Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning om ändring i gällande lagstiftning i vad angår kvinnas förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap.

1944-03-16 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1944:10, Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning om ändring i gällande lagstiftning i vad angår kvinnas förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10.

7

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 17 mars 1944 kl. 5 em.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion angående

utredning om ändring i gällande lagstiftning

i vad angår kvinnas förvärvande och förlust av svenskt

medborgarskap.

Uti en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad

motion, nr 82, av fru Rydh Munck af Rosenschöld m. fl. hemställes, »att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t ville anhålla örn skyndsam utredning angående

önskvärdheten av sådan ändring i lagen örn förvärvande och förlust

av svenskt medborgarskap, att såvitt på den svenska lagen beror, varje kvinna,

gift eller ogift, beredes samma rätt som en man att bibehålla eller förändra

sin nationalitet».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Historik. Beträffande kvinnas förvärvande och förlust av medborgarrätt

gäller som huvudprincip att gift kvinna i medborgarrättsligt avseende

följer mannen. I lagen om förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap

av den 23 maj 1924 stadgas i förevarande hänseende angående förvärv av

medborgarskap: att utländsk kvinna, som ingår äktenskap med svensk medborgare,

genom giftermålet förvärvar svenskt medborgarskap (3 §); att om

utländsk man blir svensk medborgare enligt 2 eller 4 § (förvärv genom hemvist

här i riket från födseln till uppnådda 22 år samt återvinning av medborgarskap)

detta medför svenskt medborgarskap jämväl för hans hustru,

såvida hon har eller sedermera tager sitt hemvist i riket och icke är hemskild

(6 §); att om utländsk man genom naturalisation blir svensk medborgare,

konungen bestämmer huruvida detta skall medföra svenskt medborgarskap

även för hans hustru. Hustrun skall, där ej särskilda skäl föranleda

annat, beredas tillfälle att i ärendet avgiva yttrande. Förblir hon, trots mannens

förvärv av svenskt medborgarskap, medborgare i främmande stat, må

svenskt medborgarskap ej tilläggas henne, med mindre hon därtill samtycker

(6 §).

Angående förlust av medborgarskap gäller: att svenskt medborgarskap förloras

av den, som, genom naturalisation eller giftermål eller ock eljest, blir

medborgare i annat land och där har eller efter förvärvet av medborgarskap

tager sitt hemvist (8 §); att förlust av svenskt medborgarskap vid uppnådd

22 års ålder för svensk man som är född utom riket och aldrig här haft

sitt hemvist medför förlust av sådant medborgarskap även för hans hustru

(9 §)•

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10.

Regeln att utländsk kvinna genom giftermål med svensk man automatiskt

förvärvar svenskt medborgarskap (3 §) gällde redan i 1894 års lag, som

övertagit den från äldre rätt. Bestämmelsen har dock vid ett par tillfällen

gjorts till föremål för kritik och ändringsförslag. På grundval av ett år 1921

offentliggjort internordiskt kommittéförslag utarbetade Kungl. Majit år 1923

ett förslag till lag om förvärvande och förlust av medborgarrätt. Detta förslag

överlämnades till lagrådet för utlåtande. I ett särskilt yttrande framhöll

majoriteten inom lagrådet, att den ståndpunkt, som det kungliga förslaget i

stort sett intoge beträffande gift kvinnas medborgarrätt, knappast vore förenlig

med det kvinnan på andra områden tillerkända rättsliga oberoendet.

I yttrandet hemställdes, att bestämmelsen i fråga måtte utgå. Alternativt ansåg

lagrådsmajoriteten att utländsk kvinnas förvärv av svensk medborgarrätt

genom giftermål skulle göras beroende av att hon hade eller efter äktenskapets

ingående toge sitt hemvist här i riket. Föredragande departementschefen

förklarade sig icke kunna förorda något av dessa alternativ, då därigenom

i stor utsträckning skulle uppkomma medborgarrättslöshet för med

svenska män gifta utländska kvinnor. Delta skulle inträffa i alla de fall, då

kvinnan vore från ett land, enligt vars rätt en inländsk kvinnas giftermål

med utländsk man medförde förlust av den inländska medborgarrätten, även

om hon ej genom giftermålet förvärvade mannens nationalitet. Propositionen

(nr 29) upptog också den gamla regeln i oförändrad form. Konstitutionsutskottet

(uti. nr 15) företrädde dock på denna punkt en annan mening än

det kungliga förslaget. Utskottet framhöll, att i de fall då en utländsk kvinna

efter giftermålet med svensk man bodde kvar i sitt gamla hemland och ej

ginge sitt förut innehavda medborgarskap förlustig, ingen risk förelåge för

medborgarskapslöshet. I överensstämmelse härmed företog utskottet den ändringen

i propositionen, att utländsk kvinna skulle bli svensk medborgare först

då hon genom giftermålet med svensk man finge hemvist här i riket eller

ock genom giftermålet förlorade sitt utländska medborgarskap. Andra kammaren

antog utskottets förslag, medan den första biföll en vid utlåtandet

fogad reservation, vari förnyad utredning eventuellt efter samarbete med

danska och norska regeringarna påyrkades. Frågan hade därmed för den

riksdagen förfallit.

Efter förnyat skandinaviskt samarbete togs problemet åter upp i proposition

(nr 137) till 1924 års riksdag. Beträffande frågan om utländsk kvinnas

förvärv av svenskt medborgarskap genom giftermål framhöll departementschefen

att det syntes uppenbart, att en svensk mans hustru, då hon toge sitt

hemvist i Sverige, därmed borde utan vidare förvärva svenskt medborgarskap.

Däremot funnes det rent principiellt goda skäl för att den utländska

kvinnan ej i andra fall skulle genom giftermålet automatiskt förvärva svenskt

medborgarskap. Man måste dock enligt departementschefens mening taga

hänsyn till att i flertalet europeiska länders rätt gällde, att inländsk kvinna

genom giftermål med utländsk man förlorade sitt medborgarskap även om

hon icke förvärvade mannens. Propositionen upptog också på denna punkt

samma bestämmelser som föregående års kungliga förslag. Konstitutionsut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10. “

skottet (uti. nr 27) frånträdde sin tidigare intagna ståndpunkt under hänvisning

till att i propositionen vägande invändningar anförts mot densamma

och tillstyrkte 3 § i oförändrat skick.

Den internationella diskussion, som under 1920-talet fördes i frågan, ledde

år 1930 till avslutande av en konvention i Haag för lösande av vissa konflikter

mellan olika länders medborgarskapslagar. Dess syfte var framför allt

att förhindra uppkomsten av medborgarskapslöshet. Dess artikel 8 föreskriver,

att då kvinna enligt lagen i sitt hemland förlorar sitt medborgarskap

genom giftermål med utlänning, inträdet av denna förlust skall göras beroende

av att hon förvärvar medborgarskap i mannens hemland och förebygger

därigenom i många fall sådan medborgarskapslöshet, som den föredragande

departementschefen i ovan anförda yttranden hänvisat till. Denna konvention

har ratificerats av ett stort antal länder, däribland Sverige.

I fråga örn hustruns ställning vid mannens automatiska förvärv av svenskt

medborgarskap genom hemvist här i riket från födseln till uppnådda 22 år

och vid mannens återvinning av svenskt medborgarskap (6 §) hade 1894 års

lag samma regler som nu gällande rätt nied undantag för de år 1924 tillkomna

villkoren att hustrun skall hava eller taga hemvist bär i riket och ej

vara hemskild.

Hade mannen vunnit svenskt medborgarskap genom naturalisation blev

därigenom jämväl hustrun enligt 1894 års lag svensk medborgare örn ej annorlunda

bestämis. I 1924 års lag (6 §) tillädes därutöver, att hustrun skall,

där ej särskilda skäl föranleda annat, beredas tillfälle att i ärendet avgiva

yttrande. Sin nuvarande lydelse fick ifrågavarande paragraf år 1933 i samband

med riksdagens godkännande av Haagkonventionen. Den i artikel 10

i konventionen meddelade grundsatsen, att mannens naturalisation under

äktenskapet icke medför ändring i hustruns medborgarskap med mindre hon

därtill samtyckt ansågs böra uttryckligen lagfästas i Sverige.

Reglerna örn svensk kvinnas förlust av medborgarskap genom giftermål

med utländsk man (8 §) lia varit starkt omstridda. I äldre rätt ansågs svensk

kvinna genom giftermål med utländsk man enligt stadgandet i äldre giftermålsbalken

9 kap. 1 § »hustrun följe mannens stånd och villkor» i dylikt

fall ovillkorligen hava gått svenskt medborgarskap förlustig. Denna regel

upptogs även i 1894 års lag, vari stadgades att svensk kvinna, vilken gifter

sig med den som ej är svensk medborgare, genom äktenskapet förlorar svensk

medborgarrätt. Bestämmelsen föranledde sålunda att svensk kvinna blev medborgarskapslös

genom giftermål med den som själv saknade medborgarskap

eller nied medborgare i stat, enligt vars lag giftermål icke utgjorde grund för

förvärv av medborgarskap i denna stat.

1 1921 års kommittéförslag föreslogs alt svensk medborgarrätt skulle förloras

av deri, som blir medborgare i annat land, så snart han tager sitt hemvist

i det nya landet. Denna begränsning skulle dock ej gälla för svensk kvinna,

som bleve utländsk medborgare genom giftermål med utländsk man. 1

delta fall skulle förlusten av den svenska medborgarrätten inträda oavsett

örn kvinnan vid tidpunkten i fråga vöre bosatt i det land, där hon blivit med
Bihang

till riksdagens protokoll 19M. 5 sami. 2 avil. Nr 9 10. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10.

borgare, eller ej. Det förslag som Kungl. Majit utarbetade på grundval av

kommittéförslaget upptog samma stadgande i fråga örn förlust av medborgarskap.

Vid remissen till lagrådet uttalade departementschefen vissa sympatier

för sådana ändringar i gällande lag, att svensk kvinna, som inginge äktenskap

med utländsk man, finge behålla sin svenska medborgarrätt så länge

hon bodde kvar i sitt gamla hemland. Tillika förklarade han emellertid, att

han ej kunde förorda genomförandet av en dylik ändring, enär Sverige enligt

hans mening genom sitt biträdande av Haagkonventionerna av åren 1902

och 1905 åtminstone indirekt förbundit sig att icke på sådant sätt förändra

sin lagstiftning, att man och kvinna vid äktenskaps ingående bibehölle förutvarande

olika medborgarrätt.

I ett särskilt yttrande framhöll majoriteten inom lagrådet, att bestämmelsen

att en svensk kvinnas giftermål med en utlänning i och för sig skulle medföra

förlust av hennes svenska medborgarskap måste framstå som en obehörig

inskränkning i kvinnans självbestämmanderätt. Särskilt orättmätig tedde

sig denna inskränkning, när kvinnan kvarbodde i sitt hemland. Att en

lagstiftning, varigenom kvinnan frigjordes från medborgarrättsligt beroende

av mannen, måhända komme att strida mot andra länders lagstiftning finge

ej tillmätas avgörande betydelse. De olägenheter, som i förevarande hänseende

vore förbundna nied en ändring av vår medborgarrättslag, skulle också

komma att minskas eller helt försvinna i den mån även andra länder överginge

till en lagstiftning, som mer eller mindre frånkände äktenskapet betydelse

för kvinnans medborgarskap. Ett steg i denna riktning vore redan

taget därigenom att Amerikas förenta stater antagit en lag, som i huvudsak

vilade på grundsatsen örn gift kvinnas självständighet i medborgarrättsligt

avseende.

Departementschefens uppfattning att Sverige genom sitt biträdande av

Haagkonventionerna vore förhindrat att ändra sin medborgarrättslagstiftning

i förevarande hänseende bestreds i yttrandet.

I sitt utlåtande över de särskilda paragraferna yttrade lagrådet beträffande

8 § i det remitterade förslaget, att den huvudregel, förslaget ville uppställa

i fråga örn förlust av svensk meborgarrätt genom förvärv av medborgarrätt

i främmande stat, nämligen att dylikt förvärv i förening med

hemvist i den främmande staten medförde förlust av svensk medborgarrätt,

ej syntes, såsom i förslaget skett, böra splittras genom uppdelning i två

regler, av valka den ena modifierade den andra, utan komma till naturligare

uttryck genom ett stadgande att svensk medborgarrätt skulle förloras

av den, som bleve medborgare i annat land och där hade eller efter förvärvet

av medborgarrätten toge sitt hemvist.

Departementschefen anslöt sig till det av lagrådet framförda förslaget att

göra huvudregeln i 8 § tillämplig även på svensk kvinna, som ingår äktenskap

med utländsk man. De propositioner, som framlades till 1923 och 1924

års riksdagar, gåvo även ifrågavarande paragraf dess nuvarande lydelse.

Ar 1941 överlämnade socialstyrelsen en av riksdagen begärd utredning

angående utlandssvenskarnas rättigheter och skyldigheter (SOU 1941: 36).

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10.

11

I en del av de yttranden, som till socialstyrelsen inkommit beträffande utlandssvenskarnas

medborgarskap, framställdes önskemålen att svensk kvinna,

som gifte sig med utlänning, även efter sin flyttning till mannens hemland

måtte få behålla sitt svenska medborgarskap. Socialstyrelsen fann det

uppenbart, att en sådan ändring av gällande lag som den här åsyftade skulle

möjliggöra uppkomsten av ett dubbelt medborgarskap för kvinnan. Detta

kunde medföra rättsliga konsekvenser, beträffande vilka en närmare undersökning

för olika länders vidkommande skulle vara påkallad. Socialstyrelsen

ville därför ej förorda någon ändring på detta område.

I propositionen (nr 94) till innevarande års riksdag med förslag till ändrad

lydelse av 5 § i lagen om förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap

har även frågan om gift kvinnas medborgarrättsliga ställning vidrörts.

Föredragande departementschefen har däri hänvisat till de av socialstyrelsen

avstyrkta förslagen om rätt för svensk kvinna, gift med utlänning,

att behålla sitt svenska medborgarskap även efter flyttning till mannens

hemland. Enligt departementschefens mening kunde otvivelaktigt skäl anföras

för att frågan om gift kvinnas ställning i förevarande hänseende gjordes

till föremål för förnyat övervägande. För undvikande av dubbelt medborgarskap

borde frågan dock lösas internationellt, och i varje fall föregås

av gemensamma överläggningar med våra nordiska grannländer. Då de

nuvarande förhållandena icke medgåve detta, borde frågan tills vidare anstå.

Utskottet. Av ovan lämnade redogörelse framgår att delade meningar

ha rått om kvinnas medborgarrättsliga ställning, speciellt när det gäller det

i förevarande motion upptagna kravet, att gift kvinna må oberoende av sin

make kunna förvärva och förlora svenskt medborgarskap. Flera av de i

motionen framförda synpunkterna äro enligt utskottets mening beaktansvärda.

Betydande svårigheter äro emellertid — allra helst i nuvarande tidsläge

— förbundna med den av motionärerna önskade lösningen av förevarande

fråga. Vikten av att familjens enhet i medborgarrältsligt hänseende

bevaras får icke underskattas: särskilt är det uppenbarligen av den allra

största betydelse att moder och barn ha samma medborgarskap. Vissa olägenheter

skulle också följa av det dubbla medborgarskap, vilket komme att

inträda, därest svensk kvinna vid förvärv av annat medborgarskap finge

rätt att behålla sitt svenska även örn hon bosatte sig i det främmande landet.

Dessa och andra nackdelar böra vägas mot de fördelar, som stå att

vinna genom en dylik ordning. Då motionärerna framhålla det värdefulla

skydd en sådan lagstiftning, framför allt under nuvarande oroliga förhållanden,

skulle erbjuda i utlandet gifta svenska kvinnor, får utskottet

erinra örn att delta skydd långt ifrån alltid skulle bli effektivt, enär enligt

den tidigare berörda Haagkonventionen av år 1930 personer, som äro

medborgare i två eller flera stater, av envar av dessa stater får betraktas

såsom medborgare i denna stat. För en lösning av frågan örn det dubbla

medborgarskapet fordras en bättre överblick över främmande länders lagstiftning

och rättstillämpning än vad de nu rådande förhållandena medgiva.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10.

Framför allt bör spörsmålet behandlas i samverkan med våra nordiska

grannländer. Icke heller detta är för närvarande möjligt. Utskottet vill på

denna punkt erinra om föredragande departementschefens i ovan berörda

proposition till innevarande års riksdag uttalade mening, att frågan av denna

anledning tills vidare syntes böra anstå. Ehuru utskottet ansluter sig till

uppfattningen, att frågan örn gift kvinnas medborgarrättsliga ställning vid

därför lämplig tidpunkt bör göras till föremål för omprövning, anser utskottet

sig alltså icke för närvarande kunna tillstyrka en utredning i motionens

syfte. Utskottet hemställer därför,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 16 mars 1944.

På konstitutionsutskottets vägnar:

JONES ERIK ANDERSSON.

Närvarande: herrar Hallén*, Jones Erik Andersson, Sandegård, Herlitz, Karl August

Johanson, Sandström*, Björck*, Anders Andersson, Oskar Mattsson*, John

Sandberg, Albert Andersson*, Thorell, Gardell, Fast*, Mosesson, Hällgren,

Fält, Ryling*, Spångberg och Gustafsson i Bogla.

* Ej närvarande vid justeringen.

Stockholm 1944. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

441254

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.