Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9

1944-03-16 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1944:9, Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9.

1

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 17 mars 1944 kl. 6 em.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning ao Kungl. Maj.ts

proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 5 § lagen den 23 maj 192A (nr 130)

örn förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap.

Till konstitutionsutskottets handläggning ha båda kamrarna den 22 februari

1944 hänvisat en av Kungl. Maj:t till riksdagen avlåten proposition, nr

94, med nedan intagna förslag till lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen

den 23 maj 1924 (nr 130) örn förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till det vid propositionen

fogade utdraget av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden den

21 januari 1944 i de delar detta ej här nedan återgives.

Enligt 5 § i 1924 års lag örn förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap

äger Konungen, på ansökan, till svensk medborgare upptaga (naturalisera)

utlänning, som 1. fyllt tjuguett år; 2. sedan fem år har hemvist bär

i riket; 3. gjort sig känd för hederlig vandel; samt 4. har möjlighet att försörja

sig och sin familj. Finnes sökandens upptagande till svensk medborgare

medföra gagn för riket, eller har sökanden förut ägt svenskt medborgarskap,

eller föreligga eljest med hänsyn till sökandens förhållanden synnerliga

skäl för hans upptagande till svensk medborgare, får svenskt medborgarskap

beviljas honom utan hinder av de under punkterna 1 och 2 stadgade

villkoren. Upphör ej sökanden enligt rätten i det land, han tillhör, i och

med sin naturalisation som svensk medborgare att vara medborgare i det

landet, utan fordras härför medgivande av landets regering eller annan myndighet

därstädes, skall, såframt ansökningen bifalles och sökanden ej redan

styrkt att sådant medgivande lämnats, som villkor för medborgarskapets förvärvande

stadgas, att sökanden skall inom viss tid och inför den länsstyrelse,

som Konungen bestämmer, styrka att dylikt medgivande lämnats. Det åligger

länsstyrelsen att pröva, huruvida behörigt bevis företetts, och att därom

meddela beslut. Kan sökanden ej förete bevis som nyss nämnts, kan, där

synnerliga skäl därtill äro, medborgarskap ändock beviljas honom av Konungen.

I skrivelse den 25 maj 1938 (nr 328) anhöll riksdagen, i anledning av en

inom andra kammaren väckt motion (nr 1), om skyndsam allsidig utredning

angående utlandssvenskarnas rättigheter och skyldigheter i syfte alt fastare

Bihang till riksdagens protokoll 19H. 5 sand. 2 avd. Nr 9—10.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9.

knyta banden mellan dem och hemlandet. Riksdagen hemställde tillika, att

Kungl. Maj:t måtte med ledning av utredningen framlägga förslag till riksdagen.

Sedan Kungl. Hajd den 18 november 1938 anbefallt socialstyrelsen att

verkställa den utredning, varom riksdagen gjort framställning, samt att inkomma

med de förslag, vartill utredningen kunde föranleda, överlämnade

socialstyrelsen med skrivelse den 30 september 1941 utredning och förslag

i ärendet (SOU 1941:36). Styrelsen förordade bl. a. viss ändring i 5 § medborgarskapslagen

i syfte att bereda lättnader i villkoren för återvinnande avsvenskt

medborgarskap. Enligt förslaget skulle Kungl. Maj:t erhålla befogenhet

att, när fråga vore om förutvarande svenska medborgare, meddela dispens

även från de i paragrafen uppställda villkoren örn hederlig vandel och

försörjningsförmåga. Detta förslag mottogs med sa gott som enhälligt gillande

i de yttranden, som avgåvos över styrelsens betänkande. Endast såtillvida

framställdes erinringar, som ett par myndigheter väl tillstyrkte förslaget örn

rätt för Kungl. Maj :t att medgiva dispens från kravet på försörjningsförmåga

men avstyrkte förslaget i vad det avsåge möjlighet till eftergift från kravet

att sökanden skulle ha gjort sig känd för hederlig vandel.

I två motioner (I: 72 och II: 107) vid 1941 års riksdag föreslogs, att riksdagen

i skrivelse lill Kungl. Maj:t måtte hemställa örn utredning i syfte att

underlätta för svenskfödda personer, vilka förlorat sitt svenska medborgarskap,

att återvinna detsamma, ehuru de saknade tillfredsställande möjligheter

att försörja sig och sin familj. Motionerna avstyrktes av konstitutionsutskottet

(utlåtande nr 9) under framhållande av att den visserligen indispensabla

regeln, att sökanden för erhållande av svenskt medborgarskap skulle ha

möjlighet att försörja sig och sin familj, avsiktligen så formulerats, att den i

tillämpningen medgåve ett visst mått av diskretionärt bedömande. Vidare

erinrade utskottet om att ifrågavarande naturalisationsvillkor i praxis icke

heller alltid upprätthållits med större stränghet beträffande personer, som

tidigare varit svenska medborgare, och att det ytterst sällan inträffat, att

svenskfödda personers ansökningar om naturalisation avslagits på grund

av bestämmelsen i medborgarskapslagen örn försörjningsförmågan. Utskottet

hänvisade därjämte till att spörsmålet bomme att beaktas vid den förut

nämnda, inom socialstyrelsen pågående utredningen. Utskottets hemställan

bifölls av riksdagen.

Vid 1942 års riksdag väcktes en motion (II: 159), vari hemställdes, att riksdagen

ville för sin del besluta sådana ändringar i 5 § medborgarskapslagen,

att f. d. svenska medborgare efter dispens av Kungl. Maj:t kunde återförvärva

svenskt medborgarskap även örn de icke kunde uppfylla däri uppställda

villkor angående försörjningsförmåga. Motionen behandlades av konstitutionsutskottet,

som i sitt utlåtande (nr 2) hänvisade till alt socialstyrelsens

förut omnämnda utredning nu vore fullbordad och att den i motionen berörda

frågan jämte vissa andra medborgarskapslagen vidkommande spörsmål

däri upptagits till behandling. Då emellertid socialstyrelsens betänkande remitterats

till ett antal myndigheter och enskilda organisationer, och då en

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9.

3

lagändring i motionens syfte utan större olägenhet borde kunna anstå till

dess utredningen slutförts, avstyrkte utskottet, som erkände det beaktansvärda

i syftemålet med motionen, bifall till densamma. I enlighet med utskottets

hemställan avslog riksdagen motionen.

Vid 1943 års riksdag framfördes frågan ånyo i en motion (11:40) med

samma yrkande som i den vid 1942 års riksdag väckta motionen. I utlåtande

(nr 5) över motionen anförde konstitutionsutskottet att, enligt vad utskottet

inhämtat, under år 1942 intet fall förekommit, där Kungl. Maj:t avslagit en

före detta svensk medborgares ansökning örn återfående av svenskt medborgarskap,

därför att denne ej fyllt medborgarskapslagens krav beträffande

försörjningsförmågan. Något trängande behov av en omedelbar lagändring

i motionens syfte kunde sålunda icke anses föreligga. Denna syntes utskottet

lämpligen kunna anstå, till dess den inom justitiedepartementet pågående

överarbetningen av socialstyrelsens förslag till såväl den nu ifrågasatta som

vissa andra ändringar i medborgarskapslagen blivit slutförd. Utskottet förväntade,

att detta skulle kunna ske inom en snar framtid, så att proposition

i ämnet senast skulle kunna föreläggas 1944 års lagtima riksdag. Under hänvisning

till nu anförda omständigheter ansåge sig utskottet för närvarande

ej böra tillstyrka bifall till det i motionen framförda förslaget om en omedelbar

ändring i medborgarskapslagen. Utskottet hemställde, att motionen

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. — I en till utlåtandet fogad

reservation av sju ledamöter av utskottet hemställdes, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t ville anhålla om framläggande snarast möjligt och

senast vid 1944 års riksdag av förslag till sådana ändringar i medborgarskapsslagen,

att förutvarande svenska medborgare kunde återförvärva svenskt medborgarskap

även om de icke uppfyllde i lagen uppställda villkor angående försörjningsförmåga.

Enligt reservanternas mening borde, i samband med genomförandet

av den förordade ändringen i medborgarskapslagen, sådana ändringar

vidtagas i gällande fattigvårdslagstiftning, att statens skyldighet att

ersätta fattigvårdssamhälle dess kostnader för obligatorisk fattigvård av förutvarande

svenska medborgare finge fortbeslå, även sedan dessa genom dispens

förvärvat svenskt medborgarskap. — Vid ärendets behandling i riksdagen

biföll första kammaren utskottets hemställan, varemot andra kammaren

biföll reservationen. Frågan hade alltså förfallit.

I nu förevarande proposition föreslås sådan ändring i 5 § medborgarskapslagen,

att förutvarande svensk medborgare skall kunna upptagas till svensk

medborgare även om han icke har möjlighet att försörja sig och sin familj.

Föredragande departementschefen har till stöd för propositionen anfört

bl. a. följande:

Vad först angår det i medborgarskapslagen uppställda kravet att sökanden

skall äga möjlighet att försörja sig och sin familj är det uppenbart,

att detta i princip bör upprätthållas. Emellertid kunna obestridligen, särskilt

då fråga är örn personer som tidigare varit svenska medborgare, fall

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9.

förekomma, då ett upprätthållande av kravet med hänsyn till omständigheterna

framstår såsom obilligt. Väl torde den i lagen givna formuleringen

av kravet lämna utrymme för en tämligen fri prövningerätt för Kungl.

Majit beträffande vad som i detta hänseende skall fordras, men örn exempelvis

sökanden under de senaste åren åtnjutit fattigvårdsunderstöd, som

ej återbetalats, lärer hinder för naturalisation få anses föreligga. Särskilt

under nuvarande förhållanden kan det inträffa att en svenskfödd kvinna,

som genom äktenskap med utlänning och utflyttning till mannens hemland

förlorat sitt svenska medborgarskap, efter mannens död eller eljest efter

äktenskapets upplösning icke kan återvinna svenskt medborgarskap på grund

av att hon icke kan anses fylla lagens krav på försörjningsförmåga. Fall av

denna art, då sålunda ansökan om naturalisation måst avslås av Kungl. Maj :t,

ha hittills icke förekommit i något större antal. Det kan emellertid icke anses

tillfredsställande att möjlighet saknas att i dylika fall göra avvikelse från

det nu i lagen uppställda kravet. Jag ansluter mig därför till socialstyrelsens

förslag om en uppmjukning av medborgarskapslagen på denna punkt.

Enligt socialstyrelsens förslag skulle det nya undantaget gälla endast de

fall då sökanden tidigare varit svensk medborgare. Även i andra fall kunna

visserligen starka skäl tala för att eftergift från kravet på försörjningsförmåga

medgåves, såsom exempelvis då sökanden bott här i landet mycket lång tid,

kanske nästan kela sitt liv, och först då den egna försörjningsförmågan tryter

söker svenskt medborgarskap. De skäl som tala för dispensmöjlighet ha

emellertid icke samma tyngd när det gäller personer som icke tidigare varit

svenska medborgare. Försiktigheten synes därför bjuda att nu begränsa dispensmöjligheten

till de fall då sökanden tidigare varit svensk medborgare.

Enligt socialstyrelsens förslag skulle, när sökanden tidigare varit svensk

medborgare, eftergift kunna ske även från kravet att sökanden skall ha

gjort sig känd för hederlig vandel. Såsom i ett par yttranden anförts möta

emellertid från principiell synpunkt betänkligheter att medgiva dispens från

ett dylikt krav. Redan genom formuleringen av det uppställda villkoret lärer

Kungl. Majit ha befogenhet att bortse från förhållanden som ligga långt tillbaka

i tiden, såframt sökandens därefter förda vandel icke giver anledning

till anmärkning. Tillräckliga skäl för en vidgad dispensmöjlighet för Kungl.

Majit i detta avseende ha enligt min mening icke förebragts. Jag anser mig

därför icke böra föreslå någon ändring av medborgarskapslagen på denna

punkt.

Såsom i den förut lämnade redogörelsen omnämnts, har vid 1943 års riksdag

ifrågasatts, om icke i samband med sådan ändring av medborgarskapslagen,

att Kungl. Majit ägde naturalisera förutvarande svenska medborgare

även om de ej uppfyllde kravet på försörjningsförmåga, borde vidtagas ändring

i fattigvårdslagstiftningen så att statens skyldighet att ersätta fattigvårdssamhälle

dess kostnader för obligatorisk fattigvård av förutvarande svenska

medborgare finge fortbestå, även sedan dessa genom dispens förvärvat svenskt

medborgarskap. Jag vill i anledning härav framhålla, att endast svenska med
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9.

5

borgare ha hemortsrätt enligt fattigvårdslagen och att den, som genom naturalisation

blir svensk medborgare, icke förvärvar hemortsrätt så länge han åtnjuter

annan obligatorisk fattigvård enligt 1 § fattigvårdslagen än vissa kostnader

för skolgång, läkarvård o. d. Om en utländsk medborgare, som åtnjuter

obligatorisk fattigvård av nu ifrågavarande art, upptages till svensk medborgare

trots den bristande försörjningsförmågan, lärer därför fattigvårdssamhällets

rätt till gottgörelse av staten kvarstå, så länge fattigvård utgår.

Vidare gäller, att den som fyllt sextio år icke därefter kan förvärva ny hemortsrätt.

I fråga om person, som naturaliseras vid högre ålder, föreligger således

städse rätt för fattigvårdssamhälle till gottgörelse av staten för sådan

fattigvård som nu angivits. Vad åter angår de fall, då en utlänning som icke

åtnjuter fattigvård upptages till svensk medborgare och han, efter att genom

mantalsskrivning före sextio års ålder ha vunnit hemortsrätt i visst fattigvårdssamhälle,

skulle under något följande år komma i behov av fattigvård,

gäller redan nu att fattigvårdssamhället icke har någon rätt till gottgörelse av

staten för den fattigvård som sålunda utgives. Den av mig föreslagna lättnaden

i kravet på försörjningsförmåga vid naturalisation beviljande kan visserligen

tänkas föranleda en något ökad risk för att den som naturaliserats

framdeles kan bliva i behov av fattigvård. Denna möjlighet kan dock icke anses

utgöra tillräcklig anledning att frångå nyssnämnda princip i fattigvårdslagen.

Utskottet finner ej skäl till erinan mot det i propositionen, i syfte att bereda

lättnader i villkoren för återvinnande av svenskt medborgarskap, framlagda

förslaget till ändring i medborgarskapslagen och hemställer därför,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande proposition

nr 94, ville antaga följande

Lag

angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 23 maj 1924 (nr 130) om

förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap.

Härigenom förordnas, att 5 § lagen den 23 maj 1924 örn förvärvande och

förlust av svenskt medborgarskap skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

5 §.

Konungen äger---sin familj.

Finnes sökandens upptagande till svensk medborgare medföra gagn för

riket, eller har sökanden förut ägt svenskt medborgarskap, eller föreligga eljest

med hänsyn till sökandens förhållanden synnerliga skäl för hans upptagande

till svensk medborgare, må svenskt medborgarskap honom beviljas

utan hinder av här ovan under punkterna 1 och 2 stadgade villkor. Har sö
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9.

kandell förut ägt svenskt medborgarskap, må avvikelse ske jämväl från vad

ovan under punkt 4 stadgats.

Upphör ej---Konungen beviljas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1944.

Stockholm den 16 mars 1944.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

Närvarande: herrar Hallén, Jones Erik Andersson, Sandegård, Herlitz, Karl August Johanson,

Sandström*, Björck*, Anders Andersson, Oskar Mattsson*, John Sandberg,

Albert Andersson*, Thorell, Gardell, Fast*, Mosesson, Hällgren, Fält,

Ryling*, Spängberg och Gustafsson i Bogla.

* Ej närvarande vid justeringen.

Särskilt yttrande

av herr Mosesson, som anfört:

»Jag biträdde föregående år den till konstitutionsutskottets utlåtande nr

5 fogade reservationen, vari framhölls lämpligheten av att i samband med

den ifrågasatta ändringen av 5 § medborgarskapslagen ändring även vidtogs

i fattigvårdslagstiftningens bestämmelser om fattigvårdskostnadernas fördelning.

Föredragande departementschefens av utskottet återgivna uttalande

i denna fråga har emellertid minskat mina betänkligheter mot en uppmjukning

av naturalisationsbestämmelserna utan en samtidig ändring i fattigvårdslagstiftningen.

Skulle den oförmodade händelse inträffa att en liten

och ekonomiskt svag kommun komme att bli hårt belastad med fattigvårdskostnader

som följd av att personer upptagits till svenska medborgare efter

dispens från kravet på försörjningsförmåga, är jag förvissad om att statsmakterna

skola finna det angeläget att träda hjälpande emellan. Med hänsyn

härtill anser jag mig kunna biträda utskottets förslag.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:132 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående överskridande av viss anslagspost i avlöningsstaten för statens brandskola. s. 8 i texten