Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i villkoren för erhållande av bidrag och lån ur avdikningsanslaget och avdikningslånefonden.

1944-05-05 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 3,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1944:42, Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i villkoren för erhållande av bidrag och lån ur avdikningsanslaget och avdikningslånefonden.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 42.

Nr 42.

Ankom tili riksdagens kansli den 5 maj 1944 kl. 3 em.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i villkoren

för erhållande av bidrag och lån ur avdikningsanslaget

och avdikningslånefonden.

(2:a avd.)

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande

motioner, nämligen I: 223 av herr Lodenius m. fl. och II: 320 av herr Hansson

i Skediga, har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte

begära sådan ändring i villkoren för erhållande av bidrag och lån ur avdikningsanslaget

respektive avdikningslånefonden, att av lantbruksstyrelsen prövad

och godkänd båtnadsuppskattning, verkställd av lantbruksingenjör och

två gode män utan samband med syneförrättning, måtte tillmätas samma vitsord

som dylik uppskattning verkställd vid syneförrättning.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för motionerna hänvisas till desamma.

Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat utlåtanden i ärendet av

statskontoret och lantbruksstyrelsen.

Bestämmelserna angående bidrag från statens avdikningsanslag och lån

från statens avdikningslånefond återfinnas i kungörelsen den 30 juni 1939

(nr 431) angående villkoren för statsbidrag från statens avdikningsanslag och

kungörelsen samma dag (nr 432) angående villkoren för lån från statens avdikningslånefond.

Bidrag och lån må jämlikt nämnda bestämmelser i princip

beviljas endast under förutsättning att lantbruksstyrelsen finner kostnaden

för torrläggningsföretaget understiga eller högst uppgå till värdet av den

båtnad, som kan ernås genom företaget. I undantagsfall och när särskilda

skäl därtill föreligga kunna dock bidrag och lån utgå även när kostnaden

överstiger båtnaden. Bidrag kan beviljas till högst hälften av den godkända

kostnaden, lån intill kostnaden efter avdrag för det bidrag som kan varda

lämnat. Lån må icke i något fall överstiga sjuttio procent av båtnadsvärdet.

Ifrågavarande motioner grunda sig helt på ett av lantbruksstyrelsen den

21 februari 1942 avgivet utlåtande över en av intressenterna i Tarfsjöns torrläggningsföretag

i Husby-Långhundra socken, Stockholms län, hos Kungl.

Majit gjord ansökning om största möjliga statsbidrag och lån till nämnda

företags utförande. En kortare redogörelse för sagda ärendes behandling hos

Kungl. Maj:t synes därför böra lämnas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 42.

7

Ansökningen överlämnades av lantbruksstyrelsen nied förenämnda utlåtande

den 21 februari 1942. I sagda utlåtande anfördes bland annat följande.

Vid syneförrättning rörande företaget år 1939 beräknades kostnaden för företagets

utförande till 31 910 kronor och båtnaden genom företaget till 34 059

kronor 70 öre. Därefter hade emellertid såväl arbetspriser som jordvärden

undergått en ej oväsentlig ökning. I ett av förrättningsmannen, lantbruksingenjören

N. Risberg, och två gode män den 18 augusti 1941 avgivet utlåtande

uppskattades ökningen till 15 å 20 procent av de arbetspriser och jordvärden,

som gällde vid tiden för upprättandet av arbetsplanen. Vid sådant

förhållande syntes arbetskostnaden och båtnaden av företaget böra höjas

med 15 procent till 36 696 kronor 50 öre respektive 39 168 kronor 66 öre.

Lantbruksstyrelsens yttrande i övrigt finnes återgivet i motionerna.

I ärendet avgavs utlåtande av, bland andra, 1942 års torrläggningssakkunniga,

vilka under framhållande att de icke kunde tillerkänna den i efterhand

uppskattade förhöjda båtnaden något vitsord anförde, att företaget numera

icke syntes uppfylla gällande villkor för erhållande av statsunderstöd. I övrigt

anförde de sakkunniga, bland annat, följande:

För statens ekonomiska engagerande i torrläggningsverksamheten har av

allmänt ekonomiska skäl uppställts villkoret att vederbörande företag regelmässigt

skall vara ekonomiskt bärkraftigt oberoende av statsunderstöd. Det

torde emellertid kunna ifrågasättas, huruvida torrläggningsföretag i allmänhet

äro av sådan beskaffenhet att ett strängt upprätthållande av detta villkor

låter sig förena med en torrläggningsverksamhet av nuvarande omfattning.

Då för fastställande av ett företags bärkraft i första hand erfordras en

båtnadsuppskattning men det gällande båtnadsbegreppet icke torde vara

så utformat, alt det tillåter hänsynstagande till alla i båtnaden ingående

moment, synes det vidare finnas anledning att draga i tvivelsmål huruvida

båtnadsuppskattningen, så som den för närvarande sker, är den enda faktor,

som bör tillmätas betydelse för fastställande av ett företags bärkraft. Den

omständigheten att utgående statsbidrag gemenligen måste anses sträcka sig

utöver vad som betingas för att få till stånd allenast verkligt bärkraftiga

förelag ger under sådana omständigheter anledning till misstanken att statsbidraget

eller en del därav i verkligheten tages i anspråk för att supplera en

brist i båtnaden.

Ulan att här taga närmare ståndpunkt till hur båtnadsbegreppet bör utformas

torde man våga säga, att båtnaden icke under några förhållanden

bör beräknas med hänsyn till vid viss tidpunkt rådande jordvärde utan på

basis av medelvärden under en tidrymd av betryggande längd. Båtnadsvärdet

bör med andra ord i stort sett vara oberoende av konjunkturväxlingar och

något utrymme för en höjning i efterhand av båtnadsvärden med hänsyn lill

stigande jordvärden bör sålunda knappast finnas. Som skäl härför skulle

i första hand kunna anföras, att en ändring i jordvärdet, i varje fall örn

ändringen är betingad av krisförhållanden, till största delen torde vara avhängig

av förändringar hos penningvärdet. Att vid båtnadsuppskattningen

taga hänsyn till dylika prisfluktuationer synes vara att däri införa ett hasardartat

riskmoment, som för en statsunderstödd verksamhet bestämt bör

avvisas.

Liksom konjunkturförskjutningar inverka på jordvärdena inverka de även

på arbets- och materialkostnader. I motsats lill vad fallet iir beträffande båtnaden

måste dock kostnaden beräknas med hänsyn lill det aktuella läget

vid företagets beräknade genomf(»rande och kan icke grundas på några för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 42.

längre tider gällande medelpriser. Detta mäste medföra att torrläggningsföretag

som regel icke böra utföras under tider med höga arbets- och materialkostnader

samt att en konjunkturförskjutning kommer att inverka på

företagets räntabilitetskalkyl. Då emellertid ofta avsevärd tid förflyter mellan

den första kostnadsberäkningen samt statsbidragets ntanordnande och

torrläggningsarbetets färdigställande, torde det icke kunna helt undvikas, att

andra förutsättningar beträffande räntabiliteten föreligga vid tiden för statsbidragets

beviljande eller att företag komma till utförande under tider, då

så icke bort ske, med ekonomiska missräkningar för intressenterna som resultat.

En fråga av stor betydelse blir härvid hur ett anspråk på statsunderstöd

efter andra grunder än som vid den ursprungliga beräkningen förutsatts

bör bedömas. Fyra olika fall synas vara att särskilja. Då speciella bestämmelser

om återbäring finnas för den händelse kostnaden blivit lägre än den

beräknade, tages här endast i betraktande de fall, då kostnaden stigit.

1) Stegring konstaterad, innan statsunderstöd beviljats. Förhållandet mellan

kostnad och båtnad är fortfarande sådant, att understöd enligt gällande

regler kan beviljas.

Hinder synes här skäligen icke böra möta för att understöd beräknas med

hänsyn till de vid beviljandet föreliggande kostnadsberäkningarna. En sådan

ordning torde jämväl för närvarande tillämpas av lantbruksstyrelsen.

2) Stegring konstaterad, innan statsunderstöd beviljats. Förhållandet mellan

den nya kostnaden och den ursprungligen uppskattade båtnaden är sådant

att understöd enligt gällande regler icke kan beviljas.

Då någon höjning av båtnaden enligt det förut sagda icke bör ifrågakomma,

torde företaget som regel icke böra komma till utförande under tider

med höga arbets- och materialkostnader. Örn företagets snara utförande är

av väsentlig betydelse för det allmänna, kan det dock tänkas önskvärt att

företaget kommer till utförande genom särskilt understöd från statsmakternas

sida.

3) Stegring konstaterad, sedan statsunderstöd beviljats och arbetet hell

eller delvis utförts. Förhållandet mellan kostnad och båtnad är fortfarande

sådant att understöd enligt gällande regler kan beviljas.

I princip torde här kunna sägas, att om företaget fortfarande visar sig lönande

för de enskilda intressenterna men mindre lönande än som ursprungligen

beräknats, intressenterna böra lia att själva vidkännas härigenom uppkommande

olägenhet. Emellertid tala vissa billighetshänsyn för en motsatt

ståndpunkt. Den osäkerhet, varmed båtnadsuppskattningen är förbunden,

kan sålunda tänkas medföra, att densamma icke givit ett riktigt uttryck för

företagets räntabilitet. Vidare torde i allmänhet en kostnadsökning i praktiken

komma att framstå som en direkt förlust även örn den enligt gjorda

beräkningar närmast borde innebära en minskad vinst. En kostnadsökning,

beroende på konjunkturväxlingar är än vidare av sådan beskaffenhet att

den svårligen kunnat förutses vid kostnadsförslagets upprättande. Härtill

kommer att staten i viss mån kan anses medansvarig till det ogynnsamma

resultatet därigenom att intressenterna under kanske lång väntan på statsbidrag

underlåtit att i tid igångsätta arbetena. Den omständigheten att statsbidraget

kan undergå jämkning, därest den beräknade kostnaden överstiger

den verkliga, kräver slutligen i detta sammanhang ett visst beaktande. Allt

detta synes medföra, att i hithörande fall ett skäligt tilläggsunderstöd bör

kunna utgå.

Då fråga blir om tilläggsunderstöd i sist avhandlade fall, torde man av

praktiska skäl böra försöka få fram vissa normer för understödets beräknande.

Följande alternativ synas härvidlag kunna komma i fråga.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 42.

9

3 a) Statsbidraget beräknas på verkliga kostnaden till den procent, vartill

förhållandet mellan denna kostnad samt båtnaden ger anledning, och som

tilläggsbidrag utbetalas skillnaden mellan sålunda erhållet belopp och det

tidigare beviljade bidraget.

3 bj Statsbidraget beräknas på ursprungliga kostnaden till den procent,

vartill förhållandet mellan den verkliga kostnaden samt båtnaden ger anledning,

och som tilläggsbidrag utbetalas skillnaden mellan sålunda erhållet

belopp och det tidigare beviljade bidraget.

3 c) Tilläggsbidraget beräknas på merkostnaden enligt det procenttal, som

svarar mot förhållandet mellan verkliga kostnaden och båtnaden.

3 d) Tilläggsbidraget beräknas på merkostnaden enligt det procenttal, som

svarar mot förhållandet mellan ursprungliga kostnaden och båtnaden. Det

resultat, som härvid erhålles, blir tydligen detsamma som enligt det av lantbruksstyrelsen

förordade beräkningssättet, örn båtnaden undergått förhöjning

med samma procenttal som kostnaden.

Följande exempel torde klargöra innebörden av de olika alternativen.

Kl = ursprungligen beräknad kostnad.

K‘2 = verklig eller sedermera beräknad kostnad.

M = merkostnad, motsvarande K2 — Kl.

Bl = ursprungligen beräknad båtnad.

B2 = i samma proportion som kostnaden ökad båtnad.

P1 = det mot relativtalet Kl/Bl svarande procenttalet.

P2 = » » » K2 Bl » »

St = det beviljade statsbidraget.

S2 = det senare beräknade statsbidraget.

T = tilläggsbidrag, motsvarande S2 — SI.

Om Kl sättes till 1 000, K2 till 1 500 och Bl till 1 500, blir enligt förutsättningen

B2 2 250 samt enligt gällande regler P1 = 38 (ungefär) P2 = 50

och SI = 380.

De olika alternativen ge sålunda följande resultat.

a. T = P2 x K2 - SI = 370

b. T = P2 x Kl - SI = 120

c. T = P2 x M = 250

d. T = P1 x M = 190

T = P1 x K2 — SI = 190.

Eftersom M är = K2 — Kl samt S1=P1 X Kl äro tydligen de två sista

formlerna identiska.

Vid valet mellan de olika alternativen synes man kunna utgå ifrån, att

något som ger högre tilläggsbidrag som resultat än fallet d ej bör ifrågakomma.

Även om man nämligen av tidigare angivna skäl icke kan biträda

lantbruksstyrelsens beräkningssätt, torde det ej kunna förnekas att de enskilda

intressenterna i vissa fall skulle kunna tillgodogöra sig en förhöjning

av jordvärdet, exempelvis genom försäljning, på sådant sätt att en beräkning

av tilläggsbidraget utan hänsynstagande härtill blir oskäligt förmånlig.

4) Stegring konstaterad, sedan statsunderstöd beviljats oell arbelet helt

eller delvis utförts. Förhållandet mellan den nya kostnaden och den ursprungligen

uppskattade båtnaden är sådant att understöd lagligen ej kan

beviljas.

Härom torde i stort sett gälla detsamma som utvecklats under 3). Då bär

emellertid städse är fråga örn beräknande av en konstaterad förlust, torde

billighetshänsyn än starkare tala för tilläggsunderstöd.

Beträffande härefter frågan örn statsbidrag och lån till Tarfsjöns torrlägg
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 42.

ningsföretag anse vi i enlighet med det tidigare utvecklade, att något vitsord

icke bör tillerkännas den i efterhand uppskattade förhöjda båtnaden. Resultatet

härav skulle bli, att företaget numera icke uppfyller gällande villkor för

erhållande av statsunderstöd, då förhållandet mellan kostnad och båtnad

överstiger 1,10. Till yttermera visso må framhållas, att de sakkunniga, som

berett sig tillfälle att genom besök på stället närmare granska företaget, därvid

erfarit att detsamma för närvarande icke skulle kunna komma till utförande

ens på grundval av de priser, som beräknats vid uppskattningen den

18 augusti 1941. På grund härav anse vi att företaget under rådande förhållanden

på arbetsmarknaden icke bör komma till utförande.

Genom beslut den 16 april 1943 fann Kungl. Maj:t ansökningen icke föranleda

någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

I sitt över motionerna avgivna utlåtande har statskontoret ställt sig avvisande

till motionärernas förslag samt anfört i huvudsak följande:

Föreskriften om alt bidrag och lån av statsmedel må utgå endast där kostnaden

för ett företag understiger båtnaden avser givetvis att förebygga, att

staten lämnar sin ekonomiska medverkan till företag, som icke kunna anses

vara ekonomiskt bärkraftiga. Med hänsyn till den avgörande betydelse, man

har att i förevarande avseende tillmäta båtnadsvärdet, är det uppenbarligen

av största vikt, att riktiga och ekonomiskt försvarliga principer följas

vid beräknandet av detta värde. Det torde nämligen med fog kunna antagas,

att förluster på torrläggningsföretag uppkomma icke endast genom

felaktiga uppskattningr av kostnaderna utan måhända oftare genom en

oriktig och alltför hög uppskattning av båtnaden. Ur här anförda synpunkter

måste det enligt statskontorets mening framstå såsom synnerligen angeläget,

att beräkningen av båtnaden i möjligaste mån sker efter sådana normer,

att båtnadsvärdet icke blir direkt avliängigt av vid tiden för uppskattningen

tillfälligt rådande extrema konjunkturer.

Angelägenheten av att icke låta mer eller mindre tillfälligt inträdda konjunkturförbättringar

inom jordbruksnäringen föranleda en ändring av det

en gång fastställda båtnadsvärdet framträder med särskild styrka i fråga

örn avdikningslånen. Såsom princip vid beviljandet av dylika lån gäller,

att lån ej må för någon i företaget ingående fastighet överstiga sjuttio procent

av det genom torrläggningsarbetet uppkommande båtnadsvärdet. Bestämmelsen

örn denna maximering av lånebeloppet har sin grund i det

förhållandet att de i företaget deltagande fastigheterna efter lånets fördelning

till återbetalning utgöra säkerhet för avdikningslånefondens fordran.

Därest vederbörande fastighets andel i lånet bestämmes med utgångspunkt

från ett vid efteruppskattning fastställt förhöjt båtnadsvärde, beräknat med

hänsynstagande till tillfälligt rådande goda konjunkturförhållanden, lärer

detta tvivelsutan kunna medföra risk för att fastigheten påföres en belastning,

som icke svarar mot dess normala ekonomiska bärkraft. En dylik

överbelastning i fastighetens gäldbörda skulle kunna medföra svårigheter

för avdikningslånefonden att i framtiden, när marknadsläget inom jordbruket

måhända försämrats, ur fastigheten uttaga sin fordran; den synes

därjämte kränka inteckningshavares berättigade intressen samt i övrigt

kunna befaras hava till följd för fastighetskrediten menliga verkningar.

Vid bedömandet av spörsmålet, huruvida överhuvud förutsättningar föreligga

för beviljande av sådana statsunderstöd, varom här är fråga, måste

statskontoret i anslutning lill vad här ovan anförts ställa sig avvisande

till det i motionerna framförda förslaget att tillmäta vitsord åt en med hän
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 42.

11

syn till ändrade konjunkturförhållanden verkställd efteruppskattning av

båtnadsvärdet.

Statskontoret vill i detta sammanhang framhålla, att de synpunkter, som

i motionerna framförts rörande förhållandet mellan kostnader och båtnadsvärde,

näppeligen kunna anses vara riktiga. Motionärerna uttala, att, då

»kostnad och båtnad vid en syneförrättning bestämmas vid samma tidpunkt

och kostnaden framdeles befinnes lia undergått en viss stegring, synes det

ju ganska självfallet, att båtnaden, som ju ingalunda är något en gång

för alla fixerat belopp, också undergått en viss stegring». Det vill förefalla

statskontoret, att en sådan uppfattning närmast framskapats ur motionärernas

önskan att alltid i händelse av ökade kostnader för ett torrläggningsföretag

även kunna räkna med ett förhöjt båtnadsvärde för att möjliggöra

ökat bistånd från statens sida. Emellertid lärer båtnaden, det vill säga

höjningen av markens alstringsförmåga, vara väsentligen beroende av andra

faktorer än arbets- och materialkostnader, såsom exempelvis jordvärden

samt avsättnings- och prisförhållanden m. m. inom jordbruksnäringen. Den

omständigheten att kostnaderna måhända väsentligen överstigit de en gång

beräknade medför sålunda icke med nödvändighet, att även båtnadsvärdet

undergått någon förhöjning.

I de fall, där kostnaden för ett torrläggningsföretag väl kommit att överstiga

de på sin tid vid syneförrättning beräknade men dock alltjämt håller

sig inom ramen för del vid samma förrättning fastställda och av lantbruksstyrelsen

godkända båtnadsvärdet, föreligga — även utifrån den principiella

inställning, för vilken statskontoret ovan givit uttryck —• förutsättningar för

beviljande av bidrag eller, där sådant redan utgått, ökat bidrag ur avdikningsanslaget.

Därest kostnaden understiger båtnadsvärdet, skall enligt gällande

bestämmelser bidraget undergå skälig minskning i enlighet med av

Kungl. Majit godkända grunder. Enligt dessa grunder bestämmes minskningen

med hänsyn till relationen mellan kostnad och båtnad på sådant

sätt, att högre bidragsbelopp utgår ju större kostnaden är i förhållande till

båtnaden. Denna omständighet bar av lantbruksstyrelsen i dess i motionerna

åberopade utlåtande anförts som skäl för tillämpandet av ett förhöjt båtnadsvärde,

enär eljest torrläggningsföretagets delägare skulle, därest hänsyn

samtidigt foges till den ökade kostnaden och det tidigare bestämda båtnadsvärdet,

kunna beredas en orättmätig förmån på statsverkets bekostnad.

Till undvikande av denna olägenhet synes det emellertid icke vara nödvändigt

att fastställa ett helt nytt båtnadsvärde. Därest sådana omständigheter

föreligga, att staten kan anses böra genom höjning av statsbidragen medverka

till täckande av inträdd kostnadsökning, synas rena skälighetssynpunkter

böra vara avgörande vid bestämmandet av bidragens storlek. I dylika fall

kunde lämpligen vid bidragens utmätande en övre gräns fastställas sålunda,

att bidragen icke må överstiga de belopp, som kunna utgå med hänsyn till

relationen mellan den förhöjda kostnaden och det en gång godkända båtnadsvärdet.

Inom denna gräns synas bidragen böra — utan att man därvid

Uller sig bindas av vissa fixerade normer — bestämmas efter föregången skälighetsprövning

i varje särskilt fall.

Lantbruksstyrelsen bar tillstyrkt Infall iill motionerna och anfort i huvudsak

följande:

Uppenbart torde vara, att sådana förändringar i det allmänna konjunkturläget,

som medföra stegring respektive sänkning av priserna på arbetsmarknaden,

i regel icke kunna undgå all få viss inverkan i motsvarande riktning

jämväl på fastighets- och jordvärdena. Della bar lill fullo beslyrkts

av under de senaste åren inträffade fluktuationer på nämnda områden. Järn
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 42-

sides med åtstramningen på arbetsmarknaden och därmed följande stegring

i arbetspriserna har sålunda en ökning av jordvärden och andra på värdet

av jordbruksfastigheter inverkande faktorer skett. Denna värdestegring har.

enligt vad som framgår av statistiska centralbyråns undersökningar, för tiden

efter år 1939 kommit till uttryck på, bland annat, sådant sätt, att saluvärdet

för jordbruksfastigheter under nämnda lid ökat, beträffande fastigheter

med ett taxeringsvärde av högst 10 000 kronor med i medeltal 55,0

procent av taxeringsvärdet, för fastigheter med ett taxeringsvärde av mellan

10 100 och 50 000 kronor med 40,1 procent, för fastigheter med ett taxeringsvärde

av mellan 50 100 och 100 000 kronor med 38,3 procent samt för

fastigheter med ett taxeringsvärde av över 100 000 kronor med 30,4 procent.

Det kan icke anses riktigt att vid bedömandet av ett torrläggningsföretags

ekonomiska förutsättningar och därmed även frågan om dess understödjande

med statsmedel bortse från nu nämnda förhållanden. Torrläggningsverksamheten

har till uppgift att befrämja livsmedelsproduktionen och får

sålunda ur denna synpunkt betraktas som ett betydelsefullt allmänt intresse.

Icke minst med hänsyn härtill synes det angeläget att skapa möjlighet för

en anpassning av villkoren för statens understödjande av hithörande arbeten

efter inträdande konjunkturförändringar i fråga om arbetspriser och jordvärden.

Framhållas må, att en dylik anpassning sedan åtskilliga år tillbaka

sker under fallande konjunkturer genom motsvarande reducering av statsunderstödet.

Enbart denna omständighet kunde synas utgöra tillräckligt

skäl för en anpassning av understödet i motsatt riktning vid stigande arbetspriser.

Såvitt lantbruksstyrelsen kan finna, torde för en anpassning av statsunderstöden

i enlighet med vad ovan sägs icke erfordras någon ändring i eller

tillägg til] gällande författningsbestämmelser. Här torde endast vara fråga

om tillämpningen av desamma.

Utskottet. Enligt vad som framgår av den föregående redogörelsen har i gällande

författningar såsom villkor för att bidrag och lån av statsmedel skola få

utanordnas till ett torrläggningsföretag föreskrivits, att kostnaderna för företaget

utom i vissa undantagsfall icke må överstiga värdet av den båtnad,

som beräknas uppkomma genom detsamma. Under framhållande av att sådana

förändringar i det allmänna konjunkturläget, som medföra stegring

respektive sänkning av priserna på arbetsmarknaden med motsvarande inverkan

på kostnaderna för ett dylikt företag, icke kunna undgå att inverka

jämväl på fastighets- och jordvärdena och därigenom på den för samma

företag beräknade båtnaden, anse motionärerna, att i dylika fall en av lantbruksingenjör

och två gode män — utan samband med syneförrättning —

verkställd förnyad bålnadsuppskattning skäligen bör tillmätas samma vitsord

som dylik uppskattning, verkställd vid syneförrättning. Motionärernas

sålunda uttalade uppfattning har tidigare i ett den 16 april 1943 avgjort

ärende underkänts av Kungl. Maj:t.

I anslutning till de synpunkter som i sistnämnda ärende anfördes av 1942

års torrläggningssakkunniga vill utskottet framhålla, att värdet av den båtnad

som beräknas uppkomma genom ett torrläggningsföretag i allt väsentligt

synes böra vara oberoende av konjunkturväxlingarna. En tillfällig stegring

av konjunkturerna på jordbrukets område synes därför icke böra kunna

få till följd en omräkning och höjning av det för ett visst torrläggnings
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 42.

13

företag genom lagakraftvunnen förrättning fastställda båtnadsvärdet. Beträffande

anläggningskostnaderna för företaget däremot måste desamma beräknas

efter det aktuella läget vid den tidpunkt, då företaget förväntas bliva

genomfört. Med hänsyn härtill synas torrläggningsföretag med bidrag

av statsmedel som regel icke böra komma till utförande under tider med

höga arbets- och materialpriser.

I detta sammanhang vill utskottet vidare erinra om att utskottet vid åtskilliga

tillfällen — senast i ett vid innevarande års riksdag avgivet, av

riksdagen godkänt utlåtande nr 13 i anledning av en Kungl. Maj:ts framställning

om ytterligare statsunderstöd till ett torrläggningsföretag, vars delägare

kommit i svårigheter just genom att den i arbetsplanen för företaget

beräknade båtnaden icke uppnåtts — framhållit vikten av att undersökningar

och beräkningar som läggas till grund för dylika företag utföras på ett

i möjligaste mån tillförlitligt och betryggande sätt. Ett bifall till motionärernas

hemställan synes få till följd att garantierna härför minskas. Utskottet

kan därför icke tillstyrka bifall till motionerna.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:223 och 11:320 icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 maj 1944.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Edmund Eriksson, Granath, Gabrielsson,

Alfred Andersson, Jacob Hansson, friherre Beck-Friis och Sundelin samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Andersson i Tungelsta, Ericsson

i Sörsjön, Mäler, Carlström, Lundbom, Pettersson i Rosia och Larsson i Karlslad.

Reservation

av herr Pettersson i Rosta.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.