Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943
1944-03-24 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1944:26, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 26.
9
Nr 26.
Ankom till riksdagens kansli den 24 mars 1944 kl. 11 fm.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni
1943 (nr 458) om inskränkning med hänsyn till försvaret
i rätten att avverka skog.
(2:a avd.)
I en till riksdagen den 25 februari 1944 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 140, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagda i
statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid
propositionen fogat förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den
30 juni 1943 (nr 458) om inskränkning med hänsyn till försvaret i rätten att
avverka skog.
Förslaget är av följande lydelse:
»Förslag
till
Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 458) om
inskränkning med hänsyn till försvaret i rätten att avverka skog.
Härigenom förordnas, att lagen den 30 juni 1943 om inskränkning med
hänsyn till försvaret i rätten att avverka skog, vilken lag gäller till och med
den 30 juni 1944, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1945.»
I 1 § första stycket lagen den 30 juni 1943 (nr 458) om inskränkning med
hänsyn till försvaret i rätten att avverka skog stadgas, att länsstyrelsen, när
så erfordras med hänsyn till rikets försvar, äger meddela förbud mot att
utan tillstånd av skogsvårdsstyrelsen avverka skog inom område som länsstyrelsen
bestämmer. Vad sålunda stadgas skall enligt andra .stycket av
samma paragraf ej äga tillämpning å kronan tillhörig skogsmark som slår
under domänstyrelsens förvaltning. Tillstånd att utan hinder av länsstyrelsens
förbud företaga avverkning inom område som avses i 1 § första stycket
Bihang till riksdagens protokoll 19M. 10 sami. Nr 25—26.
2
10
Jordbruksutskottets utlåtande nr 26.
må enligt 2 § av skogsvårdsstyrelsen meddelas allenast om det kan ske utan
väsentligt men för försvaret. Innan skogsvårdsstyrelsen meddelar beslut med
anledning av ansökan om tillstånd till avverkning, skall styrelsen, därest tvekan
kan råda huruvida tillstånd må meddelas, inhämta yttrande av myndighet
som Konungen bestämmer. Underrättelse om meddelat tillstånd till avverkning
skall enligt 3 § ofördröjligen tillställas samma myndighet. Vid meddelande
av tillstånd äger skogsvårdsstyrelsen uppställa erforderliga villkor om
utsyning eller om utmärkande på marken av visst område, där avverkning
får företagas.
I lagen upptagas vidare bestämmelser örn gottgörelse av kronan i vissa fall.
om påföljd av avverkning i strid mot vad enligt lagen föreskrivits samt om
klagan över skogsvårdsstyrelses beslut m. m.
Lagen, som trädde i kraft den 1 juli 1943, gäller till och med den 30 juni
1944.
Vissa bestämmelser angående tillämpningen av lagen ha meddelats genom
kungörelse den 30 juni 1943 (nr 545), ändrad genom kungörelse den 29 oktober
1943 (nr 758).
I fråga om tillämpningen av lagen har chefen för försvarsstaben lämnat
vissa uppgifter, vilka återfinnas å sid. 4—5 i propositionen.
I skrivelse den 9 februari 1944 har vidare stiftsnämnden i Härnösand ifrågasatt
vissa ändringar i lagen, därest denna bleve förlängd. Redogörelse för
innehållet i stiftsnämndens skrivelse återfinnes å sid. 5 och 6 i propositionen.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, har i ärendet anfört
följande:
»Då behov alltjämt föreligger av bestämmelser i syfte att förhindra sådan
skogsavverkning som kan menligt inverka på användbarheten av försvarsanläggningar
av olika slag eller eljest föranleda avsevärd skada för försvaret,
torde giltighetstiden för den ifrågavarande lagstiftningen böra förlängas, förslagsvis
till och med den 30 juni 1945. Jag vill särskilt framhålla, att de med
stöd av lagen utfärdade förbuden icke innebära något ovillkorligt hinder mot
avverkning utan i regel endast avse att möjliggöra kontroll att avverkning ej
sker på ett från försvarets synpunkt olämpligt sätt. Ansökan örn ersättning
med anledning av utfärdade förbud har hittills inkommit i tio fall.
Såsom förut nämnts, har stiftsnämnden i Härnösand ifrågasatt vissa ändringar
i lagen därest denna bleve förlängd. Sålunda har stiftsnämnden ansett,
att från lagens tillämpning borde undantagas ecklesiastika skogar, som stå
under stiftsnämnds inseende och vård.
Vid tillkomsten av lagen var frågan om dess tillämpningsområde föremål
för särskild uppmärksamhet. Enligt ett inom justitiedepartementet upprättat
lagutkast skulle de föreslagna bestämmelserna om inskränkning i rätten att
avverka skog vara tillämpliga på ali skogsmark, oavsett vem som vore ägare
därtill. I vissa yttranden, som avgåvos över lagutkastet, påyrkades emellertid,
att skogar som ej stöde under tillsyn av skogsvårdsstyrelse, såsom kronans
och ecklesiastika skogar, måtte undantagas från lagens tillämpningsområde.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 26.
11
Vid remiss den 30 april 1943 till lagrådet av lagförslag i ämnet uttalade jag,
att vad anginge kronan tillhöriga skogar, som stöde under domänstyrelsens
förvaltning, det syntes vara obestridligt, att några lagbestämmelser av ifrågavarande
innebörd icke påkallades av något praktiskt behov. Frågan om inskränkningar
i avverkningen på dessa skogar syntes kunna ordnas genom
överenskommelse mellan militärmyndigheterna och domänstyrelsen, och
någon ersättning för kostnad och förlust på grund av minskad avverkning
borde här ej komma i fråga. Beträffande de övriga skogar som icke stöde
under skogsvårdsstyrelses uppsikt — bland vilka främst märktes de ecklesiastika
skogarna samt städernas skogar, av vilka de .senare stöde under domänstyrelsens
inseende — framhöll jag, att dessa med hänsyn till bland annat
ersättningsfrågan icke utan olägenhet kunde ställas utanför den föreslagna
lagstiftningen. Det kunde visserligen, enligt vad jag vidare uttalade,
ifrågasättas att för dessa fall anförtro prövningen av ansökningar om avverkningstillstånd
åt den myndighet som hade tillsynen över skogens förvaltning.
För lagens tillämpning skulle det emellertid vara förenat med avsevärda
olägenheter att uppdela prövningen av frågan om avverkningstillstånd på
flera olika myndigheter. Att därigenom samarbetet med de militära myndigheterna
skulle försvåras, fann jag vara tydligt.
I enlighet härmed undantogs från lagens tillämpningsområde allenast kronan
tillhörig skogsmark som står under domänstyrelsens förvaltning. Där
länsstyrelse meddelat förbud mot avverkning å område som omfattar ecklesiastik
jord, kräves alltså även för avverkning å sådan mark tillstånd av
skogsvårdsstyrelsen.
Vad stiftsnämnden i Härnösand anfört i sin skrivelse synes icke vara av
beskaffenhet att böra föranleda någon ändring i den utformning lagen sålunda
erhållit. Jag vill framhålla, att den prövning, som ankommer på skogsvårdsstyrelsen
i fråga örn avverkning på ecklesiastika skogar vilka omfattas av
avverkningsförbud, allenast avser att tillse att avverkning icke sker till men
för försvaret. Redan i mitt förut berörda yttrande till statsrådsprotokollet
den 30 april 1943 framhöll jag, att skogsvårdsstyrelsens prövning av de närmare
villkoren för avverkningen kunde väsentligt begränsas bland annat när
fråga vöre om skogsmark som stöde under inseende av stiftsnämnd. I de fall,
då tvekan ej råder om att avverkningen kan ske utan alt försvaret lider men,
synes inhämtandet av skogsvårdsstyrelsens tillstånd icke behöva vålla någon
tidsförlust av betydelse. Det är givetvis av vikt att skogsvårdsstyrelserna och
vederbörande militära myndigheter, vilkas yttranden inhämtas, handlägga
uppkommande frågor örn tillstånd lill skogsavverkning så snabbt som möjligt.
Lagen har emellertid endast kort tid varit i tillämpning, och det torde
med hänsyn därtill vara för tidigt att bedöma, huruvida några särskilda åtgärder
i syfte att påskynda tillståndsförfarandet kunna anses erforderliga.
Stiftsnämnden i Härnösand har vidare föreslagit en ändring av lagens bestämmelser
örn rätt lill gottgörelse av staten. I 4 g stadgas, att därest på
grund av lagen tillstånd till avverkning helt eller delvis vägras eller återkallas
och kostnad eller förlust därigenom åsamkas sökanden eller tillstån
-
12
Jordbruksutskottets utlåtande nr 26.
Utskottet.
dets innehavare, skälig gottgörelse skall gäldas av kronan, örn intrånget ej
är att anse såsom ringa. Stiftsnämnden har ifrågasatt, att paragrafen borde
kompletteras med ett stadgande att gottgörelse skall gäldas av kronan även
för arbetsavbrott och väntetid, då avverkningsförbud utfärdas för pågående
avverkning.
I anledning av vad stiftsnämnden i detta hänseende anfört vill jag framhålla,
att staten i princip icke bör vara skyldig att gottgöra den enskilde för
besvär och olägenhet som följer av att det i lagen föreskrivna tillståndsförfarandet
måste användas. Såsom förutsättning för rätt till ersättning har
därför i lagen uppställts, att tillstånd till avverkning helt eller delvis vägras
eller återkallas. Vidare gäller, att gottgörelse utgår allenast om intrånget ej
är att anse såsom ringa. Dessa förutsättningar för rätt till ersättning äro tilllämpliga
även för det fall, att avverkning redan igångsatts, när avverkningsförbud
enligt lagen meddelas. Därest efter ansökan tillstånd till avverkningens
fortsättande medgives, lärer regelmässigt icke någon större förlust ha
vållats, och ersättning av staten bör då ej utgå. Emellertid kan givetvis tänkas
att tillstånd meddelas så sent, att den avsedda tiden för avverkningen gått
till ända eller avverkningen eljest icke längre kan bedrivas på sätt som åsyftats.
Ett mera avsevärt dröjsmål med beviljande av tillstånd kan exempelvis
ha föranletts av att det först efter ingående undersökningar kunnat konstateras
att avverkningen kan medgivas utan skada för en i närheten befintlig
försvarsanläggning. Därest i ett dylikt fall omständigheterna äro sådana, att
det kan sägas, att tillstånd icke erhållits till den avverkning som varit i fråga,
synes det i lagen givna stadgandets formulering icke lägga hinder i vägen för
tillämpning av ersättningsreglerna. Med hänsyn härtill och då, såsom jag förut
antytt, såsom huvudregel bör gälla att gottgörelse av staten ej skall utgå i de
fall då tillstånd slutligen meddelas, anser jag någon ändring av lagens bestämmelser
på denna punkt ej påkallad.
I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag
till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 458) om
inskränkning med hänsyn till försvaret i rätten att avverka skog.»
Utskottet har intet att erinra mot det i propositionen framlagda förslaget
och hemställer därför,
att riksdagen må antaga Kungl. Maj:ts förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 458)
om inskränkning med hänsyn till försvaret i rätten att avverka
skog.
Stockholm den 24 mars 1944.
På jordbruksutskottets vägnar:
ABEL ANDERSSON.
Närvarande: se utlåtande nr 25.
447582. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1944:175 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 a1 i texten