Utlåtande i anledning av dels Kungl. Majus i statsverkspropositionen gjorda f ramställning om anslag till mödrahjälp, dels Kungl. Majus proposition med förslag till förordning örn ändrad lydelse av 1, 2 och 4 §§ förordningen den 11 juni 1937
1944-03-17 · 20 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 17 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
S2LU 1944:1, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Majus i statsverkspropositionen gjorda f ramställning om anslag till mödrahjälp, dels Kungl. Majus proposition med förslag till förordning örn ändrad lydelse av 1, 2 och 4 §§ förordningen den 11 juni 1937
Dokumentets text
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.
1
Nr 1.
Ankom till riksdagens kansli den 17 mars 1944 kl. 3 em.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Majus i statsverkspropositionen
gjorda f ramställning om anslag till
mödrahjälp, dels Kungl. Majus proposition med förslag
till förordning örn ändrad lydelse av 1, 2 och
4 §§ förordningen den 11 juni 1937 (nr 339) örn
" mödrahjälp, m. m. dels ock motioner, väckta i an
ledning
av sistnämnda proposition.
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln (punkt 13
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 4 januari
1944) föreslagit riksdagen att till Mödrahjälp för budgetåret 1944/45 anvisa
ett förslagsanslag av 12 800 000 kronor.
Vidare har Kungl. Majit genom en den 4 januari 1944 dagtecknad proposition,
nr 28, vilken hänvisats till lagutskott och tilldelats andra lagutskottet,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag
till
1) förordning örn ändrad lydelse av 1, 2 och 4 §§ förordningen den 11 juni
1937 (nr 339) örn mödrahjälp;
2) förordning örn ändrad lydelse av 2 och 6 §§ förordningen den 11 juni
1937 (nr 338) örn moderskapspenning;
3) lag om ändrad lydelse av 9 § lagen den 6 juni 1924 (nr 361) örn samhällets
barnavård och ungdomsskydd (barnavårdslag); samt
4) förordning om ändrad lydelse av 32 § förordningen den 26 juni 1931
(nr 280) örn erkända sjukkassor.
I anledning av sistnämnda proposition hava inom riksdagen väckts två
motioner, nämligen nr 267 i första kammaren av herr Nilsson, Bernhard, m. fl.
och nr 431 i andra kammaren av herr Hagård m. fl.
I motionerna, vilka äro likalydande, hemställes, att riksdagen vid behandlingen
av propositionen nr 28 måtte besluta, att 1 och 4 §§ i förordningen örn
ändrad lydelse av 1, 2 och 4 §§ förordningen den 11 juni 1937 (nr 339) örn
mödrahjälp måtte erhålla följande lydelse:
»1 §.
Kvinna, som-----statsmedel.
Mödrahjälp lämnas —---av högst trehundra kronor vid flerbörd högst
Bihang till riksdagens protokoll 1944. 6 sami. 2 avd. Nr 1.
033 44
2
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.
fyrahundra kronor. Erfordras mödrahjälp för särskilt kostsam hjälpform, befinner
sig modern i nödställd belägenhet eller föreligga eljest synnerliga skäl,
må dock beloppen höjas med högst etthundra kronor.
Då anledning — ---- räntefritt lån.
Mödrahjälp må ej ----vad sålunda stadgas.
4§-
Ansökan örn -— --av barnavårdsmannen.
Mödrahjälp skall---till prövning. Inträffar omständighet, som kan
föranleda mödrahjälp, å sådan tidpunkt, att ansökan ej kunnat ingivas inom
nyssnämnda tid, äger dock socialstyrelsen medgiva, att ansökan må upptagas
till prövning.
Vid ansökan---- för nedkomsten.»
Enligt överenskommelse mellan statsutskottet och andra lagutskottet hava
punkt 13 i statsverkspropositionen, femte huvudtiteln, propositionen nr 28
samt ovannämnda båda motioner hänskjutits till behandling i sammansatt
stats- och andra lagutskott.
Beträffande de skäl, som åberopats för de av Kungl. Majit framlagda förslagen,
ävensom i fråga örn de skäl motionärerna andragit till stöd för sitt
yrkande, får utskottet, i den man redogörelse därför icke lämnas här nedan,
hänvisa till propositionerna och motionerna.
Höjning av mödrabjälpens maximibelopp.
I motion (II: 35) vid 1943 års riksdag hemställdes örn höjning av mödrahjälpens
maximibelopp från nuvarande 300 kronor till 350 kronor i de fall
då, utöver andra hjälpformer, behov av tandvård nödvändigtvis måste tillgodoses.
Andra lagutskottet framhöll i sitt utlåtande över motionen (nr 34), att
en höjning av mödrahjälpens maximibelopp givetvis kunde väcka betänkligheter
i nuvarande statsfinansiella läge, men att övervägande skäl dock enligt
utskottets mening talade för att denna fråga gjordes till föremål för en
utredning, varvid bland annat borde närmare övervägas, huruvida, i enlighet
med vad i motionen hemställts, förhöjt belopp kunde föreskrivas utgå endast
under den förutsättningen, att behov av tandvård förelåge.
I enlighet med utskottets förslag anhöll riksdagen i skrivelse (nr 284) örn
skyndsam utredning beträffande, bland annat, frågan örn höjning av mödrahjälpens
maximibelopp.
Genom beslut den 17 juni 1943 uppdrog Kungl. Majit ifrågavarande utredning
åt socialstyrelsen.
I skrivelse den 12 november 1943 har socialstyrelsen därefter till fullgörande
av nyssnämnda uppdrag framlagt utredning och förslag i frågan.
Socialstyrelsen har till en början verkställt utredning rörande den hittillsvarande
tillämpningen av mödrahjälpsförordningen. I följande av styrelsen
uppgjorda tabeller belysas huvuddragen av utvecklingen.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1. 3
Möll liliij iil pens värde samt hjälpta mödrar åren 11)38—1942.
Kalenderår
Mödrahjä
p , kronor
Hjälpta
mödrar
Genomsnittligt
belopp per
beviljad
ansökan,
kronor
Bidrag utan
återbetalnings- skyldighet
Lån
Antal
Procent av antal
levande födda
barn
1938
6,711.597
138,705
34,265
34.9
200
1939
8.554,998
124,618
45,726
47.2
190
1940
K,706,644
107,845
42,178
44.o
162
1941
8,754,542
72,456
50,071
50.4
176
1942
9,953,523
34,456
53,681
47.s
186
Av riksdagen anslagna medel och nettoutgifterna under budgetåren 1938/39—1943/44.
Budgetår
Anslag
Netto utgifter
kronor
kronor
1937/381)
1,000,000
2,523,367
1938/39
1,700,000
8,691,633
1939/40
5,800,000
7,278,190
1940/41
6,500,000
7,374,015
1941/42
6,500,000
9,473,396
1942/43
7,500,000
10,014,951
1943/44
9,500,000
Beträffande mödrahjälpens relativa fördelning på olika hjälpt Örmer hänvisar
socialstyrelsen till följande tabell:
Mödrahjälpens fördelning på olika hjälpformer, i procent av den beviljade mödrahjälpens
värde, halvårsvis 1h 1941—80/e 1943.
Hjälpformer
194 1
1942
1943
Vi—3 V12
Vl—30/6
1/l—31/12
‘/i—3%
Tandvård.....................
21.1
21.4
21.9
21.1
Kostförbättring....................
19.2
18.4
15.i
13.9
Hemhj älp.......................
10.8
ll.i
11.0
10.7
Barnets utrustning ................
7.o
8.0
9.2
9.7
Moderns utrustning..............
29.4
29.o
31.o
31.2
Inackordering....................
7.4
7.5
7.4
7.5
Barnvagn......................
2.7
3.0
2.8
3.8
Övriga ändamål (huvudsakligen kost- nader för resor och sjukvård) ....
2.4
1.6
1.6
2.1
Summa
100.0
lOO.o
lOO.o
100 o
Socialstyrelsen anför vidare:
Antalet fall i vilka mödrahjälpsnämnderna beviljat maximibelopp, varmed
här avses understöd med 275—300 kronor, kan icke redovisas annat än för
enstaka tidsperioder. Av tillgängliga uppgifter synes dock framgå att antalet
maximifall befinner sig i ökning. Sålunda visade en undersökning avseende
'') Första halvåret 1938.
4
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.
lörsta kvartalet år 1941 att 12 procent av samtliga mödrar, som erhöllo hjälp,
fingo maximibelopp, medan motsvarande procenttal för första halvåret 1943
stigit till 20 procent. Detta procenttal skulle med säkerhet vara avsevärt större,
därest icke vissa mödrahjälpsnämnder systematiskt reserverade maximibeloppet
för ett fåtal hjälpsökande med utomordentligt trängande hjälpbehov.
Av maximifallen första halvåret 1943 har tandvårdsbehov förelegat i 40 %,
motsvarande 2,193 mödrar. Av dessa mödrar, som beviljats maximibelopp,
inkluderande tandvård, ha 238 eller 11 procent haft tandvårdskostnader uppgående
till högst 50 kronor, 832 eller 38 procent över 50 men högst 100 kronor.
1,074 eller 49 procent över 100 men högst 200 kronor samt 49 eller 2 procent
över 200 kronor.
Att märka är att den allmänna prisstegringen sedan år 1938 givetvis medfört,
att mödrahjälpens realvärde avsevärt minskat. Lednadskostnadsindex
har från den 1 januari 1938 till den 1 oktober 1943 stigit med 44 %.
Socialstyrelsen har inhämtat yttranden från samtliga mödrahjälpsnämnder
rörande förslaget till höjning av mödrahjälpens maximibelopp. Samtliga
nämnder ha ansett, att en dylik höjning bör komma till stånd.
Tio nämnder lia tillstyrkt förslaget i förenämnda riksdagsmotion att höjningen
endast skulle avse sådana fall då, utöver andra hjälpfÖrmer, behov av
tandvård förelåge. Fyra nämnder ha ansett, att det förhöjda beloppet borde
utgå förutom i samband med tandvårdsbehov även på grund av andra uppkomna
behov. Två av dessa senare nämnder, nämnderna i Gävle stad och
Gävleborgs läns landstingsområde, lia föreslagit förhöjning även vid kostsamma
resor i samband nied förlossningen; en nämnd, i Stockholms läns
landstingsområde, vid flerbarnsfödslar och i de fall, då mödrahjälpen beviljas
till inackordering å mödrahem; samt majoriteten i mödrahjälpsnämnden
i Jönköpings läns landstingsområde enbart vid inackordering å mödrahem.
Femton nämnder ha föreslagit generell höjning utan att såsom förutsättning
härför kräva förekomsten av något särskilt hjälpbehov. Två nämnder,
i Kopparbergs och Kronobergs läns landstingsområden, ha velat bibehålla
den nuvarande maximigränsen men förordat att ett förhöjt belopp skulle
kunna utgå i vissa fall, dock utan att behovet skulle vara av viss art. Mödrahjälpsnämnden
i Stockholms stad har alternativt föreslagit detsamma.
Beträffande maximibeloppets storlek ha flertalet nämnder tillstyrkt det i
motionen föreslagna beloppet 350 kronor. Fyra nämnder ha föreslagit ett
maximibelopp å 400 kronor och två nämnder 500 kronor. Några nämnder ha
tillstyrkt höjning utan angivande av visst belopp.
Socialstyrelsen har för sin del anfört:
Styrelsen vill erinra örn att levnadskostnadsindex från den 1 januari 1938
till den 1 oktober 1943 ökat med något mer än 44 procent, vilket betyder, att
mödrahjälpens maximibelopp för att uppvisa en liknande stegring skulle behöva
höjas från 300 till 432 kronor. Såväl det genomsnittliga beloppet per
ansökan som det genomsnittliga antalet beviljade maximibelopp förete också
en stigande tendens.
Socialstyrelsen uttalar såsom sin uppfattning, att antalet fall där maximibeloppet
utdelats skulle ha överstigit 20 procent, därest icke vissa nämnder
reserverat maximibeloppet för ett fåtal hjälpsökande med trängande hjälpbehov.
Under åberopande av det anförda och med hänvisning till mödrahjälpsnämndernas
yttranden ger styrelsen uttryck för den meningen att höjning
opaginerad Kontrollera mot PDF
0
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.
av mödrahjälpens maximibelopp bör genomföras snarast möjligt. Beträffande
det sätt, varpå en sådan höjning bör ske, yttrar styrelsen:
Med hänsyn till att bidrag till tandvård utgått i mindre än hälften eller 40
procent av de under första halvåret 1943 beviljade maximibeloppen och att i
nära 50 procent av dessa tandvårdsfall kostnaderna uppgått till högst 100
kronor vill styrelsen avvisa tanken på att begränsa höjningen till att gälla
endast sökande, som ha behov av tandvård.
Vissa mödrahjälpsnämnder ha föreslagit, att särskilda bestämmelser
skulle gälla för fall, där behov av vistelse å mödrahem förelåge och där mera
avsevärda kostnader för resor funnes. Styrelsen anser helt allmänt det vara
mindre lämpligt att införa några undantagsbestämmelser för vissa kategorier
hjälpbehövande. Det kan nämligen med fog befaras, att missnöje lätt uppstår,
därest vissa mödrar med behov, som privilegierats i bestämmelserna,
skulle erhålla hjälp till högre värde än mödrar med lika stora behov men av
annan art. Det synes styrelsen i stället angeläget att maximibeloppet sättes
så högt att beviljad mödrahjälp i regel kan täcka sådana extraordinära behov.
Styrelsen vill därför föreslå, att maximibeloppet, med ett undantag, som
nedan skall beröras, bestämmes till 400 kronor.-----
Socialstyrelsen övergår härefter till frågan örn högre maximibelopp vid
flerbörder och anför härom:
Moderskapspenningen utgår med samma belopp vare sig kvinnan föder
ett eller flera barn. Någon hjälp att täcka det extra behov, som vid flerbörd
uppstår för barnens utrustning, gives alltså icke härigenom. Vidare tillkommer,
att större behov i regel uppstå för hemhjälp, kostförbättring och
barnvagn. Dessutom bör man i detta sammanhang uppmärksamma att flerbörd
plägar förekomma flera gånger i samma familj. Man torde också kunna
utgå från att andra mödrar lättare skulle förstå en särbestämmelse av nämnda
art än beträffande till exempel tandvård.
Under tioårsperioden 1931—1940 förekommo 13.6 flerbörder per 1,000
barnsbörder. De fall som komma att inträffa bland kvinnor, vilka äro berättigade
till mödrahjälpens maximibelopp, torde bliva jämförelsevis få. Av
ekonomiska skäl synes alltså icke föreligga någon anledning till tvekan inför
en höjning av maximibeloppet i dessa fall från 400 till 500 kronor. Av hela
antalet under år 1942 beviljade fall, 53,681, skulle nämligen omkring 700 ha
varit flerbörder, varav ungefär 150 torde ha förekommit i fall, som erhållit
maximibeloppet 300 kronor. Kostnadsökningen i anledning av den förordade
särbestämmelsen för flerbörder, 100 kronor per fall, skulle alltså medföra en
total utgiftsökning per år av omkring 15,000 kronor.
Under åberopande av det anförda har styrelsen föreslagit, att 1 § andra
stycket mödrahjälpsförordningen skall erhålla följande lydelse:
»Mödrahjälp lämnas i den form, som för varje särskilt fall finnes lämpligast,
i en oller flera poster, till ett sammanlagt värde av högst fyrahundra
kronor. Vid flerbörd må värdet dock uppgå till högst femhundra kronor.»
Beträffande den utgiftsökning, som skulle komma att föranledas av den
sålunda förordade höjningen av mödrahjälpens maximibelopp, har styrelsen
överslagsvis beräknat, att densamma för budgetåret 1944/45 icke torde komma
att överstiga 1,000,000 kronor. Därvid har styrelsen utgått från att någon
genomgående förskjutning av samtliga mödrahjälpsunderstöd till högre
värden icke skulle komma att äga rum.
6 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.
Över socialstyrelsens förslag Ira yttranden avgivits av statskontoret, medicinalstyrelsen,
socialvårdskommittén samt svenska fattigvårds- och harnavårdsförbundet.
Statskontoret anser, att höjningen bör begränsas till 50 kronor eller till
ett maximibelopp av 350 kronor, dock att värdet av mödrahjälpen vid flerbörd
finge höjas till 450 kronor.
Medicinalstyrelsen samt svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet
instämma i socialstyrelsens förslag.
Socialvårdskommittén anför bland annat:
Av utredningen framgår, att mödrahjälpens medelvärde år 1941 uppgick
till IVO kronor och år 1942 till 186 kronor. Antalet fall. där maximibeloppet
beviljats, är jämförelsevis ringa. Även örn förstnämnda förhållande skulle
kunna tillskrivas den av socialstyrelsen anmärkta omständigheten, att vissa
mödrahjälpsnämnder på grund av en principiellt felaktig prövning icke utnyttja
de möjligheter till behovens täckande, som mödrahjälpsförordningen
medgiver, så synes det i alla fall synnerligen tveksamt, örn den föreliggande
utredningen giver stöd för ett förslag örn en generell höjning av mödrahjälpens
maximibelopp. Redan nu gällande bestämmelser lämna enligt kommitténs
mening utrymme för ett tillgodoseende i större utsträckning än som i praktiken
skett av behoven i de enskilda fallen. Även ekonomiska skäl tala mot
en reform sådan som socialstyrelsen föreslår. Styrelsen utgår visserligen
från att någon genomgående förskjutning av samtliga mödrahjälpsunderstöd
till högre värden icke skall äga rum i anledning av maximibeloppets höjning,
men all erfarenhet talar enligt kommitténs mening för att en sådan förskjutning
icke kan undvikas i praktiken. Det är givetvis omöjligt att förutsäga,
vilken kostnadsökning som skulle uppkomma, örn socialstyrelsens förslag genomföres,
men att den icke kan antagas stanna vid av socialstyrelsen beräknade
1,000,000 kronor finner kommittén uppenbart.
En reform i fråga örn mödrahjälpens maximibelopp bör därför enligt
kommitténs mening av såväl sakliga som ekonomiska skäl inskränka sig till
att öka hjälpmöjligheterna i vissa fall, då behovet är särskilt stort, d. v. s.
framför allt i sådana fall där maximibeloppet redan med nuvarande bestämmelser
befinnes otillräckligt.---Kommittén finner således för sin del
en tillfredsställande lösning vara, att mödrahjälpsnämnderna tillerkännas rätt
att, där synnerliga skäl föreligga, bevilja mödrahjälp till ett sammanlagt värde
av högst 400 kronor.
Därest så skulle befinnas lämpligt med hänsyn till lagstiftningens enhetliga
tillämpning och ur kontrollsynpunkt, skulle en dylik bestämmelse kunna
kompletteras med ett stadgande av innebörd, att vederbörande mödrahjälpsnämnd
skulle till socialstyrelsen översända uppgift angående ärende, vari
mödrahjälpens värde överstigit 300 kronor.
Vid flerbörd bör, såsom socialstyrelsen föreslår, mödrahjälpens värde kunna
uppgå till högst 500 kronor.
Två ledamöter av kommittén, herrar Bexelius och Wangson, ha varit så
till vida skiljaktiga från övriga i beslutet deltagande ledamöter av kommittén
(herrar Eriksson, Hagård, Skoglund, Wallén, fru Nordgren), att de tillstyrkte
socialstyrelsens förslag örn en generell höjning av maximibeloppet till 400
kronor. De ha till stöd härför anfört:
Det kan icke anses vara tillfredsställande att i en hjälpform, som bygger
på individuell behovsprövning och där den allmänna förutsättningen för att
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1. 7
hjälp skall kunna lämnas är, att uppenbart behov av hjälp föreligger, binda
den anslagsbeviljande myndigheten med ett extra villkor för att ett belopp
närmast under den högsta gränsen skall kunna utgivas. Man kan befara, att
tillämpningen från de olika nämndernas sida kommer att bli ojämn även
med en noggrann övervakning från socialstyrelsens sida. I somliga fall kanske
tillämpningen blir så restriktiv, att belopp över 300 kronor endast mycket
sällan kommer att beviljas. Bleve detta fallet är reformen ganska meningslös.
I bästa fall komma nämnderna att fatta villkoret som en erinran örn att höga
belopp ej skola utgivas, därest icke särskilt behov av hjälp av en sådan storleksordning
föreligger. En sådan prövning från nämndernas sida är emellertid
självfallen även utan att detta särskilda villkor tillfogas.
Det finnes icke anledning befara, att en höjning av maximibeloppet till
400 kronor utan att något särskilt villkor föreskrives skulle medföra en allmän
förskjutning uppåt av hela understödsnivån. Det är sålunda självfallet,
att den kvinna, som nu fått sitt behov av utrustning eller kostförbättring eller
något dylikt tillgodosett med mödrahjälp, t. ex. 50 å 100 kronor, även i fortsättningen
skulle komma att få hjälp med samma belopp eller alltså med
vad som vid behovsprövningen ansetts erforderligt. Däremot kan det väl
tänkas, att mödrahjälpsnämnderna nu i en del fall bevilja belopp, som understiger
300 kronor, trots att behov i själva verket föreligger av högre hjälp,
blott därför att det anses att kvinnan likväl icke bör komma upp i den grupp,
som erhåller maximibeloppet. Att en höjning sker i sådana fall kan icke
anses olämpligt eller innebära någon alltför stor belastning för statskassan,
även örn det är tänkbart, att den av socialstyrelsen beräknade merkostnaden
av en höjning av beloppet från 300 till 400 kronor kommer att visa sig vara
något för låg. Yi tillåta oss att härvidlag erinra örn att genomsnittliga beloppet
av beviljad mödrahjälp icke har stigit så mycket som stegringen av
levnadsomkostnaderna.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen
anfört:
''Redan i proposition till 1942 års riksdag angående anslag till mödrahjälpsverksamhet
m. m. anförde jag, att den inträdda prisstegringen i och för sig
skulle kunna motivera en höjning av mödrahjälpens maximibelopp. Jag
framhöll emellertid, att då mödrahjälpen i allmänhet utginge med belopp
avsevärt understigande maximibeloppet och därför utrymme för höjning av
understödet inom ramen av gällande bestämmelser funnes, jag icke ansåge
mig för det dåvarande böra framlägga förslag i sådan riktning.
Det genomsnittliga värdet av mödrahjälpen per beviljad ansökning uppgick
ännu för år 1942 icke till högre belopp än 186 kronor. Med hänsyn
till att prisnivån under år 1943 icke undergått någon stegring synes alltså
i det stora flertalet fall utrymme alltjämt finnas inom den nuvarande
maximigränsen för ett hänsynstagande till inträdda prisstegringar. Det bör
emellertid observeras, att den allmänna prisstegringen givetvis ökat antalet
fall, då maximigränsen tangerats. Antalet sådana fall har sålunda
visat en stegring från 12 procent av antalet beviljade ansökningar underförstå
kvartalet 1941 till 20 procent under första halvåret 1943. Den av
socialstyrelsen verkställda utredningen visar, att i dessa fall, då maximibeloppet
redan uppnåtts, ofta viktiga behov föreligga, som icke kunnat tillgodoses.
Särskilt har behovet av tandvård måst eftersättas, men även andra
o
opaginerad Kontrollera mot PDF
Utskottet.
$ Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr l.
hjälpbehov kunna vara av sådan storlek, att deras tillgodoseende skulle
kräva ett överskridande av maximibeloppet. Detta gäller t. ex. vid inackordering
å mödrahem och då särskilt kostsamma resor varit erforderliga
i samband med förlossningen.
Enligt min mening utgöra sålunda konstaterade förhållanden en motivering
för att nu höja maximibeloppet. Att begränsa höjningen till sådana fall, dä
behov av tandvård eller vissa andra särskilda behov föreligga, synes mig
icke lämpligt. Ett sådant stadgande skulle säkerligen av andra mödrar,
som ha lika stora hjälpbehov av annat slag, uppfattas som en orättvisa.
Icke heller synes det mig lämpligt att begränsa tillämpningsområdet för
det höjda maximibeloppet genom någon allmänt inskränkande formulering
eller genom att överlämna dessa fall till socialstyrelsens prövning. Det är
uppenbart, att den ifrågasatta höjningen av maximibeloppet icke kan motivera
en allmän höjning av hjälpbeloppen. Den avser endast att giva utrymme
för tillgodoseende av behov, som icke kunna täckas med 300 kronor.
I fråga om höjningens storlek ansluter jag mig till socialstyrelsens förslag,
att maximibeloppet sättes till 400 kronor eller vid flerbörd 500 kronor.»
Såsom framgår av vad ovan anförts hava under senare år vid fyrfaldiga
tillfällen framställts krav på en höjning av mödrahjälpens maximibelopp. Den
av socialstyrelsen verkställda utredningen giver också vid handen, att antalet
fall, där maximigränsen tangerats, under senare tid visat en stark stegring
samt att i dessa fall ofta viktiga behov förelegat som icke kunnat tillgodoses.
Jämväl enligt utskottets mening tala övervägande skäl för förslaget att
mödrahjälpens maximibelopp höjes till 400 kronor eller vid flerbörd 500
kronor.
Enligt propositionen skall höjningen vara generell och sålunda icke göras
beroende av några särskilda förutsättningar. I de i ämnet väckta motionerna
har emellertid hemställts, att höjning utöver 300 kronor vid enkelbörd och 400
kronor vid flerbörd skall få äga rum endast under förutsättning att synnerliga
skäl tala för ett högre bidrag än det normala. Erågan örn begränsning
av höjningen på ett eller annat sätt har såsom framgår av den ovan lämnade
redogörelsen varit föremål för överväganden under förarbetena till propositionen.
Såsom skäl för sitt ståndpunkttagande härutinnan har föredragande
departementschefen anfört, att en begränsning av höjningen till sådana fall
då särskilda behov förelåge icke syntes honom lämplig, enär ett sådant
stadgande säkerligen av andra mödrar som hade lika stora hjälpbehov skulle
uppfattas såsom en orättvisa. Icke heller syntes det departementschefen
lämpligt att begränsa tillämpningsområdet för det höjda maximibeloppet
genom någon allmänt inskränkande formulering. Utskottet ansluter sig till
vad departementschefen sålunda anfört. Då förutsättning för mödrahjälp är,
att uppenbart behov av hjälp föreligger, torde det vara mindre tillfredsställande
att såsom ytterligare villkor för erhållande av mödrahjälp utöver en
viss gräns föreskriva, att synnerliga skäl skola föranleda därtill. Det synes
även utskottet som örn en sådan författningsändring som motionärerna för
-
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1. 9
ordat knappast skulle komma att medföra några minskade kostnader i förhållande
till Kungl. Maj:ts förslag. Vare sig författningstexten utformas så
som Kungl. Maj:t eller som motionärerna föreslagit måste nämligen behovsprövningen
givetvis ske med samma noggrannhet som för närvarande. Höjningen
av maximibeloppet får sålunda icke utgöra anledning till eftergift av
kravet, att uppenbart behov av hjälp skall föreligga.
På grund av vad sålunda anförts tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts förslag
i denna del oförändrat.
Utsträckning i visst täll av den tid mödrahjälpen ina avse.
Socialstyrelsen har i ovannämnda skrivelse den 12 november 1943 föreslagit
viss ändring av i § fjärde stycket mödrahälpsförordningen.
Föredragande departementschefen har i denna del i propositionen anfört:
»Den år 1940 införda rätten för socialstyrelsen att meddela dispens från
bestämmelsen, att mödrahjälpen icke får avse tid, som infaller senare än sex
månader efter nedkomsten, har kommit till användning i tämligen stor omfattning,
huvudsakligen i fall, då behov av tandvård förelegat. Anledningen
härtill har visserligen i viss mån varit att hänföra till krisbetingade förhållanden,
främst militärinkallelserna och bristen på tandläkare, men även under
normala förhållanden torde det föreligga ett verkligt behov av utsträckning
av hjälptiden såvitt angår tandvårdsfallen. Dels har nämligen hela amningstiden
en ogynnsam inverkan på tänderna och dels kan det under denna tid
ofta föreligga svårigheter för mödrarna att besöka tandläkare. På grund härav
vill jag ansluta mig till socialstyrelsens förslag, att hjälptiden såvitt angår
tandvård utsträckes till nio månader.»
Utskottet har intet att erinra mot den i denna del föreslagna ändringen.
Fråga angående utsträckning av ansökningstiden i vissa läll.
Mödrahjälpsförordningen 4 § andra stycket har följande lydelse:
»Mödrahjälp skall, där det kan ske, sökas i god tid före den väntade nedkomsten.
Ingives ansökan senare än å sextionde dagen efter bamsbörden,
må den icke upptagas till prövning.»
Enligt 1 § fjärde stycket förordningen må mödrahjälp ej avse tid, som infaller
senare än sex månader efter nedkomsten. Utan hinder av yad som
sålunda stadgas äger dock socialstyrelsen, när särskilda skäl därtill äro, medgiva,
att hjälpen må avse jämväl sådan tid.
Mödrahjälpsnämnderna ha från verksamhetens början allmänt tolkat bestämmelsen
örn sextiodagarsgränsen på så sätt, att örn ansökan blott gjorts
i laga tid, vederbörande vore oförhindrad att inkomma med förnyad ansökan
intill sex månader efter barnets födelse och socialstyrelsen har i sin »Handbok
för mödrahjälpsverksamheten» godtagit denna praxis.
I motion (II: 197) vid 1943 års riksdag har hemställts örn sådan ändring
i mödrahjälpsförordningen, att ansökan örn mödrahjälp må kunna upptagas
till prövning jämväl från sökande, som inom sexmånaderstiden åberopar nya
Utskottet.
10
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.
omständigheter, inträdda senare än två månader efter barnets födelse, oberoende
av att hon icke inom sextio dagar efter barnets födelse ingivit ansökan
örn mödrahjälp. Som motivering härtill anfördes, bland annat, att lika väl
som den, som inom sextiodagarsperioden ingivit ansökan, kunde få nya förhållanden
och behov prövade under ytterligare fyra månader, lika väl syntes
den, som icke ingivit ansökan under de två första månaderna, böra kunna
få en ansökan prövad under de återståenda fyra månaderna, om hon nämligen
kunde påvisa, att helt nya och ändrade förhållanden inträtt.
Socialstyrelsen har i yttrande över motionen den 15 mars 1943 avstyrkt
densamma. Styrelsen erinrade örn att ett av skälen för mödrahjälpens tillkomst
vore dess syfte att motverka aborter. Av bland annat denna anledning
vore det av stor vikt, att de blivande mödrarna komme i förbindelse
med barnavårdsnämnderna på ett mycket tidigt stadium av havandeskapet.
Det vore också synnerligen betydelsefullt, att mödrarna i god tid hänvisades
till den förebyggande mödra- och barnavårdens organ samt att ärendena kunde
bliva utredda och handlagda i så god tid att hjälpen verkligen bleve insatt
vid den tidpunkt, då den gjorde den största nyttan. Styrelsen och mödrahjälpsnämnderna
hade strävat efter att förmå mödrar och barnavårdsnämnder
att handla i enlighet med de nämnda riktlinjerna. En tydlig tendens till
förbättring i detta avseende kunde också iakttagas, men särskilt på landsbygden
syntes man ännu på vissa håll anse det vara tillfredsställande, att
ansökningarna inkomme omedelbart före sextiodagarsperiodens utgång. Försummelser
mot bestämmelserna örn ansökningstiden berodde tydligen många
gånger på att mödrarna bibringats den uppfattningen, att ingen brådska med
ansökningarnas ingivande förelåge.
Styrelsen framhöll slutligen i sitt nämnda yttrande, att en uppluckring av
ifrågavarande bestämmelse skulle försvåra myndigheternas strävan att få
mödrahjälpsansökningarna ingivna i god tid före barnsbörden samt äventyra
resultatet av det redan nedlagda arbetet därpå.
Andra lagutskottet anförde i sitt utlåtande nr 34 beträffande denna fråga
följande:
Enligt utskottets mening är det otvivelaktigt, att den nuvarande absoluta
gränsen av sextio dagar efter barnsbörden för ingivande av ansökan örn mödrahjälp
kan medföra ogynnsamma verkningar i sådana fall, då behov av hjälp
uppkommit först efter utgången av nämnda tid. Det synes icke alltid vara
förenat med rättvisa och billighet, att i dylika fall rätten till sådan mödrahjälp,
som avser tiden efter sextiodagarsperiodens utgång, skall vara beroende
av att ansökan ingivits före periodens utgång, vid vilken tid kanske
icke något som helst behov av hjälp förelegat eller kunnat förutses. Den
nuvarande ordningen kan medföra en ökning av mödrahjälpsärendenas antal
därigenom, att mödrarna, för att icke förlora sin rätt, ingiva ansökan före
det sextio dagar förflutit från bamsbörden även i sådana fall, där det är
uppenbart, att något behov av hjälp icke föreligger vid denna ansökans ingivande
Ehuru
utskottet delar socialstyrelsens uppfattning, att det är av vikt att
ansökningarna ingivas så tidigt som möjligt, anser utskottet likväl, att de nu
berörda olägenheter, som gällande ordning medför, motivera en utredning avfrågan,
huruvida och i vilka fall ansökningar må kunna ingivas senare än
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1. 11
sextio dagar efter nedkomsten. Möjligen kan förevarande problem lösas genom
en befogenhet för socialstyrelsen att för varje särskilt fall under vissa
förutsättningar medgiva dispens från förordningens stadgande om tiden för
ansökans ingivande.
Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen.
Det förut omförmälda, åt socialstyrelsen lämnade utredningsuppdraget avsåg
även förevarande fråga. Socialstyrelsen har inhämtat yttranden från
samtliga mödrahjälpsnämnder över det i förutnämnda motion framförda förslaget.
Tjuguen nämnder ha tillstyrkt en sådan ändring av nu gällande bestämmelser,
att möjlighet öppnas att få en ansökan, som ingives senare än
60 dagar efter nedkomsten, prövad därest förändrade förhållanden inträtt.
En del av dessa nämnder föreslå, att dispensrätt i detta avseende lämnas
åt socialstyrelsen, medan andra anse att dylika frågor böra prövas av nämnderna
själva. Några nämnder föreslå, att ansökan utan någon inskränkning
får göras under hela den tid, mödrahjälpen kan avse, d. v. s. intill sex månader
efter nedkomsten. Nio nämnder ha avstyrkt förslaget örn utsträckning av
ansökningstiden under åberopande av i huvudsak samma skäl, som socialstyrelsen
anfört i sitt yttrande över motionen.
Socialstyrelsen vidhåller sitt avstyrkande av förslaget samt anför:
Utöver de skäl, som åberopats i styrelsens yttrande över motionen, må
framhållas frågans uppenbarligen ytterst ringa betydelse. Av de trettioen
mödrahjälpsnämnderna ha endast två anmält sig ha kommit i beröring med
något fall av ifrågavarande art.
Socialstyrelsen finner det mindre lämpligt att för de få undantagsfall, som
här kunna komma ifråga, vidtaga en ändring, som enligt styrelsens mening
kan få till följd att verksamhetens sunda utveckling äventyras.
Därest Kungl. Majit skulle vara av den uppfattningen att en ändring i
enlighet med motionärernas förslag dock bör genomföras, får socialstyrelsen
uttala dels att författningsbestämmelserna böra erhålla en synnerligen restriktiv
utformning och dels att dispensrätten bör förbehållas socialstyrelsen. I
I avgivna yttranden hava statskontoret, socialvårdskommittén samt svenska
fattigvårds- och barnavårdsförbundet anslutit sig till socialstyrelsens ståndpunkt
i förevarande hänseende.
Medicinalstyrelsen anför:
Medicinalstyrelsen har svårt att förstå socialstyrelsens farhåga att en följd
av den föreslagna uppmjukningen av bestämmelserna skulle bliva, att ansök
ningarna komme att ingivas på en allt senare tidpunkt, då här måste föreligga
så speciella omständigheter för att ansökningen skulle kunna upptas till prövning.
Det visar sig ju också, som socialstyrelsen även framhåller, att det är
sällan som dylika fall förekomma. Även detta framhåller socialstyrelsen som
ett motiv för att någon ändring i förordningen till denna del icke skall vid
tagas. Medicinalstyrelsen kan likväl icke finna det rättvist, så länge praxis
är den, att en person, som inlagt ansökan men fått den avslagen, sedermera
kari göra cn förnyad ansökan efter ansökningstidens utgång, att icke denna
möjlighet skall stå även andra personer till buds, som av omständigheternas
makt råkat i ekonomiska svårigheter sedan två månader förflutit efter barnets
födelse.
Föredragande departementschefen har i denna del yttrat:
Utskottet.
%
12 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.
»T likhet med socialstyrelsen finner jag det vara av stor vikt att inga åtgärder
vidtagas, som kunna motverka myndigheternas strävanden att få vederbörande
att ingiva sina ansökningar örn mödrahjälp i så god tid som möjligt.
Ur denna synpunkt synes det icke vara lämpligt att utsträcka tidsfristen för
ingivandet av dylik ansökan ända till utgången av den tidsperiod, som hjälpen
kan avse. Emellertid synes det mig rimligt att möjlighet öppnas för den,
som kan visa godtagbart skäl för att hon icke sökt mödrahjälp inom den nu
föreskrivna tiden av 60 dagar efter nedkomsten, att få sin ansökan prövad,
därest den ingives inom ytterligare 15 dagar efter utgången av den normala
tidsfristen. Prövningen, huruvida dylika skäl förelegat, torde böra uppdragas
åt socialstyrelsen. Ett stadgande av den sålunda antydda innebörden synes
icke kunna medföra några risker för en allmän försening av ansökningarna, då
vederbörande icke med säkerhet kan påräkna att få sin ansökan prövad, örn
den ingives efter 60-dagarsfristens utgång.»
Enligt 1 § mödrahjälpsförordningen må mödrahjälp ej avse tid, som infaller
senare än sex månader efter nedkomsten, dock att socialstyrelsen, när
särskilda skäl därtill äro, må medgiva undantag från vad sålunda stadgas.
Såsom framgår av vad ovan anförts har utskottet förordat den av Kungl.
Majit i förevarande proposition föreslagna ändringen i nämnda paragraf, att
mödrahjälp, såvitt fråga är örn hjälp till tandvård, må — utan att socialstyrelsens
tillstånd erfordras —- avse tiden intill nio månader efter nedkomsten.
Beträffande tiden för ingivande av ansökan örn mödrahjälp stadgar 4 §, att
ansökan som ingives senare än å sextionde dagen efter nedkomsten icke må
upptagas till prövning. Detta stadgande tolkas av socialstyrelsen och mödrahjälpsnämnderna
så att, örn blott ansökan gjorts inom sextiodagarsperioden,
vederbörande är oförhindrad att inkomma med förnyad ansökan intill sex
månader efter barnets födelse och detta vare sig den först ingivna ansökningen
avslagits eller icke.
Andra lagutskottet yttrade vid 1943 års riksdag i anledning av väckt motion
örn ändring i 4 § mödrahjälpsförordningen i sitt av riksdagen godkända utlåtande
nr 34, att det enligt utskottets mening vore otvivelaktigt, att den nuvarande
absoluta gränsen av sextio dagar efter barnsbörden för ingivande
av ansökan örn mödrahjälp kunde medföra ogynnsamma verkningar i sådana
fall, då behov av hjälp uppkommit först efter utgången av nämnda tid. Det
syntes icke alltid vara förenat med rättvisa och billighet, att i dylika fall rätten
till sådan mödrahjälp, som avsåge tiden efter sextiodagarsperiodens utgång,
skulle vara beroende av att ansökan ingivits före periodens utgång, vid vilken
tid kanske icke något som helst behov av hjälp förelegat eller kunnat förutses.
Såsom skäl mot en uppmjukning av det i 4 § givna stadgandet om tiden för
ingivandet av ansökan örn mödrahjälp har anförts, att myndigheternas strävanden
att få ansökningar örn mödrahjälp ingivna i så god tid som möjligt
därigenom skulle motverkas. Kungl. Majit har därför ansett sig kunna föreslå
endast en mindre jämkning av bestämmelsen. Enligt förslaget skulle
sålunda socialstyrelsen, där sökande finnes hava anfört giltigt skäl för att
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.
13
ansökan ej ingivits inom sextiodagarsperioden, äga medgiva, att ansökan som
ingivits senast sjuttiofemte dagen efter bamsbörden upptages till prövning.
I de i anledning av propositionen väckta motionerna har föreslagits viss utvidgning
av socialstyrelsens föreslagna dispensbefogenhet.
Den av Kungl. Majit föreslagna ändringen skulle uppenbarligen endast i
ringa utsträckning avhjälpa de olägenheter, som enligt vad 1943 års riksdag
anfört onekligen äro förbundna med den nuvarande tidsbegränsningen. Utskottet
delar visserligen föredragande departementschefens uppfattning örn
vikten av att inga åtgärder böra vidtagas, som kunna motverka myndigheternas
strävanden att få ansökningarna ingivna i god tid. Därest såsom i propositionen
föreslås socialstyrelsen erhåller en diskretionär rätt att pröva, huruvida ansökan
som ingivits efter sextiodagarsperiodens utgång må upptagas till prövning,
torde emellertid enligt utskottets mening den av Kungl. Majit föreslagna
förutsättningen för socialstyrelsens dispensmöjlighet, nämligen att ansökningen
ingivits senast å sjuttiofemte dagen efter barnsbörden, icke vara nödvändig
för att undvika ogynnsamma verkningar av den art departementschefen antytt.
Då vederbörande icke med säkerhet kan påräkna att få sin ansökan
prövad, om den ingives efter sextiodagarsperiodens utgång, synas några risker
för en allmän försening av ansökningarna icke härigenom vara att befara.
Med hänsyn till vad nu anförts torde det enligt utskottets mening icke vara
behövligt att i förordningen såsom villkor för socialstyrelsens dispensbefogenhet
angiva att ansökningen ingivits inom viss tid. Förutsättning för att
dispens må erhållas bör dock såsom Kungl. Majit föreslagit vara, att sökanden
finnes ha anfört giltigt skäl för att ansökningen ej ingivits inom den normala
tidsfristen. Därest paragrafen utformas så som utskottet förordat, torde
motionärernas önskemål tillgodoses.
Vissa andra förslag till ändringar i barnavårdslagen, mödralijälpsförordningen,
förordningen om moderskapspenning och förordningen örn
erkända sjukkassor.
Socialstyrelsen har jämväl upptagit till behandling vissa andra frågor om
ändringar i barnavårdslagen, mödrahjälpsförordningen, förordningen om
moderskapspenning och förordningen om erkända sjukkassor. Ändringarna
avse frågor om rätt för barnavårdsnämnd att utse delegation för behandling
av mödrahjälpsärenden, rätt till mödrahjälp och moderskapspenning för kvinnor,
som intagits å anstalt för sinnessjuka, samt behörighet att utfärda intyg
om havandeskap.
Beträffande den förstnämnda frågan må erinras, att i motion (lii 198) till
1943 års riksdag hemställdes om sådan ändring av mödrahjälpsförordningen,
att barnavårdsnämnd får rätt att uppdraga åt särskild delegation att till mödrahjälpsnämnd
inkomma med förslag i anledning av ansökan örn mödrahjälp.
Söm motivering härtill anfördes, att svårigheter inom vissa kommuner förelåge
att få barnavårdsnämnderna samlade till regelbundna sammanträden
och att det läge i sakens natur, att om mödrahjiilpen skulle ha åsyftad verkan
opaginerad Kontrollera mot PDF
1*1 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.
densamma borde komma moder och barn till del på ett så tidigt stadium som
möjligt. I motionen framhölls, att delegationen borde bestå av två eller tre
personer och att dess beslut borde vara gällande utan barnavårdsnämndens
godkännande endast örn delegationen vore enhällig.
Socialstyrelsen tillstyrkte i yttrande över motionen den föreslagna ändringen
men ifrågasatte, örn icke en bestämmelse av denna art borde intagas i
barnavårdslagen i stället för, som i motionen föreslagits, i mödrahjälpsförordningen.
Ändra lagutskottet anförde i anledning av motionen:
Ehuru av principiella skäl betänkligheter kunna resas mot att överlåta
barnavårdsnämnds beslutanderätt till vissa av nämndens ledamöter, vill
utskottet, som anser den i motionen föreslagna anordningen i vissa fall kunna
medföra en snabbare handläggning av mödrahjälpsärenden, likväl förorda en
utredning beträffande frågan, örn och i vilken utsträckning särskild bland
nämndens ledamöter utsedd delegation må erhålla befogenhet att i förevarande
ärenden handla å nämndens vägnar.
Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen och det ifrågavarande spörsmålet
omfattades även av det åt socialstyrelsen överlämnade utredningsuppdraget.
Föredragande departementschefen har beträffande dessa frågor anfört:
»Det är uppenbarligen av stor betydelse, att ansökningarna om mödrahjälp
bli prövade så snabbt som möjligt. Då det visat sig, att i vissa kommuner
svårigheter förefunnits att sammankalla barnavårdsnämnden till sammanträden
så ofta som önskvärt vore för mödrahjälpsärendenas skyndsamma behandling,
finner jag det vara påkallat att vidtaga åtgärder för att råda bot härpå. I
detta avseende har föreslagits, att barnavårdsnämnden skulle äga att uppdraga
åt en inom nämnden utsedd delegation att å nämndens vägnar avgiva yttrande
över ingiven ansökning örn mödrahjälp samt att avgiva förslag till lämpliga
hjälpåtgärder. Enligt socialstyrelsens förslag skulle en särskild bestämmelse
härom införas i barnavårdslagen.----Med hänsyn till den ur barnavårds
lagens
synpunkt strängt begränsade räckvidd, som ett dylikt stadgande skulle
erhålla, synas några detaljerade föreskrifter i ämnet icke böra meddelas. I lagen
torde därför blott böra upptagas en föreskrift örn att ärenden, som avses i 5 §
förordningen om mödrahjälp, må uppdragas åt en inom barnavårdsnämnden
vald delegation å minst tre ledamöter samt att för beslutförhet inom delegationen
kräves, att mer än halva antalet ledamöter, dock minst tre, är tillstädes.
Det lärer sålunda kunna överlåtas åt nämnden att efter eget bedömande avgöra,
för vilken tidsperiod delegationen skall utses, och att lämna de övriga föreskrifter
rörande dess tjänstgöring, som kunna erfordras. Att föreskrifterna örn
rätt för särskild föredragande i mödrahjälpsärenden att närvara vid sammanträde
m. m. samt örn förande av protokoll skola tillämpas även i fråga örn
delegationens sammanträden torde utan särskild föreskrift vara klart. De
erforderliga bestämmelserna torde lämpligen kunna infogas såsom ett nytt
moment i 9 § barnavårdslagen.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.
15
Det torde vara uppenbart, att kvinnor som på grund av tillfälliga sinnesrubbningar
i samband med havandeskap och under amningstiden intagits å
anstalt för sinnessjuka icke böra utestängas från mödrahjälp och moderskapspenning.
Att kvinnor, som varaktigt intagits å sinnessjukanstalter, få barn
torde höra till sällsyntheterna. Under sådana förhållanden synes det vara
riktigast att, såsom av socialstyrelsen föreslagits, den i förordningarna om
mödrahjälp och om moderskapspenning intagna undantagsbestämmelsen för
kvinnor, intagna å anstalt för sinnessjuka, upphäves.
I fråga örn behörigheten att utfärda intyg örn havandeskap torde det vara
praktiskt att, såsom socialstyrelsen föreslagit, anförtro denna uppgift även åt
distriktssköterskor och sjuksköterskor, anställda vid mödra- eller barnavårdscentral.
Man torde kunna utgå ifrån att dylika intyg i tveksamma fall utfärdas
endast med stöd av läkarundersökning. För likformighetens skull torde
motsvarande ändring böra göras även i förordningen örn erkända sjukkassor.»
De ändringar, som föreslagits i detta avsnitt, hava icke givit anledning till
någon erinran från utskottets sida.
Anslagsfrågan.
A riksstaten för innevarande budgetår finnas uppförda två förslagsanslag,
det ena, med rubriken Mödrahjälp i form av understöd utan återbetalningsskyldighet
m. m., å 9 500 000 kronor och det andra, rubricerat Avsättning till
fonden för lån till mödrahjälp å 40 000 kronor.
T skrivelse den 31 augusti 1943 har socialstyrelsen framlagt förslag rörande
beräkningen av medelsbehovet för nästa budgetår, därvid emellertid styrelsen,
i avvaktan på resultatet av utredningen om höjning av mödrahjälpens maximibelopp,
utgått från för närvarande gällande bestämmelser. Socialstyrelsen
har i skrivelsen anfört, att ökningen av antalet ansökningar örn mödrahjälp
fortsatt även under det senast förflutna budgetåret. Anledningen till stegringen
vore i främsta rummet den inbädda ökningen av antalet levande födda
barn. Vidare hade det genomsnittliga beloppet per beviljad ansökning ökat,
synbarligen främst beroende på de ekonomiska svårigheter som drabbat vissa
befolkningsgrupper, särskilt i samband med inkallelserna till militärtjänstgöring.
Styrelsen funne sig därför nödsakad att föreslå en väsentlig höjning
av anslaget.
Såsom förut anförts har styrelsen beräknat, att den utgiftsökning, som
skulle komma att föranledas av den av styrelsen förordade höjningen av
mödrahjälpens maximibelopp, icke torde komma att överstiga 1 000 000 kronor.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i statsverkspropositionen
utgått från att kostnadsökningen genom de föreslagna ändrade
grunderna för mödrahjälpen uppgå till 1000 000 kronor. Vidare anförde
departementschefen:
Från och med nästa budgetår anser jag tillika vissa ändringar av anslagsteknisk
natur böra vidtagas. De administrativa kostnaderna för mödrahjälpsnämnderna
ha hittills utgått från understödsanslaget. Sedan nu viss erfa
-
Utskottet.
Utskottet.
16 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.
renhet vunnits om dessa kostnader, böra medel för ändamålet i eldighet med
eljest tillämpade principer äskas under särskilt anslag, förslagsvis benämnt
Mödrahjälpsnämnderna. Under följande anslagspunkt- gör jag hemställan av
sådan innebörd, därvid kostnaderna för nämnderna under nästa budgetår beräknas
till 175 000 kronor. Härutöver föreslår jag, att särskilt anslag icke
vidare äskas för avsättning till fonden för lån till mödrahjälp. Den därmed
avsedda hjälpformen har snabbt minskat i omfattning — exempelvis från ett
anslag på 120 000 kronor för budgetåret 1940/41 till ett för nästa budgetår
föreslaget anslag av 25 000 kronor — och man kunde överväga att helt avskaffa
den. Tills vidare förordar jag dock, att lånen bibehållas såsom hjälpform
men att särskilt anslag icke äskas för ändamålet utan erforderliga medel beräknas
under det stora understödsanslaget, vars benämning i samband därmed
torde böra ändras till endast Mödrahjälp. För nästa budgetår torde för
lån i enlighet med socialstyrelsens förslag få beräknas 25 000 kronor. Någon
ändring beträffande redovisningen av lånen avses givetvis icke med den föreslagna
anslagsändringen.
Till socialstyrelsens med utgångspunkt från nu gällande grunder gjorda
beräkningar av medelsbehovet för nästa budgetår kan jag i huvudsak ansluta
mig. Med hänsyn till att kostnaderna redan för budgetåret 1942/43 överstego
10 miljoner kronor och att nativiteten varit stadd i stigande, synes mig sannolikt,
att det för löpande budgetår beräknade anslagsbeloppet kommer att icke
obetydligt överskridas samt att medelsbehovet för nästa budgetår inklusive
kostnadsökningen genom ändrade grunder kommer att röra sig omkring 13
miljoner kronor.
Departementschefen förordade, att anslaget i avrundat tal skulle beräknas
till 12 800 000 kronor.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot den av departementschefen
gjorda anslagsberäkningen.
Utskottets hemställan.
Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen, med förklarande, att Kungl. Maj:ts genom
propositionen nr 28 framlagda förslag till förordning örn ändrad
lydelse av 1, 2 och 4 §§ förordningen den 11 juni 1937 (nr 339)
om mödrahjälp icke kunnat av riksdagen i oförändrat skick antagas,
måtte för sin del antaga följande förslag till
(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)
Förordning
om ändrad lydelse av 1, 2 oell 4 §§ förordningen den 11 juni 1937
(nr 339) om mödrahjälp.
Härigenom förordnas, att 1, 2 och 4 §§ förordningen den 11 juni 1937 om
mödrahjälp1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
1 Senaste lydelse se SFS 1940: 786.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.
17
(Kungl. Maj-.ts förslag:) (Utskottets förslag:)
1 §•
Kvinna, som---av statsmedel.
Mödrahjälp lämnas i den form, som för varje särskilt fall finnes lämpligast,
i en eller flera poster, till ett sammanlagt värde av högst fyrahundra
eller, vid flerbörd, högst femhundra kronor.
Då anledning---räntefritt lån.
Mödrahjälp må ej avse tid, som infaller senare än sex månader eller, såvitt
fråga är örn hjälp till tandvård, nio månader efter nedkomsten. Socialstyrelsen
äger dock, när särskilda skäl därtill äro, medgiva undantag från vad
sålunda stadgas.
2 §.
Mödrahjälp lämnas---svenska medborgare.
Hjälp enligt — ---dess födelse.
Mödrahjälp må icke lämnas till kvinna, vilken är intagen å straffanstalt
eller därmed jämförlig anstalt, å tvångsarbetsanstalt, alkoholistanstalt, allmän
uppfostringsanstalt eller skyddshem, eller å anstalt för sinnesslöa, fallandesjuka
eller kroniskt sjuka, och ej heller till kvinna, som av fattigvården mottagits
till stadigvarande försörjning.
Ansökan örn---av barnavårdsmannen.
Mödrahjälp skall, där det kan ske,
sökas i god tid före den väntade nedkomsten.
Ingives ansökan senare än å
sextionde dagen efter barnsbörden,
må den icke upptagas till prövning.
Socialstyrelsen äger dock, där sökande
finnes hava anfört giltigt skäl för att
ansökan ej ingivits inom nämnda tid,
medgiva, att ansökan, som ingivits
senast å sjuttiofemte dagen efter barns
-
Mödrahjälp skall, där det kan ske,
sökas i god tid före den väntade nedkomsten.
Ingives ansökan senare än å
sextionde dagen efter barnsbörden,
må den icke upptagas till prövning.
Socialstyrelsen äger dock, där sökande
finnes hava anfört giltigt skäl för att
ansökan ej ingivits inom nämnda tid,
medgiva, att ansökningen upptages
till prövning.
börden, upptages till prövning.
Vid ansökan skall fogas intyg, utfärdat av läkare, barnmorska, distriktssköterska
eller vid mödra- eller barnavårdscentral anställd sjuksköterska och
utvisande antingen att kvinnan är havande eller att hon fött barn. Intyg
av sist angivet innehåll må även vara utfärdat av annan känd och trovärdig
person samt skall innehålla uppgift örn dagen för nedkomsten.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1944 men äger icke tillämpning
i fall, då barnsbörden ägt rum före nämnda dag.
Bihang till riksdagens protokoll 1944. 6 sami. 2 avd. Nr 1.
esa 44 2
18
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.
B. att riksdagen måtte antaga Kungl. Maj:ts genom propositionen
nr 28 framlagda, nedan intagna förslag till
1) Förordning''
om ändrad lydelse av 2 och 6 §§ förordningen den 11 juni 1937
(nr 338) om moderskapspenning.
Härigenom förordnas, att 2 och 6 §§ förordningen den 11 juni 1937 örn
moderskapspenning1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
2 §.
Moderskapspenning lämnas — — — svenska medborgare.
Bätt till moderskapspenning tillkommer icke kvinna, vilken är intagen å
straffanstalt eller därmed jämförlig anstalt, å tvångsarbetsanstalt, alkoholistanstalt,
allmän uppfostringsanstalt eller skyddshem, eller å anstalt för sinnesslöa,
fallandesjuka eller kroniskt sjuka, och ej heller kvinna, som av fattigvården
mottagits till stadigvarande försörjning.
Ej heller —--erkänd sjukkassa.
6 §•
Då ansökan---erhållande därav.
Sjukkassan skall därjämte skyndsamt verkställa utredning rörande omständigheter
av betydelse för bedömande av kvinnans rätt till moderskapspenning.
Har kvinnan genom intyg av läkare, barnmorska, distriktssköterska
eller vid mödra- eller barnavårdscentral anställd sjuksköterska gjort sannolikt,
att havandeskapet är längre framskridet än i åttonde månaden, må,
därest i övrigt kvinnan befinnes äga rätt till moderskapspenning, såsom förskott
å denna ett belopp av fyrtio kronor omedelbart utbetalas. Utbetalningen
skall i sådant fall ske till vederbörande barnavårdsnämnd, som har att tillställa
kvinnan beloppet. Eljest må moderskapspenning ej utbetalas, förrän
till sjukkassan inkommit intyg, utfärdat av läkare, barnmorska eller annan
känd och trovärdig person, att kvinnan fött barn.
Intyg som---för nedkomsten.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1944.
2) Lag
om ändrad lydelse av 9 § lagen deli 6 juni 1924 (nr 361) örn samhällets
barnavård och ungdomsskydd (barnavårdslag).
Härigenom förordnas, att 9 § barnavårdslagen den 6 juni 19241 2 skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives:
1 Senaste lydelse av 6 § se SFS 1940: 7S7.
2 Senaste lydelse se beträffande 2 mom. SFS 1934: 204 och beträffande 3 mom. SFS
1931: 179.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1. 19
9 §■
1 mom. Ordinarie sammanträden---kännedom kungöras.
Extra sammanträde---nämnden beslutar. •
2 mom. Ärende må---äro tillstädes.
För beslut---örn beslutet.
3 mom. Omröstning till---ordföranden biträder.
Yal skall---av tjänstebefattning.
4 mom. Barnavårdsnämnden må uppdraga åt en inom nämnden vald delegation,
bestående av minst tre ledamöter, att å nämndens vägnar vidtaga
åtgärd, som åligger nämnden jämlikt 5 § förordningen örn mödrahjälp. För
beslutförhet fordras att flera än hälften av delegationens ledamöter, dock
minst tre, äro tillstädes.
5 mom. Rörande påföljd----örn stadsfullmäktig.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1944.
3) Förordning
om ändrad lydelse av .32 § förordningen den 26 juni 1931 (nr 280)
om erkända sjukkassor.
Härigenom förordnas, att 32 § förordningen den 26 juni 1931 örn erkända
sjukkassor1 skall erhålla ändrad lj’delse på sätt nedan angives:
32 §.
Centralsjukkassa skall---- tvåhundrasjuttio dagar.
Moderskapshjälp utgår —--nyss nämnts.
Gentralsjukkassa må på ansökan av kvinnlig medlem, som vid tiden för
ansökningen varit medlem av erkänd sjukkassa under oavbrutet minst tvåhundrasjuttio
dagar och som genom intyg av läkare, barnmorska, distriktssköterska
eller vid mödra- eller barnavårdscentral anställd sjuksköterska gör
sannolikt, att hon befinner sig i havandeskap, längre framskridet än i åttonde
månaden, såsom förskott å henne tillkommande moderskapshjälp omedelbart
utbetala sextio kronor.
Där till---utbekomma beloppet.
Moderskapshjälp må---stycket sägs.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1944.
C. att motionerna I: 267 och II: 431, i den mån de icke blivit
besvarade genom vad utskottet under A. hemställt, icke måtte
föranleda till någon riksdagens åtgärd; samt
1 Senaste lydelse se SFS 1040: 788.
20
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.
D. att riksdagen måtte till Mödrahjälp för budgetåret 1944/45
anvisa ett förslagsanslag av 12 800 000 kronor.
Stockholm den 17 mars 1944.
På sammansatt stats- och andra lagutskotts vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit
från statsutskottet: herrar Eriksson i Stockholm, Bernhard Nilsson*, Bäckström*,
Bäcklund, Pettersson i Dahl och Mårtensson; samt
från andra lagutskottet: herrar Norman, Forslund, Hallagård, Hagård,
fru Johansson och fröken Hesselgren.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1944. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.