Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående en standardi■ sering av jordbruksmaskiner.

1944-04-21 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1944:27, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående en standardi■ sering av jordbruksmaskiner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

J ordbruksutskottets utlåtande nr 27.

1

Nr 27.

Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1941 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående en standardi■

sering av jordbruksmaskiner.

(2:a avd.)

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande

motioner, nämligen I: 104 av herr Bondeson och II: 169 av herr Larsson i

Karlstad m. fl., har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte

anhålla örn utredning och förslag rörande ett utvidgat arbete i syfte att åstadkomma

en lämplig begränsning av antalet typer och storlekar av jordbruksmaskiner.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för detta yrkande hänvisas till

motionerna.

Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat utlåtande över motionerna

av lantbruksstyrelsen. Härjämte har yttrande i ärendet avgivits av Jordbrukstekniska

föreningen, vilken av utskottet beretts tillfälle därtill.

Lantbruksstyrelsen har med hänsyn till den verksamhet, som redan nu bedrives

på ifrågavarande område, icke ansett sig böra tillstyrka bifall till motionerna.

I övrigt har styrelsen anfört följande:

Inom landet saluföras ett mycket stort antal typer av maskiner och redskap

för jordbrukets behov. De skiftande förhållanden, varunder jordbruket

arbetar inom olika delar av landet, jämte brukningsdelarnas varierande storlek

medföra, att vitt skilda behov med avseende å jordbruksmaskinernas storlek

och typ föreligga. Dessa omständigheter göra det naturligt, att en betydande

variation förekommer beträffande dylika maskiner. Till ifrågavarande

förhållande torde emellertid också bidraga, att maskintyper stundom föras i

marknaden utan att desamma innebära något påtagligt framsteg gentemot

i handeln tidigare förekommande typer.

Det torde emellertid icke råda något tvivel därom, att antalet typer i fråga

om jordbruksredskap och jordbruksmaskiner är större än vad som är motiverat

med hänsyn till ovannämnda variationer mellan olika landsdelar och

storleksgrupper av brukningsdelar. Med hänsyn härtill vore det önskvärt med

en viss begränsning av antalet typer och storlekar av jordbruksmaskiner.

Såsom motionärerna antytt pågår också inom Jordbrukstekniska föreningen

vissa undersökningar av ifrågavarande slag. Inom föreningen är en särskild

standardiseringskommitté verksam, vilken är ansluten till Sveriges standardiseringskommission,

som är centralorganet för standardiseringsverksamheten

i vårt land. Föreningens standardiseringskommitté har utarbetat förslag till

typbegränsning i fråga om olika slag av jordbruksmaskiner och jordbruks
F1

i lia na till riksdaqens protokoll 19AA. 10 sami. Nr 27—30 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

redskap. Vidare har kommittén arbetat för införandet av enhetliga benämningar

på delar till maskiner och redskap på jordbrukets område. Svårigheterna

att under rådande förhållanden anskaffa reservdelar till berörda maskiner

och redskap ha under senare år givit särskild aktualitet åt behovet av

en ökad standardisering i förevarande avseende och föreningen bär därför

jämsides med sin propaganda för typbegränsning i fråga om jordbrukets

maskiner och redskap verkat för att standardiseringskraven beträffande reservdelarna

beaktas vid konstruktionsförändringar hos maskinerna.

Jordbrukstekniska föreningen anför följande:

Vad först angår målet för ifrågavarande standardisering anser föreningen

detta vara att åstadkomma dels en begränsning av antalet typer, storlekar

och årsmodeller, sålunda en kommersiell standardisering, här nedan med ett

gemensamt ord kallad typbegräusning, dels lika utförande av vissa maskindelar,

alltså en teknisk standardisering. Till det senare slaget kan hänföras

också standardisering av benämningar.

I avseende på sättet för standardiseringens genomförande kan man likaledes

skilja på två huvudformer, nämligen dels standardisering inom diet

enskilda företaget eller koncernen, d. v. s. intern standardisering, dels en för

samtliga företag gemensam standard, ofta benämnd allmän standard.

Lättast genomförbar är givetvis standardisering inom ett enskilt industriföretag.

Dylik intern standardisering kan av denna anledning få mångdubbelt

större omfattning än en allmän standard, som skall tillämpas av om

möjligt samtliga industriföretag i branschen. Därför är, både i fråga om typbegränsning

och framför allt när det gäller teknisk standardisering, den interna

standardiseringen ojämförligt viktigast. Dylik intern standardisering

av teknisk art kan ske exempelvis på så sätt, att industriföretaget, när en

maskin skall undergå vissa mera genomgripande förändringar, söker att

så långt möjligt konstruera den nya årsmodellens slitdelar sådana, att de

passa icke blott till den nya modellen utan också till de äldre. Målet för

dylik intern standardisering av såväl teknisk som kommersiell art bör med

andra ord vara, att det enskilda företaget strävar efter att i alla avseendten

få så få typer och utföringsformer som möjligt. Det kan förefalla, som om

dylik standardisering anginge endast det enskilda företaget och borde kunna

genomföras av detta utan påverkan utifrån. Erfarenheten visar emellertid,

att dylik standardisering ej företages i den omfattning som vore behövligt.

Konkurrensskäl, brist på teknisk personal hos småföretagen m. fl.

anledningar göra, att en central standardiseringsorganisation eller en officiell

standardiseringsinstitution behöver medverka vid och propagera för den

interna standardiseringen. Jordbrukstekniska föreningens propaganda för sådan

standardisering har redan burit frukt, ehuru ej så rik som önskvärt

varit.

Även om nämnda interna standardisering är den ur ekonomisk synpunkt

viktigaste, bör dock en allmän standardisering av såväl typer och storlekar

som vissa slitdelar genomföras i så stor omfattning som är praktiskt genomförbart

och lämpligt. Flera utredningar i syfte att åstadkomma dylik allmän

standardisering pågå för närvarande inom Jordbrukstekniska föreningen,

nämligen i fråga örn begränsning av antalet typer och storlekar av handredskap,

såningsmaskiner, vältar m. m. samt teknisk standardisering av t. ex.

kopplings- och andra anslutningsdelar mellan traktorer och traktordragna

redskap.

Nästan all standardisering på lantbruksmaskinområdet, bådte typbegränsning

och den tekniska standardiseringen, är en verksamhet på lång sikt.

För att man ändock inom rimlig tid skall komma fram till mera betydande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

3

resultat är det viktigt att man icke dröjer med en utvidgning av verksamheten.

Jordbrukstekniska föreningen delar motionärernas åsikt örn behovet

härav. Föreningen skulle för övrigt själv för länge sedan lia organiserat och

lett en dylik utvidgad verksamhet, örn föreningen haft medel till att anställa

härför erforderlig personal. Först helt nyligen lia större möjligheter

i detta avseende skapats genom åtgärder som här nedan omnämnas.

Mot slutet av år 1943 tillsatte Sveriges industriförbund och Sveriges lantbruksförbund

en kommitté, benämnd Samarhetskommittén industri-jordbruk,

vars syfte är att befrämja utvecklingen på lantbruksmaskinområdet. En av

denna kommittés första åtgärder blev att träffa överenskommelse med representanter

för lantbruksmaskinindustrien och jordbruket om verksammare

ekonomiskt stöd åt Jordbrukstekniska föreningens standardiseringsverksamhet.

Samarhetskommittén tillsatte vidare några subkommittéer för olika

standardiseringsärenden. Dessa kommittéers arbete sammanhålles av Jordbrukstekniska

föreningen.

Därmed är början gjord till förutnämnda utvidgning av standardiseringsverksamheten.

Denna utvidgning genom nu nämnda åtgärder är emellertid,

som motionären framhåller, icke av tillräcklig omfattning. Härför erfordras

ytterligare teknisk personal m. in. Medel härtill kan dock icke erhållas

enbart från det enskilda näringslivet. Lantbrukets redskap och

maskiner tillverkas nämligen av många företag, av vilka flertalet äro förhållandevis

små och icke organiserade på sådant sätt, att deras organisationer

kunna inträda som arbetande eller understödjande part i standardiseringsverksamheten.

Då det emellertid är ett allmänt intresse, att tillverkningen

av redskap och maskiner sker rationellare, måste man räkna med att

statsbidrag till verksamheten tillskjutes i proportion till de bidrag, som lämnas

från enskilt håll. Utredning häröver behöver företagas. Det synes

som om denna utredning skulle kunna verkställas av 1942 års jordbrukskommitté,

vilken erhållit Kungl. Majds bemyndigande att utreda den framtida

forskningens och experimentella verksamhetens uppgifter och organisation

inom området för jordbrukets mekanisering m. m.

I likhet med motionärerna anser utskottet, att det givetvis skulle gynna

rationaliseringsträvandena inom jordbruket, därest en viss begränsning i avseende

å antalet typer av maskiner och redskap för lantbrukets behov kunde

åstadkommas. Det synes därför lämpligt att möjligheterna att åstadkomma

en dylik standardisering bliva föremål för utredning, därvid uppmärksamhet

jämväl synes böra ägnas möjligheterna att uppnå större likformighet i avseende

å reservdelar till dylika maskiner, än vad som nu är fallet. Enligt vad

som framgår av de av utskottet införskaffade utlåtandena i ärendet pågå

emellertid för närvarande dylika utredningar på flera håll. Inom 1942 års

jordbrukskommitté företagas sålunda undersökningar rörande arbetsmetoder

och utnyttjande av maskiner inom jordbruket. Vidare arbetar en av Sveriges

industriförbund och Sveriges lantbruksförbund tillsatt kommitté, benämnd

Samarhetskommittén industri-jordbruk, i syfte att befrämja utvecklingen på

lantbruksmaskinområdet. Sistnämnda kommitté har sökt samarbete med

Jordbrukstekniska föreningens standardiseringskommitté, vilken senare är

ansluten till Sveriges standardiseringskommission. Med hänsyn till det anförda

synes någon åtgärd i anslutning till motionerna icke erforderlig.

Under åberopande av det sagda hemställer utskottet,

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

att de likalydande motionerna 1:104 och II: 169 icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 april 1944.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Edmund Eriksson, Granath, Alfred

Andersson, Näslund, Anderberg och Hagman; samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Mäler, Carlström, Lundbom, Andersson

i Surahammar, Gustafson i Dädesjö, Pettersson i Rosta och Hansson i Vännäsby.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.