Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsverkets övertagande av vissa ståders förpliktelser beträffande innehavare av befattningar, vilka vid upphörande av rådhusrätterna i samma städer komma att indragas, m. m.

1944-05-09 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1944:128, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsverkets övertagande av vissa ståders förpliktelser beträffande innehavare av befattningar, vilka vid upphörande av rådhusrätterna i samma städer komma att indragas, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128.

1

Nr 128.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1944 kl. 9 fm.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsverkets

övertagande av vissa ståders förpliktelser beträffande

innehavare av befattningar, vilka vid upphörande

av rådhusrätterna i samma städer komma att

indragas, m. m.

(3:e avd.)

I propositionen nr 161 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för den 3 mars 1944,

framlagt förslag rörande statsverkets övertagande av vissa städers förpliktelser

beträffande innehavare av befattningar, vilka vid upphörande av rådhusrätterna

i samma städer komma att indragas m. m.

Enligt 1 § lagen den 17 juni 1932 örn stads och landsbygds förenande i

judiciellt avseende äger Kungl. Maj:t med stadsfullmäktiges samtycke förordna,

att rådhusrätt i stad skall upphöra och staden i judiciellt avseende

förenas med domsaga. Beträffande stad, där länsstyrelsen ej har sitt säte

och i vars rådhusrätt borgmästaren är ensam lagfaren ledamot eller jämte

borgmästaren endast en ledamot finnes som skall vara lagfaren, äger Kungl.

Maj:t, jämlikt 2 § nämnda lag, när borgmästartjänsten är ledig, även utan

stadsfullmäktiges samtycke meddela enahanda förordnande som nyss nämnts,

såframt

1. ändringen med hänsyn till förhållandena i såväl staden som domsagan

finnes vara till gagn för rättsskipningen,

2. statsverket övertager stadens förpliktelser beträffande avlöning och pension

till innehavare av befattning, som genom rådhusrättens upphörande indrages,

samt

3. ändringen icke medför ökad ekonomisk börda eller annan avsevärd

olägenhet för staden.

Filipstad hade den 31 december 1942 ett invånarantal av 5 356 personer.

Staden är belägen inom Färnebo tingslag av Östersysslets domsaga, som

dessutom består av Ölme, Visnums och Väse tingslag. Domsagan hade vid

nyssnämnda tidpunkt 32 077 invånare, varav inom Färnebo tingslag 15 947

personer. Sistnämnda tingslag har tingsställe i Filipstad, varest finnes uppfört

ett äldre tingshus, som föga motsvarar nutida anspråk. Domsagans

kansli är förlagt till Kristinehamn. I Färnebo tingslag hållas årligen tio allmänna

lingssammanlräden och ett sammanträde med tremansnämnd.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 6 sami. Nr 128. t

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 128.

Borgmästartjänsten i Filipstad är vakant sedan senaste innehavaren därav

den 1 januari 1931 avgått med pension. Enligt gällande arbetsordning skall

rådhusrätten och magistraten bestå av, förutom borgmästaren, en lagfaren

förste rådman, en andre rådman samt två extra rådmän. De tre sistnämnda

rådmännen behöva icke vara lagfarna. Tjänsten såsom förste lagfaren rådman

innehaves av Gustaf Simon Carlsson, vilken är född den 22 januari

1890 och erhållit fullmakt å tjänsten år 1923. Andre rådman är förre trafikinspektören

Axel Gyberg, som är född den 12 december 1854 och tillträtt

sin rådmanstjänst år 1917. Skyldighet för dessa två rådmän att avgå vid viss

ålder har icke föreskrivits. Ej heller har i deras fullmakter inryckts stadgande

örn skyldighet att övergå till annan tjänst hos staden. I sådant avseende

är av betydelse att Carlsson, som avlagt juris kandidatexamen, innehar

föreskriven kompetens för att kunna utses till kommunalborgmästare.

Tjänsten såsom lagfaren förste rådman är förenad med en begynnelselön

å 3 030 kronor årligen, vartill komma tre ålderstillägg å vartdera 240 kronor

efter resp. 3, 6 och 9 års tjänstgöring. Därjämte utgår till ifrågavarande rådman

ett årligt belopp av 250 kronor i ersättning för nastad auktionsprovision.

Slutligen äger lagfarne förste rådmannen uppbära vissa sportler, vilka

under åren närmast före år 1937 uppgingo lill i medeltal 480 kronor årligen.

Andre rådmannen åtnjuter årligen ett arvode av 625 kronor jämte ersättning

för mistad auktionsprovision med 250 kronor. Någon utfästelse från

stadens sida om pensionering föreligger icke beträffande de ordinarie rådmännen.

Extra rådmännen, vilka tjänstgöra allenast vid förfall för annan

ledamot av rådhusrätten och magistraten, uppbära ersättning med 10 kronor

för gång.

Befattningarna såsom stadsfiskal, stadsfogde och kronokassör i staden äro

vakanta och uppehållas sedan oktober 1932 på förordnande.

Genom beslut den 19 december 1930 anbefallde Kungl. Maj:t, med föranledande

av cirkuläret till länsstyrelserna den 7 maj 1918 angående anstånd

med åtgärder för återbesättande av vissa borgmästartjänster, länsstyrelsen

i Värmlands län att med ledning av en inom justitiedepartementet upprättad

promemoria föranstalta om utredning, huruvida Filipstad borde i judiciellt

avseende förenas med angränsande domsaga. Till åtlydnad härav förordnade

länsstyrelsen dåvarande landsfogden i länet Erik Ros att verkställa

den påbjudna utredningen. Efter det att den 17 juni 1932 utfärdats förenämnda

lag om stads och landsbygds förenande i judiciellt avseende, förordnade

Kungl. Maj:t genom brev till länsstyrelsen den 19 augusti 1932, att

bestämmelserna i 3 § nämnda lag skulle äga tillämpning i fråga örn den anbefallda

utredningen. Sedan Ros frånträtt uppdraget, förordnade länsstyrelsen

landskamrerare!! Gustaf Heintz att fortsätta och avsluta utredningen.

Utredningsmannen har den 20 maj 1933 avgivit utlåtande i ärendet.

Över utredningen hava yttranden avgivits av de tingshusbyggnadsskyldige

och häradsrätten i Färnebo tingslag samt domhavanden i Östersysslets

domsaga den 27 juni 1933, av stadsfullmäktige och magistraten i Filipstad

den 29 juni resp. den 7 oktober 1933, av länsstyrelsen i Värmlands län den 12

december 1933 och av Svea hovrätt den 16 april 1934 (prop s. 6—9).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128.

3

Med anledning av hovrättens yttrande förklarade Kungl. Majit i beslut

den 18 maj 1934 bland annat, att förenande i judiciellt avseende av staden

Filipstad med Östersysslets domsaga icke borde ifrågakomma före den 1 januari

1939.

Efter det dåvarande departementschefen i november 1937 vid besök i Filipstad

skaffat sig närmare kännedom örn beskaffenheten av såväl rådhusrättens

som häradsrättens lokaler, anbefallde Kungl. Majit genom remiss den 22

november 1937 länsstyrelsen att i ärendet förebringa den ytterligare utredning

som, med hänsyn till då föreliggande förhållanden, kunde erfordras

för bedömande av frågan om Filipstads förenande i judiciellt avseende med

Östersysslets domsaga och Färnebo tingslag, därvid särskilt borde utredas

kostnaden för anskaffande i Filipstad av nya tingslokaler för det med staden

utvidgade tingslaget, samt att inkomma till Kungl. Majit med nämnda utredning

jämte yttranden över densamma av de tingshusbyggnadsskyldige och

häradsrätten i tingslaget, domhavanden i domsagan samt stadsfullmäktige

och magistraten i staden ävensom eget utlåtande.

Till åtlydnad härav har länsstyrelsen med utlåtande den 2 oktober

1939 överlämnat dels en av länsarkitekten Conny Nyquist verkställd, den 1

mars 1939 dagtecknad utredning rörande kostnaderna för nytt tingshus i

Filipstad, utvisande att sagda kostnader beräknats lill lägst 250 000 kronor,

varav själva byggnadskostnaderna till 180 000 kronor, dels ock de anbefallda

yttrandena över utredningen (prop. s. 10—14).

I sitt förnyade utlåtande hemställde stadsfullmäktige bland annat

att statsverket skulle gottgöra staden dess samtliga kostnader för uppläggning

av nya fastighetsböcker.

Statskontoret har den 12 januari 1940 avgivit utlåtande i ärendet,

såvitt angår däri framställda anspråk på ersättning av statsmedel, i händelse

staden skulle förenas med Östersysslets domsaga. I utlåtandet har statskontoret

uttalat, att under angivna förutsättning statsverket principiellt syntes

skyldigt övertaga stadens förpliktelser beträffande avlöningen åt de båda

ordinarie rådmännen. Beträffande beloppet av den ersättning, som därvid

borde utgå, anslöte sig statskontoret till vad utredningsmannen anfört. .Rådmannen

Carlsson borde sålunda tillerkännas årlig gottgörelse med (3 030 +

720 + 250 =) 4 000 kronor jämte ersättning för mistade sportler, beräknade

lill 300 kronor, samt rådmannen Gyberg med (625 + 250 =) 875 kronor för

år. Nämnda belopp, varå dyrtidstillägg icke skulle utgå, torde böra anvisas

från allmänna indragningsstaten. Vidare borde föreskrivas att ersättningen

till Carlsson icke skulle utgå, därest han utsåges till kommunalborgmästare

i Filipstad eller i annan stad eller till ledamot av annan rådhusrätt och magistrat.

Härutöver har ämbetsverket i sitt utlåtande berört stadens anspråk på ersättning

av kostnader för uppläggande av nya fastighetsböcker ävensom frågan

örn befrielse för staden från skyldighet att inlösa sig i det nuvarande

tingshuset.

Slutligen hava stadsfullmäktige inkommit till Kungl. Majit med

utdrag nr protokoll fört vid dess sammanträde den 2 september 1943.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets utlåtande nr 128.

Departementschefen har i detta ärende för egen del anfört följande.

Frågan om Filipstads förenande i judiciellt avseende med domsaga har

varit svävande sedan lång tid tillbaka. Det långa dröjsmålet med ärendets avgörande

har föranletts av olika skäl. Den först verkställda utredningen utvisade,

att landsrättsförläggning icke lagligen kunde mot stadsfullmäktiges

bestridande ske före den 1 januari 1939, då stadens rätt att uppbära bouppteckningsavgifter

upphörde, för så vitt ej statsverket holle staden skadeslös

för förlusten av ifrågavarande avgifter. Då ett dylikt åtagande ej ansågs böra

ske, förklarade, som förut nämnts, Kungl. Hajd den 18 maj 1934 att stadens

förenande med domsaga ej borde ifrågakomma före år 1939. Sedermera har

ärendets avgörande uppehållits därav att en landsrättsförläggning ansågs

komma alt aktualisera frågan örn uppförande av nytt tingshus i Filipstad

för Färnebo tingslag, vari staden avses skola uppgå, i stället för tingslagets

nuvarande i synnerligen otillfredsställande skick varande tingshus. Sistnämnda

förhållande har beaktats vid den av min företrädare i ämbetet i november

1937 anbefallda nya utredningen i ärendet, som förelåg i slutremitterat

skick först i januari 1940.

Såsom av handlingarna i ärendet framgår, föreligga olika meningar huruvida

de i 2 § lagen 17 juni 1932 örn stads och landsbygds förenande

i judiciellt avseende angivna förutsättningarna för meddelande mot stads

bestridande av förordnande örn dess uppgående i domsaga i förevarande

tall löreligga. Stadsfullmäktige hava med stöd av egen utredning i ärendet

gjort gällande att så icke är fallet, enär en förening med Färnebo tingslag

skulle för staden medföra dels ökad ekonomisk börda, dels ock, därest

kansliet för Östersysslets domsaga ej förlädes till staden, avsevärd olägenhet.

Länsstyrelsen och Svea hovrätt hava däremot hävdat den motsätta

ståndpunkten, varvid hovrätten dock uttalat viss tvekan med hänsyn

till svårigheten att för närvarande beräkna kostnaderna för uppförande av

nytt tingshus i det med staden utvidgade tingslaget. Enligt min mening

skulle den avsedda föreningen mellan staden och Östersysslets domsaga

komma att lända rättsskipningen till gagn i såväl staden som domsagan. Vitsord

synes mig även böra tillerkännas länsstyrelsens och hovrättens på en

ingående granskning av utredningen grundade uppfattning att förändringen

jämväl kommer att bliva för staden ekonomiskt fördelaktig. Det förefaller

ock ligga i sakens natur att stadens kostnader för ombesörjande av endast

administrativa och kommunala uppgifter böra kunna ordnas på ett sådant

sätt, att de bliva lägre än kostnaderna för ombesörjande av såväl dessa som

de judiciella uppgifterna. Då en ny utredning i ärendet icke lärer komma

att vederlägga denna slutsats, har jag icke funnit anledning att, på sätt staden

i sin sista inlaga i ärendet hemställt, föranstalta därom.

Åtskilliga skäl hava anförts för förflyttning av Östersysslets domsagas

kansli till Filipstad sedan staden förenats med domsagan. Med slutlig prövning

av denna fråga synes dock böra anstå, till dess ombyte å häradshövdingbefattningen

härnäst inträffar. De av staden påvisade olägenheterna,

därest domsagokansli ej dit förlägges, torde emellertid komma att avsevärt

minska, om särskild inskrivningsdomare förordnas för staden. Sedan sportelsystemet

numera avlösts såsom avlöningsform för häradshövdingarna, anser

jag intet hinder i och för sig föreligga för en sådan anordning, därvid förordnandet

såsom inskrivningsdomare lämpligen hör anförtros kommunalborgmästaren,

såvida han innehar erforderlig kompetens härför. Med hänsyn

till det anförda torde avsevärd olägenhet ej uppkomma för staden genom dess

förenande med Östersysslets domsaga. Jag finner därför förordnande härom

kunna och böra mot stadens bestridande meddelas. Det kan ej anses stå i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128.

5

överensstämmelse med de av statsmakterna antagna grundsatser för rättsskipningens

framtida ordnande i städerna att utan tvingande skäl upprätthålla

egen jurisdiktion för ett samhälle av så ringa storlek som Filipstad.

Från stadens sida har hemställts örn uppskov med landsrättsförläggningen

till dess en sådan omreglering av domsagorna i östra Värmland kunde

komma lill stånd, att staden med säkerhet kunde påräkna att bliva kansliort

för den domsaga vari den skulle ingå. Enligt min uppfattning föreligger

av denna orsak ingen anledning till uppskov med ärendets avgörande. Filipstad

kan nämligen icke lämpligen förenas med annat tingslag än Färnebo.

Och sedan Kristinehamns stad numera nått sådan storlek att den torde

komma att bibehållas vid egen jurisdiktion, lärer icke böra ifrågakomma att

äventyra Östersysslets nu till sin omfattning lämpliga domsagas bestånd genom

utbrytning därur av Färnebo tingslag med Filipstad. Snarare skulle

uppskov med stadens landsrättsförläggning vara motiverat med hänsyn till

tingshusfrågans läge i Färnebo tingslag. För lösandet av denna fråga, som ej

tål något längre uppskov, är emellertid nödvändigt att fastslå tingslagets

blivande omfattning. På grund härav anser jag att beslut i sådant avseende

snarast bör meddelas. Intill dess nytt tingshus blir uppfört för tingslaget, lärer,

såsom de senaste yttrandena i ärendet utvisa, det nuvarande tingshuset

kunna provisoriskt användas jämväl för det utvidgade tingslaget. Att staden

under sådana förhållanden icke bör betungas med kostnad för inlösen i det

nuvarande tingshuset anser jag självfallet. Stadens önskemål örn utökning av

antalet rättegångstillfällen vid häradsrätten torde böra beaktas genom anordnande

av tingssammanträden nied tremansnämnd till samma antal som

det nuvarande antalet allmänna tingssammanträden eller tio örn året. Upphörandet

av stadens egen jurisdiktion lärer i och för sig icke medföra någon

ändring beträffande ägande- och dispositionsrätten till magistratens lönejordar.

Återstår att taga ställning till stadens förbehåll om ersättning av statsmedel

för nedlagda kostnader för uppläggandet av nya fastighetsböcker för

staden. Detta ersättningsanspråk har av billighetsskäl understötts av statskontoret.

Enligt vad jag inhämtat har arbetet med fastighetsböckernas uppläggande

avslutats och böckerna äro upplagda enligt lösbladssystem med låsanordning.

Uppläggandet av de nya böckerna torde hava erfordrats med hänsyn

till det skick, vari stadens äldre fastighetsböcker befunnit sig, varför

övergången till det nya systemet framstår såsom ändamålsenlig, särskilt som

även i domsagan omläggningen av fastighetsböckcrna numera är verkställd

beträffande samtliga fastigheter. Frågan huruvida ersättning av statsmedel

skäligen bör utgå för de kostnader, som staden fått vidkännas för de nya

fastighetsböckernas uppläggande, synes mig böra bedömas i samband med

spörsmålet örn förordnande av särskild inskrivningsdomare för staden. Därest

särskild inskrivningsdomare förordnas och staden således beträffande

inskrivningsväsendet kommer att i viss mån bestå som en självständig enhet,

kunna de billighetsskäl, som eljest kunna åberopas för gottgörelse till staden,

icke tillmätas samina betydelse som för det fall att staden helt införlivas med

domsagan. Skulle särskild inskrivningsdomare ej komma att förordnas, torde

skäligen det av staden i förevarande avseende bekostade arbetet — vilket

eljest måst utföras genom domhavandens försorg — böra ersättas i den

mån särskilda kostnader därav föranletts. Denna ersättning synes, såsom

statskontoret förordat och i likhet med vad som skei! vid staden Arbogas

landsrättsförläggning, böra bestridas från de under andra huvudtiteln för

nästkommande budgetår beviljade anslagen till ''Häradsrätterna: Anskaffande

av nya fastighetsböcker för landet’ och ''Häradsrätterna: Uppläggande

av nya fastighetsböcker för landet’, från det förra anslaget i vad angår kost
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128.

6

naden för bokband och blanketter samt från det senare anslaget så vitt avser

andra utgifter. Därest särskild inskrivningsdomare ej skulle komma att

förordnas för staden, är det min avsikt att, under förutsättning att riksdagen

icke uttalar någon erinran häremot, hos Kungl. Maj:t förorda till ersättande

de utgifter som staden styrker sig hava haft i förevarande hänseende.

Jag ämnar alltså föreslå Kungl. Majit att utfärda föreskrift örn upphörande

av rådhusrätten och magistraten i Filipstad samt om stadens förenande i

judiciellt avseende med Färnebo tingslag av Östersysslets domsaga. Dessförinnan

måste emellertid riksdagens samtycke utverkas till att rådmännen

Carlssons och Gybergs löneförmåner överföras å statsverket. Mot vad utredningsmannen

och statskontoret härutinnan föreslagit föreligger från min sida

ingen erinran.

I detta sammanhang torde vidare böra omnämnas, att stadens införlivning

med Östersysslets domsaga synes böra, på sätt 1937 års domsagoutredning

förutsatt, medföra att Kungl. Majit, med begagnande av riksdagens i sådant

avseende lämnade bemyndigande, uppflyttar domsagan från lönegrupp II

till lönegrupp III.

Hudiksvall hade den 31 december 1942 ett invånarantal av 7 449 personer.

Staden omgives av Bergsjö och Forssa tingslag av Norra Hälsinglands domsaga,

som dessutom består av Delsbo tingslag. Invånarantalet i domsagan vid

nyssnämnda tidpunkt utgjorde 34 961 personer, därav 24 852 personer inom

Bergsjö och Forssa tingslag. Detta tingslag har tingsställe i eget inom Hudiksvall

beläget tingshus, vilket även inrymmer lokaler för domsagans kansli

samt bostadsvåning för häradshövdingen. I tingslaget hållas årligen tio allmänna

tingssammanträden och ett sammanträde med tremansnämnd.

Borgmästartjänsten i Hudiksvall är vakant sedan den 21 november 1941.

Enligt den 9 mars 1917 av Kungl. Majit fastställd arbetsordning skall rådhusrätten

och magistraten i staden utgöras av, förutom borgmästaren, en förste

rådman, som skall vara lagfaren, och en andre rådman, som icke behöver

vara lagfaren. Därjämte skall finnas en extra rådman. Förste rådmanstjänsten

innehaves av Ernst Georg von Post, vilken är född den 17 april 1875 och erhållit

fullmakt å tjänsten år 1908. Andre rådmanstjänsten uppehälles för närvarande

allenast på förordnande. Extra rådman är Carl August Nils Toll, vilken

är född den 31 mars 1879 och utsetts till innehavare av ifrågavarande

tjänst år 1917. Någon utfästelse från stadens sida örn pensionering av nämnda

rådmän föreligger icke, och skyldighet har icke föreskrivits för någon av

dem att vid viss ålder avgå från tjänsten. Ej heller har för dem stadgats skyldighet

att övergå till annan tjänst hos staden. Med hänsyn till deras ålder

anses sådan övergång för övrigt icke kunna komma i fråga, ehuru båda innehava

föreskriven kompetens för att kunna utses till kommunalborgmästare.

Toll är jämväl kronokassör i staden, från vilken befattning han är skyldig

avgå vid fyllda 67 år mot åtnjutande av pension.

Enligt fastställd avlöningsstat åtnjuter förste rådmannen en årlig lön av

2 000 kronor jämte dyrtidstillägg enligt av stadsfullmäktige fastställda grunder.

Nämnda tillägg utgick i november 1941 — omedelbart innan von Post

tillträdde ännu gällande förordnande å borgmästartjänsten i staden — med

99 kronor 31 öre för månad eller sålunda med 1 191 kronor 72 öre om året.

Såsom förste rådman äger von Post årligen vidare uppbära ett ålderstillägg

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128.

7

å 500 kronor ävensom ett personligt lönetillägg å likaledes 500 kronor. Slutligen

är förste rådmannen tillförsäkrad viss sportelinkomst mot skyldighet att

hålla skrivhjälp och skrivmaskin. Därest sportlerna något år icke skulle uppgå

till 5 000 kronor, är staden skyldig att lämna kontant ersättning, motsvarande

skillnaden mellan den verkliga sportelinkomsten och 5 000 kronor. Extra rådmannen

åtnjuter ett årligt arvode av 300 kronor, därå dyrtidstillägg icke utgår.

— I egenskap av kronokassör uppbär Toll en årlig lön av 3 600 kronor

jämte tre ålderstillägg, vartdera å 250 kronor. Dyrtidstillägg utgår å lönen

jämte visst provisionsbelopp med omkring 1 000 kronor för år. Därutöver åtnjuter

kronokassören mot skyldighet att hålla skrivbiträde m. m. sportler,

varav behållningen under åren 1938—1941 i medeltal uppgick till 2 400 kronor

årligen.

På grund av Kungl. Maj:ts beslut den 12 december 1941 har genom länsstyrelsens

i Gävleborgs län försorg utredning ägt rum rörande Hudiksvalls

förenande i judiciellt avseende med domsaga. Utredningen, som verkställts

jämlikt 3 § förenämnda lag den 17 juni 1932 och särskilt behandlat de i

nämnda paragraf angivna frågor, har jämlikt länsstyrelsens uppdrag utförts

av borgmästaren i Söderhamn Axel Bäckman.

Utredningsmannen har i maj 1943 avgivit utlåtande i ämnet.

Över utredningen i dess helhet hava yttranden avgivits av stadsfullmäktige

och magistraten i Hudiksvall, av de tingshusbyggnadsskyldige i domsagans

båda tingslag, häradsrätten i Bergsjö och Forssa tingslag samt häradshövdingen

i domsagan, av länsstyrelsen i Gävleborgs län och av Svea

hovrätt (prop. s. 20—22).

Statskontoret har den 15 februari 1944 avgivit utlåtande i ärendet,

såvitt avser ersättning av statsmedel till befattningshavare vilkas tjänster vid

upphörande av rådhusrätten och magistraten komme att indragas. I utlåtandet

har statskontoret uttalat, att under angivna förutsättning statsverket syntes

skyldigt övertaga allenast stadens avlöningsförpliktelser beträffande von

Posts och Tolls rådmansbefattningar. I likhet med hovrätten och på av hovrätten

anförda skäl funne statskontoret uteslutet att Toll skulle beredas ersättning

av statsmedel även på grund av indragning av den av honom innehavda

kronokassörsbefattningen.

Rörande bestämmandet av den till von Post utgående ersättningen har

statskontoret uttalat att dennes fasta löneinkomster å rådmanstjänsten,

(2 000 + 500 + 500 + 5 000 =) 8 000 kronor, borde minskas med hans egna

omkostnader för skrivhjälp, vilka kunde uppskattas till 1 200 kronor för år.

von Posts behållna inkomster å tjänsten uppginge sålunda till 6 800 kronor

årligen. Dyrtidstillägg utginge till von Post enligt av stadsfullmäktige fastställda

grunder å ett belopp av intill 7 000 kronor. Då emellertid vid bestämmandet

av statens framtida ersättningsskyldighet en tillämpning av de av

staden beslutade beräkningsgrunderna för dyrlidstillägget torde komma att

stöta på vissa praktiska svårigheter, hade statskontoret övervägt möjligheten

att anpassa ersättningen för de rörliga förmånerna enligt grunderna för statliga

tilläggsförmåner. Ämbetsverket hade därvid kommit lill den uppfattningen.

att ett tillägg av 15 procent å von Posts behållna inkomster å rådmanstjänsten,

beräknat efter samma grunder som gällde för rörligt tillägg

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 128.

å avlöning till statliga befattningshavare, måste anses utgöra en skälig gottgörelse

i förevarande hänseende. Inalles skulle von Post sålunda beredas

gottgörelse av statsmedel med ett belopp av 6 800 kronor för år jämte rörligt

tillägg därå enligt för statliga befattningshavare gällande grunder. Ytterligare

dyrtidskompensation i form av kristillägg skulle därvid icke ifrågakomma.

— Den årliga ersättningen till Toll syntes böra bestämmas till 300 kronor,

motsvarande honom tillkommande arvode å rådmansbefattningen. Ifrågavarande

ersättningsbelopp — frånsett det rörliga tillägget — torde böra

anvisas att utgå från allmänna indragningsstaten.

Departementschefen har i nu ifrågavarande ärende för egen del

anfört följande.

Av den i ärendet verkställda utredningen framgår otvetydigt, såsom ock i

de över densamma avgivna yttrandena bekräftats, att de i 2 § förenämnda

lag den 17 juni 1932 angivna förutsättningarna för meddelande av förordnande

om staden Hudiksvalls förenande i judiciellt avseende med Norra

Hälsinglands domsaga föreligga. Det är också min avsikt att föreslå Kungl.

Majit utfärda föreskrift härom. Först i samband därmed lärer ställning böra

tagas till den i ärendet uppkomna frågan om skyldighet för staden att utgiva

viss engångsersättning till Bergsjö och Forssa tingslag. Stadens införlivande

med domsagan föranleder ock, att Kungl. Majit synes böra taga under övervägande

huruvida domsagan bör uppflyttas från lönegrupp III till lönegrupp

IV.

Innan förordnande om stadens förenande med domsagan kan meddelas,

måste riksdagens samtycke utverkas till att statsverket övertager stadens förpliktelser

beträffande avlöningen till befattningshavare, vilkas tjänster vid

rådhusrättens upphörande komma att indragas. I likhet med hovrätten och

statskontoret finner jag skyldighet i sådant avseende föreligga i avseende å

rådmännen von Post och Toll, beträffande den sistnämnde dock allenast i

hans egenskap av extra rådman. Mot de av statskontoret föreslagna ersättningsbeloppen

har jag intet att erinra.

Efter propositionens avlämnande har till statsutskottet överlämnats en

den 25 april 1944 dagtecknad, inom justitiedepartementet upprättad promemoria

angående dgrtidstillägg å gottgörelse från allmänna indragningsstaten

till rådmannen i Filipstad G. S. Carlsson av i huvudsak följande lydelse.

I propositionen till riksdagen den 3 mars 1944, nr 161, har Kungl. Majit

föreslagit riksdagen medgiva, bland annat, att till rådmannen i Filipstad Simon

Carlsson finge fr. o. m. den dag, då föreskrift örn stadens förenande i

judiciellt avseende med Östersysslets domsaga trädde i kraft, från allmänna

indragningsstaten under återstående livstiden utbetalas årlig gottgörelse med

4 300 kronor, med iakttagande av att å förmånen dgrtidstillägg icke skulle

utgå.

Den föreslagna gottgörelsen innefattar, enligt vid tiden för propositionens

författande föreliggande uppgifter, ersättning för:

lön med ålderstillägg.................................... kronor 3 750

Knistad auktionsprovision ................................ » 250

sportelbehållning ...................................... » 300

. kronor 4 300.

I skrivelse till justitiedepartementet den 15 april 1944 har emellertid Carlsson

upplyst, att han även åtnjöte dyrtidstillägg å sin lön, samt hemställt att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128.

9

gottgörelse måtte beredas honom härför. Carlsson har jämväl förmenat att,

med hänsyn till den 1 juli 1943 inträdd förhöjning i vissa lösenbelopp, sportelersättningen

vore för lågt beräknad.

Med anledning av skrivelsen har från drätselkammaren i Filipstad införskaffats

utredning, utvisande att Carlsson, i likhet med stadens övriga befattningshavare,

sedan 1 januari 1940 uppbär dyrtidstillägg enligt det s. k. ramavtalet

å sin kontanta lön. Tillägget utgår sedan 1 augusti 1942 med 20,7 %

samt beräknas för Carlssons del å ett belopp av 3 750 kronor.

Åren 1940—1943 har Carlsson i dyrtidstillägg uppburit:

år 1940 .............................................. kronor 166: 98

» 1941.............................................. » 400: 50

» 1942 .............................................. » 698: 52

» 1943 .............................................. » 776: 25

eller i medeltal 510: 58 kronor om året. Under förutsättning att dyrtidstilllägget

förblir oförändrat jämväl under år 1944 blir medelbeloppet för år

intill Vi 1945, då rådhusrätten kan väntas indragen, 563: 71 kronor.

Det synes rimligt att Carlsson beredes gottgörelse av statsmedel jämväl för

utgående dyrtidstillägg. Denna gottgörelse synes lämpligen — på sätt föreslagits

i ett motsvarande ärende beträffande en befattningshavare vid rådhusrätten

i Hudiksvall (se prop. nr 161, s. 22 o. 23) — böra avpassas till

grunderna för det statliga rörliga tillägget. Det belopp, varå rörligt tillägg

skulle beräknas, synes skäligen böra bestämmas till 4 000 kronor, varvid

tillägget tills vidare skulle utgå med 600 kronor om året. Alternativt synes

kunna övervägas att låta det rörliga tillägget utgå å hela den föreslagna gottgörelsen,

4 300 kronor, då tilläggsbeloppet komme att utgöra 645 kronor örn

året.

Med hänsyn till innehållet av ovannämnda, till utskottet överlämnade promemoria

torde till rådmannen i Filipstad G. S. Carlsson utöver vad Kungl.

Maj:t föreslagit böra utgå gottgörelse i form av rörligt tillägg å ett årligt

belopp av 4 000 kronor.

Vad departementschefen i övrigt anfört beträffande landsrättsförläggning

av städerna Filipstad och Hudiksvall och därmed sammanhängande ersättningsfrågor

föranleder icke någon erinran från utskottets sida. I samband med

beslut örn förenande av ifrågavarande städer med domsaga torde på sedvanligt

sätt böra tagas under omprövning, huruvida icke de till städerna

från anslag under sjunde huvudtiteln utgående ersättningarna av 139 kronor

62 öre respektive 76 kronor 78 öre för förlorade tullfriheter kunna indragas.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må medgiva

a) att till rådmännen i Filipstad Gustaf Simon Carlsson

och Axel Gyberg må från och med den dag, då föreskrift örn

stadens förenande i judiciellt avseende med östersysslets

domsaga träder i kraft, från allmänna indragningsstaten under

deras återstående livstid utbetalas årlig gottgörelse, till

Carlsson med 4 300 kronor, skolande rörligt tillägg enligt för

statliga befattningshavare gällande grunder men icke kristill
llihang

lill riksdagens protokoll 19U. 0 sami. Nr t‘IS. •>

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 128.

lägg utgå å högst 4 000 kronor av nämnda belopp, samt till

Gyberg med 875 kronor, därå dyrtidstillägg icke skall utgå,

med iakttagande av att, därest Carlsson skulle övergå till ordinarie

befattning i statens tjänst eller utses till kommunalborgmästare

i Filipstad eller i annan stad eller till ledamot av

annan rådhusrätt och magistrat, han ej vidare skall åtnjuta

berörda gottgörelse,

b) att till rådmännen i Hudiksvall Ernst Georg von Post

och Carl August Nils Toll må från och med den dag, då föreskrift

örn stadens förenande i judiciellt avseende med Norra

Hälsinglands domsaga träder i kraft, från allmänna indragningsstaten

under deras återstående livstid utbetalas årlig

gottgörelse, till von Post med 6 800 kronor, därå rörligt

tillägg enligt för statliga befattningshavare gällande grunder

men icke kristillägg skall utgå, och till Toll med 300 kronor,

därå dyrtidstillägg icke skall utgå.

Stockholm den 9 maj 1944.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i Malmö,

Oscar Olsson, Pauli, Gränebo, Lindström, Sven Larsson, Bernhard Nilsson, Holmström,

Heiding, Karl Andersson och Emil Petersson; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Skoglund i Doverstorp, Svensson i Grönvik,

Bergström, Andersson i Prästbol, Danielsson, Ward, Isacsson, Pettersson i Dahl, Andersson

i Malmö, Åkerström och Eriksson i Frägsta.

Stockholm 1944. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

. 441864

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:288 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsverkets övertagande av vissa städers förpliktelser beträffande innehavare av befa a1 i texten