Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående ändring av kommunallagarnas bestämmelser örn kvalificerad majoritet m. m.

1944-03-21 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1944:13, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående ändring av kommunallagarnas bestämmelser örn kvalificerad majoritet m. m.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

9

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 22 mars 1944 kl. 10 fm.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

om utredning angående ändring av kommunallagarnas

bestämmelser örn kvalificerad majoritet m. m.

Uti de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 23 i

första kammaren av herr Sjödahl och nr 65 i andra kammaren av herrar

Lundberg i Uppsala och Wallentheim hemställes, »att riksdagen måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en skyndsam utredning, huruvida

och i vad mån nu gällande bestämmelser i kommunallagarna om kvalificerad

majoritet för vissa beslut böra så ändras, att den kommunala förvaltningen

erhåller större rörelsefrihet, samt att Kungl. Maj:t ville förelägga riksdagen

de förslag, utredningen kan giva anledning till».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Bestämmelser om kvalificerad majoritet vid beslut om vissa ekonomiska

angelägenheter finnas upptagna i 23 § 2 mom. lagen örn kommunalstyrelse

på landet. Enligt denna erfordras för beslut två tredjedelar av de i omröstningen

deltagandes röster, då beslutet avser 1 :o) avhändande av fastighet eller

därifrån härflytande rättighet eller inköp av fastighet, där ej avhändandet

eller inköpet avser genomförande av fastställd stadsplan eller tomtindelning;

2:o) beviljande av anslag till nytt ändamål eller behov; 3:o) beviljande av

anslag till ändamål eller behov, som icke är nytt men för vilket under året

näst före det, som anslaget avser, anslag ej utgått i kommun, där uttaxeringen

per skattekrona stigit till visst belopp; 4:o) höjande av visst under året näst

före det, som höjningen avser, utgående anslag, då höjningen utgör viss procent

av förutvarande anslaget, beroende på storleken av uttaxeringen per

skattekrona; 5:o) beviljande av anslag, vartill medel skola anskaffas genom

upplåning; 6:o) upptagande eller förnyande av lån, därunder inbegripet ingående

av borgen, eller förlängning av tiden för erhållet låns återbetalande;

7:o) efterskänkande av oguldna kommunalutskylder, där fråga ej är om antagande

av ackord; 8:o) införande av viss ordning för medelsförvaltningen.

Bestämmelser av i huvudsak samma innehåll finnas intagna i lagen örn kommunalstyrelse

i stad, lagen örn kommunalstyrelse i Stockholm samt lagen om

församlingsstyrelse och lagen om församlingsstyrelse i Stockholm. Likaså

återfinnas delvis likartade föreskrifter i lagen örn landsting. Att vissa beslut

örn kommunal fond för sin giltighet fordra särskild röstövervikt stadgas i lagen

om kommunal fondbildning.

Förevarande bestämmelser hava — med undantag för de under 8:o) och

de i fråga om kommunal fondbildning omförmälda — huvudsakligen tillkom
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

mit i samband med de kommunala rösträttsreformerna åren 1909 och 1918.

Tidigare erfordrades kvalificerad majoritet för beslut i ekonomiska angelägenheter

blott beträffande landskommuns upptagande av lån, ställt på längre

återbetalningstid än två år. Vid 1900 års riksdag, då bestämmelsen härom

antogs, betonade lagutskottet i sitt utlåtande (nr 30) i ämnet, att den vore

väl ägnad att förebygga förhastade beslut i riktning av ökad skuldsättning.

En förtjänst hos bestämmelsen vöre vidare, att den inskränkte möjligheten

för kommunerna att upptaga lån på längre tid lill de fall, då en dylik åtgärd

påkallades av ett mera allmänt intresse bland kommunens medlemmar. Liknande

synpunkter framfördes i den proposition till 1907 års riksdag, som låg

till grund för de år 1909 antagna bestämmelserna om kvalificerad majoritet,

vilka nu avsågo såväl lands- som stadskommuner och församlingar. Den utvidgning

av deras tillämpningsområde, som sedan beslöts vid 1918 års urtima

riksdag, motiverades med att dylika stadganden icke allenast inneburo en garanti

mot en allt för kraftig stegring av anslagen för icke nya ändamål och

behov och därmed mot skattestegring utan även medförde, att kommunerna,

för att icke bliva mera bundna i sin bestämmanderätt över hithörande anslag

eller för att återvinna förlorad frihet i detta avseende, på allt sätt bemödade

sig örn att hålla nere eller nedbringa skatteprocenten. Vid 1930 års allmänna

revision av kommunalförfattningarna gjordes ingen annan saklig ändring i

förevarande bestämmelser än att den ovan under 8:o) angivna regeln om kvalificerad

majoritet såsom villkor för beslut om antagande av viss ordning för

medelsförvaltningen i kommun då infördes. Bestämmelserna om sådan majoritet

för beslut angående kommunal fond i vissa fall tillkommo slutligen år

1936 i samband med antagandet av lagen om kommunal fondbildning.

Förslag om borttagande av eller inskränkning uti vissa av reglerna om kvalificerad

majoritet vid kommunala beslut ha vid flera tillfällen varit föremål

för riksdagens prövning bland annat vid 1919, 1920, 1926, 1930, 1934, 1935,

1936 och 1939 års riksdagar. Konstitutionsutskottet (utlåtanden nr 13 respektive

nr 24, nr 9, nr 30, nr 10, nr 16, nr 11 och nr 16) har vid samliga dessa

tillfällen avstyrkt de i ämnet väckta motionerna, vilka även avslagits av riksdagen

utom en gång, år 1919, då frågan förföll till följd av kamrarnas skiljaktiga

beslut. Utskottet har därvid framhållit, att de skäl, som anförts vid

bestämmelsernas införande, fortfarande ägde giltighet. Sålunda anförde utskottet

år 1934, att det icke kunde anses överensstämma med ekonomisk försiktighet

att överlämna åt en majoritet av hälften plus en att emot de övrigas

vilja i en kommunal församling besluta i viktiga och för kommunens framtid

betydelsefulla ekonomiska angelägenheter. Därjämte vore det uppenbart,

att bestämmelserna örn kvalificerad majoritet vid vissa beslut voro inordnade

såsom en viktig del av och sammanhängde med övriga bestämmelser beträffande

den kommunala självstyrelsen. Det vore därför icke lämpligt att upptaga

en utredning örn dessa bestämmelser om kvalificerad majoritet ensamt

för sig, utan borde därvid hela problemet örn den kommunala organisationen

och dess uppgifter och ställning bliva föremål för utredning. Några skäl att

företaga en sådan utredning förelåge emellertid icke. Ej heller syntes före
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

1]

ligga anledning att ånyo upptaga till utredning frågan om bestämmelsernas

formella avfattning. Vid 1935, 1936 och 1939 års riksdagar hänvisade konstitutionsutskottet

till sina då avgivna avstyrkande utlåtanden över i ämnet

väckta motioner.

I reservationer till utskottets utlåtanden i ämnet ha från utskottsmajoriteten

avvikande meningar uttalats. Sålunda anförde åtta reservanter inom utskottet

vid 1930 års riksdag bland annat, att föreskriften om två tredjedels

majoritet vid inköp av fast egendom stundom berett en minoritet i kommunalstämma

eller fullmäktige möjlighet att omintetgöra sådana förvärv av fastighet,

som varit ur kommunens synpunkt synnerligen behövliga — särskilt

då det gällt förvärv av mark för bostadsändamål eller för hindrande av

markspekulationer. Det anmärkes vidare, att det ofta berett stora svårigheter

att avgöra, huruvida i ett givet fall ett »nytt ändamål eller behov» förelegat,

och förklarades att bestämmelsen därom lika litet som motsvarande föreskrift

i fråga örn köp och försäljning av fast egendom vore behövlig. Likaså

ansåg minoriteten bestämmelser att beviljande av anslag till ändamål eller

behov, som icke vore nytt, men för vilket under året näst före det, som anslaget

avsåge, anslag ej utgått, i kommun, där högsta uttaxeringen av allmän

kommunalskatt överstege nio kronor för skattekrona, vöre hinderlig för lämnande

av anslag till ett, enligt majoritetens mening, behövligt ändamål, och

därför, utan våda för att den kommunala försiktigheten äventyrades, kunde

uteslutas.

Vid 1934 års riksdag uttalade nio reservanter inom utskottet, att garantier

visserligen borde finnas för en ändamålsenlig förvaltning av kommunernas

angelägenheter, men att detta ej utgjorde hinder för en allsidig utredning i

ämnet, samt tilläde: »I fråga örn beviljande av anslag, vartill medel skola

anskaffas genom upplåning, kräves enligt nu gällande lagbestämmelser att

dessa beslut underställas Kungl. Maj:t, innan de kunna bringas i verkställighet.

Redan härigenom har en viss garanti skapats mot en äventyrlig kommunal

finanspolitik och detta i synnerhet som den fria lånerätten för de flesta

kommunerna är inskränkt till mycket obetydliga belopp. För de fall, där

statsmakterna genom lagstiftningsåtgärder ålagt kommunerna vissa förpliktelser,

såsom fallet är bland annat i fråga om fattigvård, hälsovård och skolväsende,

synes det utskottet mindre lämpligt, att kommunallagarna lämna

möjlighet för en minoritet i de beslutande församlingarna att förhindra verkställigheten

av dessa statsmakternas ålägganden. Därest emellertid en minoritet

förhindrar, att dylika utgifter få bestridas jämväl av lånemedel, är det

för många kommuner omöjligt att efterfölja av statsmakterna givna påbud.

Även för dessa fall gäller den garanti, som finnes uti dylika kommunala besluts

undcrställelse. För särskilt de större städerna är det av stor betydelse,

att det göres sådana jordförvärv, som i rätt lid trygga dessa städers utveckling.

För ett ändamålsenligt ordnande av särskilt storstädernas bostadsfråga

utgör bestämmelsen örn kvalificerad majoritet ett nära nog oöverstigligt hinder.

Skulle i något fall dylikt beslut fattas, där utgifterna skola bestridas av

lånemedel, utan att detta beslut vore betingat av elt klokt och framsynt kom
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

munalt intresse, kan Kungl. Majit vid prövningen av frågan om lånets upptagande

vägra lånetillstånd.» Reservanterna erinrade bland annat även örn

den förstärkta och centrala ställning, som kommunalnämnd och drätselkammare

numera intoge inom kommunalförvaltningen, varigenom jämväl garantier

skapats för ärendenas omsorgsfulla beredning och ändamålsenlighet i

fråga om beslutens verkställighet. En icke oväsentlig garanti mot ekonomiskt

äventyrliga beslut läge givetvis även däri, att medborgarna hade möjlighet att

med intresse följa den kommunala förvaltningen och vid val av kommunaloch

stadsfullmäktige kunde överlämna denna förvaltning åt personer, vilkas

kommunala verksamhet — ej minst då det vore fråga om utgifter för framtiden

— vore ägnad att ingiva förtroende.

Även vid 1935, 1936 och 1939 års utskottsutlåtanden voro fogade reservationer,

de två förstnämnda åren avgivna av nio och år 1939 av åtta ledamöter.

Utskottet. Utskottet är ense med motionärerna om att påtagliga olägenheter

äro förenade med rådande system, enligt vilket vissa kommunala beslut

för sin giltighet fordra två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes

röster. Bestämmelserna härom ha i många fall verkat hindrande, då det

gällt att tillgodose olika kommunala behov. Så har bland annat varit fallet,

då kommunerna haft att genom jordförvärv lösa trängande bostadsfrågor

eller att genom upplåning anskaffa medel för att finansiera framdragandet

av vatten- och avloppsledningar. Kommunernas verksamhet på berörda

områden har därigenom icke kunnat hålla samma takt som statens. Avsikten

med1 bestämmelserna om kvalificerad majoritet har varit att förhindra

att beslut, vilka kunna utöva kännbart inflytande på kommunens ekonomi,

komma till stånd utan att uppbäras av en stadgad allmän mening i kommunen.

Den starka ansvarskänsla, som utmärker de beslutande organen

inom kommunerna, framstår som en garanti mot alltför långt gående beslut

i ekonomiska frågor. Ytterligare säkerhet mot dylika beslut hgger i underställningsförfarandet

beträffande frågor om beviljande av anslag, vartill

medel skola anskaffas genom upplåning. Uttalade farhågor att borttagandet

av bestämmelserna örn kvalificerad majoritet särskilt i mindre kommuner,

där fullmäktiginstitutionen oftast saknas, lätt kunde leda till att mindre

väl genomtänkta beslut fattades i ekonomiska frågor, äro enligt utskottets

mening ej berättigade. Ty om, såsom antagligt är, en sammanslagning av de

minsta kommunerna till större kommunala enheter kommer till stånd, torde

man också helt kunna bortse från riskerna i sistnämnda hänsende, med

hänsyn bland annat till att kommunalfullmäktige då komma att utöva beslutanderätten

och tillfälliga majoriteter icke såsom i en kommunalstämma

kunna uppbringas. Den kommunala verksamhetens omfattning är för övrigt

genom lag begränsad till gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter.

Häri ligger också en garanti mot den kommunala förvaltningens utbredning

till obehöriga områden. Vidare må framhållas att det ständigt ökade

antalet uppgifter, vilka lagts på kommunerna, utgör en omständighet,

som talar för en utredning i motionens syfte. Utslsottet, som med det sagda

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

13

icke velat taga ställning till frågan om borttagande av kraven på kvalificerad

majoritet i samtliga i kommunallagarna för närvarande angivna fall,

ansluter sig alltså till motionärernas uppfattning, att tiden nu är inne för

en revision av förevarande bestämmelser. Utskottet hemställer därför,

att riksdagen med bifall till motionerna 1:23 och 11:65 i

skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla örn en skyndsam

utredning, huruvida och i vad mån nu gällande bestämmelser

i kommunallagarna om kvalificerad majoritet för vissa

beslut böra så ändras, att den kommunala förvaltningen er•

håller större rörelsefrihet, samt att Kungl. Maj:t ville före
lägga

riksdagen de förslag, utredningen kan giva anledning

till.

Stockholm den 21 mars 1944.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

Närvarande: herrar Hallén, Sandegård, Herlitz, Källman, Karl August Johanson, Sandström,

Björck, John Gustavson, Sven Hansson, Oskar Mattsson, Albert Andersson''*

Thorell*, Gardell, Fast, Nordström, Mosesson, Nolin, Fält, Norén och

Spångberg*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Herlitz, Sandström, Björck, John Gustavson, Albert Andersson,

Thorell, Gardell, Mosesson och Nolin, vilka ansett, att utskottets utlåtande

bort ha följande lydelse:

Bestämmelser örn —--kommunal fondbildning.

Förevarande bestämmelser---kommunal fondbildning.

Förslag örn---väckta motioner.

I reservationer--- — kunde uteslutas.

Vid 1934 ---ingiva förtroende.

Även vid---åtta ledamöter.

Under hänvisning till den ståndpunkt som konstitutionsutskottet och riksdagen

intagit 1934, 1935, 1936 och 1939 får utskottet anföra, att enligt dess

mening inga skäl, som kunna föranleda ett förändrat ståndpunktstagande

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

från riksdagens sida, anförts i motionen eller i övrigt kunna anses vara för

handen. En ytterligare anledning att icke rubba reglerna om kvalificerad

majoritet föreligger i denna frågas påtagliga samband med det aktuella

spörsmålet örn genomgripande ändringar i den kommunala indelningen. Utskottet

får sålunda hemställa,

att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm 1944. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

44143S

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:181 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om utredning angående ändring av kommunallagarnas bestämmelser om kvalificerad majoritet m. m. a1 i texten