Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i villkoren för erhållande av bidrag och lån ur avdikningsanslaget och avdikningslånefonden.
1944-05-05 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 3,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1944:42, Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i villkoren för erhållande av bidrag och lån ur avdikningsanslaget och avdikningslånefonden.
Dokumentets text
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 42.
Nr 42.
Ankom tili riksdagens kansli den 5 maj 1944 kl. 3 em.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i villkoren
för erhållande av bidrag och lån ur avdikningsanslaget
och avdikningslånefonden.
(2:a avd.)
I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 223 av herr Lodenius m. fl. och II: 320 av herr Hansson
i Skediga, har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte
begära sådan ändring i villkoren för erhållande av bidrag och lån ur avdikningsanslaget
respektive avdikningslånefonden, att av lantbruksstyrelsen prövad
och godkänd båtnadsuppskattning, verkställd av lantbruksingenjör och
två gode män utan samband med syneförrättning, måtte tillmätas samma vitsord
som dylik uppskattning verkställd vid syneförrättning.
Beträffande de skäl som anförts till stöd för motionerna hänvisas till desamma.
Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat utlåtanden i ärendet av
statskontoret och lantbruksstyrelsen.
Bestämmelserna angående bidrag från statens avdikningsanslag och lån
från statens avdikningslånefond återfinnas i kungörelsen den 30 juni 1939
(nr 431) angående villkoren för statsbidrag från statens avdikningsanslag och
kungörelsen samma dag (nr 432) angående villkoren för lån från statens avdikningslånefond.
Bidrag och lån må jämlikt nämnda bestämmelser i princip
beviljas endast under förutsättning att lantbruksstyrelsen finner kostnaden
för torrläggningsföretaget understiga eller högst uppgå till värdet av den
båtnad, som kan ernås genom företaget. I undantagsfall och när särskilda
skäl därtill föreligga kunna dock bidrag och lån utgå även när kostnaden
överstiger båtnaden. Bidrag kan beviljas till högst hälften av den godkända
kostnaden, lån intill kostnaden efter avdrag för det bidrag som kan varda
lämnat. Lån må icke i något fall överstiga sjuttio procent av båtnadsvärdet.
Ifrågavarande motioner grunda sig helt på ett av lantbruksstyrelsen den
21 februari 1942 avgivet utlåtande över en av intressenterna i Tarfsjöns torrläggningsföretag
i Husby-Långhundra socken, Stockholms län, hos Kungl.
Majit gjord ansökning om största möjliga statsbidrag och lån till nämnda
företags utförande. En kortare redogörelse för sagda ärendes behandling hos
Kungl. Maj:t synes därför böra lämnas.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 42.
7
Ansökningen överlämnades av lantbruksstyrelsen nied förenämnda utlåtande
den 21 februari 1942. I sagda utlåtande anfördes bland annat följande.
Vid syneförrättning rörande företaget år 1939 beräknades kostnaden för företagets
utförande till 31 910 kronor och båtnaden genom företaget till 34 059
kronor 70 öre. Därefter hade emellertid såväl arbetspriser som jordvärden
undergått en ej oväsentlig ökning. I ett av förrättningsmannen, lantbruksingenjören
N. Risberg, och två gode män den 18 augusti 1941 avgivet utlåtande
uppskattades ökningen till 15 å 20 procent av de arbetspriser och jordvärden,
som gällde vid tiden för upprättandet av arbetsplanen. Vid sådant
förhållande syntes arbetskostnaden och båtnaden av företaget böra höjas
med 15 procent till 36 696 kronor 50 öre respektive 39 168 kronor 66 öre.
Lantbruksstyrelsens yttrande i övrigt finnes återgivet i motionerna.
I ärendet avgavs utlåtande av, bland andra, 1942 års torrläggningssakkunniga,
vilka under framhållande att de icke kunde tillerkänna den i efterhand
uppskattade förhöjda båtnaden något vitsord anförde, att företaget numera
icke syntes uppfylla gällande villkor för erhållande av statsunderstöd. I övrigt
anförde de sakkunniga, bland annat, följande:
För statens ekonomiska engagerande i torrläggningsverksamheten har av
allmänt ekonomiska skäl uppställts villkoret att vederbörande företag regelmässigt
skall vara ekonomiskt bärkraftigt oberoende av statsunderstöd. Det
torde emellertid kunna ifrågasättas, huruvida torrläggningsföretag i allmänhet
äro av sådan beskaffenhet att ett strängt upprätthållande av detta villkor
låter sig förena med en torrläggningsverksamhet av nuvarande omfattning.
Då för fastställande av ett företags bärkraft i första hand erfordras en
båtnadsuppskattning men det gällande båtnadsbegreppet icke torde vara
så utformat, alt det tillåter hänsynstagande till alla i båtnaden ingående
moment, synes det vidare finnas anledning att draga i tvivelsmål huruvida
båtnadsuppskattningen, så som den för närvarande sker, är den enda faktor,
som bör tillmätas betydelse för fastställande av ett företags bärkraft. Den
omständigheten att utgående statsbidrag gemenligen måste anses sträcka sig
utöver vad som betingas för att få till stånd allenast verkligt bärkraftiga
förelag ger under sådana omständigheter anledning till misstanken att statsbidraget
eller en del därav i verkligheten tages i anspråk för att supplera en
brist i båtnaden.
Ulan att här taga närmare ståndpunkt till hur båtnadsbegreppet bör utformas
torde man våga säga, att båtnaden icke under några förhållanden
bör beräknas med hänsyn till vid viss tidpunkt rådande jordvärde utan på
basis av medelvärden under en tidrymd av betryggande längd. Båtnadsvärdet
bör med andra ord i stort sett vara oberoende av konjunkturväxlingar och
något utrymme för en höjning i efterhand av båtnadsvärden med hänsyn lill
stigande jordvärden bör sålunda knappast finnas. Som skäl härför skulle
i första hand kunna anföras, att en ändring i jordvärdet, i varje fall örn
ändringen är betingad av krisförhållanden, till största delen torde vara avhängig
av förändringar hos penningvärdet. Att vid båtnadsuppskattningen
taga hänsyn till dylika prisfluktuationer synes vara att däri införa ett hasardartat
riskmoment, som för en statsunderstödd verksamhet bestämt bör
avvisas.
Liksom konjunkturförskjutningar inverka på jordvärdena inverka de även
på arbets- och materialkostnader. I motsats lill vad fallet iir beträffande båtnaden
måste dock kostnaden beräknas med hänsyn lill det aktuella läget
vid företagets beräknade genomf(»rande och kan icke grundas på några för
8
Jordbruksutskottets utlåtande nr 42.
längre tider gällande medelpriser. Detta mäste medföra att torrläggningsföretag
som regel icke böra utföras under tider med höga arbets- och materialkostnader
samt att en konjunkturförskjutning kommer att inverka på
företagets räntabilitetskalkyl. Då emellertid ofta avsevärd tid förflyter mellan
den första kostnadsberäkningen samt statsbidragets ntanordnande och
torrläggningsarbetets färdigställande, torde det icke kunna helt undvikas, att
andra förutsättningar beträffande räntabiliteten föreligga vid tiden för statsbidragets
beviljande eller att företag komma till utförande under tider, då
så icke bort ske, med ekonomiska missräkningar för intressenterna som resultat.
En fråga av stor betydelse blir härvid hur ett anspråk på statsunderstöd
efter andra grunder än som vid den ursprungliga beräkningen förutsatts
bör bedömas. Fyra olika fall synas vara att särskilja. Då speciella bestämmelser
om återbäring finnas för den händelse kostnaden blivit lägre än den
beräknade, tages här endast i betraktande de fall, då kostnaden stigit.
1) Stegring konstaterad, innan statsunderstöd beviljats. Förhållandet mellan
kostnad och båtnad är fortfarande sådant, att understöd enligt gällande
regler kan beviljas.
Hinder synes här skäligen icke böra möta för att understöd beräknas med
hänsyn till de vid beviljandet föreliggande kostnadsberäkningarna. En sådan
ordning torde jämväl för närvarande tillämpas av lantbruksstyrelsen.
2) Stegring konstaterad, innan statsunderstöd beviljats. Förhållandet mellan
den nya kostnaden och den ursprungligen uppskattade båtnaden är sådant
att understöd enligt gällande regler icke kan beviljas.
Då någon höjning av båtnaden enligt det förut sagda icke bör ifrågakomma,
torde företaget som regel icke böra komma till utförande under tider
med höga arbets- och materialkostnader. Örn företagets snara utförande är
av väsentlig betydelse för det allmänna, kan det dock tänkas önskvärt att
företaget kommer till utförande genom särskilt understöd från statsmakternas
sida.
3) Stegring konstaterad, sedan statsunderstöd beviljats och arbetet hell
eller delvis utförts. Förhållandet mellan kostnad och båtnad är fortfarande
sådant att understöd enligt gällande regler kan beviljas.
I princip torde här kunna sägas, att om företaget fortfarande visar sig lönande
för de enskilda intressenterna men mindre lönande än som ursprungligen
beräknats, intressenterna böra lia att själva vidkännas härigenom uppkommande
olägenhet. Emellertid tala vissa billighetshänsyn för en motsatt
ståndpunkt. Den osäkerhet, varmed båtnadsuppskattningen är förbunden,
kan sålunda tänkas medföra, att densamma icke givit ett riktigt uttryck för
företagets räntabilitet. Vidare torde i allmänhet en kostnadsökning i praktiken
komma att framstå som en direkt förlust även örn den enligt gjorda
beräkningar närmast borde innebära en minskad vinst. En kostnadsökning,
beroende på konjunkturväxlingar är än vidare av sådan beskaffenhet att
den svårligen kunnat förutses vid kostnadsförslagets upprättande. Härtill
kommer att staten i viss mån kan anses medansvarig till det ogynnsamma
resultatet därigenom att intressenterna under kanske lång väntan på statsbidrag
underlåtit att i tid igångsätta arbetena. Den omständigheten att statsbidraget
kan undergå jämkning, därest den beräknade kostnaden överstiger
den verkliga, kräver slutligen i detta sammanhang ett visst beaktande. Allt
detta synes medföra, att i hithörande fall ett skäligt tilläggsunderstöd bör
kunna utgå.
Då fråga blir om tilläggsunderstöd i sist avhandlade fall, torde man av
praktiska skäl böra försöka få fram vissa normer för understödets beräknande.
Följande alternativ synas härvidlag kunna komma i fråga.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 42.
9
3 a) Statsbidraget beräknas på verkliga kostnaden till den procent, vartill
förhållandet mellan denna kostnad samt båtnaden ger anledning, och som
tilläggsbidrag utbetalas skillnaden mellan sålunda erhållet belopp och det
tidigare beviljade bidraget.
3 bj Statsbidraget beräknas på ursprungliga kostnaden till den procent,
vartill förhållandet mellan den verkliga kostnaden samt båtnaden ger anledning,
och som tilläggsbidrag utbetalas skillnaden mellan sålunda erhållet
belopp och det tidigare beviljade bidraget.
3 c) Tilläggsbidraget beräknas på merkostnaden enligt det procenttal, som
svarar mot förhållandet mellan verkliga kostnaden och båtnaden.
3 d) Tilläggsbidraget beräknas på merkostnaden enligt det procenttal, som
svarar mot förhållandet mellan ursprungliga kostnaden och båtnaden. Det
resultat, som härvid erhålles, blir tydligen detsamma som enligt det av lantbruksstyrelsen
förordade beräkningssättet, örn båtnaden undergått förhöjning
med samma procenttal som kostnaden.
Följande exempel torde klargöra innebörden av de olika alternativen.
Kl = ursprungligen beräknad kostnad.
K‘2 = verklig eller sedermera beräknad kostnad.
M = merkostnad, motsvarande K2 — Kl.
Bl = ursprungligen beräknad båtnad.
B2 = i samma proportion som kostnaden ökad båtnad.
P1 = det mot relativtalet Kl/Bl svarande procenttalet.
P2 = » » » K2 Bl » »
St = det beviljade statsbidraget.
S2 = det senare beräknade statsbidraget.
T = tilläggsbidrag, motsvarande S2 — SI.
Om Kl sättes till 1 000, K2 till 1 500 och Bl till 1 500, blir enligt förutsättningen
B2 2 250 samt enligt gällande regler P1 = 38 (ungefär) P2 = 50
och SI = 380.
De olika alternativen ge sålunda följande resultat.
a. T = P2 x K2 - SI = 370
b. T = P2 x Kl - SI = 120
c. T = P2 x M = 250
d. T = P1 x M = 190
T = P1 x K2 — SI = 190.
Eftersom M är = K2 — Kl samt S1=P1 X Kl äro tydligen de två sista
formlerna identiska.
Vid valet mellan de olika alternativen synes man kunna utgå ifrån, att
något som ger högre tilläggsbidrag som resultat än fallet d ej bör ifrågakomma.
Även om man nämligen av tidigare angivna skäl icke kan biträda
lantbruksstyrelsens beräkningssätt, torde det ej kunna förnekas att de enskilda
intressenterna i vissa fall skulle kunna tillgodogöra sig en förhöjning
av jordvärdet, exempelvis genom försäljning, på sådant sätt att en beräkning
av tilläggsbidraget utan hänsynstagande härtill blir oskäligt förmånlig.
4) Stegring konstaterad, sedan statsunderstöd beviljats oell arbelet helt
eller delvis utförts. Förhållandet mellan den nya kostnaden och den ursprungligen
uppskattade båtnaden är sådant att understöd lagligen ej kan
beviljas.
Härom torde i stort sett gälla detsamma som utvecklats under 3). Då bär
emellertid städse är fråga örn beräknande av en konstaterad förlust, torde
billighetshänsyn än starkare tala för tilläggsunderstöd.
Beträffande härefter frågan örn statsbidrag och lån till Tarfsjöns torrlägg
-
10
Jordbruksutskottets utlåtande nr 42.
ningsföretag anse vi i enlighet med det tidigare utvecklade, att något vitsord
icke bör tillerkännas den i efterhand uppskattade förhöjda båtnaden. Resultatet
härav skulle bli, att företaget numera icke uppfyller gällande villkor för
erhållande av statsunderstöd, då förhållandet mellan kostnad och båtnad
överstiger 1,10. Till yttermera visso må framhållas, att de sakkunniga, som
berett sig tillfälle att genom besök på stället närmare granska företaget, därvid
erfarit att detsamma för närvarande icke skulle kunna komma till utförande
ens på grundval av de priser, som beräknats vid uppskattningen den
18 augusti 1941. På grund härav anse vi att företaget under rådande förhållanden
på arbetsmarknaden icke bör komma till utförande.
Genom beslut den 16 april 1943 fann Kungl. Maj:t ansökningen icke föranleda
någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.
I sitt över motionerna avgivna utlåtande har statskontoret ställt sig avvisande
till motionärernas förslag samt anfört i huvudsak följande:
Föreskriften om alt bidrag och lån av statsmedel må utgå endast där kostnaden
för ett företag understiger båtnaden avser givetvis att förebygga, att
staten lämnar sin ekonomiska medverkan till företag, som icke kunna anses
vara ekonomiskt bärkraftiga. Med hänsyn till den avgörande betydelse, man
har att i förevarande avseende tillmäta båtnadsvärdet, är det uppenbarligen
av största vikt, att riktiga och ekonomiskt försvarliga principer följas
vid beräknandet av detta värde. Det torde nämligen med fog kunna antagas,
att förluster på torrläggningsföretag uppkomma icke endast genom
felaktiga uppskattningr av kostnaderna utan måhända oftare genom en
oriktig och alltför hög uppskattning av båtnaden. Ur här anförda synpunkter
måste det enligt statskontorets mening framstå såsom synnerligen angeläget,
att beräkningen av båtnaden i möjligaste mån sker efter sådana normer,
att båtnadsvärdet icke blir direkt avliängigt av vid tiden för uppskattningen
tillfälligt rådande extrema konjunkturer.
Angelägenheten av att icke låta mer eller mindre tillfälligt inträdda konjunkturförbättringar
inom jordbruksnäringen föranleda en ändring av det
en gång fastställda båtnadsvärdet framträder med särskild styrka i fråga
örn avdikningslånen. Såsom princip vid beviljandet av dylika lån gäller,
att lån ej må för någon i företaget ingående fastighet överstiga sjuttio procent
av det genom torrläggningsarbetet uppkommande båtnadsvärdet. Bestämmelsen
örn denna maximering av lånebeloppet har sin grund i det
förhållandet att de i företaget deltagande fastigheterna efter lånets fördelning
till återbetalning utgöra säkerhet för avdikningslånefondens fordran.
Därest vederbörande fastighets andel i lånet bestämmes med utgångspunkt
från ett vid efteruppskattning fastställt förhöjt båtnadsvärde, beräknat med
hänsynstagande till tillfälligt rådande goda konjunkturförhållanden, lärer
detta tvivelsutan kunna medföra risk för att fastigheten påföres en belastning,
som icke svarar mot dess normala ekonomiska bärkraft. En dylik
överbelastning i fastighetens gäldbörda skulle kunna medföra svårigheter
för avdikningslånefonden att i framtiden, när marknadsläget inom jordbruket
måhända försämrats, ur fastigheten uttaga sin fordran; den synes
därjämte kränka inteckningshavares berättigade intressen samt i övrigt
kunna befaras hava till följd för fastighetskrediten menliga verkningar.
Vid bedömandet av spörsmålet, huruvida överhuvud förutsättningar föreligga
för beviljande av sådana statsunderstöd, varom här är fråga, måste
statskontoret i anslutning lill vad här ovan anförts ställa sig avvisande
till det i motionerna framförda förslaget att tillmäta vitsord åt en med hän
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 42.
11
syn till ändrade konjunkturförhållanden verkställd efteruppskattning av
båtnadsvärdet.
Statskontoret vill i detta sammanhang framhålla, att de synpunkter, som
i motionerna framförts rörande förhållandet mellan kostnader och båtnadsvärde,
näppeligen kunna anses vara riktiga. Motionärerna uttala, att, då
»kostnad och båtnad vid en syneförrättning bestämmas vid samma tidpunkt
och kostnaden framdeles befinnes lia undergått en viss stegring, synes det
ju ganska självfallet, att båtnaden, som ju ingalunda är något en gång
för alla fixerat belopp, också undergått en viss stegring». Det vill förefalla
statskontoret, att en sådan uppfattning närmast framskapats ur motionärernas
önskan att alltid i händelse av ökade kostnader för ett torrläggningsföretag
även kunna räkna med ett förhöjt båtnadsvärde för att möjliggöra
ökat bistånd från statens sida. Emellertid lärer båtnaden, det vill säga
höjningen av markens alstringsförmåga, vara väsentligen beroende av andra
faktorer än arbets- och materialkostnader, såsom exempelvis jordvärden
samt avsättnings- och prisförhållanden m. m. inom jordbruksnäringen. Den
omständigheten att kostnaderna måhända väsentligen överstigit de en gång
beräknade medför sålunda icke med nödvändighet, att även båtnadsvärdet
undergått någon förhöjning.
I de fall, där kostnaden för ett torrläggningsföretag väl kommit att överstiga
de på sin tid vid syneförrättning beräknade men dock alltjämt håller
sig inom ramen för del vid samma förrättning fastställda och av lantbruksstyrelsen
godkända båtnadsvärdet, föreligga — även utifrån den principiella
inställning, för vilken statskontoret ovan givit uttryck —• förutsättningar för
beviljande av bidrag eller, där sådant redan utgått, ökat bidrag ur avdikningsanslaget.
Därest kostnaden understiger båtnadsvärdet, skall enligt gällande
bestämmelser bidraget undergå skälig minskning i enlighet med av
Kungl. Majit godkända grunder. Enligt dessa grunder bestämmes minskningen
med hänsyn till relationen mellan kostnad och båtnad på sådant
sätt, att högre bidragsbelopp utgår ju större kostnaden är i förhållande till
båtnaden. Denna omständighet bar av lantbruksstyrelsen i dess i motionerna
åberopade utlåtande anförts som skäl för tillämpandet av ett förhöjt båtnadsvärde,
enär eljest torrläggningsföretagets delägare skulle, därest hänsyn
samtidigt foges till den ökade kostnaden och det tidigare bestämda båtnadsvärdet,
kunna beredas en orättmätig förmån på statsverkets bekostnad.
Till undvikande av denna olägenhet synes det emellertid icke vara nödvändigt
att fastställa ett helt nytt båtnadsvärde. Därest sådana omständigheter
föreligga, att staten kan anses böra genom höjning av statsbidragen medverka
till täckande av inträdd kostnadsökning, synas rena skälighetssynpunkter
böra vara avgörande vid bestämmandet av bidragens storlek. I dylika fall
kunde lämpligen vid bidragens utmätande en övre gräns fastställas sålunda,
att bidragen icke må överstiga de belopp, som kunna utgå med hänsyn till
relationen mellan den förhöjda kostnaden och det en gång godkända båtnadsvärdet.
Inom denna gräns synas bidragen böra — utan att man därvid
Uller sig bindas av vissa fixerade normer — bestämmas efter föregången skälighetsprövning
i varje särskilt fall.
Lantbruksstyrelsen bar tillstyrkt Infall iill motionerna och anfort i huvudsak
följande:
Uppenbart torde vara, att sådana förändringar i det allmänna konjunkturläget,
som medföra stegring respektive sänkning av priserna på arbetsmarknaden,
i regel icke kunna undgå all få viss inverkan i motsvarande riktning
jämväl på fastighets- och jordvärdena. Della bar lill fullo beslyrkts
av under de senaste åren inträffade fluktuationer på nämnda områden. Järn
-
12
Jordbruksutskottets utlåtande nr 42-
sides med åtstramningen på arbetsmarknaden och därmed följande stegring
i arbetspriserna har sålunda en ökning av jordvärden och andra på värdet
av jordbruksfastigheter inverkande faktorer skett. Denna värdestegring har.
enligt vad som framgår av statistiska centralbyråns undersökningar, för tiden
efter år 1939 kommit till uttryck på, bland annat, sådant sätt, att saluvärdet
för jordbruksfastigheter under nämnda lid ökat, beträffande fastigheter
med ett taxeringsvärde av högst 10 000 kronor med i medeltal 55,0
procent av taxeringsvärdet, för fastigheter med ett taxeringsvärde av mellan
10 100 och 50 000 kronor med 40,1 procent, för fastigheter med ett taxeringsvärde
av mellan 50 100 och 100 000 kronor med 38,3 procent samt för
fastigheter med ett taxeringsvärde av över 100 000 kronor med 30,4 procent.
Det kan icke anses riktigt att vid bedömandet av ett torrläggningsföretags
ekonomiska förutsättningar och därmed även frågan om dess understödjande
med statsmedel bortse från nu nämnda förhållanden. Torrläggningsverksamheten
har till uppgift att befrämja livsmedelsproduktionen och får
sålunda ur denna synpunkt betraktas som ett betydelsefullt allmänt intresse.
Icke minst med hänsyn härtill synes det angeläget att skapa möjlighet för
en anpassning av villkoren för statens understödjande av hithörande arbeten
efter inträdande konjunkturförändringar i fråga om arbetspriser och jordvärden.
Framhållas må, att en dylik anpassning sedan åtskilliga år tillbaka
sker under fallande konjunkturer genom motsvarande reducering av statsunderstödet.
Enbart denna omständighet kunde synas utgöra tillräckligt
skäl för en anpassning av understödet i motsatt riktning vid stigande arbetspriser.
Såvitt lantbruksstyrelsen kan finna, torde för en anpassning av statsunderstöden
i enlighet med vad ovan sägs icke erfordras någon ändring i eller
tillägg til] gällande författningsbestämmelser. Här torde endast vara fråga
om tillämpningen av desamma.
Utskottet. Enligt vad som framgår av den föregående redogörelsen har i gällande
författningar såsom villkor för att bidrag och lån av statsmedel skola få
utanordnas till ett torrläggningsföretag föreskrivits, att kostnaderna för företaget
utom i vissa undantagsfall icke må överstiga värdet av den båtnad,
som beräknas uppkomma genom detsamma. Under framhållande av att sådana
förändringar i det allmänna konjunkturläget, som medföra stegring
respektive sänkning av priserna på arbetsmarknaden med motsvarande inverkan
på kostnaderna för ett dylikt företag, icke kunna undgå att inverka
jämväl på fastighets- och jordvärdena och därigenom på den för samma
företag beräknade båtnaden, anse motionärerna, att i dylika fall en av lantbruksingenjör
och två gode män — utan samband med syneförrättning —
verkställd förnyad bålnadsuppskattning skäligen bör tillmätas samma vitsord
som dylik uppskattning, verkställd vid syneförrättning. Motionärernas
sålunda uttalade uppfattning har tidigare i ett den 16 april 1943 avgjort
ärende underkänts av Kungl. Maj:t.
I anslutning till de synpunkter som i sistnämnda ärende anfördes av 1942
års torrläggningssakkunniga vill utskottet framhålla, att värdet av den båtnad
som beräknas uppkomma genom ett torrläggningsföretag i allt väsentligt
synes böra vara oberoende av konjunkturväxlingarna. En tillfällig stegring
av konjunkturerna på jordbrukets område synes därför icke böra kunna
få till följd en omräkning och höjning av det för ett visst torrläggnings
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 42.
13
företag genom lagakraftvunnen förrättning fastställda båtnadsvärdet. Beträffande
anläggningskostnaderna för företaget däremot måste desamma beräknas
efter det aktuella läget vid den tidpunkt, då företaget förväntas bliva
genomfört. Med hänsyn härtill synas torrläggningsföretag med bidrag
av statsmedel som regel icke böra komma till utförande under tider med
höga arbets- och materialpriser.
I detta sammanhang vill utskottet vidare erinra om att utskottet vid åtskilliga
tillfällen — senast i ett vid innevarande års riksdag avgivet, av
riksdagen godkänt utlåtande nr 13 i anledning av en Kungl. Maj:ts framställning
om ytterligare statsunderstöd till ett torrläggningsföretag, vars delägare
kommit i svårigheter just genom att den i arbetsplanen för företaget
beräknade båtnaden icke uppnåtts — framhållit vikten av att undersökningar
och beräkningar som läggas till grund för dylika företag utföras på ett
i möjligaste mån tillförlitligt och betryggande sätt. Ett bifall till motionärernas
hemställan synes få till följd att garantierna härför minskas. Utskottet
kan därför icke tillstyrka bifall till motionerna.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1:223 och 11:320 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 5 maj 1944.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Edmund Eriksson, Granath, Gabrielsson,
Alfred Andersson, Jacob Hansson, friherre Beck-Friis och Sundelin samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Andersson i Tungelsta, Ericsson
i Sörsjön, Mäler, Carlström, Lundbom, Pettersson i Rosia och Larsson i Karlslad.
Reservation
av herr Pettersson i Rosta.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.