort värde för fiskarena. Detta hindrar
icke att vissa detaljer ytterligare skulle kunna ändras till det bättre, och
förbundet tillstyrker därför en utredning i ämnet.
Såsom framgår av riksförsäkringsanstaltens yttrande finnas åtgärder i
olika avseenden redan vidtagna i motionens syfte; särskilt under senare
år hava såväl beredskapsmännens som sjömännens och fiskarenas förmåner
i förevarande hänseenden undergått icke oväsentliga förbättringar.
Sålunda förtjänar framhållas, att å sjukpenning eller livränta enligt
militärersättningsförordningen utgår, då ersättning grundas å olycksfall
eller sjukdom, som drabbat värnpliktig, från, och med den 1 januari 1944
dyrtidstillägg med 40 procent av förmånens belppp. Genom en förordning
den 28 juni 1941 lia värnpliktiga berättigats att tills vidare erhålla familjebidrag
vid sidan av ersättning enligt militärersättningsförordningen.
Vidare har riksdagen innevarande år förehaft frågan om ytterligare förbättringar
av förmånerna till värnpliktiga, som drabbats av olycksfall.
Härom får utskottet hänvisa till andra lagutskottets utlåtande nr 38. I
Första katntnäreftS aftära ti lif ätliga utskotts utlåtande nr 9. 3
utlåtandet har andra lagutskottet framhållit, att spörsmålet örn förbättringar
av de ersättningar som utgå vid skada till följd av militärtjänstgöring
under beredskapstiden ådragit sig synnerlig uppmärksamhet. Militärersättningsförordningen
har utformats med lagen örn försäkring för
olycksfall i arbete såsom förebild, och frågan örn en mera djupgående
revision av ersättningsreglerna i militärersättningsförordningen kan därför
enligt andra lagutskottet icke lämpligen lösas fristående från frågan om
reformering i övrigt av lagstiftningen om ersättning för olycksfall i arbete.
Sistnämnda fråga har sedan länge stått på dagordningen. Såsom framgår
av andra lagutskottets berörda utlåtande, är htredningéh rörande densamma
för närvarande anförtrodd åt socialvårdskommittén, och kommittén
har påbörjat arbetet därmed. I avvaktan på sagda utredning har riksdagen
i enlighet med andra lagutskottets förslag endast beslutat vissa provisoriska
förbättringar.
Frågan rörande sjömäns rätt till ersättning vid olycksfall i arbete till
följd aV krigsåtgärd har varit föremål för riksdagens prövning senast år
1943. Sjömännen torde i förevarande hänseende redan vara så väl tillgodosedda,
att någon revision av hithörande föreskrifter åtminstone icke
för närvarande kan anses vara av behovet påkallad.
Fiskarena hava under senare år erhållit förbättrade möjligheter ätt
med statens hjälp skaffa sig försäkringsskydd vid olycksfall i arbete Sålunda
har enligt beslut av 1942 års riksdag antalet försäkringsklasser,
enligt vilka fiskarena kunna taga försäkringar, utökats från tre till sju,
varjämte riksdagen samma år beslutat om tillägg motsvarande 50 procent
av ersättningen i de fall olycksfallet förorsakats av krigsåtgärd. Innevarande
års riksdag har Vidare fattat beslut örn dyrtidstillägg i vissa fall
med 20 procent å livränta och livräntetillägg för fiskare (se andra lagutskottets
utlåtande nr 32).
Med hänsyn till vad sålunda blivit åtgjort på förevarande område och
då frågan örn reformering aV lagstiftningen om ersättning för olycksfall
i arbete för närvarande är föremål för utredning, varvid även de i motionen
berörda spörsmålen torde komma att uppmärksammas, synes motionens
syfte redan vara tillgodosett. Utskottet får därför hemställa,
att ifrågavarande motion ej måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 23 maj 1944.
På utskottets vägnar:
IVAR EKSTRÖMER.
Närvarande: herrar Ekströmer, Heriman, Franzon*, Albert Andersson*, Nils Elowsson,
Carl Eric Ericsson och Emil Petersson*.
* Ej härvarande vid justeringén av utlåtandet.
4
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 9; bilaga.
Bilaga.
Till Riksdagens första kammares andra tillfälliga utskott.
I skrivelse den 4 februari 1944 har Kungl. Majit — med överlämnande
av en i riksdagens första kammare väckt motion nr 19 örn ekonomiskt
stöd åt efterlevande efter svenska beredskapsmän, sjömän och fiskare,
som förlorat livet på grund av rådande krigsförhållanden -— anbefallt
riksförsäkringsanstalten att senast den 1 mars 1944 till riksdagens första
kammares andra tillfälliga utskott avgiva yttrande över ifrågavarande
motion.
Till åtlydnad härav får riksförsäkringsanstalten anföra följande.
Vad först beträffar ersättning av statsmedel till beredskapsmän under
i motionen avsedda förhållanden äro, såvitt avser värnpliktiga och vissa
vid försvarsväsendet fast anställda, bestämmelser meddelade i förordningen
den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring. Genom kungl, brev den 23 juli 1940
med provisoriska bestämmelser om särskilda förmåner åt viss personal
vid försvarsväsendet, som drabbats av kroppsskada, har rätten till ersättning
utsträckts att omfatta jämväl den, å vilken krigsavlöningsreglementet
är tillämpligt men som ej är berättigad till avlöning under sjukdom enligt
gällande bestämmelser om avlöning av personal vid försvarsväsendet i
fredstid och ej heller avlönas såsom värnpliktig. Ersättning till i brevet
avsedda kategorier utgår enligt i militärersättningsförordningen angivna
grunder för ersättning till fast anställd personal.
Beträffande storleken av de ersättningar, som utgivas enligt militärersättningsförordningen,
stadgas i 6 § i förordningen, bland annat, att vid
invaliditet livränta utgår med ett årligt belopp, motsvarande vid förlust
av arbetsförmågan två tredjedelar av den skadades årliga arbetsförtjänst
och vid nedsättning av arbetsförmågan det lägre belopp, som svarar emot
nedsättningen; med tillägg av belopp, svarande mot den sannolika årliga
kostnaden för förnyelse av sådana särskilda hjälpmedel (proteser o. d.),
som omförmälas i 6 § 1; dock att vid förlust av arbetsförmågan livräntan
må, när den skadades tillstånd kräver särskild vård, med hänsyn härtill
bestämmas till högre belopp än nyss är nämnt, likväl ej överstigande
beloppet av den årliga arbetsförtjänsten. Livränta utgår icke, där ej arbetsförmågan
blivit nedsatt med minst en tiondel. Förutom å sjukpenning
utgår å livränta enligt militärersättningsförordningen dyrtidstillägg enligt
därom gällande särskilda bestämmelser (nr 449/1943). I detta sammanhang
vill riksförsäkringsanstalten slutligen erinra om, att 1927 års militärersättningsförordning
varit föremål för översyn och att proposition med förslag
till ändrade bestämmelser i vissa delar av förordningen torde komma att
föreläggas innevarande års riksdag.
Rörande sjömäns rätt till ersättning vid olycksfall i arbete till följd av
krigsåtgärd meddelas bestämmelser i lagen den 11 juni 1937, (nr 348)
om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer, med däri
senare vidtagna ändringar genom lagarna den 15 december 1939 (nr 854),
5
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 9; bilaga.
den 28 juni 1941 (nr 540), den 30 april 1942 (nr 216) och den 16 april
1943 (nr 175) samt kungörelsen den 28 juni 1941 (nr 541) angående tilllämpning
av förstnämnda lag.
Krigsförsäkringslagen, som är en påbyggnad av den allmänna olycksfallsförsäkringslagen,
avser att med hänsyn till de för sjöfarten under
krig föreliggande större riskerna tillförsäkra sjöfolket en förmånligare ersättning
vid olycksfall i eller utom arbetet till följd av krigsåtgärd än som
beredas dem genom olycksfallsförsäkringslagen. De enligt krigsförsäkringslagen
utgående högre ersättningarna äro beroende av dels en förhöjning
av arbetsförtjänstens minimum till 3 600 kronor (olycksfallsförsäkringslagen
450 kronor) och maximum till 6 240 kronor (3 900 kronor),
dels ock av införandet av en särskild ersättningsform, nämligen kapitalbelopp
vid invaliditet och dödsfall. Till följd härav utgår enligt krigsförsäkringslagen
sjukpenning med lägst 6 kronor 50 öre för dag (1 krona
50 öre) och högst 11 kronor 50 öre (7 kronor) samt livränta vid 100 /o
invaliditet med lägst 2 400 kronor (300 kronor) och högst 4 160 kronor
(2 600 kronor), dock att s. k. hjälplöshetslivränta kan uppgå till arbetsförtjänstens
maximum 6 240 kronor (3 900 kronor). Vid dödsfall utgår
livränta till änka förutsatt att högst två barn finnas med lägst 900 kronor
(112 kronor 50 öre) och till varje barn med 600 kronor (75 kronor) samt
under samma förutsättning till änka med högst 1 560 kronor (975 kronor)
och till varje barn 1 040 kronor (650 kronor).
Har olycksfallet medfört invaliditet, motsvarande en nedsättning av arbetsförmågan
med minst en tiondel, skall utöver livränta till den skadade
utgivas kapitalbelopp. Ifrågavarande kapitalbelopp utgör vid förlust av
arbetsförmågan, örn den skadade var befälhavare, styrman eller maskinbefäl,
ett belopp motsvarande ett års lön beräknad till tolv gånger den
skadades kontanta månadslön vid tiden för olycksfallet, dock lägst 9 000
kronor och högst 13 000 kronor och eljest ett belopp av 9 000 kronor
samt vid nedsättning av arbetsförmågan det lägre belopp, som svarar mot
nedsättningen.
Har olycksfallet medfört döden, skall utöver livränta till den avlidnes
efterlevande utgivas ett kapitalbelopp, motsvarande det högsta kapitalbeloppet
vid invaliditet, således i fråga örn efterlevande till befälspersoner
lägst 9 000 kronor och högst 13 000 kronor samt till andra än befälspersoner
med 9 000 kronor. Med efterlevande avses i förevarande fall allenast
maka, barn, som äga rätt till arv efter den avlidne, och adoptivbarn
jämte deras avkomlingar samt föräldrar och adoptivföräldrar. Fördelningen
av kapitalbeloppet mellan de efterlevande skor efter vissa i lagen
närmare angivna grunder.
I detta sammanhang är slutligen att erinra örn förordningen den 13 april
1940 (nr 213) örn ersättning av statsmedel i vissa fall för skada till följd
av olycksfall, som förorsakats av krigsåtgärd. Enligt 1 § i nämnda förordning
utgives ersättning av statsmedel för det fall att svenskt fartyg
genom sjöolycka utom riket gått förlorat eller efter sådan sjöolycka förklarats
icke vara iståndsättligt och person, som varit tjänstgörande ombord
å fartyget, under å fartyg företagen hemresa till Sverige inom sådant område
och under sådan tid, att lagen örn krigsförsäkring för ombord å
fartyg tjänstgörande personer är gällande, drabbas av olycksfall till följd
av krigsolycka men krigsförsäkringslagen dock icke är tillämplig å olycksfallet.
6 Första kammarens andra Hirf ätliga utskotts utlåtande ttt 9; bilaga.
Ersättning bestämmes i förevarande fall av riksförsäkringsanstalten, därvid
stadgandena i krigsförsäkringslagen i tillämpliga delar skola lända till
efterrättelse.
Jämlikt 3 § i förordningen äger Konungen, örn skäl därtill äro, besluta,
att ersättning av statsmedel skall utgivas, då person, som varit tjänstgörande
å svenskt fartyg, i annat än i 1 § avsett fall, under hemresa till
Sverige drabbas av olycksfall till följd av krigsåtgärd.
Enligt förordningen den 11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för
fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall med däri senare
vidtagna ändringar äger envar svensk undersåte, som har sitt hemvist i
Sverige och idkar fiske (omfattande jämväl fångst av säl) såsom yrke eller
eljest för sin utkomst, att genom försäkring i riksförsäkringsanstalten bereda
sig ersättning i huvudsak enligt bestämmelserna i olycksfallsförsäkringslagen.
Ersättning i anledning av försäkringen utgår enligt 3 § i förordningen
till följd av olycksfall, som härflyter från utövningen av fiskeyrket eller
som uppstår vid försök att rädda människoliv ur sjönöd eller vid användning
av fiskebåt utan att fiske därvid bedrives (olycksfall i arbete).
Ersättning utgår dock ej för skada, som drabbat den försäkrade vid användning
av utländsk båt eller utländskt fartyg.
Fiskare, som tecknat försäkring för olycksfall i arbete, kan enligt 6 §
i förordningen erhålla tilläggsförsäkring enligt samma grunder för olycksfall
utom arbetet, dock med de inskränkningar beträffande vissa olycksfall
och på de villkor i övrigt, som bestämmas av riksförsäkringsanstalten.
Genom kungörelse den 30 april 1942 (nr 218), ersättande en kungörelse
av den 27 oktober 1939 (nr 755), har förordnats, att till ersättning enligt
fiskarförsäkringsförordningen i form av sjukpenning, livränta eller begravningshjälp
skall, där olycksfall, som avses i 3 § av förordningen
(olycksfall i arbete), förorsakats av krigsåtgärd, av statsmedel utgivas ett
tillägg motsvarande femtio procent av ersättningen.
I handläggningen av detta ärende hava deltagit, förutom undertecknade
byrådirektören Granstedt och tjf byråchefen Silén.
Stockholm den 11 februari 1944.
SAM LARSSON.
Nils Källström.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.