Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter'' å tillciggsstat I till riksstaten för budgetåret 1944/45, femte huvudtiteln, punkten 1, dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn provisorisk förstärkning av tilläggspensioner och invalidunderstöd, dels ock i förevarande ämnen väckta motioner.

1944-11-23 · 28 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 28 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

S2LU 1944:3, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter'' å tillciggsstat I till riksstaten för budgetåret 1944/45, femte huvudtiteln, punkten 1, dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn provisorisk förstärkning av tilläggspensioner och invalidunderstöd, dels ock i förevarande ämnen väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.

1

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 23 november 1944 kl. 3 em.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition

angående utgifter'' å tillciggsstat I till riksstaten

för budgetåret 1944/45, femte huvudtiteln, punkten 1,

dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag

örn provisorisk förstärkning av tilläggspensioner och

invalidunderstöd, dels ock i förevarande ämnen

väckta motioner.

I propositionen nr 288, vilken hänvisats till statsutskottet, har Kungl.

Maj:t under femte huvudtiteln (punkt 1 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för den 20 oktober 1944) föreslagit riksdagen att

till Bidrag till provisorisk förstärkning av tilläggspensioner och invalidunderstöd

å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1944/45 anvisa ett

förslagsanslag av 33 000 000 kronor.

I anledning av nämnda proposition i förevarande del ha inom riksdagen

väckts två likalydande, till statsutskottet hänvisade motioner, nämligen nr

351 i första kammaren av herr Hage m. fl. och nr 552 i andra kammaren

av herr Andersson i Malmö m. fl.

Vidare har Kungl. Majit genom en den 20 oktober 1944 dagtecknad proposition,

nr 297, vilken hänvisats till lagutskott och tilldelats andra lagutskottet,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om provisorisk förstärkning av tilläggspensioner och invalidunderstöd.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Till den, vilken åtnjuter folkpension, vari ingår tilläggspension, eller invalidunderstöd,

skall såsom provisorisk förstärkning av tilläggspensionen eller

understödet utgå följande belopp, räknat för budgetår, nämligen

till ogift person ävensom till den, vars make fyllt 60 år och

ej för egen del åtnjuter tilläggspension eller invalid
-

understöd ............................................................... 100 kronor samt

till annan pensions- eller understödstagare ..................... 50 »

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 6 sami. 2 avd. Nr 3.

2459 44

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.

Provisorisk förstärkning utgår icke å tilläggspension, där summan av denna

och grundpensionen understiger 12 kronor örn året, eller å invalidunderstöd

som för år icke uppgår till nämnda belopp.

2§-

Vid bedömande huruvida för visst budgetår rätt till förstärkning föreligger

skall avseende fästas allenast vid örn tilläggspension eller invalidunderstöd

utgår för den månad, varunder förstärkning i allmänhet må tidigast utbetalas.

Pörstärkning skall utgå med oavkortat belopp jämväl i fall då tilläggspension

eller invalidunderstöd icke utgår under hela budgetåret.

3 §•

Bestämmandet av med vilketdera av de i 1 § angivna belopp förstärkning

skall utgå skall ske med hänsyn till förhållandena den 15 i andra månaden

före den, under vilken förstärkning i allmänhet må tidigast utbetalas.

Har den som är gift efter den i första stycket angivna tidpunkten kommit

i åtnjutande av pension eller understöd, som skulle berättiga till förstärkning

för budgetåret, skall sådan förstärkning dock icke utgå, där pensions- eller

understödstagarens make för samma budgetår är berättigad till förstärkning

med det högre av de i 1 § angivna beloppen.

4§-

Provisorisk förstärkning utbetalas å den tid och i den ordning Konungen

bestämmer.

5§-

Till kostnaderna för den provisoriska förstärkningen bidraga för varje

budgetår

kommuner med belopp motsvarande för ort tillhörande ortsgrupp 1 30,6

procent, för ort tillhörande ortsgrupp 2 23,8 procent och för ort tillhörande

ortsgrupp 3 19,6 procent av deras andelar i kostnaderna för tilläggspensioner

och invalidunderstöd, vilka utanordnats under det kalenderår, under vilket

budgetåret börjar löpa, samt

landsting med belopp motsvarande 26 procent av deras andelar i kostnaderna

för tilläggspensioner och invalidunderstöd, vilka utanordnats under

nyssnämnda kalenderår.

Återstående kostnad bestrides av staten.

6§-

Bestämmelserna i lagen örn folkpensionering skola, där ej annat följer av

vad ovan sägs, i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet beträffande den

provisoriska förstärkning som avses i denna lag; dock äger Konungen uppdraga

åt pensionsstyrelsen eller med avseende å fall, som beröra även postverket,

åt pensionsstyrelsen och generalpoststyrelsen gemensamt att meddela

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3. 3

de närmare föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller, finnas erforderliga

för lagens tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1945. Den första utbetalning av provisorisk

förstärkning, som sker efter lagens ikraftträdande, skall avse budgetåret

1944/45.

I anledning av propositionen nr 297 hava inom riksdagen väckts tretton

motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 350 av herr Hage m. fl.,

» 355 » herrar Näsström och Edin,

» 356 » herr Gustavson m. fl.,

» 357 » herr Ericson, Frans,

» 358 » herr Linderot ävensom

inom andra kammaren

nr 550 av herrar Persson i Vinberg och Lindqvist,

* 551 » herr Andersson i Malmö m. fl., likalydande med motionen nr

350 i första kammaren,

nr 554 av herr Johansson i Mysinge m. fl.,

» 555 » herr Andersson i Alfredshem m. fl., likalydande med motionen

nr 355 i första kammaren,

nr 556 av herr Hammarlund m. fl., likalydande med motionen nr 356 i

första kammaren,

nr 557 av herr Gustafsson i Bogla m. fl., likalydande med motionen nr

357 i första kammaren,

nr 558 av herr Jonsson i Skutskär samt

» 559 » herr Persson i Stockholm rn. fl., likalydande med motionen nr

358 i första kammaren.

Nämnda tretton motioner hava i likhet med propositionen nr 297 hänvisats

till lagutskott och tilldelats andra lagutskottet.

Enligt överenskommelse mellan statsutskottet och andra lagutskottet ha

propositionen nr 288, såvitt rörer punkten 1 under femte huvudtiteln, propositionen

nr 297 ävensom ovan antecknade motioner hänskjutits till behandling

av sammansatt stats- och andra lagutskott.

I ovannämnda motioner har yrkats

1) i motionerna I: 350 och II: 551, att propositionen nr 297 måtte bifallas

med följande ändringar:

»a) Till § 1 i ''Förslag till lag örn provisorisk förstärkning av tilläggspensioner

och invalidunderstöd’ fogas efter satsen: ''till annan pensions- och

understödstagare 50 kronor’ följande tillägg: ''Därutöver utgår som provisorisk

förstärkning till samtliga pensionstagare, vilka under december 1944

erhålla dyrtidstillägg å folkpensioner och invalidunderstöd, ett engångs
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.

belopp för nämnda månad av samma storlek som nämnda månads dyrtidstillägg’

samt

b) Övergångsbestämmelsen örn lagens ikraftträdande ändras med hänsyn

till vad här ovan föreslagits rörande ändrad lydelse av § 1.»;

2) i motionerna I: 351 och II: 552 — under hänvisning till vad som anförts

i motionerna I: 350 och II: 551 — »att riksdagen matte, med anledning

av Kungl. Maj:ts proposition nr 288, till Bidrag till provisorisk förstärkning

av tilläggspensioner och invalidunderstöd för budgetåret 1944/45

anvisa ett från 33 till 44 miljoner höjt förslagsanslag»;

3) i motionerna I: 355 och II: 555, att riksdagen vid behandling av proposition

nr 297 måtte besluta,

»att första paragrafen i förslag till lag örn provisorisk förstärkning av tillläggspensioner

och invalidunderstöd får följande lydelse:

Till den,---, nämligen

till ogift person ävensom till den, vars make ej för egen del åtnjuter

tilläggspension eller invalidunderstöd.............................. 100 kronor

samt till annan pensions- eller understödstagare.............. 50 »

Provisorisk förstärkning---»;

4) i motionerna I: 356 och II: 556,

att det framlagda lagförslaget måtte ändras på så sätt

»att i 1 § bestämmelse införes avseende förstärkning av tilläggspension

åt sådan pensionstagare inom lägsta (l:a) ortsgruppen utgående med motsvarande

förhöjt belopp, varigenom likställighet i fråga örn sammanlagda

summan av tilläggspension och provisorisk förstärkning erliålles med tilläggspensionstagare

i motsvarande ställning tillhörande ortsgrupp 2, samt

att i § 5 det tredje momentet, vari grunder angivas för landstingens bidrag

till den provisoriska förstärkningen av tilläggspensioner och invalidunderstöd,

måtte utgå ur paragrafen, och även denna del av kostnaden betalas

av staten»;

samt att 1 och 5 §§ i förslaget med anledning av vad sålunda hemställts

erhålla följande lydelse:

1 §•

Till — — — 100 kronor samt

till annan pensions- eller understödstagare 50 kronor

dock att förstärkning av tilläggspension åt sådan pensionstagare tillhörande

ortsgrupp 1 enligt lag den 23 april 1937 (nr 163) skall utgå med motsvarande

förhöjt belopp varigenom likställighet i fråga örn sammanlagda summan av

tilläggspension och provisorisk förstärkning erhålles med tilläggspensionstagare

i motsvarande ställning tillhörande ortsgrupp 2 enligt samma lag.

Provisorisk — — — belopp.

&§•

Till---löpa.

Återstående---staten.

--— budgetåret 1944/45;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.

5

5) i motionerna 1:357 och II: 557,

»att § 1 i förslag till lag om provisorisk förstärkning av tilläggspensioner

och invalidunderstöd erhåller följande lydelse:

Till den, vilken åtnjuter folkpension, vari ingår tilläggspension, eller invalidunderstöd,

skall såsom provisorisk förstärkning av ^ tilläggspensionen

eller understödet utgå följande belopp, räknat för budgetår, nämligen

till ogift person ävensom till den, vars make fyllt 55 år

och ej för egen del åtnjuter tilläggspension eller invalidunderstöd

.................................................... 100 kronor samt

till annan pensions- eller understödstagare.................. 50 »

Provisorisk förstärkning utgår icke å tilläggspension, där summan av

denna och grundpensionen understiger 12 kronor om året, eller å invalidunderstöd

som för år icke uppgår till nämnda belopp;

samt att riksdagen beslutar uttala sin anslutning till principen örn mera

tillfredsställande bestämmelser örn tilläggspension för makar, som befinna sig

i olika åldrar»;

6) i motionerna I: 358 och II: 559,

»att riksdagen, under förklaring att den inte kunnat antaga Kungl. Maj:ts

proposition nr 297 oförändrad, måtte besluta

dels antaga nedanstående förslag till

LAG

örn provisorisk förstärkning av tilläggspensioner och invalidunderstöd.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Till den, vilken åtnjuter folkpension, vari ingår tilläggspension, eller invalidunderstöd,

skall såsom provisorisk förstärkning av tilläggspensionen

eller understödet utgå, räknat för budgetår, tre månadstillägg vartdera motsvarande

folkpensionens eller invalidunderstödets månadsbelopp jämte fyra

månadstillägg örn vartdera 35 kronor.

Den, vars make fyllt 60 år och ej för egen del åtnjuter tilläggspension

eller invalidunderstöd, erhåller samma förmån för makens räkning.

Provisorisk förstärkning utgår icke å tilläggspension, där summan av

denna och grundpensionen understiger 12 kronor örn året, eller å invalidunderstöd

som för år icke uppgår till nämnda belopp.

2 §•

Vid bedömande huruvida för visst budgetår rätt till förstärkning föreligger

skall avseende fästas allenast vid örn tilläggspension eller invalidunderstöd

utgår för den månad, varunder förstärkning i allmänhet må tidigast

utbetalas. .....

Förstärkning skall utgå med oavkortat belopp jämväl i tall da tilläggspension

eller invalidunderstöd icke utgår under hela budgetåret.

3 §-

Provisorisk förstärkning utbetalas månadsvis under de månader, då dyrtidstillägg

icke utgår. Det ankommer på Konungen att beträffande utbeta
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.

landet bestämma den inbördes fördelningen mellan de procentuella och fasta

månadstilläggen.

4§.

Till kostnaderna för den provisoriska förstärkningen bidraga för varje

budgetår

kommuner med belopp motsvarande för ort tillhörande ortsgrupp 1 30,6

procent och för ort tillhörande ortsgrupp 2 23,8 procent och för ort tillhörande

ortsgrupp 3 19,6 procent av deras andelar i kostnaderna för tilläggspensioner

och invalidunderstöd, vilka utanordnats under det kalenderår, under

vilket budgetåret börjar löpa, samt

landsting med belopp motsvarande 26 procent av deras andelar i kostnaderna

för tilläggspensioner och invalidunderstöd, vilka utanordnats under

nyssnämnda kalenderår.

Återstående kostnad bestrides av staten.

5§-

Bestämmelserna i lagen örn folkpensionering skola, där ej annat följer av

vad ovan sägs, i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet beträffande den

provisoriska förstärkning som avses i denna lag; dock äger Konungen uppdraga

åt pensionsstyrelsen eller med avseende å fall, som beröra även postverket,

åt pensionsstyrelsen och generalpoststyrelsen gemensamt att meddela

de närmare föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller, finnas erforderliga

för lagens tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1945.

dels att i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att den av finansministern

förebådade utredningen rörande sådana bestämmelser varigenom pensionsförbättringar

skulle utgå i sådan utsträckning, att pensionärer med egen

inkomst icke skulle komma i sämre ekonomisk ställning än pensionärer,

vilkas egna inkomster uppginge till lägre belopp, måtte utföras så skyndsamt,

att förslag i frågan kan föreläggas riksdagen omedelbart vid dess

början nästa år»;

7) i motionen II: 550, att lagförslaget måtte ändras så »att det högre

beloppet (100 kronor) måtte tillerkännas pensionär, vars make ej för egen

del uppbär tilläggspension och makarnas gemensamma inkomster understiga

1000 kronor per år»;

8) i motionen II: 554, »att riksdagen vid antagande av lag örn provisorisk

förstärkning av tilläggspensioner och invalidunderstöd för sin del måtte

besluta,

dels att landsting icke skola bidraga till kostnaderna för nämnda för

stärkning, och

dels att kommuner skola bidraga till dessa kostnader med belopp, motsvarande

20 procent av deras andelar i kostnaderna för tilläggspensioner och

invalidunderstöd, vilka utanordnats under det kalenderår, under vilketbudgetåret

börjar löpa»;

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3. 7

9) i motionen II: 558, »att riksdagen måtte besluta den ändringen i Kungl.

Maj:ts proposition nr 297 att, där i § 1 lagförslaget nämnt understöd av

100 kronor börjat utgå, skall detta vid den pensionsberättigade makens

dödsfall fortsätta att rftgå, även om den efterlevande ej uppnått den ålder

eller det försämrade hälsotillstånd, då pensionsrätt eller rätt till invalidunderstöd

inträder.»

Beträffande de skäl, som utöver vad nedan angivits åberopats till stöd

för det genom propositionen nr 297 framlagda förslaget, ävensom i fråga örn

de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får utskottet hänvisa

till propositionen och motionerna.

Till utskottet har inkommit en skriftlig framställning från Folkpensionärernas

förening i Stockholm.

Inledning.

Sedan riksdagen i skrivelse den 29 mars 1944, nr 178, hemställt örn framläggande

snarast möjligt av förslag till en allmän ''förbättring av nu utgående

folkpensioner och invalidunderstöd, uppdrog Kungl. Majit den 28 april 1944

åt socialvårdskommittén att skyndsammast inkomma med förslag till provisoriska

åtgärder till ökning av de folkpensioner, som uppenbarligen vore otillfredsställande,

varvid borde beaktas, att förslagen icke borde föregripa eller

försena en definitiv reformering av folkpensionerna.

Till fullgörande av nämnda uppdrag har socialvårdskommittén i skrivelse

den 29 juni 1944 föreslagit, att provisoriska tillägg till tilläggspensionerna

och invalidunderstöden skulle under budgetåren 1944/45 och 1945/46 utgivas

i huvudsaklig överensstämmelse med vad av kommittén i skrivelsen förordats.

över socialvårdskommitténs förslag ha, efter remiss, yttranden avgivits av

pensionsstyrelsen, socialstyrelsen, statskontoret, svenska stadsförbundet,

svenska landskommunernas förbund, svenska landstingsförbundet och svenska

fattigvårds- och barnavårdsförbundet.

Socialvårdskommitténs förslag.

Allmänna synpunkter.

Socialvårdskommittén framhåller till en början, att det kommittén lämnade

uppdraget icke torde avse att lämna folkpensionärerna dyrtidskompensation.

Enligt den undersökning rörande tilläggspensionärernas ekonomiska förhållanden

hösten 1943, som utförts av socialstyrelsen, vore nämligen de nu utgående

dyrtidstilläggen i nämnda avseende tillfyllest. Uppdraget torde enligt

kommitténs mening i stället avse att framlägga förslag till en verklig förbättring

av provisorisk natur av de folkpensioner, som uppenbarligen vore otillfredsställande.

Enighet torde enligt kommitténs mening råda därom att folkpensionerna

i möjligaste mån borde uppbringas till sådan storlek, att folkpensionärerna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.

endast i undantagsfall skulle behöva söka hjälp hos fattigvården. En sådan

utveckling av folkpensioneringen stöde också i samklang med de för socialvårdskommitténs

utredningsarbete givna direktiven. Den rationalisering av

socialvården, som det ålåge kommittén att söka åstadkomma, måste sålunda

i fråga örn förhållandet mellan folkpensioneringen och fattigvården syfta till

att fattigvård icke skulle annat än undantagsvis utgå till de kategorier, som

omfattades av pensioneringen. En sådan rationalisering kunde komma att

allvarligt försvåras, örn de belopp, som tilläggspensionärerna sammanlagt erhölle

från folkpensioneringen och i form av fattigvård eller kommunala pensionstillskott,

å vissa orter skulle överstiga de förmåner, som vore möjliga

att utgiva inom en reformerad folkpensionering. Det vore därför av vikt, att

en provisorisk förbättring av folkpensionerna icke ledde till en höjning av

de kommunalt understödda tilläggspensionärernas försörjningsstandard i sådana

kommuner, där nu utgående folkpension tillsammans med fattigvårdsunderstöd

eller kommunalt pensionstillskott kunde anses utgöra ett väl avvägt

försörjningsbidrag. I de kommuner, där försörjningsstandarden vore av nu

nämnd beskaffenhet, borde därför ökning av folkpensionerna leda till en motsvarande

minskning av de understöd, som utginge i form av fattigvård eller

pensionstillskott. Kommittén anser dock, att inom vissa kommuner iakttagits

så stor återhållsamhet vid beviljandet av fattigvårdsunderstöd till folkpensionärer,

att en pensionsförbättring icke skäligen borde medföra nedsättning

av förut utgående understöd eller endast föranleda nedsättning med en mindre

del av den beviljade pensionsförbättringens belopp.

Örn varje enskild pensionärs förhållanden skulle göras till föremål för

granskning, kunde förbättringen i fråga örn pensionsgrunderna först efter

relativt lång tid komma pensionärerna till godo. En provisorisk pensionsförbättring

måste därför utformas efter mycket enkla linjer, örn den skulle komma

pensionärerna till godo utan dröjsmål. Det kunde därvid enligt kommitténs

mening icke undvikas, att i vissa fall pensionärer, vilka icke vore i större

behov av förbättrad pension, komme i åtnjutande av förbättringen, under det

att andra, som skulle ha behövt en ännu större förbättring, icke kunde erhålla

tillfredsställande hjälp.

Socialvårdskommittén övergår därefter till att behandla den inverkan

på folkpensionärernas försörjningsläge som sättet för bostadsfrågans

ordnande utövar. Härom yttrar kommittén:

Erfarenheten utvisar, att skillnaden i försörjningsläge mellan olika folkpensionärer

i väsentlig mån är beroende av huru pensionärerna lia sin bostadsfråga

ordnad. Inom samma ortsgrupp och även inom samma kommun äro pensionärer,

som åtnjuta fri bostad eller som äro intagna å anstalt eller stiftelse,

i regel i ett betydligt bättre läge än de, som måste hyra bostad eller som ha att

dragas med stora ränteutgifter för egen bostadsfastighet. Skillnaden mellan de

olika ortsgrupperna i fråga örn levnadskostnader torde också, såvitt angår folkpensionärerna,

i väsentlig mån bero av bostadskostnadernas höjd å de olika

orterna. Härvid inverkar även, att pensionärerna i storstäderna torde i långt

större utsträckning vara hänvisade att hyra bostäder än vad fallet är med pensionärerna

å landsbygden. Bostadskostnaden är vidare i allmänhet relativt

sett mera tyngande för de ensamboende än för dem, som bo tillsammans med

en eller flera andra personer. ---—

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3. 9

Skäl tala för att redan en provisorisk pensionsförbättring skulle få formen

av bostadsbidrag till dem, som ha särskilt höga bostadskostnader, relativt sett.

Kommittén har emellertid funnit det av tekniska och andra skäl omöjligt att

såsom ett provisorium införa sådana bostadsbidrag. Med den organisation av

folkpensioneringen, som nu finnes, är det nämligen icke möjligt att bygga bostadsbidragen

på de aktuella bostadskostnaderna i varje särskilt fall. Även örn

så hade varit förhållandet, skulle för övrigt en sådan metod sannolikt leda till

otillfredsställande resultat, i det att personer, som nu åtnjuta fri bostad eller

billig bostad genom tillmötesgående från anhöriga, f. d. arbetsgivare eller

andra, sannolikt skulle gå miste om denna förmån. Det bereder slutligen stora

svårigheter att på ett tillfredsställande sätt angiva vilken standard å bostaden,

som skall kunna anses skälig i olika fall.

Emellertid torde med visst fog kunna göras gällande, att de allra flesta

folkpensionärer, utom de som bo i pensionärs- och ålderdomshem samt möjligen

de som bo hos anhöriga, ha en lägre bostadsstandard än som kan anses

önskvärd. I många fall åtgår också, trots nämnda förhållande, en oproportionerligt

stor del av pensionärens sammanlagda inkomster till bostadsutgifternas

täckande.--- — Med hänsyn till vad nu anförts synas skäl föreligga att pro
visoriskt

i någon mån höja samtliga tilläggspensionärers pensionsförmåner,

därvid höjningen bör betraktas såsom ett bostadsbidrag. Kommittén utgår

ifrån att, örn en sådan generell pensionsförhöjning kommer till stånd, densamma

framdeles skall kunna, därest så prövas lämpligt, ersättas med ett eventuellt

särskilt bostadsbidrag. Under denna förutsättning anser kommittén, att

en provisorisk förbättring av tilläggspensionerna av den storlek, som kommittén

i det följande förordar, icke behöver föregripa kommitténs fortsatta

arbete i fråga örn folkpensioneringens reformering.

Även andra utgifter än bostadskostnaden torde enligt socialvårdskommitténs

mening vara högre för de ensamboende än för övriga. Detta gällde särskilt

utgifterna för bränsle, lyse och renhållning men i någon mån även livsmedelskostnaderna.

Vid en revision av folkpensioneringen borde därför övervägas,

om icke pensionsbeloppen i allmänhet borde relativt sett

vara högre för ensamstående än för äkta makar. Denna synpunkt

borde beaktas även vid genomförandet av den provisoriska förbättring,

varom nu vore fråga,

Ifråga om konstruktionen av pensionsförbättringarna såsom

fixa eller procentuella tillägg framhåller kommittén, att fixa tillägg

vore behäftade med den olägenheten att en person, vars egna inkomster medgåve

utgivandet av en obetydlig tilläggspension, tack vare tilläggen komme

upp i högre sammanlagd inkomst än en person, vars egna inkomster något

överstege inkomstgränsen för rätt till tilläggspension. Även procentuella

tillägg vore i någon mån behäftade med nämnda olägenhet, därest tilläggen,

såsom fallet vore i fråga om dyrtidstilläggen, beräknades jämväl å grundpensionema.

Försiktighet borde därför iakttagas vid bestämmandet av storleken av

de provisoriska tilläggen. I fråga om de procentuella tilläggen borde beaktas,

att dylika tillägg till dem, som uppbure högsta möjliga tilläggspension, bleve

högre inom dyrorterna än inom lägsta ortsgruppen. De fixa tilläggen å andra

sidan bleve lika höga för dem, som hade relativt stora egna inkomster, som

för dem, vilka hade lägre eller inga sådana inkomster.

Vidare framhåller kommittén, att vid bestämmandet av de provisoriska till
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.

läggens storlek tillbörlig hänsyn givetvis också måste tagas till kostnadsfrågan.

Av särskild vikt vore slutligen, att arbetet med folkpensioneringens

reformering icke genom tilläggen försvårades.

Alternativa förslag till genomförande av

provisoriska pensionsförbättringar.

Inom socialvårdskommittén ha diskuterats två alternativ i fråga örn den

närmare utformningen av en provisorisk förbättring av folkpensionerna.

Det ena alternativet innebär, att till alla tilläggspensionärer skulle utbetalas

ett tillägg lika stort som en månads pension, ett procentuellt månadstilllägg,

varjämte till de ogifta tilläggspensionärerna skulle utgå ett ytterligare

tillägg örn 50 å 70 kronor.

Enligt det andra alternativet skulle alla ogifta tilläggspensionärer erhålla ett

provisoriskt tilläggsbelopp av 100 kronor och makar, som båda uppbure tilläggspension,

tillsammans ett lika stort belopp.

För egen del uttalar kommittén, att det andra alternativet syntes mest tilltalande

med hänsyn till att enligt detsamma äkta makar tillsammans erhölle

exakt lika stor pensionsförbättring som en ensamstående, eller med andra ord

att man i princip gjorde förbättringen lika stor för varje hushåll. Enligt detta

alternativ förändrades icke heller skillnaden mellan pensionerna i de olika

ortsgrupperna. Det kunde enligt kommitténs mening också anses vara fördelaktigt,

att beloppet av det provisoriska tillägget icke överensstämde med månadsbeloppet

av de nu utgående dyrtidstilläggen, enär allmänheten eljest

kunde bibringas den uppfattningen att fråga vore örn dyrtidstillägg. Kommittén

förordar därför det andra alternativet.

Den närmare utformningen av det av

kommittén förordade alternativet.

Kommittén framhåller, att i fråga örn de av äkta makar bestående hushåll,

där endast den ena maken uppbure tilläggspension eller invalidunderstöd,

komme den provisoriska förbättringen, därest någon särbestämmelse icke

infördes, att stanna vid 50 kronor, och det åsyftade målet att varje hushåll

skulle erhålla lika stort belopp komme ej att nås. Örn den icke pensionsberättigade

maken hade normal förvärvsförmåga, torde enligt kommitténs mening

anledning saknas att utgiva högre pensionsförbättring än den nyss nämnda.

Kunde det däremot antagas, att den icke pensionsberättigade makens förvärvsförmåga

vore nedsatt, torde det kunna anses skäligt att makarnas hushåll

erhölle den förbättring, som i princip skulle tillkomma varje tilläggspensionärshushåll,

eller med andra ord att den till tilläggspension berättigade

maken erhölle lika stor pensionsförbättring som en ogift tilläggspensionär.

Med hänsyn till att man vid genomförandet av en provisorisk förbättring

måste tillämpa schematiska bestämmelser syntes det kommittén lämpligt, att

såsom förutsättning för att förbättringen i ifrågavarande fall skulle utgå med

det högre beloppet föreskriva, att den icke pensionsberättigade maken uppnått

60 års ålder. Kommittén föresloge därför, att med ogift tilläggspensio
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3. 11

när skulle jämställas gift sådan, om maken ej hade tilläggspension och uppnått

60 års ålder. Det påpekas av kommittén, att detta förslag endast utgjorde

en konsekvens av den principiella utformningen av kommitténs förslag och

icke finge betraktas som ett ställningstagande från kommitténs sida i fråga

örn folkpensioneringens framtida anordnande.

I fråga örn sättet för utbetalning av den provisoriska pensionsförbättringen

förordar kommittén, att utbetalningarna ske genom

postverkets försorg enligt ungefär samma grunder som tillämpats i fråga örn

dyrtidstilläggen å folkpensionerna. Kommittén upplyser, att den samrått med

generalpoststyrelsen, därvid det konstaterats, att postverket under vissa förutsättningar

skulle kunna åtaga sig att verkställa utbetalningarna. Rörande det

tekniska förfarandet härvidlag yttrar kommittén:

Under budgetåret 1944/45 skola dyrtidstillägg å folkpensionerna utbetalas

i augusti, oktober och december månader 1944 samt februari och maj månader

1945. Under de månader, som närmast föregå nämnda månader skall påstämpling

ske å kvittenserna för de förstnämnda månaderna. Med hänsyn

bland annat till det arbete, som är förenat med såväl påstämplingen som utbetalningen,

torde det icke låta sig göra att under sista hälften av nämnda

budgetår genom postverket verkställa utbetalning av provisorisk pensionsförbättring

under någon annan månad än april månad 1945. Förutsättningen för

att detta skall vara möjligt är, att vissa förberedande arbeten kunna vara verkställda

redan före mitten av februari månad 1945.

I samband med utbetalningarna av tilläggspensionerna för februari månad

1945 skulle pensionärerna sålunda tillställas ett kort, innehållande vissa upplysningar

örn den provisoriska pensionsförbättringen. Å nämnda kort skall

jämväl finnas tryckt ett formulär till intyg, att vederbörande vore ogift viss

dag. förslagsvis den 15 februari 1945. Ogift pensionär skulle lia att hos pastorsämbete

eller kommunal myndighet begära ifyllande av intygsformuläret,

därvid myndigheten skulle ha att ifylla såväl pensionsbrevsnummer som pensionärens

namn och adress. Kortet skulle, sedan intygsmeningen ifyllts, avlämnas

till postverket vid pensionsutbetalningen i mars månad 1945. Efter

granskning hos generalpoststyrelsens pensionsavdelning skulle utbetalning av

det särskilda tillägget till de ogifta tilläggspensionärerna ske från nämnda avdelning

över postgiro medelst utbetalningskort å sådan tid, att utbetalningarna

å postanstalterna skulle kunna äga rum den 15 april 1945.

Utbetalningen av det alla tilläggspensionärer tillkommande provisoriska

tillägget skulle tillgå på sådant sätt, att samtliga kvittenser för april månad

beträffande folkpensioner, vilka äro förenade med dyrtidstillägg, skulle under

mars månad 1945 påstämplas en särskild kvittomening avseende sagda förbättringsbelopp.

Detta skulle därefter mot undertecknad kvittomening i vanlig

ordning utbetalas samtidigt med folkpensionen för april månad.

I redovisningshänseende skulle med den provisoriska pensionsförbättringen

förfaras på samma sätt som med dyrtidstilläggen.

Generalpoststyrelsen har beräknat ersättningen till postverket för dess bestyr

med utbetalningen av den föreslagna pensionsförbättringen till 200 000

kronor.

Såsom tidigare framhållits borde gift tilläggspensionär jämställas med ogift

sådan, därest hans make (maka) uppnått 60 års ålder och icke åtnjöte folkpension.

Utbetalning till sådan gift folkpensionär, som nu sagts, av den särskilda

pensionsförbättring, som skulle tillkomma de ogifta, kan tydligen icke

verkställas genom postverkets försorg, enär postverket icke äger kännedom

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 8.

om makens ålder och pensionsförhållanden. Kommittén har därför tänkt sig,

att dessa pensionärer, vilka beräknas vara omkring 30 000, skulle ha att göra

särskild framställning hos pensionsstyrelsen örn förbättringens utfående. Sådan

framställning skulle kunna göras på en enkel ansökningsblankett, å vilken

intyg från pastorsämbete angående makarna skulle tecknas. Blanketten borde

kunna ingivas antingen till pensionsnämndens ordförande eller direkt till pensionsstyrelsen.

Sagda styrelse skulle därefter ha att utbetala det pensionären

tillkommande beloppet över postgiro.

Under budgetåret 1945/46 bör den provisoriska pensionsförbättringen utbetalas

i december 1945. I sådant syfte bör utbetalningen av dyrtidstilläggen

å folkpensionerna för nämnda år förskjutas att ske i augusti, oktober, februari,

april och juni månader.

Kostnaderna för förslagets genomförande.

Kommittén omnämner, att de sammanlagda kostnaderna för det av kommittén

förordade alternativet kunde beräknas till omkring 41,2 5 miljoner kronor.

Under förutsättning att kommunerna och landstingen skulle bestrida

kostnaderna för pensionsförbättringen efter motsvarande grunder som kostnaderna

för de nu utgående tilläggspensionerna, kunde statens utgifter enligt

nämnda alternativ beräknas till 33 miljoner kronor.

Beträffande innehållet i de yttranden, som avgivits över socialvårdskom

mitténs förslag, får utskottet hänvisa till s. 15—19 i propositionen nr 297.

Departementschefen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen

nr 297 anfört:

»Att få till stånd en förbättring av de enligt folkpensioneringslagen utgående

förmånerna har länge utgjort ett av de mera angelägna socialpolitiska

önskemålen. Samtidigt har det emellertid synts naturligt att avvakta den allmänna

översyn av folkpensioneringen, som ingår såsom ett led i det av

socialvårdskommittén bedrivna utredningsarbetet samt därpå grundade

reformförslag. Beaktande måste nämligen skänkas den synpunkten att

genomförandet av temporära åtgärder kan komma att begränsa rörelsefriheten

vid den definitiva folkpensioneringsreformen. Denna synpunkt kan dock icke

ensam vara utslagsgivande i en fråga av så omedelbar betydelse för stora befolkningslager

som förevarande. Då därtill kommer att det måste beräknas

dröja ännu åtskilliga år innan en på grundval av socialvårdskommitténs utredningsarbete

byggd definitiv folkpensioneringsreform kan börja tillämpas, har

det synts mig nödvändigt att låta undersöka förutsättningarna för genomförandet

av provisoriska åtgärder. Samma mening har också kommit till uttryck

i den skrivelse av årets riksdag, vari hemställts örn framläggande snarast

möjligt av förslag till en allmän förbättring av nu utgående folkpensioner och

invalidunderstöd. Genom att utredningsarbetet anförtrotts åt socialvårdskommittén

torde i särskild grad ha vunnits garanti för att sammanhanget med den

definitiva folkpensioneringsreformen blivit beaktat.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.

Socialvårdskommittén har vid framläggandet av sitt förslag fäst särskild

vikt vid bostadskostnadernas inverkan på folkpensionärernas försörjningsläge.

Då bostadskostnaden relativt sett är mera betungande för ensamboende än

för andra folkpensionärer och då en provisorisk reform med nödvändighet

måste ske efter synnerligen enkla linjer, har socialvårdskommittén letts fram

till tanken att lika stort belopp borde såsom provisorisk förbättring tillkomma

varje folkpensionärshushåll. Innebörden av kommitténs förslag till förverkligande

av denna tanke är, såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen

framgår, att ogifta tilläggspensionärer skulle erhålla ett belopp av 100

kronor, medan till gifta tilläggspensionärer skulle utgå allenast 50 kronor. Ha

makar båda tilläggspension, skulle de alltså sammanlagt erhålla lika mycket

som en ogift tilläggspensionär. Emellertid skulle i så fall, därest endast den

ene av makarna hade tilläggspension, till hushållet utgå allenast 50 kronor

såsom provisorisk förbättring även då den andre maken icke kunde i nämnvärd

grad bidraga till familjens uppehälle. Med hänsyn härtill och då en

individuell prövning av försörjningsförmågan av förut angivna skäl är utesluten

i förevarande sammanhang, har socialvårdskommittén, till undvikande

av berörda olägenhet, kompletterat förslaget såtillvida att örn den av makarna,

som ej uppbär tilläggspension, fyllt 60 år, den pensionsberättigade maken

skulle erhålla 100 kronor i provisorisk förbättring; till grund för vad sålunda

föreslagits ligger det antagandet, att arbetsförmågan vid 60-årsåldern genomsnittligt

sett väsentligt nedgår.

Det är givet att det ur skilda synpunkter kan riktas invändningar

mot socialvårdskommitténs förslag. Sålunda finnes skäl att överväga, huruvida

det icke vore möjligt att mildra den olägenheten av förslaget att den,

som på grund av egen inkomst nätt och jämnt utestänges från tilläggspension,

genom förslaget kommer i en avgjort försämrad ställning i förhållande till

den, vilken har en något lägre egen inkomst och på grund därav är berättigad

till tilläggspension. Förhållandet har åskådliggjorts bland annat i den förut

återgivna sammanställning, som ingår i det av svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet

avgivna remissyttrandet. Ett eliminerande av nämnda olägenhet

kan emellertid icke ske medelst administrativt lika enkla regler som

de äro, vilka utmärka socialvårdskommitténs förslag. Ej heller kan en dylik

åtgärd vidtagas utan närmare utredning om de tekniska möjligheterna

därför. Verkställdes en dylik utredning före framläggandet av nu ifrågavarande

förslag, skulle därav följa ett uppskov med den första utbetalningen

av provisoriska förbättringar. Med hänsyn till angelägenheten av

en förbättring av tilläggspensionärernas standard kan jag icke förorda något

dylikt uppskov. Jag är därför beredd att godtaga socialvårdskommitténs förslag

i trots av de verkningar det medför i nu nämnda avseende. Samtidigt är

det emellertid min avsikt att föreslå, att åt socialvårdskommittén uppdrages

att verkställa utredning rörande möjligheterna att komplettera det nu föreliggande

förslaget med bestämmelser, varigenom pensionsförbättringar skulle

utgå i sådan utsträckning att pensionärer med egen inkomst icke skulle komma

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.

i sämre ekonomisk ställning än pensionärer, vilkas egna inkomster uppginge

till lägre belopp. Om sådana möjligheter visa sig förefinnas, bör förslag i

ämnet kunna föreläggas nästkommande års riksdag och medel anvisas å tillläggsstat

för innevarande budgetår.

Såsom en förtjänst hos socialvårdskommitténs förslag måste enligt min

mening betecknas, att de ensamstående folkpensionärerna, vilka måste anses

intaga en missgynnad ställning i det nuvarande folkpensioneringssystemet, få

den relativt sett största förbättringen. Väl kan invändas att de föreslagna

beloppen äro av alltför blygsam storlek, särskilt i betraktande av önskvärdheten

av en avveckling snarast möjligt av systemet med fattigvårdsunderstöd

såsom komplement till folkpensionerna. Det synes mig dock icke tillrådligt

att på den föreliggande utredningen tillgodose andra än de mest trängande

behoven. Mera vittsyftande förslag torde därför böra anstå i avvaktan på den

definitiva folkpensioneringsreformen.

T detta sammanhang torde något böra beröras vilken inverkan förslaget bör

få på de kommunala fattigvårdsunderstöden. Socialvårdskommittén yttrar

härom, att en provisorisk förbättring av folkpensionerna ej bör leda till en

höjning av de kommunalt understödda tilläggspensionärernas försörjningsstandard

i sådana kommuner, där nu utgående folkpension tillsammans med

fattigvårdsunderstöd eller kommunalt pensionstillskott kan anses utgöra ett

väl avvägt försörjningsbidrag. Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet

uttalar, att pensionstagare, som erhålla fattigvårdsunderstöd, böra vidkännas

minskning i detta understöd, såsom regel med ett belopp, som motsvarar den

provisoriska förbättringens hela belopp. I anledning av dessa uttalanden

anser jag mig böra framhålla, att stor försiktighet bör iakttagas vid de omprövningar

av fattigvårdsunderstöden, som kunna komma att vidtagas i anledning

av tillkomsten av provisoriska förbättringar å tilläggspensionerna.

Huvudmotivet för den provisoriska förstärkningen är ju, att folkpensionäl

enias standard i alltför många fall är för låg. En rigorös tillämpning av den

principen att fattigvårdsunderstöden skola minskas skulle leda till att pensionärer

utan fattigvårdsunderstöd, d. v. s. i regel pensionärer med egen inkomst

eller eljest i en relativt bättre ekonomisk ställning, skulle få sin standard höjd

genom den provisoriska förstärkningen, medan de sämst ställda pensionärernas

standard skulle bliva oförändrad. Härtill kommer att önskemålet örn provisorisk

förstärkning av folkpensionerna ju icke aktualiserats av något behov att

nedbringa kommunernas fattigvårdskostnader. Den definitiva reform av

folkpensioneringen, varom förut varit tal, måste förutsättas få till resultat

en höjning av folkpensionerna till sådan nivå att kombinationen mellan folkpensioner

och fattigvård behöver tillgripas endast för avhjälpande av tillfälliga

behov eller eljest i fall av ren undantagskaraktär. Då nämnda reform

trätt i tillämpning, måste givetvis en generell omprövning ske av samtliga till

tilläggspensionärer utgående kommunala understöd.

Socialvårdskommitténs förslag att de provisoriska förbättringarna skola

fördelas mellan staten, kommunerna och landstingen har ej mött gensaga i

yttrandena i annan mån än att svenska landstingsförbundet uttalat vissa be
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3. 15

tänkligheter däremot, såvitt angår skyldigheten för landstingen att deltaga

i kostnaderna. Den omständigheten att landstingen numera allenast övergångsvis

deltaga i kostnaderna för själva tilläggspensionerna bör dock icke

föranleda till att de alls icke deltaga i kostnaderna för de provisoriska förstärkningarna

av dessa äldre tilläggspensioner, utan bör i princip samma fördelningsgrund

tillämpas som i fråga örn dyrtidstilläggen å folkpensionerna.»

Efter en närmare redogörelse för de i 1—3 §§ i lagförslaget upptagna bestämmelserna

fortsätter departementschefen:

»Enligt 4 § utbetalas provisorisk förstärkning å den tid och i den ordning

Konungen bestämmer. Vad tiden för utbetalningen angår förutsättes i socialvårdskommitténs

framställning att i samband med utbetalningen viss månad

— för innevarande budgetår april månad — av tilläggspension, skulle till

samtliga tilläggspensionärer utbetalas ett belopp av 50 kronor. Det belopp

å ytterligare 50 kronor, som skulle tillkomma ogifta tilläggspensionärer,

skulle, sedan intyg örn deras civilstånd avlämnats i samband med pensionsutbetalningen

för månaden näst före utbetalningsmånaden — för innevarande

budgetår alltså mars månad — utbetalas från generalpoststyrelsens pensionsavdelning

över postgiro å sådan tid, att beloppet kunde utkvitteras av vederbörande

samma dag som förstärkningen i övrigt kunde lyftas. Vad däremot

angår de gifta tilläggspensionärer, som vore jämställda med ogifta pensionärer,

skulle förstärkningen, i den mån den överstege vad som tillkomme

övriga gifta tilläggspensionärer, utbetalas till dem av pensionsstyrelsen först

efter särskild framställning, som skulle ingivas antingen till styrelsen eller

till pensionsnämndens ordförande.

Socialvårdskommitténs förslag att utbetalningen för innevarande budgetår

skulle ske under april månad har tillkommit efter samråd med generalpoststyrelsen.

Då det särskilt med hänsyn till pensionärernas bränslekostnader

under vintermånaderna vore värdefullt örn utbetalningen för innevarande

budgetår kunde ske tidigare än under april månad, har jag under hand låtit

ytterligare undersöka förutsättningarna härför. Jag har därvid kommit till

den uppfattningen att det skulle låta sig göra att flytta utbetalningstiden till

mars månad. Det synes mig vidare som örn det skulle vara till fördel för

pensionstagarna, örn de gifta tilläggspensionärer, som äro berättigade till det

högre förstärkningsbeloppet, kunde hänvisas att, i likhet med de ogifta tillläggspensionärerna,

avhämta intygsblanketter å postkontoren, varefter desamma

kunde återlämnas dit, försedda med uppgifter örn makens ålder. De

tekniska möjligheterna till en sådan modifiering av det av socialvårdskommittén

skisserade förfarandet synas förefinnas.

5 § i lagförslaget innehåller bestämmelserna örn kommunernas och landstingens

skyldighet att deltaga i kostnaderna för de provisoriska förstärkningarna.

För att förenkla uträkningarna av kommun- och landstingsandelarna

har inom pensionsstyrelsen företagits en undersökning av de provisoriska förstärkningarnas

genomsnittliga belopp inom de olika ortsgrupperna, uttryckt

i procent av tilläggspensionsbeloppen. På grundval av denna undersökning,

vilken omfattat var tjugonde pensionstagare med tilläggspension eller invalid
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr B.

understöd, har en genomsnittsberäkning kunnat ske av den ökning av kommunernas

och landstingens nuvarande andelar i tilläggspensionerna, som bör

ske i anledning av tillkomsten av de provisoriska förstärkningarna. Någon

anledning till erinran mot beräkningarna synes ej föreligga. För att ej alltför

lång tid skall behöva förflyta innan storleken av kommun- och landstingsandelarna

kan fastställas har i lagförslaget föreskrivits att till grund för

andelsberäkningen skola ligga förhållandena under allenast det första av de

båda kalenderår, som infalla under budgetåret.

I den mån ej särskilda föreskrifter lämnas i den nu föreslagna lagen skola,

enligt 6 §, bestämmelserna i lagen örn folkpensionering i tillämpliga delar

lända till efterrättelse. Konungen skall emellertid äga uppdraga åt pensionsstyrelsen

eller med avseende å fall, som beröra även postverket, åt pensionsstyrelsen

och generalpoststyrelsen gemensamt att meddela de närmare föreskrifter,

som, utöver vad den nu föreliggande lagen innehåller, finnas erforderliga

för dess tillämpning.

Lagen föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1945. Såsom förut nämnts

avse utbetalningarna budgetår. Den första utbetalningen bör sålunda avse

budgetåret 1944/45.»

Utskottet.

Utskottet finner i likhet med Kungl. Majit, att en provisorisk förstärkning

av tilläggspensioner och invalidunderstöd bör utgå, intill dess den reformering

av folkpensioneringen, varom utredning nu pågår inom socialvårdskommittén,

kommer till stånd.

Det nu föreliggande förslaget avser icke att bereda dyrtidskompensation

utan att lämna en verklig förbättring av tilläggspensionerna och invalidunderstöden.

Vid utarbetandet av förslaget har särskild uppmärksamhet ägnats

åt bostadskostnadernas inverkan på folkpensionärernas försörjningsläge. Med

hänsyn till det förhållandet, att nämnda kostnader relativt sett äro mer betungande

för ensamstående personer än för äkta makar, har förslaget byggts

på tankegången att förstärkningen bör utgå nied lika stort belopp till varje

pensionärshushåll. Denna tankegång har kommit till uttryck i den i 1 § av

förslaget upptagna huvudregeln, att förstärkning skall utgå till ogift pensionär

med 100 kronor och till gift pensionär med 50 kronor. Därest denna

regel vore undantagslös, skulle emellertid i de fall, då endast den ene av

makarna åtnjuter tilläggspension, tanken att lika stor förstärkning skall tillkomma

varje hushåll icke förverkligas. Berörda förhållande skulle föranleda

orättvisa, därest den icke pensionsberättigade maken ej i nämnvärd grad

kunde bidraga till familjens uppehälle. Av nu angivna skäl och då en individuell

prövning av försörjningsförmågan är utesluten i förevarande sammanhang

har i förslaget stadgats, att pensionsberättigad make skall erhålla

100 kronor såsom förstärkning, örn den andre maken fyllt 60 år och icke för

egen del uppbär tilläggspension. Därvid har presumerats, att arbetsförmågan

vid 60-årsåldern i allmänhet väsentligt nedgår.

I flera av de motioner som väckts i ärendet har gjorts gällande, att den

av Kungl. Majit föreslagna förstärkningen vore för knappt tillmätt. Sålunda

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.

har i likalydande motionerna I: 358 och II: 559 hemställts, att den provisoriska

förstärkningen till varje tilläggspensionär eller understödstagare måtte

årligen utgå med fyra fasta belopp örn vartdera 35 kronor samt tre belopp,

ett vart lika stort som det belopp vederbörande pensionär eller understödstagare

uppbär i månaden i grundpension och tilläggspension eller invalidunderstöd,

samt att den vars make fyllt sextio år och ej för egen del åtnjuter

tilläggspension eller invalidunderstöd, skall erhålla samma förmån för makens

räkning. Likalydande motionerna I: 350 och II: 551 innehålla ett yrkande,

att ett engångsbelopp av samma storlek som sistnämnda månatliga belopp

måtte — jämte den av Kungl. Maj:t föreslagna förmånen — utgå till de personer,

som under december 1944 erhålla dyrtidstillägg å folkpensioner och

invalidunderstöd.

Även i de likalydande motionerna I: 356 och II: 556 har hemställts örn

förhöjning av de i förslaget angivna förmånerna, dock endast såvitt avser

tilläggspensionärer och understödstagare i ortsgrupp 1. Motionärerna förmena,

att tilläggspensionärer och understödstagare i nämnda ortsgrupp icke

tillbörligt tillgodoses genom förslaget, och yrka därför, att den föreslagna

provisoriska förstärkningen för dem fastställes till så högt belopp att till

läggspensionen respektive understödet samt förstärkningen kommer att sammanlagt

uppgå till samma belopp som enligt Kungl. Maj:ts förslag skall utgå

till tilläggspensionärer och understödstagare i ortsgrupp 2.

Såsom såväl socialvårdskommittén som föredragande departementschefen

framhållit måste en provisorisk reform med nödvändighet ske efter synnerligen

enkla linjer. En beräkning av vad vederbörande tilläggspensionär eller

understödstagare skall åtnjuta i förstärkning måste kunna verkställas på ett

så enkelt sätt som möjligt. Redan på denna grund är det otänkbart att införa

en sådan bestämmelse som förordats i motionerna I: 356 och II: 556.

Givetvis kan mot Kungl. Maj:ts förslag riktas den invändningen, att de

föreslagna beloppen äro av tämligen blygsam storlek. Såsom föredragande

departementschefen anfört är förstärkningen emellertid avsedd att tillgodose

endast de mest trängande behoven. Enligt utskottets mening måste, innan

det nu pågående arbetet med revision av folkpensioneringen slutförts, varsamhet

iakttagas, då fråga uppstår örn ökning av de förmåner som utgå till

folkpensionärer och understödstagare. En ökning av förmånerna får ej ske

på sådant sätt, att härigenom olägenhet av något slag kan uppkomma vid den

slutliga utformningen av folkpensioneringslagstiftningen. Hänsyn får även

tagas till det nuvarande statsfinansiella läget. Ur dessa synpunkter finner utskottet

den av Kungl. Maj: t föreslagna förstärkningen vara väl avvägd. Ut

över vad nu anförts vill utskottet framhålla, att enligt vad utskottet inhämtat

en utbetalning av ytterligare belopp skulle medföra avsevärda olägenheter

för postverket utöver de svårigheter som redan utbetalningen av de av Kungl.

Maj:t föreslagna förmånerna kommer att föranleda.

Av nu anförda skäl kan utskottet icke tillstyrka de motionsvis framförda

yrkanden, som gå ut på en höjning av de av Kungl. Maj:t föreslagna förmånerna.

Bihang till. riksdagens protokoll 1941. Ii sami. 2 avd. Nr ■>.

2458 44 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.

Såsom framhållits i socialvårdskommitténs framställning och de däröver

avgivna remissyttrandena ävensom av föredragande departementschefen medför

det fasta tillägg, som föreslås skola utgå oberoende av tilläggspensionens

storlek, den olägenheten, att den, som på grund av egen inkomst nätt och

jämnt utestänges från tilläggspension, genom förslaget kommer i en avgjort

försämrad ställning i förhållande till den, vilken har en något lägre egen inkomst

och på grund därav är berättigad till tilläggspension. Departements

chefen framhåller, att införande av regler varigenom berörda olägenhet eliminerades

icke kunde ske utan avsevärt dröjsmål med genomförandet av den

provisoriska förstärkningen. Det vore emellertid departementschefens avsikt

att föreslå, att det uppdroges åt socialvårdskommittén att verkställa utredning

rörande möjligheterna att komplettera det nu föreliggande förslaget med

bestämmelser, varigenom pensionsförbättringar skulle utgå i sådan utsträckning

att pensionärer med egen inkomst icke skulle komma i sämre ekonomisk

ställning än pensionärer, vilkas egna inkomster uppginge till lägre belopp.

Örn sådana möjligheter visade sig förefinnas, borde förslag i ämnet

kunna föreläggas nästkommande års riksdag och medel anvisas å tilläggsstat

för innevarande budgetår. Utskottet vill framhålla angelägenheten av

att förslag av den art som departementschefen sålunda angivit framlägges

för riksdagen utan dröjsmål. Däremot finner utskottet det icke erforderligt

att såsom i motionerna I: 358 och II: 559 påyrkats göra särskild framställning

till Kungl. Maj:t i denna sak.

För att den, vars make ej för egen del åtnjuter tilläggspension eller invalidunderstöd,

skall erhålla förstärkning med 100 kronor har såsom förut anförts

uppställts det villkoret, att maken fyllt sextio år. I flera motioner lia

anmärkningar riktats mot detta villkor, varvid framhållits, att villkoret ofta

kommer att medföra orättvisa resultat. Sålunda har i motionen II: 550 yrkats,

att i stället för ifrågavarande åldersbestämmelse uppställes det villkoret förrätt

till det högre beloppet, att makarnas gemensamma inkomster understiga

1 000 kronor örn året. I de likalydande motionerna I: 357 och II: 557 har

yrkats, att berörda åldersgräns sättes till 55 år. Slutligen har i likalydande

motionerna I: 355 och II: 555 hemställts, att bestämmelsen om åldersgräns

helt utgår.

Vid uppställandet av åldersgränsen har man utgått från den principen, att

förstärkning till makarnas hushåll skall utgå med det högre beloppet, om den

icke pensionsberättigade maken ej i nämnvärd grad kan bidraga till familjens

uppehälle. Att verkställa en individuell prövning av denne makes försörjningsförmåga

är dock såsom departementschefen anfört av praktiska skäl icke

möjligt i förevarande sammanhang. Av samma skäl är det omöjligt att såsom

förordats i motionen II: 550 företaga en beräkning av makarnas inkomster.

För att de nu berörda svårigheterna skola undvikas har i förslaget den icke

pensionsberättigade makens ålder enbart lagts till grund för bedömande av

hans försörjningsförmåga. Härvid har det gällt att finna den åldersgräns,

vid vilken arbetsförmågan genomsnittligt sett väsentligt nedgår. Socialvårdskommittén

och departementschefen lia ansett denna gräns ligga vid 60 år.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr S.

19

Ur de nu angivna synpunkterna synes det också utskottet som om denna

gräns vore att föredraga framför den i motionerna I: 357 och II: 557 förordade

gränsen av 55 år. Att i enlighet med yrkandet i motionerna I: 355 och II: 555

helt slopa åldersgränsen synes från förslagets principiella utgångspunkter

icke riktigt. En förstärkning med det högre beloppet till ett hushåll, där den

ene av makarna kan antagas vara fullt arbetsför, skulle särskilt framstå såsom

en orättvisa mot en sådan person, vars arbetsförmåga är nedsatt men

som icke uppnått den ålder eller befinner sig i sådant försämrat hälsotillstånd

att han har rätt till tilläggspension.

Såsom socialvårdskommittén framhållit är bestämmelsen om åldersgränsen

att anse som en konsekvens av den principiella utformningen av det nu föreliggande

förslaget. Utskottet vill betona angelägenheten av att införandet av

bestämmelsen icke får betraktas såsom ett ställningstagande från statsmakternas

sida till frågan om folkpensioneringens framtida anordnande.

I motionen II: 558 har hemställts örn sådant tillägg till 1 §, att, därest

äkta make uppbär förstärkning med 100 kronor, nämnda belopp skall utgå

jämväl efter hans död, även om hans hustru ej uppnått den ålder eller det

försämrade hälsotillstånd, då pensionsrätt eller rätt till invalidunderstöd inträder.

En sådan bestämmelse, som skulle innebära att inom folkpensioneringens

ram infördes rätt till familjepension i vissa fall, skulle strida såväl

mot grunderna för vår folkpensionering som mot principerna för den nu föreslagna

lagen. Mot den föreslagna bestämmelsen tala även praktiska skäl.

Motionen kan därför icke tillstyrkas. Frågan örn de nuvarande individuella

pensionernas ersättande med familjepension torde komma att prövas under

socialvårdskommitténs utredningsarbete.

Såväl socialvårdskommittén som föredragande departementschefen ha behandlat

frågan örn vilken inverkan förslaget bör ha på de kommunala understöd

som utgå i form av fattigvård eller kommunalt pensionstillskott. Kommittén

har härutinnan anfört, att den provisoriska förstärkningen ej borde leda

till en höjning av de kommunalt understödda tilläggspensionärernas försörjningsstandard

i sådana kommuner, där nu utgående folkpension tillsammans

med fattigvårdsunderstöd eller kommunalt pensionstillskott kunde anses utgöra

ett väl avvägt försörjningsbidrag. Departementschefen har yttrat, att

stor försiktighet borde iakttagas vid de omprövningar av fattigvårdsunderstöden,

som kunde komma att vidtagas i anledning av tillkomsten av provisoriska

förbättringar å tilläggspensionerna. Utskottet vill understryka detta

uttalande från departementschefens sida. Huvudmotivet för den provisoriska

förstärkningen är ju såsom departementschefen anfört, att folkpensionärernas

standard i alltför många fall är för låg.

Enligt 5 § i förslaget skola kommunerna bidraga till kostnaderna för den

provisoriska förstärkningen med belopp motsvarande för ort tillhörande ortsgrupp

1 30,6 %, för ort tillhörande ortsgrupp 2 23,8 % och för ort tillhörande

ortsgrupp 3 19,6 % av kommunernas andelar i kostnaderna för tillläggspensioner

och invalidunderstöd, vilka utanordnats under det kalenderår,

under vilket budgetåret börjar löpa. Landstingen skola bidraga med

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr S.

belopp, motsvarande 26 % av deras andelar i kostnaderna för tilläggspensioner

och invalidunderstöd, vilka utanordnats under nyssnämnda kalenderår.

I motionen II: 554 har nu förmenats, att det icke vore rättvist att kommunernas

bidrag utginge enligt olika procentsatser. Kommuner inom ortsgrupp

1 hade nämligen i regel svagare skatteunderlag än kommuner inom

de båda övriga ortsgrupperna. Bidragen borde därför utgå enligt samma

procentsatser för alla kommuner oberoende av placeringen i olika ortsgrupper.

Motionärerna hemställa förty, att kommunernas bidrag skola utgå

med belopp motsvarande 20 % av deras andelar i kostnaderna för tilläggspensioner

och invalidunderstöd.

Yad angår landstingens bidragsskyldighet har i likalydande motionerna

I: 356 och II: 556 samt i motionen II: 554 hemställts, att den del av kostnaderna

som enligt förslaget skall gäldas av landstingen i stället skall betalas

av staten.

De i 5 § angivna reglerna örn kommunernas och landstingens bidragsskyldighet

äro byggda på den principen, att kommunerna och landstingen skola

bestrida kostnaderna för förstärkningen efter samma grunder som kostnaderna

för tilläggspensionerna, d. v. s., såvitt angår kommunerna, att deras andel i

kostnaden för tilläggspensionerna skall utgöra, för orter tillhörande ortsgrupp

1 en åttondel, för orter tillhörande ortsgrupp 2 en femtedel och för

orter tillhörande ortsgrupp 3 regelmässigt en fjärdedel av tilläggspensionen,

samt vad landstingen angår, att de skola bidraga med en sextondel av kostnaderna

för de tilläggspensioner, som helt eller delvis grunda sig å fastställelse

av pensionstillägg före den 1 januari 1937. För att förenkla uträkningarna av

kommun- och landstingsandelarna har nu emellertid inom pensionsstyrelsen

företagits en undersökning av de provisoriska förstärkningarnas genomsnittliga

belopp inom de olika ortsgrupperna uttryckt i procent av tilläggspensionsbeloppen.

Det är dessa procentsatser som finnas angivna i 5 §. Praktiskt

sett innebära bestämmelserna i 5 § sålunda, att kommunernas och landstingens

bidrag skola utgå efter samma regler som angivas i folkpensioneringslagen.

Med hänsyn till vad nu anförts och då någon anledning icke synes föreligga

att beträffande den provisoriska förstärkningen föreskriva andra principer

för kommunernas bidragsskyldighet än som angivas i folkpensioneringslagen,

finner utskottet någon ändring av Kungl. Maj:ts förslag icke böra vidtagas

vad kommunernas bidragsskyldighet angår.

Enligt utskottets mening saknas skäl att befria landstingen från skyldighet

att bidraga till kostnaderna för förstärkning av de tilläggspensioner, som

grunda sig å fastställelse av pensionstillägg före den 1 januari 1937. Det

synes naturligt, att landstingen ålägges delaktighet i dessa kostnader enligt

samma grund som tillämpas beträffande nämnda äldre tilläggspensioner.

Landstingens bidrag till dessa kostnader komma enligt vad utskottet inhämtat

att uppgå till omkring 1 200 000 kronor för innevarande budgetår, vilket belopp

därefter i likhet med landstingens andel i tilläggspensionerna kommer

att minskas för varje år. Av nu anförda skäl kan utskottet ej tillstyrka de

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3. 21

motions vis framförda yrkandena, att landstingen icke skola bidraga till kostnaden

för förstärkningen.

Utöver vad nu anförts föranleder det genom propositionen nr 297 framlagda

förslaget ingen erinran från utskottets sida.

I motionerna I: 357 och II: 557 framhålles önskvärdheten av sådan ändring

av folkpensioneringslagen att hustru må kunna tillerkännas tilläggspension

samtidigt som mannen, även örn hon är några år yngre än denne. Motionä

verna hemställa, att riksdagen uttalar sin anslutning till principen örn mera

tillfredsställande bestämmelser om tilläggspension för makar som befinna sig

i olika åldrar. Utskottet finner ej skäl att i anledning av detta yrkande göra

något annat uttalande än att utskottet förutsätter, att denna fråga blir föremål

för prövning vid den slutliga utformningen av folkpensioneringen.

Då utskottet avstyrkt de motionsvis framställda yrkandena örn förhöjning

av förstärkningen utöver vad Kungl. Majit föreslagit, saknas skäl att i anledning

av motionerna höja det av Kungl. Majit begärda anslaget till statens

kostnader för förstärkningen. Utskottet avstyrker därför motionerna I: 351

och II: 552. I övrigt har utskottet intet att erinra i anledning av anslagsberäkningen.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte bifalla propositionen nr 297;

B. att riksdagen måtte till Bidrag till provisorisk förstärkning

av tilläggspensioner och invalidunderstöd å tilläggsstat I till

riksstaten för budgetåret 1944/45 anvisa ett förslagsanslag av

33 000 000 kronor; samt

C. att motionerna 1:350, 1:351, 1:355—358, 11:550, 11:551,

II: 552 samt II: 554—559 icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 23 november 1944.

På sammansatt stats- och andra lagutskott^ vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från statsutskottet: herrar Eriksson i Stockholm, Bernhard Nilsson, Bäckström,

Bäcklund, Pettersson i Dahl och Mårtensson;

från andra lagutskottet: herrar Norman, Hage, Hallagård, fru Nordgren,

fröken Hesselgren och herr Hagård.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.

Reservationer:

1) av henar Pettersson i Dahl och Hanagård, vilka ansett, att utskottets

utlåtande bort ha följande lydelse:

»Utskottet finner i likhet---(lika nied utskottet)-----under
stödstagare

i ortsgrupp 2.

Såsom föredragande departementschefen anfört är förstärkningen av folkpensionerna

och invalidunderstöden avsedd att tillgodose de mest trängande

behoven. Enligt utskottets mening måste givetvis, innan arbetet med en revision

av folkpensioneringen slutförts, varsamhet iakttagas, då det blir fråga

örn att utöka de förmåner, som nu utgå till folkpensionärer och understödstagare.

En djdik ökning får ej ske på sådant sätt, att olägenheter uppkomma

vid den slutliga utformningen av folkpensioneringslagstiftningen. Hänsyn

mäste också tagas till det statsfinansiella läget. Men den berättigade invändningen

kan dock göras mot Kungl. Maj.ts förslag, att de belopp, med vilka

folkpensionerna och invalidunderstöden föreslås utökade, äro av alltför blygsam

storlek. Folkpensionärerna torde vara den folkgrupp, som drabbats

hårdast av kristidens levnadskostnadsstegringar. Det stora flertalet av dem

ha icke inkomst från annat håll utan äro i huvudsak hänvisade att leva på de

pensioner de erhålla. Då pensionsbeloppen trots dyrtidstilläggen fortfarande

äro blygsamma, äro de nödsakade att leva på gränsen till vad som kan anses

vara existensminimum. Som motionsledes påpekats skall förstärkningen bidraga

till att ge denna befolkningskategori en något drägligare levnadsstandard.

Enligt utskottets mening bör därför förstärkningen göras något större

än vad Kungl. Majit föreslagit.

För att icke ytterligare svårigheter skola uppstå för postverket vid utbetalningen

av beloppen vill utskottet föreslå utökning av förstärkningen enligt

Kungl. Maj:ts förslag med 35 kronor, vilket motsvarar ett fast dyrtidstillägg.

Med detta må de motionsvis framförda yrkandena, anses besvarade.

Såsom framhållits i socialvårdskommitténs---(lika med utskottet)

---regler som angivas i folkpensioneringslagen.

Mot de i 5 § angivna procentsatserna synes sålunda i och för sig intet vara

att erinra. Den höjning av den provisoriska förstärkningen som utskottet förordat

föranleder emellertid en ändring i procentsatserna. Enligt vad utskottet

inhämtat från pensionsstyrelsen böra dessa procentsatser höjas, för ortsgrupp

1 till 43,2, för ortsgrupp 2 till 33,4 och för ortsgrupp 3 till 27,2.

Enligt utskottets mening böra landstingen befrias från skyldighet att bidraga

till kostnaderna för förstärkningen av tilläggspensioner och invalidunderstöd.

De av utskottet förordade ändringarna föranleda vissa följdändringar i

lagförslaget i övrigt.

Utöver var nu anförts —--(lika med utskottet)---slutliga ut
formningen

av folkpensioneringen.

De ändringar i förslaget, som utskottet förordat, synas böra föranleda en

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.

höjning av anslaget till statens kostnader från föreslagna 33 miljoner till 48

miljoner kronor.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen med förklarande, att det genom propositionen

nr 297 framlagda lagförslaget icke kunnat av riksdagen i

oförändrat skick antagas, måtte för sin del antaga följande

Förslag

till

Lag

om provisorisk förstärkning av tilläggspensioner ock invalidunderstöd.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Till den, vilken åtnjuter folkpension, vari ingår tilläggspension, eller invalidunderstöd,

skall såsom provisorisk förstärkning av tilläggspensionen eller

understödet utgå följande belopp, räknat för budgetår, nämligen

till ogift person ävensom till den, vars make fyllt 60 år och

ej för egen del åtnjuter tilläggspension eller invalid
-

understöd ............................................................... 135 kronor samt

till annan pensions- eller understödstagare ..................... 85 »

Provisorisk förstärkning---- (lika med Kungl. Majrts förslag)---

nämnda belopp.

2 §•

(Lika med Kungl. Majrts förslag.)

3 §■

Bestämmandet av-----(lika med Kungl. Majrts förslag)---tidi
gast

utbetalas.

Har den som är gift efter den i första stycket angivna tidpunkten kommit

i åtnjutande av pension eller understöd, som berättigar till förstärkning för

budgetåret, skall sådan förstärkning utgå med 35 kronor, där pensions- eller

uiulerstödstagarens make för samma budgetår är berättigad till förstärkning

med det högre av de i 1 § angivna beloppen.

4 §•

(Lika med Kungl. Maj:ts förslag.)

5 §•

Till kostnaderna för den provisoriska förstärkningen bidraga för varje

budgetår kommuner med belopp motsvarande för ort tillhörande ortsgrupp 1

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.

43,2 procent, för ort tillhörande ortsgrupp 2 33,4 procent och för ort tillhörande

ortsgrupp 3 27,2 procent av deras jämlikt 13 § lagen den 28 juni 1935 om

folkpensionering beräknade andelar i kostnaderna för tilläggspensioner och

invalidunderstöd, vilka utanordnats under det kalenderår, under vilket budgetåret

börjar löpa.

Återstående kostnad bestrides av staten.

6 §■

(Lika med Kungl. Maj:ts förslag.)

Denna lag —---(lika med Kungl. Maj:ts förslag)---budgetåret

1944/45.

B. att riksdagen måtte till Bidrag till provisorisk förstärkning

av tilläggspensioner och invalidunderstöd å tilläggsstat I

till riksstaten för budgetåret 1944/45 anvisa ett förslagsanslag

av 48 000 000 kronor; samt

C. att motionerna I: 350, I: 351, I: 356, I: 358, II: 551, II: 552,

II: 554, II: 556 och II: 559, i den mån de icke besvarats genom

vad utskottet under A. och B. anfört, icke »rätte föranleda till

någon riksdagens åtgärd; samt

D. att motionerna I: 355, I: 357, II: 550, II: 555, II: 557 och

II: 558 icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.»

2) av herrar Norman, Eriksson i Stockholm, Bäcklund, Mårtensson, Hage

och fru Nordgren, vilka ansett, att utskottets utlåtande bort hava följande

lydelse:

»Utskottet finner i likhet--- — (lika med utskottet)----förordats

i motionerna I: 356 och II: 556.

Givetvis kan mot Kungl. Maj:ts förslag riktas den invändningen, att de föreslagna

beloppen äro av tämligen blygsam storlek. Såsom föredragande departementschefen

anfört är förstärkningen emellertid avsedd att tillgodose endast de

mest trängande behoven. Enligt utskottets mening måste, innan det nu pågående

arbetet med revision av folkpensioneringen slutförts, varsamhet iakttagas,

då fråga uppstår örn ökning av de förmåner som utgå till folkpensionärer

och understödstagare, så att olägenhet ej uppkommer vid den slutliga

utformningen av folkpensioneringslagstiftningen. Det synes dock utskottet

som örn en mindre utökning av de i förslaget angivna förmånerna skulle

kunna ske utan att därigenom nämnda utredningsarbete föregrepes. Ur angivna

synpunkt torde det vara mindre lämpligt att höja de i 1 § upptagna

beloppen. Däremot synes det som örn motionerna I: 350 och II: 551 pekade

på en godtagbar lösning av nu förevarande spörsmål. En förstärkning med

det belopp Kungl. Maj:t föreslagit jämte ett tillägg motsvarande folkpensio
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.

nens belopp för en månad torde icke behöva medföra någon risk för att de

sammanlagda förmåner, som pensionären erhåller, komma att överskrida vad

han kan få efter reformeringen av folkpensioneringslagstiftningen. Ifrågavarande

procentuella tillägg bör sålunda utgå icke såsom motionärerna föreslagit

som ett engångsbelopp för innevarande budgetår utan i likhet med de

föreslagna fasta beloppen så länge den provisoriska lagen kommer att gälla.

Stadgande örn det procentuella tillägget bör lämpligen inarbetas i 1 § i

lagförslaget.

Såsom framhållits i socialvårdskommitténs —---(lika med utskottet)

— -—- — i alltför många fall är för låg.

De belopp Kungl. Majit föreslagit såsom förstärkning skola enligt 4 § utbetalas

å den tid och i den ordning Konungen bestämmer. Samma regel bör

givetvis gälla även i fråga om det av utskottet förordade procentuella tilllägget.

Av praktiska skäl torde det vara mycket svårt att såsom föreslagits i

motionerna I: 350 och II: 551 för innevarande budgetår utbetala detta tilllägg

redan i december i år. Hinder av dylika skäl synas dock icke föreligga

för en utbetalning av tillägget i januari 1945. Utskottet vill betona angelägenheten

av att utbetalningen såvitt möjligt äger rum nämnda månad.

Enligt 5 § i förslaget---(lika med utskottet)--- •— regler som

angivas i folkpensioneringslagen.

Med hänsyn till vad nu anförts och då någon anledning icke synes föreligga

att beträffande den provisoriska förstärkningen föreskriva andra principer

för kommunernas bidragsskyldighet än som angivas i folkpensioneringslagen,

finner utskottet vad i motionen II: 554 anförts icke böra föranleda

någon ändring av Kungl. Maj:ts förslag vad kommunernas bidragsskyldighet

angår. Emellertid medför den ytterligare förstärkning, som utskottet ovan

förordat, en höjning av dessa procentsatser till i ortsgrupp 1 38,9, i ortsgrupp

2 32,i och i ortsgrupp 3 28 %.

Enligt utskottets mening saknas skäl att befria landstingen från skyldighet

att bidraga till kostnaderna för förstärkning av de tilläggspensioner, som

grunda sig å fastställelse av pensionstillägg före den 1 januari 1937. Det

synes naturligt, att landstingen ålägges delaktighet i dessa kostnader enligt

samma grund som tillämpas beträffande nämnda äldre tilläggspensioner.

Landstingens bidrag till dessa kostnader komma enligt vad utskottet inhämtat

med den utökning av förstärkningen som utskottet förordat att uppgå till

omkring 1 600 000 kronor för innevarande budgetår, vilket belopp därefter i

likhet med landstingens andel i tilläggspensionerna kommer att minskas

för varje år. Av nu anförda skäl kan utskottet ej tillstyrka de motionsvis

framförda yrkandena, att landstingen icke skola bidraga till kostnaden för

förstärkningen.

Den av utskottet förordade utökningen av förstärkningen föranleder

en höjning av landstingens bidragsskyldighet till 34,3 % av deras kostnader

för tilläggspensioner och invalidunderstöd.

I övrigt medför den av utskottet förordade ändringen av 1 § i förslaget

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 6 sami. 2 avd. Nr 3.

2459 44 3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.

vissa följdändringar i förslaget i övrigt ävensom en jämkning av rubriken.

Någon närmare motivering till ändringarna synes icke erforderlig.

Utöver vad nu anförts —---—• (lika med utskottet) —--den slutliga

utformningen av folkpensioneringen.

Den av utskottet ovan förordade utökningen av de i lagförslaget angivna

förmånerna synes böra föranleda en höjning av anslaget till statens kostnader

för den provisoriska förstärkningen för innevarande budgetår med 11

miljoner kronor.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen med förklarande, att det genom propositionen

nr 297 framlagda lagförslaget icke kunnat av riksdagen i

oförändrat skick antagas, måtte för sin del antaga följande

Förslag

till

Lag

om provisoriska förstärkningar av tilläggspensioner och invalidunderstöd;

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Till den, vilken åtnjuter folkpension, vari ingår tilläggspension, eller invalidunderstöd,

skola såsom provisoriska förstärkningar av tilläggspensionen

eller understödet för varje budgetår utgå

a) ett belopp, utgörande för ogift person ävensom för den vars make fyllt

60 år och ej för egen del åtnjuter tilläggspension eller invalidunderstöd 100

kronor samt för annan pensions- eller understödstagare 50 kronor;

b) ett belopp motsvarande folkpensionens eller invalidunderstödets belopp

för en månad.

Provisorisk förstärkning--- — (lika med Kungl. Maj :ts förslag) —--

nämnda belopp.

2§-

Vid bedömande huruvida rätt till förstärkning föreligger skall avseende

fästas allenast vid örn tilläggspension eller invalidunderstöd utgår för den

månad, varunder förstärkning i allmänhet må tidigast utbetalas.

Förstärkning skall---(lika med Kungl. Maj:ts förslag) — — — hela

budgetåret.

3§.

Bestämmandet av med vilketdera av de i 1 § under a) angivna belopp förstärkning

skall utgå skall ske med hänsyn till förhållandena den 15 i andra

månaden före den, under vilken förstärkningen i allmänhet må tidigast utbetalas.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3. 27

Har den som är gift efter den i första stycket angivna tidpunkten kommit

i åtnjutande av pension eller understöd, som skulle berättiga till sådan förstärkning

under budgetåret, som avses i 1 § under a), skall dylik förstärkning

dock icke utgå, där pensions- eller understödstagarens make för samma budgetår

är berättigad till förstärkning med det högre av de i 1 § under a) angivna

beloppen.

4 §•

Provisorisk förstärkning ----(lika med Kungl. Maj :ts förslag) —--

Konungen bestämmer.

5 §•

Till kostnaderna för provisoriska förstärkningar bidraga för varje budgetår
kommuner

med belopp motsvarande för ort tillhörande ortsgrupp 1 38,9

procent, för ort tillhörande ortsgrupp 2 32,1 procent och för ort tillhörande

ortsgrupp 3 28 procent av deras andelar i kostnaderna för tilläggspensioner

och invalidunderstöd, vilka utanordnats under det kalenderår, under vilket

budgetåret börjar löpa, samt

landsting med belopp motsvarande 34,3 procent av deras andelar i kostnaderna

för tilläggspensioner och invalidunderstöd, vilka utanordnats under

nyssnämnda kalenderår.

Återstående kostnad bestrides av staten.

6 §•

Bestämmelserna i lagen örn folkpensionering skola, där ej annat följer av

vad ovan sägs, i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet beträffande provisorisk

förstärkning som avses i denna lag; dock äger Konungen uppdraga

åt pensionsstyrelsen eller med avseende å fall, som beröra även postverket,

åt pensionsstyrelsen och generalpoststyrelsen gemensamt att meddela de

närmare föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller, finnas erforderliga

för lagens tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1945. Utbetalningar av provisoriska

förstärkningar avseende hela budgetåret 1944/45 skola ske före utgången av

nämnda budgetår.

B. att riksdagen måtte till Bidrag till provisoriska förstärkningar

av tilläggspensioner och invalidunderstöd å tilläggsstat

I till riksstaten för budgetåret 1944/45 anvisa ett förslagsanslag

av 44 000 000 kronor;

C. att motionerna I: 350, I: 351, II: 551 och II: 552 måtte anses

besvarade genom vad utskottet under A. och B. anfört;

D. att motionerna I: 358 och II: 559, i den mån de icke besvarats

genom vad utskottet under A. anfört, icke måtte föranleda

till någon riksdagens åtgärd; samt

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.

E. att motionerna I: 355—357, II: 550 och II: 554—558 icke

måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.»

Särskilt yttrande

av herrar Bäcklund och Hage, vilka anfört: »Inom utskottet ha vi yrkat,

att den andel i kostnaderna för förstärkning av tilläggspensioner och invalidunderstöd,

som enligt förslaget skall gäldas av landstingen, i stället skall

betalas av staten.»

Stockholm 1944. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.