Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943

1944-03-24 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1944:26, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 26.

9

Nr 26.

Ankom till riksdagens kansli den 24 mars 1944 kl. 11 fm.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni

1943 (nr 458) om inskränkning med hänsyn till försvaret

i rätten att avverka skog.

(2:a avd.)

I en till riksdagen den 25 februari 1944 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad

proposition, nr 140, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagda i

statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid

propositionen fogat förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den

30 juni 1943 (nr 458) om inskränkning med hänsyn till försvaret i rätten att

avverka skog.

Förslaget är av följande lydelse:

»Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 458) om

inskränkning med hänsyn till försvaret i rätten att avverka skog.

Härigenom förordnas, att lagen den 30 juni 1943 om inskränkning med

hänsyn till försvaret i rätten att avverka skog, vilken lag gäller till och med

den 30 juni 1944, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1945.»

I 1 § första stycket lagen den 30 juni 1943 (nr 458) om inskränkning med

hänsyn till försvaret i rätten att avverka skog stadgas, att länsstyrelsen, när

så erfordras med hänsyn till rikets försvar, äger meddela förbud mot att

utan tillstånd av skogsvårdsstyrelsen avverka skog inom område som länsstyrelsen

bestämmer. Vad sålunda stadgas skall enligt andra .stycket av

samma paragraf ej äga tillämpning å kronan tillhörig skogsmark som slår

under domänstyrelsens förvaltning. Tillstånd att utan hinder av länsstyrelsens

förbud företaga avverkning inom område som avses i 1 § första stycket

Bihang till riksdagens protokoll 19M. 10 sami. Nr 25—26.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 26.

må enligt 2 § av skogsvårdsstyrelsen meddelas allenast om det kan ske utan

väsentligt men för försvaret. Innan skogsvårdsstyrelsen meddelar beslut med

anledning av ansökan om tillstånd till avverkning, skall styrelsen, därest tvekan

kan råda huruvida tillstånd må meddelas, inhämta yttrande av myndighet

som Konungen bestämmer. Underrättelse om meddelat tillstånd till avverkning

skall enligt 3 § ofördröjligen tillställas samma myndighet. Vid meddelande

av tillstånd äger skogsvårdsstyrelsen uppställa erforderliga villkor om

utsyning eller om utmärkande på marken av visst område, där avverkning

får företagas.

I lagen upptagas vidare bestämmelser örn gottgörelse av kronan i vissa fall.

om påföljd av avverkning i strid mot vad enligt lagen föreskrivits samt om

klagan över skogsvårdsstyrelses beslut m. m.

Lagen, som trädde i kraft den 1 juli 1943, gäller till och med den 30 juni

1944.

Vissa bestämmelser angående tillämpningen av lagen ha meddelats genom

kungörelse den 30 juni 1943 (nr 545), ändrad genom kungörelse den 29 oktober

1943 (nr 758).

I fråga om tillämpningen av lagen har chefen för försvarsstaben lämnat

vissa uppgifter, vilka återfinnas å sid. 4—5 i propositionen.

I skrivelse den 9 februari 1944 har vidare stiftsnämnden i Härnösand ifrågasatt

vissa ändringar i lagen, därest denna bleve förlängd. Redogörelse för

innehållet i stiftsnämndens skrivelse återfinnes å sid. 5 och 6 i propositionen.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, har i ärendet anfört

följande:

»Då behov alltjämt föreligger av bestämmelser i syfte att förhindra sådan

skogsavverkning som kan menligt inverka på användbarheten av försvarsanläggningar

av olika slag eller eljest föranleda avsevärd skada för försvaret,

torde giltighetstiden för den ifrågavarande lagstiftningen böra förlängas, förslagsvis

till och med den 30 juni 1945. Jag vill särskilt framhålla, att de med

stöd av lagen utfärdade förbuden icke innebära något ovillkorligt hinder mot

avverkning utan i regel endast avse att möjliggöra kontroll att avverkning ej

sker på ett från försvarets synpunkt olämpligt sätt. Ansökan örn ersättning

med anledning av utfärdade förbud har hittills inkommit i tio fall.

Såsom förut nämnts, har stiftsnämnden i Härnösand ifrågasatt vissa ändringar

i lagen därest denna bleve förlängd. Sålunda har stiftsnämnden ansett,

att från lagens tillämpning borde undantagas ecklesiastika skogar, som stå

under stiftsnämnds inseende och vård.

Vid tillkomsten av lagen var frågan om dess tillämpningsområde föremål

för särskild uppmärksamhet. Enligt ett inom justitiedepartementet upprättat

lagutkast skulle de föreslagna bestämmelserna om inskränkning i rätten att

avverka skog vara tillämpliga på ali skogsmark, oavsett vem som vore ägare

därtill. I vissa yttranden, som avgåvos över lagutkastet, påyrkades emellertid,

att skogar som ej stöde under tillsyn av skogsvårdsstyrelse, såsom kronans

och ecklesiastika skogar, måtte undantagas från lagens tillämpningsområde.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 26.

11

Vid remiss den 30 april 1943 till lagrådet av lagförslag i ämnet uttalade jag,

att vad anginge kronan tillhöriga skogar, som stöde under domänstyrelsens

förvaltning, det syntes vara obestridligt, att några lagbestämmelser av ifrågavarande

innebörd icke påkallades av något praktiskt behov. Frågan om inskränkningar

i avverkningen på dessa skogar syntes kunna ordnas genom

överenskommelse mellan militärmyndigheterna och domänstyrelsen, och

någon ersättning för kostnad och förlust på grund av minskad avverkning

borde här ej komma i fråga. Beträffande de övriga skogar som icke stöde

under skogsvårdsstyrelses uppsikt — bland vilka främst märktes de ecklesiastika

skogarna samt städernas skogar, av vilka de .senare stöde under domänstyrelsens

inseende — framhöll jag, att dessa med hänsyn till bland annat

ersättningsfrågan icke utan olägenhet kunde ställas utanför den föreslagna

lagstiftningen. Det kunde visserligen, enligt vad jag vidare uttalade,

ifrågasättas att för dessa fall anförtro prövningen av ansökningar om avverkningstillstånd

åt den myndighet som hade tillsynen över skogens förvaltning.

För lagens tillämpning skulle det emellertid vara förenat med avsevärda

olägenheter att uppdela prövningen av frågan om avverkningstillstånd på

flera olika myndigheter. Att därigenom samarbetet med de militära myndigheterna

skulle försvåras, fann jag vara tydligt.

I enlighet härmed undantogs från lagens tillämpningsområde allenast kronan

tillhörig skogsmark som står under domänstyrelsens förvaltning. Där

länsstyrelse meddelat förbud mot avverkning å område som omfattar ecklesiastik

jord, kräves alltså även för avverkning å sådan mark tillstånd av

skogsvårdsstyrelsen.

Vad stiftsnämnden i Härnösand anfört i sin skrivelse synes icke vara av

beskaffenhet att böra föranleda någon ändring i den utformning lagen sålunda

erhållit. Jag vill framhålla, att den prövning, som ankommer på skogsvårdsstyrelsen

i fråga örn avverkning på ecklesiastika skogar vilka omfattas av

avverkningsförbud, allenast avser att tillse att avverkning icke sker till men

för försvaret. Redan i mitt förut berörda yttrande till statsrådsprotokollet

den 30 april 1943 framhöll jag, att skogsvårdsstyrelsens prövning av de närmare

villkoren för avverkningen kunde väsentligt begränsas bland annat när

fråga vöre om skogsmark som stöde under inseende av stiftsnämnd. I de fall,

då tvekan ej råder om att avverkningen kan ske utan alt försvaret lider men,

synes inhämtandet av skogsvårdsstyrelsens tillstånd icke behöva vålla någon

tidsförlust av betydelse. Det är givetvis av vikt att skogsvårdsstyrelserna och

vederbörande militära myndigheter, vilkas yttranden inhämtas, handlägga

uppkommande frågor örn tillstånd lill skogsavverkning så snabbt som möjligt.

Lagen har emellertid endast kort tid varit i tillämpning, och det torde

med hänsyn därtill vara för tidigt att bedöma, huruvida några särskilda åtgärder

i syfte att påskynda tillståndsförfarandet kunna anses erforderliga.

Stiftsnämnden i Härnösand har vidare föreslagit en ändring av lagens bestämmelser

örn rätt lill gottgörelse av staten. I 4 g stadgas, att därest på

grund av lagen tillstånd till avverkning helt eller delvis vägras eller återkallas

och kostnad eller förlust därigenom åsamkas sökanden eller tillstån
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 26.

Utskottet.

dets innehavare, skälig gottgörelse skall gäldas av kronan, örn intrånget ej

är att anse såsom ringa. Stiftsnämnden har ifrågasatt, att paragrafen borde

kompletteras med ett stadgande att gottgörelse skall gäldas av kronan även

för arbetsavbrott och väntetid, då avverkningsförbud utfärdas för pågående

avverkning.

I anledning av vad stiftsnämnden i detta hänseende anfört vill jag framhålla,

att staten i princip icke bör vara skyldig att gottgöra den enskilde för

besvär och olägenhet som följer av att det i lagen föreskrivna tillståndsförfarandet

måste användas. Såsom förutsättning för rätt till ersättning har

därför i lagen uppställts, att tillstånd till avverkning helt eller delvis vägras

eller återkallas. Vidare gäller, att gottgörelse utgår allenast om intrånget ej

är att anse såsom ringa. Dessa förutsättningar för rätt till ersättning äro tilllämpliga

även för det fall, att avverkning redan igångsatts, när avverkningsförbud

enligt lagen meddelas. Därest efter ansökan tillstånd till avverkningens

fortsättande medgives, lärer regelmässigt icke någon större förlust ha

vållats, och ersättning av staten bör då ej utgå. Emellertid kan givetvis tänkas

att tillstånd meddelas så sent, att den avsedda tiden för avverkningen gått

till ända eller avverkningen eljest icke längre kan bedrivas på sätt som åsyftats.

Ett mera avsevärt dröjsmål med beviljande av tillstånd kan exempelvis

ha föranletts av att det först efter ingående undersökningar kunnat konstateras

att avverkningen kan medgivas utan skada för en i närheten befintlig

försvarsanläggning. Därest i ett dylikt fall omständigheterna äro sådana, att

det kan sägas, att tillstånd icke erhållits till den avverkning som varit i fråga,

synes det i lagen givna stadgandets formulering icke lägga hinder i vägen för

tillämpning av ersättningsreglerna. Med hänsyn härtill och då, såsom jag förut

antytt, såsom huvudregel bör gälla att gottgörelse av staten ej skall utgå i de

fall då tillstånd slutligen meddelas, anser jag någon ändring av lagens bestämmelser

på denna punkt ej påkallad.

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag

till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 458) om

inskränkning med hänsyn till försvaret i rätten att avverka skog.»

Utskottet har intet att erinra mot det i propositionen framlagda förslaget

och hemställer därför,

att riksdagen må antaga Kungl. Maj:ts förslag till lag angående

fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 458)

om inskränkning med hänsyn till försvaret i rätten att avverka

skog.

Stockholm den 24 mars 1944.

På jordbruksutskottets vägnar:

ABEL ANDERSSON.

Närvarande: se utlåtande nr 25.

447582. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:175 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 a1 i texten