Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i villkoren för statsbidrag från anslaget till åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m.

1944-05-05 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1944:37, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i villkoren för statsbidrag från anslaget till åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

.1 ordbruksutskottets utlåtande nr 37.

1

Nr 37.

Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1944 kl. 3 em.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i

villkoren för statsbidrag från anslaget till åtgärder för

ökad skogsproduktion i Norrland m. m.

(2:a avd.)

1 två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande

motioner, nämligen I: 158 av herr Carlström m. fl. och 11:324 av herr Andersson

i Gisselås m. fl. har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Majit ville hemställa, att kungörelsen den 1.4 juni 1940 (nr 599) angående

villkor för statsbidrag från anslaget till åtgärder för ökad skogsproduktion i

Norrland m. m. måtte ändras så, att bidrag från sagda anslag jämväl må

utgå efter enahanda grunder, som för övrigt gälla, till skogsvårdsåtgärder å

skogar, lydande under allmänna skogisvårdslagen och belägna inom Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda yrkande, hänvisas

till motionerna.

Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat utlåtande över motionerna

från skogsstyrelsen.

Med bifall till Kungl. Majlis proposition, nr 190, anvisade 1940 års lagtima

riksdag å driftbudgeten under nionde huvudtiteln ett reservationsanslag

å 1 000 000 kronor till åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m.

samt godkände i statsrådsprotokollet angivna grunder för utlämnande av

statsbidrag för sagda verksamhet. För budgetåret 1941/42 uppfördes anslaget

med 500 000 kronor. På grund av anslagsreservation har någon medelsanvisning

för budgetåren 1942/44 icke förekommit. Ej heller för budgetåret 1944/

45 liar med hänsyn till förefintlig reservation äskats något anslag för ändamålet.

Bestämmelserna rörande anslagets användning äro intagna i kungörelsen

den 14 juni 1940 (nr 599) angående villkor för statsbidrag från anslaget till

åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m., i viss del ändrad genom

kungörelsen nr 354/1941, samt cirkulär samma dag (nr 600) till skogsvårdsstyrelserna

i Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län. Jämlikt berörda författningar utgår från anslaget bidrag till skogsvårdsarbelen

å de egentliga lappmarksskogarna, d. v. s. dels de skogar, som lyda

linder 1932 års lappmarkslag, och dels skogar inom Västerbottens och Norr
Ilihanq

till riksdagens protokoll Idit. 10 sami. Nr 37—30.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskoctets utlåtande nr 37.

bottens läns lappmarker, beträffande vilka lagen om allmänningsskogar i

Norrland och Dalarna äger tillämpning. Anslag utgår därjämte till motsvarande

verksamhet å de i 4 kapitlet skogsvårdslagen omförmälda skvddsskogarna,

såvitt de äro belägna i Jämtlands och Kopparbergs län.

Norrländska skogsproduklionsutredningens förslag (stat. off. utr. 1940:3).

vilka lågo till grund för Kungl. Maj:ts förenämnda proposition nr 190/1940,

voro mera omfattande. Enligt desamma skulle genom bidragsverksamhel

stödjas skogsproduktionen i, förutom skogar som lyda under 1932 års lappmarkslag,

jämväl skogar i Västerbottens och Norrbottens län, beträffande

vilka lagen om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna äger tillämpning,

skogar i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, vilka

äro underkastade bestämmelserna i skogsvårdslagen, samt i 4 kap. skogsvårdslagen

avsedda svåriöryngrade skogar och skyddsskogar i Kopparbergs

län, vilka tidigare lytt under den för skyddsskogar gällande särlagstiftningen.

I nämnda proposition nr 190/1940 företogs en begränsning av verksamhetsområdet

i förhållande till vad utredningen föreslagit. Sålunda uttalade föredragande

departementschefen, bland annat, att ifrågavarande stödåtgärder

borde få karaktären av en försöksverksamhet och att denna borde bedrivas

å de egentliga lappmarksskogarna, d. v. s. dels de skogar, som lode under

1932 års lappmarkslag, och dels skogar inom Västerbottens och Norrbottens

läns lappmarker, beträffande vilka lagen om allmänningsskogar i Norrland

och Dalarna ägde tillämpning. Härjämte skulle de i 4 kap. skogsvårdslagen

omförmälda skyddsskogarna, såvitt de vöre belägna i Kopparbergs och Jämtlands

län, inrymmas under verksamheten. Det i överensstämmelse härmed

begränsade verksamhetsområdet motsvarar i stort sett de skogar, som enligt

utredningens förslag skulle erhålla ett något högre bidrag än övriga hithörande

skogar.

Frågan om en utvidgning av den med bidrag från ifrågavarande anslag bedrivna

verksamheten till att avse även andra skogar än dem, som med nu

gällande bestämmelser kunna bliva delaktiga av bidrag från anslaget, har tidigare

varit föremål för behandling i riksdagen. I två vid 1943 års riksdag

väckta likalydande motioner, nämligen I: 142 av herr Carlström och II: 217

av herr Andersson i Hedensbyn, hemställdes sålunda att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte hemställa, att förenämnda kungörelse nr 599/

1940 måtte ändras så att bidrag från anslaget i fråga efter enahanda grunder

som i övrigt gällde kunde utgå jämväl till skogsvårdsåtgärder å skogar, lydande

under allmänna skogsvårdslagen, belägna inom Pajala socken med

Muonionalusta kapellag, Junosuando, Tärendö, Korpilombolo och Övertorneå

socknar i NoiTbottens län.

Jordbruksutskottet, till vilket motionerna hänvisades, hemställde efter att

ha inhämtat yttrande från skogsstyrelsen i utlåtande nr 23/1943, att motionerna

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd, vilket också blev riksdagens

beslut. I övrigt anförde utskottet följande:

»I likhet med skogsstyrelsen anser utskottet vissa skäl tala för det av motionärerna

framlagda förslaget att den med bidrag från anslaget till åtgärder

för ökad skogsproduktion i Norrland m. m. bedrivna verksamheten måtte

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 37.

?,

utsträckas till att avse jämväl fem socknar närmare kusten i Norrbottens

län. Såvitt framgår av de i ärendet avgivna utlåtandena synes emellertid den

med anslaget i fråga hittills bedrivna verksamheten ännu befinna sig på

försöksstadiet. Enligt vad som uppgives av skogsstyrelsen torde i Norrbottens

län verksamheten ej ens ha kommit i gång, i varje fall icke i nämnvärd

omfattning. Innan mera ingående erfarenhet vunnits rörande förutsättningarna

för ett genomförande av den jämförelsevis nya och hittills oprövade

metod för hedrivande av skogsvårdsarbete, som ifrågavarande verksamhet

innebär, synes det utskottet icke välbetänkt att utvidga den i ämnet

gällande kungörelsens tillämplighetsområde. Bland övriga skäl som för

närvarande tala mot ett bifall till motionerna må vidare nämnas, att med rådande

brist på arbetskraft det i våra skogar torde finnas arbetsuppgifer, vilkas

lösande måste anses angelägnare än de ifrågavarande. Utskottet tänker

då i första hand på de i nuvarande försörjningsläge ytterligt viktiga vedavverkningarna.

Utskottet anser sig således för närvarande icke böra tillstyrka

bifall till motionerna.»

I sitt i förevarande ärende avgivna utlåtande har skogsstyrelsen, under

framhållande att ett avgörande rörande ifrågavarande verksamhets utvidgning

icke kunde fattas utan rätt ingående överväganden, avstyrkt bifall till motionerna.

I övrigt har styrelsen anfört följande:

Redan vid fjolårets riksdag avgavs motioner med förslag till en — ehuru

mera begränsad — utvidgning av tillämpningsområdet för det s. k. norrländska

skogsproduktionsanslaget. I yttrande till jordbruksutskottet över

nämnda motioner framförde skogsstyrelsen vissa synpunkter på denna fråga.

I sammanfattning innebar yttrandet, att styrelsen visserligen ansåg att

skäl kunde finnas för en utbyggnad till andra delar av Norrland av den

stödverksamhet, som uppehälles med anslaget ifråga, men styrelsen ifrågasatte

lämpligheten av att då företaga en sådan åtgärd. Med hänsyn till atl

den dittills bedrivna verksamheten — nästan uteslutande förlagd till Västerbottens

lappmark —- uppenbarligen vore av försöksnatur, syntes det styrelsen

mest ändamålsenligt att låta frågan om en utvidgning av tillämpningsområdet

anstå, till dess verksamhetens mera definitiva utformning företoges

till omprövning.

Sedan detta utlåtande avgavs, har verksamheten pågått under ytterligare

ett år. Skogsstyrelsen''anser emellertid, trots de i många avseenden goda erfarenheterna,

att ett avgörande beträffande verksamhetens utvidgning i varje

fall icke kan fattas utan rätt ingående överväganden. Bland de spörsmål,

som böra underkastas omprövning, återfinnas bidragsvillkoren; det torde

exempelvis icke vara självfallet att — såsom motionärerna synas förutsätta

—- samma bidragsvillkor skola gälla i andra delar av Norrland som i lappmarkerna.

Här kan erinras örn, att man i det av norrländska skogsproduk

tionsutredningen framlagda förslaget rörande inrättande av förevarande anslag

utgick från lägre bidragsprocenter för områden utanför lappmarkerna

och de skyddsskogar, där anslaget nu får disponeras. Erfarenheterna av den

hittills bedrivna verksamheten kunna även länkas ge anledning till modi

fikationer i de allmänna reglerna för densamma.

Det här behandlade ämnet torde få betraktas som specifikt norrlandsbetonat.

Samma fråga har upptagils i en underdånig framställning av Norr

lands skogsvårdsförbund m. fl. den 10 januari 1044, vilken för yttrande remitterats

till skogsstyrelsen. Då Kungl. Majit nyligen tillkallat sakkunniga

för utredande och framläggande av förslag till åtgärder för det norrländska

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 37.

{''iskotta.

näringslivets förkovran — vilken utredning lärer i stor utsträckning få befatta

sig med skogsbruket berörande angelägenheter — har skogsstyrelsen

för sin del påyrkat ärendets överlämnande till sagda norrlandsutredning. Då

skogsstyrelsen vidare finner uppenbart, att den senare icke kan förbigå ett

för det norrländska skogsbruket så viktigt spörsmål som det i förevarande

samband behandlade, synas härutöver några särskilda anstalter för ett klarläggande

av detsamma knappast erforderliga. Med hänsyn härtill torde någon

fristående undersökning i ämnet ej behöva verkställas.

Såsom ett vägande skäl för att inom hela del av skogsproduktionsutredningen

föreslagna området påskynda den åtgärdsinventering, som enligt anslagsbestämmelserna

måste föregå skogsvårdsarbetenas utförande, ha motionärerna

även anfört, att inventeringen kunde utgöra ett led i beredskapsåtgärderna

för mötande av arbetslöshet i samband med en väntad fredskris.

Det föreslagna överförandet av frågans behandling till norrlandsutredningen

torde icke hindra ett beaktande av dessa synpunkter. Enligt direktiven skall

nämligen utredningen så bedriva sitt arbete, att de mest betydelsefulla frågorna,

där praktiska resultat fortast kunna uppnås, först upptagas till övervägande.

Man bör därför kunna hoppas, att utredningen omedelbart upptar

denna fråga till separat behandling för att — om så visar sig lämpligt - föreslå åtgärder, som tillgodose även beredskapssynpunkten.

Som ovan berörts uttalade utskottet vid föregående års riksdag i anledning

av ett då motionsvis framlagt förslag örn utsträckning av den med bidrag

från ifrågavarande anslag bedrivna verksamheten till att avse jämväl fem

utanför de egentliga lappmarksområdena belägna socknar i Norrbottens län,

att utskottet ansåge vissa skäl tala för ett dylikt förslag, men att utskottet

med hänsyn till andra omständigheter icke kunde tillstyrka detsamma.

I förevarande motioner föreslås en ytterligare utvidgning av den i ämnet

gällande författningens tillämpningsområde. Bidrag från anslaget i fråga borde

nämligen enligt motionärernas uppfattning efter samma grunder, som

för närvarande gälla, utgå till skogsvårdande åtgärder i samtliga skogar i de

fyra nordligaste länen, varå allmänna skogsvårdslagen vöre tillämplig. Jämväl

i avseende å sistnämnda förslag får utskottet uttala, att i princip intet

synes vara att erinra mot att möjligheter tillskapas att utlämna bidrag från

ifrågavarande anslag till skogsvårdande åtgärder även i andra skogar i Norrland,

än där så med nu gällande bestämmelser är möjligt. Tvärtom synes

angeläget att så kommer att kunna ske. Enär emellertid produktionsbetingelserna

i nämnda skogar icke äro ensartade utan avsevärt olika inom olika

områden, kan utskottet icke giva sin anslutning till att bidragen över hela

det i motionerna angivna området skulle utgå efter enahanda grunder som nu

gälla. I detta sammanhang synes böra erinras örn att norrländska skogsproduktionsutredningens

förslag förutsatte ett procentuellt sett lägre bidrag

för områden utanför lappmarkerna och de skyddsskogar, där anslaget nu får

disponeras. Utskottet är därför icke berett att utan ytterligare utredning tillstyrka

vidtagande av åtgärder i omedelbar anslutning till motionerna.

Såsom framhålles i skogsstyrelsens i ärendet avgivna utlåtande torde det i

motionerna berörda problemet vara av en sådan angelägenhetsgrad att det

icke kan förbigås av de utredningsmän, vilka jämlikt Kungl. Maj:ts bemyn
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 37.

5

digande den 17 december 1943 tillkallats av chefen för jordbruksdepartementet

för att i enlighet med vissa i statsrådsprotokollet för samma dag angivna

direktiv verkställa utredning och avgiva förslag rörande åtgärder för

det norrländska näringslivets förkovran. Nämnda utredningsarbete skall enligt

direktiven så bedrivas, att frågor där praktiska resultat fortast kunna

uppnås först skola upptagas till övervägande. Utskottet utgår därför från att

frågan kommer att upptagas till övervägande av nämnda sakkunniga och att

förslag i ämnet så snart som möjligt komma att framläggas.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 158 och 11:324 icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 maj 1944.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Edmund Eriksson, Granath, Gabrielsson,

Jacob Hansson, friherre Beck-Friis, Näslund och Svedberg samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Andersson i Tungelsta, Ericsson

i Sörsjön, Mäler, Pettersson i Rosta, Jacobson, Svensson i Ljungskile och Larsson i Karlstad.

Reservatio neri

av dels herr Gabrielsson,

dels friherre Beck-Friis.

dels herr Svedberg,

dels ock herr Mäler.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.