Utlåtande i anledning av väckt motion angående förenkling av i lagen om kommunal fondbildning meddelade bestämmelser örn allmän fond m. m.
1944-04-20 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1944:18, Utlåtande i anledning av väckt motion angående förenkling av i lagen om kommunal fondbildning meddelade bestämmelser örn allmän fond m. m.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 18.
1
Nr 18.
Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1944 kl. 1 em.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion angående
förenkling av i lagen om kommunal fondbildning
meddelade bestämmelser örn allmän fond m. m.
Uti en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 247, av herrar Andersson i Falkenberg och Andersson i Göteborg,
hemställes, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning
rörande möjligheten att åstadkomma en förenkling av bestämmelserna
om allmän fond i 1936 års lag om kommunal fondbildning samt angående
möjligheten för kommun att erhålla större frihet beträffande avsättning
till och användning av allmän fond».
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet har berett svenska landskommunernas förbund, svenska stadsförbundet
och svenska landstingsförbundet tillfälle att avgiva yttrande över
motionen. Yttrandena äro såsom bilagor (Bil. 1—3) fogade till förevarande
utlåtande.
Före tillkomsten av 1936 års lag om kommunal fondbildning var omfattningen
av fondbildningsrätten oklar. Uttryckliga bestämmelser om fondbildning
saknades såväl i de äldre som i de år 1930 antagna kommunalförfattningarna.
Ledning för bedömande av frågan örn tillåtligheten eller otillåtligheten
av dylik fondbildning erhölls företrädesvis i kommunalförfattningarnas
budgetbestämmelser, vilka i sin äldre lydelse bl. a. innehöllo föreskriften,
att utgiftsstaten skulle upptaga utgifter, vilka kunde »av kommunens
behov för det nästföljande året påkallas», och i den lydelse de fingo år 1930
i huvudsak begränsa utgifterna till anslag för nästföljande år. Ur dessa bestämmelser
utläste man ett förbud mot att i allmänhet anslå medel för utgifter
avseende ett senare år än det nästföljande, d. v. s. mot kommunal fondbildning,
vilken innebär avsättande av penningmedel för framtida behov,
avseende liden efter det nästkommande budgetåret. Fondbildning var emellertid
enligt vedertagen uppfattning i vissa fall tillåten, i några fall t. o. m.
påbjuden enligt speciallagstiftning, t. ex. enligt 1928 års lag örn skogsaccis.
Vid utformningen av 1936 års lagstiftning oan kommunal fondbildning ansågo
statsmakterna att det icke borde vara tillåtet att fondera medel utan
tanke på visst ändamål endast i syfte att konsolidera kommunens ställning
eller att skapa tillgångar, vilka kunna tagas i anspråk i framtiden, när behov
av ett eller annat slag yppar sig. Fondbildningsrätten är inskränkt till de
fall, där en sådan är verkligt behövlig och nödvändig. Den avser därför i
Bihang till riksdagens protokoll 19M. 5 sami. 2 avd. Nr 18.
1
2
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 18.
första hand uppläggande av fonder för särskilda bestämda ändamål, som
kunna förutses skola bli aktuella. Därjämte gives möjlighet till fondbildning
för utjämning av skattetrycket. Slutligen skapar lagen utväg för kommun
att, om kapital, som varit bundet i tillgångar för stadigvarande bruk, frigöres
eller om kommun eljest erhåller inkomster, som enligt god hushållning ej
böra omedelbart förbrukas, tillsvidare fondera medlen.
De enligt lagen tillåtna fonderna äro av tre slag: särskild fond, allmän
fond och tillfällig fond. Beträffande särskild fond göres i 2 § en uppräkning
av vissa slags fonder, vilka fritt må bildas genom beslut i enlighet med kommunallagarnas
allmänna bestämmelser och användas för vissa ändamål. Sådana
särskilda fonder äro pensionsfond, försäkringsfond, förnyelsefond, kassaförlagsfond
samt fond till bestridande av kostnaderna för förvärvande av
viss ägodel, genomförande av visst företag eller upprättande av viss anstalt.
Då denna fria fondbildningsrätt icke ansetts kunna täcka kommunernas
hela behov av särskilda fonder, ger lagen även möjlighet för kommun
att avsätta medel för tillgodoseende av annat uttryckligen angivet kommunalt
behov än de ovan uppräknade. För dylikt beslut fordras dock kvalificerad
majoritet samt Konungens medgivande. På samma villkor äger kommun
disponera fonderade medel för annat ändamål än vid avsättningen bestämts.
Konungens medgivande kan lämnas genom fastställelse å reglemente eller
andra föreskrifter rörande fonden.
I diskussionen om den kommunala fondbildningen var ett av de främsta
argumenten för dennas utsträckning, att utdebiteringen borde hållas något
så när jämn. Avsättningar som under goda tider gjorts till särskilda fonder
kunde visserligen vara ägnade att främja utdebiteringens jämnhet, men de
möjligheter som därigenom erbjödos ansågos icke tillräckliga. Behov ansågs
därför föreligga av en fond med speciellt syfte att utjämna skattetrycket mellan
olika år. Detta behov skall enligt lagen fyllas av allmän fond. Underställning
av beslut örn avsättning till och förbrukning av allmän fond såsom normal
anordning har ansetts skola föranleda stora praktiska svårigheter. Lagbestämmelserna
äro därför så avfattade, att underställning endast undantagsvis
skall ifrågakomma. I samband med fastställande av utgifts- och inkomststat
äger kommun alltså enligt 4 § 1 morn. utan särskilt medgivande av
myndighet besluta örn avsättning av visst belopp till allmän fond eller tagande
i anspråk av visst belopp ur fonden. Avsättning till fonden får dock
ske endast under förutsättning, att den utdebitering av allmän kommunalskatt
för varje skattekrona, som utan avsättning till fonden erfordras för
det följande året, understiger medeltalet av vad som under de närmast föregående
fem åren utdebiterats för varje skattekrona. Genom avsättningen får
utebiteringen av allmän kommunalskatt ökas med högst hälften av vad som
skulle hava erfordrats för att uppbringa utdebiteringen till nämnda medeltal.
Till förhindrande av att allmän fond blir större än förhållandena kräva föreskrives,
att fonden icke får genom underställningsfri avsättning bringas att
överstiga hälften av det belopp, som enligt den för löpande året gällande ut
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 18.
3
gifts- och inkomststaten skolat täckas med allmän kommunalskatt. Medel ur
fonden får tagas i anspråk för kommunens allmänna utgifter, därest den
utdebitering av allmän kommunalskatt för varje skattekrona, som utan användning
av fondens medel erfordras för det nästföljande året, överstiger
medeltalet av vad som under de närmast föregående fem åren utdebiterats
för varje skattekrona. Genom användning av fondens medel får utdebiteringen
av allmän kommunalskatt minskas med högst hälften av vad som skulle hava
erfordrats för att nedbringa utdebiteringen till nämnda medeltal. Till förebyggande
av att hela fonden förbrukas redan under det första eller andra året
av en nedgångsperiod föreskrives att ur fonden under ett år icke får tagas i
anspråk mer än en tredjedel av det högsta belopp, vartill fonden uppgått vid
slutet av något av de tre närmast föregående kalenderåren. Dessa regler äro
icke alltid utan vidare tillämpliga. Förhållandet mellan femårsmedeltalet och
den eljest nödiga uttaxeringen kan ha förskjutits genom att kommunens
uppgifter ökats exempelvis genom skolväsendets överflyttning från församlingen
till den borgerliga kommunen. En nybildad kommun saknar jämförelsetal.
Lagen stadgar därför i 4 § 2 mom. att om på grund av föreskrift i
lag överflyttning av uppgifter skett mellan kommun och samfällighet såsom
församling, särskilt skoldistrikt, municipalsamhälle, visst fattigvårdssamhälle
samt landsting, eller ändring i den kommunala indelningen ägt rum,
Konungen äger meddela därav betingade föreskrifter rörande tillämpningen
av de i 1 mom. givna reglerna.
Det kan även tänkas förekomma, att en kommun har berättigad önskan
att göra avsättning till allmän fond eller taga sådan fonds medel i anspråk
i större utsträckning, än som enligt de angivna reglerna är tillåtet utan underställning.
Så kan större avsättning vara önskvärd exempelvis när ett mycket
stort tillfälligt beskattningsföremål finnes eller när fara föreligger för
en stol skatterestitution. Extraordinär förbrukning kan ifrågakomma när
kommun skall restituera ett stort skattebelopp. En förskjutning av kornmunnens
utgifter kan ha ägt rum genom att dess uppgifter ökats eller en kommun
har nybildats. Enligt lagens 5 § 1 mom. får därför, där särskilda skäl därtill
föranleda, med Konungens tillstånd, utöver vad i 4 § utan underställning är
medgivet, avsättning ske till allmän fond eller sådan fonds medel tagas i
anspråk. Vid meddelande av tillstånd till avsättning äger Konungen föreskriva
villkor för disponerandet av de fonderade medlen. Tillstånd kan meddelas
genom Konungens fastställelse å reglemente eller andra föreskrifter rörande
fonden. För beslut enligt 5 § 1 mom fordras två tredjedelars majoritet.
Även frågan örn i vad mån kommun skall lia möjlighet eller skyldighet
att till fond avsätta medel, som äro alt hänföra till kommunens bestående
kapital, behandlas > förevarande lag. Enligt G § skola i avvaktan på beslut
örn tagande i anspråk för visst ändamål tills vidare till tillfällig fond avsättas
medel, som influtit vid avyttring av tillgång för stadigvarande bruk eller
såsom ersättning pa grund av försäkring av dylik tillgång och som icke
finner omedelbar användning. Detsamma gäller om överskottsmedel å lån.
4
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 18.
som av kommun upptagits med Konungens tillstånd och som ej i sin helhet
åtgått för det med lånet avsedda ändamålet. Även andra medel, som ej äro
att hänföra till löpande inkomster, kunna tillfalla kommun. Kommun kan
erhålla medel genom gåva eller testamente utan föreskrift att dessa skola utgöra
särskild fond. Enligt lagen om ordning och villkor för ändring i kommunal
och ecklestiastik indelning kan kommun under vissa förutsättningar
erhålla engångsersättning. Kommun kan i rättegång bliva tillerkänd större
belopp. Beträffande dylika och därmed jämförliga medel är fondering icke
föreskriven. Lagen ger endast kommun rätt att om den erhåller dylika belopp,
vilka ej äro att hänföra till de löpande inkomsterna, avsätta dem till
tillfällig fond.
I fråga örn disponerandet av tillfällig fonds medel stadgas i 7 § att, i den
mån fonden bildats av överskottsmedel å lån upptaget med Konungens tillstånd,
medlen ej få tagas i anspråk utan Konungens medgivande. Andra till
tillfällig fond avsatta medel må, försåvitt ej särskilda villkor eljest blivit
stadgade för deras disponerande, genom beslut i vanlig ordning tagas i anspråk
för anskaffande av tillgång för stadigvarande bruk. Skola dylika medel
tagas i anspråk för annat ändamål måste beslutet för att vinna bindande
kraft underställas Konungens prövning och fastställelse. Slutligen ger lagen
vissa föreskrifter om placering av fonds medel m. m.
Utskottet. En väl avvägd kommunal fondbildning är ägnad att främja
god hushållning och särskilt att minska kommunernas svårigheter under kristid.
De möjligheter till fondbildning som gällande lagstiftning i ämnet erbjuder
ha emellertid såsom framgår av de av svenska stadsförbundet och
svenska landstingsförbundet i ärendet avgivna yttrandena ej på långt när
kunnat utnyttjas. Såväl det senare förbundet som svenska landskommunernas
förbund har vidare framhållit, att vid sidan av lagen en betydande fondbildning
ägt rum. Enligt de erfarenheter, som vunnits om ifrågavarande lagstiftning,
motsvarar denna ej kommunernas behov, något som ock bestyrkes
av stadsförbundets och landstingsförbundets uttalanden. Den kommunala
fondibildningslagens bestämmelser ha särskilt visat sig bristfälliga i vad de
avse allmän fond. Reglerna härom äro, såsom framhållits i samtliga yttranden
över motionen, alltför komplicerade och lia genom sin restriktiva utformning
visat sig leda till betydande svårigheter i tillämpningen. Utskottet
anser därför i likhet med motionärerna en utredning påkallad i syfte att bereda
kommunerna större rörelsefrihet i fråga om rätten såväl att avsätta medel
till allmän fond som att disponera medel ur sådan fond. Vid en dylik utredning
bör helt naturligt också ändamålsenligheten av fondbildningslagens
övriga bestämmelser tagas under omprövning. Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen med bifall till motionen II: 247 i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning rörande möjligheten
att åstadkomma en förenkling av bestämmelserna
om allmän fond i 1936 års lag om kommunal fondbildning
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 18. 5
samt angående möjligheten för kommun att erhålla större
frihet beträffande avsättning till och användning av allmän
fond.
Stockholm den 20 april 1944.
På konstitutionsutskottets vägnar:
HARALD HALLÉN.
Närvarande: herrar Hallén, Jones Erik Andersson, Gottfrid Karlsson, Källman, Karl August
Johanson, Sandström, Björck, Anders Andersson, Oskar Mattsson, Lennart
Johansson*, Arrhén, Thorell, Gardell, Fast, Mosesson, Nilsson i Göteborg,
Nolin*, Fält, Norén och Spångberg.
Ej närvarande vid justeringen.
6
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 18.
Bil. 1.
Till riksdagens konstitutionsutskott.
Sedan Svenska landskommunernas förbund beretts tillfälle avgiva yttrande
över den vid 1944 års riksdag väckta motionen 11:247 angående förenkling
av i lagen örn kommunal fondbildning meddelade bestämmelser örn allmän
fond m. m., får förbundets styrelse vördsamt anföra följande.
Under den rådande högkonjunkturen har i landskommunerna fondbildning
kommit till stånd i mycket betydande omfattning. Förbundets centralbyrå
har emellertid, framför allt vid rådgivningen beträffande bokföring och
revision, erfarit, att denna fondbildning långtifrån alltid ägt rum med iakttagande
av fondbildningslagens bestämmelser. I många fall synes detta bottna
i att man förbisett, att den kommunala fondbildningsrätten numera blivit i
detalj reglerad. Därtill kommer, att fondbildningslagens text ur lekmannens
synpunkt måhända är alltför koncentrerad och därmed svårförståelig. Centralbyrån
har i varje fall haft tillfälle att tillrättalägga många missförstånd,
som berott på ren misstolkning. Olika avsnitt av fondbildningslagen lia vid
skilda tillfällen kommenterats i förbundets tidskrift, och vid de under senare
år hållna kommunalkurserna har alltid den kommunala fondbildningen upptagits
såsom överläggningsämne. Med förbundets nu under utbyggnad varande
konsulentorganisation torde inom en ej alltför avlägsen framtid fondbildningen
i landskommunerna kunna komma att bringas i överensstämmelse
med de formella föreskrifterna.
Den kommunala fondbildningens syfte är att utjämna de kommunala skattebördorna
mellan goda och dåliga år. Den allmänna fonden syftar till en
direkt utjämning av skattetrycket olika år emellan, men i stort sett kan samma
resultat uppenbarligen indirekt ernås genom avsättning till särskilda fonder.
Möjligheterna att genom tillskapande av allmän fond hålla den kommunala
utdbiteringen vid jämn nivå torde icke böra överskattas. Utdebiteringsbehovet
under en ekonomisk kris är avhängigt av alltför många faktorer,
vilka kommunerna icke kunna påverka, och endast inom vissa rimliga gränser
torde kommunerna under en högkonjunktur böra fondera medel för att
söka ernå en direkt skatteutjämning. Åren närmast efter fondbildningslagens
tillkomst avsattes i många större landskommuner medel till allmän fond. I
åtskilliga av dessa kommuner synes man icke under den fortsatta högkonjunkturen
ha fullföljt denna fondbildning. I stället har man upplagt särskilda
fonder, främst då byggnads- och anläggningsfonder av olika slag enligt
fondbildningslagens 2 § e). Anledningen härtill kan givetvis vara, att rätten
till avsättning till allmän fond befunnits vara så snäv, att man insett,
att man på denna väg icke skulle kunna ernå någon verkligt effektiv skatteutjämning.
Men anledningen är säkerligen också, att man, med den senaste
ekonomiska krisen i minne, medelst fondbildning i annan form, genom avsättning
till särskilda fonder, i stället vill försöka gardera sig mot påfrestningarna
under de första krisåren. Ur olika synpunkter kan också en sådan
kommunal fondbildning vara att föredraga framför avsättning till allmän
fond, och den utgör i varje fall ett mycket viktigt komplement till sistnämnda
fondbildning. Fondbildningsrätten enligt 2 § e) kan också i realiteten sägas
vara tämligen obegränsad. En kommun, som till fullo utnyttjat möjligheten
att avsätta medel till allmän fond, torde endast i undantagsfall sakna möjlighet
att i laga ordning bilda särskilda fonder.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 18. "
Såvitt styrelsen har sig bekant är det endast i ett fåtal starkt industrialiserade
kommuner, där rätten till avsättning till allmän fond till fullo utnyttjats.
I dessa kommuner (bl. a. Grangärde i Kopparbergs län och Hofors i
Gävleborgs län) har man icke utnyttjat den möjlighet, som ber edes i fondbildningslagens
5 §, att begära Konungens tillstånd till ytterligare avsättning.
I stället har man där som på andra håll bildat särskilda byggnads- och anläggningsfonder,
som utan större omgång kunna disponeras vid ett inträffat
krisläge.
Överhuvud taget torde kunna sägas, att fondbildningslagen bereder kommunerna
goda möjligheter att under en högkonjunktur avsätta medel till täckande
av framtida behov. Denna möjlighet har också under nu rådande förhållanden
i betydande omfattning utnyttjats i landskommunerna.
Med hänvisning till det ovan anförda och med understrykande särskilt av
att fondbildningslagens bestämmelser örn allmän fond böra tillämpas med
hänsyn till möjligheterna att bilda särskilda fonder med ungefär samma
verkan som allmän fond, anser sig styrelsen icke kunna tillstyrka den väckta
motionen.
Stockholm den 26 februari 1944.
Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund
ISRAEL LAGERFELT.
Sixten Larsson.
Bil 2.
Till riksdagen konstitutionsutskott.
Sedan Svenska stadsförbundets styrelse beretts tillfälle att avge yttrande
över motion nr 247 i andra kammaren angående förenkling av i lagen om
kommunal fondbildning meddelade bestämmelser örn allmän fond m. m.,
får styrelsen härmed anföra följande.
Motionen har varit föremål för överläggning vid sammanträde med Svenska
stadsförbundets finansråd den 19 nästlidna februari och rådet har därefter
inkommit till styrelsen med en skrivelse i ärendet, som här bilägges i avskrift
(Bil. A).
Att den ifrågavarande skatteregleringsmöjligheten icke kommit till större
användning har icke varit styrelsen främmande.
För att emellertid få något siffermässigt belägg för, i vilken omfattning
städerna utnyatjat den medgivna möjligheten att göra avsättningar till allmän
fond, har förbundsbyrån hos ett 25-tal främst större städer begärt upplysningar
i detta avseende. En sammanställning av det inkomna materialet bifogas
här (Bil. B).
De föreliggande uppgifterna torde tillräckligt visa, att lagstiftningens syfte
med stadgandet om allmän fond icke realiserats. Om den avsedda effekten
skall uppnås, torde det vara ofrånkomligt att andra och mindre snäva bestämmelser
utformas. Att så sker och kommunerna få tillfälle att på ett smidigt
sätt i görligaste mån säkra sig mot starka svängningar i skattesatserna
synes icke minst i nuvarande tid i hög grad önskvärt.
8
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 18.
Styrelsen vill därför livligt tillstyrka motionens förslag om utredning och
skyndsam utredning i föreliggande ärende.
Svenska stadsförbundets styrelse
OSCAR LARSSON.
Stockholm den 4 mars 1944.
Henning Karlson.
Bil. A.
(bil. till bil. 2)
Till Svenska stadsförbundets styrelse.
1 motion i andra kammaren (nr 247) vid årets riksdag ha herrar Andersson.
i Falkenberg och Andersson i Göteborg hemställt örn utredning rörande
möjligheten att åstadkomma en förenkling av bestämmelserna om allmän
fond i 1936 års lag om kommunal fondbildning samt angående möjligheten
för kommun att erhålla större frihet beträffande avsättning till och användning
av allmän fond.
Sedan vederbörande riksdagsutskott berett Svenska stadsförbundets styrelse
tillfälle att avgiva utlåtande i detta ärende, får finansrådet efter därom
skedd hemställan yttra sig i ärendet och anföra följande.
Till en början må i korthet erinras om den nu gällande lagstiftningens förhistoria.
I det förslag till lag om kommunal fondbildning, som avgavs år 1919 av
särskilt tillkallad sakkunnig, föreslog den sakkunnige, att kommun skulle
tillerkännas rätt att med enkel röstmajoritet avsätta medel till — förutom
vissa i förslaget angivna särskilda fonder — en fond, benämnd allmän fond,
utan angivande av visst ändamål för medlens användning. Rätten till denna
fondavsättning begränsades allenast sålunda, att högst en tiondel av årliga
medeltalet av de summor, som för de sistförflutna fem åren beslutits skola
i kommunen anskaffas genom uttaxering, fingo årligen tillföras fonden. Fondens
medel fingo tågås i anspråk endast för anskaffande av tillgångar med
lång varaktighet eller vissa därmed jämförliga ändamål. Kommunerna lämnades
salunda enligt detta förslag frihet att inom den angivna gränsen avsätta
medel till fonden, då de funno sådant lämpligt, och likaledes frihet att taga
i anspråk fondmedlen, vilket dock skulle ske i form av lån med återbetalningsskyldighet
till fonden enligt viss av kommunen beslutad avskrivningsplan.
Genom en sådan fondbildning skulle i praktiken kunna ernås viss utjämning
av skattetrycket mellan olika år. Den sakkunnige ställde sig däremot
avvisande mot upprättande av fond, som allenast skulle ha skatteutjämnande
syfte.
Över den sakkunniges förslag inhämtades yttranden. Stadsförbundets styrelse,
som ansåg att förslagen syntes väl ägnade att läggas till grund för lagstiftning
i ärendet, framställde anmärkningar mot förslagen i vissa detaljer.
Vidkommande den allmänna fonden ställde sig styrelsen på angivna skäl
betänksam. I vissa andra yttranden uttalades, att fond för skatteutjämning
mellan skilda år vore önskvärd.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr IS.
9
Frågan om lagstiftning rörande kommunal fondbildning fick sedan vila
under en lång följd av år.
Sedan 1934 års riksdag anhållit, att Kungl. Maj:t ville föranstalta örn
skyndsam utredning av frågan örn kommunal fondbildning, avgåvo enligt
finansministerns uppdrag särskilda utredningsmän en den 9 januari 1936
dagtecknad promemoria jämte förslag till lagstiftning, vilket med vissa ändringar
lades till grund för den kungl, proposition, som avgavs den 6 mars
1936. Under mellantiden hade yttranden införskaffats från, bl. a. finansrådet,
som i fråga örn det i promemorian avgivna förslaget om allmän fond
fann anledning till erinran endast i en punkt, nämligen beträffande kravet
å kvalificerad majoritet för beslut om avsättning av medel till fonden. Sådan
fordran ansåg finansrådet icke böra uppställas. 1 propositionen ströks
kravet å kvalificerad majoritet för beslut om såväl avsättning som ianspråkstagande
av medel. Konstitutionsutskottet hemställde om bifall till propositionen,
vilken jämväl bifölls av riksdagen.
Enligt den sålunda antagna, alltjämt gällande lagen om kommunal fondbildning
har den allmänna fonden avsetts allenast såsom en skatteutjämningsfond.
Kommuns rätt att avsätta medel till fonden eller disponera fondens
medel är emellertid kringgärdad av snäva gränser, vilka visserligen
med Kungl. Maj:ts tillstånd och under förutsättning av dubbelt flertal inom
den beslutande församlingen kunna överskridas. Erfarenheten har emellertid
visat, att fondbildningslagens bestämmelser om allmän fond på grund
av de detaljerade och stränga restriktionerna av den kommunala beslutanderätten
ingalunda fått den praktiska betydelse, som med lagstiftningen avsetts.
Kommunerna böra enligt finansrådets mening beredas större rörelsefrihet
i fråga om rätten att såväl avsätta medel till allmän fond som disponera
medel ur sådan fond. Finansrådet tillstyrker därför motionärernas hemställan
om utredning rörande revision av fondbildningslagen i denna del.
Härvid bör givetvis fullständiga uppgifter införskaffas i fråga om omfattningen
av hittills skedd fondering för skatteutjämningsändamål ävensom
om de kommunala erfarenheterna vid här ifrågavarande lagbestämmelsers
tillämpning.
Stockholm den 19 februari 1944.
A finansrådets vägnar
YNGVE LARSSON.-
Gunnar Fant.
Bil. B.
(bil. till bil. 2)
Sammanställning av inkomna svar i fråga örn allmän fond.
Till drätselkamrarna i ett 25-tal städer har riktats en fråga, i vilken omfattning
»allmän fond» enligt fondbildningslagen kommit till användning.
Svar lia inkommit från 22 städer.
Det må först noteras att avsättning till allmän fond överhuvud icke förekommit
i städerna: Malmö, Borås, Linköping, Karlskrona, Halmstad, Karlskoga,
Kristianstad och Landskrona. I liera av dessa har frågan diskuterats
under hand, men bestämmelserna lia ansetts för restriktiva.
10
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 18.
Från städer, där avsättningar skett, meddelas följande.
Stockholm. Se uppgifter nedan.
Göteborg. Härifrån har lämnats en P. M. angående skatteutjämningsfon
den.
1) Hur mycket hade vi kunnat avsätta med hänsyn till fondens bestämmelser?
Svar:
Till fonden hade kunnat avsättas kr. 8 050 000, sedan sedvanligt
anslag å 1 000 000 kronor avsatts för oförutsedda behov. Utdebiteringen
skulle då ha uppgått till 9:08. Uttaxeringen bestämdes till
8: 82.
2) Hur mycket avsattes till fonden?
Svar: Kr. 3 750 000. Stadsfullmäktige ökade i stället anslaget för oförutsedda
behov med 2 750 000 kronor, vilket anslag lättare kan tagas
i anspråk för ett kommande år.
3) Varför avsattes ej mera?
Svar: Enär möjligheterna att disponera medel ur fonden äro starkt kringskurna
genom lagens bestämmelser.
4) Under vilka förhållanden kan fonden tagas i anspråk i 1945 års budget?
Svar: Utdebiteringen för varje skattekrona har under de närmast föregående
fem åren utgjort:
1940 .................. kr. 9:39
1941 .................. » 12:27
1942 .................. » 12:55
1943 .................. » 9: 91
1944 .................. » 8: 82
52: 94 eller i medeltal kr. 10: 59.
För år 1945 kan alltså medel ur fonden tagas i anspråk först sedan utdebiteringen
överstiger nämnda medeltal. Även för år 1946 måste man räkna
med en avsevärd förhöjning i utdebiteringen, innan fonden kan tagas i anspråk
i nämnvärd utsträckning.
Norrköping. Till allmän fond avsattes här i 1938 års budget 200 000 kr.
och i 1939 och 1940 års budgeter togos ur fonden i anspråk resp. 65 000 och
65 000 kr.
Någon meningsskiljaktighet har icke förekommit vid dessa ärendens avgörande,
men i förberedande instanser har flera gånger påtalats, att gällande
bestämmelser för allmän fond icke uppmuntra till utnyttjande av fonden
i skatteregleringssyfte. I stället ha andra utvägar sökts såsom t. ex. i
1944 års budget, då i utgiftsstaten upptogs c:a 600 000 för betalning av
korttidslån.
Hälsingborg. I 1944 års budget avsattes till allmän fond 500 000 kronor.
Förslaget mötte motstånd och beslutet fattades med 36 röster mot 11 för
avslag.
Örebro. Före ifrågavarande lags ikraftträdande, den 1 juli 1936, hade
Örebro stad avsatt medel till en fond, benämnd skatteregleringsfonden, som
genom av stadsfullmäktige beslutade avsättningar tillförts år 1917 kronor
80 000, 1918 kronor 124 000, 1921 kronor 125 000, 1922 kronor 225 000 och
1923 kronor 303 527: 69 eller tillhopa kronor 857 527: 69. Från fonden hade
genom stadsfullmäktiges beslut ianspråktagits uti budgeten för år 1924 kronor
339 527:83, 1928 kronor 130 000 och 1934 kronor 110 000 eller tillhopa
kronor 579 560: 83. Den 1 juli 1936 återstod sålunda kronor 277 959: 86.
Vid fondbildningslagens ikraftträdande hänfördes nämnda fond till allmän
fond enligt 4 § i lagen och benämnes numera skatteutjämningsfonden.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 18.
11
Efter lagens ikraftträdande har medel icke avsatts till fonden eller tagits i
anspråk från densamma, varför fonden alltså kvarstår med samma belopp
som den 1 juli 1936 eller kronor 277 959: 86.
Eskilstuna. I staden har avsatts till allmän fond
år 1939 ...................................... kronor 200 000
» 1940 ...................................... » 62 000
eller sammanlagt kronor 262 000.
Någon ytterligare avsättning till fonden har på grund av gällande bestämmelser
i fondbildningslagen icke kunnat ske. Ej heller hava några medel
ur fonden tagits i anspråk.
»Bestämmelserna äro synnerligen invecklade och besvärliga att tillämpa.»
Västerås. Västerås stad har alltsedan fondbildningslagens tillkomst vid
olika tillfällen avsatt medel till allmän fond i sådan utsträckning, att fonden
för närvarande uppgår till 700 000 kronor. Medel ur fonden hava hittills icke
tagits i anspråk.
Gävle. Till svar å Eder skrivelse av den 22 ds få vi härmed meddela, att
avsättning till allmän fond för första gången verkställts i 1944 års stat, med
135 000 kr. Några meningsskiljaktigheter uppkommo ej vid behandlingen av
detta ärende i stadsfullmäktige.
Uppsala. I enlighet med stadsfullmäktiges den 17 dec. 1937 fattade beslut
ha kr. 20 000 avsatts till en allmän fond kallad »skatteutjämningsfonden».
Någon ytterligare avsättning till denna fond har senare ej gjorts och någon
disposition av fondmedlen har ej heller förekommit.
Karlstad. I statförslaget för år 1938 upptogs ett anslag på 165 000 kronor
för avsättning till skatteregleringsfond enligt 4 § i lagen örn kommunal fondbildning.
Avsättningen beslöts utan meningsskiljaktighet. I 1942 års stat disponerades
55 000 kronor ur fonden. I skatteregleringsfonden finnes sålunda
110 000 kronor.
Drätselkammaren önskade avsätta ytterligare medel till fonden i 1944 års
stat. Trots det förhållandet att utdebiteringen sänktes med kronor 1: 30 per
skattekrona, kunde avsättningen lagligen icke göras.
Lund. Stadsfullmäktige i Lund lia i samband med budgetsbehandlingen i
dec. 1943 beslutat avsättning till allmän fond av 150 000 kr. Detta beslut var
enhälligt.
Kalmar. Först i 1944 års stat avsattes 90 000 kr.
Falun. Stadsfullmäktige i Falun hava i samband med budgetens fastställande
beslutat följande avsättningar till allmän fond:
1937 års stat ................................ 95 000
1938 » » 105 000
1939 » » 185 000
1940 » » 25 000
1944 » » 9 900
Summa 419 900 kronor.
Ingen del av de avsatta medlen bär tagits i anspråk.
På grund av gällande bestämmelser kunde staden i 1943 års budget ej
verkställa någon avsättning, ehuru önskemål därom förelåg, och i 1944 års
stat måste avsättningen begränsas till 9 900 kronor. Därest hinder ej mött,
hade denna avsättning blivit väsentligt större.
Det vore önskligt, om jämkning kunde vidtagas beträffande bestämmelserna
i 4 § 1 mom. andra stycket och första delen av tredje stycket. Begränsningen
enligt sista delen av samma stycke synes kunna kvarstå.
12
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 18.
Likaså synes det böra övervägas, huruvida möjlighet kan beredas kommun
att verkställa avsättning till fonden direkt av uppkomna budgetöverskott.
Visby. Staden har avsatt medel till allmän fond i samband med 1944
års stat.
Skara. Staden har till allmän fond avsatt 35 000 kr. som senare icke tagits
i anspråk.
Sammanställning
utvisande avsättningar till och uttag ur skatteutjämningsfonden (allmän fond) hos
Stockholms stad åren 1937—1944.
Avsättning.
År
Antal
skatte-
kronor
Medeltal av
skattesat- serna för de
senaste fem
åren
Skatte- sats före
fond- avsätt- ning
Avsättning till fonden
Uttaxering
Skatte-
sats
Beräknas
inflyta1
Skatte-
sats
Beräknas inflyta
%
Belopp
%
Belopp
1937....
11''50 milj.
7: 09
5: 60
0: 745
88
7 600 000
6: 35
88
64 046 634
1938....
12-28 »
7:21
5:80
0: 55
91
6 140 000
6:35
91
70 592 553
1939....
13-31 »
6: 86
5:80
0:55 2
91
6 650 000
6:35
91
76 851 445
1944....
1836 >
7:88
7: 48
0: 15
88
2 424 000
7:65
88
123 285 509
Uttag.
År
Antal
skatte-
kronor
Medel- tal av
skatte- satserna
för de
senaste
fem åren
Skat-
tesats
före
uttag
Inne-
stående
hos
fonden
1h av
fondens
högsta
belopp
under
något
av de
senaste
tre åren
Uttag ur fonden
Uttaxering
Skatte-
sats
Belopp
Skatte-
Beräknas
inflyta
sats
%
Belopp
1940
14-07 milj.
6: 51
7: 56
20 290 000 4''54 milj.
0: 25
3 000 000 (87 %)
7:30
87
88 737 013
1941
14’89 >
6: 58
9: 13
17 290 000 6-76 >
0: 53
6 760 000 (85 %)
8: 60
85
108 374 508
1942
14-92 >
6: 99
9:46
10 530 000,6-76 > |
0:53
6 760 000 (85*)
8: 95
85
113 095 004
Bilaga 3.
Till konstitutionsutskottet.
Genom remiss den 8 februari har konstitutionsutskottet berett Svenska
landstingsförbundet tillfälle att avgiva yttrande över en av herrar Andersson
i Falkenberg och Andersson i Göteborg i andra kammaren väckt motion nr
247 angående förenkling av i lagen om kommunal fondbildning meddelade
bestämmelser om allmän fond. Med anledning härav får förbundets styrelse
anföra följande.
1 Avsättning till fonden har skett med det i staten beräknade beloppet.
2 Beslutet om avsättningens avrundning från 0''53 till 0.55 per skattekrona underställdes
Kungl. Maja för fastställelse.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 18.
13
Den fondbildning, som kommunallagarna före år 1936 tillät, var synnerligen
inskränkt och motsvarade ingalunda det behov, som härutinnan förefanns.
Följden blev också, att kommunerna blevo tvungna att förverkliga
sina önskemål i detta hänseende vid sidan av då gällande lagstiftning. En
reglering av dessa förhållanden skedde genom tillkomsten av 1936 års lagstiftning
örn kommunal fondbildning.
Redan vid förarbetena lill denna lagstiftning uttalade förbundsstyrelsen,
att ur landstingens synpunkt erinringar mot de föreslagna stadgandena kunde
göras. Framför allt fann styrelsen de uppstälda garantierna mot missbruk
av fonderingsrätten vara allt för omständliga och rigorösa. Den erfarenhet,
som nu vunnits rörande fondbildningslagen, giver belägg för denna kritik. Det
har nämligen visat sig, att landstingen — och detsamma torde gälla även
primärkommunerna — endast i ringa mån utnyttjat de fonderingsmöjligheter,
som lagen erbjuder. Däremot bär vid sidan av lagen en ej obetydlig fondbildning,
särskilt under krigsåren, ägt rum. Denna utveckling måste av skilda
anledningar anses mindre lycklig och tyder på att fondbildningslagen icke
motsvarat kommunernas behov. Orsakerna härtill äro flera. Den viktigaste
torde vara, att lagen är alltför restriktivt utformad.
Vad särskilt angår den av motionärerna önskade förenklingen av bestämmelserna
om allmän fond synes denna även enligt styrelsens mening påkallad.
Reglerna för avsättning till fonden och för ianspråktagande av medel
ur densamma äro sålunda alltför komplicerade och hava i praktiken lett till
svårigheter i tillämpningen. Men även det materiella innehållet synes vara
i behov av en uppmjukning.
Förutsättning för avsättning till fonden är generellt, att utdebiteringen per
skattekrona, oavsett avsättning till fonden, skall understiga medeltalet för de
senast förflutna fem åren. Detta stadgande är så utformat, att avsättningen enlig
denna regel i allmänhet icke kan göras av landstingen. Orsaken härtill är
givetvis, att med den synnerligen kraftiga expansion av landstingens verksamhet,
som under senare år skett — och att döma av förefintliga reformförslag
i en framtid kommer att ske — den situationen icke förelegat för ett
landsting, att utdebiteringen ett år understigit medeltalet under den närmast
förflutna femårsperioden. Den enda möjligheten för landstingen att avsätta
medel till allmän fond har sålunda varit att söka Kungl. Majlis tillstånd till
avsättning. Denna väg har, såvitt för styrelsen är känt, endast beträtts av
två landsting. Alla övriga landsting hava funnit den alltför omständlig och
sökt att utom den gällande lagstiftningens ram tillgodose den ekonomiska
beredskap, som i nuvarande läge befunnits påkallad med hänsyn till en väntad
fredskris.
Det måste under sådana förhållanden anses påkallat, alt en revision av
lagstiftningen kommer till stånd, så alt denna bättre motsvarar kommunernas
legitima önskemål. Icke minst med hänsyn till den aktuella frågan om en
konjunkturanpassning av den kommunala anläggningsverksamheten och
önskvärdheten, att kommuner i goda tider avsätta medel för en utvidgad anläggningsverksamhet
under lågkonjunkturer, ter sig en uppmjukning av gällande
fonderingsbestämmelser motiverad.
Ulan att i vidare mån ingå på det föreliggande spörsmålet vill styrelsen
under åberopande av vad ovan anförts tillstyrka, att en utredning rörande
revision av gällande lag örn kommunal fondbildning kommer till stånd.
Slockholm den 8 mars 1944.
För Svenska landstingsförbundets styrelse:
ERIK FAST.
Ivar Dahli/ren.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1944:219 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angåds förenkling av i lagen om kommunal fondbildning meddelade bestämmelser örn allmän fond m. m. a1 i texten