Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ojämnheter vid löneklassplacering.

1944-04-28 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1944:117, Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ojämnheter vid löneklassplacering.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 117.

Sr 117.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1944 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ojämnheter

vid löneklassplacering.

(4:e avd.)

I en inom andra kammaren av herrar A. Sundberg och L. Lindahl väckt

motion (II: 127) har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att befattningshavare,

som med övertagandet av enskild järnväg anställas på aktiv stat vid

statens järnvägar, skola anses ha erhållit befordran och därför få sneddningsregeln

tillämpad på sig, därest de erhålla en befattning, som i lönegradshänseende

är högre än den, som angivits för dem i köpekontraktet bilagd personalförteckning.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren (I: 182)

av herr E. Hage m. fl. och den andra inom andra kammaren (11:248) av

herr L. Lindahl m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning om

möjligheten och lämpligheten att vidtaga sådana åtgärder, varigenom vissa

i motionerna omnämnda oregelmässiga verkningar vid tillämpningen av 1939

års lönereglering må kunna elimineras, främst för de av motionärerna nämnda

befattningshavare, samt efter utredningen vidtaga de åtgärder, vartill densamma

kan giva anledning.

Vidare hava herrar S. Persson i Stockholm och IL Hagberg i Luleå i en

inom andra kammaren väckt motion (II: 272) hemställt, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte begära, att förslag förelägges riksdagen till sådan

ändring i eller tillägg till civila avlöningsreglementets föreskrifter, att

i motionen berört missförhållande undanröjes därhän, att de ordinarie befattningshavare,

som missgynnats, åtminstone få en med de på grund av det nya

avlöningsreglementet bättre ställda ordinarie befattningshavarna likvärdig

ställning i avlöningshänseende; varjämte motionärerna föreslagit, att de nya

bestämmelserna måtte få retroaktiv verkan från och med den 1 juli 1939.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får utskottet

hänvisa till motionerna I: 182 samt II: 127 och 272.

Över motionen II: 127 har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

allmänna lönenämnden den 8 mars 1944 avgivit yttrande (Bilaga).

I en från järnvägsstyrelsen därutöver införskaffad, den 15 mars 1944 dagtecknad

promemoria har motionen II: 127 avstyrkts under åberopande att

ett betydande antal befattningshavare kunde av motionen beröras samt att

samma orättvisa i lönesystemet förefunnes även beträffande andra statliga

befattningshavare.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 117.

11

I motionen II: 127 framhålles bland annat, att en vid förstatligandet av enskild

järnväg såsom trafikbiträde (6 lönegraden) inplacerad tjänsteman vid

sedermera inom statsbanorna inträffande befordran till reparatör (7 lönegraden)

kan erhålla gynnsammare löneförmåner än vissa från enskilda järnvägar

övertagna befattningshavare, vilka redan i samband med övertagandet

placerats såsom reparatörer. Det påtalade förhållandet beror på den s. k.

sneddningsregeln, innebärande att vid befordran till högre lönegrad uppflyttning

regelmässigt sker en löneklass.1 Om trafikbiträdet före sin befordran

befann sig i samma löneklass (exempelvis 7 löneklassen) som de redan

till reparatörer befordrade, kommer han att såsom reparatör placeras i 8 löneklassen,

d. v. s. en löneklass högre än sina här berörda kamrater i reparatörsgraden.

Enligt vad som påvisats från järnvägsstyrelsen och allmänna lönenämnden

inskränka sig här påtalade ojämnheter i fråga om löneklassplacering ej till

de i motionen närmast åsyftade fallen. Om exempelvis, såsom järnvägsstyrelsen

framhållit, av två förste stationsskrivare, vilka innehaft högsta löneklassen

i tre år (22 löneklassen), den mera meriterade befordras till byråassistent

(21 lönegraden), medan den andre befordras till underinspektor (20

lönegraden) och inom tre år därefter till byråassistent, kommer den senare

enligt gällande regler att inplaceras en löneklass högre än den tidigare till

byråassistent befordrade förste stationsskrivaren.

I motionerna I: 182 och II: 248 samt II: 272 erinras om en liknande ojämnhet,

uppkommen genom att den vid 1939 års riksdag beslutade bestämmelsen

om sneddning vid befordran från extra ordinarie till ordinarie befattningshavare

ej givits retroaktiv tillämpning. Detta har medfört, att en del tjänstemän,

vilka redan före bestämmelsens ikraftträdande blivit ordinarie, kommit

att ställas ogynnsammare än tjänstemän, som senare befordrats till ordinarie.

Det synes önskligt, att här antydda ojämnheter i lönesystemet undanröjas

så långt detta kan visa sig praktiskt möjligt. Utskottet finner fog föreligga

för en hemställan till Kungl. Majit örn ett övervägande på vilket sätt och i

vilken omfattning detta eventuellt må kunna ske.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen, i anledning av motionerna I: 182 och II: 248

samt II: 127 och 272, må i skrivelse till Kungl. Majit anhålla

om övervägande av möjligheterna att undanröja av utskottet

antydda och därmed jämförliga ojämnheter vid löneklassplacering.

Stockholm den 28 april 1944.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtande! nr 116.

1 Den 6 lönegraden innehåller löneklasserna 6—10 och den 7 lönegraden löneklasserna 7—11

Wppflyttning en löneklass vart tredje år.)

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 117.

Bilaga.

Till riksdagens statsutskott.

Sedan Kungl. Majit anbefallt allmänna lönenämnden att till statsutskottet

avgiva yttrande över en av herrar A. Sundberg och L. Lindahl väckt motion

(II: 127) angående lönegradsplacering av befattningshavare, som i samband

med statens övertagande av enskild järnväg anställas vid statens järnvägar,

får lönenämnden anföra följande.

I motionen hemställes, att riksdagen måtte besluta, att de, som med övertagandet

av enskild järnväg anställas på aktiv stat vid statens järnvägar,

skola betraktas lia erhållit befordran och därför få sneddningsregeln tillämpad

på sig, därest de erhålla en befattning, som i lönegradshänseende är högre än

den, som angivits för dem i köpekontraktet bilagd personalförteckning, kallad

bilaga C.

Såsom framgår av vad i motionen anförts, brukar vid statens övertagande

av enskild järnväg i särskild bilaga till köpekontraktet angivas, i vilken lönegrad

de i samband därmed övertagna befattningshavarna skola vid uppförandet

å aktiv stat placeras i statens järnvägars tjänst. Denna inplacering, som

gäller från och med dagen för övertagandet (i allmänhet den 1 juli visst år),

är dock endast preliminär, i det att den definitiva inplaceringen i allmänhet

sker först genom fastställandet av personalstat för det nästföljande kalenderåret.

Därvid förekommer, att befattningshavare placeras i högre lönegrad än

enligt den preliminära, vid köpekontraktet fogade personalförteckningen. En

dylik högre inplacering får dock regelmässigt — på grund av gällande, av

statsmakterna godkända grunder för bestämmande av dylik övertagen personals

löneställning — icke någon omedelbar inverkan på vederbörandes kontanta

löneförmåner. Beträffande nämnda grunder för löneklassplaceringen må

erinras, att en i statens järnvägars tjänst övertagen befattningshavare i regel

placeras i den löneklass, i vilken kontantlönen. inklusive rörligt tillägg och

kristillägg närmast understiger den lön, vederbörande omedelbart före övertagandet

uppbar hos den enskilda järnvägen, varjämte han kommer i åtnjutande

av ett personligt lönetillägg motsvarande skillnaden mellan sistnämnda

lön och lönen i den löneklass, i vilken han placerats. Befattningshavare, som

sedan minst tre år innehaft slutlön enligt den enskilda järnvägens avlöningsbestämmelser,

blir dock vid uppförandet på statens järnvägars aktiva personalstat

placerad i den löneklass inom tillämplig lönegrad, för vilken lönen

närmast överstiger sammanlagda avlöningen vid den enskilda järnvägen eller

—; örn sådan löneklass ej finnes inom lönegraden — i dennas högsta löneklass.

I fråga om befattningshavare, som sedan mindre än tre år innehaft

slutlön enligt den enskilda järnvägens avlöningsbestämmelser, gäller, att han

från och med kalenderkvartalet näst efter det, varunder tre år förflutit, från

ernåendet av nämnda slutlön, placeras i den löneklass, där lönen överstiger

slutlönen i den enskilda järnvägen, såvida sådan löneklass finnes inom vederbörande

lönegrad.

Ovanberörda regler medföra, att två befattningshavare, som omedelbart

före övertagandet uppburit lika hög lön hos den enskilda järnvägen, i allmänhet

komma att erhålla samma löneklassplacering i statens järnvägars tjänst.

Sålunda komma exempelvis — såsom i motionen framhållits — alla den enskilda

järnvägen tillhörande stationskarlar, vilka enligt vid nämnda järnväg

gällande avlöningsbestämmelser uppburit slutlön i minst tre år, att erhålla

samma löneställning vid statens järnvägar, oberoende av örn de enligt personalstaten

erhålla placering i 5 eller 6 lönegraden (stationskarlar respektive

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 117.

13

irafikbiträden). Detta medför, att därest en såsom stationskarl inplacerad befattningshavare

sedermera vinner befordran till trafikbiträde, denne jämlikt

den s. k. sneddningsregeln kan erhålla en högre löneklassplacering än den,

sorn direkt antagits till trafikbiträde.

Erinras må att liknande ojämnheter i löneklassplaceringshänseende kunna

uppkomma även mellan befattningshavare, vilkas tjänstgöring helt varit förlagd

till statligt verk. Örn exempelvis av två extra ordinarie tjänstemän i 5

lönegraden, A och B, vilka båda äro placerade i 5 löneklassen, räknat från

och med 1 januari 1942, A befordras till ordinarie tjänsteman i 5 lönegraden

och B till ordinarie tjänsteman i 6 lönegraden från den 1 januari 1944, medför

detta en placering av dem båda i 6 löneklassen, med rätt att för framtida

iöneklassuppflyttning taga i beräkning tid från och med den 1 januari 1942.

Befordras därefter A till befattning i 6 lönegraden den 1 januari 1945, kommer

han — med tillämpning av sneddningsregeln — att placeras i 8 löneklassen,

under det att B, som tidigare befordrats till tjänst i samma lönegrad,

samtidigt erhåller uppflyttning till 7 löneklassen jämlikt 7 § 2 mom. civila

avlöningsreglementet. Detta resultat av gällande löneklassplaceringsregler

framstår såsom en konsekvens av att sneddning medgives vid övergång från

extra ordinarie till ordinarie befattning i samma lönegrad och har icke något

direkt samband med de i motionen avsedda förhållandena.

Då enligt vad lönenämnden inhämtat sådana befordringsfall, som åsyftas i

motionen, förekomma i jämförelsevis ringa utsträckning, synas emellertid

några betänkligheter icke behöva möta mot att -— så länge nu tillämpade

regler för lönegradsplaceringen av övertagen järnvägspersonal komma att

gälla — medgivande till löneklassinplacering lämnas av det innehåll, som i

motionen föreslagits.

Med hänsyn härtill anser sig lönenämnden på det sätt kunna tillstyrka bifall

till motionen, att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att utfärda de bestämmelser

i det av motionärerna angivna syftet, som Kungl. Maj:t efter utredning

kan finna lämpliga. Därvid synas — i anslutning till vad som föreskrivits

i kungl, brev den 30 juni 1943 angående ändrade bestämmelser örn

löneklassplacering av vissa befattningshavare, som i samband med statsfru-- värv av enskilda järnvägar övergått i statens järnvägars tjänst — eventuella

bestämmelser i så måtto böra erhålla retroaktiv giltighet, att för befattningshavare,

som efter ingången av år 1940 men före bestämmelsernas ikraftträdande

övergått på statens järnvägars aktiva personalstat, löneklassplaceringen

med verkan från och med ikraftträdandet omregleras på grundval av en omräkning

enligt de nya reglerna av löneturen för tiden från övergången.

Slockholm den 8 mars 1944.

ERIK STRIDSBERG.

Nils M. af Malmborg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:259 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner örn vissa ojämnheter vid lönekiassplacering. s. 12 i texten