Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående revision av gällande jaktlag, jaktstadga och fTidigsningsbestämmelser, m. m.

1944-05-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1944:48, Utlåtande i anledning av väckt motion angående revision av gällande jaktlag, jaktstadga och fTidigsningsbestämmelser, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

1

Nr 48.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1944 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående revision av gällande

jaktlag, jaktstadga och fTidigsningsbestämmelser,

m. m.

(2:a avd.)

I en inom andia kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,

nr 409, av herr von Friesen har hemställts, att riksdagen ville hos Kungl.

Majit anhålla om utredning rörande genomförandet av i motionen framlagt

förslag till revision av gällande jaktlag, jaktstadga och fridlysningsbestämmelser,

m. m.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för nämnda yrkande hänvisas till

motionen.

Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande i ärendet av domänstyrelsen,

som därvid tillika överlämnat yttrande av Svenska jägareförbundet.

Svenska jägareförbundet har avstyrkt bifall till motionen och anfört i huvudsak

följande:

De förslag motionären framför örn ändringar i jaktlag och jaktstadga, torde

ha varit föremål för grundlig prövning och övervägande vid tillkomsten

av 1938 års lag om rätt till jakt jämte därtill hörande författningar.

1 nu gällande jaktlag och jaktstadga torde även de synpunkter och önskemål

motionären åsyftar lia tillgodosetts, så långt detta av praktiska hänsyn

är möjligt och för närvarande lämpligt.

Enligt 3 § jaktstadgan är det sålunda förbjudet att utöva jakt med gift,

spjut eller pil, ävenså med grop, stock, sax, snara, limspö, flak, fälla, giller

eller annat fångstredskap, varmed djur kunna dödas eller lemlästas. Undantag

äro medgivna i en del särskilt angivna fall (6 §), då sådana jaktmedel,

ehuru i och för sig mindre tilltalande, måste anses nödvändiga och

berättigade i brist på andra effektiva medel till skydd mot vissa för särskilt

lanthushållningen eller fisket skadliga djur. Så t. ex. må gift användas endast

för dödande av kråka och skata, råttor och möss, sax för fångande av

varg, järv och säl samt för oskadliggörande av utter, dock endast vid vatten

där fiskodling bedrives. Sax må även användas för fångande av räv och hermelin

samt smärre pälsbärande djur i de fyra nordligaste länen. Andra undantag

berörande t. ex. rätt att använda snaror för fångande av smärre vilt

ovan odlingsgränsen i Norrbottens oell Västerbottens län och inom skydds
Bihang

tilt riksdagens protokoll 19M. 10 sami. Nr 18—49. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

skogsområdet i Jämtlands län torde uteslutande motiveras med där bosatt

befolknings beroende av detta fångstmedel för näringsfång.

Strävandet efter jaktens humanisering i övrigt synes likaledes i den nya

jaktstadgan ha tillgodosetts med bestämmelser i antydd riktning, så långt

det av praktiska hänsyn är lämpligt och möjligt att genom direkta lagstiftningsåtgärder

överhuvud taget åstadkomma en förbättring. Fråga örn minimiålder

för rätt att bedriva jakt, liksom kompetensprov för sådan rätt, har

även varit föremål för tidigare prövning och överväganden, men har av praktiska

skäl måst förkastas. Man har härvid icke blott att taga hänsyn till svårigheten

att genom ett prov bedöma en jägares ansvarskänsla och omdömesförmåga,

som för jaktutövning torde vara av större betydelse än själva skjutskickligheten,

utan även att beakta vederbörandes kännedom om jaktlagar

och villebråd m. m. Även om de senare detaljerna väl skulle kunna göras till

föremål för särskilda prov, skulle härför krävas en organisation, som ej

stöde i rimlig proportion till, vad därmed vunnes.

Fråga om viss minimiålder för rätt att utöva jakt jakt till förekommande

av olyckshändelser vid jaktutövningen har även tidigare varit under diskussion,

men fallit på sin egen orimlighet. De flesta och farligaste olyckshändelserna

vid jaktutövning, t. ex. vid älgjakterna, torde utan tvivel mest vållas

av personer, som först på äldre dagar eller »vid mera mogen ålder» börjat

ägna sig åt jaktutövning, och just därför brista i omdömesförmåga. Det

torde nämligen förhålla sig så, att den som från tidiga ungdomen — medan

han ännu är mottaglig för direktiv och undervisning eller överhuvud taget

låter sig handleda — får ägna sig åt jaktliga intressen, oftast blir en mera

både kunnig och omdömesgill jägare, än den som först vid mera framskriden

ålder börjar ägna sig däråt.

Motionären har även framhållit önskvärdheten av en noggrann inventering

av stammarna av olika slag av vilt. I anledning härav får förbundet

meddela, att förbundet sedan många år, efter inhämtande av statistiska uppgifter

från länsjaktvårdsföreningarna, årligen upprättat en sammanställning

över viltförekomsten i skilda delar av riket. Ehuru denna statistik givetvis

är behäftad med brister, torde den dock i stort giva en god bild av viltförekomsten

i riket och kunna ligga till grund för bestämmandet av lämpliga

fridlysningstider.

En inventering som motionären tänkt sig torde, ehuru ytterst arbetskrävande

och kostsam, ej bli av större bestående värde för bedömandet av hithörande

frågor, särskilt med hänsyn till det kända förhållandet att vissa

villebrådsarter icke äro stationära.

Vad slutligen angår de av motionären föreslagna ändringarna i nu gällande

fridlysningstider, förefalla desamma föga verklighetsbetonade och synas

ej heller ägnade att tillgodose vare sig naturvårdens, jaktvårdens eller

lanthushållningens legitima intressen. Enligt förslaget skulle sålunda åtskilliga

skadedjur såsom räv, duvhök och sparvhök ävensom i viss mån kråka

och skata m. fl., vilka innebära allvarligt hot mot inte blott jaktvård och

lanthushållning utan även indirekt mot det djurliv, som man från ren naturskyddssynpunkt

kan önska främja, vara fridlysta under våren eller den

tid, då deras efterhållande ofta är som mest behövligt eller kan göras som

mest effektivt.

Även övriga förslag till jämkningar i nu gällande fridlysningstider synas

förbundet vara obefogade eller olämpliga.

I motsats till motionären hyser förbundet den uppfattningen, att de nu gällande

fridlysningstiderna, som ju för övrigt vid behov och efter sakkunniga

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48-

3

institutioners — berörande såväl jakt som lanthushållning och naturskydd

— hörande eller initiativ bruka underkastas revisioner, särskilt under allra

senaste åren möjliggjort en ej oväsentlig ökning av olika slag av villebråd.

Möjligt är att propaganda och upplysning med därav följande djupare förståelse,

ansvarskänsla och respekt för gällande lagar härtill varit en mera

bidragande orsak än själva fridlysningslagstiftningen i och för sig. Det förefaller

också förbundet, som örn motionens ideella syftemål bättre skulle kunna

tillgodoses på den vägen än genom den föreslagna ändringen i nu gällande

stadgar.

Domänstyrelsen har i huvudsak anslutit sig till vad jägareförbundet anfört

och avstyrkt bifall till motionen.

De förslag som framföras i motionen äro synnerligen vittomfattande. Sålunda

föreslås att med ändring av nu gällande bestämmelser i jaktlagen och

jaktstadgan dels all fångst av däggdjur och fåglar med gift, saxar, lämmar

och snaror skulle helt förbjudas, dels jakt med drivande hund tillåtas endast

på jaktområde med viss minimiareal, dels ock vissa föreskrifter till motarbetande

av djurplågeri och vårdslöshet vid jakt utfärdas. I sistnämnda syfte

borde enligt motionärens mening föreskrivas kompetensprov för alla som

vilja utöva jakt samt utfärdas ansvarsbestämmelser liknande dem, som gälla

vid framförandet av motorfordon, för förtäring av spritdrycker under eller

i omedelbart samband med jakt. Slutligen föreslås helt förändrade fridlysningstider

för vissa djurslag.

Såsom framhålles av Svenska jägareförbundet synas de förslag till ändringar

i jaktlag och jaktstadga som sålunda framlagts i allt väsentligt ha

varit föremål för prövning och övervägande vid tillkomsten av de nu gällande

författningarna. Utskottet är av den uppfattningen att de önskemål som

framförts av motionären därvid blivit tillgodosedda, så långt som för närvarande

är möjligt och lämpligt. I fråga om vad som i motionen föreslås för

att främja nykterhet vid jakt får utskottet uttala, att utskottet givetvis kan

giva sin anslutning till alla åtgärder, som kunna vidtagas för att höja jägarnas

omdömesförmåga och ansvarskänsla. Då utskottet emellertid förutser avsevärda

svårigheter beträffande det ifrågavarande förslagets genomförande

samt dessutom anser, att det angivna syftet bättre torde kunna uppnås genom

upplysning och propaganda, kan utskottet icke tillstyrka utredning i

frågan.

Beträffande de föreslagna ändringarna i fridlysningstiderna får utskottet

erinra om att med undantag för vad som gäller björn, lo och örn falla bestämmelserna

angående fridlysning av vissa djur och djurslag helt under

Kungl. Maj:ts lagstiftning. Stadgandena i ämnet pläga årligen på förslag

och efter hörande av sakkunniga myndigheter underkastas ändringar i anslutning

till rådande förhållanden. Det synes motionären obetaget att i dylikt

sammanhang göra sina synpunkter gällande hos Kungl. Majit.

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att motionen II: 409 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 12 maj 1944.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Närvarande: se utlåtande nr 45.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.