Utlåtande i anledning av väckt motion angående utseende av suppleanter för stads-, kommunal-, municipaloch kyrkofullmäktige.
1944-03-10 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1944:8, Utlåtande i anledning av väckt motion angående utseende av suppleanter för stads-, kommunal-, municipaloch kyrkofullmäktige.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8.
1
Nr 8.
Ankom till riksdagens kansli den 10 mars 1944 kl. 12 m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion
angående utseende av suppleanter för stads-, kommunal-,
municipal- och kyrkofullmäktige.
Uti en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 177, av herrar Ekdahl och Andersson i Malmö hemställes, »att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte hemställa örn utredning rörande
lämpligheten av införande i kommunallagarna av sådana bestämmelser, att
vid val av stads-, kommunal-, municipal- och kyrkofullmäktige även suppleanter
måtte utses för att inträda såväl vid ledamots avgång som vid hinder
för honom alt bevista sammanträde».
Beträffande motiveringen får utskottet, i de delar den icke här nedan
citeras, hänvisa tili motionen.
Enligt kommunallagarna utses icke för fullmäktige i de borgerliga primärkommunerna
eller för de kyrkliga kommunernas fullmäktige några suppleanter,
vilka vid hinder för valda fullmäktige att bevista sammanträde
kunna inträda såsom ersättare. Efterträdare för fullmäktige, som avgå före
den bestämda tjänstgöringstidens utgång, utses först efter anmälan därom
genom ny röstsammanräkning. Däremot utses i allmänhet vid tillsättande
av kommunala nämnder och styrelser i samband med valet av ledamöter
i dessa ävenledes suppleanter, som kunna ersätta ledamöter, vilka äro förhindrade
att infinna sig vid sammanträde. För landstingens del utses suppleanter
i samband med val av landstingsman.
Frågan örn suppleantinslitutionens införande hos de primärkommunala
representationerna har vid flera tillfällen varit föremål för riksdagens prövning.
Sålunda gjorde lillö års riksdag i anledning av en inom första kammaren
väckt motion framställning lill Kungl. Majit (skrivelse nr 24) om
framläggande av förslag lill sådan ändring av bestämmelserna i förordningarna
örn kommunalstyrelse i stad och örn kommunalstyrelse i Stockholm,
alt vid val av stadsfullmäktige matie utses suppleanter alt inträda såväl vid
ordinarie ledamots avgång som vid inträffande förfall. I konstilutionsutskotBihang
lill riksdagens protokoll 19H. 5 sami. 2 arnt. Nr S.
2
Konstitutionsutskottets utlåtande nr <S.
tets till grund för riksdagens beslut liggande utlåtande (nr 4) i ämnet anfördes
därvid bland annat, att i händelse av förhinder för en stadsfullmäktig
hans plats måste stå tom, vilket kunde leda till annat resultat vid val
eller besluts fattande än örn den meningsgrupp, den frånvarande tillhörde,
varit fulltaligt representerad, och att sålunda ett spelrum lämnades åt slumpen,
som kunde inverka störande på kontinuiteten i stadsfullmäktiges arbete.
Därjämte framhölls, att många stadsfullmäktigeledamöter hade andra uppdrag,
t. ex. riksdagsmannauppdrag, som kunde förhindra dem att närvara
vid stadsfullmäktiges sammanträden. Det kunde vidare vara lämpligt, att
därest av en eller annan anledning stadsfullmäktig avginge, personer funnes
att tillgå, vilka såsom suppleanter redan förvärvat erfarenhet i det kommunala
arbetet.
Vid 1918 års lagtima riksdag framlade Kungl. Maj:t proposition (nr 262)
angående införande av suppleantinstitutionen beträffande såväl stads- som
kommunal- och municipalfullmäktige. Föredragande departementschefen
anknöt till de skäl som år 1913 åberopats till stöd för en reform på området.
Han ansåg, att, örn också de anledningar, som talade för införande
av suppleantinstitutionen i stadsfullmäktige, icke alla eller i lika hög grad
gällde såvitt fråga vöre örn kommunal- och municipalfullmäktige, densamma
dock med hänsyn till den överensstämmelse, som rådde mellan reglerna
för de olika korporationerna, borde införas även i fråga örn sistnämnda
slags fullmäktige. Konstitutionsutskottet (utlåtande nr 22) tillstyrkte
i princip propositionen men föreslog ett annat system för suppleanters
utseende och inkallande än det Kungl. Maj t framlagt. De av utskottet
utarbetade lagförslagen antogos av andra kammaren men avslogos av första
kammaren, varigenom frågan alltså förföll.
Föreliggande fråga var åter föremål för behandling vid 1928 års riksdag.
I sitt utlåtande (nr 5) avstyrkte konstitutionsutskottet då en i ämnet väckt
motion under anförande att de tidigare påtalade olägenheterna av att möjlighet
saknades till suppleanters inkallande minskats bland annat med hänsyn
till kommunikationernas snabba utveckling. Avgörande principiella invändningar
kunde dessutom anföras mot suppleantinstitutionen. Ett införande
av denna institution torde uppmuntra det mångsysslande på det offentliga
livets områden, som nu ofta förekom. Utskottet fann vidare, att ett suppleantsystem
kunde komma att undergräva ansvarskänslan hos de ordinarie
fullmäktige. Det skulle säkerligen visa sig svårt att begränsa institutionens
användning till de fall, då det förelåge fullgiltig! förfall för ordinarie ledamot.
En effektiv kontroll i detta hänseende torde knappast kunna genomföras.
Systemet skulle kunna leda därhän, alt en fullmäktig på grund av
egen bekvämlighet, önskan att slippa deltaga i avgörandet av viss fråga eller
annan dylik orsak komma att nu och då undandraga sig fullgörandet av
sitt representantskap. Utskottet ansåg dessutom, att fara förelåg att institu
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8.
3
tionen skulle komma att tynga fullmäktiges arbete. Riksdagen avslog också
motionen.
Även år 1930 och år 1932 väcktes motioner i frågan. Med upprepande av
skäl, som anförts i 1928 års utlåtande, avstyrkte konstitutionsutskottet motionerna
(utlåtande nr 30 respektive nr 4). Motionerna avslogos av riksdagen.
Vid 1938 års riksdag hemställdes i en motion om utredning och förslag
till bestämmelser av innehåll, alt i stad, som utgjorde egen förstakammarvalkrets,
skulle vid val av stadsfullmäktige tillika utses suppleanter för dessa
med uppgift att vid förfall för stadsfullmäktig deltaga i val av ledamöter
till första kammaren. Konstitutionsutskottet (utlåtande nr 4) tillstyrkte, och
riksdagen (skrivelse nr 83) biföll motionen. Den begärda utredningen är
fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
Till stöd för nu föreliggande förslag om införande av suppleantinstitutionen
i de primärkommunala representationerna ha motionärerna bland annat
anfört följande:
»Ofta händer det, att en eller flera ledamöter av skäl, som fullmäktige
rimligtvis böra godkänna, exempelvis sjukdom, inkallelse till försvarsberedskap
eller fullgörande av allmänt uppdrag i statens eller landstingets
tjänst, nödgas vara borta från sammanträdena. Då platserna efter de frånvarande
stå tomma, blir följden den, att besluten fattas av icke fulltaliga församlingar.
Helt naturligt kan detta i sådana fall, då fullmäktigmandaten tämligen
jämnt fördelats mellan olika meningsriktningar, medföra icke önskvärda
omsvängningar i ställningstagandet till viktiga kommunala frågor. Spörsmålet
har fått ökad betydelse, sedan fullmäktige numera blivit obligatoriska
i kommuner med mer än 700 och församlingar med mer än 1 500 invånare.
Att märka är även, att med den utvidgning av den kommunala
verksamheten, som under senare år ägt rum, svårigheterna på landsbygden
att för utövande av kommunala förvaltningsuppgifter få lämpade personer
ökat. Genom suppleantinstitutionens införande även för de primärkommunala
fullmäktigrepresentationernas del skulle ringen av dem som
äga att handlägga kommunala spörsmål och bära ansvar därför vidgas.
Framhållas bör också de möjligheter lill politisk skolning och fostran till
ansvar, som skulle vinnas genom en dylik reform. Men även andra påtagliga
fördelar skulle vara förenade med reformen. Enligt gällande kommunallagar
sakna .sådana fullmäktige, som erhållit förvaltningsuppdrag med
redovisningsskyldighet lill kommunen, beslutanderätt, när det gäller val
av revisorer och frågor om ansvarsfrihet för de grenar av den kommunala
förvaltningen, i vilka de deltagit. Det är icke ovanligt, att nämnda jävsregel
komplicerar avgörandet av revisionsfrågorna. En minoritet, som i andra
fall icke förmår utöva något inflytande på de kommunala frågornas
behandling, kan vid sådana tillfällen på eli avgörande sätt påverka arén
-
4
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8,
(lenas utgång. Om ojäviga suppleanter funnos, som i dylika fall kunde
rycka in i ledamöternas ställe, borde det bliva lättare, att få de med revisionen
sammanhängande frågorna behandlade på ett tillfredsställande
sätt. Mot tanken på införandet av suppleantinstitutionen för de primärkommunala
fullmäktigförsamlingarnas vidkommande har invänts, att en
sådan reform skulle minska känslan av ansvar hos de ordinarie ledamöterna.
Denna anmärkning sammanhänger med frågan, i vilka fall suppleant
bör inträda i fullmäkligs ställe. Uppenbart synes vara, att suppleant
endast, då fullmäktig kan åberopa förfall eller jäv, bör få inkallas. 1 övrigt
torde man ha rätt att utgå från att de personer, som av sina valmän hedrats
nied förtroendet att vara ledamöter av fullmäktige, i allmänhet äro
så genomträngda av känslan av dem åvilande förpliktelser, att de icke
obehörigen undandraga sig utövandet av sitt uppdrag. Erfarenheterna från
de kommunala förvaltningsorganens verksamhet motsäga icke eif sådant
antagande. Invändningen att inkallad suppleant i regel icke kan antagas
besitta den erfarenhet och vana vid arbetet och den insikt i föreliggande
frågor, som erfordras, torde kunna gendrivas med påpekandet, alt han
delar denna brist med de ledamöter, som nyväljas vid val, och att den träning
i kommunala värv, som han kan erhålla vid sina inkallelser, framdeles,
för den händelse han vid ett annat val inväljes såsom ordinarie ledamot,
kan komma hela kommunen till godo.»
Utskottet ansluter sig till motionärernas uppfattning, att betydande olägenheter
äro förenade med gällande ordning, enligt vilken suppleanter ej
finnas för ordinarie ledamöter i fullmäktiginstitutionerna. Sålunda måste
det anses vara olämpligt, alt suppleant saknas, för det fall att ledamot l. ex.
på grund av sjukdom, för fullgörande av offentligt uppdrag under längre
lid eller till följd av jäv i frågor örn ansvarsfrihet är förhindrad deltaga i
fullmäktiges sammanträden. Nackdelarna med rådande system göra sig särskilt
påminta i de fall, då en ledamots frånvaro medför att ett annat beslut
fattas än vad som skulle skett om den meningsgrupp den frånvarande tillhör
varit fulltaligt representerad. Till stöd för motionens tanke må vidare
framhållas det värdefulla i att vid fullmäkligs avgång personer finnas att
tillgå, som i anledning av sin tidigare ställning som suppleanter förvärvat
erfarenhet eller i varje läll haft större anledning att sätta sig in i det kommunala
arbetet. Eli genomförande av en reform i ämnet komme även att
innebära en lösning av den i 1938 års förut berörda riksdagsskrivelse avsedda
frågan örn utseende av suppleanter för stadsfullmäktige i våra två
största städer vid val av ledamöter till första kammaren. Emot det åsyftade
förslaget skulle möjligen kunna invändas, att därigenom ansvarskänslan
hos fullmäktiges ordinarie ledamöter komme att undergrävas. Enligt utskottets
mening äro emellertid riskerna härför obetydliga, då utskottet
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8.
5
iörulsätter, att anmält hinder icke må godkännas, med mindre verkligt bärande
skäl för utevaro från sammanträde föreligga. Utskottet tillstyrker
alltså en utredning i motionens syfte.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen med bifall till förevarande motion i skrivelse till
Kungl. Majit ville anhålla örn utredning rörande lämpligheten
av införande i kommunallagarna av sådana bestämmelser, att
vid val av stads-, kommunal-, municipal- och kyrkofullmäktige
även suppleanter måtte utses för att inträda såväl vid ledamots
avgång som vid hinder för honom att bevista sammanträde.
Stockholm den 10 mars 1944.
På konstitutionsutskottets vägnar:
JONES ERIK ANDERSSON.
Närvarande: herrar Jones Erik Andersson, Källman, Karl August Johanson, Sandström*, John
Gustavson*, Anders Andersson, Sven Hansson, Oskar Mattsson, Albertsson*,
Arrhén*, Andersson i Igelboda*, Mosesson, Nilsson i Göteborg, Hällgren, Hyling*,
Pettersson i Norregård*, Spångberg, Ekdahl, fru Björck* och herr Nilsson i
Göingegården*.
Ej närvarande vid justeringen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1944:96 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående utseende av suppleanter för stads-, kommunal-, municipaloch kyrkofullmäktige. a1 i texten