Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående utseende av suppleanter för stads-, kommunal-, municipaloch kyrkofullmäktige.

1944-03-10 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1944:8, Utlåtande i anledning av väckt motion angående utseende av suppleanter för stads-, kommunal-, municipaloch kyrkofullmäktige.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8.

1

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 10 mars 1944 kl. 12 m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion

angående utseende av suppleanter för stads-, kommunal-,

municipal- och kyrkofullmäktige.

Uti en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad

motion, nr 177, av herrar Ekdahl och Andersson i Malmö hemställes, »att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte hemställa örn utredning rörande

lämpligheten av införande i kommunallagarna av sådana bestämmelser, att

vid val av stads-, kommunal-, municipal- och kyrkofullmäktige även suppleanter

måtte utses för att inträda såväl vid ledamots avgång som vid hinder

för honom alt bevista sammanträde».

Beträffande motiveringen får utskottet, i de delar den icke här nedan

citeras, hänvisa tili motionen.

Enligt kommunallagarna utses icke för fullmäktige i de borgerliga primärkommunerna

eller för de kyrkliga kommunernas fullmäktige några suppleanter,

vilka vid hinder för valda fullmäktige att bevista sammanträde

kunna inträda såsom ersättare. Efterträdare för fullmäktige, som avgå före

den bestämda tjänstgöringstidens utgång, utses först efter anmälan därom

genom ny röstsammanräkning. Däremot utses i allmänhet vid tillsättande

av kommunala nämnder och styrelser i samband med valet av ledamöter

i dessa ävenledes suppleanter, som kunna ersätta ledamöter, vilka äro förhindrade

att infinna sig vid sammanträde. För landstingens del utses suppleanter

i samband med val av landstingsman.

Frågan örn suppleantinslitutionens införande hos de primärkommunala

representationerna har vid flera tillfällen varit föremål för riksdagens prövning.

Sålunda gjorde lillö års riksdag i anledning av en inom första kammaren

väckt motion framställning lill Kungl. Majit (skrivelse nr 24) om

framläggande av förslag lill sådan ändring av bestämmelserna i förordningarna

örn kommunalstyrelse i stad och örn kommunalstyrelse i Stockholm,

alt vid val av stadsfullmäktige matie utses suppleanter alt inträda såväl vid

ordinarie ledamots avgång som vid inträffande förfall. I konstilutionsutskotBihang

lill riksdagens protokoll 19H. 5 sami. 2 arnt. Nr S.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr <S.

tets till grund för riksdagens beslut liggande utlåtande (nr 4) i ämnet anfördes

därvid bland annat, att i händelse av förhinder för en stadsfullmäktig

hans plats måste stå tom, vilket kunde leda till annat resultat vid val

eller besluts fattande än örn den meningsgrupp, den frånvarande tillhörde,

varit fulltaligt representerad, och att sålunda ett spelrum lämnades åt slumpen,

som kunde inverka störande på kontinuiteten i stadsfullmäktiges arbete.

Därjämte framhölls, att många stadsfullmäktigeledamöter hade andra uppdrag,

t. ex. riksdagsmannauppdrag, som kunde förhindra dem att närvara

vid stadsfullmäktiges sammanträden. Det kunde vidare vara lämpligt, att

därest av en eller annan anledning stadsfullmäktig avginge, personer funnes

att tillgå, vilka såsom suppleanter redan förvärvat erfarenhet i det kommunala

arbetet.

Vid 1918 års lagtima riksdag framlade Kungl. Maj:t proposition (nr 262)

angående införande av suppleantinstitutionen beträffande såväl stads- som

kommunal- och municipalfullmäktige. Föredragande departementschefen

anknöt till de skäl som år 1913 åberopats till stöd för en reform på området.

Han ansåg, att, örn också de anledningar, som talade för införande

av suppleantinstitutionen i stadsfullmäktige, icke alla eller i lika hög grad

gällde såvitt fråga vöre örn kommunal- och municipalfullmäktige, densamma

dock med hänsyn till den överensstämmelse, som rådde mellan reglerna

för de olika korporationerna, borde införas även i fråga örn sistnämnda

slags fullmäktige. Konstitutionsutskottet (utlåtande nr 22) tillstyrkte

i princip propositionen men föreslog ett annat system för suppleanters

utseende och inkallande än det Kungl. Maj t framlagt. De av utskottet

utarbetade lagförslagen antogos av andra kammaren men avslogos av första

kammaren, varigenom frågan alltså förföll.

Föreliggande fråga var åter föremål för behandling vid 1928 års riksdag.

I sitt utlåtande (nr 5) avstyrkte konstitutionsutskottet då en i ämnet väckt

motion under anförande att de tidigare påtalade olägenheterna av att möjlighet

saknades till suppleanters inkallande minskats bland annat med hänsyn

till kommunikationernas snabba utveckling. Avgörande principiella invändningar

kunde dessutom anföras mot suppleantinstitutionen. Ett införande

av denna institution torde uppmuntra det mångsysslande på det offentliga

livets områden, som nu ofta förekom. Utskottet fann vidare, att ett suppleantsystem

kunde komma att undergräva ansvarskänslan hos de ordinarie

fullmäktige. Det skulle säkerligen visa sig svårt att begränsa institutionens

användning till de fall, då det förelåge fullgiltig! förfall för ordinarie ledamot.

En effektiv kontroll i detta hänseende torde knappast kunna genomföras.

Systemet skulle kunna leda därhän, alt en fullmäktig på grund av

egen bekvämlighet, önskan att slippa deltaga i avgörandet av viss fråga eller

annan dylik orsak komma att nu och då undandraga sig fullgörandet av

sitt representantskap. Utskottet ansåg dessutom, att fara förelåg att institu
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8.

3

tionen skulle komma att tynga fullmäktiges arbete. Riksdagen avslog också

motionen.

Även år 1930 och år 1932 väcktes motioner i frågan. Med upprepande av

skäl, som anförts i 1928 års utlåtande, avstyrkte konstitutionsutskottet motionerna

(utlåtande nr 30 respektive nr 4). Motionerna avslogos av riksdagen.

Vid 1938 års riksdag hemställdes i en motion om utredning och förslag

till bestämmelser av innehåll, alt i stad, som utgjorde egen förstakammarvalkrets,

skulle vid val av stadsfullmäktige tillika utses suppleanter för dessa

med uppgift att vid förfall för stadsfullmäktig deltaga i val av ledamöter

till första kammaren. Konstitutionsutskottet (utlåtande nr 4) tillstyrkte, och

riksdagen (skrivelse nr 83) biföll motionen. Den begärda utredningen är

fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Till stöd för nu föreliggande förslag om införande av suppleantinstitutionen

i de primärkommunala representationerna ha motionärerna bland annat

anfört följande:

»Ofta händer det, att en eller flera ledamöter av skäl, som fullmäktige

rimligtvis böra godkänna, exempelvis sjukdom, inkallelse till försvarsberedskap

eller fullgörande av allmänt uppdrag i statens eller landstingets

tjänst, nödgas vara borta från sammanträdena. Då platserna efter de frånvarande

stå tomma, blir följden den, att besluten fattas av icke fulltaliga församlingar.

Helt naturligt kan detta i sådana fall, då fullmäktigmandaten tämligen

jämnt fördelats mellan olika meningsriktningar, medföra icke önskvärda

omsvängningar i ställningstagandet till viktiga kommunala frågor. Spörsmålet

har fått ökad betydelse, sedan fullmäktige numera blivit obligatoriska

i kommuner med mer än 700 och församlingar med mer än 1 500 invånare.

Att märka är även, att med den utvidgning av den kommunala

verksamheten, som under senare år ägt rum, svårigheterna på landsbygden

att för utövande av kommunala förvaltningsuppgifter få lämpade personer

ökat. Genom suppleantinstitutionens införande även för de primärkommunala

fullmäktigrepresentationernas del skulle ringen av dem som

äga att handlägga kommunala spörsmål och bära ansvar därför vidgas.

Framhållas bör också de möjligheter lill politisk skolning och fostran till

ansvar, som skulle vinnas genom en dylik reform. Men även andra påtagliga

fördelar skulle vara förenade med reformen. Enligt gällande kommunallagar

sakna .sådana fullmäktige, som erhållit förvaltningsuppdrag med

redovisningsskyldighet lill kommunen, beslutanderätt, när det gäller val

av revisorer och frågor om ansvarsfrihet för de grenar av den kommunala

förvaltningen, i vilka de deltagit. Det är icke ovanligt, att nämnda jävsregel

komplicerar avgörandet av revisionsfrågorna. En minoritet, som i andra

fall icke förmår utöva något inflytande på de kommunala frågornas

behandling, kan vid sådana tillfällen på eli avgörande sätt påverka arén
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8,

(lenas utgång. Om ojäviga suppleanter funnos, som i dylika fall kunde

rycka in i ledamöternas ställe, borde det bliva lättare, att få de med revisionen

sammanhängande frågorna behandlade på ett tillfredsställande

sätt. Mot tanken på införandet av suppleantinstitutionen för de primärkommunala

fullmäktigförsamlingarnas vidkommande har invänts, att en

sådan reform skulle minska känslan av ansvar hos de ordinarie ledamöterna.

Denna anmärkning sammanhänger med frågan, i vilka fall suppleant

bör inträda i fullmäkligs ställe. Uppenbart synes vara, att suppleant

endast, då fullmäktig kan åberopa förfall eller jäv, bör få inkallas. 1 övrigt

torde man ha rätt att utgå från att de personer, som av sina valmän hedrats

nied förtroendet att vara ledamöter av fullmäktige, i allmänhet äro

så genomträngda av känslan av dem åvilande förpliktelser, att de icke

obehörigen undandraga sig utövandet av sitt uppdrag. Erfarenheterna från

de kommunala förvaltningsorganens verksamhet motsäga icke eif sådant

antagande. Invändningen att inkallad suppleant i regel icke kan antagas

besitta den erfarenhet och vana vid arbetet och den insikt i föreliggande

frågor, som erfordras, torde kunna gendrivas med påpekandet, alt han

delar denna brist med de ledamöter, som nyväljas vid val, och att den träning

i kommunala värv, som han kan erhålla vid sina inkallelser, framdeles,

för den händelse han vid ett annat val inväljes såsom ordinarie ledamot,

kan komma hela kommunen till godo.»

Utskottet ansluter sig till motionärernas uppfattning, att betydande olägenheter

äro förenade med gällande ordning, enligt vilken suppleanter ej

finnas för ordinarie ledamöter i fullmäktiginstitutionerna. Sålunda måste

det anses vara olämpligt, alt suppleant saknas, för det fall att ledamot l. ex.

på grund av sjukdom, för fullgörande av offentligt uppdrag under längre

lid eller till följd av jäv i frågor örn ansvarsfrihet är förhindrad deltaga i

fullmäktiges sammanträden. Nackdelarna med rådande system göra sig särskilt

påminta i de fall, då en ledamots frånvaro medför att ett annat beslut

fattas än vad som skulle skett om den meningsgrupp den frånvarande tillhör

varit fulltaligt representerad. Till stöd för motionens tanke må vidare

framhållas det värdefulla i att vid fullmäkligs avgång personer finnas att

tillgå, som i anledning av sin tidigare ställning som suppleanter förvärvat

erfarenhet eller i varje läll haft större anledning att sätta sig in i det kommunala

arbetet. Eli genomförande av en reform i ämnet komme även att

innebära en lösning av den i 1938 års förut berörda riksdagsskrivelse avsedda

frågan örn utseende av suppleanter för stadsfullmäktige i våra två

största städer vid val av ledamöter till första kammaren. Emot det åsyftade

förslaget skulle möjligen kunna invändas, att därigenom ansvarskänslan

hos fullmäktiges ordinarie ledamöter komme att undergrävas. Enligt utskottets

mening äro emellertid riskerna härför obetydliga, då utskottet

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8.

5

iörulsätter, att anmält hinder icke må godkännas, med mindre verkligt bärande

skäl för utevaro från sammanträde föreligga. Utskottet tillstyrker

alltså en utredning i motionens syfte.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen med bifall till förevarande motion i skrivelse till

Kungl. Majit ville anhålla örn utredning rörande lämpligheten

av införande i kommunallagarna av sådana bestämmelser, att

vid val av stads-, kommunal-, municipal- och kyrkofullmäktige

även suppleanter måtte utses för att inträda såväl vid ledamots

avgång som vid hinder för honom att bevista sammanträde.

Stockholm den 10 mars 1944.

På konstitutionsutskottets vägnar:

JONES ERIK ANDERSSON.

Närvarande: herrar Jones Erik Andersson, Källman, Karl August Johanson, Sandström*, John

Gustavson*, Anders Andersson, Sven Hansson, Oskar Mattsson, Albertsson*,

Arrhén*, Andersson i Igelboda*, Mosesson, Nilsson i Göteborg, Hällgren, Hyling*,

Pettersson i Norregård*, Spångberg, Ekdahl, fru Björck* och herr Nilsson i

Göingegården*.

Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:96 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående utseende av suppleanter för stads-, kommunal-, municipaloch kyrkofullmäktige. a1 i texten