Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt statsgaranti för exportkredit.

1944-05-19 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1944:141, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt statsgaranti för exportkredit.

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 141.

Nr 141.

Ankom till riksdagens kansli den 19 maj 1944 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt

statsgaranti för exportkredit.

(l:a avd.)

I propositionen nr 159 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 3 mars 1944, föreslagit

riksdagen medgiva, att svenska staten må, i överensstämmelse med nu

gällande bestämmelser, under tiden till och med utgången av budgetåret

1944/45 till belopp av högst 300 miljoner kronor — däri inräknade de belopp,

vartill garantier beviljats eller före utgången av nu löpande budgetår

beviljas — iklädas betalningsansvar för till utlandet försålda inhemska alster

av industri, jordbruk och fiske.

Med anledning av Kungl. Maj:ts i proposition den 17 mars 1933, nr 245,

framställda förslag medgav riksdagen (skr. nr 346), att, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad chefen för handelsdepartementet till statsrådsprotokollet

över handelsärenden för nämnda dag anfört och med iakttagande av

de synpunkter, vilka av särskilda utskottet i dess utlåtande nr 4 framhållits,

samt enligt de närmare bestämmelser, som kunde bliva av Kungl. Maj:t

meddelade, svenska staten finge under tiden till och med utgången av budgetåret

1933/34 till belopp av högst 75 miljoner kronor iklädas betalningsansvar

för exportkrediter för till utlandet försålda inhemska alster av industri,

jordbruk och fiske.

Genom förordning den 26 juni 1933 (nr 429) meddelade Kungl. Maj:t i

anledning av riksdagens beslut föreskrifter angående statsgaranti för exportkredit

m. m., därvid bland annat stadgades, att prövning och avgörande av

frågor om dylik garanti skulle ankomma på en av Kungl. Majit utsedd nämnd,

exportkreditnämnden. Instruktion för denna nämnd utfärdades samma dag

(nr 430).

Efter förslag av Kungl. Majit lämnade sedermera 1934—1938 års riksdagar

fortsatta bemyndiganden för beviljande av statlig exportkreditgaranti under

budgetåren 1934/35—1938/39 på i huvudsak oförändrade villkor, dock

att sammanlagda garantibeloppet ej fick överstiga 35 miljoner kronor.

I samband med vissa andra åtgärder till den svenska exportens främjande

föreslog Kungl. Majit i proposition den 17 februari 1939, nr 117, viss utvidgning

av den statliga exportkreditgarantiverksamheten. Med bifall till

detta förslag medgav 1939 års lagtima riksdag (skr. nr 214), att svenska

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr lil.

13

staten finge, i huvudsaklig överensstämmelse med av chefen för handelsdepartementet

i statsrådsprotokollet över handelsärenden för sistnämnda dag

angivna riktlinjer, under tiden till och med utgången av budgetåret 1941/42

iklädas exportkreditgaranti till belopp av högst 60 miljoner kronor, däri

inberäknade de belopp, vartill garantier beviljats eller kunde komma att före

utgången av budgetåret 1938/39 beviljas.

Genom kungörelse den 26 maj 1939 (nr 214) utfärdade Kungl. Maj:t i anslutning

till riksdagens beslut nya bestämmelser angående statsgaranti för

exportkredit.

Genom beslut vid 1941 års riksdag höjdes nyssnämnda belopp till 100 miljoner

kronor.

Efter förslag av Kungl. Maj:t vid 1942 års riksdag bar riksdagen lämnat

fortsatt bemyndigande för beviljande av statlig exportkreditgaranti under

tiden till och med utgången av budgetåret 1943/44 på i huvudsak oförändrade

villkor. Det högsta tillåtna garantibeloppet fastställdes emellertid till 300 miljoner

kronor, därvid maximeringsbestämmelsen jämväl i övrigt erhöll en något

ändrad innebörd.

Den 19 juni 1942 utfärdade Kungl. Maj:t kungörelse (nr 425) i anslutning

till riksdagens beslut.

I en den 11 januari 1944 dagtecknad promemoria har exportkreditnämnden

framhållit, att fortsatt bemyndigande för nämnden att bevilja statsgaranti

för exportkredit vore av behovet påkallat. Nämnden anser sig icke böra föreslå

någon ändring i de bestämmelser, som reglera verksamheten.

Exportkreditnämnden framhåller, att det sammanlagda beloppet av utfärdade

garantier den 31 december 1943 uppgick till i runt tal 132 miljoner kronor,

varjämte garantier beviljats men ännu ej utfärdats till belopp av 3 miljoner

kronor. Av den författningsenligt möjliga garantigivningen å 300 miljoner

kronor hade följaktligen vid senaste årsskifte utnyttjats 135 miljoner kronor.

Av det maximala garantibeloppet syntes, under den tid den nya författningen

vore avsedd att gälla, minst 67 miljoner kronor behöva reserveras för nuvarande

engagement. Den nya garantigivningen under återstoden av kriget

syntes kunna rymmas inom ett garantibelopp av ett eller annat 10-tal miljoner

kronor, varför alltså, om nuvarande maximum bibehölles, för garantigivning

efter krigets slut skulle finnas disponibelt ett garantibelopp av omkring 200

miljoner kronor.

Nämnden anför härefter bland annat följande.

I vilken utsträckning garantier komma att efterfrågas efter krigets slut kan

icke förutses. Garantigivningens omfattning torde emellertid i hög grad bliva

beroende av de särskilda riktlinjer för exportkreditnämndens verksamhet,

vilka kunna komma att uppdragas, och väsentligen betingas av den framtida

ekonomiska politiken. Nämnden anser sig därför icke kunna framlägga något

förslag om ändring av nu gällande högsta ansvarsbelopp, utan finner det

riktigast att frågan om ansvarsbeloppets storlek underställes statsorgan, vilka

äga bättre förutsättningar än nämnden att allsidigt bedöma garanlibeliovets

sannolika omfattning. Nämnden vill endast framhålla, alt en mera rik variation

av garanliformer än tidigare kan komma att visa sig önskvärd, vilket i sin tur

torde föranleda en ökad efterfrågan på garanti.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 141.

Utskottet.

Vad angår den tidrymd, för vilken författningen skall gälla, synes det

nämnden icke föreligga några skäl att frångå nuvarande bestämmelse örn

tvåårsperiod.

Över exportkreditnämndens promemoria hava fullmäktige i riksbanken och

kommerskollegium avgivit utlåtanden. Vid kommerskollegii utlåtande är fogat

ett av Sveriges allmänna exportförening avgivet yttrande i ämnet.

Departementschefen, som redogjort för innehållet i de avgivna yttrandena,

har för egen del i ärendet anfört följande.

Jag ansluter mig till den i ärendet enhälligt uttalade uppfattningen, att

exportkreditnämndens verksamhet icke bör upphöra i och med utgången av

giltighetstiden för nuvarande bestämmelser angående verksamheten samt att

denna tid alltså bör förlängas. Om än verksamheten för närvarande bedrives

i förhållandevis ringa omfattning — något som framgår bland annat därav

att, enligt vad jag inhämtat, sammanlagda beloppet av gällande exportkreditgarantier

under tiden 1 januari—29 februari 1944 sjunkit från i runda tal

135 till 114 miljoner kronor — så ha dock under nämnda tid nya garantier

beviljats för tillhopa omkring 4 miljoner kronor. Redan under nuvarande

förhållanden har således statsgarantien för exportkredit en uppgift att fylla.

Såsom av nämnden framhållits och i remissyttrandena understrukits lär man

även kunna räkna med, att efter krigstillståndets upphörande en avsevärd

intensifiering av nämndens verksamhet skall komma att visa sig önskvärd.

Emellertid lämnar det nuvarande tidsläget ingen bestämd ledning för bedömandet

av frågan vilka krav som då böra ställas på verksamheten. Vid sådant

förhållande finner jag mig, i likhet med nämnden, icke nu böra föreslå någon

ändring i de bestämmelser, som reglera verksamheten. Jag förordar alltså att

dessa bestämmelser, däribland föreskriften att det på visst sätt beräknade

sammanlagda beloppet av gällande garantier icke må överstiga 300 miljoner

kronor, i oförändrat skick förlänas förlängd giltighetstid. Med hänsyn till det

ovissa läge, vari frågan om handelspolitikens framtida utformning för närvarande

befinner sig, torde denna tid, på sätt bankofullmäktige och kommerskollegium

föreslagit, böra omfatta allenast nästkommande budgetår. Därest

redan före utgången av denna ettårsperiod större klarhet örn berörda spörsmål

skulle vinnas och det i anslutning därtill skulle befinnas önskvärt, att reglerna

rörande garantigivningen snarast möjligt gåves ändrat innehåll, lärer, såsom

bankofullmäktige förutsatt, ett beslut i enlighet med vad jag nyss förordat

icke hindra att omprövningen av dessa regler företages tidigare än eljest skulle

blivit fallet.

Gällande bestämmelser angående statsgaranti för exportkredit utlöpa med

utgången av innevarande budgetår. För ett bibehållande av det nuvarande

exportkreditgarantisystemet synas utskottet vägande skäl hava framförts, varför

utskottet tillstyrker, att exportkreditnämndens bemyndigande att meddela

exportkredit förnyas. På av departementschefen anförda skäl synes

utskottet ändring icke nu böra vidtagas i de bestämmelser, som garantera verksamheten.

Det nuvarande högsta ansvarsbeloppet av 300 miljoner kronor bör

sålunda bibehållas oförändrat. Vad beträffar den tidrymd, för vilken bemyndigandet

till fortsatt bedrivande av ifrågavarande verksamhet bör gälla, finner

utskottet med hänsyn till de ovissa moment, som föreligga rörande omfattningen

av den kommande garantigivningen, motiverat, att giltighetstiden

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 141.

15

denna gång begränsas till ett år. Därest förhållandena så påkalla, torde,

såsom departementschefen framhållit, ett beslut i enlighet med vad här förordats

icke hindra, att en omprövning av reglerna rörande garantigivningen

företages tidigare än eljest skulle bliva fallet.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att svenska staten må, i överensstämmelse

med nu gällande bestämmelser, under tiden till

och med utgången av budgetåret 1944/45 till belopp av högst

300 miljoner kronor — däri inräknade de belopp, vartill garantier

beviljats eller före utgången av nu löpande budgetår

beviljas — iklädas betalningsansvar för till utlandet försålda

inhemska alster av industri, jordbruk och fiske.

Stockholm den 19 maj 1944.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 140.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:306 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt statsgaranti för exportkredit. s. 7 i texten