Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag för budgetåret 1944/45 till förbättrande av bostadsförhållandena m. in. jämte i ämnet väckta motioner.

1944-05-05 · 25 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1944:126, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag för budgetåret 1944/45 till förbättrande av bostadsförhållandena m. in. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 126.

1

Jfr 126.

Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1944 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda framställningar angående anslag

för budgetåret 1944/45 till förbättrande av bostadsförhållandena

m. in. jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

l:o) Statens byggnadslånebyrå: Avlöningar. Statens byggnadslånebyrå:

Omkostnader. I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under femte huvudtiteln

(punkterna 19 och 20, s. 18—21 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för den 4 januari 1944) föreslagit riksdagen att under rubriken

Statens byggnadslånebyrå för budgetåret 1944/45 såsom förslagsanslag

anvisa till Avlöningar 735 000 kronor och till Omkostnader 225 000 kronor.

För statens byggnadslånebyrå är å riksstaten för innevarande budgetår anvisat

ett avlöningsanslag av 638 000 kronor och ett omkostnadsanslag av 245 000

kronor.

Inför ovissheten örn utvecklingen av byråns verksamhet har beräkningen

av avlöningsanslaget grundats på de under innevarande budgetår rådande förhållandena.

Vid tiden för denna beräkning belöpte sig byråns utgifter för ersättningar

till kanslipersonal till omkring 50 000 kronor i månaden. Anledningen

till den höga belastningen har angivits vara främst det förhållandet,

att byråns arbetsuppgifter ökats och att byrån därför föranletts att anställa

ytterligare personal. Vidare ha en del löneökningar till redan befintlig personal

ansetts ofrånkomliga. Med anledning härav har för nästkommande budgetår

beräknats ett medelsbehov för ersättningar till kanslipersonal av 600 000

kronor, vilket innebär en stegring av 100 000 kronor i förhållande till det vid

fjolårets riksdag beräknade beloppet. I anslutning till Kungl. Majrts beslut

den 1 oktober 1943, varigenom ordföranden i byrån befriats från uppdraget

att tillika vara chef för kansliavdelningen och särskild person förordnats härtill,

vilken jämväl skall uppbära viss ersättning från en i byråns avlöningsstat

upptagen anslagspost till ersättningar till ordföranden och chefen för kansliavdelningen

för mistade avlöningsförmåner, har denna anslagspost ansetts böra

uppräknas med 10 000 kronor till 25 000 kronor. Med hänsyn till minskad belastning

under budgetåret 1942/43 förväntas å andra sidan utgifterna för ersättningar

till experter och sakkunniga minskas med 13 000 kronor till 65 000

kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 6 sami. Nr 126.

1057 44

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 126.

Utskottet.

Enligt vad utskottet inhämtat har byggnadslånebyråns arbetsbalans visat

en avsevärd stegring sedan hösten 1943. Vid slutet av februari 1944 uppgick

antalet icke behandlade tertiärlåneärenden till 2 000. Utskottet har även vid

behandlingen av ifrågavarande ärende tagit del av framställningar från byggnadslånebyrån

till Kungl. Majit om tillfällig förstärkning av byråns personal

för successiv avarbetning av balansen under loppet av innevarande kalenderår.

Med hänsyn till rådande förhållanden har utskottet för sin del funnit ett

ofrånkomligt behov av dylika åtgärder föreligga. Numera har även Kungl.

Majit i ett den 24 mars 1944 dagtecknat beslut för innevarande budgetår medgivit

överskridande av såväl den i avlöningsstaten för byrån upptagna anslagsposten

till ersättningar till kanslipersonal med högst 158 000 kronor som den

i omkostnadsstaten upptagna anslagsposten till expenser med högst 30 000

kronor. Av förstärkningen föranledd merkostnad under nästa budgetår torde

lämpligen kunna bestridas på motsvarande sätt. Med hänsyn till dess tillfälliga

natur synes densamma icke böra föranleda uppräkning av de av Kungl. Majit

under ifrågavarande förslagsanslag äskade beloppen.

Utskottet har jämväl erhållit en redogörelse för byråns administration och

planerade åtgärder till förenkling av densamma. I likhet med departementschefen

förutsätter utskottet, att byrån, trots sina pressande arbetsuppgifter,

ägnar uppmärksamhet åt möjligheterna av rationaliseringar inom den snabbt

utbyggda organisationen.

Under åberopande av det anförda får utskottet med tillstyrkande av bifall

till Kungl. Majits förslag hemställa,

att riksdagen må för budgetåret 1944/45 under femte huvud

titeln såsom förslagsanslag anvisa

a) till Statens byggnadslånebyrå: Avlöningar 735 000 kronor,

b) till Statens byggnadslånebyrå: Omkostnader 225 000 kronor.

2:o) Bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer. Tertiär - lån till viss bostadsbyggnadsverksamhet. Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet.

Kungl. Majit har (femte huvudtiteln, punkt 21,

s. 21—33, kapitalbudgeten, bil. 3, punkterna 3, 6 och 7, s. 2—5) föreslagit riksdagen

att

dels godkänna av föredragande departementschefen förordad jämkning i

grunderna för hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer,

dels till Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer för budgetåret

1944/45 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 7 000 000

kronor,

dels till Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika

familjer för samma budgetår under statens utlåningsfonder anvisa ett investeringsanslag

av 30 000 000 kronor,

dels medgiva, att det för budgetåret 1940/41 under fonden för låneunderstöd

anvisade reservationsanslaget till Lån för stödjande av bostadsproduktionen i

vissa orter må disponeras enligt de grunder, som gälla för dispositionen av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 126.

3

tertiärlånemedel samt att förefintlig reservation å nämnda anslag må överföras

till tertiärlåneanslaget,

dels ock under fonden för låneunderstöd för budgetåret 1944/45 såsom investeringsanslag

anvisa, till Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet

80 000 000 kronor och till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet

42 000 000 kronor.

I samband med förevarande förslag har departementschefen jämväl upptagit

till behandling frågan örn ytterligare medelsanvisning för viss bostadsbyggnadsverksamhet

under nu löpande budgetår. Anslag till sagda ändamål

har Kungl. Majit vid innevarande riksdag äskat i propositionen nr 2, vilken i

denna del blivit av riksdagen bifallen (statsutskottets utlåtande nr 20, riksdagens

skr. nr 33).

För ifrågavarande ändamål ha å riksstaten och tilläggsstat för innevarande

budgetår anvisats följande belopp.

a) Under femte huvudtiteln:

Främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer

6 000 000 kronor,

b) Under statens utlåningsfonder:

Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer

30 000 000 kronor, varav 10 000 000 kronor å tilläggsstat,

c) Under fonden för låneunderstöd:

Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet 80 000 000 kronor, varav

30 000 000 kronor å tilläggsstat,

Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet 39 000 000 kronor, varav

2 000 000 kronor å tilläggsstat.

I skrivelse den 31 augusti 1943 har statens byggnadslånebyrå framlagt förslag

rörande bostadsanslag för nästa budgetår inom byråns verksamhetsområde.

Vad angår medelsbehovet till tertiärlån och tilläggslån har byrån utgått från

att förutsättningar böra skapas under budgetåret 1944/45 för en bostadsproduktion

av ungefär samma omfattning som för innevarande budgetår. Det

erforderliga bostadstillskottet under 1945 har uppskattats till omkring 30 000

lägenheter. Av dessa förutsättas 15 % eller 4 500 lägenheter avse byggnader,

för vilkas uppförande bostadsanskaffningslån eller pensionärshemsbidrag kan

erhållas. Från återstoden, cirka 26 000 lägenheter, har dragits det antal bostäder,

som tillkommer utan stöd av statslån. Sistnämnda antal har — med

förbehåll för en variation inom mycket vida gränser — uppskattats till 5 000

lägenheter. Efter frånräknande av sistberörda antal skulle återstå cirka 21 000

lägenheter, vilka för sin tillkomst skulle vara beroende av tertiärlånegivning.

Härav beräknas 5 000 lägenheter avse enfamiljshus. Då det erforderliga tertiärlånebehovet

enligt byråns erfarenhet kan skattas till 6 500 kronor för lägenhet

i enfamiljshus och 3 500 kronor för lägenhet i flerfamiljshus, skulle det

totala tertiärlånebehovet för budgetåret 1944/45 alltså uppgå till i runt tal 89

miljoner kronor. Då en viss eftersläpning i fråga örn ansökningarnas ingivande

och behandling kan väntas medföra, att viss del av nämnda medelsbehov

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 126.

icke blir aktuellt förrän under budgetåret 1945/46, har byrån angivit beloppet

av det för nästkommande budgetår erforderliga anslaget till 80 miljoner kronor.

I fråga om behovet av medel för tilläggslån i anslutning till tertiärlåneverksamheten

har byggnadslånebyrån anfört följande.

Yad härefter angår behovet under samma tidsperiod av medel för sådana

tilläggslån, som beviljas i anslutning till tertiärlåneverksamheten, tillåter sig

byggnadslånebyrån först erinra därom, att tilläggslån numera icke utgå för

uppförande av s. k. tvåfamiljshus. Ytterligare är att märka att inom vissa

orter — främst Stockholm — behov av tilläggslån ännu icke anmält sig. Det

antal lägenheter som under budgetåret 1944/45 beräknas ifrågakomma vid tillläggslånegivningen

kan, med beaktande av nyssberörda omständigheter,

skattas till i runt tal 13,000. Vid oförändrade byggnadskostnader torde tillläggslånen

komma att motsvara cirka 15 % av anskaffningskostnaden,

som genomsnittligt kan beräknas uppgå till 18 000 kronor per lägenhet. Behovet

under budgetåret 1944/45 av medel för tilläggslån, som här avses, kan

fördenskull antagas uppgå till omkring 35 miljoner kronor. Det bör framhållas,

att en eftersläpning av nyss angivna art kan antagas något minska

medelsbehovet; byrån har dock med hänsyn till ovissheten rörande byggnadskostnadsutvecklingen

ansett sig böra avstå från en reducering av det framräknade

beloppet, vilket i realiteten ju endast innebär ett uppskjutande av

medelsanspråken.

Departementschefen laar beträffande nu ifrågavarande anslag för egen del

anfört följande.

Det ekonomiskt omfattande program för den statsunderstödda bostadsbyggnadsverksamheten,

som av byggnadslånebyrån framlagts för nästa budgetår,

har utformats i anslutning till de av statsmakterna godtagna riktlinjerna för

bostadspolitiken under krisåren. Örn målsättningen på längre sikt måste vara

att minska bostadsbristen, kan syftet i dagens läge enklast formuleras negativt:

att i vart fall förhindra en skärpning av bostadsbristen.

Med angivna utgångspunkter har det erfordei-liga behovet av nya

lägenheter beräknats. För år 1943 kan tillskottet av lägenheter i rikets tätorter

beräknas till omkring 32 000. En bostadsprodiaktion av samma eller

nästan samma omfattning har byggnadslånebyrån med nämnda utgångspunkter

ansett påkallad även under år 1944, medan det för år 1945 erforderliga

bostadstillskottet, vilket avses med tertiärlånegivningen för budgetåret

1944/45, uppskattats till omkring 30 000 lägenheter. Dessa uppskattningar

synas mig ligga i underkant av behovet, och det är angeläget att understryka,

att de angivna siffrorna betydligt understiga den i och för sig önskvärda

storleken av bostadsproduktionen. På sätt ordföranden i byggnadsberedningen,

statsrådet Rosander, i december 1943 framhöll i svar å en interpellation

i riksdagen örn byggnadsfrågans läge, har byggnadslånebyrån på grundval

av senare tillgängliga uppgifter rörande bostadsmarknadsläget under

hösten 1943 samt uppskattningar från kommunerna örn bostadsbehoven under

år 1944 angivit siffran 33 500 lägenheter såsom en minimisiffra för behovet

år 1944. Nämnda antal nya lägenheter betecknades i interpellationssvaret

icke endast såsom i hög grad önskvärt. Ett överskridande därav ansågs, i

händelse materialtillgången det medgåve, böra äga rum. Ett bostadstillskott

av 33 500 lägenheter år 1944 har av byggnadsberedningen jämväl tills vidare

lagts till grund för beviljandet av byggnadstillstånd.

I vad mån tillgången på arbetskraft och material kan medgiva

förverkligandet av ens det angivna minimiprogrammet, är icke möjligt att nu

bedöma. Byggnadslånebyrån har i ovisshet härom såsom arbetshypotes ut
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 126.

5

gått ifrån att den kommande utvecklingen icke skulle innebära någon väsentlig

förändring till det sämre Vad dagens läge beträffar synes inom byggnadsfacket

en sådan förskjutning i sysselsättningsgraden lia inträtt, att på flertalet

orter en viss lättnad i tillståndsgivningen för nya byggnadsföretag kan

anses befogad av arbetsmarknadsskäl. För närvarande torde det merendels sålunda

väsentligen vara materialtillgången, som begränsar byggnadsverksamheten,

och detta kan i än högre grad befaras bli fallet framdeles. Den avgörande

faktorn är därvid importmöjligheterna. Örn importen kan fortgå

såsom hittills, bör det icke möta alltför stora svårigheter att upprätthålla en

byggnadsverksamhet av nuvarande omfattning. Skulle vi däremot bli hänvisade

att under längre tid enbart lita till den inhemska produktionen av byggnadsmaterial,

måste man räkna med att en inskränkning av bostadsbyggandet

blir nödvändig på grund av brist särskilt på glas, olika sorters rör och balkar.

Mot bakgrunden av rådande ovisshet örn de reala förutsättningarna för

bostadsbyggnadsverksamheten äro givetvis smärre skiftningar i uppfattningarna

örn det erforderliga lägenhetstillskottet av föga betydelse, och jag har

ingen erinran mot att grunda uppskattningen av medelsbehovet för nästa och

löpande budgetår på de förutsättningar och antaganden, som byggnadslånebyrån

angivit. Skulle förutsättningar för ett utvidgat bostadsbyggande mot

slutet av år 1944 eller början av år 1945 anses föreligga, torde härav påkallade

förslag kunna underställas 1945 års riksdag.

Byggnadslånebyrån har i sitt förslag utgått ifrån att bostadsbyggnadsverksamheten

under nästa budgetår skall bedrivas efter samma grunder som för

närvarande gälla. Även jag utgår från att grunderna för verksamheten

i huvudsak skola förbli oförändrade under nästa budgetår. Endast i ett avseende,

nämligen beträffande familjebidragen till mindre bemedlade, barnrika

familjer, förordar jag i anslutning till ett i fjolårets bostadsproposition

(nr 243) anmält förslag från byggnadslånebyrån ändring i nu gällande grunder.

Byrån hade i skrivelse den 18 mars i943 hemställt om bemyndigande

att bevilja dylika bidrag jämväl åt sådana mindre bemedlade, barnrika familjer,

som beredas bostäder i med tertiärlån uppförda byggnader, tillhöriga

kommun eller därmed i lånehänseende jämställda företag, under förutsättning

att kommunala subventioner lämnades i en omfattning, som minst motsvarade

värdet av det bidrag, som en kommun hade att lämna för ett barnrikehus.

Standardhyrorna för dylika lägenheter förutsattes sålunda vara reducerade

med ett belopp, som minst motsvarade värdet av den på lägenheterna

belöpande andelen av tomten. I propositionen förordade jag icke förslagets

omedelbara realiserande. Statsutskottet ansåg sig icke heller böra föreslå

någon ändring i gällande bestämmelser under hänvisning till att bostadssociala

utredningens slutbetänkande, där åtgärder i liknande syfte torde upptagas

till behandling, vore att förvänta under hösten 1943.

Mitt ställningstagande till byggnadslånebyråns förslag vid 1943 års riksdag

motiverades icke av några betänkligheter i sak. Enligt min uppfattninglåg

förslaget helt i linje med de av statsmakterna från början godtagna allmänna

principerna för statsstöd åt de barnrika familjernas bostadsförsörjning.

De fördelar, som skulle vinnas genom den föreslagna jämkningen av bidragsgrunderna,

före Hillö mig emellertid vara av så begränsad räckvidd, att ändringarnas

genomförande kunde något anstå, särskilt som det var min förhoppning,

att jag inom den närmaste tiden skulle bli i tillfälle att upptaga till

prövning frågan örn barnrikefamiljernäs bostadsfråga i ett sammanhang på

grundval av förslag från bostadssociala utredningen. När så nu icke blivit

fallet och då från kommunalt håll uttalats, att den ökade rörelsefrihet, Born

byggnadslånebyråns förslag skulle giva kommunerna, vore av värde under

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 126.

nuvarande förhållanden, har jag ansett mig böra förorda att förslag förelägges

1944 års riksdag. Jag förordar alltså, att familjebidrag, örn stadgade villkor

i övrigt äro uppfyllda, må kunna beviljas även till barnrika familjer, som

beredas bostad i med stöd av tertiärlån uppförda fastigheter, tillhöriga kommun

eller därmed i lånehänseende jämställt företag, under förutsättning att

den barnrika familjen kommer i åtnjutande av samma hyra och samma bostadsstandard,

som örn den varit bosatt i ett barnrikehus av den hittills vanliga

typen. Ingår lägenheten i en fastighet, tillhörig en bostadsrättsförening, innebär

den angivna förutsättningen bland annat att kapitalinsats icke skall krävas

av barnrikefamiljen. Kommunal medverkan förutsattes därvid på sätt byggnadslånebyrån

föreslagit. Denna jämkning i grunderna torde icke i avsevärd

mån påverka anslagsbehovet för nästa budgetår.

Vad beträffar medelsbehovet under de olika bostadsanslagen torde jag

nu först till behandling få upptaga anslagen till bostadsförsörjning för mindre

bemedlade, barnrika familjer. Jag behandlar därvid i ett sammanhang

äskandena för nästa och för löpande budgetår. För nästa budgetår har byggnadslånebyrån

hemställt örn anvisande dels under femte huvudtiteln av ett

förslagsanslag på 7 miljoner kronor till främjande av bostadsförsörjning för

mindre bemedlade, barnrika familjer, dels ock å kapitalbudgeten under

statens utlåningsfonder av ett investeringsanslag å 30 miljoner kronor till

lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer.

Det förra anslaget avser hyresbidrag till barnrikef amil jerna och det senare

bostadsanskaffningslån för samma familjer. I förbigående vill jag föreslå,

att benämningen å det förra anslaget i tydlighetens intresse ändras å riksstat^

för nästa budgetår till hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika

familjer. För den med bostadsanskaffningslånen avsedda byggnadsverksamheten

har byrån vidare för nästa budgetår räknat med ett behov av tilläggslån,

avsedda att täcka under kriget uppkomna merkostnader vid bostadsbyggande,

på 5 miljoner kronor. För löpande budgetår har byrån anmält

ett behov av 10 miljoner kronor till bostadsanskaffningslån utöver å riksstaten

anvisade 20 miljoner kronor samt i anslutning därtill en förstärkning

av anslaget till tilläggslån på 2 miljoner kronor.

Jag delar byråns uppfattning örn den socialt sett höga angelägenhetsgraden

av låne- och bidragsverksamheten för de barnrika familjernas bostadsförsörjning

och anser mig i nuvarande läge böra tillstyrka en sådan medelsanvisning,

att lånegivningen för nya sådana företag skall kunna upprätthållas

utan avbrott. För löpande budgetår föreslår jag sålunda, att ytterligare 10

miljoner kronor anvisas till bostadsanskaffningslån samt för nästa budgetår

30 miljoner kronor för samma ändamål. Den totala investeringen i lånefonden

skulle sålunda för löpande budgetår uppgå till samma belopp som för nästa

budgetår. För tilläggslån till den med bostadsanskaffningslånen avsedda

verksamheten anser jag i likhet med byrån under nästa budgetår ett belopp

av 5 miljoner kronor erforderligt och under löpande budgetår en förstärkning

med 2 miljoner kronor. Det under nu förevarande anslagspunkt upptagna

förslagsanslaget till hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer

torde i enlighet med byggnadslånebyråns förslag även med beaktande av den

av mig nyss förordade jämkningen i grunderna för bidragen kunna för nästa

budgetår upptagas till 7 miljoner kronor.

Vad slutligen angår medelsbehovet till tertiärlån och tilläggslån, vartill

medel anvisas under fonden för låneunderstöd, har byggnadslånebyrån hemställt

örn anvisande till tertiärlån av dels ett anslag för löpande budgetår å

30 miljoner kronor utöver redan anvisade 50 miljoner kronor, dels ett anslag

för nästa budgetår på 80 miljoner kronor. Jag biträder byråns förena rund a

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 126.

7

förslag och förordar sålunda, att för löpande budgetår anvisas ett tilläggsanslag

å 30 miljoner kronor och för nästa budgetår ett anslag av 80 miljoner

kronor. Därest förändringar i Stockholms stads sekundärlånegivning skulle

föranleda ett ytterligare medelsbehov för nästa budgetår, torde frågan härom

få föreläggas 1945 års riksdag. För den med tertiärlånegivningen avsedda

byggnadsverksamheten har byrån för nästa budgetår beräknat ett tilläggslånebelopp

av 35 miljoner kronor erforderligt, men på anförda skäl icke ansett

någon förstärkning av motsvarande anslag för löpande budgetår påkallad.

För tilläggslån avseende den förut berörda bostadsanskaffningsverksamheten

för barnrikef amil jerna förordar jag en förstärkning av anslaget

för löpande budgetår med 2 miljoner kronor. Det för nästa budgetår erforderliga

behovet av tilläggslån beräknar jag till 5 miljoner kronor för bostadsanskaffnings

verksamheten åt barnrikef amiljerna, 2 miljoner kronor för

egnahemslåneverksamheten, på sätt framgår av nästföljande anslagspunkt,

och 35 miljoner kronor för den med tertiärlånen avsedda byggnadsverksamheten,

eller tillhopa 42 miljoner kronor.

Slutligen torde jag få anmäla byggnadslånebyråns framställning örn rätt

att disponera det för budgetåret 1940/41 anvisade reservationsanslaget till

lån för stödjande av bostadsproduktionen i vissa orter enligt de grunder som

gälla för dispositionen av tertiärlånemedlen. Nyssnämnda anslag avsåg att

stödja bostadsbyggandet i vissa orter, där den krisbetingade industriella

expansionen frambragt en svårartad bostadsbrist under våren 1941, genom

krediter på i huvudsak sådana villkor, som sedermera kommo att gälla för

tertiärlånen. Anslaget har emellertid lämnats oanvänt, enär de av byggnadslånebyrån

beviljade lånen å ifrågavarande orter formellt kommit att knytas

till den sedermera utfärdade kungörelsen örn tertiärlånen. Någon anledning

till erinran mot byggnadslånebyråns förslag synes mig icke föreligga, och jag

förordar, att riksdagens medgivande härtill utverkas, ävensom till att den

å anslaget föreliggande reservationen, 5 miljoner kronor, överföres till tertiärlåneanslaget.

I sina beräkningar av tertiärlånebehovet har byggnadslånebyrån

räknat med sådan överföring.

I samband med Kungl. Majrts förslag har utskottet till behandling förehaft

dels en inom andra kammaren av herr W. Sundström i Skövde m. fl. väckt

motion (II: 14), vari hemställts,

att riksdagen måtte besluta, att hyresrabatter till mindre bemedlade, barnrika

familjer med ett eller två barn må utgå med 30 % av standardhyran i av

statens byggnadslånebyrå till hyresbelopp och kvalité godkända lägenheter

i såväl s. k. barnrikehus som i den öppna marknaden tillgängliga lägenheter,

att i övrigt för ifrågavarande rabatter gällande villkor skola lända till efterrättelse

samt

att för ifrågavarande ändamål bevilja ett förslagsanslag å tre miljoner

kronor,

dels en inom andra kammaren av herr S. Persson i Stockholm m. fl. väckt

motion (11:273), vari hemställts att riksdagen beslutar att i skrivelse till

Kungl. Maj:t hemställa örn sådan ändring av kungl, kungörelsen den 4 september

1935 (nr 512) örn lån och bidrag av statsmedel till främjande av

bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer, att dess §§ 16

och 18 erhålla följande ändrade lydelse:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 126.

»16 §.

Såsom barnrik anses i denna kungörelse familj bestående av, förutom en

eller flera vuxna personer, tre eller flera minderåriga, helt eller delvis försörjda

barn samt ensamstående självförsörjande mödrar med ett och två barn.

Till barn---— särskilda behov.

18 §.

På grundval av---- särskilda lägenheterna. De hyror, vilka skola er
läggas

av sådana familjer som avses i 16 §, bestämmas genom att från standardhyrorna

göras procentuella hyresavdrag, uppgående till

30 % för familj med 3 barn samt för ensamstående självförsörjande mödrar

med ett och två barn,

40 % för familj med 4 barn,

50 % för familj med 5 barn,

60 % för familj med 6 och 7 barn samt

70 % för familj med 8 eller flera barn.

Beträffande av---fastställda standardhyror.»,

dels en inom andra kammaren av herr N. A. Larsson i Östersund ra. fl.

väckt motion (11:141), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, att frågan örn anskaffande av egna hem för mindre

bemedlade, barnrika familjer, tillhörande skogs- och flottningsarbetare och

med dem i ekonomiskt avseende jämställda befolkningsgrupper, måtte skyndsamt

utredas i enlighet med i motionen anförda synpunkter samt att för riksdagen

framläggas de förslag, vartill utredningen kan föranleda,

dels en inom andra kammaren av herrar A. Gustafsson i Lekåsa och C. O.

Carlsson i Bakeröd väckt motion (11:372), vari hemställts att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj:t måtte begära sådana ändringar i nu gällande bestämmelser

för bostadsanskaffningslån ur lånefonden för bostadsförsörjning

till mindre bemedlade, barnrika familjer, att kommuner på landsbygden kunna

erhålla hjälp av egnahemsnämnderna vid förmedlandet av nämnda lån,

dels en inom andra kammaren av herr S. Hedqvist väckt motion (II: 181),

vari hemställts, att riksdagen måtte besluta i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa

örn skyndsam utredning örn åtgärder i syfte att lämna statligt stöd till

bostadsanskaffning åt i industriellt och annat arbete anställd ungdom,

dels en inom andra kammaren av herrar W. Sundström i Skövde och

G. Nilsson i Kristinehamn väckt motion (11:15), vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta, att räntan å tertiärlån, som utlämnas genom kommunernas

förmedling i syfte att främja bostadsproduktionen i städer och stadsliknande

samhällen, måtte fastställas till 3,5 %,

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr E. Näsström ra. fl. (I: 40) och den andra inom andra kammaren av herr

E. Bladh ra. fl. (II: 58), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj:t begära skyndsam utredning av frågan örn statens medverkan

för anskaffandet av erforderliga byggnadsmaterialier för åstadkommandet

av en bostadsproduktion, som motsvarar beräknat behov på bostadsmarknaden,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 126.

9

dels ock en inom andra kammaren av herrar S. Persson i Stockholm och

H. Ragberg i Luleå väckt motion (11:353), vari hemställts,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer örn utarbetandet av

en generalplan för rikets bostadsförsörjning, att utföras av härför lämpad

statlig myndighet — exempelvis statens byggnadslånebyrå —- i samverkan

med länsstyrelserna och kommunerna,

att härvid särskild uppmärksamhet ägnas ungdomens bostadsfråga, i synnerhet

den självförsörjande ungdomens,

att en plan samtidigt utarbetas för inhemsk produktion av byggnadsmaterial

i samhällelig regi,

att städerna och kommunerna åläggas att endera i egen regi eller också

genom entreprenörer, med ekonomiskt stöd från staten, uppföra tillräckligt

antal bostäder, vilka sedan skola uthyras till självkostnadspris,

att de kommunala myndigheterna i storstäderna samt på platser med akut

bostadsbrist åläggas att upprätta kommunal bostadsförmedling,

att fastighetsägare och uthyrare av rum på samtliga orter, där hyresregleringslagen

tillämpas, förpliktas att anmäla lediga lägenheter till kommunal

bostadsförmedling eller annan kommunal instans,

samt att utarbetandet av ovan nämnda planer för bostadsförsörjning och

byggnadsämnesproduktion, med beaktande i övrigt av vad som framhållits i

motiveringen till förslagen, sker i sådan takt, att de i form av propositioner

kunna föreläggas årets riksdag.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för förslagen, får utskottet, i

den mån de ej framgå av vad utskottet anför, hänvisa till motionerna.

Byggnadslånebyråns uppskattning av behovet av nya lägenheter — omkring

32 000 för år 1944 och omkring 30 000 för år 1945 — vilken uppskattning

ligger till grund för Kungl. Maj:ts förslag, har departementschefen ansett

ligga i underkant av behovet och betydligt understiga den i och för sig

önskvärda storleken av bostadsproduktionen. Mot bakgrunden av rådande

ovisshet örn de reala förutsättningarna för bostadsbyggnadsverksamheten,

främst beträffande materialtillgången, har departementschefen dock ansett,

att nu ifrågavarande anslagsberäkningar kunna grundas på nämnda uppskattning.

Därvid har departementschefen framhållit, att örn förutsättningar för

ett utvidgat bostadsbyggande mot slutet av år 1944 eller början av år 1945

skulle anses föreligga, därav påkallade förslag kunna underställas 1945 års

riksdag.

Utskottet har under hand inhämtat, att efter statsverkspropositionens avlåtande

en sådan lättnad inträtt i fråga örn materialtillgången, att man redan

nu räknar med möjligheten av en väsentligt större bostadsproduktion än den,

på vilken anslagsberäkningen grundats. Härav föranledd ökning av medelsbeliovet

torde emellertid kunna tillgodoses genom anslag å allmän beredskapsstat

för nästa budgetår, varom förslag ännu icke förelagts riksdagen.

Grunderna för verksamheten förutsättas i Kungl. Maj:ts förslag skola förbliva

i huvudsak oförändrade. Endast i ett avseende,’ nämligen beträffande

familjebidragen till mindre bemedlade, barnrika familjer föreslås en ändring.

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 126.

Om stadgade villkor i övrigt äro uppfyllda, skall familjebidrag enligt ändringsförslaget

kunna beviljas ej blott familjer i s. k. barnrikehus utan även

barnrika familjer, som beredes bostad i med stöd av tertiärlån uppförda

fastigheter, tillhöriga kommun eller därmed i lånehänseende jämställt företag.

Familjebidrag skall dock i dylika fall utgå endast under förutsättning,

att den barnrika familjen kommer i åtnjutande av samma hyra och samma

bostadsstandard, som örn den varit bosatt i ett barnrikehus av den hittills

vanliga typen. Ingår lägenheten i en fastighet, tillhörig en bostadsrättsförening,

innebär den angivna förutsättningen bland annat, att kapitalinsats icke

skall krävas av barnrikefamiljen, varvid viss kommunal medverkan förutsättes.

Den sålunda föreslagna utvidgningen av verksamheten har utskottet funnit

välbetänkt, helst som densamma är ägnad att befordra en i och för sig önskvärd

uppblandning av här ifrågavarande mindre bemedlade bostadsbehövande

med andra grupper av medborgare.

I en del motioner ha åtgärder påkallats till förmån för vissa andra kategorier

mindre bemedlade. Den för familjer med tre barn i barnrikehusen

gällande rabatten av 30 % föreslås sålunda i motionen II: 14 skola beredas

jämväl familjer med ett eller två barn och i motionen II: 273 ensamstående

självförsörjande mödrar med ett eller två barn. I motionen II: 141 begäres

vidare utredning av frågan örn anskaffande av egna hem för barnrika familjer,

tillhörande skogs- och flottningsarbetare och med dem i ekonomiskt avseende

jämställda befolkningsgrupper, och i motionen II: 181 hemställes örn utredning

av frågan örn statligt stöd för anskaffande av bostäder åt i industriellt

och annat arbete anställd ungdom.

Utskottet vill erinra örn att understöd i form av tertiär- och tilläggslån

avse att möjliggöra bostadsproduktion vid nuvarande hyresläge. Emellertid

tager kostnaden för en tjänlig bostad trots dessa subventioner i allmänhet en

oproportionerligt stor del av inkomsten i anspråk. Särskilt kännbart är detta

förhållande givetvis för personer med mycket låga inkomster. Det är därför

enligt utskottets mening angeläget, att ytterligare åtgärder till förbättring

av bostadsförhållandena övervägas, framför allt med hänsyn till de i detta

hänseende sämst ställda, I den mån icke en allmän begränsning av bostadskostnaden

kan åstadkommas, ligger den tanken nära till hands att, såsom i

vissa motioner föreslagits, understöd i form av hyresrabatter böra beviljas

även andra kategorier mindre bemedlade bostadsbehövande än sådana barnrika

familjer, som nu komma i åtnjutande av en dylik förmån. I motionen

II: 181 har därvid för den arbetsanställda ungdomens del förordats anordnande

av speciella ungdomsbostäder. Det synes emellertid utskottet förmånligare

örn de mindre bemedlades bostadsfråga i stället löses på sådant sätt,

att de olika kategorierna uppblandas med varandra och med ortens befolkning

i övrigt. Vidkommande såväl nämnda motion som motionerna II: 14

och II: 273 förutsätter utskottet, att förslag i hithörande frågor framläggas

av bostadssociala utredningen, vars betänkande i ämnet torde kunna emotses

under den närmaste framtiden. Med anledning härav är utskottet icke berett

att nu tillstyrka åtgärder i nämnda motioners syfte.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 126.

11

Angelägenheten av att nedbringa bostadskostnaden för flerbarnsfamiljer

är mycket framträdande beträffande i motionen II: 141 avsedda, i inkomsthänseende

särskilt ogynnsamt ställda befolkningsgrupper. Frågan i vad mån

särbestämmelser böra meddelas beträffande dessa familjer bör komma under

omprövning i samband med de förslag, som framläggas av bostadssociala utredningen.

Med hänsyn till det pågående utredningsarbetet torde dock icke

skäl föreligga att göra framställning i ämnet till Kungl. Majit.

Vidkommande frågan örn de mindre bemedlades bostadsförsörjning överhuvud

vill utskottet emellertid i detta sammanhang understryka vikten av att

åtgärder till nedbringande av bostadskostnaden komma till stånd med minsta

möjliga tidsutdräkt. Under avvaktan på statsmakternas beslut i anledning av

bostadssociala utredningens emotsedda förslag böra enligt utskottets mening

vederbörande kommuner äga att understödja bostadsbehövande personer på

de vägar kommunen finner lämpliga, exempelvis genom nedsättning av tomtpris

eller tomträttsavgäld.

I de likalydande motionerna I: 40 och II: 58 begäres utredning av frågan

örn statens medverkan för anskaffande av byggnadsmaterial och i motionen

II: 353 hemställes örn utarbetande av en generalplan för rikets bostadsförsörjning

och en plan för inhemsk produktion av byggnadsmaterial i samhällelig

regi, varjämte förslag framläggas örn kommunal bostadsproduktion

och bostadsförmedling.

Med anledning av dessa yrkanden får utskottet erinra örn det nyligen av

trycket utkomna betänkandet angående bostadsproduktionens förutsättningar

efter ett vapenstillestånd (SOU 1944: 7, s. 121 ff.) ävensom om bostadssociala

utredningens och fredsplaneringskommissionens pågående arbete, varigenom

ifrågavarande spörsmål torde få antagas bliva tillfredsställande utredda.

Härutöver kommer en inom andra kammaren i hithörande ämne väckt

motion (11:421), vilken hänvisats till tillfälligt utskott, att senare bliva föremål

för prövning. I motionen har hemställts om en utredning i syfte att förbilliga

byggnadskostnaderna bland annat genom stöd åt allmännyttiga företag

inom byggnadsämnesindustrien för uppnående dels av en av monopolbildningar

opåverkad prissättning på byggnadsmaterial och dels en skyndsammare

standardiseringsprocess beträffande tillverkningen av sådana material.

Utskottet anser sig icke böra nu förorda framställning om ytterligare utredningar

i förevarande ämnen. Icke heller är utskottet i sakens nuvarande

läge berett att tillstyrka övriga i motionen II: 353 avgivna förslag.

Yrkandet i motionen II: 15 om sänkning av räntan å tertiärlån berör frågan

på vad sätt de statliga subventionerna till bostadsbyggandet böra lämnas.

Utskottet är icke berett att, utan omprövning av denna fråga i ett större sammanhang,

på yrkande av enskild motionär förorda ändring av ifrågavarande

räntesats.

Yad härefter särskilt angår åtgärderna för beredande av bostäder i egna

hem åt mindro bemedlade barnrika familjer, vill utskottet först erinra om

att den i motionen II: 372 berörda frågan örn låneförmedlingsverksamheten

på landsbygden numera behandlats av chefen för socialdepartementet i ett

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 126.

interpellationssvar den 8 mars 1944 i andra kammaren. Departementschefen

förklarade sig därvid beredd föreslå Kungl. Majit uppdraga åt egnahemsstyrelsen

och statens byggnadslånebyrå att instruera respektive informera egnahemsnämnderna

örn vad nämnderna böra iakttaga för att biträda landskommunerna

vid förmedlingsverksamhetens utövande. Åt byggnadslånebyrån

borde vidare enligt departementschefens uppfattning uppdragas att på lämpligt

sätt bedriva upplysningsverksamhet direkt hos sådana kommuner, som

—- ehuru uppenbart behov därav förelåge — icke åtagit sig förmedlingsverksamhet.

Ehuru vägande skäl förelåge för att föreslå mera vittgående administrativa

åtgärder, förklarade sig departementschefen i sakens nuvarande

läge icke beredd härtill. Lösningen av dessa frågor ansågs lämpligen böra

anstå till dess mera konkret utformade förslag framlagts från bostadssociala

utredningen.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om angelägenheten av åtgärder

till intensifiering av låneförmedlingsverksamheten på landsbygden. Då av

interpellationssvaret framgår, att departementschefens synpunkter på denna

fråga helt överensstämma med nämnda uppfattning, torde dock särskild framställning

i ämnet från riksdagens sida icke numera vara erforderlig.

Emellertid vill utskottet framhålla önskvärdheten av att byggnadslånebyrån

och de lokala förmedlingsorganen göra sitt inflytande gällande i fråga

örn val av hustyper och deras planlösning för åstadkommande av ändamålsenliga

bostäder. De hustyper, som hittills mest kommit till användning, synas

vara enplanshus med mycket låg takresning. En typ, vilken i stället ger

vindsutrymme och möjlighet till framtida inredning av ett eller två rum på

vinden, är ur många synpunkter att föredraga, i varje fall på landsbygden. I

den mån familjen växer blir tillgången till en dylik utvidgningsmöjlighet av

stort värde. Likaså skulle därigenom möjlighet till husrum inom det egna

hemmet beredas ägaren även sedan han inträtt i pensionsåldern och hemmet

i övrigt övertagits av något av barnen. Merkostnaden för den högre takresningen

blir i förhållande till det övriga kubikutrymmet synnerligen obetydlig.

Kungl. Majits anslagsberäkningar förutsätta bland annat, att det för

budgetåret 1940/41 anvisade reservationsanslaget till lån för stödjande av bostadsproduktionen

i vissa orter skall få tagas i anspråk för utlämnande av

tertiärlån. Utskottet tillstyrker, att nämnda beräkningar läggas till grund för

nu ifrågavarande medelsanvisning.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I. att riksdagen må med bifall till Kungl. Majits förslag

a) godkänna den i statsrådsprotokollet över socialärenden folden

4 januari 1944 förordade jämkningen i grunderna för hyresrabatter

för mindre bemedlade, barnrika familjer,

b) medgiva, att det för budgetåret 1940/41 anvisade reservationsanslaget

till Lån för stödjande av bostadsproduktionen i

vissa orter må disponeras enligt de grunder, som gälla för dispositionen

av tertiärlånemedel, samt att förefintlig reservation å

nämnda anslag må överföras till tertiärlåneanslaget,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 126.

13

c) för budgetåret 1944/45 anvisa

1) till Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer

under femte huvudtiteln ett förslagsanslag av 7 000000 kronor,

2) till Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade,

barnrika familjer under statens utlåningsfonder ett investeringsanslag

av 30 000 000 kronor,

3) till Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet under

fonden för låneunderstöd ett investeringsanslag av 80 000 000

kronor,

4) till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet under

fonden för låneunderstöd ett investeringsanslag av 42 000 000

kronor,

II. att motionerna I: 40 samt II: 14, 15, 58, 141, 181, 273, 353

och 372 icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

3:o) Bostadsförbättringsv ensamheten på landsbygden. Kungl. Maj:t har

(femte huvudtiteln, punkt 22, s. 33—38, och kapitalbudgeten, bilaga 3, punkterna

4, 8 och 9, s. 3 och 5) föreslagit riksdagen att för budgetåret 1944/45 anvisa
dels

till Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden under

femte huvudtiteln ett reservationsanslag av 7 500 000 kronor,

dels till Lånefonden för främjande av bostadsbyggande på landsbygden

under statens utlåningsfonder ett investeringsanslag av 2 700 000 kronor,

dels ock såsom investeringsanslag under fonden för låneunderstöd till Lån

för uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder 500 000 kronor och till

Lån för bostadsförbättringsverksamhet 2 700 000 kronor.

För löpande budgetår har riksdagen till bidrag till främjande av bostadsbyggande

på landsbygden anvisat ett belopp av 10 000 000 kronor, därvid till

anslagsanvisningen med hänsyn till den begränsade tillgången på arbetskraft

och material knöts ett förbehåll, att ett belopp av 7 000 000 kronor endast finge

disponeras på sådant sätt, att Kungl. Maj:ts medgivande skulle fordras för

företagens igångsättande. Ett belopp av tillhopa 650 000 kronor av det totala

anslaget skulle avses för bidragsgivning av speciell natur samt för bestridande

av administrationsutgifter för vatten- och avloppsförbättringsverksamhet.

Vid fjolårets riksdag konstaterades en betydande eftersläpning för ifrågavarande

bostadsförbättringsverksamhet. På grund härav uttalade sig riksdagen

för den uppfattningen, att arbeten av ringa angelägenhetsgrad borde utmönstras

till förmån för viktigare företag. De bidrags- och lånebeviljande

myndigheterna skulle efter en inventering av samtliga fall, för vilka lån eller

bidrag till ännu icke påbörjade arbeten beviljats före 1942 års utgång, undersöka

i vad mån det kunde vara berättigat att till förmån för nya ansökningar

av högre angelägenhetsgrad utsätta viss tidsfrist för arbetenas påbörjande.

Enligt av egnahemsstyrelsen i promemoria av den 17 december 1943 fram
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 126.

lagda uppgifter, avseende förhållandena vid ingången av juli 1943, uppgingo

icke utbetalade belopp å dessförinnan beviljade bostadsförbättringsbidrag, nybyggnadslån

och förbättringslån till sammanlagt respektive 18,7 miljoner, 11,o

och 5,2 miljoner kronor i runda tal. I anslutning till vad riksdagen uttalat i

fråga om annullerande av bidrag och lån, som beviljats för arbeten, vilkas

angelägenhetsgrad vore sådan, att deras utförande utan större olägenhet kunde

tills vidare uppskjutas, har egnahemsstyrelsen genom cirkulär till egnahemsnämnderna

anmodat dessa att vidtaga åtgärder av den innebörd, som angivits

av riksdagen. Enligt uppgifter, som lämnats av nämnderna i december 1943

och vilka delvis endast äro av preliminär art, ha nämnderna hittills under

budgetåret 1943/44 fattat beslut örn eller räknat med annulleringar av förbättringsbidrag,

nybyggnadslån och förbättringslån till belopp av sammanlagt

repsektive 2,4 miljoner, 1,8 miljoner och 1,3 miljoner kronor. De största beloppen

hänföra sig till Västerbottens, Norrbottens, Västernorrlands, Kristianstads

och Jämtlands län. Siffrorna avse i viss utsträckning även bidrag och

lån, som beviljats så sent som efter utgången av år 1942 men som det redan

nu uppkommit anledning att annullera.

I skrivelse den 30 augusti 1943 har egnahemsstyrelsen inkommit med förslag

till medelsäskanden för nästa budgetår. Styrelsen har beräknat medelsbehovet

för bostadsförbättringsbidrag till 15 000 000 kronor, för nybyggnadslån

till 7 500 000 kronor, för förbättringslån till 7 500 000 kronor och för lantarbetarbostadslån

till 1 000 000 kronor.

Styrelsen har därvid föreslagit, att från anslaget till bostadsförbättringsbidrag

även under budgetåret 1944/45, liksom under innevarande budgetår,

skola få bestridas utgifter för lantarbetarbostadsbidrag, för bidrag till fiskarbostäder

samt för administrerande av bidrags- och långivningen till vattenoch

avloppsföretag, inköp av brunnsborrningsattiraljer och anordnande av utbildningskurser

för brunnsborrare. Något belopp har även liksom hittills ansetts

böra utgå för bostadsförbättringsbidrag till innehavare av vissa kronolägenheter.

Styrelsen har jämväl föreslagit höjning av maximibeloppet för bostadsförbättringsbidrag,

vilket förslag styrelsen motiverat med i huvudsak följande.

Genom kungörelse den 30 juni 1943, nr 596, har medgivits, att maximibeloppet

för bostadsförbättringsbidrag, som tidigare generellt utgjort 2 500

kronor, må höjas med 1 000 kronor därutöver för anordnande av vatten- och

avloppsledningar eller för förbättring av vattentäkt. Trots denna höjning

torde det komma att möta stora svårigheter för de minst bemedlade, vilka på

grund av svag ekonomisk ställning icke kunna ikläda sig nybyggnadslån, att

finansiera en mera genomgripande ombyggnad av bostadslägenhet och naturligtvis

än mera att uppföra en ny byggnad i stället för en redan befintlig.

Detta kan leda till att förbättringsarbeten på bostadslägenheter inskränkas

till det för stunden nödvändiga, med risk att bostaden även efter förbättringen

lämnar åtskilligt övrigt att önska och kanske rent av inom få år behöver

underkastas en ny förbättring. Tendenser i sådan riktning ha visat sig. Det

är uppenbart, att bostadsförbättringsverksamheten härvid icke kommer att

fylla sin uppgift att leda till en bestående höjning av bostadsstandarden på

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 126.

15

landsbygden. Överhuvud taget är en dylik utveckling betänklig ur såväl social

som ekonomisk synpunkt. För undvikande härav synes en ytterligare höjning

av maximibeloppet för bostadsförbättringsbidrag påkallad, förslagsvis till

3 500 kronor jämte tillägg för vatten och avlopp. Örn möjlighet sålunda beredes

att bevilja högre bidrag än hittills, bör emellertid denna möjlighet ej

utnyttjas med mindre fråga är örn bestående uppryckning av en bostads beskaffenhet

och standard.

Mot en höjning av bidragsbeloppet kunna visserligen betänkligheter hysas

ur den synpunkten att de, som önska nyförvärva ett eget hem med stöd av

egnahemslån jämte tilläggslån, komma i en ojämförligt mycket sämre ställning

än de, som med hjälp av bostadsförbättringsbidrag vilja ersätta en gammal

byggnad med en ny. Dessutom kan det leda till att en egnahemsbildare,

för att utnyttja det stöd bostadsförbättringsbidragen erbjuda, medvetet inköper

en äldre lägenhet för att där verkställa nybyggnad, vilket i sin tur kan

innebära att allmänt sett ovidkommande hänsyn komma att inverka på valet

av tomtplats. Sådana tendenser har styrelsen redan nu ansett sig kunna

konstatera i någon utsträckning. Enligt styrelsens mening böra emellertid

farhåsrorna för en utbredning av dessa tendenser icke få stå i vägen för den

höjning av maximibeloppet för bostadsförbättringsbidrag, som styrelsen nyss

förordat. Vid den översyn av gällande egnahems- och bostadsförbättringsbestämmelser,

som är avsedd att verkställas av bostadssociala utredningen, bör

givetvis uppmärksamhet ägnas åt att bortarbeta icke motiverade skiljaktigheter

mellan lån och bidrag av olika slag.

Föredragande statsrådet Rubbestad har för egen del uttalat följande.

Bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden synes mig med den låga

standard, som merendels karakteriserar bostäderna därstädes, vara en socialt

så betydelsefull angelägenhet, att den enligt min mening trots rådande statsfinansiella

svårigheter även under nästa budgetår bör komma i åtnjutande arett

betydande stöd från statens sida. Det är dock givet, att landets tillgångar

på material och arbetskraft kunna sätta bestämda gränser för verksamhetens

omfattning. Dessa gränser torde få angivas av Kungl. Majit efter det aktuella

lägets möjligheter i enlighet med den princip, som godtogs av 1943 års riksdag

vid medelsanvisningen för löpande budgetar till bidrag till främjande av

bostadsbyggande på landsbygden. Till anslagsanvisningen knöts därvid förbehållet,

att endast 3 av anvisade 10 miljoner kronor finge disponeras av egnahemsstyrelsen

enligt vanliga regler, medan byggnadsarbetena för återstående

7 miljoner kronor icke skulle få igångsättas utan särskilt tillstånd av Kungl.

Majit.

Egnahemsstyrelsen har uppskattat medelsbehovet under nästa budgetar

till 15 miljoner kronor under förutsättning att tillgången på material och

arbetskraft ej begränsar verksamheten och att denna ej heller behöver vidgas

av sysselsättningspolitiska skäl. Jag biträder den av styrelsen gjorda uppskattningen

av medelsbehovet under nästa budgetår och anser sålunda att för ifrågavarande

ändamål böra avses 15 miljoner kronor, däri inräknat det belopp av

2, i miljoner kronor, som enligt vad från egnahemsstyrelsen upplysts frig jörts

i form av förfallna eller annullerade förbättringsbidrag. I ovisshet örn de

gränser, som de reala resurserna sätta för verksamheten, torde emellertid endast

7,5 miljoner kronor böra få disponeras i vanlig ordning. Återstoden, alltså

ett belopp av 7,5 miljoner kronor, bör stå till Kungl. Majlis förfogande och

dispositionen därav bli beroende av det allmänna läget. I avseende å detta

belopp bör sålunda göras det förbehållet, att tidpunkten för de därmed avsedda

arbetena skall bero av Kungl. Majits prövning. På sätt chefen för finansdepartementet

anfört vid anmälan av inkomstberäkningen i årets statsverks
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 126.

proposition har bland annat för medelsanvisningar av dylik karaktär för nästa

budgetår utformats en särskild anslagsform å allmän beredskapsstat. Jag

förordar, att förut angivna förbehåll beträffande dispositionen skall gälla jämväl

för nyssnämnda frigjorda 2,4 miljoner kronor, och räknar för den skull

med att på allmän beredskapsstat skall med nu angivna dispositionsvillkor

uppföras ett belopp till dylika bidrag på i runt tal 5 miljoner kronor. Till

frågan härom och till den medelsanvisning på allmän beredskapsstat för

ifrågavarande ändamål, som kan påkallas vid en arbetslöshetssituation, torde

jag få återkomma i ett annat sammanhang. Här tillstyrker jag, att ett reservationsanslag

av 7 500 000 kronor för nästa budgetår upptages under femte

huvudtiteln till bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden.

Jämväl för nästa budgetår torde från nämnda anslag få bestridas utgifter

för de speciella bidrag, som egnahemsstyrelsen angivit, därvid det torde böra

ankomma på Kungl. Majit att efter förhållandena fastställa det belopp, som

för dessa ändamål må disponeras.

Det av egnahemsstyrelsen framlagda förslaget örn höjning av maximibeloppet

för bidragen från förevarande anslag anser jag mig icke kunna biträda

under nu rådande förhållanden och då så kort tid förflutit efter

riksdagens prövning av frågan örn maximibeloppen. Erfarenhet synes

böra vinnas örn betydelsen av den höjning, som beslöts av fjolårets

riksdag. Under pågående utredning rörande avvägningen av låne- och

bidragsformerna framstår det även såsom olämpligt att vidtaga en sådan

höjning av den ena understödsformen, som enligt vad styrelsen framhåller

skulle kunna skapa ytterligare ojämnheter.

Vad angår de av egnahemsstyrelsen föreslagna investeringsanslagen å

kapitalbudgeten kan jag ävenledes biträda uppskattningen av medelsbehovet

för nästa budgetår. Av förut anförda skäl är dock en uppdelning av anslagsanvisningen

på riksstat och beredskapsstat nödvändig, och hänsyn bör tagas

till de frigjorda medlen till nybyggnadslån och förbättringslån. Beträffande

medel till nybyggnadslån, varav egenahemsstyrelsen uppskattat behovet till

7 500 000 kronor, anser jag, att för nästa budgetår böra enligt vanliga regler

få disponeras högst 4 500 000 kronor. Därvid böra i första hand tagas i anspråk

de 1 800 000 kronor, som frigjorts av äldre medel, och därutöver å

kapitalbudgeten anvisas ett belopp av 2 700 000 kronor såsom investering i

lånefonden för främjande av bostadsbyggande på landsbygden. Jag räknar

då med att på allmän beredskapsstat under tidigare angivna dispositionsvillkor

skall för samma ändamål upptagas ett investeringsanslag av 3 000 000

kronor. Den sålunda angivna beräkningen bör dock icke utgöra hinder för

Kungl. Majit att redan för löpande budgetår medgiva, att de frigjorda äldre

medlen till någon del må tagas i anspråk, därest ett mera utpräglat behov av

nybyggnadslån skulle uppkomma i samband med en eventuell fördelning avhela

det anslag till förbättringsbidrag, som fjolårets riksdag beviljade utan

att samtidigt anvisa några medel till nybyggnadslån. Beträffande medel till

förbättringslån, vartill egnahemsstyrelsen äskat 7 500 000 kronor, förordar jag,

att för nästa budgetår må enligt vanliga regler disponeras 4 000 000 kronor.

Därvid böra i första hand tagas i anspråk de 1 300 000 kronor, som frigjorts

av äldre medel, samt därutöver å kapitalbudgeten anvisas 2 700 000 kronor

såsom investering i fonden för låneunderstöd. Härjämte räknar jag med att

för samma ändamål ett investeringsanslag å 3 500 000 kronor skall uppföras

på allmän beredskapsstat under förut angivna dispositionsvillkor. Slutligen

förordar jag, att till lantarbetarbostadslån för nästa budgetår skall upptagas

ett investeringsanslag under fonden för låneunderstöd av 500 000 kronor och

räknar med ett lika stort investeringsanslag för ändamålet på den allmänna

beredskapsstaten.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 126. 17

I samband med Kungl. Majis förslag har utskottet till behandling förehaft

dels en inom andra kammaren av herr E. Ericsson i Sörsjön m. fl. väckt

motion (11.16), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta höja maximibeloppet

för bostadsförbattringsbidrag till 3 500 kronor förutom enligt kungl,

kungörelsen av den 30 juni 1943 medgivna bidrag å 1 000 kronor för anordnande

av vatten- och avloppsledningar eller för förbättring av vattentäkt

samt till Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden för

budgetåret 1944/45 anvisa ett reservationsanslag av 9 500 000 kronor,

dels t\å likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

heir Gunnar Andersson (1:177) och den andra inom andra kammaren av

herrar E. V. Staxäng och A. Andersson i Gisselås (II: 333), vari hemställts, att

riksdagen vid behandling av frågan örn lån och bidrag till främjande av

bostadsbyggande på landsbygden måtte bemyndiga Kungl. Majit att företaga

sådan ändring av hithörande låne- och bidragsregler, vilka möjliggöra bidrag

och långivning till gemensamma vatten- och avloppsledningar samt förbättring

av vattentäkt,

dels ock en inom andra kammaren av herr Hj. Gustafson i Dädesjö väckt

motion (II: 199), vari hemställts, att riksdagen i samband med behandlingen

av punkt 22 i femte huvudtiteln måtte uttala, att vid beviljandet av bidrag för

vattentäkt och avlopp egnahemsnämnderna erhålla direktiv att undersöka förutsättningarna

för gemensamma brunnar och ledningar, och samtidigt i sin

skrivelse till Kungl. Maj:t påkalla en snar utredning örn behovet av och möjligheterna

för anläggning av gemensamma vattenverk, såväl för dricksvatten

som för släckning av eldsvåda, och statens medverkan härtill.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för förslagen, får utskottet, i den

man de ej framgå av vad utskottet anför här nedan, hänvisa till motionerna

II: 16, I: 177 och II: 199.

Det i motionen II: 16 framlagda förslaget örn höjning av maximibeloppet

för förbättringsbidrag ansluter sig till ett i propositionen omnämnt förslag

av egnahemsstyrelsen. Utskottet finner i likhet med föredragande statsrådet,

att det under pågående utredning rörande avvägningen av låne- och bidragsformerna

framstår såsom olämpligt att vidtaga den föreslagna höjningen av

bidragsformen, helst som en sådan höjning enligt vad styrelsen framhållit

skulle kunna skapa ytterligare ojämnheter.

I anledning av yrkandena i de likalydande motionerna I: 177 och II: 333

samt motionen II: 199 vill utskottet framhålla, att redan gällande bestämmelser

öppna viss möjlighet till bidrag och lån till anordnande av för flera

fastigheter gemensamma vatten- och avloppsledningar. Såsom utskottet framhöll

vid fjolårets riksdag äro emellertid särskilda bestämmelser för de gemensamma

företagen av behovet påkallade. Förslag härom ha även numera framlagts

av investeringsutredningen (SOU 1944:12). Utskottet förutsätter, att

denna fråga snarast möjligt underställes riksdagen.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 6 sami. AV 126.

Utskottet.

1057 44 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Statsutskottets utlåtande nr 126.

Vidkommande medelsbehovet vill utskottet erinra om att fjolårets riksdag

anvisade ett belopp av 10 000 000 kronor till förbättringsbidrag utan att samtidigt

anvisa medel till nybyggnadslån. Med hänsyn till önskvärdheten av att

i den ifrågavarande verksamheten samtidigt ha tillgång till medel för såväl

bidrag som lån, bör Kungl. Majit i enlighet med vad föredragande statsrådet

anfört under löpande budgetår kunna medgiva, att frigjorda äldre lånemedel

må tagas i anspråk, därest ett behov av nybyggnadslån skulle uppkomma i

samband med fördelningen av till förbättringsbidrag anvisade medel.

För nästa budgetår avses att komplettera de anslag, som nu äskas på riksstaten,

med medelsanvisning å allmän beredskapsstat. Med hänsyn till det

numera inträdda, förbättrade läget i fråga örn materialförsörjningen torde

skäl föreligga att på beredskapsstaten upptaga anslag med avsevärt högre

belopp än dem Kungl. Majit i statsverkspropositionen beräknat skola upptagas

å nämnda stat.

Mellan medel, som nu anvisas å riksstaten, å ena sidan, och belopp, som

frig jörts i form av förfallna eller anullerade förbättringsbidrag eller som anvisas

å allmän beredskapsstat, å andra sidan, kommer att föreligga den skillnaden,

att de förra få disponeras i vanlig ordning medan användningen av de

senare är avsedd att bliva beroende av Kungl. Majits provning av det allmänna

läget. Utskottet vill i detta sammanhang erinra örn att byggnadstillstånd

enligt 2 § lagen den 30 juni 1943 örn tillståndstvång för byggnadsarbete

genom Kungl. Majits beslut den 14 april 1944 meddelats för utförande av

sådana statsunderstödda bostadsförbättringsföretag, för vilkas utförande

dylikt tillstånd erfordras enligt gällande föreskrifter. Beslutet avser alla

bostadsförbättringsföretag, för vilka förbättringsbidrag, nybyggnadslån eller

förbättringslån beviljats eller avses att beviljas, oavsett den tidpunkt, då

medlen ställts till egnahemsnämndernas förfogande. Medan tillstånd enligt

lagen örn tillståndstvång dessförinnan erfordrats för varje särskilt byggnadsföretag

oavsett detsammas storlek, innebär beslutet att nämnda lag praktiskt

taget icke längre är gällande för i beslutet avsedda företag. I anslutning till

vad sålunda förekommit förutsätter utskottet, att den omständigheten, att

särskilda villkor skola gälla för viss del av de medel, som ställas till förfogande

för här ifrågavarande ändamål, ej skall föranleda, att frågan om

understöd i varje särskilt fall skall behöva underställas Kungl. Majits prövning.

I stället torde Kungl. Majit, efter en bedömning av det allmänna läget,

ställa belopp till förfogande för vederbörande lokala myndigheter och åt dem

överlämna prövningen av de särskilda företagens angelägenhetsgrad.

Utskottet tillstyrker, att Kungl. Majits anslagsberäkningar läggas till

grund för nu ifrågavarande medelsanvisning.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

I. att riksdagen må för budgetåret 1944/45 anvisa

a) med bifall till Kungl. Majits förslag och med avslag å

motionen lii 16 till Bidrag till främjande av bostadsbyggande

gå landsbygden under femte huvudtiteln ett reservationsanslag

av 7 500 000 kronor,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 126.

19

b) med bifall till Kungl. Maj :ts förslag

1) till Lånefonden för främjande av bostadsbyggande på

landsbygden under statens utlåningsfonder ett investeringsanslag

av 2 700 000 kronor,

2) till Lån till uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder

under fonden för låneunderstöd ett investeringanslag

500 000 kronor,

3) till Lån till bostadsförbättringsverksamhet under fonden

för låneunderstöd ett investeringsanslag av 2 700 000 kronor;

II. att motionerna 1:177 oell II: 333 samt motionen II: 199

må anses besvarade genom vad utskottet anfört.

4:o) Bidrag till inrättande av pensionärshem. Kungl. Maj:t bär (femte

huvudtiteln punkt 23, s. 38) föreslagit riksdagen att till Bidrag till inrättande

av pensionärshem för budgetåret 1944/45 anvisa ett reservationsanslag av

4 000 000 kronor.

För innevarande budgetår har till bidrag till inrättande av pensionärshem

anvisats, å riksstaten 4 000 000 kronor samt å tilläggsstat 2 000 000 kronor.

I samband med Kungl. Maj:ts förslag har utskottet förehaft

dels en inom andra kammaren av herr E. Jonsson i Skutskär väckt motion

(II: 19), vari hemställts, att riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte anhålla om

sådan ändring av gällande författning angående statsbidrag för anordnande

av pensionärshem, att statsbidrag, på sätt i motionen angivits, framdeles

kunna utgå även till pensionärsbostäder inrymda i enskilda hyreshus av

egnahemstyp,

dels ock en inom samma kammare av herr D. Hall m. fl. väckt motion

(11:110), vari hemställts, att riksdagen måtte för ifrågavarande ändamål anvisa

6 000 000 kronor.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas förslag, får

utskottet, i den mån de ej framgå av vad utskottet anför här nedan, hänvisa

till motionerna.

I anledning av motionen II: 19 har styrelsen för svenska landskommunernas

förbund inkommit med ett den 26 februari 1944 dagtecknat yttrande,

vilket fogas såsom bilaga härtill. (Bilaga.)

Utskottet får erinra om att det för löpande budgetår anvisade anslaget å

4 000 000 kronor visat sig vara för lågt beräknat. För att undvika ett avbrott

i bidragsgivningen till pensionärshemmen har innevarande riksdag anvisat

ett tilläggsanslag av 2 000 000 kronor. Med anledning av det i motionen

II: 110 väckta förslaget örn anvisande av 6 000 000 kronor för nästa budgetår

har utskottet under hand inhämtat upplysningar från statens byggnadslånebyrå

rörande ansökningarna om bidrag från anslaget. Därav framgår, att

byrån under tiden till och med den 25 mars 1944 tillstyrkt bidrag i sådan om
-

Utekottet
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 126.

fattning att endast ett belopp av 323 695 kronor då kvarstod odisponerat.

Samtidigt förelåg av byrån ännu icke behandlade bidragsansökningar, avseende

ett belopp av tillhopa 1634 925 kronor. Antages att bidrag under

den därefter återstående delen av innevarande budgetår sökes i ungefär

samma omfattning som under motsvarande tid förra året, skulle vid budgetårsskiftet

föreligga ett icke täckt bidragsbehov örn cirka 3 300 000 kronor.

Då med hänsyn till dessa upplysningar måste befaras, att det av Kungl.

Maj:t äskade beloppet av 4 000 000 kronor icke täcker bidragsbehovet för

längre tid än till hösten 1944, har utskottet funnit sig böra tillstyrka ifrågavarande

motion.

Vidkommande motionen II: 19 har utskottet icke kunnat undgå hysa vissa

farhågor för att inrättande av pensionärsbostäder i enskilda hyreshus av

egnahemstyp kommer att möta vissa praktiska svårigheter. Med hänsyn emellertid

till vad motionären anfört och innehållet i styrelsens för landskommunernas

förbund bilagda skrivelse har utskottet emellertid funnit en utredning

av frågan örn anordnande av pensionärsbostäder på landsbygden böra

komma till stånd.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må

a) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till

motionen II: 110 till Bidrag till inrättande av pensionärshem

för budgetåret 1944/45 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 6 000 000 kronor,

b) med bifall till motionen II: 19 hos Kungl. Majit hemställa

örn utredning av frågan örn anordnande av pensionärsbostäder på

landsbygden.

Stockholm den 5 maj 1944.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i

Malmö, Gränebo, Lindström, Bernhard Nilsson, Bäckström, Holmström, Heiding,

Gustaf Iwar Anderson, Gillström, Wiklund och Johan Eric Ericson; samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik,

Andersson i Prästbol, Danielsson, Persson i Tidaholm, Pettersson i Dahl, Mårtensson,

Hall, Staxäng, Lindholm, fru Alvén och herr Eriksson i Frägsta.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 126.

21

Reservation

vid punkten 4:o) (Bidrag till inrättande av pensionärshem) av herrar Johan

Bernhard Johansson, Gränebo, Bernhard Nilsson, Holmström, Heiding, Svensson

i Grönvik, Pettersson i Dahl, Staxäng och Eriksson i Frägsta, vilka ansett,

att utskottets yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:

»Utskottet anser i likhet med Kungl. Majit, att för nästa budgetår ej bör

för här ifrågavarande ändamål anvisas ett större anslag än det, som upptagits

å riksstaten för innevarande budgetår, eller 4 000 000 kronor. Frågan

örn anvisande av ytterligare medel bör enligt utskottets mening kunna uppskjutas

till en senare tidpunkt och tagas under omprövning i samband med

kommande förslag till allmän beredskapsstat för nästa budgetår. Utskottet

kan alltså icke tillstyrka det i motionen II: 110 framlagda förslaget.

Vidkommande motionen---utskottet hemställa,

att riksdagen må

a) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å

motionen II: 110 till Bidrag till inrättande av pensionärshem

för budgetåret 1944/45 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 4 000 000 kronor,

b) med bifall---på landsbygden.»

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 126.

Bilaga.

Till riksdagens statsutskott.

;,n *j0m. andra kammaren av herr Jonsson i Skutskär väckt motion, nr

angående viss ändring av gällande grunder för statsbidrag till inrättande

av pensionärshem vilken motion remitterats till statsutskottet, hemställes,

t- .aSen hos Kungl. Maj:t måtte anhålla örn sådan ändring av gällande

ortattmng om statsbidrag för anordnande av pensionärshem, att statsbidrag,

pä satt i motionen närmare angives, framdeles skulle kunna utgå även till

pensionärsbostäder, inrymda i enskilda hyreshus av egnahemstyp. Då den av

motionen berörda frågan enligt styrelsens för Svenska landskommunernas

°.1].1l!in°, ^PP är av synnerlig betydelse för landsbygden och snarast

möjligt bor erhålla en tillfredsställande lösning, tillåter sig styrelsen att med

anledning av motionen i det följande inför statsutskottet framlägga sina synpunkter

på hithörande spörsmål.

Enligt förordningen örn statsbidrag till anordnande av pensionärshem kan

QeDo/nUn’iSOm uPPf°r sådant, komma i åtnjutande av statsbidrag med 25—•

jv,., av byggnadskostnaderna. Med detta stöd ha ett flertal pensionärshem

tillkommit under de senaste åren, särskilt i städer och andra tätorter. Även

i ett mindre antal landskommuner ha pensionärshem redan uppförts, och i

manga andra är frågan föremål för utredning. Kostnaderna synas i nuvarande

pnslage uppgå till cirka 9 000—14 000 kronor per lägenhet örn ett rum

och kok eller kokvrå. Kostnadsvariationen är sålunda anmärkningsvärt stor,

och även örn medelkostnaden skulle ligga vid cirka 10 000 kronor per enrumslägenhet,

mäste detta för landsbygdens vidkommande betecknas som utomordentligt

högt. Som jämförelse härmed kan påpekas, att till anskaffande av

s. k. arbetarsmåbruk utgår ett statslån på högst 7 000 kronor. För detta belopp

skall den medellöse låntagaren anskaffa ett markområde på ett par

hektar, uppföra ett bostadshus för en i regel barnrik familj samt en mindre

ladugård. Det säger sig självt, att även örn låntagaren kan utföra allt arbete

själv, skillnaden i standard mellan bostadslägenheten i pensionärshemmet

och i arbetarsmåbruket måste bli mycket stor. I de kommuner, som redan förmedlat

ett antal arbetarsmåbrukslån och som nu stå i begrepp att med utnyttjande

av statsbidrag uppföra pensionärshem, har man all anledning att iakttaga

den stora skillnaden i standard mellan pensionärshem och arbetarsmåbrukarens

bostad, vilken senare ofta utgör bostad förutom åt två vuxna personer

även för ett flertal barn.

I en landskommun förlägges pensionärshemmet vanligen i kommunens

centrum Följden härav blir, att Blott åldringarna inom kommunens centrala

delar få en god lösning av sin bostadsfråga. De i kommunens perifera delar

boende åldringarna torde som regel ej vilja flytta över till pensionärshemmet,

även örn deras bostäder äro undermåliga, enär de ej vilja ryckas loss

från den miljö, där de levat och verkat. För det stora flertalet pensionärer

torde pensionärshemmet komma att bli ett förstadium till ålderdomshemmet,

dit de ju måste överflytta, så snart de icke längre kunna taga vård örn sig

själva. Ute i landskommunerna synes man tämligen allmänt hysa den uppfattningen,

att tillkomsten av ett pensionärshem komme att minska efterfrågan

på platser på ålderdomshemmet, och civila byggnadsutredningen har

delvis grundat sitt förslag till standardsänkning av ålderdomshemmen på

samma uppfattning. Denna ståndpunkt måste sägas bero på en missuppfattning

av pensionärshemmens ändamål; pensionärshemmen äro avsedda att utgöra

goda och billiga hyresbostäder för icke längre arbetsföra personer, som

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 126. 23

kunna taga vård om sig själva. Endast i undantagsfall och då i regel endast

temporärt bör bostadsbrist vara anledning till intagning å ålderdomshem.

Man torde tvärtom kunna hävda, att tillkomsten av ett pensionärshem — åtminstone

i en landskommun — måste ställa ökade krav på ålderdomshemmet,

överflyttningen till ett pensionärshem måste nämligen i regel innebära, att

pensionärens kontakt med närstående, hos vilka han kunnat få enklare vård

och tillsyn, försvinner; hans vårdbehov måste därefter helt tillgodoses från

det allmännas sida. Också vid relativt tillfällig sjuklighet måste den i pensionärshemmet

boende överflyttas till ålderdomshemmet. Pensionärshemmet

kan därför i många fall komma att förkorta vägen till ålderdomshemmet. Med

ålderdomshemmens nuvarande standard behöver detta i och för sig icke innebära

något olämpligt, men att åldringarna allt fortfarande betrakta ålderdomshemmet

som den sista nödtvungna tillflyktsorten är dock en realitet,

från vilken icke kan bortses. Och ur kommunernas ekonomiska synpunkt

kommer tillkomsten av de dyra pensionärshemmen att bli en besvikelse, om

de, tvärtemot vad man räknat med, komma att medföra ökade utgifter för

ålderdomshemmen. På den egentliga landsbygden torde ensamma åldringar

icke heller i samma utsträckning som förhållandet blir i städer och industrisamhällen

vara överlämnade åt sig själva. Närstående och närboende lämna

på olika sätt stöd och hjälp, och överhuvudtaget torde därför behovet av särskilda

pensionärshem vara mindre på den egentliga landsbygden än i städer

och industrisamhällen.

Redan av det ovan sagda torde framgå, att pensionärshemmen icke torde

utgöra någon lämplig form för lösning av bostadsfrågan för den egentliga

landsbygdens åldringar. Av kostnadsskäl kunna landskommunerna icke i

någon nämnvärd omfattning anordna pensionärshem av gängse vordna typer.

Och även där ekonomiska hänsyn icke stå hindrande i vägen, torde det icke

kunna genomföras att sammanföra åldringarna från den spridda bebyggelsen

i landsorten till särskilda pensionärshem. I och för sig torde dock bostadsstandarden

för landsbygdens åldringar vara i minst lika trängande behov av

höjning som förhållandet är i städer och industrisamhällen. I all synnerhet

torde de gamlas bostäder i ödebygdsområdena stå på en mycket låg standard.

Om staten lämnar ett relativt frikostigt stöd för ordnande av åldringarnas

bostadsfråga, vilket dock på grund av förhållandena framförallt kommer

städerna och tätorterna till godo, så borde åtgärder vidtagas, så att motsvarande

förmån kommer landskommunerna i gemen till del, sålunda även

den egentliga landsbygden.

Helt visst kan det förefinnas ett starkt sakligt behov av särskilda pensionärshem

i många industribetonade landskommuner. Men för landsbygden

i allmänhet måste man söka komma fram till någon billigare och lämpligare

form för lösningen av de gamlas bostadsförsörjningsfråga. En hel del borde

kunna vinnas genom att nu befintliga mindervärdiga bostäder i kommunernas

olika delar i möjligaste mån upprustades. Härför borde de statliga bostadsiörbättringsbidragen

och nybyggnadslånen kunna utnyttjas, örn anslagen till

dessa utökades i erforderlig omfattning, och örn därtill lägges ett rimligt

kommunalt bidrag, borde man i många fall för en låg kostnad kunna åstadkomma

bostäder av sådan standard, att de gamla hellre skulle kvarbo i dem

än att flytta in i ett eventuellt centralt beläget pensionärshem. Men i nuvarande

läge är detta icke en utväg, som ensam kan ge ett nöjaktigt resultat.

Ett tillskott av nya lägenheter torde flerstädes vara erforderligt. Härvid kan

till en början uppmärksamheten riktas pa de många outnyttjade reservutrymmen,

som på många håll finnas i landsbygdens bostadshus. Det är ytterst

vanligt, att i ett mindre egnahemshus endast nedre våningen inredes. Inred
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 126.

ningen av övre våningen får anstå i avvaktan på råd ock lägenhet. Yarför

skulle icke med det allmännas stöd en del av dessa outnyttjade utrymmen

kunna inredas till lämpliga pensionärsbostäder? För en kostnad på 2 000

ä .4 000 kronor per lägenhet skulle relativt många fullt godtagbara pensionärsbostäder

därigenom kunna vinnas.

Härifrån är steget icke långt till införande av ett direkt subventionerande

av egnahemsbyggare, som äro villiga att i egnahemmet inreda en särskild

pensionärsbostad. Om en landskommun är beredd att nedlägga t. ex. 75 000

kronor i engångskostnader för ett pensionärshem örn tolv lägenheter (statsbidrag

ej inbeiäknat), vill det synas som örn resultatet skulle bli vida bättre,

därest kommunen i stället subventionerade egnahemsbyggare med detta belopp

mot villkor, att dessa i sina egnahem inredde lämpliga pensionärslägenheter.

Man kan tänka sig, att 25 egnahemsbyggare subventioneras med värdera

3 000 kronor under förutsättning att de förbinda sig att i sina egnahem

inreda en lägenhet örn rum och kök, som mot viss angiven hyra under

t. ex. 10 år skall uthyras till en åldring. Dessa lägenheter skulle i fråga örn

standard visserligen icke kunna mäta sig med lägenheterna i pensionärshemmen,

men de skulle för landsbygdens vidkommande innebära åtskilliga andra

fördelar. Peiisionärsbostäderna skulle finnas i olika delar av kommunen. Örn

subventionen i första hand lämnades till de nybildade familjerna, som nu

sakna tak över huvudet, skulle man därigenom vinna ett dubbelt syfte. En

nybildad familj ur de lägre inkomstlagren kan och måste under åtskilliga år

framåt reda sig med en lägenhet örn två rum och kök. I den genom den kommunala

subventionen tillkomna lägenheten kan under något tiotal år framåt

endera av makarnas föräldrar eller annan närstående åldring få kvarbo till

dess större utrymme eventuellt kräves för familjen. Fall kunna givetvis uppstå,

då egnahemsägarens familj växer så fort, att »reservlägenheten» måste

tagas i anspråk på ett tidigare stadium, men å andra sidan behöver säkerligen

i många fall denna lägenhets karaktär av pensionärsbostad icke upphöra ens

efter 10 år. Örn subventionen lämnas i form av räntefritt topplån, som avskrives

efter 10 år, därest egnahemsägaren fullgjort åtagna förpliktelser så

vinnes därigenom tillräcklig garanti för att syftet med subventionen ernås.

En dylik hjälpform skulle möjliggöra, att landsbygdens gamla kunde i

stor utsträckning få kvarbo i den by eller den kommundel, där de framlevat

sitt liv. De skulle också kunna erhålla enklare vård och tillsyn av närstående

och för en yngre familj innebär det ofta en betydande fördel att ha en frisk

åldring i huset; denne kan vara till stor hjälp framför allt vid tillsyn över

barnen. I det stora problemkomplexet om landsbygdens avfolkning torde

också böra uppmärksammas nödvändigheten av att så långt som möjligt utnyttja

de partiellt arbetsföra pensionärernas arbetskraft. Det mäste'' i regel

bil lättare att utnyttja denna arbetskraft, om pensionärerna äro spridda över

kommunen än örn de äro sammanförda i pensionärshem.

Givetvis skulle subvention av antytt slag utlämnas med stor urskiljning,

och den goda lokal- och personkännedomen i landskommunerna möjliggör också

detta. I första hand bör det förutsättas, att närstående få disponera reservlägenheten,

och i regel bör egnahemsbyggaren i förväg lia klart för sig vem

som i första hand skall bebo densamma.

I några landskommuner har frågan örn anskaffande av pensionärsbostäder

genom subvention av egnahemsbyggen upptagits till behandling. Åtskilliga

hinder torde dock komma att möta, därest den kommunala subventionen skall

sammankopplas med de statliga stödåtgärderna av olika slag. Dessa hinder

borde undanröjas, och den kommunala subventionen på lämpligt sätt komplet

teras med en statlig. Statens byggnadslånebyrå har i viss utsträckning med

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 126.

25

givit, att i »barnrikeegnahem» låntagaren närstående åldring får beredas bostad,

men detta är icke tillräckligt.

överhuvudtaget torde olika och efter förhållandena i varje särskilt fall anpassade

åtgärder böra tillgripas, om bostadsfrågan för landsbygdens gamla

inom rimlig tid och till för kommunerna överkomliga kostnader skall kunna få

en nöjaktig lösning. Det är icke ovanligt, att frågan örn uppförande av pensionärshem

i ett brukssamhälle blir aktuell därigenom att åldringar, som hittills

fått kvarbo i industribostäderna, måste lämna plats för yngre familjer. Det är

här ofta fråga örn bostäder, som äro långt ifrån lämpliga för familjer med

minderåriga barn men som efter en mindre upprustning tämligen väl kunna

fylla ändamålet som pensionärsbostäder. De gamla vilja också i regel helst av

allt bo kvar i de lägenheter de disponerat under sin krafts dagar. Det borde

i sådana fall ur allas synpunkter — icke minst det allmännas — vara till fördel,

örn de gamla finge kvarbo. Den statliga och kommunala subventionen

skulle i sådana fall i första hand möjliggöra tillkomsten av lämpligare bostäder

för de yngre familjerna och en nödig upprustning av äldre bostäder,

som i fortsättningen skola bebos av gamla.

Med det ovan anförda har förbundet på intet sätt avsett att förringa betydelsen

av pensionärshemmen i allmänhet. Dessa ha säkerligen en mycket

viktig uppgift att fylla i städerna och i industribetonade landskommuner, där

ett eller flera pensionärshem kan tillgodose ett viktigt behov. Men för den

egentliga landsbygden torde pensionärshemmen icke vara den rätta lösningen

av åldringarnas bostadsfråga. Det bör i detta sammanhang hållas i åtanke, att

den ogynnsamma åldersfördelning, som redan finnes och inom kort kommer

att göra sig ännu mera gällande, blir mest framträdande för landsbygden, som

får släppa till många av de arbetsföra åldrarna till städer och industriorter

och som därigenom får ett stort antal åldringar att draga försorg om.

Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund får vördsamt anhålla, att

statsutskottet med anledning av förevarande motion samt vad styrelsen ovan

anfört måtte tillstyrka, att riksdagen hos Kungl. Majit begär utredning av

frågan örn pensionärsbostädernas ordnande på den egentliga landsbygden.

Stockholm den 26 februari 1944.

Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund.

Israel Lagerfelt.

/ Sixten Larsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1944.

6 sand.

Nr 126.

1067 44

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:281 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar ängdende anslag för budgetåret 1944145 till förbättrande a s. 6 i texten