Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i villkoren för statsbidrag från anslaget till åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m.
1944-05-05 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1944:37, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i villkoren för statsbidrag från anslaget till åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m.
Dokumentets text
.1 ordbruksutskottets utlåtande nr 37.
1
Nr 37.
Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1944 kl. 3 em.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i
villkoren för statsbidrag från anslaget till åtgärder för
ökad skogsproduktion i Norrland m. m.
(2:a avd.)
1 två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 158 av herr Carlström m. fl. och 11:324 av herr Andersson
i Gisselås m. fl. har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Majit ville hemställa, att kungörelsen den 1.4 juni 1940 (nr 599) angående
villkor för statsbidrag från anslaget till åtgärder för ökad skogsproduktion i
Norrland m. m. måtte ändras så, att bidrag från sagda anslag jämväl må
utgå efter enahanda grunder, som för övrigt gälla, till skogsvårdsåtgärder å
skogar, lydande under allmänna skogisvårdslagen och belägna inom Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda yrkande, hänvisas
till motionerna.
Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat utlåtande över motionerna
från skogsstyrelsen.
Med bifall till Kungl. Majlis proposition, nr 190, anvisade 1940 års lagtima
riksdag å driftbudgeten under nionde huvudtiteln ett reservationsanslag
å 1 000 000 kronor till åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m.
samt godkände i statsrådsprotokollet angivna grunder för utlämnande av
statsbidrag för sagda verksamhet. För budgetåret 1941/42 uppfördes anslaget
med 500 000 kronor. På grund av anslagsreservation har någon medelsanvisning
för budgetåren 1942/44 icke förekommit. Ej heller för budgetåret 1944/
45 liar med hänsyn till förefintlig reservation äskats något anslag för ändamålet.
Bestämmelserna rörande anslagets användning äro intagna i kungörelsen
den 14 juni 1940 (nr 599) angående villkor för statsbidrag från anslaget till
åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m., i viss del ändrad genom
kungörelsen nr 354/1941, samt cirkulär samma dag (nr 600) till skogsvårdsstyrelserna
i Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län. Jämlikt berörda författningar utgår från anslaget bidrag till skogsvårdsarbelen
å de egentliga lappmarksskogarna, d. v. s. dels de skogar, som lyda
linder 1932 års lappmarkslag, och dels skogar inom Västerbottens och Norr
Ilihanq
till riksdagens protokoll Idit. 10 sami. Nr 37—30.
1
2
Jordbruksutskoctets utlåtande nr 37.
bottens läns lappmarker, beträffande vilka lagen om allmänningsskogar i
Norrland och Dalarna äger tillämpning. Anslag utgår därjämte till motsvarande
verksamhet å de i 4 kapitlet skogsvårdslagen omförmälda skvddsskogarna,
såvitt de äro belägna i Jämtlands och Kopparbergs län.
Norrländska skogsproduklionsutredningens förslag (stat. off. utr. 1940:3).
vilka lågo till grund för Kungl. Maj:ts förenämnda proposition nr 190/1940,
voro mera omfattande. Enligt desamma skulle genom bidragsverksamhel
stödjas skogsproduktionen i, förutom skogar som lyda under 1932 års lappmarkslag,
jämväl skogar i Västerbottens och Norrbottens län, beträffande
vilka lagen om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna äger tillämpning,
skogar i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, vilka
äro underkastade bestämmelserna i skogsvårdslagen, samt i 4 kap. skogsvårdslagen
avsedda svåriöryngrade skogar och skyddsskogar i Kopparbergs
län, vilka tidigare lytt under den för skyddsskogar gällande särlagstiftningen.
I nämnda proposition nr 190/1940 företogs en begränsning av verksamhetsområdet
i förhållande till vad utredningen föreslagit. Sålunda uttalade föredragande
departementschefen, bland annat, att ifrågavarande stödåtgärder
borde få karaktären av en försöksverksamhet och att denna borde bedrivas
å de egentliga lappmarksskogarna, d. v. s. dels de skogar, som lode under
1932 års lappmarkslag, och dels skogar inom Västerbottens och Norrbottens
läns lappmarker, beträffande vilka lagen om allmänningsskogar i Norrland
och Dalarna ägde tillämpning. Härjämte skulle de i 4 kap. skogsvårdslagen
omförmälda skyddsskogarna, såvitt de vöre belägna i Kopparbergs och Jämtlands
län, inrymmas under verksamheten. Det i överensstämmelse härmed
begränsade verksamhetsområdet motsvarar i stort sett de skogar, som enligt
utredningens förslag skulle erhålla ett något högre bidrag än övriga hithörande
skogar.
Frågan om en utvidgning av den med bidrag från ifrågavarande anslag bedrivna
verksamheten till att avse även andra skogar än dem, som med nu
gällande bestämmelser kunna bliva delaktiga av bidrag från anslaget, har tidigare
varit föremål för behandling i riksdagen. I två vid 1943 års riksdag
väckta likalydande motioner, nämligen I: 142 av herr Carlström och II: 217
av herr Andersson i Hedensbyn, hemställdes sålunda att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte hemställa, att förenämnda kungörelse nr 599/
1940 måtte ändras så att bidrag från anslaget i fråga efter enahanda grunder
som i övrigt gällde kunde utgå jämväl till skogsvårdsåtgärder å skogar, lydande
under allmänna skogsvårdslagen, belägna inom Pajala socken med
Muonionalusta kapellag, Junosuando, Tärendö, Korpilombolo och Övertorneå
socknar i NoiTbottens län.
Jordbruksutskottet, till vilket motionerna hänvisades, hemställde efter att
ha inhämtat yttrande från skogsstyrelsen i utlåtande nr 23/1943, att motionerna
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd, vilket också blev riksdagens
beslut. I övrigt anförde utskottet följande:
»I likhet med skogsstyrelsen anser utskottet vissa skäl tala för det av motionärerna
framlagda förslaget att den med bidrag från anslaget till åtgärder
för ökad skogsproduktion i Norrland m. m. bedrivna verksamheten måtte
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande nr 37.
?,
utsträckas till att avse jämväl fem socknar närmare kusten i Norrbottens
län. Såvitt framgår av de i ärendet avgivna utlåtandena synes emellertid den
med anslaget i fråga hittills bedrivna verksamheten ännu befinna sig på
försöksstadiet. Enligt vad som uppgives av skogsstyrelsen torde i Norrbottens
län verksamheten ej ens ha kommit i gång, i varje fall icke i nämnvärd
omfattning. Innan mera ingående erfarenhet vunnits rörande förutsättningarna
för ett genomförande av den jämförelsevis nya och hittills oprövade
metod för hedrivande av skogsvårdsarbete, som ifrågavarande verksamhet
innebär, synes det utskottet icke välbetänkt att utvidga den i ämnet
gällande kungörelsens tillämplighetsområde. Bland övriga skäl som för
närvarande tala mot ett bifall till motionerna må vidare nämnas, att med rådande
brist på arbetskraft det i våra skogar torde finnas arbetsuppgifer, vilkas
lösande måste anses angelägnare än de ifrågavarande. Utskottet tänker
då i första hand på de i nuvarande försörjningsläge ytterligt viktiga vedavverkningarna.
Utskottet anser sig således för närvarande icke böra tillstyrka
bifall till motionerna.»
I sitt i förevarande ärende avgivna utlåtande har skogsstyrelsen, under
framhållande att ett avgörande rörande ifrågavarande verksamhets utvidgning
icke kunde fattas utan rätt ingående överväganden, avstyrkt bifall till motionerna.
I övrigt har styrelsen anfört följande:
Redan vid fjolårets riksdag avgavs motioner med förslag till en — ehuru
mera begränsad — utvidgning av tillämpningsområdet för det s. k. norrländska
skogsproduktionsanslaget. I yttrande till jordbruksutskottet över
nämnda motioner framförde skogsstyrelsen vissa synpunkter på denna fråga.
I sammanfattning innebar yttrandet, att styrelsen visserligen ansåg att
skäl kunde finnas för en utbyggnad till andra delar av Norrland av den
stödverksamhet, som uppehälles med anslaget ifråga, men styrelsen ifrågasatte
lämpligheten av att då företaga en sådan åtgärd. Med hänsyn till atl
den dittills bedrivna verksamheten — nästan uteslutande förlagd till Västerbottens
lappmark —- uppenbarligen vore av försöksnatur, syntes det styrelsen
mest ändamålsenligt att låta frågan om en utvidgning av tillämpningsområdet
anstå, till dess verksamhetens mera definitiva utformning företoges
till omprövning.
Sedan detta utlåtande avgavs, har verksamheten pågått under ytterligare
ett år. Skogsstyrelsen''anser emellertid, trots de i många avseenden goda erfarenheterna,
att ett avgörande beträffande verksamhetens utvidgning i varje
fall icke kan fattas utan rätt ingående överväganden. Bland de spörsmål,
som böra underkastas omprövning, återfinnas bidragsvillkoren; det torde
exempelvis icke vara självfallet att — såsom motionärerna synas förutsätta
—- samma bidragsvillkor skola gälla i andra delar av Norrland som i lappmarkerna.
Här kan erinras örn, att man i det av norrländska skogsproduk
tionsutredningen framlagda förslaget rörande inrättande av förevarande anslag
utgick från lägre bidragsprocenter för områden utanför lappmarkerna
och de skyddsskogar, där anslaget nu får disponeras. Erfarenheterna av den
hittills bedrivna verksamheten kunna även länkas ge anledning till modi
fikationer i de allmänna reglerna för densamma.
Det här behandlade ämnet torde få betraktas som specifikt norrlandsbetonat.
Samma fråga har upptagils i en underdånig framställning av Norr
lands skogsvårdsförbund m. fl. den 10 januari 1044, vilken för yttrande remitterats
till skogsstyrelsen. Då Kungl. Majit nyligen tillkallat sakkunniga
för utredande och framläggande av förslag till åtgärder för det norrländska
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 37.
{''iskotta.
näringslivets förkovran — vilken utredning lärer i stor utsträckning få befatta
sig med skogsbruket berörande angelägenheter — har skogsstyrelsen
för sin del påyrkat ärendets överlämnande till sagda norrlandsutredning. Då
skogsstyrelsen vidare finner uppenbart, att den senare icke kan förbigå ett
för det norrländska skogsbruket så viktigt spörsmål som det i förevarande
samband behandlade, synas härutöver några särskilda anstalter för ett klarläggande
av detsamma knappast erforderliga. Med hänsyn härtill torde någon
fristående undersökning i ämnet ej behöva verkställas.
Såsom ett vägande skäl för att inom hela del av skogsproduktionsutredningen
föreslagna området påskynda den åtgärdsinventering, som enligt anslagsbestämmelserna
måste föregå skogsvårdsarbetenas utförande, ha motionärerna
även anfört, att inventeringen kunde utgöra ett led i beredskapsåtgärderna
för mötande av arbetslöshet i samband med en väntad fredskris.
Det föreslagna överförandet av frågans behandling till norrlandsutredningen
torde icke hindra ett beaktande av dessa synpunkter. Enligt direktiven skall
nämligen utredningen så bedriva sitt arbete, att de mest betydelsefulla frågorna,
där praktiska resultat fortast kunna uppnås, först upptagas till övervägande.
Man bör därför kunna hoppas, att utredningen omedelbart upptar
denna fråga till separat behandling för att — om så visar sig lämpligt - föreslå åtgärder, som tillgodose även beredskapssynpunkten.
Som ovan berörts uttalade utskottet vid föregående års riksdag i anledning
av ett då motionsvis framlagt förslag örn utsträckning av den med bidrag
från ifrågavarande anslag bedrivna verksamheten till att avse jämväl fem
utanför de egentliga lappmarksområdena belägna socknar i Norrbottens län,
att utskottet ansåge vissa skäl tala för ett dylikt förslag, men att utskottet
med hänsyn till andra omständigheter icke kunde tillstyrka detsamma.
I förevarande motioner föreslås en ytterligare utvidgning av den i ämnet
gällande författningens tillämpningsområde. Bidrag från anslaget i fråga borde
nämligen enligt motionärernas uppfattning efter samma grunder, som
för närvarande gälla, utgå till skogsvårdande åtgärder i samtliga skogar i de
fyra nordligaste länen, varå allmänna skogsvårdslagen vöre tillämplig. Jämväl
i avseende å sistnämnda förslag får utskottet uttala, att i princip intet
synes vara att erinra mot att möjligheter tillskapas att utlämna bidrag från
ifrågavarande anslag till skogsvårdande åtgärder även i andra skogar i Norrland,
än där så med nu gällande bestämmelser är möjligt. Tvärtom synes
angeläget att så kommer att kunna ske. Enär emellertid produktionsbetingelserna
i nämnda skogar icke äro ensartade utan avsevärt olika inom olika
områden, kan utskottet icke giva sin anslutning till att bidragen över hela
det i motionerna angivna området skulle utgå efter enahanda grunder som nu
gälla. I detta sammanhang synes böra erinras örn att norrländska skogsproduktionsutredningens
förslag förutsatte ett procentuellt sett lägre bidrag
för områden utanför lappmarkerna och de skyddsskogar, där anslaget nu får
disponeras. Utskottet är därför icke berett att utan ytterligare utredning tillstyrka
vidtagande av åtgärder i omedelbar anslutning till motionerna.
Såsom framhålles i skogsstyrelsens i ärendet avgivna utlåtande torde det i
motionerna berörda problemet vara av en sådan angelägenhetsgrad att det
icke kan förbigås av de utredningsmän, vilka jämlikt Kungl. Maj:ts bemyn
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 37.
5
digande den 17 december 1943 tillkallats av chefen för jordbruksdepartementet
för att i enlighet med vissa i statsrådsprotokollet för samma dag angivna
direktiv verkställa utredning och avgiva förslag rörande åtgärder för
det norrländska näringslivets förkovran. Nämnda utredningsarbete skall enligt
direktiven så bedrivas, att frågor där praktiska resultat fortast kunna
uppnås först skola upptagas till övervägande. Utskottet utgår därför från att
frågan kommer att upptagas till övervägande av nämnda sakkunniga och att
förslag i ämnet så snart som möjligt komma att framläggas.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 158 och 11:324 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 5 maj 1944.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Edmund Eriksson, Granath, Gabrielsson,
Jacob Hansson, friherre Beck-Friis, Näslund och Svedberg samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Andersson i Tungelsta, Ericsson
i Sörsjön, Mäler, Pettersson i Rosta, Jacobson, Svensson i Ljungskile och Larsson i Karlstad.
Reservatio neri
av dels herr Gabrielsson,
dels friherre Beck-Friis.
dels herr Svedberg,
dels ock herr Mäler.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.