Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till statens järnvägars personals idrottsoch friluftsverksamhet.
1944-05-09 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1944:129, Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till statens järnvägars personals idrottsoch friluftsverksamhet.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 129.
1
Nr 129.
Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1944 kl. 10 fm.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till statens
järnvägars personals idrotts- och friluftsverksamhet.
(4:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
H. Ericsson m. fl. (I: 54) och den andra inom andra kammaren av herr E.
Gustafsson i Bogla m. fl. (II: 108), har hemställts, att riksdagen måtte till
statens järnvägars idrottsförbunds verksamhet för år 1944 bevilja ett anslag
av 5 000 kronor, att utgå av statens järnvägars driftsmedel.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda yrkande, får utskottet
hänvisa till motionen II: 108.
Genom beslut den 22 december 1943 har Kungl. Maj:t förklarat av järnvägsstyrelsen
gjord framställning örn bidrag med 5 000 kronor av trafikmedel till
statens järnvägars idrottsförbund icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Vidare må erinras att årligen anslås betydande belopp av tipsmedel till idrottens
främjande i form av bidrag till olika idrottsorganisationer. Medlen utgå
från fonden för idrottens främjande, till vilken avsättningsanslag anvisas under
tionde huvudtiteln. För nästa budgetår föreslås ett avsättningsanslag av
1 800 000 kronor.
Från riksidrottsförbundet har i anledning av motionerna vitsordats, att det
betydelsefulla arbete, som personalen vid statsbanorna utför och som ofta
kräver en enastående stor precision och koncentration, utgör en stark motivering
för att denna personal beredes all möjlig idrottslig övning. Å andra
sidan har från förbundet påvisats de möjligheter, som i olika avseenden förelåge
att från förbundet erhålla stöd för idrottsverksamheten även vid statens
järnvägar, varjämte försäkrats, att eventuella framställningar därom skulle
bliva välvilligt behandlade. Vad angår den i motionen omnämnda friluftsverksamheten
med lägerveckor, fjällresor o. s. v. har från riksidrottsförbundet
erinrats, att medel för dylika ändamål torde kunna erhållas från fonden
för friluftslivets främjande samt att statsbanepersonalen i detta avseende vore
särskilt gynnad genom sina möjligheter att erhålla fria resor.
Utskottet underskattar icke det värde en bland statsbanornas personal i
sunda former bedriven idrottsverksamhet kan ha även för företaget som sådant.
Utskottet har ej heller förbisett, att vissa enskilda företag plägat understödja
liknande strävanden bland sina anställda. Även telegrafstyrelsen har
i enstaka fall lämnat dylika bidrag, nämligen förutom ett i motionen omliiliang
till riksdagens protokoll 1944. 6 sami. Nr 129—131.
Utskottet.
1
2
Statsutskottets utlåtande nr 129.
nämnt engångsbidrag på 10 000 kronor till en idrottsplats för personalen vid
telegrafverkets verkstad i Nynäshamn, ett årligt bidrag på cirka 2 000 kronor
till telegrafverkets idrottsförening i Stockholm, vilket senare bidrag emellertid
kan vara diskutabelt ur synpunkten av en enhetlig behandling av uppkommande
frågor om bidrag till liknande sammanslutningar vid andra statliga
verk.
Den verksamhet, som utövas av statens järnvägars idrottsförbund, kan
tvivelsutan likaväl som det arbete, vilket utföres av andra dylika till gagn
för de anställdas andliga och fysiska fostran verkande sammanslutningar,
vara förtjänt av all uppmuntran. De skäl, som tala för att genom statliga
bidrag i särskild ordning stödja idrotten vid statens järnvägar, torde emellertid
med ungefärligen samma styrka kunna åberopas beträffande ett mycket
stort antal andra statliga företag, verk och personalkårer av skiftande slag.
Det i motionerna framförda spörsmålet är alltså statsfinansiellt sett ganska
vittutseende. På grund härav får utskottet avstyrka motionerna. Utskottet
hemställer därför,
att motionerna I: 54 och II: 108 icke må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 9 maj 1944.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i Malmö,
Oscar Olsson, Pauli, Gränebo, Lindström, Sven Larsson, Bernhard Nilsson, Holmström,
Heiding, Karl Andersson och Emil Petersson; samt
från andra kammaren: herrar Törnkvist, Skoglund i Doverstorp, Svensson i Grönvik,
Bergström, Andersson i Prästbol, Danielsson, Ward, Isacsson, Pettersson i Dahl, Andersson
i Malmö, Åkerström och Eriksson i Frägsta.
Reservation
av herrar Oscar Olsson, Pauli, Ward, Andersson i Malmö och Åkerström,
vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:
»Det
plägar som bekant ej sällan förekomma att mera socialt vidsynta enskilda
företag ekonomiskt stödja även idrottsliga sammanslutningar bland personalen
i självklar insikt örn gagnet därav ej endast för de anställda själva utan
även indirekt för det egna företaget. Ganska naturligt synes det därför, att
Statsutskottets utlåtande nr 129.
3
ledningen för ett i moderna affärsmässiga former arbetande statligt företag
av den stora omfattning, som statens järnvägar har, också önskar förfoga
över ett mindre belopp för att befrämja liknande strävanden bland statsbanepersonalen.
Från riksidrottsförbundet har för utskottet vitsordats, att det
betydelsefulla arbete, som statsbanepersonalen utför och som ofta kräver en
enastående precision och koncentration, utgör en stark motivering för att
nämnda personal beredes all möjlig övning. Telegrafstyrelsen har redan tidigare
i enstaka fall lämnat dylika bidrag, nämligen förutom ett i motionerna
omnämnt engångsbidrag på 10 000 kronor till en idrottsplats för personalen
vid telegrafverkets verkstad i Nynäshamn ett årligt bidrag på cirka 2 000
kronor till telegrafverkets idrottsförening i Stockholm.
I betraktande särskilt av att en av järnvägsstyrelsen gjord framställning om
ett anslag från trafikmedel på 5 000 kronor till statens järnvägars idrottsförbund
så sent som den 22 december 1943 avslagits av Kungl. Maj:t, kan utskottet
visserligen ej tillstyrka motionerna. Utskottet anser dock det i dem
framförda spörsmålet vara av den principiella vikt, att frågan bör göras till
föremål för förnyat övervägande med tagen hänsyn till dess konsekvenser beträffande
statsförvaltningen i övrigt. Sannolikt skall det visa sig, att ett ekonomiskt
stöd av idrotten för statsförvaltningen i allmänhet av statsfinansiella
hänsyn icke kan utsträckas utöver de bidrag, som kunna lämnas genom
riksidrottsförbundet. Vad däremot de stora affärsverken beträffar torde utredningen
måhända komma att visa, att vederbörande verksledningar icke
böra vara helt uteslutna från att även ekonomiskt kunna uppmuntra idrottsliga
strävanden bland sina personalkårer, varigenom ju också vissa garantier
kunna uppnås för att dessa strävanden erhålla en sund inriktning.
Med åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
utredning rörande lämpligheten av och möjligheten för att i
begränsad utsträckning och främst beträffande de affärsdrivande
verken ekonomiskt stödja idrottsliga strävanden bland
de statsanställda.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.