Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående omorganisation av rättsmedicinalväsendet.

1944-05-05 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1944:121, Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående omorganisation av rättsmedicinalväsendet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 121.

1

Nr 121.

Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1944 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående

omorganisation av rättsmedicinalväsendet.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under andra huvudtiteln (punkt 32)

föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Medikolegal

besiktningar för budgetåret 1944/45 beräkna ett förslagsanslag av 70 000

kronor.

Därefter har Kungl. Majit i propositionen nr 223, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för den

25 februari 1944, föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen

förordad personalförteckning och avlöningsstat för statens rättsläkarstation

i Stockholm, att gälla, personalförteckningen från och med den 1 januari 1945

och avlöningsstaten under budgetåret 1944/45, dels ock för nämnda budgetår

under andra huvudtiteln anvisa till Statens rättsläkarstation i Stockholm: Avlöningar

ett förslagsanslag av 40 000 kronor, till Statens rättsläkarstation i

Stockholm: Omkostnader ett förslagsanslag av 5 000 kronor, till Statens rättsläkarstation

i Stockholm: Inredning och utrustning ett reservationsanslag av

20 000 kronor samt till Medikolegala besiktningar ett förslagsanslag av 60 000

kronor.

Frågan örn rättsmedicinalväsendets organisation har under de senaste 40

åren upprepade gånger varit föremål för ingående utredningar utan att desamma

lett till resultat. Genom beslut den 15 oktober 1937 uppdrog Kungl.

Majit åt medicinalstyrelsens rättsmedicinska nämnd att verkställa förnyad

utredning rörande rättsmedicinalväsendets ordnande samt till Kungl. Majit

inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Rättsmedicinska

nämnden har med skrivelse den 24 februari 1943 överlämnat betänkande

i ämnet (SOU 1943: 20).

Enligt gällande obduktionsstadga den 28 januari 1886 (nr 4) ankommer

det på länsstyrelse eller domstol att besluta, huruvida rättsmedicinsk undersökning

av död människas kropp (rättsmedicinsk obduktion) skall

företagas. Då domstol fattar dylikt beslut, skall anmälan därom göras till

vederbörande länsstyrelse, som har att meddela förordnande att verkställa

obduktionen. Förordnandet skall lämnas vederbörande tjänsteläkare eller

ock annan legitimerad läkare, som är villig mottaga förordnandet och av

länsstyrelsen finnes besitta särskild skicklighet i avseende å förrättandet av

Bihani] till riksdagens protokoll 1944. 6 sami. Nr 121—128.

1047 44

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 121.

rättsmedicinska obduktioner. Kan någon upplysning om dödsorsaken förväntas

genom rättskemisk undersökning av befintliga klädespersedlar,

läkemedel eller andra föremål, skola de misstänkta föremålen översändas till

medicinalstyrelsen, som genom sitt rättskemiska laboratorium låter verkställa

undersökningen. Över obduktion och rättskemisk undersökning avgives

utlåtande av vederbörande läkare.

I samband med undersökning i brottmål kan läkare förordnas att verkställa

rättsmedicinsk undersökning av levande person samt besiktning av lik. Närmare

anvisningar angående vad som bör iakttagas vid rättsmedicinsk och rättskemisk

undersökning ävensom angående tillhandahållande av obduktionslokal

äro meddelade i författningsväg.

I allmänna läkarinstruktionen föreskrives, att provinsialläkare och extra

provinsialläkare samt stads-, köpings- och municipalläkare ha att var inom sitt

distrikt efter förordnande verkställa rättsmedicinska undersökningar av död

människas kropp. Enligt gällande provinsialläkartaxa utgår ersättning för

dylika rättsmedicinska undersökningar med 40 kronor. Därest i rättsmedicin

specialutbildad läkare förrättar obduktion, äger länsstyrelsen utanordna högre

arvode än det som utgår till tjänsteläkare, dock högst med 100 kronor.

Genom möjligheten att medgiva högre arvode för specialutbildad läkare

har utrymme beretts för tillskapande aven frivillig rättsobducentsorganisation

vid sidan av den officiella. En dylik frivillig organisation bär

även efter hand uppkommit och har för närvarande uppnått en relativt stor

omfattning. En koncentration av obduktionsverksamheten har sålunda sedan

en del år tillbaka ägt rum till vetenskapliga institutioner i Stockholm, Uppsala

och Lund samt till lasarett i Göteborg, Västerås och Umeå.

Över de rättsmedicinska obduktionerna ävensom över de av tjänsteläkarna

utförda rättsmedicinska undersökningarna av levande personer utövas central

kontroll av medicinalstyrelsen genom dess medicinalbyrå och rättsmedicinska

nämnd.

Rättsmedicinska nämnden, som ansett sig kunna konstatera ett flertal avsevärda

brister i rättsmedicinalväsendet, har framlagt förslag till reformer på

ifrågavarande område, Såsom primärt krav uppställes, att de läkare, som

skola handhava obduktionsverksamheten, skola äga speciell utbildning i rättsmedicin

samt beredas möjlighet att förvärva och upprätthålla fullgod yrkesskicklighet.

Rättsmedicinalväsendet föreslås skola i huvudsak vila på en

statlig organisation. Riket skulle uppdelas i fyra rättsläkardistrikt och fyra

rättsobducentdistrikt, vart och ett med den omfattning och station, respektive

centralanstalt, som framgår av en i propositionen på s. 11 och 12 återgiven

sammanställning.

För varje rättsläkardistrikt skulle finnas en rättsläkare, som skulle vara

föreståndare för rättsläkarstationen inom distriktet, samt för varje rättsobducentdistrikt

en rättsobducent, som skulle vara föreståndare för rättsobducentstationen

inom distriktet. Rättsläkarbefattningarna i Stockholm,

Uppsala och Lund skulle vara förenade med vederbörande professors- eller

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 121.

3

lärarbefattning vid den akademiska institution, dit rättsläkarstationen skulle

vara förlagd, medan rättsläkarbefattningen i Göteborg och samtliga rättsobducentbefattningar

skulle förenas med tjänster som läkare vid patologiska

avdelningar vid respektive sjukhus. Med hänsyn till sistnämnda förhållande

erfordras, att överenskommelser i sådant hänseende träffas mellan å ena

sidan staten och å andra sidan vederbörande sjukhushuvudmän.

Förutom föreståndarna erfordras enligt nämnden vid de olika rättsläkaroch

rättsobducentstationerna dels viss annan läkarpersonal dels ock teknisk

biträdes-, vaktmästar- och städningspeisonal.

I fråga örn de särskilda kompetensfordringarna för den vid stationerna

anställda läkarpersonalen har nämnden till en början konstaterat, att för

innehavarna av rättsläkartjänsterna i Stockholm, Lund och Uppsala, vilka

skola förenas med akademiska befattningar, icke krävas några särskilda kompetensvillkor.

Beträffande rättsläkartjänsten i Göteborg däremot finnér

nämnden ofrånkomligt, att speciella behörighetsvillkor uppställas, som garantera,

att denna rättsläkares kompetens icke avsevärt understiger de övriga

rättsläkarnas, innebärande minst sex års specialtjänstgöring efter examen

jämte ådagalagd vetenskaplig skicklighet. Samma behörighetsvillkor anses

böra gälla för de biträdande rättsläkarna i Stockholm.

Jämväl beträffande rättsobducenttjänsterna, vilka äro avsedda att förenas

med befattning som lasarettsläkare vid patologisk eller patologisk-bakteriologisk

avdelning vid lasarett, föreslår nämnden särskilda kompetensvillkor,

som innefatta minst fyra års specialtjänstgöring efter examen.

Samtliga vid stationerna anställda läkare förutsättas skola vid sidan av

sin lön eller sitt fasta arvode äga uppbära ersättning för varje förrättning

enligt särskild taxa.

Taxeförslaget innebär beträffande rättsmedicinska obduktioner en ökning

med 20 kronor per förrättning samt beträffande undersökningar å levande

personer i stort sett en fördubbling av nu utgående ersättningar

enligt provinsialläkartaxan. Sammanlagda taxeersättningen till den vid rättsläkar-

och rättsobducentstationerna anställda läkarpersonalen beräknas uppgå

till omkring (33 000 + 34 500) 67 500 kronor.

Nämnden har jämväl framhållit, att ett genomförande av förslaget stöter

på relativt betydande svårigheter. Förslaget förutsätter sålunda, att avtal i

ämnet träffas mellan staten å ena samt sjukhusens huvudmän å andra sidan.

Härtill kommer att vid flera av sjukhusen krävas utbyggnad och nyinredningar,

varför man får räkna med att en avsevärd tid kommer att förflyta,

innan organisationen i dess helhet kan träda i verksamhet. En ytterligare

svårighet för genomförandet av omorganisationen ligger enligt nämnden

däri, att i landet för närvarande knappast finnes tillräckligt antal rättsmedicinskt

specialutbildade läkare för bestridande av de till inrättande föreslagna

tjänsterna.

I anslutning härtill har nämnden ansett sig böra framlägga förslag till

provisorisk organisation att gälla tills den definitiva organisationen kan

genomföras.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 121.

Beträffande anordningarna för den medicinska undervisningen vid karolinska

institutet kar nämnden bland annat anfört följande.

Ä denna institution råder fortfarande den ordningen, att vederbörande

professor i rätts- och statsmedicin för undervisningen nästan fullständigt

saknar eget rättsmedicinskt sektionsmaterial ock är hänvisad till att i

bokstavlig mening låna sådant från annat kåll. Det för undervisningens

bedrivande nödvändiga sektionsmaterialet måste till huvudsaklig del lånas

från andre stadsläkaren. Såsom vårt rättsmedicinalväsende nu är organiserat,

är det nämligen andre stadsläkaren ock icke den rättsmedicinska institutionens

läkare^ som det åligger att utföra de rättsmedicinska obduktionerna

i Stockholm. Ä de lånade obduktionsfallen får professorn i rätts- och statsmedicin

eller under hans ledning tjänstgörande medicine kandidater i andre

stadsläkarens närvaro företaga det tekniska utförandet av obduktionerna,

varefter andre stadsläkaren till vederbörande myndighet avgiver föreskrivna

utlåtanden och intyg samt i övrigt omkänderhar den rättsmedicinska utredningen

av fallen.

I fortsättningen har nämnden yttrat, att med denna föråldrade och ytterligt

otillfredställande organisation ingen garanti finnes för att staden,

när nuvarande andre stadsläkaren år 1943 inträder i pensionsåldern, kan

besätta hans plats med en inom rättsmedicinen tillnärmelsevis lika högt

kvalificerad läkare som denne eller ens med en läkare, som på ett godtagbart

sätt kan bestrida den rättsmedicinska verksamheten.

Nämnden har uppskattat de totala årsutgifterna (merkostnaderna) för förslagets

genomförande till 275 200 kronor, vartill komma engångskostnader för

dels ny- och tillbyggnader, vilka för närvarande icke kunna beräknas, dels

ock inredning och utrustning av stationslokalerna, beräknade till 115 000

kronor.

Betänkandet har varit föremål för sedvanlig remissbehandling, varvid

utlåtanden avgivits av j ustitiekanslersämbetet, rikets hovrätter, processlagberedningen,

universitetskanslern efter hörande av de medicinska fakulteterna

i Uppsala och Lund samt karolinska institutets lärarkollegium, statskontoret,

allmänna lönenämnden, statens kriminaltekniska anstalt, Överståthållarämbetet

efter hörande av stadsfullmäktige i Stockholm samt poliskammaren

och andre stadsläkaren därstädes, länsstyrelserna i samtliga län efter

hörande av vederbörande landstings förvaltningsutskott, stadsfullmäktige i

Göteborg, Malmö och Norrköping, vederbörande förste provinsialläkare och

stadsläkare samt landsfogde, ävensom Stockholms rådhusrätt. Härjämte hava

yttranden inkommit från följande sammanslutningar, nämligen svenska landstingsförbundet,

svenska stadsförbundet, Sveriges läkarförbund, förste provinsialläkarnas

förening, svenska provinsialläkarnas förening, svenska stadsläkarnas

förening, föreningen Sveriges landsfogdar, föreningen Sveriges stadsfiskal

samt föreningen Sveriges landsfiskaler.

Yid remissbehandlingen har praktiskt taget fullständig enighet framträtt

rörande behovet av en koncentration av den mera krävande rättsmedicinska

undersökningsverksamheten. Det förslag till omorganisation av rättsmedicinalväsendet

i sådan riktning, som framlagts av rättsmedicinska nämnden,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 121. 5

har också i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran av det stora flertalet

hörda myndigheter och sammanslutningar.

I en del yttranden hava framförts betänkligheter eller erinringar av principiell

eller allmän innebörd mot det föreliggande organisationsförslaget. I

vissa fall hava dessa erinringar tillmätts sådan betydelse, att de föranlett ett

avstyrkande av förslaget eller yrkande på förnyad utredning.

Svenska landstingsförbundet erinrar om att förbundet vid två tidigare

tillfällen, nämligen åren 1922 och 1929, i yttranden över då föreliggande förslag

till rättsmedicinalväsendets omorganisation uttalat betänkligheter mot

en kombination av rättsobducenttjänst med lasarettsläkarbefattning vid patologisk

avdelning med hänsyn till den konkurrens mellan stat och landsting

örn läkarens arbetskraft, som anordningen komme att medföra. Härefter

anför förbundet följande.

När förbundet nu går att granska det föreliggande förslaget, som också

bygger på en förening av rättsobducent- och sjukhuspatologbefattningarna,

kan det icke helt frigöra sig från den tveksamhet, som det tidigare givit uttryck

åt. Emellertid vill det synas, som örn en rationell lösning av förevarande

fråga, som under så många år befunnit sig på utredningsstadiet, knappast

står att erhålla utan att en dylik kombination i viss utsträckning kommer till

stånd.

Det skulle tillkomma rättsobducent att förrätta erforderliga obduktioner,

att biträda vid liksyner ävensom på anmodan av polismyndighet i viss utsträckning

utfärda dödsbevis och andra dödsintyg samt verkställa härför

nödiga undersökningar m. m. Den närmaste framtiden efter verksamhetens

påbörjande torde få utvisa, huruvida lasarettsläkaren utan något mera väsentligt

men för lasarettstjänsten, som dock är denne läkares huvuduppgift, jämväl

kan upprätthålla tjänst såsom rättsobducent. Redan nu synas emellertid

de i förslaget angivna arbetsuppgifterna vara av den omfattning, att vederbörande

läkare för desammas fullgörande kommer att tagas i anspråk i betydande

utsträckning. Särskilt blir detta förhållandet, örn arbetsuppgifterna

kräva många resor utom stationsorten. Det kan under sådana förhållanden

komma att visa sig nödvändigt, att en assistent åt patologen behöver anställas,

vilket i så fall enligt förbundets mening bör ske helt på statens bekostnad.

Beredes icke möjlighet härtill, måste vid en sådan ansvällning av

vederbörande läkares arbetsuppgifter, att han icke själv kan medhinna desamma,

de på honom i hans egenskap av lasarettsläkare ankommande uppgifterna

alltid gå före de rättsmedicinska. Under sådana förhållanden synes

också möjlighet böra beredas vederbörande läkare att på begäran erhålla

entledigande från rättsobducentbefattningen, oaktat han kvarstår såsom lasarettsläkare.

Centralstyrelsen för Sveriges läkarförbund anser förslaget innebära en otillfredsställande

kompromiss mellan rättsmedicinens krav och ekonomiska synpunkter.

Enligt centralstyrelsens uppfattning hade nämnden bort förklara, att

man på ifrågavarande område kunde nöja sig endast med genomgående högsta

kompetens och framhålla nödvändigheten av en enhetligt genomförd organisation.

Härvid hade man emellertid helt naturligt kunnat tänka sig andra

distriktsindelningar, t. ox. färre stationer med en mera ambulant verksamhet,

varvid dock Norrland bort bliva bättre tillgodosett lin vad nämnden avsett.

En viss ökning av personalen på varje station jämförd med nu föreslagna hade

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 121.

givetvis måst komma ifråga, men fullständigare materiell utrustning skulle

kunna ske på färre platser och i övrigt ambulant verksamhet förekomma. Rese

kostnaderna bleve ju något ökade men i och för sig borde detta icke behöva

verka skrämmande. Centralstyrelsen har härom i fortsättningen anfört följande.

Varför man gärna skulle vilja tänka sig en sådan anordning är också, att

man därigenom måhända kunde komma ifrån det för rättsmedicinalväsendets

väl förmodligen mycket olyckliga samröret mellan stat, stad och landsting.

I princip torde handhavandet av rättsmedicinalväsendet utan gensägelse vara

en rent statlig skyldighet. I princip måste anses som det enda riktiga, att

staten ensam handhaver ansvaret och vidkännes kostnaderna för rättsmedicinalväsendet

i riket, vilket system för organisation därtill säkerställer likformig

sakkunskap. Den graderade kompetensen hos läkarkrafterna vid

rättsläkare- och rättsobducentstationerna kan icke anses vara tillfredsställande,

då rättsobducenternas verksamhet icke synes vara avsedd att kvalitativt

skilja sig från rättsläkarnas.

Vid behandlingen av frågan örn personalens lönevillkor har centralstyrelsen

vidare anfört följande.

I fråga om rättsobducenternas ställning kan intet med säkerhet utsägas.

Med hänsyn till att lasarettsläkare vanligen hava låg lön och till större delen

försörja sig såsom fria yrkesutövare genom ersättning per prestation, torde

lönen + arvodet 1 500 kronor + cirka 5 000 kronor icke motsvara en med

hänsyn till utbildning och kompetens rimlig inkomst. Det är att förutsätta,

att vederbörande landsting för övrigt icke kommer att känna sig hågat att

utbetala samma lön för rättsobducentens deltidsarbete som för lasarettsläkarens

mera heltidsbetonade. Man återkommer här till det olämpliga i att

vederbörande skola vara för sin inkomst beroende av två huvudmän. Det

vore utan tvivel bättre, örn arbetet som sjukhuspatolog ersattes per prestation

och en skälig inkomst bereddes i den rättsmedicinska verksamheten.

Universitetskanslern har beträffande de planerade stationernas personalorganisation

m. m. bland annat erinrat, att i Uppsala icke funnes någon professur

i rättsmedicin. Förslaget utginge emellertid från att en lärare i rättsmedicin

vore anställd i Uppsala och avsåge att denne tillika skulle tjänstgöra

som rättsläkare. I anslutning härtill har kanslern anfört följande.

För egen del anser jag det sannolikt, att den nuvarande laboratorsbefattningen

i patologisk anatomi inom en nära framtid måste ombildas till en professur.

Men jag finner det ingalunda givet, att den blivande professuren bör omfatta

även rättsmedicin och att dess innehavare bör tjänstgöra som rättsläkare.

Den reducerade undervisningen i rättsmedicin, som framdeles kommer att

erfordras, torde kunna med fördel anförtros åt en speciallärare. Under sådana

förhållanden bör det räknas med att en ordinarie rättsläkartjänst blir

nödvändig, när laboratorstjänsten måhända inom några få år ombildas till

professur.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att vårt rättsmedicinalväsende är

behäftat med brister i olika hänseenden. Den allvarligaste bristen hänför

sig utan tvekan till den omständigheten, att tjänsteläkarna, på vilka det

författningsenligt ankommer att verkställa obduktioner och andra rättsmedicinska

förrättningar, sakna erforderlig specialutbildning och till följd av den

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 121.

i

relativt ringa frekvensen av rättsmedicinska förrättningar i landet endast mera

sällan sättas i tillfälle att genom övning underhålla eller förkovra sin färdighet

på området. Det ligger i sakens natur, att detta förhållande innebär en fara för

rättssäkerheten, även om denna fara under det senaste decenniet i icke ringa

grad motverkats genom uppkomsten av en på frivillig grund uppbyggd verksamhet

av rättsmedicinska specialister. Till behovet av en omläggning av rättsmedicinalväsendet

bidrager jämväl den omständigheten, att den rättsmedicinska

verksamheten utanför de egentliga obduktionerna och de rättskemiska undersökningarna

i stor utsträckning icke är rättsligt reglerad. I de avgivna yttrandena

har också angelägenheten av en reformering av rättsmedicinalväsendet

genomgående starkt understrukits. Jag anser mig därför nu böra åtminstone

i vissa delar till prövning upptaga föreliggande förslag till åtgärder för att

avhjälpa de med rättsmedicinalväsendet förbundna bristerna.

Rättsmedicinska nämndens förslag avser i första hand att få till stånd en

omläggning av rättsmedicinalväsendets organisation i syfte att koncentrera

den mera krävande undersökningsverksamheten, främst obduktionerna, till

ett fåtal undersökningsstationer, där verksamheten skulle handhavas av rättsmedicinskt

specialutbildade läkare. För ändamålet skulle riket indelas i fyra

rättsläkardistrikt och fyra rättsobducentdistrikt med var sin undersökningsstation

och med den omfattning, som framgår av förut intagen sammanställning

(s. 11). Rättsläkarstationerna skulle förläggas till Stockholm, Uppsala,

Lund och Göteborg, varvid stationerna i de tre förstnämnda städerna

skulle anknytas till vederbörande akademiska institutioner för rätts- och statsmedicin

eller patologi, medan stationen i Göteborg skulle antingen kombineras

med ny patologavdelning vid ett mindre sjukhus eller ock bli helt

fristående. Rättsobducentstationerna skulle förläggas till dels de nuvarande

patologavdelningarna vid lasaretten i Västerås och Umeå och dels planerade

patologavdelningar vid lasaretten i Norrköping och Sundsvall. Kostnaderna för

den rättsmedicinska verksamheten skulle helt bestridas av statsverket, varvid

dock beträffande erforderliga ny- och tillbyggnader räknats med viss ekonomisk

medverkan av vederbörande landsting eller stad utanför landsting. Förslagets

realiserande förutsätter sålunda, att överenskommelser i avsevärd utsträckning

träffas mellan staten och övriga intressenter.

Vid remissbehandlingen har som nämnts praktiskt taget fullständig enighet

rått örn behovet av en koncentration av den mera krävande rättsmedicinska

undersökningsverksamheten. Nämndens förslag för tillgodoseende av

detta behov har jämväl i allmänhet tillstyrkts av de hörda myndigheterna

och sammanslutningarna, ehuru ett icke ringa antal uttalat betänkligheter av

principiell innebörd. Kritiken har i första hand riktat sig mot att undersökningsstationernas

föreståndarbefattningar erhållit karaktären liv bisysslor.

Därvid lia särskilt uttalats farhågor för pliktkollisioner och slitningar beträffande

rättsobducenterna, vilka samtidigt skulle tjänstgöra som lasarettsläkare

vid patologisk avdelning utan att äga tillgång till assistentbiträde å

orten. Från landsfogde- och länsstyrelsehåll har dessutom som en allvarlig

svaghet i organisationsförslaget framhållits, att rättsläkarnas och rättsobducenternas

verksamhet, frånsett obduktionerna, i huvudsak avses bli förlagd

till stationsorten, medan man i övrigt skulle vara hänvisad till vederbörande

tjänsteläkare. Det betonas, att garanti för ett gott resultat av verksamheten

i flertalet fall icke vinnes med mindre jin att den specialutbildade rättsläkaren

eller rättsobducenten deltager i undersökningarna på brotts- eller olycksfallsplatsen

och från början samarbetar med polismyndigheten. Härjämte

har påpekats det ur rättsmedicinsk synpunkt inkonsekventa i att förslaget

beträffande rättsobducentdistrikten nöjer sig med lägre kompetens hos vederbörande

föreståndare än beträffande rättsläkardistrikten. Det har slutligen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 121.

betecknats såsom en svaghet hos förslaget, att detsamma i så stor utsträckning

bygger på överenskommelser mellan stat, landsting och städer utanför

landsting.

Förslaget har som den förut lämnade redogörelsen visar tillkommit som en

kompromiss mellan de krav, som rättsmedicinens rätta handhavande ställer, och

de ekonomiska möjligheter, som tills vidare ansetts kunna påräknas för kravens

tillgodoseende. Trots detta synes mig förslaget innebära beaktansvärda fördelar

och i väsentliga delar ägnat att läggas till grund för en omläggning av

rättsmedicinalväsendet.

Enligt min mening kan man dock ej helt bortse från den framkomna

kritiken. Det synes sålunda önskvärt, att den blivande organisationen inrymmer

vidgade möjligheter att utan en relativt betydande utökning av den

specialutbildade personalen tillmötesgå de bestämda krav på medverkan

utanför stationsorten, som från polismyndigheternas sida framställts. I

detta hänseende äro de föreslagna rättsobducentstationerna avsevärt sämre

ställda än rättsläkarstationerna. Även ur andra synpunkter lämnar organisationen

av rättsobducentstationerna rum för erinringar, som icke sakna

visst berättigande och ställa lämpligheten av deras inrättande i tveksam

dager. Jag hänvisar härutinnan bland annat till vad svenska landstingsförbundet

och centralstyrelsen för Sveriges läkarförbund anfört. Förslaget

torde därför i denna del böra göras till föremål för fortsatt

övervägande under beaktande av de synpunkter, som vid remissbehandlingen

framkommit. Härvid förefaller särskilt ett i några yttranden framfört uppslag

att slopa rättsobducentstationerna och i stället utöka personalen vid rättsläkarstationerna

vara förtjänt av närmare undersökning. Ett godtagande av

detta alternativ torde eventuellt böra medföra, att den rättsläkarstation, som

enligt förslaget skulle förläggas i Uppsala, förlägges längre norrut. En sådan

omprövning motiveras för övrigt jämväl av vad universitetskanslern yttrat angående

förutsättningarna för ett genomförande av nämndens förslag beträffande

Uppsala rättsläkarstation. Eventuellt bör för Norrlands räkning inrättas en

femte rättsläkarstation. Med hänsyn till vad sålunda anförts är jag för närvarande

icke beredd att taga ställning till den framlagda organisationsplanen i

vidare mån än att jag förordar, att densamma i princip godtages som grundval

för inrättande av rättsläkarstationer i Stockholm, Lund och Göteborg.

Förutsättningarna för ett genomförande av förslaget i sist angivna delar

ligga emellertid för närvarande väsentligt olika till beträffande ifrågavarande

orter.

Yad först angår Stockholmsstationen, påkalla flera omständigheter ett

skyndsamt avgörande i denna fråga. Sålunda kunna planerna för den aktuella

nybyggnaden av karolinska institutets rättsmedicinska institution å Norrbacka-området

icke närmare utformas, förrän beslut från statsmakternas sida

föreligger beträffande Stockholms rättsläkardistrikt. Nämnda nybyggnad

måste nämligen givas andra dimensioner, örn den skall inrymma en rättsläkarstation

av minst den storlek, som förslaget avser, än örn elen blott

skall användas för undervisning av medicine kandidater och viss vetenskaplig

forskning. Jag vill i detta sammanhang erinra örn att enligt överenskommelse

mellan Kungl. Maj :t och kronan samt Stockholms stad karolinska institutets

teoretiska institutioner skola hava avflyttat från institutets nuvarande tomt

vid Hantverkargatan senast den 1 juli 1948 och att byggnadsstyrelsen påkallat

anslag för uppgörande av ritningar samt igångsättande av bygget för

dessa institutioner under budgetåret 1944/45. Vidare är att märka, att endast

i Stockholm möjligheter kunna beredas för anordnande av specialutbildning

av ett för omorganisationens genomförande erforderligt antal läkare. Och

slutligen må framhållas, att nuvarande andre stadsläkaren i Stockholm, vilkens

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 121.

9

verksamhet skulle övertagas av Stockholmsstationen och som redan uppnått

pensionsåldern, beräknas lämna sin tjänst under innevarande vår. I betraktande

av dessa omständigheter synes ett uppskov med Stockholmsstationens

inrättande icke böra ifrågakomma.

Ett inrättande av den föreslagna rättsläkarstationen i Lund möter, enligt

vad universitetskanslern i sitt yttrande upplyst, hinder såtillvida, att beslut

numera fattats örn förändring av den professur, med vilken rättsläkartjänsten

skulle förenas. Förändringen innebär, att rättsmedicinen skall utbrytas ur

professuren. Universitetskanslern anser det knappast troligt, att efter den medicinska

undervisningens planerade omläggning kommer att erfordras en ordinarie

lärarbefattning i rättsmedicin vid universitetet, varför han förordar, att i

Lund inrättas en ordinarie rättsläkarbefattning i lönegrad A 24. Till denna

fråga torde emellertid ställning icke böra tagas förrän beslut fattats angående

den föreslagna omläggningen av undervisningen i rätts- och statsmedicin.

Med hänsyn härtill torde med inrättande av Lundastationen böra tills vidare

anstå.

Yad slutligen angår Göteborgsstationen förutsätter dennas tillkomst, att

förhandlingar i ämnet upptagas med Göteborgs stad såväl beträffande inrättande

av en eventuell patologtjänst som rörande lokalfrågan. Den närmare

organisationen av denna station kan därför för närvarande icke bedömas.

Under nu angivna förhållanden torde anledning saknas att ingå på detaljprövning

av organisationsförslaget utom i vad detsamma avser rättsläkarstationen

i Stockholm. Skäl synas mig icke heller föreligga att på detta

stadium till behandling upptaga nämndens förslag till rättslig reglering av

den rättsmedicinska verksamheten.

Enligt det förslag till provisorisk organisation, som nämnden framlagt,

skulle Stockholms rättsläkarstation förestås av professorn i rätts- och statsmedicin

vid karolinska institutet, vilken därför skulle äga åtnjuta ett särskilt

arvode av 3 000 kronor för år. Såsom specialutbildade läkarbiträden å stationen

skulle tjänstgöra tre assistenter med fasta arvoden av 6 000 kronor

för år. Härutöver skulle för stationens behov erfordras en läkaramanuens

med ett årligt arvode av 3 000 kronor, ett tekniskt biträde i lönegraden A 7,

en bårhusföreståndare i lönegraden A 9 samt två vaktmästare i lönegraden

A 7. Mot denna personalorganisation har jag intet annat att erinra än att, då en

av assistenttjänsterna enligt förslaget huvudsakligen avsetts för vikariatstjänstgöring

utanför distriktet, densamma med den begränsning av förslagets genomförande

i övrigt, som av mig förordats, tills vidare torde kunna undvaras. Jag

utgår härjämte från att stationen skall tills vidare betjäna icke blott de områden,

som upptagas i den provisoriska planen, utan även andra områden, i

den mån så påkallas och tiden medgiver.

De fasta arvodena till läkarpersonalen äro i förslaget utmätta med tanke på

att för varje förrättning skall utgå särskild ersättning enligt fastställd taxa.

Häremot synes i och för sig intet vara att erinra. Det av nämnden framlagda

taxeförslaget innebär emellertid, såsom tidigare framhållits, en icke

obetydlig ökning i förhållande till nu utgående arvoden för rättsmedicinska

obduktioner och undersökningar å levande personer, varjämte förslaget upptager

särskilda ersättningsbelopp för vissa förrättningar, som icke finnas upptagna

i gällande provinsialläkartaxa.

För egen del vill jag i betraktande av de fasta arvoden, som föreslagits skola

utgå till stationens läkare och som synas mig väl avvägda, förorda den ändringen

i de sakkunnigas taxeförslag, att ersättningen för rättsmedicinsk obduktion

nedsättes från 120 till 80 kronor samt att ersättningsbeloppen för övriga

förrättningar jämkas nedåt i ungefär motsvarande proportion. Taxan torde

böra fastställas av Kungl. Majit efter förslag av medicinalstyrelsen, på vilken

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 121.

myndighet det torde böra ankomma att meddela närmare föreskrifter angående

förfarandet vid sådana förrättningar som icke äga sin motsvarighet i gällande

provinsialläkartaxa. Godtages vad jag sålunda förordat, får man räkna med

att den sammanlagda taxeinkomsten kommer att understiga det totalbelopp,

som nämnden avsett för Stockholmsstationens del. Skillnaden torde dock, i

varje fall under tiden för den provisoriska organisationen, icke behöva befaras

bli så stor, att svårigheter därigenom skulle uppkomma för stationen att förvärva

personal med erforderlig kompetens. Enligt inom departementet verkställd

överslagsberäkning torde den totala taxeinkomsten vid stationen enligt

av mig förordade grunder komma att uppgå till omkring 30 000 kronor för år.

De föreslagna löneställningarna för det tekniska biträdet, bårhusföreståndaren

och vaktmästarna finner jag i likhet med allmänna lönenämnden godtagbara.

Tills vidare torde dock befattningarna som tekniskt biträde och

bårhusföreståndare, vilka icke motsvaras av ordinarie tjänster i Stockholms

stads tjänst, böra erhålla karaktären av extra ordinarie befattningar. Nuvarande

bårhusvaktmästare, vilka båda äro ordinarie tjänstemän i stadens tjänst, torde

vid en eventuell övergång i statens tjänst böra i enlighet med lönenämndens

förslag erhålla omedelbar inplacering i 11 löneklassen. Det synes mig

vidare rimligt, att dessa befattningshavare liksom även bårhusföreståndaren

genom personliga lönetillägg hållas skadeslösa för den minskning i deras nuvarande

löneförmåner som uppkommer vid övergången i statstjänst. I den mån

befattningshavarnas löner sedermera genom löneldassuppflyttningar eller på

annat sätt ökas, böra de personliga lönetilläggen minskas eller eventuellt

helt upphöra. Jämlikt av Stockholms stad lämnade uppgifter uppbär den

nuvarande bårhusföreståndaren en lön av sammanlagt 5 694 kronor. Med placering

som statstjänsteman i lönegrad Eo 9, lägsta löneklassen, skulle han

komma att erhålla en bruttolön av 5 025 kronor, varigenom en löneminskning

av 669 kronor skulle uppstå. Bårhusföreståndaren torde i enlighet härmed böra

tillerkännas ett personligt lönetillägg av högst 670 kronor. Envar av de två bårhusvaktmästarna

torde i enlighet med lönenämndens förslag böra tillerkännas

ett personligt lönetillägg av högst 1 400 kronor vardera,

I anslutning till vad sålunda förordats torde till avlöningar åt Stockholmsstationens

personal böra beräknas följande belopp, nämligen till avlöningar

åt ordinarie tjänstemän 12 000 kronor, till fasta arvoden och taxeersättningar

åt läkarna 48 000 kronor, till avlöningar åt övrig icke-ordinarie personal 9 000

kronor samt till rörligt tillägg 3 000 kronor. Sammanlagt skulle alltså för

ifrågavarande ändamål erfordras ett belopp av (12 000 + 48 000 + 9 000 +

3 000) 72 000 kronor för år. Härtill skulle komma kristillägg efter gällande

grunder. Samtliga dessa kostnader torde böra bestridas av statsmedel.

Nämnden har beräknat de årliga omkostnaderna för Stockholmsstationen

till 4 000 kronor, varvid nämnden tagit hänsyn endast till egentliga expenser.

Mot detta belopp i och för sig har jag intet att erinra. Emellertid torde vid

beräkningen av omkostnaderna även böra medtagas utgifter för stationspersonalens

tjänsteresor, liktransporter till stationsorten samt handräckning, som

är förenad med läkarpersonalens verksamhet utom stationsorten. På grund

härav torde samtliga årliga omkostnader för stationens del böra beräknas till förslagsvis

10 000 kronor, varav 4 000 kronor för expenser, 4 000 kronor för resor

och 2 000 kronor för övriga utgifter. Den av nämnden uppskattade kostnaden

för stationens inredning och utrustning, 20 000 kronor, synes mig kunna preliminärt

godtagas. Innan beloppet ställes till förfogande, torde en detaljprövning

av medelsbehovet för detta ändamål böra äga rum.

Stationen torde provisoriskt kunna inrymmas i de lokaler som karolinska

institutets rättsmedicinska institution för närvarande disponerar. Beträffande

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 121.

11

den planerade nybyggnaden för stationen och rättsmedicinska institutionen

torde, på sätt nämnden förutsatt, förhandlingar böra upptagas med Stockholms

stad angående deltagande från stadens sida i kostnaderna för ‘densammas

uppförande.

Med hänsyn till de förberedelser som måste vidtagas för stationens upporganiserande

torde densamma icke kunna träda i verksamhet förrän den

1 januari 1945. Före denna tidpunkt torde, enligt vad jag inhämtat, allenast

föreståndaren och en assistent, vilka skola handhava förberedelsearbetena,

behöva anställas. Under sådana förhållanden kunna avlönings- och omkostnadsanslagen

för nästa budgetår begränsas till ungefär hälften av de beräknade

beloppen. För avlöningar torde böra upptagas ett belopp av 40 000 kronor,

fördelade med 6 000 kronor på avlöningar till ordinarie tjänstemän, 28 000

kronor på arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, 4 500

kronor på avlöningar till övrig icke-ordinarie personal och 1 500 kronor på

rörligt tillägg. Till omkostnaderna torde böra upptagas ett belopp av 5 000

kronor. För stationens inredning och utrustning torde böra upptagas hela det

beräknade beloppet eller 20 000 kronor.

Såsom förut anförts har nämnden föreslagit, att samtliga kostnader för förrättningsarvoden

samt för tjänsteresor, liktransporter och handräckning utom

stationsorten skola bestridas från andra huvudtitelns anslag till medikolegala

besiktningar, vilket skulle gälla även i de fall, då förrättning verkställts av

läkarpersonal vid stationerna. Övriga kostnader har nämnden däremot ansett

böra utgå från skilda anslag under femte huvudtiteln. Enligt min mening

saknas emellertid tillräckliga skäl att frångå den nu gällande ordningen, enligt

vilken samtliga kostnader för rättsmedicinalväsendet gäldas från anslag under

andra huvudtiteln. Härvid torde de kostnader som hänföra sig till Stockholmsstationens

verksamhet böra upptagas under särskilda anslag för avlöningar,

omkostnader samt inredning och utrustning, medan utgifterna för rättsmedicinalväsendet

i övrigt alltjämt torde böra bestridas från det nuvarande

anslaget till medikolegala besiktningar.

Från sistnämnda anslag gäldas för närvarande, förutom utgifter av nyss

angivet slag, jämväl vissa kostnader för undersökning av tilltalads sinnesbeskaffenhet.

Till följd av stigande belastning bär anslagsbeloppet

under senare år upprepade gånger höjts, nämligen av 1938 års riksdag

från 35 000 kronor till 45 000 kronor, av 1940 års lagtima riksdag till 50 000

kronor och av 1942 års riksdag till 60 000 kronor. Nettoutgifterna för de två

senast förflutna budgetåren hava uppgått till respektive 76 400 och 88 900

kronor. I årets statsverksproposition (il ht 1944 s. 65) har anslaget med hänsyn

härtill, i avbidan på särskild proposition i ämnet, beräknats till 70 000

kronor. Då såsom förut nämnts de kostnader som hänföra sig till Stockholmsstationens

verksamhet icke till någon del torde böra belasta anslaget, föranledes

härav en viss minskning av anslagsbehovet, vilken för nästkommande

budgetår torde kunna uppskattas till omkring 10 000 kronor. Anslaget torde i

anledning härav böra upptagas till 60 000 kronor.

Till sist vill jag något beröra frågan om den centrala kontrollen. Nämnden

har i detta hänseende föreslagit, att såsom en provisorisk förstärkning av denna

kontroll skulle till medicinalstyrelsens förfogande ställas ett belopp av förslagsvis

5 000 kronor, att användas till arvode åt en eller flera extra läkarassistenter

för granskning av rättsmedicinska utlåtanden samt för inspektion

av rättsläkar- och rättsobducentstationerna. Vidare har nämnden ansett nödvändigt,

att medicinalstyrelsens vetenskapliga råd utökas med en rättsläkare,

bland annat för att bereda den rättsläkare därstädes, som tillika är professor i

rätts- och statsmedicin vid karolinska institutet, erforderlig lättnad i arbetsbördan.

Med den begränsning av distriktsorganisationen som av mig tills vidare

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 121.

Utskottet.

förordats synes en förstärkning av det centrala kontrollorganet kunna anstå.

Frågan torde lämpligen böra upptagas till närmare prövning i samband med

pågående utredning rörande medicinalstyrelsens omorganisation, vilken beräknas

bliva avslutad under innevarande år. Däremot vill jag med hänsyn till

den väsentliga utökning av nämndens arbetsbörda, som under årens lopp inträtt

och som till betydande del kommit att vila på den i Stockholm stationerade

rättsläkaren, icke motsätta mig, att åtgärder vidtagas för att från och med

nästa budgetår bereda denne viss lättnad i arbetsbördan. Kostnaden för detta

ändamål torde få bestridas från den i styrelsens avlöningsstat upptagna anslagsposten

till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t,

vilken post för nästa budgetår föreslagits höjd med 5 000 kronor.

Av rättsmedicinska nämnden framlagt förslag till åtgärder för att avhjälpa

de med rättsmedicinalväsendet förbundna bristerna har ansetts böra göras

till föremål för fortsatt övervägande i avseende å de föreslagna fyra rättsobducentstationerna

och Uppsala rättsläkarstation. Yad däremot angår rättsläkarstationerna

i Stockholm, Lund och Göteborg tillstyrker utskottet, att den

framlagda organisationsplanen i enlighet med vad departementschefen förordat

i princip godtages som grundval för deras inrättande.

Slutligt avgörande beträffande Lunda- och Göteborgsstationerna föreslås

skola tills vidare anstå i avvaktan på lösningen av vissa med inrättandet av

dessa stationer sammanhängande frågor. Flera omständigheter påkalla emellertid

beslut redan nu i fråga örn Stockholmsstationen, som föreslås skola

träda i verksamhet den 1 januari 1945. Stationen förutsättes därvid skola

tills vidare betjäna icke blott de områden, som upptagas i den provisoriska

planen, utan även andra områden, i den mån så påkallas och tiden medgiver.

Yad departementschefen anfört beträffande arvodesbeloppen vid rättsläkarstationen

i Stockholm och den taxa, efter vilken ersättning för varje förrättning

skall utgå, giver ej utskottet anledning till erinran. Jämväl i övrigt tillstyrker

utskottet Kungl. Maj:ts förslag beträffande provisorisk organisation

av nämnda station och därmed sammanhängande utgiftsfrågor.

Utskottet vill slutligen ej göra erinran mot vad departementschefen anfört

i fråga örn åtgärder för att bereda den i Stockholm stationerade rättsläkaren

viss lättnad i arbetsbördan inom rättsmedicinska nämnden.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) godkänna följande personalförteckning för statens rättsläkarstation

i Stockholm, att gälla från och med den 1 januari

1945:

Personalförteckning.

Ordinarie tjänstemän.

Befattning Lönegrad

2 vaktmästare ......................................................... A 7

b) godkänna följande avlöningsstat för statens rättsläkarstation

i Stockholm, att tillämpas under budgetåret 1944/45:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 121.

13

Avlöningsstnt.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

...................................................... kronor 6 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis ........................ » 28 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal... » 4 500

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................... » 1 500

Summa förslagsanslag kronor 40 000

c) för budgetåret 1944/45 under andra huvudtiteln anvisa

1) till Statens rättsläharstation i Stockholm: Avlöningar ett

förslagsanslag av 40 000 kronor,

2) till Statens rättsläharstation i Stockholm: Omkostnader ett

förslagsanslag av 5 000 kronor,

3) till Statens rättsläharstation i Stockholm: Inredning och

utrustning ett reservationsanslag av 20 000 kronor,

4) till Medikolegala besiktningar ett förslagsanslag av 60 000

kronor.

Stockholm den 5 maj 1944.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joli. Nilsson i

Malmö, Gränebo, Lindström, Bernhard Nilsson, Bäckström, Holmström, Heiding,

Gustaf Iwar Anderson, Gillström, Wiklund och Johan Eric Ericson; samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik,

Andersson i Prästbol, Danielsson, Persson i Tidaholm, Pettersson i Dahl, Mårtensson,

Hall, Staxäng, Lindholm, fru Alvén och herr Eriksson i Frägsta.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.