Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i gällande grunder för ersättning för deltagande i släckning av skogseld.

1944-04-21 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1944:32, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i gällande grunder för ersättning för deltagande i släckning av skogseld.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32.

Nr 32.

Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1944 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i gällande

grunder för ersättning för deltagande i släckning av

skogseld.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,

nr 79, av herrar Gustafson i Dädesjö och Persson i Växjö har hemställts, att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t uttalar sig för att ersättning för deltagande

vid släckning av skogseld må utöver de första åtta timmarna utgå med

ett lika för alla per timme beräknat belopp, dock ej understigande i orten gällande

avtalsreglerad grovarbetarlön.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för detta yrkande hänvisas till

motionen.

Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat yttrande över motionen av

skogsstyrelsen.

Nu gällande bestämmelser om släckning av skogseld återfinnas i lagen den

7 maj 1937 (nr 222) örn förekommande och släckning av skogseld, vilken

trädde i kraft den 1 januari 1939 och då upphävde lagen den 14 oktober

1914 (nr 281) i samma ämne.

I 1914 års lag var angående ersättning åt de i släckningen deltagande stadgat

i 17 §, som hade följande lydelse: »Den, som deltagit i eller på annat sätt

varit verksam för släckning av skogseld, må kunna, efter ty skäligt prövas,

av statsmedel bekomma ersättning eller särskild belöning därför ävensom ersättning

för skada till följd av arbetet. Brandfogden eller annan, som utövat

befälet vid brandstället, åge till Konungens befallningshavande avgiva

förslag rörande tilldelande av ersättning eller belöning; har framställning därom

inkommit till honom, skall han med eget yttrande överlämna ärendet till

Konungens befallningshavande. Konungens befallningshavande pröve förslag

eller framställning, som nu sagts, och utanordne till vederbörande dem tillerkända

belopp. Klagan över Konungens befallningshavandes beslut må ej

föras.»

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32.

9

Ersättning åt person, som deltagit i släckning av skogseld, utgick alltså enligt

1914 års lag från och med lörsta timmen av deltagandet i släckningsarbetet.

Beträffande de grunder, enligt vilka ersättning skulle beräknas, fanns

intet föreskrivet.

I 1937 års lag återfinnas bestämmelserna i ämnet i 25 § som lyder: »Den,

som deltagit i eller på annat sätt varit verksam för släckning av skogseld, må

kunna av statsmedel bekomma ersättning eller särskild belöning därför ävensom

ersättning för skada till följd av arbetet. Har vid mera långvarigt släckningsarbete

visat sig nödvändigt alt genom ledningens försorg ordna gemensam

proviantering, skall kostnaden härför bestridas av statsmedel. Närmare

bestämmelser i omförmälda hänseenden meddelar Konungen.»

Med stöd av sistnämnda bestämmelse har Kungl. Maj:t den 2 december

1938 utfärdat kungörelse (nr 744) angående ersättning för deltagande i släckning

av skogseld m. m. I 2 § nämnda kungörelse föreskrives följande: »Ersättning

till släckningsskyldig för deltagande i släckning må ej utgivas för de

första åtta timmarna av deltagandet och ej med högre belopp än som motsvarar

lägsta i trakten gällande grovarbetarlön, där ej den släckningsskyldige

till följd av deltagandet gått miste örn arbetsförtjänst, varav han och hans

familj varit i trängande behov, eller arbetet varit särskilt betungande. Släckningsskyldig

må ej tilldelas ersättning för tillhandahållande av honom tillhöriga

släckningsredskap.»

Å riksstaten finnes under nionde huvudtiteln uppfört ett förslagsanslag för

släckning av skogseld, varifrån berörda ersättningar skola utanordnas.

Ersättning till person, som deltagit i släckning av skogseld, må alltså enligt

nu gällande bestämmelser icke utgå för de första åtta timmarna av deltagandet

och i allmänhet ej med högre belopp än som motsvarar lägsta i

trakten tillämpade grovarbetarlön. Där särskilda skäl föreligga kan ersättningen

emellertid bestämmas till högre belopp. Såsom dylika särskilda skäl

angivas att den släckningsskyldige genom deltagandet i släckningsarbetet gått

miste om arbetsförtjänst och då naturligtvis högre arbetsförtjänst än lägsta

grovarbetarlön, varav han och hans familj varit i trängande behov, eller också

att arbetet varit särskilt betungande.

Enligt motionärernas uppfattning verkade nämnda bestämmelser orättvist

i de fall då t. ex. en jordbrukare och hans söner, vilka hade annat högre

avlönat arbete än jordbruksarbete, nödgades gemensamt deltaga i skogseldsläckning.

Fadern finge då lägre ersättning än sönerna. Enligt motionärernas

mening skulle dessa orättvisor undanröjas, därest föreskreves att ersättning,

varom nu är fråga, skulle utgå med ett lika för alla per timme beräknat belopp,

som ej finge understiga i orten gällande avtalsreglerad grovarbetarlön.

Skogsstyrelsen har i sitt utlåtande avstyrkt bifall till motionen och anfört

följande:

Skogsstyrelsen hade från samtliga länsstyrelser infordrat yttranden i ärendet.

Av dessa framginge, att sju av länsstyrelserna förordade den av motionärerna

föreslagna ändringen, medan fjorton avstyrkte densamma och tre

icke uttalade någon bestämd åsikt. Länsstyrelserna hade siven på begiiran

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32.

Utskottet.

redogjort för av dem tillämpade principer vid beräkning av ifrågavarande

ersättningar.

För egen del finge skogsstyrelsen framhålla, att det vore önskvärt, att den

möjlighet, som nu funnes att under särskilda förhållanden lämna vissa

släckningsdeltagare högre ersättning än enligt lägsta grovarbetarlön, lämnades

orubbad. När ersättning för deltagandet i det ofta synnerligen krävande

skogsbrandsläckningsarbetet i regel ej finge utgå för de första åtta timmarna

och för överskjutande tid satts så lågt som till lägsta grovarbetarlön, berodde

detta på att medverkan vid skogsbrandsläckning alltjämt räknades som en

medborgerlig plikt. Rättvisa och billighet krävde emellertid, att man i möjligaste

mån kompenserade de personer, som genom fullgörande av släckningsskyldiglieten

finge lida en förhållandevis mera kännbar förlust. Detta,

som uppnåddes genom undantagsbestämmelsen i ersättningskungörelsen, vore

så mycket mer befogat, som släckningsskyldiga, vilka brukade komma i fråga

för sådan högre ersättning — skogsarbetare och liknande — torde vara de,

som oftast bleve utkallade till skogsbrandsläckning.

Mot det av motionärerna framlagda förslaget kunde även anmärkas, att

dess genomförande troligen icke skulle befordra en jämn tillämpning av ersättningsbestämmelserna

olika län emellan. Genom att ersättningen föresloges

utgå lägst med den avtalsreglerade grovarbetarlönen och icke, som nu

vore fallet, högst denna lön, lämnades fältet fritt för utgivande av ersättningar,

som i mindre eller större grad överstege minimibeloppet.

Styrelsen hade emellertid på grund av länsstyrelsernas redogörelser för

tillämpade principer vid ersättningarnas bestämmande funnit, att i administrativ

ordning borde utfärdas ett förtydligande till ersättningsbestämmelserna.

En viss ojämnhet i tillämpning av dessa kunde nämligen utläsas av

redogörelserna.

Av de i skogsstyrelsens utlåtande omnämnda yttrandena från länsstyrelserna

framgår, att de nu gällande av Kungl. Majit utfärdade bestämmelserna

om ersättning till personer, som deltaga i släckning av skogseld, giva rum för

olika tolkningar och att desamma inom vissa län tillämpas på ett sådant

sätt, att de utdömda ersättningarna stundom framstå såsom orättvisa och

obilliga för de i släckningsarbetet deltagande. Med fog synes även kunna

sättas i fråga, huruvida icke den nu föreskrivna skyldigheten att utan ersättning

i åtta timmar deltaga i dylikt släckningsarbete icke huvudsakligen

drabbar en så liten samhällsgrupp — bestående av skogsarbetare och andra

i de delar av landet, där täta inkallelser till dylikt arbete förekomma —

att den knappast kan betecknas såsom allmänt medborgerlig. Starka skäl

tala därför enligt utskottets uppfattning för en allmän översyn av omförmälda

bestämmelser såväl i avseende å ersättningarnas rättvisa avvägning

som beträffande skäligheten av den föreskrivna ersättningsfria tiden.

Då emellertid, enligt vad utskottet erfarit, såväl nämnda som andra frågor

rörande skogsbrandväsendet beröras i brandförsvarsutredningens den 7 mars

1942 avgivna betänkande med förslag till brandlag och brandstadga m. m.

och utskottet utgår från att de av utskottet nu berörda synpunkterna komma

att beaktas vid den prövning, som kommer att underkastas detta förslag av

Kungl. Majit, synas några åtgärder i omedelbar anslutning till motionen icke

vara erforderliga.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32.

11

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att motionen II: 79 icke må föranleda någon rikdagens

åtgärd.

Stockholm den 21 april 1944.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Närvarande: se under utlåtande nr 27.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.