Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående förbättrande av skogsarbetarnas bostadsförhållanden.

1944-05-05 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1944:125, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående förbättrande av skogsarbetarnas bostadsförhållanden.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 125.

1

Nr 125.

Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1944 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående förbättrande

av skogsarbetarnas bostadsförhållanden.

(3:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr H. Sten m. fl. (I: 10) och den andra inom andra kammaren av herr

J. N. Jonsson i Fjäle m. fl. (II: 17) har hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning och förslag till praktiska

åtgärder, särskilt för det mindre skogsbrukets vidkommande, i syfte att

trygga tillgången på lagenliga bostäder på arbetsplatserna under skogsarbete.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för nämnda yrkande

får utskottet, i den mån de ej framgå av vad utskottet anför, hänvisa

till motionen I: 10.

Över motionerna ha, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

yUåtanden avgivits av statens arbetsmarknadskommission den 9 mars

1944, riksförsäkringsanstalten den 15 mars 1944 och skogsstyrelsen den 13

mars 1944, vilka utlåtanden, jämte ett av riksförsäkringsanstalten åberopat

yttrande av skogs- och flottledsinspektören, fogas såsom bilagor härtill

(Bilaga A—C).

Såsom motionärerna framhållit ha skogsarbetarnas bostadsförhållanden utskottet.

på arbetsplatserna sedan länge varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet.

I den utveckling till det bättre, som därunder försiggått, har emellertid

särskilt det mindre skogsbruket haft svårt att deltaga. Utan tvivel

lämna förhållandena, såsom framgår av såväl skogs- och flottledsinspektörens

som skogsstyrelsens bilagda yttranden, alltjämt mycket övrigt att

önska. Utskottet delar motionärernas uppfattning, att frågan örn ytterligare

åtgärder i nämnda hänseende bör göras till föremål för utredning.

Anskaffning av ett icke obetydligt antal bostadsbaracker har utgjort ett

led i arbetsmarknadskommissionens verksamhet för överflyttning av arbetskraft

lill skogsbruket från andra yrkesområden. Vid utredningen bör särskilt

uppmärksammas örn och på vad sätt önskemålen örn bättre bostadsförhållanden

på avverkningsplatserna kunna tillgodoses genom utnyttjande

Bihang till riksdagens protokoll 19ii. 6'' sami. Nr 125.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 125.

av nämnda baracker, när de icke längre äro erforderliga för sitt ursprungliga

ändamål.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må med bifall till motionerna I: 10 och

II: 17 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning av

frågan örn förbättrande av skogsarbetarnas bostadsförhållanden

på arbetsplatserna.

Stockholm den 5 maj 1944.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson

i Malmö, Gränebo, Lindström, Bernhard Nilsson, Bäckström, Holmström, Heiding,

Gustaf Iwar Anderson, Gillström, Wiklund och Johan Eric Ericson; samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik,

Andersson i Prästbol, Danielsson, Persson i Tidaholm, Pettersson i Dahl, Mårtensson,

Hall, Staxäng, Lindholm, fru Alvén och herr Eriksson i Frägsta.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 125.

3

Bilaga A.

Till Riksdagens statsutskott.

Kungl. Maj:t bär i skrivelse den 25 februari 1944 anbefallt statens arbetsmarknadskommission

avgiva yttrande över likalydande motionerna nr 10

i första kammaren av herr Sten m. fl. och nr 17 i andra kammaren av

herr Jonsson i Fjehle m. fl. om förbättring av skogsarbetarnas bostadsförhållanden.

Kommissionen får i ärendet anföra följande.

Anskaffning av bostadsbaracker har utgjort ett led i arbetsmarknadskommissionens

verksamhet för överflyttning av arbetskraft till skogsbruket

från andra yrkesområden. Redan på ett tidigt stadium av denna verksamhet

befanns det nödvändigt att bereda de skogsägare, för vilka inkvarteringssvårigheter

förelågo, möjlighet att mottaga den anvisade arbetskraften.

Kommissionen föreskrev därför, att avverkare, som hade svårighet att inkvartera

arbetskraft, på vissa villkor ägde låna baracker, som kommissionen

ställde till förfogande. Behovet av baracker blev betydande, sedan

skogsbruket genom bl. a. tjänstepliktsförfarandet tillförts ovan arbetskraft

1 stor utsträckning. För närvarande förfogar kommissionen i runt tal över

2 200 baracker, sedan försäljning ägt rum till domänverket av 182 baracker

och av ett tiotal till enskilda skogsägare.

I anledning av remiss den 13 november 1943 över en hemställan från

statens utrymningskommission om medel för anskaffning av monteringsfärdiga

baracker avgavs underdånigt utlåtande den 9 december 1943. I detta

utlåtande uppgav arbetsmarknadskommissionen, att, med hänsyn till det

rådande läget på skogsarbetsmarknaden, kommissionen beräknade kunna

ställa 400 baracker till utrymningskommissionens förfogande för socialtjänsten

m. m.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 2 har till riksdagen föreslagits, att av de

baracker, över vilka kommissionen disponerar, 400 skulle ställas till statens

utrymningskommissions förfogande. Sedan riksdagen bifallit detta,

minskas barackinnehavet i motsvarande grad.

Återstående baracker disponeras av såväl domänverket som skogsbolag

och övriga enskilda skogsägare och fördela sig över hela riket. De flesta

barackerna äro placerade inom de egentliga skogsområdena.

Arbetsmarknadskommissionen vill framhålla, att kommissionen, då den

såg sig nödsakad att tillhandahålla skogsägarna baracker för inkvartering

av ovan arbetskraft, räknade med en eventuell möjlighet att, sedan barackerna

fyllt sitt syfte, kunna till för staten skäliga priser försälja barackerna

till vederbörande skogsägare. Skogsägarna ha också genom länsarbetsnämnderna

underrättats örn att de äga inlösa mottagen barack.

Dylik inlösen har, som ovan angivits, i viss utsträckning skett. För närvarande

kan någon exakt siffra på det antal baracker, skogsägarna äro villiga

inlösa, icke angivas. Kommissionen vill för sin del framhålla önskvärdheten

av alt den planerade försäljningen av barackerna kommer till

stånd i största möjliga utsträckning. Den förbättring av den ordinarie skogsarbetarkårens

bostadsstandard, som därigenom skulle ernås, finner kommissionen

vara så betydelsefull, att de baracker, som kunna förväntas er
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 125.

hålla fredsmässig användning i skogsbruket, icke böra tagas i anspråk Klandra

ändamål, såvida icke tvingande omständigheter nödvändiggöra detta.

Som av motionärerna framhållits, torde inom de större skogsförvaltningarna,

domänverkets och skogsbolagens, härbärgesfrågan vara mer rationellt

ordnad än inom det mindre skogsbruket. Det intresse för inköp av

kommissionens baracker, som hittills gjort sig gällande, hänför sig också

till i första hand domänverket och skogsbolagen. Intresset från mindre,

enskilda skogsbruk har varit ringa eller intet, med säkerhet beroende på

de kostnader, som äro förenade med förvärvandet av baracker. En viss

tveksamhet har även gjort sig gällande med hänsyn till det ovissa läget

och därmed sammanhängande förhållanden inom bränsleförsörjningens

område under den närmaste framtiden.

De av kommissionen anskaffade och tillhandahållna barackerna ha i

regel plats för tolv man och en kocka. Då fråga är om ordnande av kockahushåll,

har man räknat med arbetslag av denna storlek för att det gemensamma

kosthållet skall kunna bära utgifterna för en kocka.

Det är givet, att barackernas storleksordning gör, att de i första hand

kunna komma de större skogsägarlcategorierna till godo. Därest de i större

mån skulle kunna få betydelse för det mindre skogsbruket, synes man få

räkna med att skogsvårdsstyrelser eller skogsägareföreningar taga dessa

baracker i anspråk såsom gemensamma bostäder för skogspersonal på

varandra närbelägna avverkningsplatser, tillhöriga olika skogsägare.

I detta ärendes slutliga avgörande lia deltagit, förutom undertecknad

Lundquist, vice ordförande, ledamöterna Andersson, Carell, Brodén, Vahlberg

och Adamsson samt ersättaren Larsson.

Stockholm den 9 mars 1944.

Statens arbetsmarknadskommission

RYNO LUNDQUIST

Sven Skogh.

Bilaga B.

Till Riksdagens statsutskott.

Genom beslut den 25 februari 1944 har Kungl. Majit anbefallt riksförsäkringsanstalten

att efter hörande av skogs- och flottledsinspektören avgiva

och före den 20 mars 1944 till statsutskottet överlämna yttrande över

de inom riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motionerna I: 10 och

II: 17 angående förbättring av skogsarbetarnas bostadsförhållanden.

Till fullgörande härav får riksförsäkringsanstalten med överlämnande

av bifogade från skogs- och flottledsinspektören infordrade yttrande jämte

bilagor anföra, att anstalten, som helt ansluter sig till detta yttrande, till
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 125.

5

styrker, att den i motionerna begärda utredningen måtte komma till stånd.

Tillika vill anstalten uttala som ett önskemål, att arbetarskyddssynpunkterna

måtte få någon företrädare bland de sakkunniga, åt vilka detta utredningsuppdrag

kan komma att anförtros.

Stockholm den 15 mars 1944.

SAM LARSSON

Erik V. Gabrielson.

Till Riksförsäkringsanstalten, Arbetarskyddsbyrån.

Genom Riksförsäkringsanstaltens remiss den 29 februari anmodad avgiva

yttrande över de inom riksdagen väckta motionerna angående förbättring

av skogsarbetarnas bostadsförhållanden — nr I: 10 och II: 17 — får skogsoch

flottledsinspektören med remissaktens återställande vördsamt anföra

följande.

tinder de 25 år, som nu snart förflutit sedan skogs- och flottledshärbärgeslagarna

trädde i kraft och den skogliga yrkesinspektionen inrättades,

har en mycket betydande förbättring av skogsarbetarnas bostadsförhållanden

på arbetsplatserna ägt rum, ett förhållande, som även omvittnats av

arbetsgivarnas och arbetarnas organisationer inom skogshanteringen.

Denna förbättring, genom vilken förutsättningar skapats för sundare livsföring

och ökad trivsel i förläggningarna, har emellertid företrädesvis ägt

rum på statens och övriga allmänna skogar, på allmänningar samt på bolagsskogar,

där avverkningarna i regel äro av sådan storleksordning, att

kostnaderna för bostadsfrågans rationella ordnande ej har någon större inverkan

på det ekonomiska resultatet. Inom bondeskogsbruket lämna skogsarbetarnas

bostadsförhållanden däremot alltjämt mycket övrigt att önska

beroende framför allt därpå, att avverkningarna ofta äro av så ringa omfattning,

att det i många fall skulle bliva ekonomiskt alltför betungande att

anordna härbärgen av den standard, som angives i skogshärbärgeslagen.

På grund därav har man i största möjliga utsträckning sökt utnyttja de

bostadsmöjligheter, som stått till buds i fäbodar och slåtterstugor samt

härbärgen för flottningsarbetare, varvid man ofta ej tagit erforderlig hänsyn

till att dessa bostadstyper i regel anordnats för användning sommartid.

Härtill kommer att den skogliga yrkesinspektionen endast i mindre omfattning

medhunnit att öva tillsyn vid ifrågavarande mindre avverkningar, som

i regel förekomma i stort antal. En bidragande orsak till den förhållandevis

låga inspektionsfrekvensen på hemmansskogarna är även, att statsmakterna

i detta avseende lämnat inspektionen vissa direktiv. Sålunda

har riksdagens andra lagutskott i sitt utlåtande — nr 16/1919 — i anledning

av Kungl. Maj:ts proposition -— nr 53 — med förslag till skogshärbärgeslag

framhållit rörande 1 §, »att utskottet vid sitt tillstyrkande

av denna paragraf med oförändrad lydelse utgått därifrån, att ingripande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 125.

i allmänhet icke kommer att äga rum vid skogsavverkningsföretag, vilka

med hänsyn lill arbetarnas antal och tidslängden för arbetet äro av obetydlig

omfattning.» I Kungl. Maj:ts proposition nr 112 till 1937 års riksdag

med förslag till ny skogshärbärgeslag anförde föredragande departementschefen

i denna angelägenhet hl. a. följande: »Obilliga krav å härbärgenas

beskaffenhet, varigenom onödiga kostnader skulle åsamkas arbetsgivarna,

anser jag icke böra framställas. Hänsyn bör särskilt tagas till bärkraften

hos mindre företag. Enligt min mening torde det ej heller behöva befaras,

att strängare fordringar i fråga örn härbärgenas anordnande än behovet

påkallar komma att uppställas. Den inspektion, som utövats å skogshärbärgeslagens

efterlevnad, har nämligen enligt samstämmiga vittnesbörd

från olika håll varit sådan, att den omfattades med största tillit och förtroende.

Jag anser mig kunna uttala den förvissningen, att ändring härutinnan

ej kommer att äga rum.»

Emellertid har den skogliga yrkesinspektionen inom ramen för sålunda

lämnade direktiv sökt befordra en snabbare utveckling av bostadsförhållandena

även på dessa skogar. Råd och anvisningar hava lämnats till hemmansägare,

vilkas avverkningar kommit att besökas av inspektionens befattningshavare.

Ritningar och förslag till ändamålsenliga härbärgen och

stall hava överlämnats till hemmansägare, som önskat erhålla sådana, och

vidare lia cirkulärskrivelser, i vilka framhållits huru erforderliga förbättringar

kunna åstadkommas utan större kostnader, tillställts hemmansägare,

som bedriva avverkning av skog för avsalu (bil. I)1. Slutligen hava

artiklar, behandlande åtgärder för förbättring av bostadsförhållandena å

hemmansskogarna publicerats i ortstidningar i Norrland, Dalarna och

Värmland. Såsom framgår av nyssnämnda bilaga har inspektionen bl. a.

påpekat lämpligheten icke minst ur kostnadssynpunkt av att hemmansägare,

som hava sina skogsskiften liggande intill varandra, gemensamt

uppföra härbärgen och skogsstall så placerade, att de kunna komma till

användning vid avverkning å samtliga dessa skiften. Då svårare missförhållanden

konstaterats i fråga örn dessa förläggningars beskaffenhet, ha

arbetsgivarna slutligen anmodats att vidtaga åtgärder för .avlägsnande av

de därigenom förorsakade olägenheterna.

På grund av vad ovan anförts har det ej kunnat undvikas, att utvecklingen

i bostadshänseende gått långsammare på hemmansskogarna än på

statens och bolagens skogar, och i flertalet fall motsvara härbärgen och

stall å hemmansskogarna ännu icke de mera detaljerade föreskrifter, som

infördes i nu gällande skogshärbärgeslag, som trädde i kraft den 1 juli

1937. Sålunda saknas t. ex. oftast torkrum och förrådsrum, varjämte även

varmboning och inredning ej sällan äro mindre tillfredsställande.

I syfte att minska de olägenheter, som i bostadsavseende gjort sig gällande

på mindre enskilda skogar, hava statsmakterna år 1941, särskilt med

hänsyn till de då forcerade vedavverkningarna, under vissa förutsättningar

ställt statsbidrag till förfogande för uppförande av skogsliärbärge eller

annan liknande förläggning å skog tillhörig enskild person. Genom Kungl.

Maj:ts kungörelse den 6 juni 1941 — nr 493 — stadgas nämligen, att dylikt

statsbidrag må, där särskilda skäl därtill äro, beviljas under förutsättning att

»sökanden själv brukar den fastighet, för vilkens utnyttjande anläggningen

helt eller delvis skall komma till stånd,

Här utesluten.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 125.

7

sökanden på grund av svag ekonomi kan antagas icke vara i stånd att

utan bidrag bära den å honom belöpande kostnaden för anläggningen,

det uppenbaidigen är av väsentlig betydelse för bränsleanskaffningen

eller för motverkande av arbetslöshet att anläggningen uppföres samt

anläggningen utföres enligt anvisningar meddelade av skogs- och flottledsinspektören.

»

Statsbidrag av detta slag, som sökes hos vederbörande skogsvårdsstyrelse

och beviljas av Kungl. Maj:t på förslag av Skogsstyrelsen och efter hörande

av Statens arbetsmarknadskommission, kan beviljas till 25 °/o av den utav

skogsvårdsstyrelsen godkända kostnaden, dock att Kungl. Maj:t kan, då

särskilda skäl därtill äro, medgiva statsbidrag till högst 50 % av nyssnämnda

kostnad.

Enligt vad skogs- och flottledsinspektören har sig bekant hava några

ansökningar om statsbidrag av detta slag ej inkommit, sannolikt huvudsakligen

beroende därpå att de mindre skogsägarna i allmänhet saknat

kännedom örn, att dylika statsbidrag kunnat erhållas.

Såsom ovan påpekats och som även framhålles i de ovannämnda motionerna

i riksdagen erfordras samverkan mellan de mindre skogsägarna för

att en ändamålsenlig lösning av denna fråga skall kunna åvägabringas.

Då numera skogsägareföreningar torde förekomma inom samtliga län,

synes det kunna förväntas att framdeles dylikt samarbete skall kunna

komma till stånd genom initiativ och åtgärder från deras sida. I avvaktan

därpå skulle det vara av stor betydelse ur arbetarskyddssynpunkt, om bostadsbeståndet

på hemmansskogarna nu kunde få den engångskomplettering,

som av motionärerna föreslås. Då statsmakterna genom Statens Arbetsmarknadskommissions

försorg låtit iordningsställa ett stort antal flyttbara

härbärgen för inkvartering av de ovana arbetarna, som under de senaste

åren sysselsatts med företrädesvis vedavverkningar, synes det vara

ett önskemål från såväl arbetsgivare som arbetare inom skogshanteringen,

att dessa härbärgen, som nu utgöra ett välbehövligt och värdefullt komplement

till bostadsbeståndet i skogarna, även i fortsättningen kommer skogshanteringen

och då i första hand det under svårare ekonomiska förhållanden

arbetande bondeskogsbruket till godo. Därmed skulle även levnadsvillkoren

för de arbetare, som sysselsättas vid dessa arbeten, avsevärt förbättras.

I den mån SAK-baracker skulle komma att ligga så till, att de med

fördel kunna användas för inkvartering av arbetare sysselsatta även hos

andra skogsägare, synes detta böra medgivas, eventuellt mot lämplig ersättning.

Vidare böra lämpligt belägna dylika baracker i mån av behov och på

liknande villkor få utnyttjas för inkvartering av flottningsarbetare och med

vägarbeten sysselsatta arbetare.

Uppgörande av förslag till former för upplåtelse eller överförande i det

mindre skogsbrukets ägo av ifrågavarande baracker torde böra uppdragas

åt de sakkunniga, som förutsättas komma att närmare utreda denna fråga.

Örn härbärgena såsom motionärerna föreslå skulle komma att kostnadsfritt

upplåtas, bör det emellertid sörjas för att desamma på ett tillfredsställande

sätt underhållas. Med hänsyn därtill bör det uppdragas åt därför lämpliga

organisationer, förslagsvis skogsägareföreningarna, att ombesörja detta underhåll

och att svara för de därmed förenade kostnaderna. För att få härbärgena

så placerade på skogarna, att de kunna bliva på bästa sätt utnyttjade,

bör skogsvårdsstyrelsernas kännedom örn lokala förhållanden och

behovet av skogsvårdsåtgärder å de enskilda skogarna utnyttjas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 125.

I fråga om SAK-barackernas lämplighet för användning å hemmansskogarna

torde möjligen komma att invändas, att de i regel äro för stora för

detta ändamål. Om de emellertid såsom här avses ställas till förfogande

för hela byalag, torde det ofta inträffa, att flera skogsägare, som samtidigt

bedriva avverknings- eller andra arbeten, komma att där inkvartera sina

arbetare, varigenom utrymmet i härbärgena blir bättre utnyttjat. Härigenom

möjliggöres även för arbetarna att bilda gemensamma hushåll och

därmed komma i åtnjutande av de fördelar i olika avseenden, som dylika

hushåll visat sig medföra. Hittills har gemensam mathållning mera sällan

förekommit vid avverkningar på hemmansskogar beroende på att antalet

arbetare varit för litet för att det skulle löna sig att anställa kocka.

Om härbärgen av detta slag skulle komma att på sätt föreslagits ställas

till förfogande för användning företrädesvis å enskilda skogar, blir det i

många fall erforderligt att skogsstall anordnas invid dessa förläggningar.

På grund av det förhållandet, att skogsstallen vid de mindre avverkningar,

som här i första hand skulle komma i fråga, hittills ofta lämnat mycket

övrigt att önska i fråga örn beskaffenhet och underhåll, är det av behovet

påkallat, att åtgärder vidtagas för att ifrågavarande stall bliva ändamålsenligt

anordnade och på tillfredsställande sätt underhållna. Det torde därför

bliva nödvändigt, att de organisationer, som skola svara för härbärgenas

underhåll, även åtaga sig ansvaret för dessa skogsstall. Vidare torde

böra föreskrivas att dylikt stall ej må uppföras med mindre ritning till

detsamma godkänts av skogs- och flottledsinspektören.

Under åberopande av förestående får skogs- och flottledsinspektören

vördsamt tillstyrka, att den i motionerna föreslagna utredningen kommer

till utförande.

Stockholm den 11 mars 1944.

OSCAR WALLNER.

Bilaga C.

Till Riksdagens statsutskott.

Av Kungl. Majit anbefalld att avgiva utlåtande över de inom riksdagen

väckta, till statsutskottet hänvisade motionerna I: 10 och II: 17 angående

förbättring av skogsarbetarnas bostadsförhållanden får skogsstyrelsen anföra

följande.

Skogsstyrelsen har berett skogsvårdsstyrelserna samt Sveriges Skogsägareföreningars

Riksförbund tillfälle att yttra sig i ärendet. Svar ha inkommit

från tolv skogsvårdsstyrelser, varav tre meddela, att frågan ej är av intresse

för vederbörande läns vidkommande, fyra avstyrka motionärernas

framställning, medan de sex nordligaste skogsvårdsstyrelserna tillstyrka

densamma, dock med vissa förbehåll. De sistnämnda styrelserna framhålla

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 125.

9

sålunda, att kojorna böra i möjligaste mån göras stationära. Dessutom

anse fyra av dessa skogsvårdsstyrelser, att utväljandet av lämpliga platser

för kojorna visserligen bör ske under styrelsernas medverkan, men att den

kontroll över deras användning och vidmakthållande, som kan befinnas

lämplig, bör åvila antingen skogsägareföreningarna eller skogs- och flottledsinspektionen.

För egen del får skogsstyrelsen anföra följande:

Motionerna synas innebära dels ett mera allmänt hållet förslag örn utredning

av åtgärder, särskilt för det mindre skogsbrukets vidkommande, i syfte

att trygga tillgången till lagenliga bostäder på arbetsplatserna under skogsarbete,

dels ett mera konkret förslag utgående på, att de av staten genom

arbetsmarknadskommissionen anskaffade flyttbara bostäderna skulle —

sedan de icke erfordras för sitt nuvarande ändamål — överlämnas till

skogsvårdsstyrelserna för att ställas till de mindre skogsägarnas förfogande

utan kostnad för dessa.

Vad angår det första förslaget finner skogsstyrelsen detsamma värt beaktande,

då det utan tvivel förhåller sig så, att bostadsförhållandena för

skogsarbetare på de mindre jordägarnas skogar, åtminstone i Nordsverige,

icke alltid kunnat ordnas på tillfredsställande sätt. En undersökning av

möjligheterna att genom samverkan mellan de mindre skogsägarna eller

på annat sätt åstadkomma en förbättring på detta område anser skogsstyrelsen

sålunda önskvärd. Härtill vill skogsstyrelsen erinra, att de nu föreliggande

möjligheterna att från anslaget till skogsvägbyggnader under särskilda

förutsättningar erhålla statsbidrag till kojbyggnad hittills icke visat

sig hava någon betydelse.

Den föreslagna undersökningen anknyter nära till en mera omfattande

utredning rörande skogsarbetarnas levnadsvillkor m. m., vilken skogsstyrelsen

i princip tillstyrkt genom utlåtanden dels över en underdånig framställning

från Sveriges Kronojägareförbund, dels över motioner vid årets

riksdag rörande åtgärder för yrkesutbildning och jämnare sysselsättning

inom skogsbruket. Dessa utlåtanden bifogas i avskrift.1 Någon fristående

utredning torde sålunda icke bliva erforderlig.

Rörande förslaget att avhjälpa ifrågavarande brister genom att till skogsägarna

överlämna vissa av staten under krisen anskaffade bostäder, vill

styrelsen till en början framhålla att, även örn alla dessa bostäder kunde

disponeras på föreslaget sätt, endast en ringa del av behovet skulle bliva

täckt. Något större antal dylika bostäder torde icke bliva disponibelt under

den närmaste tiden. Man har nämligen anledning förmoda, att de erfordras

sorn förläggningar för arbetare vid de beredskapsarbeten av olika slag, som

planeras och delvis redan igångsatts för att möta arbetslöshet.

Även örn skogsstyrelsen sålunda hyser tvekan, huruvida frågan för närvarande

är aktuell, är styrelsen dock såtillvida ense med motionärerna att

bostäderna, när de ej längre behöva disponeras av arbetsmarknadskommissionen,

böra i första hand komma till användning för att upphjälpa

bostadsbristen på enskildas skogar. Skogsstyrelsen har dock icke tagit ställning

lill frågan, huruvida det därvid är lämpligare alt förfara såsom motionärerna

föreslagit eller att låta arbetsmarknadskommissionen försälja

bostäderna i vanlig ordning, varvid endast skulle behöva föreskrivas, att

de skola i första hand hembjudas till enskilda skogsägare eller samman
-

1 Ilar uteslutna.

Bihang till riksdagens protokoll 19M. II sand. Nr 125.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 125.

slutningar av sådana. Under alla förhållanden finner skogsstyrelsen det

mindre lämpligt, att skogsvårdsstyrelserna skulle få i uppgift att taga hand

om och svara för bostäderna och deras lämpliga användning.

Emedan bostäderna icke torde hålla för något nämnvärt antal flyttningar,

anser skogsstyrelsen, att de böra göras stationära och placeras så,

att ett flertal skogsägare kunna få nytta av dem. Sådana fasta bostäder

ute på de avlägsna skogsskiftena skulle säkerligen även stimulera markägarnas

intresse för sin skog och underlätta genomförandet av en intensivare

skogsskötsel.

Av vad sålunda anförts torde framgå, att någon skrivelse till Kungl.

Majit rörande en särskild utredning i frågan icke synes erforderlig, varför

skogsstyrelsen för sin del får avstyrka bifall till motionerna.

Stockholm den 13 mars 1944.

GERH. STRINDLUND.

Ragnar Hjorth.

Statens Reproduktionsanstalt, Stockholm 1944

1 6 0 4 4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:279 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående förbättrande av skogsarbetarnas bostadsförhållanden. a1 i texten