Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ojämnheter vid löneklassplacering.
1944-04-28 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1944:117, Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ojämnheter vid löneklassplacering.
Dokumentets text
10
Statsutskottets utlåtande nr 117.
Sr 117.
Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1944 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ojämnheter
vid löneklassplacering.
(4:e avd.)
I en inom andra kammaren av herrar A. Sundberg och L. Lindahl väckt
motion (II: 127) har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att befattningshavare,
som med övertagandet av enskild järnväg anställas på aktiv stat vid
statens järnvägar, skola anses ha erhållit befordran och därför få sneddningsregeln
tillämpad på sig, därest de erhålla en befattning, som i lönegradshänseende
är högre än den, som angivits för dem i köpekontraktet bilagd personalförteckning.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren (I: 182)
av herr E. Hage m. fl. och den andra inom andra kammaren (11:248) av
herr L. Lindahl m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning om
möjligheten och lämpligheten att vidtaga sådana åtgärder, varigenom vissa
i motionerna omnämnda oregelmässiga verkningar vid tillämpningen av 1939
års lönereglering må kunna elimineras, främst för de av motionärerna nämnda
befattningshavare, samt efter utredningen vidtaga de åtgärder, vartill densamma
kan giva anledning.
Vidare hava herrar S. Persson i Stockholm och IL Hagberg i Luleå i en
inom andra kammaren väckt motion (II: 272) hemställt, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte begära, att förslag förelägges riksdagen till sådan
ändring i eller tillägg till civila avlöningsreglementets föreskrifter, att
i motionen berört missförhållande undanröjes därhän, att de ordinarie befattningshavare,
som missgynnats, åtminstone få en med de på grund av det nya
avlöningsreglementet bättre ställda ordinarie befattningshavarna likvärdig
ställning i avlöningshänseende; varjämte motionärerna föreslagit, att de nya
bestämmelserna måtte få retroaktiv verkan från och med den 1 juli 1939.
I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får utskottet
hänvisa till motionerna I: 182 samt II: 127 och 272.
Över motionen II: 127 har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
allmänna lönenämnden den 8 mars 1944 avgivit yttrande (Bilaga).
I en från järnvägsstyrelsen därutöver införskaffad, den 15 mars 1944 dagtecknad
promemoria har motionen II: 127 avstyrkts under åberopande att
ett betydande antal befattningshavare kunde av motionen beröras samt att
samma orättvisa i lönesystemet förefunnes även beträffande andra statliga
befattningshavare.
Statsutskottets utlåtande nr 117.
11
I motionen II: 127 framhålles bland annat, att en vid förstatligandet av enskild
järnväg såsom trafikbiträde (6 lönegraden) inplacerad tjänsteman vid
sedermera inom statsbanorna inträffande befordran till reparatör (7 lönegraden)
kan erhålla gynnsammare löneförmåner än vissa från enskilda järnvägar
övertagna befattningshavare, vilka redan i samband med övertagandet
placerats såsom reparatörer. Det påtalade förhållandet beror på den s. k.
sneddningsregeln, innebärande att vid befordran till högre lönegrad uppflyttning
regelmässigt sker en löneklass.1 Om trafikbiträdet före sin befordran
befann sig i samma löneklass (exempelvis 7 löneklassen) som de redan
till reparatörer befordrade, kommer han att såsom reparatör placeras i 8 löneklassen,
d. v. s. en löneklass högre än sina här berörda kamrater i reparatörsgraden.
Enligt vad som påvisats från järnvägsstyrelsen och allmänna lönenämnden
inskränka sig här påtalade ojämnheter i fråga om löneklassplacering ej till
de i motionen närmast åsyftade fallen. Om exempelvis, såsom järnvägsstyrelsen
framhållit, av två förste stationsskrivare, vilka innehaft högsta löneklassen
i tre år (22 löneklassen), den mera meriterade befordras till byråassistent
(21 lönegraden), medan den andre befordras till underinspektor (20
lönegraden) och inom tre år därefter till byråassistent, kommer den senare
enligt gällande regler att inplaceras en löneklass högre än den tidigare till
byråassistent befordrade förste stationsskrivaren.
I motionerna I: 182 och II: 248 samt II: 272 erinras om en liknande ojämnhet,
uppkommen genom att den vid 1939 års riksdag beslutade bestämmelsen
om sneddning vid befordran från extra ordinarie till ordinarie befattningshavare
ej givits retroaktiv tillämpning. Detta har medfört, att en del tjänstemän,
vilka redan före bestämmelsens ikraftträdande blivit ordinarie, kommit
att ställas ogynnsammare än tjänstemän, som senare befordrats till ordinarie.
Det synes önskligt, att här antydda ojämnheter i lönesystemet undanröjas
så långt detta kan visa sig praktiskt möjligt. Utskottet finner fog föreligga
för en hemställan till Kungl. Majit örn ett övervägande på vilket sätt och i
vilken omfattning detta eventuellt må kunna ske.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen, i anledning av motionerna I: 182 och II: 248
samt II: 127 och 272, må i skrivelse till Kungl. Majit anhålla
om övervägande av möjligheterna att undanröja av utskottet
antydda och därmed jämförliga ojämnheter vid löneklassplacering.
Stockholm den 28 april 1944.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtande! nr 116.
1 Den 6 lönegraden innehåller löneklasserna 6—10 och den 7 lönegraden löneklasserna 7—11
Wppflyttning en löneklass vart tredje år.)
Utskottet.
12
Statsutskottets utlåtande nr 117.
Bilaga.
Till riksdagens statsutskott.
Sedan Kungl. Majit anbefallt allmänna lönenämnden att till statsutskottet
avgiva yttrande över en av herrar A. Sundberg och L. Lindahl väckt motion
(II: 127) angående lönegradsplacering av befattningshavare, som i samband
med statens övertagande av enskild järnväg anställas vid statens järnvägar,
får lönenämnden anföra följande.
I motionen hemställes, att riksdagen måtte besluta, att de, som med övertagandet
av enskild järnväg anställas på aktiv stat vid statens järnvägar,
skola betraktas lia erhållit befordran och därför få sneddningsregeln tillämpad
på sig, därest de erhålla en befattning, som i lönegradshänseende är högre än
den, som angivits för dem i köpekontraktet bilagd personalförteckning, kallad
bilaga C.
Såsom framgår av vad i motionen anförts, brukar vid statens övertagande
av enskild järnväg i särskild bilaga till köpekontraktet angivas, i vilken lönegrad
de i samband därmed övertagna befattningshavarna skola vid uppförandet
å aktiv stat placeras i statens järnvägars tjänst. Denna inplacering, som
gäller från och med dagen för övertagandet (i allmänhet den 1 juli visst år),
är dock endast preliminär, i det att den definitiva inplaceringen i allmänhet
sker först genom fastställandet av personalstat för det nästföljande kalenderåret.
Därvid förekommer, att befattningshavare placeras i högre lönegrad än
enligt den preliminära, vid köpekontraktet fogade personalförteckningen. En
dylik högre inplacering får dock regelmässigt — på grund av gällande, av
statsmakterna godkända grunder för bestämmande av dylik övertagen personals
löneställning — icke någon omedelbar inverkan på vederbörandes kontanta
löneförmåner. Beträffande nämnda grunder för löneklassplaceringen må
erinras, att en i statens järnvägars tjänst övertagen befattningshavare i regel
placeras i den löneklass, i vilken kontantlönen. inklusive rörligt tillägg och
kristillägg närmast understiger den lön, vederbörande omedelbart före övertagandet
uppbar hos den enskilda järnvägen, varjämte han kommer i åtnjutande
av ett personligt lönetillägg motsvarande skillnaden mellan sistnämnda
lön och lönen i den löneklass, i vilken han placerats. Befattningshavare, som
sedan minst tre år innehaft slutlön enligt den enskilda järnvägens avlöningsbestämmelser,
blir dock vid uppförandet på statens järnvägars aktiva personalstat
placerad i den löneklass inom tillämplig lönegrad, för vilken lönen
närmast överstiger sammanlagda avlöningen vid den enskilda järnvägen eller
—; örn sådan löneklass ej finnes inom lönegraden — i dennas högsta löneklass.
I fråga om befattningshavare, som sedan mindre än tre år innehaft
slutlön enligt den enskilda järnvägens avlöningsbestämmelser, gäller, att han
från och med kalenderkvartalet näst efter det, varunder tre år förflutit, från
ernåendet av nämnda slutlön, placeras i den löneklass, där lönen överstiger
slutlönen i den enskilda järnvägen, såvida sådan löneklass finnes inom vederbörande
lönegrad.
Ovanberörda regler medföra, att två befattningshavare, som omedelbart
före övertagandet uppburit lika hög lön hos den enskilda järnvägen, i allmänhet
komma att erhålla samma löneklassplacering i statens järnvägars tjänst.
Sålunda komma exempelvis — såsom i motionen framhållits — alla den enskilda
järnvägen tillhörande stationskarlar, vilka enligt vid nämnda järnväg
gällande avlöningsbestämmelser uppburit slutlön i minst tre år, att erhålla
samma löneställning vid statens järnvägar, oberoende av örn de enligt personalstaten
erhålla placering i 5 eller 6 lönegraden (stationskarlar respektive
Statsutskottets utlåtande nr 117.
13
irafikbiträden). Detta medför, att därest en såsom stationskarl inplacerad befattningshavare
sedermera vinner befordran till trafikbiträde, denne jämlikt
den s. k. sneddningsregeln kan erhålla en högre löneklassplacering än den,
sorn direkt antagits till trafikbiträde.
Erinras må att liknande ojämnheter i löneklassplaceringshänseende kunna
uppkomma även mellan befattningshavare, vilkas tjänstgöring helt varit förlagd
till statligt verk. Örn exempelvis av två extra ordinarie tjänstemän i 5
lönegraden, A och B, vilka båda äro placerade i 5 löneklassen, räknat från
och med 1 januari 1942, A befordras till ordinarie tjänsteman i 5 lönegraden
och B till ordinarie tjänsteman i 6 lönegraden från den 1 januari 1944, medför
detta en placering av dem båda i 6 löneklassen, med rätt att för framtida
iöneklassuppflyttning taga i beräkning tid från och med den 1 januari 1942.
Befordras därefter A till befattning i 6 lönegraden den 1 januari 1945, kommer
han — med tillämpning av sneddningsregeln — att placeras i 8 löneklassen,
under det att B, som tidigare befordrats till tjänst i samma lönegrad,
samtidigt erhåller uppflyttning till 7 löneklassen jämlikt 7 § 2 mom. civila
avlöningsreglementet. Detta resultat av gällande löneklassplaceringsregler
framstår såsom en konsekvens av att sneddning medgives vid övergång från
extra ordinarie till ordinarie befattning i samma lönegrad och har icke något
direkt samband med de i motionen avsedda förhållandena.
Då enligt vad lönenämnden inhämtat sådana befordringsfall, som åsyftas i
motionen, förekomma i jämförelsevis ringa utsträckning, synas emellertid
några betänkligheter icke behöva möta mot att -— så länge nu tillämpade
regler för lönegradsplaceringen av övertagen järnvägspersonal komma att
gälla — medgivande till löneklassinplacering lämnas av det innehåll, som i
motionen föreslagits.
Med hänsyn härtill anser sig lönenämnden på det sätt kunna tillstyrka bifall
till motionen, att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att utfärda de bestämmelser
i det av motionärerna angivna syftet, som Kungl. Maj:t efter utredning
kan finna lämpliga. Därvid synas — i anslutning till vad som föreskrivits
i kungl, brev den 30 juni 1943 angående ändrade bestämmelser örn
löneklassplacering av vissa befattningshavare, som i samband med statsfru-- värv av enskilda järnvägar övergått i statens järnvägars tjänst — eventuella
bestämmelser i så måtto böra erhålla retroaktiv giltighet, att för befattningshavare,
som efter ingången av år 1940 men före bestämmelsernas ikraftträdande
övergått på statens järnvägars aktiva personalstat, löneklassplaceringen
med verkan från och med ikraftträdandet omregleras på grundval av en omräkning
enligt de nya reglerna av löneturen för tiden från övergången.
Slockholm den 8 mars 1944.
ERIK STRIDSBERG.
Nils M. af Malmborg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1944:259 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner örn vissa ojämnheter vid lönekiassplacering. s. 12 i texten