Utlåtande i anledning av väckta motioner angående en standardi■ sering av jordbruksmaskiner.
1944-04-21 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1944:27, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående en standardi■ sering av jordbruksmaskiner.
Dokumentets text
J ordbruksutskottets utlåtande nr 27.
1
Nr 27.
Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1941 kl. 1 em.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående en standardi■
sering av jordbruksmaskiner.
(2:a avd.)
I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 104 av herr Bondeson och II: 169 av herr Larsson i
Karlstad m. fl., har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
anhålla örn utredning och förslag rörande ett utvidgat arbete i syfte att åstadkomma
en lämplig begränsning av antalet typer och storlekar av jordbruksmaskiner.
Beträffande de skäl som anförts till stöd för detta yrkande hänvisas till
motionerna.
Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat utlåtande över motionerna
av lantbruksstyrelsen. Härjämte har yttrande i ärendet avgivits av Jordbrukstekniska
föreningen, vilken av utskottet beretts tillfälle därtill.
Lantbruksstyrelsen har med hänsyn till den verksamhet, som redan nu bedrives
på ifrågavarande område, icke ansett sig böra tillstyrka bifall till motionerna.
I övrigt har styrelsen anfört följande:
Inom landet saluföras ett mycket stort antal typer av maskiner och redskap
för jordbrukets behov. De skiftande förhållanden, varunder jordbruket
arbetar inom olika delar av landet, jämte brukningsdelarnas varierande storlek
medföra, att vitt skilda behov med avseende å jordbruksmaskinernas storlek
och typ föreligga. Dessa omständigheter göra det naturligt, att en betydande
variation förekommer beträffande dylika maskiner. Till ifrågavarande
förhållande torde emellertid också bidraga, att maskintyper stundom föras i
marknaden utan att desamma innebära något påtagligt framsteg gentemot
i handeln tidigare förekommande typer.
Det torde emellertid icke råda något tvivel därom, att antalet typer i fråga
om jordbruksredskap och jordbruksmaskiner är större än vad som är motiverat
med hänsyn till ovannämnda variationer mellan olika landsdelar och
storleksgrupper av brukningsdelar. Med hänsyn härtill vore det önskvärt med
en viss begränsning av antalet typer och storlekar av jordbruksmaskiner.
Såsom motionärerna antytt pågår också inom Jordbrukstekniska föreningen
vissa undersökningar av ifrågavarande slag. Inom föreningen är en särskild
standardiseringskommitté verksam, vilken är ansluten till Sveriges standardiseringskommission,
som är centralorganet för standardiseringsverksamheten
i vårt land. Föreningens standardiseringskommitté har utarbetat förslag till
typbegränsning i fråga om olika slag av jordbruksmaskiner och jordbruks
F1
i lia na till riksdaqens protokoll 19AA. 10 sami. Nr 27—30 1
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.
redskap. Vidare har kommittén arbetat för införandet av enhetliga benämningar
på delar till maskiner och redskap på jordbrukets område. Svårigheterna
att under rådande förhållanden anskaffa reservdelar till berörda maskiner
och redskap ha under senare år givit särskild aktualitet åt behovet av
en ökad standardisering i förevarande avseende och föreningen bär därför
jämsides med sin propaganda för typbegränsning i fråga om jordbrukets
maskiner och redskap verkat för att standardiseringskraven beträffande reservdelarna
beaktas vid konstruktionsförändringar hos maskinerna.
Jordbrukstekniska föreningen anför följande:
Vad först angår målet för ifrågavarande standardisering anser föreningen
detta vara att åstadkomma dels en begränsning av antalet typer, storlekar
och årsmodeller, sålunda en kommersiell standardisering, här nedan med ett
gemensamt ord kallad typbegräusning, dels lika utförande av vissa maskindelar,
alltså en teknisk standardisering. Till det senare slaget kan hänföras
också standardisering av benämningar.
I avseende på sättet för standardiseringens genomförande kan man likaledes
skilja på två huvudformer, nämligen dels standardisering inom diet
enskilda företaget eller koncernen, d. v. s. intern standardisering, dels en för
samtliga företag gemensam standard, ofta benämnd allmän standard.
Lättast genomförbar är givetvis standardisering inom ett enskilt industriföretag.
Dylik intern standardisering kan av denna anledning få mångdubbelt
större omfattning än en allmän standard, som skall tillämpas av om
möjligt samtliga industriföretag i branschen. Därför är, både i fråga om typbegränsning
och framför allt när det gäller teknisk standardisering, den interna
standardiseringen ojämförligt viktigast. Dylik intern standardisering
av teknisk art kan ske exempelvis på så sätt, att industriföretaget, när en
maskin skall undergå vissa mera genomgripande förändringar, söker att
så långt möjligt konstruera den nya årsmodellens slitdelar sådana, att de
passa icke blott till den nya modellen utan också till de äldre. Målet för
dylik intern standardisering av såväl teknisk som kommersiell art bör med
andra ord vara, att det enskilda företaget strävar efter att i alla avseendten
få så få typer och utföringsformer som möjligt. Det kan förefalla, som om
dylik standardisering anginge endast det enskilda företaget och borde kunna
genomföras av detta utan påverkan utifrån. Erfarenheten visar emellertid,
att dylik standardisering ej företages i den omfattning som vore behövligt.
Konkurrensskäl, brist på teknisk personal hos småföretagen m. fl.
anledningar göra, att en central standardiseringsorganisation eller en officiell
standardiseringsinstitution behöver medverka vid och propagera för den
interna standardiseringen. Jordbrukstekniska föreningens propaganda för sådan
standardisering har redan burit frukt, ehuru ej så rik som önskvärt
varit.
Även om nämnda interna standardisering är den ur ekonomisk synpunkt
viktigaste, bör dock en allmän standardisering av såväl typer och storlekar
som vissa slitdelar genomföras i så stor omfattning som är praktiskt genomförbart
och lämpligt. Flera utredningar i syfte att åstadkomma dylik allmän
standardisering pågå för närvarande inom Jordbrukstekniska föreningen,
nämligen i fråga örn begränsning av antalet typer och storlekar av handredskap,
såningsmaskiner, vältar m. m. samt teknisk standardisering av t. ex.
kopplings- och andra anslutningsdelar mellan traktorer och traktordragna
redskap.
Nästan all standardisering på lantbruksmaskinområdet, bådte typbegränsning
och den tekniska standardiseringen, är en verksamhet på lång sikt.
För att man ändock inom rimlig tid skall komma fram till mera betydande
Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.
3
resultat är det viktigt att man icke dröjer med en utvidgning av verksamheten.
Jordbrukstekniska föreningen delar motionärernas åsikt örn behovet
härav. Föreningen skulle för övrigt själv för länge sedan lia organiserat och
lett en dylik utvidgad verksamhet, örn föreningen haft medel till att anställa
härför erforderlig personal. Först helt nyligen lia större möjligheter
i detta avseende skapats genom åtgärder som här nedan omnämnas.
Mot slutet av år 1943 tillsatte Sveriges industriförbund och Sveriges lantbruksförbund
en kommitté, benämnd Samarhetskommittén industri-jordbruk,
vars syfte är att befrämja utvecklingen på lantbruksmaskinområdet. En av
denna kommittés första åtgärder blev att träffa överenskommelse med representanter
för lantbruksmaskinindustrien och jordbruket om verksammare
ekonomiskt stöd åt Jordbrukstekniska föreningens standardiseringsverksamhet.
Samarhetskommittén tillsatte vidare några subkommittéer för olika
standardiseringsärenden. Dessa kommittéers arbete sammanhålles av Jordbrukstekniska
föreningen.
Därmed är början gjord till förutnämnda utvidgning av standardiseringsverksamheten.
Denna utvidgning genom nu nämnda åtgärder är emellertid,
som motionären framhåller, icke av tillräcklig omfattning. Härför erfordras
ytterligare teknisk personal m. in. Medel härtill kan dock icke erhållas
enbart från det enskilda näringslivet. Lantbrukets redskap och
maskiner tillverkas nämligen av många företag, av vilka flertalet äro förhållandevis
små och icke organiserade på sådant sätt, att deras organisationer
kunna inträda som arbetande eller understödjande part i standardiseringsverksamheten.
Då det emellertid är ett allmänt intresse, att tillverkningen
av redskap och maskiner sker rationellare, måste man räkna med att
statsbidrag till verksamheten tillskjutes i proportion till de bidrag, som lämnas
från enskilt håll. Utredning häröver behöver företagas. Det synes
som om denna utredning skulle kunna verkställas av 1942 års jordbrukskommitté,
vilken erhållit Kungl. Majds bemyndigande att utreda den framtida
forskningens och experimentella verksamhetens uppgifter och organisation
inom området för jordbrukets mekanisering m. m.
I likhet med motionärerna anser utskottet, att det givetvis skulle gynna
rationaliseringsträvandena inom jordbruket, därest en viss begränsning i avseende
å antalet typer av maskiner och redskap för lantbrukets behov kunde
åstadkommas. Det synes därför lämpligt att möjligheterna att åstadkomma
en dylik standardisering bliva föremål för utredning, därvid uppmärksamhet
jämväl synes böra ägnas möjligheterna att uppnå större likformighet i avseende
å reservdelar till dylika maskiner, än vad som nu är fallet. Enligt vad
som framgår av de av utskottet införskaffade utlåtandena i ärendet pågå
emellertid för närvarande dylika utredningar på flera håll. Inom 1942 års
jordbrukskommitté företagas sålunda undersökningar rörande arbetsmetoder
och utnyttjande av maskiner inom jordbruket. Vidare arbetar en av Sveriges
industriförbund och Sveriges lantbruksförbund tillsatt kommitté, benämnd
Samarhetskommittén industri-jordbruk, i syfte att befrämja utvecklingen på
lantbruksmaskinområdet. Sistnämnda kommitté har sökt samarbete med
Jordbrukstekniska föreningens standardiseringskommitté, vilken senare är
ansluten till Sveriges standardiseringskommission. Med hänsyn till det anförda
synes någon åtgärd i anslutning till motionerna icke erforderlig.
Under åberopande av det sagda hemställer utskottet,
Utskottet.
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.
att de likalydande motionerna 1:104 och II: 169 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 21 april 1944.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Edmund Eriksson, Granath, Alfred
Andersson, Näslund, Anderberg och Hagman; samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Mäler, Carlström, Lundbom, Andersson
i Surahammar, Gustafson i Dädesjö, Pettersson i Rosta och Hansson i Vännäsby.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.