Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Majus i statsverkspropositionen gjorda f ramställning om anslag till mödrahjälp, dels Kungl. Majus proposition med förslag till förordning örn ändrad lydelse av 1, 2 och 4 §§ förordningen den 11 juni 1937

1944-03-17 · 20 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

S2LU 1944:1, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Majus i statsverkspropositionen gjorda f ramställning om anslag till mödrahjälp, dels Kungl. Majus proposition med förslag till förordning örn ändrad lydelse av 1, 2 och 4 §§ förordningen den 11 juni 1937

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.

1

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 17 mars 1944 kl. 3 em.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Majus i statsverkspropositionen

gjorda f ramställning om anslag till

mödrahjälp, dels Kungl. Majus proposition med förslag

till förordning örn ändrad lydelse av 1, 2 och

4 §§ förordningen den 11 juni 1937 (nr 339) örn

" mödrahjälp, m. m. dels ock motioner, väckta i an
ledning

av sistnämnda proposition.

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln (punkt 13

av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 4 januari

1944) föreslagit riksdagen att till Mödrahjälp för budgetåret 1944/45 anvisa

ett förslagsanslag av 12 800 000 kronor.

Vidare har Kungl. Majit genom en den 4 januari 1944 dagtecknad proposition,

nr 28, vilken hänvisats till lagutskott och tilldelats andra lagutskottet,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag

till

1) förordning örn ändrad lydelse av 1, 2 och 4 §§ förordningen den 11 juni

1937 (nr 339) örn mödrahjälp;

2) förordning örn ändrad lydelse av 2 och 6 §§ förordningen den 11 juni

1937 (nr 338) örn moderskapspenning;

3) lag om ändrad lydelse av 9 § lagen den 6 juni 1924 (nr 361) örn samhällets

barnavård och ungdomsskydd (barnavårdslag); samt

4) förordning om ändrad lydelse av 32 § förordningen den 26 juni 1931

(nr 280) örn erkända sjukkassor.

I anledning av sistnämnda proposition hava inom riksdagen väckts två

motioner, nämligen nr 267 i första kammaren av herr Nilsson, Bernhard, m. fl.

och nr 431 i andra kammaren av herr Hagård m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, hemställes, att riksdagen vid behandlingen

av propositionen nr 28 måtte besluta, att 1 och 4 §§ i förordningen örn

ändrad lydelse av 1, 2 och 4 §§ förordningen den 11 juni 1937 (nr 339) örn

mödrahjälp måtte erhålla följande lydelse:

»1 §.

Kvinna, som-----statsmedel.

Mödrahjälp lämnas —---av högst trehundra kronor vid flerbörd högst

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 6 sami. 2 avd. Nr 1.

033 44

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.

fyrahundra kronor. Erfordras mödrahjälp för särskilt kostsam hjälpform, befinner

sig modern i nödställd belägenhet eller föreligga eljest synnerliga skäl,

må dock beloppen höjas med högst etthundra kronor.

Då anledning — ---- räntefritt lån.

Mödrahjälp må ej ----vad sålunda stadgas.

4§-

Ansökan örn -— --av barnavårdsmannen.

Mödrahjälp skall---till prövning. Inträffar omständighet, som kan

föranleda mödrahjälp, å sådan tidpunkt, att ansökan ej kunnat ingivas inom

nyssnämnda tid, äger dock socialstyrelsen medgiva, att ansökan må upptagas

till prövning.

Vid ansökan---- för nedkomsten.»

Enligt överenskommelse mellan statsutskottet och andra lagutskottet hava

punkt 13 i statsverkspropositionen, femte huvudtiteln, propositionen nr 28

samt ovannämnda båda motioner hänskjutits till behandling i sammansatt

stats- och andra lagutskott.

Beträffande de skäl, som åberopats för de av Kungl. Majit framlagda förslagen,

ävensom i fråga örn de skäl motionärerna andragit till stöd för sitt

yrkande, får utskottet, i den man redogörelse därför icke lämnas här nedan,

hänvisa till propositionerna och motionerna.

Höjning av mödrabjälpens maximibelopp.

I motion (II: 35) vid 1943 års riksdag hemställdes örn höjning av mödrahjälpens

maximibelopp från nuvarande 300 kronor till 350 kronor i de fall

då, utöver andra hjälpformer, behov av tandvård nödvändigtvis måste tillgodoses.

Andra lagutskottet framhöll i sitt utlåtande över motionen (nr 34), att

en höjning av mödrahjälpens maximibelopp givetvis kunde väcka betänkligheter

i nuvarande statsfinansiella läge, men att övervägande skäl dock enligt

utskottets mening talade för att denna fråga gjordes till föremål för en

utredning, varvid bland annat borde närmare övervägas, huruvida, i enlighet

med vad i motionen hemställts, förhöjt belopp kunde föreskrivas utgå endast

under den förutsättningen, att behov av tandvård förelåge.

I enlighet med utskottets förslag anhöll riksdagen i skrivelse (nr 284) örn

skyndsam utredning beträffande, bland annat, frågan örn höjning av mödrahjälpens

maximibelopp.

Genom beslut den 17 juni 1943 uppdrog Kungl. Majit ifrågavarande utredning

åt socialstyrelsen.

I skrivelse den 12 november 1943 har socialstyrelsen därefter till fullgörande

av nyssnämnda uppdrag framlagt utredning och förslag i frågan.

Socialstyrelsen har till en början verkställt utredning rörande den hittillsvarande

tillämpningen av mödrahjälpsförordningen. I följande av styrelsen

uppgjorda tabeller belysas huvuddragen av utvecklingen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1. 3

Möll liliij iil pens värde samt hjälpta mödrar åren 11)38—1942.

Kalenderår

Mödrahjä

p , kronor

Hjälpta

mödrar

Genomsnittligt

belopp per

beviljad

ansökan,

kronor

Bidrag utan

återbetalnings- skyldighet

Lån

Antal

Procent av antal

levande födda

barn

1938

6,711.597

138,705

34,265

34.9

200

1939

8.554,998

124,618

45,726

47.2

190

1940

K,706,644

107,845

42,178

44.o

162

1941

8,754,542

72,456

50,071

50.4

176

1942

9,953,523

34,456

53,681

47.s

186

Av riksdagen anslagna medel och nettoutgifterna under budgetåren 1938/39—1943/44.

Budgetår

Anslag

Netto utgifter

kronor

kronor

1937/381)

1,000,000

2,523,367

1938/39

1,700,000

8,691,633

1939/40

5,800,000

7,278,190

1940/41

6,500,000

7,374,015

1941/42

6,500,000

9,473,396

1942/43

7,500,000

10,014,951

1943/44

9,500,000

Beträffande mödrahjälpens relativa fördelning på olika hjälpt Örmer hänvisar

socialstyrelsen till följande tabell:

Mödrahjälpens fördelning på olika hjälpformer, i procent av den beviljade mödrahjälpens

värde, halvårsvis 1h 1941—80/e 1943.

Hjälpformer

194 1

1942

1943

Vi—3 V12

Vl—30/6

1/l—31/12

‘/i—3%

Tandvård.....................

21.1

21.4

21.9

21.1

Kostförbättring....................

19.2

18.4

15.i

13.9

Hemhj älp.......................

10.8

ll.i

11.0

10.7

Barnets utrustning ................

7.o

8.0

9.2

9.7

Moderns utrustning..............

29.4

29.o

31.o

31.2

Inackordering....................

7.4

7.5

7.4

7.5

Barnvagn......................

2.7

3.0

2.8

3.8

Övriga ändamål (huvudsakligen kost- nader för resor och sjukvård) ....

2.4

1.6

1.6

2.1

Summa

100.0

lOO.o

lOO.o

100 o

Socialstyrelsen anför vidare:

Antalet fall i vilka mödrahjälpsnämnderna beviljat maximibelopp, varmed

här avses understöd med 275—300 kronor, kan icke redovisas annat än för

enstaka tidsperioder. Av tillgängliga uppgifter synes dock framgå att antalet

maximifall befinner sig i ökning. Sålunda visade en undersökning avseende

'') Första halvåret 1938.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.

lörsta kvartalet år 1941 att 12 procent av samtliga mödrar, som erhöllo hjälp,

fingo maximibelopp, medan motsvarande procenttal för första halvåret 1943

stigit till 20 procent. Detta procenttal skulle med säkerhet vara avsevärt större,

därest icke vissa mödrahjälpsnämnder systematiskt reserverade maximibeloppet

för ett fåtal hjälpsökande med utomordentligt trängande hjälpbehov.

Av maximifallen första halvåret 1943 har tandvårdsbehov förelegat i 40 %,

motsvarande 2,193 mödrar. Av dessa mödrar, som beviljats maximibelopp,

inkluderande tandvård, ha 238 eller 11 procent haft tandvårdskostnader uppgående

till högst 50 kronor, 832 eller 38 procent över 50 men högst 100 kronor.

1,074 eller 49 procent över 100 men högst 200 kronor samt 49 eller 2 procent

över 200 kronor.

Att märka är att den allmänna prisstegringen sedan år 1938 givetvis medfört,

att mödrahjälpens realvärde avsevärt minskat. Lednadskostnadsindex

har från den 1 januari 1938 till den 1 oktober 1943 stigit med 44 %.

Socialstyrelsen har inhämtat yttranden från samtliga mödrahjälpsnämnder

rörande förslaget till höjning av mödrahjälpens maximibelopp. Samtliga

nämnder ha ansett, att en dylik höjning bör komma till stånd.

Tio nämnder lia tillstyrkt förslaget i förenämnda riksdagsmotion att höjningen

endast skulle avse sådana fall då, utöver andra hjälpfÖrmer, behov av

tandvård förelåge. Fyra nämnder ha ansett, att det förhöjda beloppet borde

utgå förutom i samband med tandvårdsbehov även på grund av andra uppkomna

behov. Två av dessa senare nämnder, nämnderna i Gävle stad och

Gävleborgs läns landstingsområde, lia föreslagit förhöjning även vid kostsamma

resor i samband nied förlossningen; en nämnd, i Stockholms läns

landstingsområde, vid flerbarnsfödslar och i de fall, då mödrahjälpen beviljas

till inackordering å mödrahem; samt majoriteten i mödrahjälpsnämnden

i Jönköpings läns landstingsområde enbart vid inackordering å mödrahem.

Femton nämnder ha föreslagit generell höjning utan att såsom förutsättning

härför kräva förekomsten av något särskilt hjälpbehov. Två nämnder,

i Kopparbergs och Kronobergs läns landstingsområden, ha velat bibehålla

den nuvarande maximigränsen men förordat att ett förhöjt belopp skulle

kunna utgå i vissa fall, dock utan att behovet skulle vara av viss art. Mödrahjälpsnämnden

i Stockholms stad har alternativt föreslagit detsamma.

Beträffande maximibeloppets storlek ha flertalet nämnder tillstyrkt det i

motionen föreslagna beloppet 350 kronor. Fyra nämnder ha föreslagit ett

maximibelopp å 400 kronor och två nämnder 500 kronor. Några nämnder ha

tillstyrkt höjning utan angivande av visst belopp.

Socialstyrelsen har för sin del anfört:

Styrelsen vill erinra örn att levnadskostnadsindex från den 1 januari 1938

till den 1 oktober 1943 ökat med något mer än 44 procent, vilket betyder, att

mödrahjälpens maximibelopp för att uppvisa en liknande stegring skulle behöva

höjas från 300 till 432 kronor. Såväl det genomsnittliga beloppet per

ansökan som det genomsnittliga antalet beviljade maximibelopp förete också

en stigande tendens.

Socialstyrelsen uttalar såsom sin uppfattning, att antalet fall där maximibeloppet

utdelats skulle ha överstigit 20 procent, därest icke vissa nämnder

reserverat maximibeloppet för ett fåtal hjälpsökande med trängande hjälpbehov.

Under åberopande av det anförda och med hänvisning till mödrahjälpsnämndernas

yttranden ger styrelsen uttryck för den meningen att höjning

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.

av mödrahjälpens maximibelopp bör genomföras snarast möjligt. Beträffande

det sätt, varpå en sådan höjning bör ske, yttrar styrelsen:

Med hänsyn till att bidrag till tandvård utgått i mindre än hälften eller 40

procent av de under första halvåret 1943 beviljade maximibeloppen och att i

nära 50 procent av dessa tandvårdsfall kostnaderna uppgått till högst 100

kronor vill styrelsen avvisa tanken på att begränsa höjningen till att gälla

endast sökande, som ha behov av tandvård.

Vissa mödrahjälpsnämnder ha föreslagit, att särskilda bestämmelser

skulle gälla för fall, där behov av vistelse å mödrahem förelåge och där mera

avsevärda kostnader för resor funnes. Styrelsen anser helt allmänt det vara

mindre lämpligt att införa några undantagsbestämmelser för vissa kategorier

hjälpbehövande. Det kan nämligen med fog befaras, att missnöje lätt uppstår,

därest vissa mödrar med behov, som privilegierats i bestämmelserna,

skulle erhålla hjälp till högre värde än mödrar med lika stora behov men av

annan art. Det synes styrelsen i stället angeläget att maximibeloppet sättes

så högt att beviljad mödrahjälp i regel kan täcka sådana extraordinära behov.

Styrelsen vill därför föreslå, att maximibeloppet, med ett undantag, som

nedan skall beröras, bestämmes till 400 kronor.-----

Socialstyrelsen övergår härefter till frågan örn högre maximibelopp vid

flerbörder och anför härom:

Moderskapspenningen utgår med samma belopp vare sig kvinnan föder

ett eller flera barn. Någon hjälp att täcka det extra behov, som vid flerbörd

uppstår för barnens utrustning, gives alltså icke härigenom. Vidare tillkommer,

att större behov i regel uppstå för hemhjälp, kostförbättring och

barnvagn. Dessutom bör man i detta sammanhang uppmärksamma att flerbörd

plägar förekomma flera gånger i samma familj. Man torde också kunna

utgå från att andra mödrar lättare skulle förstå en särbestämmelse av nämnda

art än beträffande till exempel tandvård.

Under tioårsperioden 1931—1940 förekommo 13.6 flerbörder per 1,000

barnsbörder. De fall som komma att inträffa bland kvinnor, vilka äro berättigade

till mödrahjälpens maximibelopp, torde bliva jämförelsevis få. Av

ekonomiska skäl synes alltså icke föreligga någon anledning till tvekan inför

en höjning av maximibeloppet i dessa fall från 400 till 500 kronor. Av hela

antalet under år 1942 beviljade fall, 53,681, skulle nämligen omkring 700 ha

varit flerbörder, varav ungefär 150 torde ha förekommit i fall, som erhållit

maximibeloppet 300 kronor. Kostnadsökningen i anledning av den förordade

särbestämmelsen för flerbörder, 100 kronor per fall, skulle alltså medföra en

total utgiftsökning per år av omkring 15,000 kronor.

Under åberopande av det anförda har styrelsen föreslagit, att 1 § andra

stycket mödrahjälpsförordningen skall erhålla följande lydelse:

»Mödrahjälp lämnas i den form, som för varje särskilt fall finnes lämpligast,

i en oller flera poster, till ett sammanlagt värde av högst fyrahundra

kronor. Vid flerbörd må värdet dock uppgå till högst femhundra kronor.»

Beträffande den utgiftsökning, som skulle komma att föranledas av den

sålunda förordade höjningen av mödrahjälpens maximibelopp, har styrelsen

överslagsvis beräknat, att densamma för budgetåret 1944/45 icke torde komma

att överstiga 1,000,000 kronor. Därvid har styrelsen utgått från att någon

genomgående förskjutning av samtliga mödrahjälpsunderstöd till högre

värden icke skulle komma att äga rum.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.

Över socialstyrelsens förslag Ira yttranden avgivits av statskontoret, medicinalstyrelsen,

socialvårdskommittén samt svenska fattigvårds- och harnavårdsförbundet.

Statskontoret anser, att höjningen bör begränsas till 50 kronor eller till

ett maximibelopp av 350 kronor, dock att värdet av mödrahjälpen vid flerbörd

finge höjas till 450 kronor.

Medicinalstyrelsen samt svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet

instämma i socialstyrelsens förslag.

Socialvårdskommittén anför bland annat:

Av utredningen framgår, att mödrahjälpens medelvärde år 1941 uppgick

till IVO kronor och år 1942 till 186 kronor. Antalet fall. där maximibeloppet

beviljats, är jämförelsevis ringa. Även örn förstnämnda förhållande skulle

kunna tillskrivas den av socialstyrelsen anmärkta omständigheten, att vissa

mödrahjälpsnämnder på grund av en principiellt felaktig prövning icke utnyttja

de möjligheter till behovens täckande, som mödrahjälpsförordningen

medgiver, så synes det i alla fall synnerligen tveksamt, örn den föreliggande

utredningen giver stöd för ett förslag örn en generell höjning av mödrahjälpens

maximibelopp. Redan nu gällande bestämmelser lämna enligt kommitténs

mening utrymme för ett tillgodoseende i större utsträckning än som i praktiken

skett av behoven i de enskilda fallen. Även ekonomiska skäl tala mot

en reform sådan som socialstyrelsen föreslår. Styrelsen utgår visserligen

från att någon genomgående förskjutning av samtliga mödrahjälpsunderstöd

till högre värden icke skall äga rum i anledning av maximibeloppets höjning,

men all erfarenhet talar enligt kommitténs mening för att en sådan förskjutning

icke kan undvikas i praktiken. Det är givetvis omöjligt att förutsäga,

vilken kostnadsökning som skulle uppkomma, örn socialstyrelsens förslag genomföres,

men att den icke kan antagas stanna vid av socialstyrelsen beräknade

1,000,000 kronor finner kommittén uppenbart.

En reform i fråga örn mödrahjälpens maximibelopp bör därför enligt

kommitténs mening av såväl sakliga som ekonomiska skäl inskränka sig till

att öka hjälpmöjligheterna i vissa fall, då behovet är särskilt stort, d. v. s.

framför allt i sådana fall där maximibeloppet redan med nuvarande bestämmelser

befinnes otillräckligt.---Kommittén finner således för sin del

en tillfredsställande lösning vara, att mödrahjälpsnämnderna tillerkännas rätt

att, där synnerliga skäl föreligga, bevilja mödrahjälp till ett sammanlagt värde

av högst 400 kronor.

Därest så skulle befinnas lämpligt med hänsyn till lagstiftningens enhetliga

tillämpning och ur kontrollsynpunkt, skulle en dylik bestämmelse kunna

kompletteras med ett stadgande av innebörd, att vederbörande mödrahjälpsnämnd

skulle till socialstyrelsen översända uppgift angående ärende, vari

mödrahjälpens värde överstigit 300 kronor.

Vid flerbörd bör, såsom socialstyrelsen föreslår, mödrahjälpens värde kunna

uppgå till högst 500 kronor.

Två ledamöter av kommittén, herrar Bexelius och Wangson, ha varit så

till vida skiljaktiga från övriga i beslutet deltagande ledamöter av kommittén

(herrar Eriksson, Hagård, Skoglund, Wallén, fru Nordgren), att de tillstyrkte

socialstyrelsens förslag örn en generell höjning av maximibeloppet till 400

kronor. De ha till stöd härför anfört:

Det kan icke anses vara tillfredsställande att i en hjälpform, som bygger

på individuell behovsprövning och där den allmänna förutsättningen för att

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1. 7

hjälp skall kunna lämnas är, att uppenbart behov av hjälp föreligger, binda

den anslagsbeviljande myndigheten med ett extra villkor för att ett belopp

närmast under den högsta gränsen skall kunna utgivas. Man kan befara, att

tillämpningen från de olika nämndernas sida kommer att bli ojämn även

med en noggrann övervakning från socialstyrelsens sida. I somliga fall kanske

tillämpningen blir så restriktiv, att belopp över 300 kronor endast mycket

sällan kommer att beviljas. Bleve detta fallet är reformen ganska meningslös.

I bästa fall komma nämnderna att fatta villkoret som en erinran örn att höga

belopp ej skola utgivas, därest icke särskilt behov av hjälp av en sådan storleksordning

föreligger. En sådan prövning från nämndernas sida är emellertid

självfallen även utan att detta särskilda villkor tillfogas.

Det finnes icke anledning befara, att en höjning av maximibeloppet till

400 kronor utan att något särskilt villkor föreskrives skulle medföra en allmän

förskjutning uppåt av hela understödsnivån. Det är sålunda självfallet,

att den kvinna, som nu fått sitt behov av utrustning eller kostförbättring eller

något dylikt tillgodosett med mödrahjälp, t. ex. 50 å 100 kronor, även i fortsättningen

skulle komma att få hjälp med samma belopp eller alltså med

vad som vid behovsprövningen ansetts erforderligt. Däremot kan det väl

tänkas, att mödrahjälpsnämnderna nu i en del fall bevilja belopp, som understiger

300 kronor, trots att behov i själva verket föreligger av högre hjälp,

blott därför att det anses att kvinnan likväl icke bör komma upp i den grupp,

som erhåller maximibeloppet. Att en höjning sker i sådana fall kan icke

anses olämpligt eller innebära någon alltför stor belastning för statskassan,

även örn det är tänkbart, att den av socialstyrelsen beräknade merkostnaden

av en höjning av beloppet från 300 till 400 kronor kommer att visa sig vara

något för låg. Yi tillåta oss att härvidlag erinra örn att genomsnittliga beloppet

av beviljad mödrahjälp icke har stigit så mycket som stegringen av

levnadsomkostnaderna.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen

anfört:

''Redan i proposition till 1942 års riksdag angående anslag till mödrahjälpsverksamhet

m. m. anförde jag, att den inträdda prisstegringen i och för sig

skulle kunna motivera en höjning av mödrahjälpens maximibelopp. Jag

framhöll emellertid, att då mödrahjälpen i allmänhet utginge med belopp

avsevärt understigande maximibeloppet och därför utrymme för höjning av

understödet inom ramen av gällande bestämmelser funnes, jag icke ansåge

mig för det dåvarande böra framlägga förslag i sådan riktning.

Det genomsnittliga värdet av mödrahjälpen per beviljad ansökning uppgick

ännu för år 1942 icke till högre belopp än 186 kronor. Med hänsyn

till att prisnivån under år 1943 icke undergått någon stegring synes alltså

i det stora flertalet fall utrymme alltjämt finnas inom den nuvarande

maximigränsen för ett hänsynstagande till inträdda prisstegringar. Det bör

emellertid observeras, att den allmänna prisstegringen givetvis ökat antalet

fall, då maximigränsen tangerats. Antalet sådana fall har sålunda

visat en stegring från 12 procent av antalet beviljade ansökningar underförstå

kvartalet 1941 till 20 procent under första halvåret 1943. Den av

socialstyrelsen verkställda utredningen visar, att i dessa fall, då maximibeloppet

redan uppnåtts, ofta viktiga behov föreligga, som icke kunnat tillgodoses.

Särskilt har behovet av tandvård måst eftersättas, men även andra

o

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utskottet.

$ Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr l.

hjälpbehov kunna vara av sådan storlek, att deras tillgodoseende skulle

kräva ett överskridande av maximibeloppet. Detta gäller t. ex. vid inackordering

å mödrahem och då särskilt kostsamma resor varit erforderliga

i samband med förlossningen.

Enligt min mening utgöra sålunda konstaterade förhållanden en motivering

för att nu höja maximibeloppet. Att begränsa höjningen till sådana fall, dä

behov av tandvård eller vissa andra särskilda behov föreligga, synes mig

icke lämpligt. Ett sådant stadgande skulle säkerligen av andra mödrar,

som ha lika stora hjälpbehov av annat slag, uppfattas som en orättvisa.

Icke heller synes det mig lämpligt att begränsa tillämpningsområdet för

det höjda maximibeloppet genom någon allmänt inskränkande formulering

eller genom att överlämna dessa fall till socialstyrelsens prövning. Det är

uppenbart, att den ifrågasatta höjningen av maximibeloppet icke kan motivera

en allmän höjning av hjälpbeloppen. Den avser endast att giva utrymme

för tillgodoseende av behov, som icke kunna täckas med 300 kronor.

I fråga om höjningens storlek ansluter jag mig till socialstyrelsens förslag,

att maximibeloppet sättes till 400 kronor eller vid flerbörd 500 kronor.»

Såsom framgår av vad ovan anförts hava under senare år vid fyrfaldiga

tillfällen framställts krav på en höjning av mödrahjälpens maximibelopp. Den

av socialstyrelsen verkställda utredningen giver också vid handen, att antalet

fall, där maximigränsen tangerats, under senare tid visat en stark stegring

samt att i dessa fall ofta viktiga behov förelegat som icke kunnat tillgodoses.

Jämväl enligt utskottets mening tala övervägande skäl för förslaget att

mödrahjälpens maximibelopp höjes till 400 kronor eller vid flerbörd 500

kronor.

Enligt propositionen skall höjningen vara generell och sålunda icke göras

beroende av några särskilda förutsättningar. I de i ämnet väckta motionerna

har emellertid hemställts, att höjning utöver 300 kronor vid enkelbörd och 400

kronor vid flerbörd skall få äga rum endast under förutsättning att synnerliga

skäl tala för ett högre bidrag än det normala. Erågan örn begränsning

av höjningen på ett eller annat sätt har såsom framgår av den ovan lämnade

redogörelsen varit föremål för överväganden under förarbetena till propositionen.

Såsom skäl för sitt ståndpunkttagande härutinnan har föredragande

departementschefen anfört, att en begränsning av höjningen till sådana fall

då särskilda behov förelåge icke syntes honom lämplig, enär ett sådant

stadgande säkerligen av andra mödrar som hade lika stora hjälpbehov skulle

uppfattas såsom en orättvisa. Icke heller syntes det departementschefen

lämpligt att begränsa tillämpningsområdet för det höjda maximibeloppet

genom någon allmänt inskränkande formulering. Utskottet ansluter sig till

vad departementschefen sålunda anfört. Då förutsättning för mödrahjälp är,

att uppenbart behov av hjälp föreligger, torde det vara mindre tillfredsställande

att såsom ytterligare villkor för erhållande av mödrahjälp utöver en

viss gräns föreskriva, att synnerliga skäl skola föranleda därtill. Det synes

även utskottet som örn en sådan författningsändring som motionärerna för
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1. 9

ordat knappast skulle komma att medföra några minskade kostnader i förhållande

till Kungl. Maj:ts förslag. Vare sig författningstexten utformas så

som Kungl. Maj:t eller som motionärerna föreslagit måste nämligen behovsprövningen

givetvis ske med samma noggrannhet som för närvarande. Höjningen

av maximibeloppet får sålunda icke utgöra anledning till eftergift av

kravet, att uppenbart behov av hjälp skall föreligga.

På grund av vad sålunda anförts tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts förslag

i denna del oförändrat.

Utsträckning i visst täll av den tid mödrahjälpen ina avse.

Socialstyrelsen har i ovannämnda skrivelse den 12 november 1943 föreslagit

viss ändring av i § fjärde stycket mödrahälpsförordningen.

Föredragande departementschefen har i denna del i propositionen anfört:

»Den år 1940 införda rätten för socialstyrelsen att meddela dispens från

bestämmelsen, att mödrahjälpen icke får avse tid, som infaller senare än sex

månader efter nedkomsten, har kommit till användning i tämligen stor omfattning,

huvudsakligen i fall, då behov av tandvård förelegat. Anledningen

härtill har visserligen i viss mån varit att hänföra till krisbetingade förhållanden,

främst militärinkallelserna och bristen på tandläkare, men även under

normala förhållanden torde det föreligga ett verkligt behov av utsträckning

av hjälptiden såvitt angår tandvårdsfallen. Dels har nämligen hela amningstiden

en ogynnsam inverkan på tänderna och dels kan det under denna tid

ofta föreligga svårigheter för mödrarna att besöka tandläkare. På grund härav

vill jag ansluta mig till socialstyrelsens förslag, att hjälptiden såvitt angår

tandvård utsträckes till nio månader.»

Utskottet har intet att erinra mot den i denna del föreslagna ändringen.

Fråga angående utsträckning av ansökningstiden i vissa läll.

Mödrahjälpsförordningen 4 § andra stycket har följande lydelse:

»Mödrahjälp skall, där det kan ske, sökas i god tid före den väntade nedkomsten.

Ingives ansökan senare än å sextionde dagen efter bamsbörden,

må den icke upptagas till prövning.»

Enligt 1 § fjärde stycket förordningen må mödrahjälp ej avse tid, som infaller

senare än sex månader efter nedkomsten. Utan hinder av yad som

sålunda stadgas äger dock socialstyrelsen, när särskilda skäl därtill äro, medgiva,

att hjälpen må avse jämväl sådan tid.

Mödrahjälpsnämnderna ha från verksamhetens början allmänt tolkat bestämmelsen

örn sextiodagarsgränsen på så sätt, att örn ansökan blott gjorts

i laga tid, vederbörande vore oförhindrad att inkomma med förnyad ansökan

intill sex månader efter barnets födelse och socialstyrelsen har i sin »Handbok

för mödrahjälpsverksamheten» godtagit denna praxis.

I motion (II: 197) vid 1943 års riksdag har hemställts örn sådan ändring

i mödrahjälpsförordningen, att ansökan örn mödrahjälp må kunna upptagas

till prövning jämväl från sökande, som inom sexmånaderstiden åberopar nya

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.

omständigheter, inträdda senare än två månader efter barnets födelse, oberoende

av att hon icke inom sextio dagar efter barnets födelse ingivit ansökan

örn mödrahjälp. Som motivering härtill anfördes, bland annat, att lika väl

som den, som inom sextiodagarsperioden ingivit ansökan, kunde få nya förhållanden

och behov prövade under ytterligare fyra månader, lika väl syntes

den, som icke ingivit ansökan under de två första månaderna, böra kunna

få en ansökan prövad under de återståenda fyra månaderna, om hon nämligen

kunde påvisa, att helt nya och ändrade förhållanden inträtt.

Socialstyrelsen har i yttrande över motionen den 15 mars 1943 avstyrkt

densamma. Styrelsen erinrade örn att ett av skälen för mödrahjälpens tillkomst

vore dess syfte att motverka aborter. Av bland annat denna anledning

vore det av stor vikt, att de blivande mödrarna komme i förbindelse

med barnavårdsnämnderna på ett mycket tidigt stadium av havandeskapet.

Det vore också synnerligen betydelsefullt, att mödrarna i god tid hänvisades

till den förebyggande mödra- och barnavårdens organ samt att ärendena kunde

bliva utredda och handlagda i så god tid att hjälpen verkligen bleve insatt

vid den tidpunkt, då den gjorde den största nyttan. Styrelsen och mödrahjälpsnämnderna

hade strävat efter att förmå mödrar och barnavårdsnämnder

att handla i enlighet med de nämnda riktlinjerna. En tydlig tendens till

förbättring i detta avseende kunde också iakttagas, men särskilt på landsbygden

syntes man ännu på vissa håll anse det vara tillfredsställande, att

ansökningarna inkomme omedelbart före sextiodagarsperiodens utgång. Försummelser

mot bestämmelserna örn ansökningstiden berodde tydligen många

gånger på att mödrarna bibringats den uppfattningen, att ingen brådska med

ansökningarnas ingivande förelåge.

Styrelsen framhöll slutligen i sitt nämnda yttrande, att en uppluckring av

ifrågavarande bestämmelse skulle försvåra myndigheternas strävan att få

mödrahjälpsansökningarna ingivna i god tid före barnsbörden samt äventyra

resultatet av det redan nedlagda arbetet därpå.

Andra lagutskottet anförde i sitt utlåtande nr 34 beträffande denna fråga

följande:

Enligt utskottets mening är det otvivelaktigt, att den nuvarande absoluta

gränsen av sextio dagar efter barnsbörden för ingivande av ansökan örn mödrahjälp

kan medföra ogynnsamma verkningar i sådana fall, då behov av hjälp

uppkommit först efter utgången av nämnda tid. Det synes icke alltid vara

förenat med rättvisa och billighet, att i dylika fall rätten till sådan mödrahjälp,

som avser tiden efter sextiodagarsperiodens utgång, skall vara beroende

av att ansökan ingivits före periodens utgång, vid vilken tid kanske

icke något som helst behov av hjälp förelegat eller kunnat förutses. Den

nuvarande ordningen kan medföra en ökning av mödrahjälpsärendenas antal

därigenom, att mödrarna, för att icke förlora sin rätt, ingiva ansökan före

det sextio dagar förflutit från bamsbörden även i sådana fall, där det är

uppenbart, att något behov av hjälp icke föreligger vid denna ansökans ingivande
Ehuru

utskottet delar socialstyrelsens uppfattning, att det är av vikt att

ansökningarna ingivas så tidigt som möjligt, anser utskottet likväl, att de nu

berörda olägenheter, som gällande ordning medför, motivera en utredning avfrågan,

huruvida och i vilka fall ansökningar må kunna ingivas senare än

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1. 11

sextio dagar efter nedkomsten. Möjligen kan förevarande problem lösas genom

en befogenhet för socialstyrelsen att för varje särskilt fall under vissa

förutsättningar medgiva dispens från förordningens stadgande om tiden för

ansökans ingivande.

Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen.

Det förut omförmälda, åt socialstyrelsen lämnade utredningsuppdraget avsåg

även förevarande fråga. Socialstyrelsen har inhämtat yttranden från

samtliga mödrahjälpsnämnder över det i förutnämnda motion framförda förslaget.

Tjuguen nämnder ha tillstyrkt en sådan ändring av nu gällande bestämmelser,

att möjlighet öppnas att få en ansökan, som ingives senare än

60 dagar efter nedkomsten, prövad därest förändrade förhållanden inträtt.

En del av dessa nämnder föreslå, att dispensrätt i detta avseende lämnas

åt socialstyrelsen, medan andra anse att dylika frågor böra prövas av nämnderna

själva. Några nämnder föreslå, att ansökan utan någon inskränkning

får göras under hela den tid, mödrahjälpen kan avse, d. v. s. intill sex månader

efter nedkomsten. Nio nämnder ha avstyrkt förslaget örn utsträckning av

ansökningstiden under åberopande av i huvudsak samma skäl, som socialstyrelsen

anfört i sitt yttrande över motionen.

Socialstyrelsen vidhåller sitt avstyrkande av förslaget samt anför:

Utöver de skäl, som åberopats i styrelsens yttrande över motionen, må

framhållas frågans uppenbarligen ytterst ringa betydelse. Av de trettioen

mödrahjälpsnämnderna ha endast två anmält sig ha kommit i beröring med

något fall av ifrågavarande art.

Socialstyrelsen finner det mindre lämpligt att för de få undantagsfall, som

här kunna komma ifråga, vidtaga en ändring, som enligt styrelsens mening

kan få till följd att verksamhetens sunda utveckling äventyras.

Därest Kungl. Majit skulle vara av den uppfattningen att en ändring i

enlighet med motionärernas förslag dock bör genomföras, får socialstyrelsen

uttala dels att författningsbestämmelserna böra erhålla en synnerligen restriktiv

utformning och dels att dispensrätten bör förbehållas socialstyrelsen. I

I avgivna yttranden hava statskontoret, socialvårdskommittén samt svenska

fattigvårds- och barnavårdsförbundet anslutit sig till socialstyrelsens ståndpunkt

i förevarande hänseende.

Medicinalstyrelsen anför:

Medicinalstyrelsen har svårt att förstå socialstyrelsens farhåga att en följd

av den föreslagna uppmjukningen av bestämmelserna skulle bliva, att ansök

ningarna komme att ingivas på en allt senare tidpunkt, då här måste föreligga

så speciella omständigheter för att ansökningen skulle kunna upptas till prövning.

Det visar sig ju också, som socialstyrelsen även framhåller, att det är

sällan som dylika fall förekomma. Även detta framhåller socialstyrelsen som

ett motiv för att någon ändring i förordningen till denna del icke skall vid

tagas. Medicinalstyrelsen kan likväl icke finna det rättvist, så länge praxis

är den, att en person, som inlagt ansökan men fått den avslagen, sedermera

kari göra cn förnyad ansökan efter ansökningstidens utgång, att icke denna

möjlighet skall stå även andra personer till buds, som av omständigheternas

makt råkat i ekonomiska svårigheter sedan två månader förflutit efter barnets

födelse.

Föredragande departementschefen har i denna del yttrat:

s. 12 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

%

12 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.

»T likhet med socialstyrelsen finner jag det vara av stor vikt att inga åtgärder

vidtagas, som kunna motverka myndigheternas strävanden att få vederbörande

att ingiva sina ansökningar örn mödrahjälp i så god tid som möjligt.

Ur denna synpunkt synes det icke vara lämpligt att utsträcka tidsfristen för

ingivandet av dylik ansökan ända till utgången av den tidsperiod, som hjälpen

kan avse. Emellertid synes det mig rimligt att möjlighet öppnas för den,

som kan visa godtagbart skäl för att hon icke sökt mödrahjälp inom den nu

föreskrivna tiden av 60 dagar efter nedkomsten, att få sin ansökan prövad,

därest den ingives inom ytterligare 15 dagar efter utgången av den normala

tidsfristen. Prövningen, huruvida dylika skäl förelegat, torde böra uppdragas

åt socialstyrelsen. Ett stadgande av den sålunda antydda innebörden synes

icke kunna medföra några risker för en allmän försening av ansökningarna, då

vederbörande icke med säkerhet kan påräkna att få sin ansökan prövad, örn

den ingives efter 60-dagarsfristens utgång.»

Enligt 1 § mödrahjälpsförordningen må mödrahjälp ej avse tid, som infaller

senare än sex månader efter nedkomsten, dock att socialstyrelsen, när

särskilda skäl därtill äro, må medgiva undantag från vad sålunda stadgas.

Såsom framgår av vad ovan anförts har utskottet förordat den av Kungl.

Majit i förevarande proposition föreslagna ändringen i nämnda paragraf, att

mödrahjälp, såvitt fråga är örn hjälp till tandvård, må — utan att socialstyrelsens

tillstånd erfordras —- avse tiden intill nio månader efter nedkomsten.

Beträffande tiden för ingivande av ansökan örn mödrahjälp stadgar 4 §, att

ansökan som ingives senare än å sextionde dagen efter nedkomsten icke må

upptagas till prövning. Detta stadgande tolkas av socialstyrelsen och mödrahjälpsnämnderna

så att, örn blott ansökan gjorts inom sextiodagarsperioden,

vederbörande är oförhindrad att inkomma med förnyad ansökan intill sex

månader efter barnets födelse och detta vare sig den först ingivna ansökningen

avslagits eller icke.

Andra lagutskottet yttrade vid 1943 års riksdag i anledning av väckt motion

örn ändring i 4 § mödrahjälpsförordningen i sitt av riksdagen godkända utlåtande

nr 34, att det enligt utskottets mening vore otvivelaktigt, att den nuvarande

absoluta gränsen av sextio dagar efter barnsbörden för ingivande

av ansökan örn mödrahjälp kunde medföra ogynnsamma verkningar i sådana

fall, då behov av hjälp uppkommit först efter utgången av nämnda tid. Det

syntes icke alltid vara förenat med rättvisa och billighet, att i dylika fall rätten

till sådan mödrahjälp, som avsåge tiden efter sextiodagarsperiodens utgång,

skulle vara beroende av att ansökan ingivits före periodens utgång, vid vilken

tid kanske icke något som helst behov av hjälp förelegat eller kunnat förutses.

Såsom skäl mot en uppmjukning av det i 4 § givna stadgandet om tiden för

ingivandet av ansökan örn mödrahjälp har anförts, att myndigheternas strävanden

att få ansökningar örn mödrahjälp ingivna i så god tid som möjligt

därigenom skulle motverkas. Kungl. Majit har därför ansett sig kunna föreslå

endast en mindre jämkning av bestämmelsen. Enligt förslaget skulle

sålunda socialstyrelsen, där sökande finnes hava anfört giltigt skäl för att

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.

13

ansökan ej ingivits inom sextiodagarsperioden, äga medgiva, att ansökan som

ingivits senast sjuttiofemte dagen efter bamsbörden upptages till prövning.

I de i anledning av propositionen väckta motionerna har föreslagits viss utvidgning

av socialstyrelsens föreslagna dispensbefogenhet.

Den av Kungl. Majit föreslagna ändringen skulle uppenbarligen endast i

ringa utsträckning avhjälpa de olägenheter, som enligt vad 1943 års riksdag

anfört onekligen äro förbundna med den nuvarande tidsbegränsningen. Utskottet

delar visserligen föredragande departementschefens uppfattning örn

vikten av att inga åtgärder böra vidtagas, som kunna motverka myndigheternas

strävanden att få ansökningarna ingivna i god tid. Därest såsom i propositionen

föreslås socialstyrelsen erhåller en diskretionär rätt att pröva, huruvida ansökan

som ingivits efter sextiodagarsperiodens utgång må upptagas till prövning,

torde emellertid enligt utskottets mening den av Kungl. Majit föreslagna

förutsättningen för socialstyrelsens dispensmöjlighet, nämligen att ansökningen

ingivits senast å sjuttiofemte dagen efter barnsbörden, icke vara nödvändig

för att undvika ogynnsamma verkningar av den art departementschefen antytt.

Då vederbörande icke med säkerhet kan påräkna att få sin ansökan

prövad, om den ingives efter sextiodagarsperiodens utgång, synas några risker

för en allmän försening av ansökningarna icke härigenom vara att befara.

Med hänsyn till vad nu anförts torde det enligt utskottets mening icke vara

behövligt att i förordningen såsom villkor för socialstyrelsens dispensbefogenhet

angiva att ansökningen ingivits inom viss tid. Förutsättning för att

dispens må erhållas bör dock såsom Kungl. Majit föreslagit vara, att sökanden

finnes ha anfört giltigt skäl för att ansökningen ej ingivits inom den normala

tidsfristen. Därest paragrafen utformas så som utskottet förordat, torde

motionärernas önskemål tillgodoses.

Vissa andra förslag till ändringar i barnavårdslagen, mödralijälpsförordningen,

förordningen om moderskapspenning och förordningen örn

erkända sjukkassor.

Socialstyrelsen har jämväl upptagit till behandling vissa andra frågor om

ändringar i barnavårdslagen, mödrahjälpsförordningen, förordningen om

moderskapspenning och förordningen om erkända sjukkassor. Ändringarna

avse frågor om rätt för barnavårdsnämnd att utse delegation för behandling

av mödrahjälpsärenden, rätt till mödrahjälp och moderskapspenning för kvinnor,

som intagits å anstalt för sinnessjuka, samt behörighet att utfärda intyg

om havandeskap.

Beträffande den förstnämnda frågan må erinras, att i motion (lii 198) till

1943 års riksdag hemställdes om sådan ändring av mödrahjälpsförordningen,

att barnavårdsnämnd får rätt att uppdraga åt särskild delegation att till mödrahjälpsnämnd

inkomma med förslag i anledning av ansökan örn mödrahjälp.

Söm motivering härtill anfördes, att svårigheter inom vissa kommuner förelåge

att få barnavårdsnämnderna samlade till regelbundna sammanträden

och att det läge i sakens natur, att om mödrahjiilpen skulle ha åsyftad verkan

opaginerad Kontrollera mot PDF

1*1 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.

densamma borde komma moder och barn till del på ett så tidigt stadium som

möjligt. I motionen framhölls, att delegationen borde bestå av två eller tre

personer och att dess beslut borde vara gällande utan barnavårdsnämndens

godkännande endast örn delegationen vore enhällig.

Socialstyrelsen tillstyrkte i yttrande över motionen den föreslagna ändringen

men ifrågasatte, örn icke en bestämmelse av denna art borde intagas i

barnavårdslagen i stället för, som i motionen föreslagits, i mödrahjälpsförordningen.

Ändra lagutskottet anförde i anledning av motionen:

Ehuru av principiella skäl betänkligheter kunna resas mot att överlåta

barnavårdsnämnds beslutanderätt till vissa av nämndens ledamöter, vill

utskottet, som anser den i motionen föreslagna anordningen i vissa fall kunna

medföra en snabbare handläggning av mödrahjälpsärenden, likväl förorda en

utredning beträffande frågan, örn och i vilken utsträckning särskild bland

nämndens ledamöter utsedd delegation må erhålla befogenhet att i förevarande

ärenden handla å nämndens vägnar.

Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen och det ifrågavarande spörsmålet

omfattades även av det åt socialstyrelsen överlämnade utredningsuppdraget.

Föredragande departementschefen har beträffande dessa frågor anfört:

»Det är uppenbarligen av stor betydelse, att ansökningarna om mödrahjälp

bli prövade så snabbt som möjligt. Då det visat sig, att i vissa kommuner

svårigheter förefunnits att sammankalla barnavårdsnämnden till sammanträden

så ofta som önskvärt vore för mödrahjälpsärendenas skyndsamma behandling,

finner jag det vara påkallat att vidtaga åtgärder för att råda bot härpå. I

detta avseende har föreslagits, att barnavårdsnämnden skulle äga att uppdraga

åt en inom nämnden utsedd delegation att å nämndens vägnar avgiva yttrande

över ingiven ansökning örn mödrahjälp samt att avgiva förslag till lämpliga

hjälpåtgärder. Enligt socialstyrelsens förslag skulle en särskild bestämmelse

härom införas i barnavårdslagen.----Med hänsyn till den ur barnavårds
lagens

synpunkt strängt begränsade räckvidd, som ett dylikt stadgande skulle

erhålla, synas några detaljerade föreskrifter i ämnet icke böra meddelas. I lagen

torde därför blott böra upptagas en föreskrift örn att ärenden, som avses i 5 §

förordningen om mödrahjälp, må uppdragas åt en inom barnavårdsnämnden

vald delegation å minst tre ledamöter samt att för beslutförhet inom delegationen

kräves, att mer än halva antalet ledamöter, dock minst tre, är tillstädes.

Det lärer sålunda kunna överlåtas åt nämnden att efter eget bedömande avgöra,

för vilken tidsperiod delegationen skall utses, och att lämna de övriga föreskrifter

rörande dess tjänstgöring, som kunna erfordras. Att föreskrifterna örn

rätt för särskild föredragande i mödrahjälpsärenden att närvara vid sammanträde

m. m. samt örn förande av protokoll skola tillämpas även i fråga örn

delegationens sammanträden torde utan särskild föreskrift vara klart. De

erforderliga bestämmelserna torde lämpligen kunna infogas såsom ett nytt

moment i 9 § barnavårdslagen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.

15

Det torde vara uppenbart, att kvinnor som på grund av tillfälliga sinnesrubbningar

i samband med havandeskap och under amningstiden intagits å

anstalt för sinnessjuka icke böra utestängas från mödrahjälp och moderskapspenning.

Att kvinnor, som varaktigt intagits å sinnessjukanstalter, få barn

torde höra till sällsyntheterna. Under sådana förhållanden synes det vara

riktigast att, såsom av socialstyrelsen föreslagits, den i förordningarna om

mödrahjälp och om moderskapspenning intagna undantagsbestämmelsen för

kvinnor, intagna å anstalt för sinnessjuka, upphäves.

I fråga örn behörigheten att utfärda intyg örn havandeskap torde det vara

praktiskt att, såsom socialstyrelsen föreslagit, anförtro denna uppgift även åt

distriktssköterskor och sjuksköterskor, anställda vid mödra- eller barnavårdscentral.

Man torde kunna utgå ifrån att dylika intyg i tveksamma fall utfärdas

endast med stöd av läkarundersökning. För likformighetens skull torde

motsvarande ändring böra göras även i förordningen örn erkända sjukkassor.»

De ändringar, som föreslagits i detta avsnitt, hava icke givit anledning till

någon erinran från utskottets sida.

Anslagsfrågan.

A riksstaten för innevarande budgetår finnas uppförda två förslagsanslag,

det ena, med rubriken Mödrahjälp i form av understöd utan återbetalningsskyldighet

m. m., å 9 500 000 kronor och det andra, rubricerat Avsättning till

fonden för lån till mödrahjälp å 40 000 kronor.

T skrivelse den 31 augusti 1943 har socialstyrelsen framlagt förslag rörande

beräkningen av medelsbehovet för nästa budgetår, därvid emellertid styrelsen,

i avvaktan på resultatet av utredningen om höjning av mödrahjälpens maximibelopp,

utgått från för närvarande gällande bestämmelser. Socialstyrelsen

har i skrivelsen anfört, att ökningen av antalet ansökningar örn mödrahjälp

fortsatt även under det senast förflutna budgetåret. Anledningen till stegringen

vore i främsta rummet den inbädda ökningen av antalet levande födda

barn. Vidare hade det genomsnittliga beloppet per beviljad ansökning ökat,

synbarligen främst beroende på de ekonomiska svårigheter som drabbat vissa

befolkningsgrupper, särskilt i samband med inkallelserna till militärtjänstgöring.

Styrelsen funne sig därför nödsakad att föreslå en väsentlig höjning

av anslaget.

Såsom förut anförts har styrelsen beräknat, att den utgiftsökning, som

skulle komma att föranledas av den av styrelsen förordade höjningen av

mödrahjälpens maximibelopp, icke torde komma att överstiga 1 000 000 kronor.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i statsverkspropositionen

utgått från att kostnadsökningen genom de föreslagna ändrade

grunderna för mödrahjälpen uppgå till 1000 000 kronor. Vidare anförde

departementschefen:

Från och med nästa budgetår anser jag tillika vissa ändringar av anslagsteknisk

natur böra vidtagas. De administrativa kostnaderna för mödrahjälpsnämnderna

ha hittills utgått från understödsanslaget. Sedan nu viss erfa
-

Utskottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

16 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.

renhet vunnits om dessa kostnader, böra medel för ändamålet i eldighet med

eljest tillämpade principer äskas under särskilt anslag, förslagsvis benämnt

Mödrahjälpsnämnderna. Under följande anslagspunkt- gör jag hemställan av

sådan innebörd, därvid kostnaderna för nämnderna under nästa budgetår beräknas

till 175 000 kronor. Härutöver föreslår jag, att särskilt anslag icke

vidare äskas för avsättning till fonden för lån till mödrahjälp. Den därmed

avsedda hjälpformen har snabbt minskat i omfattning — exempelvis från ett

anslag på 120 000 kronor för budgetåret 1940/41 till ett för nästa budgetår

föreslaget anslag av 25 000 kronor — och man kunde överväga att helt avskaffa

den. Tills vidare förordar jag dock, att lånen bibehållas såsom hjälpform

men att särskilt anslag icke äskas för ändamålet utan erforderliga medel beräknas

under det stora understödsanslaget, vars benämning i samband därmed

torde böra ändras till endast Mödrahjälp. För nästa budgetår torde för

lån i enlighet med socialstyrelsens förslag få beräknas 25 000 kronor. Någon

ändring beträffande redovisningen av lånen avses givetvis icke med den föreslagna

anslagsändringen.

Till socialstyrelsens med utgångspunkt från nu gällande grunder gjorda

beräkningar av medelsbehovet för nästa budgetår kan jag i huvudsak ansluta

mig. Med hänsyn till att kostnaderna redan för budgetåret 1942/43 överstego

10 miljoner kronor och att nativiteten varit stadd i stigande, synes mig sannolikt,

att det för löpande budgetår beräknade anslagsbeloppet kommer att icke

obetydligt överskridas samt att medelsbehovet för nästa budgetår inklusive

kostnadsökningen genom ändrade grunder kommer att röra sig omkring 13

miljoner kronor.

Departementschefen förordade, att anslaget i avrundat tal skulle beräknas

till 12 800 000 kronor.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot den av departementschefen

gjorda anslagsberäkningen.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, med förklarande, att Kungl. Maj:ts genom

propositionen nr 28 framlagda förslag till förordning örn ändrad

lydelse av 1, 2 och 4 §§ förordningen den 11 juni 1937 (nr 339)

om mödrahjälp icke kunnat av riksdagen i oförändrat skick antagas,

måtte för sin del antaga följande förslag till

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Förordning

om ändrad lydelse av 1, 2 oell 4 §§ förordningen den 11 juni 1937

(nr 339) om mödrahjälp.

Härigenom förordnas, att 1, 2 och 4 §§ förordningen den 11 juni 1937 om

mödrahjälp1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 Senaste lydelse se SFS 1940: 786.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.

17

(Kungl. Maj-.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

1 §•

Kvinna, som---av statsmedel.

Mödrahjälp lämnas i den form, som för varje särskilt fall finnes lämpligast,

i en eller flera poster, till ett sammanlagt värde av högst fyrahundra

eller, vid flerbörd, högst femhundra kronor.

Då anledning---räntefritt lån.

Mödrahjälp må ej avse tid, som infaller senare än sex månader eller, såvitt

fråga är örn hjälp till tandvård, nio månader efter nedkomsten. Socialstyrelsen

äger dock, när särskilda skäl därtill äro, medgiva undantag från vad

sålunda stadgas.

2 §.

Mödrahjälp lämnas---svenska medborgare.

Hjälp enligt — ---dess födelse.

Mödrahjälp må icke lämnas till kvinna, vilken är intagen å straffanstalt

eller därmed jämförlig anstalt, å tvångsarbetsanstalt, alkoholistanstalt, allmän

uppfostringsanstalt eller skyddshem, eller å anstalt för sinnesslöa, fallandesjuka

eller kroniskt sjuka, och ej heller till kvinna, som av fattigvården mottagits

till stadigvarande försörjning.

Ansökan örn---av barnavårdsmannen.

Mödrahjälp skall, där det kan ske,

sökas i god tid före den väntade nedkomsten.

Ingives ansökan senare än å

sextionde dagen efter barnsbörden,

må den icke upptagas till prövning.

Socialstyrelsen äger dock, där sökande

finnes hava anfört giltigt skäl för att

ansökan ej ingivits inom nämnda tid,

medgiva, att ansökan, som ingivits

senast å sjuttiofemte dagen efter barns
-

Mödrahjälp skall, där det kan ske,

sökas i god tid före den väntade nedkomsten.

Ingives ansökan senare än å

sextionde dagen efter barnsbörden,

må den icke upptagas till prövning.

Socialstyrelsen äger dock, där sökande

finnes hava anfört giltigt skäl för att

ansökan ej ingivits inom nämnda tid,

medgiva, att ansökningen upptages

till prövning.

börden, upptages till prövning.

Vid ansökan skall fogas intyg, utfärdat av läkare, barnmorska, distriktssköterska

eller vid mödra- eller barnavårdscentral anställd sjuksköterska och

utvisande antingen att kvinnan är havande eller att hon fött barn. Intyg

av sist angivet innehåll må även vara utfärdat av annan känd och trovärdig

person samt skall innehålla uppgift örn dagen för nedkomsten.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1944 men äger icke tillämpning

i fall, då barnsbörden ägt rum före nämnda dag.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 6 sami. 2 avd. Nr 1.

esa 44 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.

B. att riksdagen måtte antaga Kungl. Maj:ts genom propositionen

nr 28 framlagda, nedan intagna förslag till

1) Förordning''

om ändrad lydelse av 2 och 6 §§ förordningen den 11 juni 1937

(nr 338) om moderskapspenning.

Härigenom förordnas, att 2 och 6 §§ förordningen den 11 juni 1937 örn

moderskapspenning1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 §.

Moderskapspenning lämnas — — — svenska medborgare.

Bätt till moderskapspenning tillkommer icke kvinna, vilken är intagen å

straffanstalt eller därmed jämförlig anstalt, å tvångsarbetsanstalt, alkoholistanstalt,

allmän uppfostringsanstalt eller skyddshem, eller å anstalt för sinnesslöa,

fallandesjuka eller kroniskt sjuka, och ej heller kvinna, som av fattigvården

mottagits till stadigvarande försörjning.

Ej heller —--erkänd sjukkassa.

6 §•

Då ansökan---erhållande därav.

Sjukkassan skall därjämte skyndsamt verkställa utredning rörande omständigheter

av betydelse för bedömande av kvinnans rätt till moderskapspenning.

Har kvinnan genom intyg av läkare, barnmorska, distriktssköterska

eller vid mödra- eller barnavårdscentral anställd sjuksköterska gjort sannolikt,

att havandeskapet är längre framskridet än i åttonde månaden, må,

därest i övrigt kvinnan befinnes äga rätt till moderskapspenning, såsom förskott

å denna ett belopp av fyrtio kronor omedelbart utbetalas. Utbetalningen

skall i sådant fall ske till vederbörande barnavårdsnämnd, som har att tillställa

kvinnan beloppet. Eljest må moderskapspenning ej utbetalas, förrän

till sjukkassan inkommit intyg, utfärdat av läkare, barnmorska eller annan

känd och trovärdig person, att kvinnan fött barn.

Intyg som---för nedkomsten.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1944.

2) Lag

om ändrad lydelse av 9 § lagen deli 6 juni 1924 (nr 361) örn samhällets

barnavård och ungdomsskydd (barnavårdslag).

Härigenom förordnas, att 9 § barnavårdslagen den 6 juni 19241 2 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives:

1 Senaste lydelse av 6 § se SFS 1940: 7S7.

2 Senaste lydelse se beträffande 2 mom. SFS 1934: 204 och beträffande 3 mom. SFS

1931: 179.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1. 19

9 §■

1 mom. Ordinarie sammanträden---kännedom kungöras.

Extra sammanträde---nämnden beslutar. •

2 mom. Ärende må---äro tillstädes.

För beslut---örn beslutet.

3 mom. Omröstning till---ordföranden biträder.

Yal skall---av tjänstebefattning.

4 mom. Barnavårdsnämnden må uppdraga åt en inom nämnden vald delegation,

bestående av minst tre ledamöter, att å nämndens vägnar vidtaga

åtgärd, som åligger nämnden jämlikt 5 § förordningen örn mödrahjälp. För

beslutförhet fordras att flera än hälften av delegationens ledamöter, dock

minst tre, äro tillstädes.

5 mom. Rörande påföljd----örn stadsfullmäktig.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1944.

3) Förordning

om ändrad lydelse av .32 § förordningen den 26 juni 1931 (nr 280)

om erkända sjukkassor.

Härigenom förordnas, att 32 § förordningen den 26 juni 1931 örn erkända

sjukkassor1 skall erhålla ändrad lj’delse på sätt nedan angives:

32 §.

Centralsjukkassa skall---- tvåhundrasjuttio dagar.

Moderskapshjälp utgår —--nyss nämnts.

Gentralsjukkassa må på ansökan av kvinnlig medlem, som vid tiden för

ansökningen varit medlem av erkänd sjukkassa under oavbrutet minst tvåhundrasjuttio

dagar och som genom intyg av läkare, barnmorska, distriktssköterska

eller vid mödra- eller barnavårdscentral anställd sjuksköterska gör

sannolikt, att hon befinner sig i havandeskap, längre framskridet än i åttonde

månaden, såsom förskott å henne tillkommande moderskapshjälp omedelbart

utbetala sextio kronor.

Där till---utbekomma beloppet.

Moderskapshjälp må---stycket sägs.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1944.

C. att motionerna I: 267 och II: 431, i den mån de icke blivit

besvarade genom vad utskottet under A. hemställt, icke måtte

föranleda till någon riksdagens åtgärd; samt

1 Senaste lydelse se SFS 1040: 788.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.

D. att riksdagen måtte till Mödrahjälp för budgetåret 1944/45

anvisa ett förslagsanslag av 12 800 000 kronor.

Stockholm den 17 mars 1944.

På sammansatt stats- och andra lagutskotts vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från statsutskottet: herrar Eriksson i Stockholm, Bernhard Nilsson*, Bäckström*,

Bäcklund, Pettersson i Dahl och Mårtensson; samt

från andra lagutskottet: herrar Norman, Forslund, Hallagård, Hagård,

fru Johansson och fröken Hesselgren.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1944. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.