Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående förbättrade bestämmelser örn utmärkning av och skydd för fiskredskap mot översegling, m. m.

1944-05-12 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1944:47, Utlåtande i anledning av väckt motion angående förbättrade bestämmelser örn utmärkning av och skydd för fiskredskap mot översegling, m. m.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 47.

Nr 47.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1944 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående förbättrade bestämmelser

örn utmärkning av och skydd för fiskredskap

mot översegling, m. m.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,

nr 322, av herrar Hansson i Skediga och Gardell har hemställts, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla dels om utredning rörande förbättrade

bestämmelser för utmärkning och skydd av fiskredskap mot översegling

från sjöfartens sida, dels ock om sådan ändring av Kungl. Maj:ts

fiskeristadga av år 1900, att överträdelse av föreskrifterna i 7 § samma stadga

måtte efter angivelse av målsägare åtalas av allmän åklagare.

I fråga om de skäl som anförts till stöd för dessa yrkanden hänvisas till

motionen.

Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat utlåtanden i ärendet av kommerskollegium,

lotsstyrelsen och lantbruksstyrelsen. Vid kommerskollegii utlåtande

finnas fogade tjänstememorial av kollega sjötekniska konsulent och

sjöåklagaren hos kollegium. Lotsstyrelsen har avgivit sitt utlåtande efter att

ha inhämtat yttranden av lotskaptenerna i rikets sex lotsdistrikt.

Bestämmelser om utmärkning av fiskefartyg och fiskredskap förekomma i

ett flertal författningar. I 7 § fiskeristadgan den 17 oktober 1900 (nr 78, s. 1)

föreskrives sålunda, att skeppare eller den som för fartyg är pliktig att noga

tillse, att han ej utan nödtvång med fartyget eller därav bogserat föremål

överfar fiskredskap, som äro försett med vettar eller flytspån så att det kan

skönjas och ej är utlagt i vanlig segelled. Överträdelse av bestämmelsen, som

synbarligen endast avser förhållandena under dager, är jämlikt 22 § samma

stadga belagd med böter från och med fem till och med tvåhundra kronor.

Enligt 27 § i stadgan är brottet ett målsägandebrott, d. v. s. vederbörande

skadelidande får själv medelst stämning föranstalta om att målet blir

anhängig! vid domstol.

Beträffande fiskredskaps utmärkande under natten finnas föreskrifter meddelade

i kungörelsen den 15 december 1933 (nr 658) med bestämmelser angående

utmärkning av vissa fiskredskap under fiske örn natten i saltsjön.

Bottengam och annat dylikt fast redskap ävensom storryssjor och skötar,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 47.

11

som sättas från stranden eller från en plats nära därintill, skola sålunda

vara utmärkta med en lanterna, som visar fast violett sken runt horisonten

och är fäst, i fråga om bottengarn vid den yttersta pålen samt i fråga örn

storryssjor och skötar i yttersta ändån av redskapet, drivande redskap med en

vid redskapets fria ända fäst lanterna med vitt sken. Vid rikets kuster av

Östersjön, utom såvitt angår Skåne, må dock å sistnämnda slag av redskap

lanternan fästas vid länken, högst 60 meter innanför dess fria ända (1 §). Vid

utmärkning av nät, som äro förankrade i ena eller båda ändarna, skall under

fiske vid östersjökusten utom i Skåne iakttagas, att näten bliva utmärkta i den

ena ändan med en lanterna nied vitt sken och i den andra ändan med en

lanterna med violett sken (2 §). Överträdelse av de nu nämnda bestämmelserna

är icke utan vidare belagd med straff. Det synes sålunda stå i vederbörande

fiskares fria skön, huruvida han vill utmärka sina redskap på föreskrivet sätt

eller icke. Därest dylik utmärkning icke skett, synes ansvar emellertid icke

kunna utkrävas av skeppare eller annan som överseglar redskapen. Länsstyrelse

äger dock att i avseende å till länet hörande område av saltsjön,

efter närmare utredning och i fall av behov, stadga skyldighet för fiskare att

under fiske om natten med bottengarn eller annat fast redskap utmärka

redskapen på angivet sätt (3 §). Därest dylik generell bestämmelse meddelats

av länsstyrelse, är överträdelse av densamma belagd med straff, d. v. s. böter

från och med fem till och med tvåhundra kronor, varjämte brottet skall åtalas

av allmän åklagare (4 §). De sistnämnda föreskrifterna synas ha tillkommit

i sjöfartens intresse.

De nu återgivna bestämmelserna i fiskeristadgan och kungörelsen nr 658/

1933 lia avseende endast å förhållandena inom svenskt territorialvatten. Annorlunda

förhåller det sig med bestämmelserna i artikel 9 i den s. k. ombordläggningsförordningen,

d. v. s. förordningen den 26 oktober 1906 (nr 93) angående

åtgärder till undvikande av ombordläggning samt signaler för angivande

av nöd å fartyg och kungörelsen den 2 juni 1933 (nr 282) med vissa

bestämmelser rörande fiskeriförhållandena i de till Sverige och Danmark

gränsande farvattnen. De förstnämnda av dessa senare bestämmelser lia tillkommit

i samverkan med andra sjöfarande nationer och äro således internationella,

de sistnämnda ansluta sig till en den 31 december 1932 avslutad konvention

nied Danmark och avse, förutom svenska vatten, även Öresund och

Kattegatt inom ett område, som i norr begränsas av en rät linje dragen mellan

Ska gens nordligaste udde och Vinga fyr.

I ombordläggningsförordningen meddelas föreskrifter rörande ljussignaler

för såväl fiskefartyg som öppna båtar i internationella farvatten. Dessa ljussignaler,

vilka till största delen bestå av olikfärgade lanternor eller blossande

sken, synas emellertid avse blott fiskefartygen själva och icke redskapen.

Några internationella bestämmelser för utmärkande av fiskarenas nät och

linor synas överhuvud icke finnas.

1 kungörelsen nr 282/1933 meddelas bestämmelser örn utmärkande av fiskredskap

i 4 §. Bottengarn, ålhommesätt (»ålestader»), räkrusor, strandsätt

för lax och annan dylik redskap, som är fästad vid pålar, skall sålunda vid

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jorclbniksutskottets utlåtande nr 47.

huvudpålen eller den yttersta pålen vara försedd nied en mörk flagg eller en

mörk korg samt under mörker med en lanterna visande fast violett sken runt

horisonten. Ryssjor (hommor), som icke äro fästa vid pålar, skola på visst

angivet sätt vara utmärkta med stakar och bojar, tinor med en flytande träklabb

eller stake. Annan faststående redskap skall vara utmärkt med stakar,

tunnor eller flaggor på närmare angivet sätt, drivvad skall vara försedd med

bojlina samt svartmålad kagge eller boj utan topptecken. Vid fiske med snurrevad

skall från fartyget vara utsatt en stake med blå flagg i den riktning,

varest passagen är fri. Drivande eller svajande redskap slutligen skall vid

den ända, som är förankrad vid bottnen eller fastgjord vid båten, vara utmärkt

med en boj utan stake och vid den fria ändan med en boj med stake. Bryter

någon mot de i 4 § meddelade föreskrifterna, straffes han med böter från och

med fem till och med tvåhundra kronor.

Kommerskollegium har i sitt över motionen avgivna utlåtande icke ställt

sig avvisande till viss revidering av de för svenska farvatten gällande bestämmelserna

i ämnet och anfört i huvudsak följande:

Bestämmelserna i fiskeristadgan och kungörelsen nr 658/1933 avse endast

förhållandena inom svenskt territorialvatten och torde därför utan hinder

av internationella bestämmelser på området kunna genom beslut av Kungl.

Maj :t ändras eller kompletteras efter omständigheterna. Annorlunda förhåller

det sig med---föreskrifterna i ombordläggningsförordningen, i vilka

---ändring icke kan vidtagas annorledes än i samförstånd med andra

nationer. Att under nu rådande förhållanden upptaga internationella förhandlingar

för revidering av ifrågavarande bestämmelser låter sig uppenbarligen

icke göra. Ej heller torde man med hänsyn till krigsläget för närvarande -—

såsom i motionen ifrågasatts — kunna få till stånd en överenskommelse på

området mellan länderna omkring Östersjön. Möjligen skulle förhandlingar

kunna upptagas med Danmark örn en revision av de i anslutning till 1932

års konvention med detta land meddelade föreskrifterna, därest detta skulle

befinnas påkallat i samband med ändringar i de för svenska farvatten gällande

bestämmelserna.

För närvarande synas med nyssnämnda undantag endast sistberörda

svenska bestämmelser kunna ifrågakomma till revidering. Då dessa bestämmelser

rörande utmärkning av fiskredskap, åtminstone i vissa hänseenden

torde få anses bristfälliga, synes skäl föreligga att upptaga frågan härom

till närmare övervägande. I sådant avseende må särskilt påpekas, att föreskriften

i 7 § fiskeristadgan endast avser fiskredskaps utmärkande under dager,

och att de i 1933 års kungörelse föreskrivna ljus för utmärkande av

fiskredskap nattetid ofta icke kunna lämna säker vägledning om redskapens

läge. Vidare förekommer endast i fiskeristadgan straffbestämmelser till skydd

för översegling av fiskredskap och dessa bestämmelser lyda, såsom i motionen

framhållits, icke under allmänt åtal.

Med hänsyn till det anförda finner kollegium en överarbetning av ifrågavarande

bestämmelser så vitt angår svenska farvatten kunna vara motiverad.

Därvid torde av sjötekniske konsulenten framlagda förslag i ämnet förtjäna

tagas under övervägande. Vad angår frågan örn att lägga ansvarsbestämmelserna

för översegling av behörigen utmärkta fiskredskap under allmänt

åtal biträder kollegium vad sjöåklagaren i sådant avseende anfört, varvid

kollegium vill framhålla, att det jämväl synes böra tagas under över
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 47.

13

vägande, huruvida icke motsvarande ansvarsbestämmelser för översegling

under natten av fiskredskap som utmärkts med tillfredsställande ljussignaler

höra meddelas.

Kommerskollegii sjötekniske konsulent har anfört bland annat följande:

Motionärerna hålla före, att en betydande del av de överseglingar av fiskredskap

som förekommit beror på att fiskaren ej har till sitt förfogande någon

lämplig ljussignal, som kan visa fartygsbefälhavare!! »var vägen är fri»

och framhåller att det vore förenat med stora fördelar för parterna, om det

blossande sken (flare-up-light), som omnämnes i art. 9 mom. F. ombordläggningsförordningen

kunde givas en viss betydelse, »så att befälhavare och

fiskare på avstånd kunde korrespondera med varandra». I detta sammanhang

framhålla ävenledes motionärerna, att det i internationella sjövägsreglerna

stadgas viss signal för fiskebåtar om dagen (art. 9 mom. K), för

att visa fri passage för ett fartyg, varför även ett dylikt stadgande borde

gälla under natten.

Problemet är icke lätt och har då och då ventilerats inom sjöfartskretsar

men synes man ha stannat vid att ovannämnda kungörelse av år 1933 skulle

kunna vara tillfyllest trots att vissa bristfälligheter i vad som rör lanterneföringen

vidlåda densamma. Enligt den sjötekniske konsulentens åsikt är därför

det väckta förslaget, i vad det gäller fart i svenskt farvatten och således

innanför territorialgränsen, i viss mån realiserbart. Att däremot under nuvarande

oroliga förhållanden söka få till stånd en konvention med närliggande

grannländer runt Östersjön och Nordsjön, skulle från början vara

dömt att misslyckas.

Under förhandenvarande omständigheter synes därför förslagsvis kunna

irågasättas, örn icke kungörelse nr 658/1933 kunde ändras. Sålunda torde

de redskap som omförmälas i 1 § mom. 2 och 3, samt 2 § förses med —

förutom de ljus som tidigare stadgats — lantärnor för var n-te meter visande

fast blått sken. Av lätt förklarliga skäl kunna ur navigeringssynpunkt

varken röda eller gröna lanternor komma lill användning.

Vad det föreslagna blossande skenet från själva båten beträffar, borde i

en särskild paragraf stadgas, att fartyg eller båtar, som fiska med nät, linor

eller redskap för bottenfiske, skulle under mörker, evad de äro på väg eller

till ankars, vid behov tillkännagiva sin sysselsättning för annalkande fartyg

genom att först visa ett blossande vitt sken av lämplig tidsintervall och omedelbart

därpå en morse-bokstav för det väderstreck från båten räknat redskapen

vid tillfället ligga ute. Då emellertid enbart bokstäverna F, K, L, O,

P, 11, U, V, W och Z enligt internationella bestämmelser äro tillåtna att användas

vid ljusmorsering och endast fem av dessa äro 3-tc-ckniga, torde lämpligast

K = — . —, R = . — ., U = .. och W = .--böra komma till

användning för respektive Nord, Ost, Syd och Väst.

Upplysningsvis må i detta sammanhang meddelas, att användandet av

signalpistol ej kan komma i fråga på den grund att ombordläggningsförordningens

artikel 31 föreskriver, att raketer eller bomber, som explodera i luften

och därvid kasta stjärnor av vad färg och beskaffenhet som helst, äro att

hänföra till nödsignaler.

Slutligen förtjänar det konstateras, att översegling av fiskredskap under

gynnsamma sikt- och väderleksförhållanden i de flesta fall kan tillskrivas

bristande uppmärksamhet eller försumlighet från endera eller båda av de

agerande parterna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 47.

Kommerskollegii sjöåklagare har anfört i huvudsak följande:

Mot en ändring av åtalsreglerna i 27 § fiskeristadgan i enlighet med motionärernas

hemställan synes icke vara något att erinra.

Förseelser mot 7 § fiskeristadgan äro uppenbarligen av den art, att sjöåklagaren

allenast i undantagsfall bör behöva taga befattning med dem.

Emellertid synes även forumreglerna böra beaktas. I fiskeristadgan givas

inga särskilda sådana regler. Men ifrågasättas kan, om icke för i 7 § i stadgan

omförmälda förseelser bör stadgas samma forumregler, som i allmänhet

gälla för förseelser av fartygsbefäl i tjänsten (328 § sjölagen). Detta synes

desto mer angeläget, om allmän åklagare skall föra ansvarstalan för sådan

förseelse.

328 § sjölagen lyder på följande sätt: »Brottmål, som bör bedömas efter

denna lag, skall, där brottet förövats i stad med rådstuvurätt, upptagas vid

den stadens rådstuvurätt, men om brottet förövats å ort, där rådstuvurätt

icke är, vid den rådstuvurätt, som är närmast. Har brott skett under resa,

gånge målet till rådstuvurätten i den stad, dit den brottslige med fartyget

först ankommer eller där han eljest träffas; ligger den ort icke inom rådstuvurätts

domvärjo, gånge målet till den rådstuvurätt, som är närmast.»

Lotsstyrelsen har tillstyrkt utredning av de i motionen berörda frågorna

samt anfört följande:

Styrelsen har från lotskapterna i rikets sex lotsdistrikt infordrat yttranden

över motionen. Samtliga lotskaptener anse, att ändring av nu gällande

bestämmelser i ämnet är påkallad, och ha några av lotskapterna tillika

framlagt vissa förslag till ändrade bestämmelser. Även lotsstyrelsen finner

nuvarande bestämmelser icke tillfredsställande. Detta gäller ej endast beträffande

utmärkning av fiskredskap såväl under dager som under mörker

utan jämväl i fråga om de signaler, som skola avgivas från fiskefarkoster

till undvikande av påsegling av fiskredskap. Styrelsen äger ej närmare kännedom

vare sig rörande de olika fiskredskap, vilka förekomma, eller om de

olika metoderna för dessas begagnande inom skilda kustområden. Styrelsen

kan ej heller bedöma möjligheterna för fiskefarkoster att medföra för

redskapens utmärkande nödig materiel. Styrelsen är därför icke beredd att

framlägga detaljerat förslag i den föreliggande frågan. Utarbetande av dylikt

förslag synes styrelsen förutsätta samråd jämväl med representanter

för fiskerinäringen och handelsflottan. Anlitande av teknisk sakkunskap torde

i viss utsträckning tillika vara erforderlig för bedömande av de olika

belysningsmetoder, som kunna stå till buds för åstadkommande av de avsedda

förbättringarna. Styrelsen vill för sin del förorda, att — eventuellt

genom särskilt tillkallade sakkunniga — dylik närmare utredning verkställes

av de i motionen berörda frågorna.

Av motionärerna framställt förslag, att åtal för överträdelse av 7 § fiskeristadgan

skall efter angivelse utföras av allmän åklagare, synes jämväl böra

göras till föremål för övervägande i samband med sagda utredning.

Lantbruksstyrelsen anser önskvärt om vid de internationella förhandlingar,

som tid efter annan hållas för revidering av bestämmelserna rörande den

internationella sjöfarten, från svensk sida ansträngningar kunde göras i syfte

att åstadkomma bättre skydd för fiskredskap mot översegling. Såväl bestämmelserna

i fiskeristadgan som i kungörelsen nr 658/1933 vore vidare i behov

av översyn. Särskilt vore detta fallet med fiskeristadgan. En dylik över
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 47.

15

syn torde emellertid innefattas i det uppdrag som meddelats den nu sittande

fiskerättskommittén. I övrigt har styrelsen anfört i huvudsak följande:

Motionärerna framhålla, att fiskredskap till betydande belopp årligen förloras

genom översegling vid vår östra kust. Lantbruksstyrelsen anser sig kunna

vitsorda denna uppgift. Det bör emellertid tilläggas, att dylika förluster

inträffa vid landets samtliga kuststräckor.

Det framstår som angeläget, att åtgärder vidtagas i syfte att i möjligaste

mån avhjälpa angivna olägenheter. Som emellertid en betydande del av

dessa redskapsförluster inträffa på internationellt vatten, möter särskilt under

nu rådande förhållanden svårigheter att på lagstiftningens väg åstadkomma

bättring då, för att något effektivt skydd härutinnan skall kunna åvägabringas,

självfallet fordras internationell överenskommelse.

Motionärernas påstående att gällande bestämmelser rörande utmärkning

av fiskredskap till skydd mot översegling och straff för den som gjort sig

skyldig till dylik översegling äro bristfälliga vitsordas av de i ärendet hörda

myndigheterna. Jämväl utskottet är av den uppfattningen att föreskrifterna

på området skulle kunna förbättras i åtskilliga avseenden. Särskilt har utskottet

fäst sig vid, att någon bestämmelse örn straff för översegling av fiskredskap

örn natten icke synes vara meddelad. De i kungörelsen nr 658/1933

föreskrivna ljusen synas vidare icke tillfredsställande kunna utmärka redskapens

läge, varjämte författningen jämväl i övrigt synes lida av vissa

brister.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen beröra emellertid vissa

av de anförda bestämmelserna förhållanden på internationellt vatten och äro

tillkomna i anslutning till konventioner med främmande makter. Att i rådande

läge söka åstadkomma några förändringar i dessa senare föreskrifter

synes utskottet uteslutet. I vad rör de bestämmelser på området, som

uteslutande ha avseende å svenska farvatten, kan utskottet däremot tillstyrka,

att de synpunkter i ämnet som framkommit i motionen och de däröver

avgivna utlåtandena må tagas under övervägande vid den allmänna översyn

av bestämmelserna i lagen örn rätt till fiske, fiskeristadgan m. fl. författningar,

som för närvarande äger rum inom den nyligen tillsatta fiskerättskommittén.

I avseende å det andra i motionen framställda yrkandet, nämligen att

riksdagen måtte hemställa örn sådan ändring av åtalsreglerna i 27 § • fiskeristadgan,

att överträdelse av bestämmelserna i stadgans 7 § skulle åtalas av

allmän åklagare efter angivelse, får utskottet uttala, att jämväl nämnda förslag

synes äga visst fog för sig och stå i överensstämmelse med de synpunkter,

som fingo göra sig gällande vid 1942 års ändringar i 24 kapitlet strafflagen,

varigenom olovligt fiskande och vissa andra förseelser mot fiskerättslagen,

som förut varit målsägandebrott, blevo hänförda såsom angivelsebrott.

Sistnämnda fråga synes emellertid icke böra lösas för sig utan torde det

lämpligaste vara, att även denna del av motionen toges under övervägande

inom fiskerättskommittén. Huruvida i detta sammanhang, i anslutning till

de synpunkter som framlagts av sjöåklagaren, även forumreglerna för nämnda

brott böra göras lill föremål för överarbetning, synes böra bli föremål för avgöranden

av kommittén.

Utskottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande nr 47.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen i anledning av motionen II: 322 må i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville överlämna

motionen till fiskerättskommittén för att i de av utskottet

ovan angivna hänseendena tagas under övervägande vid fullgörandet

av kommitténs uppdrag.

Stockholm den 12 maj 1944.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Närvarande: se utlåtande nr 45.

447869. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:308 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående föribättrade bestämmelser örn utmärkning av ocK skydd för fiskredskap mot översegling, m. m. a1 i texten