Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade bestämmelser örn ersättning för flyttningskostnad åt befattningshavare i statens tjänst, jämte i ämnet väckta motioner.

1944-05-19 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1944:142, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade bestämmelser örn ersättning för flyttningskostnad åt befattningshavare i statens tjänst, jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 142.

Nr 142.

Ankom till riksdagens kansli den 19 maj 1944 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

ändrade bestämmelser örn ersättning för flyttningskostnad

åt befattningshavare i statens tjänst, jämte i

ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 85 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 28 januari 1944, föreslagit

riksdagen att dels godkänna vid propositionen fogade förslag till kungörelser

om ändrad lydelse av 24 § civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939

(nr 8), 31 § militära avlöningsreglementet den 15 juni 1939 (nr 275) samt

26 § 4 mom. manskapsavlöningsreglementet den 21 juni 1940 (nr 652), dels

ock bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad

föredragande departementschefen i sagda protokoll förordat, meddela bestämmelser

om rätt till flyttningsersättning för befattningshavare i statens

tjänst.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling

förehaft

dels en inom andra kammaren av herr K. E. Senander väckt motion (II:

443), vari hemställts örn uttalande från riksdagens sida, att generell rätt till

flyttningsersättning enligt samma grunder, som gälla för ordinarie befattningshavare,

även framdeles bör tillkomma extra och tillfälliga befattningshavare,

arvodestjänstemän och arbetarpersonal i statens tjänst vid övergång

till extra ordinarie eller ordinarie befattning, samt att bestämmelser böra

utfärdas örn beredande av ersättning åt pensionerade befattningshavare vid

flyttning från stationeringsort, där de efter avskedstagandet ej kunna bo

kvar,

dels ock två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren

av herrar L. V. Lindén och R. Wagnsson (I: 274) och den andra inom andra

kammaren av herr F. Ryling m. fl. (11:449), vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta, alt ersättning för flyttningskostnader skall tillkomma kommunalt

anställda lärare i samma utsträckning och efter samma grunder, som

dylik ersättning jämlikt förslag i propositionen nr 85 skall ifrågakomma åt

statliga befattningshavare.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för nämnda förslag, får utskottet

hänvisa till motionerna II: 443 och I: 274.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 6 sami. Nr 142—lii.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 142.

Genom beslut den 20 mars 1942 bemyndigade Kungl. Majit chefen för finansdepartementet

att tillkalla sakkunniga med uppdrag att verkställa utredning

angående statstjänstemannens rätt till ersättning för flyttningskostnad

och grunderna för beräkning av sådan ersättning.

Genom beslut den 11 september 1942 förklarade Kungl. Majit, att utredningsuppdraget

skulle omfatta jämväl kommunalt anställda lärares rätt till

ersättning för flyttningskostnad och grunderna för beräkning av sådan ersättning.

De sakkunniga ha den 28 januari 1943 avgivit betänkande med förslag till

författningar angående ersättning för flyttningskostnad (SOU 1943:2). Vid

betänkandet äro fogade särskilda yttranden av personalrepresentanter, med

vilka de sakkunniga jämlikt direktiven haft överläggningar.

över betänkandet ha infordrade utlåtanden avgivits av fångvårdsstyrelsen,

arméförvaltningen, marinförvaltningen, chefen för armén och chefen för marinen,

av chefen för flygvapnet och flygförvaltningen gemensamt samt av

medicinalstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Gotlands, Malmöhus, Göteborgs

och Bohus samt Norrbottens län, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen,

järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, statskontoret, kammarrätten, riksräkenskapsverket,

allmänna lönenämnden, försvarsväsendets lönenämnd,

generaltullstyrelsen, skolöverstyrelsen, domänstyrelsen och lotsstyrelsen. Vidare

ha yttranden över betänkandet inkommit från ett antal personalorganisationer.

Statens befattningshavare.

Gällande avlöningsreglementen för den nyreglerade statsförvaltningen innehålla

bestämmelser om förutsättningarna för rätt till flyttningsersättning. I

reglementena angivas dels de anställningsformer, dels de flyttningsfall, för

vilka dylik rätt är medgiven. De i civila och militära avlöningsreglementena

samt manskapsavlöningsreglementet meddelade bestämmelserna ha underställts

riksdagen, vilket icke är fallet med civila och militära icke-ordinariereglementenas

bestämmelser i denna del. Ifrågavarande bestämmelser örn

rätt till flyttningsersättning innebära i huvudsak, att rätt till flyttningsersättning

föreligger för ordinarie och extra ordinarie befattningshavare som vid

befordran eller förordnande att uppehålla annan tjänst nödgats flytta till

annan ort. Härmed jämställes övergång från icke-ordinarie till ordinarie

tjänst och från annan anställning i statens tjänst till extra ordinarie befattning.

Vid omplacering utan samband med befordran åtnjutes flyttningsersättning

allenast om ordinarie eller extra ordinarie tjänsteman förflyttats utan

egen ansökan eller därom uttryckt önskan.

Grunderna för beräknande av ersättning för flyttningskostnad ha fastställts

av Kungl. Majit i kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 429) angående ersättning

för flyttningskostnad enligt civila och militära avlöningsreglementena.

Denna har även tillämpning för icke-ordinarie personal och för fast

anställt manskap vid försvå rsväsendet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 142.

3

Enligt sakkunnigförslaget skola förutsättningarna för erhållande av flyttningsersättning

regleras i en gemensam författning och bestämmelserna därom

alltså utbrytas ur avlöningsreglementena. Härigenom ha de sakkunniga

velat åvägabringa dels ökade möjligheter att ge bestämmelserna ett enhetligt

innehåll och en överskådlig form, dels en förenkling i regleringen av

spörsmål sammanhängande med flyttning mellan tjänster under skilda avlöningsreglementen.

I avlöningsreglementena skola enligt förslaget endast finnas

hänvisningar till de gemensamma bestämmelserna.

De sakkunnigas förslag till gemensam riksdagsförfattning, benämnd förordning

angående ersättning för flyttningskostnad åt vissa statens befattningshavare,

har såsom bilaga fogats vid statsrådsprotokollet.

De sakkunniga ha jämväl avgivit förslag till kungörelse med tilläggsbestämmelser

till förordningen. Kungörelseförslaget innehåller bestämmelser om

flyttningsersättningens beräknande.

De sakkunniga ha bland annat uttalat sig mot att befattningshavare, som

förut icke alls eller endast en kortare tid innehaft statsanställning, berättigas

till flyttningsersättning. Enligt vad de sakkunniga uttala ligger det emellertid

närmast till hands, att rätt till ersättning tillerkännes allenast dem, som

erhållit en mera fast anställning, nämligen de extra ordinarie och de ordinarie

tjänstemännen, och de sakkunniga lia även stannat för denna lösning av

problemet. Därvid har tillika angivits som en särskild förutsättning, att befattningshavaren

även efter den ändring av tjänsteförliållandena, som föranlett

flyttningen, innehar ordinarie eller extra ordinarie befattning. Med

dylik befattning jämställa de sakkunniga beställning, varå manskapsavlöningsreglementet

är tillämpligt.

Emellertid lia de sakkunniga utgått ifrån att beträffande vissa förvaltningsområden

ävensom då det gäller att för statstjänst förvärva särskilt värdefull

arbetskraft, skäl kunna tala för att ersättning beredes även andra än nyss

angivna personalkategorier. De sakkunniga ha förutsatt, att närmare bestämmelser

härom skola meddelas av Kungl. Majit nied stöd av särskilt bemyndigande

att medgiva utsträckning av rätten till flyttningsersättning.

I fråga om flyttningsersättning vid bostadsbyte lia de sakkunniga framhållit

att ett fall, då flyttning presumeras ske uteslutande i statsnyttans intresse,

i vart och ett av de fem avlöningsreglementena angåves med beteckningen,

att befattningshavaren »eljest fått sig ålagt att byta bostad». Därmed

avsåges allenast flyttning å en och samma ort och, på sätt av förarbetena

framginge, allenast flyttning till eller från tjänstebostad. De sakkunniga lia

funnit lämpligt att den nuvarande beteckningen i tydlighetens intresse ersättes

nied uttrycket »tillträde eller frånträda av tjänstebostad».

De sakkunniga lia vidare anfört, att frågan när befordran skall anses föreligga

i praktiken vållat svårigheter samt att, utan några fasta riktlinjer i ämnet,

övervägande betydelse ibland tillmätts tjänsteställning, ibland löneförmåner

och ibland hävdvunnen befordringsgång. I anledning härav föreslås

införande av närmare bestämmelser örn vad som vid tillämpningen av reglerna

örn flyttningsersättning skall anses som befordran.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 142.

I sitt förslag till författning i ämnet lia de sakkunniga upptagit en ny

bestämmelse om rätt för befattningshavare att, där flyttningsbeslut förfaller,

utan att detta beror på omständigheter, varöver han kunnat råda, erhålla

ersättning för skäliga utlägg, som verkställts i anledning av tilltänkt

flyttning. Bestämmelsen är avsedd att kunna tillämpas även i fall då flyttning

inställts på grund av befattningshavarens frånfälle.

Vidare lia upptagits likaledes nya bestämmelser om preskription, innebärande

bland annat att rätten till ersättning förfaller, därest yrkande om

dess utbekommande icke framställts inom tre år efter det flyttningsbeslut

meddelats.

Förslaget upptager även en bestämmelse örn rått för Kungl. Maj :t att medgiva

utsträckning av rätten till flyttningsersättning.

Av de över de sakkunnigas förslag avgivna yttrandena må följande anföras.

Åtskilliga myndigheter ha, utan att framställa direkt erinran mot förslaget

rörande de befattningshavargrupper, som böra vara berättigade till flyttningsersättning,

understrukit behovet av sådana av Kungl. Maj .t meddelade

specialbestämmelser örn utsträckt rätt till flyttningsersättning inom särskilda

förvaltningsgrenar som de sakkunniga förutsatt. I denna riktning Ira bland

andra telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, riksråkenskapsverket,

allmänna lönenåmnden och generaltullstyrelsen uttalat sig. Särskilt

har därvid betonats behovet av att under vissa omständigheter kunna

tillförsäkra extra personal eller arbetarpersonal inom respektive förvaltningsområden

flyttningsersättning vid övergång till extra ordinarie anställning.

. ... . .

I anledning av de sakkunnigas förslag örn flyttningsersättning vid tilleller

frånträde av tjänstebostad har chefen för flygvapnet och flygförvaltningen

anfört följande.

Genom egnahemsstyrelsens försorg komma i omedelbar anslutning till flottiljernas

etablissement att uppföras vissa hyresbostäder för befattningshavare,

såsom divisionschefer, kasernofficerare, stabsunderofficerare och flygsakerlietspersonal

m. fl., vilka av tjänsteskäl måste bo i omedelbar närhet av vederbörande

etablissement. Vid ombyte av här avsedda befattningshavare bör

bostadsbyte kunna anbefallas och flyttningsersättning utgå, ehuru bostäderna

icke hava karaktären av tjänstebostäder. I anledning härav bör uttrycket

»tjänstebostad» utbytas mot »bostad».

I samma riktning har telegrafstyrelsen uttalat sig. Styrelsen har därvid

framhållit att de nu gällande reglerna icke ansetts lägga hinder i vägen för

att flyttningsersättning, där så prövades skäligt, tillerkändes tjänsteman jämväl

då flyttning ägde rum inom större kommun, exempelvis Stockholms kommun,

och utan att samtidigt fråga vore om åläggande att tillträda eller

frånträda tjänstebostad. Dylika flyttningar kunde exempelvis förekomma

inom Stockholms stad mellan olika församhällen, där det för telegrafverket

ansetts nödvändigt att hava personal placerad. Formuleringen av nu ifrågavarande

stadgande borde otvetydigt ge vid handen, att flyttningsersättning

fortfarande skall utgå i dylika fall.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 142.

5

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Ändamålet med sakkunnigutredningen har, vad angår statliga befattningshavare,

varit dels en omprövning i besparingssyfte av grunderna för

flyttningsersättning, dels cn översyn i övrigt av bestämmelserna i ämnet. De

sakkunniga ha i enlighet med sitt uppdrag anvisat olika möjligheter till besparingar

i ersättningskostnaderna men samtidigt framhållit, att man icke kan

komma långt i besparingsväg genom inskränkning av personalens nuvarande

förmåner utan att eftersätta vissa grundsatser, som böra vara vägledande.

Främst åsyfta de sakkunniga härvid dels principen, att vid flyttning enbart

i statsnyttans intresse, såsom tvångsförflyttning, ofrånkomliga kostnader

böra ersättas av statsverket, dels principen, att urvalsmöjligheterna i bcfordringsärenden

icke få bliva beroende av personalens vilja och förmåga

att bära flyttningskostnaderna. Som ett väsentligt led i utredningen har

emellertid vidare ingått en teknisk översyn av ersättningsbestämmelserna,

företagen med ledning av erfarenheterna från de nuvarande bestämmelsernas

tillämpning.

De med riksdagens medverkan tillkomna bestämmelserna örn flyttningsersättning

i civila och militära avlöningsreglementena gälla förutsättningarna

för att rätt till dylik ersättning skall föreligga, d. v. s. dels de befattningshavargrupper

som i förekommande fall äro berättigade till ersättning, dels

de flyttningsfall då den må åtnjutas. Liksom de sakkunniga utgår jag ifrån

att riksdagens medverkan i fortsättningen skall påkallas i huvudsakligen hittillsvarande

omfattning, bortsett från den jämkning, som föranledes av att

rätten till flyttningsersättning synes böra regleras för ordinarie och icke-ordinarie

personal gemensamt. Beträffande frågorna örn förutsättningarna för rätt

till flyttningsersättning — vilka frågor således böra underställas riksdagen —

äro remissmyndigheternas erinringar av begränsad räckvidd. För egen del bär

jag också funnit mig böra tillstyrka, att förslag örn reglering av dessa spörsmål

i överensstämmelse med huvuddragen i sakkunnigförslaget underställes

riksdagen.

Det bör sedermera ankomma på Kungl. Majit att reglera grunderna för

flyttningsersättningens beräknande. Till detta ämne äro såväl de sakkunnigas

förslag till besparingsåtgärder som kritiken mot sakkunnigförslaget företrädesvis

att hänföra. Jag har i allmänhet icke funnit anledning att här gå närmare

in på betänkandets och yttrandenas innehåll i dessa delar. Framhållas må

emellertid, att yttrandenas innehåll är ägnat att understryka vad de sakkunniga

anfört om svårigheten alt åvägabringa effektiva begränsningar i statens

kostnader utan att åsidosätta vägande tjänste- och personalintressen. Oavsett

hur ersättningsgrunderna regleras, är det, såsom likaledes i ärendet framhållits,

angeläget, att myndigheterna vid sina personaldispositioner beakta även

den ekonomiska innebörden för statsverket av ifrågakommande omplaceringar

och sättet för deras vidtagande.

Frågan örn flyttningsersättning bör liksom frågan örn reseersättning ägna

sig för en enhetlig reglering inom de statliga förvaltningsområdena. Det är

därför naturligt och, enligt vad de sakkunniga påvisat, även av tekniska

skäl lämpligt, att de grundläggande bestämmelserna meddelas för de olika

förvaltningsområdena gemensamt. Avlöningsreglementenas nuvarande bestämmelser

i ämnet böra därvid ersättas med hänvisningar till de gemensamma

bestämmelserna.

Jämte förslag till dylika ändringar i avlöningsreglementena lia de sakkunniga

utarbetat förslag till dels en riksdagsförlattning, vars huvudinnehåll

gäller förutsättningarna för rätt till flyttningsersättning, dels en kungörelse

med tilläggsbestämmelser, avsedda att meddelas av Kungl. Majit

s. 6 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 142.

6

och reglera grunderna för ersättningens beräknande. Sistnämnda författningsförslag

motsvarar kungörelsen nr 429/1939 angående ersättning för flyttningskostnad

enligt civila och militära avlöningsreglementena. Mot denna

uppdelning av författningsmaterialet är visserligen formellt icke något att

erinra. Emellertid synes det av praktiska skäl önskvärt att undvika en uppdelning

av bestämmelserna på skilda författningar. Jag förordar därför, att

de bestämmelser, som grundas på riksdagens beslut, sammanföras med övriga

bestämmelser i en gemensam författning. Dessförinnan bör utverkas riksdagens

bemyndigande för Kungl. Maj:t att i enlighet med av riksdagen godkända

grunder meddela bestämmelser av den förra gruppen.

I enlighet med de sakkunnigas förslag bör generell rätt till flyttningsersättning

tillkomma vissa befattningshavargrupper lydande under civila och militära

avlöningsreglementena och icke-ordinariereglementena samt manskapsavlöningsreglementet,

detta jämväl vid omplacering mellan tjänster

under olika reglementen. Vad angår frågorna om ersättning till befattningshavare

med oreglerad avlöning och örn ersättning vid omplacering mellan

reglerad och oreglerad tjänst delar jag likaledes de sakkunnigas uppfattning,

att dessa frågor lämpligen böra bero på Kungl. Maj:ts prövning i

varje särskilt fall. Den i betänkandet berörda frågan örn flyttningsersättning

vid övergång från tjänst inom riksdagens verk till annan statlig befattning

synes likaledes lämpligen kunna lösas på det sättet, att erhållandet av dylik

ersättning göres beroende på Kungl. Maj:ts medgivande i det särskilda fallet.

Beträffande de anställningsformer, med vilka rätt till flyttningsersättning

skall vara förenad, innebär de sakkunnigas förslag i främsta rummet den

ändringen, att generell dylik rätt ej längre skall tillkomma extra eller tillfälliga

befattningshavare, arvodestjänstemän eller arbetarpersonal i statens

tjänst vid övergång till ordinarie eller extra ordinarie befattning. Denna inskränkning

synes i princip befogad. På sätt de sakkunniga förutsatt och

flera remissmyndigheter påyrkat, bör det emellertid vara Kungl. Majit obetaget

att i detta avseende medgiva undantag från de allmänna bestämmelserna,

där omständigheterna i särskilt flyttningsfall eller förhållandena inom

viss förvaltningsgren göra detta motiverat. Remissmyndigheterna lia ifrågasatt

ganska vidsträckta dylika undantag. En viss försiktighet härutinnan torde

emellertid få iakttagas, om ej syftet med inskränkningen i den generella

ersättningsrätten skall förfelas. Möjligt är, att det kan befinnas lämpligt att

vid eventuella undantagsmedgivanden begränsa ersättningen till att avse endast

vissa kostnader, såsom rese- och fraktkostnader.

Vad angår det vid remissbehandlingen framställda förslaget örn rätt till

flyttningsersättning för innehavare av vissa arvodesbefattningar vid försvarsväsendet,

anser jag mig icke böra förorda, att bestämmelser om .sådan rätt

meddelas. Icke heller i övrigt finner jag skäl förorda frångående av sakkunnigförslaget

i fråga om de befattningshavargrupper, som böra äga rätt till

flyttningsersättning.

I ärendet har väckts fråga om beredande av viss ersättning åt pensionerade

befattningshavare vid marinen, tullverket samt lots- och fyrstaten

vid flyttning från stationeringsplats, där de efter avskedstagandet ej kunna

vara bosatta, samt åt efterlevande till befattningshavare under motsvarande

förhållanden. För egen del anser jag allmänna bestämmelser i detta

ämne icke böra meddelas. Jag är ej heller beredd alt framlägga förslag örn

särskilt medgivande av dylik innebörd beträffande något av ifrågavarande

förvaltningsområden.

De sakkunnigas förslag angående de flyttningsfall, i vilka ersättning må

utgå, överensstämmer i sina grunddrag med de nuvarande bestämmelserna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 142.

7

De i förslaget angivna huvudfallen äro dels sådan omplacering eller sådant

bostadsbyte, som beslutats utan att befattningshavaren uttryckt önskan därom,

dels befordran, varmed likställes förordnande eller kommendering å

högre tjänst. Där fråga ej är örn bostadsbyte inom stationerings- eller förläggningsorten,

förutsättes, att flyttningsbeslutet innebär omplacering från

en stationerings- eller förläggningsort till en annan.

Det av de sakkunniga föreslagna villkoret för rätt till flyttningsersättning

vid omplacering eller bostadsbyte utan befordran, att flyttningsbeslutet skall

ha tillkommit utan att befattningshavaren uttryckt önskan därom, innebär

för militära bestätlningshavare en skärpning i förhållande till nuvarande

bestämmelser, enligt vilka endast en formell ansökning av beställningshavaren

utesluter rätten till flyttningsersättning. A andra sidan lia de sakkunniga

föreslagit den uppmjukning av villkorets tillämpning, att befattningshavare

icke anses lia uttryckt önskan angående omplaceringen eller bostadsbytet

allenast därigenom, att han på tillfrågan av förman eller överordnad samtyckt

därtill eller inkommit nied ansökan el. dyl. I båda hänseendena ha

erinringar framställts i yttrandena. Jag anser emellertid de sakkunnigas förslag

i denna del väl avvägt och tillstyrker således dess genomförande. En

i ärendet berörd fråga om särskilda kontrollåtgärder i anslutning till bestämmelsernas

tillämpning torde böra övervägas i samband nied de närmare

författningsbestämmelsernas utfärdande. Det bör ankomma på Kungl.

Majit att nied hänsyn till särskilda förhållanden medgiva undantag från de

allmänna reglerna i ämnet. Ett sådant undantag har åsyftats nied det genom

riksdagens skrivelse nr 331 år 1943 lämnade bemyndigandet för Kungl.

Majit att besluta om flyttningsersättning till beställningshavare vid försvarsväsendet,

vilken efter egen ansökning förflyttas i samband med nyuppsättning

eller omorganisation av förband eller formation.

Med hänsyn till de erinringar, som framställts mot de sakkunnigas förslag

till utformning av bestämmelsen örn rätt till ersättning vid bostadsbyte,

synes bestämmelsen, i närmare anslutning till vad som nu gäller, böra erhålla

giltighet icke blott vid åläggande att till- eller frånträda tjänstebostad

utan vid åläggande att byta bostad överhuvud taget. Vad angår ett av marinförvaltningen

framställt förslag örn medgivande av ersättning vid första

tillträde av tjänstebostad, vare sig befattningshavaren uttryckt önskan om

bostadsbytet eller icke, anser jag för min del, att allmänna föreskrifter i sådan

riktning icke böra meddelas.

De sakkunniga lia föreslagit införande av närmare bestämmelser örn vad

som vid tillämpningen av reglerna örn flyttningsersättning skall anses som

befordran. Därmed skall enligt förslaget avses dels övergång till en befattning,

för vilken lönen överstiger lönen i den tidigare befattningen, dels förordnande

eller kommendering, sorn för befattningshavaren medför högre avlöning.

Härvid likställas tillträde och frånträda av förordnandet eller kommenderingen.

Därutöver innehåller förslaget vissa regler örn hur den åsyftade

jämförelsen beträffande »lönen» respektive »avlöningen» i de olika befattningarna

skall göras. Att närmare bestämmelser i dessa ämnen meddelas synes

påkallat för undanröjande av den osäkerhet, som nu gör sig gällande.

Även beträffande de föreslagna bestämmelsernas innehåll kan jag i det

väsentliga ansluta mig till sakkunnigförslaget. I fråga örn vissa särskilda förmåners

medräknande vid jämförelsen samt den lönegrad eller löneklass, som

skall anses tillämplig vid vissa befattningar, synas jämkningar i sakkunnigförslaget

kunna ifrågasättas i anslutning lill erinringar i yttrandena. Jag förutsätter

emellertid, alt dessa detaljspörsmål icke behöva underställas riksdagen

utan kunna a,v Kungl. Majit upptagas till avgörande vid bestämmelsernas

utfärdande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

Förutom i nu omförmälda huvudfall skall flyttningsersättning enligt sakkunnigförslaget

kunna beredas vid sådana aspirant- och elevkommenderingar

m. m., som avses i 31 § sista stycket militära avlöningsreglementet. Såsom i

det föregående berörts ha ifrågavarande bestämmelser ändrats vid 1943 års

riksdag (skr. nr 331), samtidigt varmed bemyndigande lämnats Kungl. Maj:t

att medgiva flyttningsersättning vid kommendering till jämväl annan än i

31 § militära avlöningsreglementet avsedd utbildningskurs. De nya bestämmelserna

synas böra anslutas till vad som sålunda numera gäller.

Jämte de föreslagna bestämmelserna örn ovillkorlig rätt till flyttningsersättning

för vissa grupper av befattningshavare vid angivna flyttningsfall

upptager sakkunnigförslaget bestämmelser om rätt för Kungl. Maj :t att pröva,

i vad mån ersättning må i anledning av särskilda omständigheter utgå för

kostnad dels för flyttning, som sådan befattningshavare företager i andra

fall, dels för flyttning, som verkställes av annan innehavare av statlig anställning,

så ock av annan på grund av dennes inträde i statens tjänst. I det föregående

har jag berört olika fall, i vilka dylik befogenhet för Kungl. Maj :t är

erforderlig. I övrigt må hänvisas till de sakkunnigas förut återgivna sammanfattande

uttalande härom. Med biträdande av vad de sakkunniga förordat

förutsätter jag, att Kungl. Maj:t skall äga den av de sakkunniga föreslagna

befogenheten att medgiva undantag från de allmänna bestämmelserna i

ämnet.

Vad beträffar grunderna för flyttningsersättningens beräknande — vilka

såsom förut anförts böra regleras av Kungl. Majit — anser jag icke skäl föreligga

att påkalla riksdagens ställningstagande till frågan om de olika slag av

kostnader som skola ersättas eller till principfrågan om ersättning skall utgå

med lägre belopp vid flyttning i anledning av befordran än vid flyttning i

andra fall. Dessa frågor torde få underställas Kungl. Majit, när grunderna för

ersättningens beräknande i sin helhet upptagas till behandling efter riksdagens

prövning av det föreliggande ärendet.

De sakkunnigas förslag om beredande av ersättning för vissa kostnader för

flyttning, som inhiberats, föranleder ej annan erinran från min sida, än att

ersättningen tills vidare bör göras beroende av Kungl. Maj :ts prövning i varje

särskilt fall.

Jag tillstyrker vidare de sakkunnigas förslag örn införande av bestämmelser

om särskild preskriptionstid för krav på flyttningsersättning med de

jämkningar, att preskriptionstiden bör bestämmas till två år från den för omplaceringen

eller bostadsbytet bestämda dagen med rätt för Kungl. Majit att

på grund av särskilda omständigheter medgiva ersättning i fall då preskriptionstiden

försuttits.

I likhet med vissa remissmyndigheter anser jag icke erforderligt, att en

uttrycklig bestämmelse meddelas därom, att lämnande av oriktiga uppgifter

anses som tjänstefel.

De nya bestämmelserna böra träda i kraft den 1 juli 1944. Det torde böra

ankomma på Kungl. Majit att meddela erforderliga övergångsbestämmelser

i den blivande gemensamma författningen.

I enlighet med vad i det föregående anförts förordar jag, att förslag till ändringar

i civila och militära avlöningsreglementena samt manskapsavlöningsreglementet

underställas riksdagen för godkännande samt att Kungl. Majit

inhämtar riksdagens bemyndigande att i huvudsaklig överensstämmelse med

vad jag förordat meddela bestämmelser örn rätt till flyttningsersättning för

befattningshavare i statens tjänst.

P

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 142.

9

Kommunalt anställda lärare.

I folkskolans avlöningsreglemente den 30 juni 1942 (nr 619) äro bestämmelser

om flyttningsersättning meddelade i 24 §, som har följande lydelse.

Förflyttas lärare med stöd av 9 § på grund av indragning av övertalig

lärartjänst eller eljest utan egen ansökan eller därom uttryckt önskan, äger

han uppbära ersättning för flyttningskostnad enligt de föreskrifter, som Kungl.

Maj:t meddelar.

Beslut örn sådan ersättning fattas av skolöverstyrelsen, som har att i ärendet

inhämta yttrande av statskontoret.

Bestämmelserna avse endast ordinarie lärare. Andra lärare äga ej rätt till

flyttningsersättning. Bestämmelser örn flyttningsersättning vid befordran saknas.

Beträffande grunderna för beräkning av ersättning för flyttningskostnad

gäller enligt särskilda tilläggsbestämmelser kungörelsen nr 429/1939 angående

ersättning för flyttningskostnad enligt civila och militära avlöningsreglementena.

Enligt gällande bestämmelser utgår icke statsbidrag för förflyttning av

lärare inom skoldistriktet. Kostnad för förflyttning till tjänst utom distriktet

ersättes däremot av statsverket direkt till läraren.

I avlöningsreglementet för de högre kommunala skolorna den 30 juni 1943

(nr 509) meddelas bestämmelser örn flyttningsersättning vilka i huvudsak

ansluta sig till de för folkskolan gällande. Enligt för innevarande redovisningsår

gällande bestämmelser utgår statsbidrag med 78 procent av skolområdes

kostnader för bl. a. flyttningsersättning.

Nomadlärare äro statliga befattningshavare. Enligt avlöningsreglementet

för nomadlärare den 30 juni 1942 (nr 620) skall med smärre undantag folkskolans

avlöningsreglemente i tillämpliga delar gälla för dessa lärare. Bestämmelsen

i 24 § folkskolans avlöningsreglemente om flyttningsersättning

gäller i följd härav även nomadlärarna.

De sakkunniga ha inledningsvis framhållit, alt de fattat sitt uppdrag i

fråga om de kommunalanställda lärarna såsom i väsentlig mån betingat av

önskemålet att åvägabringa största möjliga likställighet med de statliga lärarna

beträffande flyttningsersättning. Det framlagda förslaget avser de lärare,

som äro inordnade under folkskolans avlöningsreglemente, avlöningsreglementet

för de högre kommunala skolorna eller avlöningsreglementet för nomadlärare.

Som allmän grundsats framhålla de sakkunniga, att författningsbestämmelserna

för ifrågavarande lärare böra utformas efter de principer,

som föreslagits för de statliga befattningshavarna, dock med avvikelser i

vissa avseenden på grund av speciella förhållanden. Även i tekniskt hänseende

ansluter sig förslaget i fråga om lärarna nära lill förslaget angående statliga

befattningshavare.

Beträffande frågan örn flyttningsersättning vid befordran anföra de sakkunniga

följande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 142-

En närmare undersökning visar, att frågan för ordinarie lärare ej har stor

betydelse. De fall, då befordran huvudsakligen skulle kunna ifrågakomma,

äro" vid övergång från småskollärar- till folkskollärartjänst, men då småskollärare

i regel icke huva sådan kompetens, att en dylik befordran kan ske,

lärer här endast bliva fråga örn undantagsfall. Av principiella skäl lära dock

några erinringar mot ett medgivande av rått till llyttningsersättning at här

avsedda lärare även vid befordran knappast kunna göras. De sakkunniga

förorda därför, att bestämmelse i sådant syfte meddelas.

Liksom för statens befattningshavare bör flyttningsersättning utgå även

då befordran vinnes efter därom gjord ansökning.

Angående innebörden i förevarande avseende av begreppet befordran torde

böra gälla vad de sakkunniga föreslagit för statens befattningshavare,

d. v. s. att det avgörande är, örn den flyttande efter omplaceringen erhåller

ökad lön.

Enligt hithörande avlöningsreglementen kan folkskollärare med hänsyn till

den årliga lästidens längd vinna uppflyttning till högre lönegrad och småskollärare

vid omplacering till mindre folkskola erhålla löneklassuppflyttning.

Därest vederbörande vid flyttning till annan tjänst erhåller högre lön

av nu angiven orsak, bör dock befordran icke anses föreligga. För vinnande

av enhetlighet torde lämpligen samtliga ordinarie folkskollärare i flyttningsersättningsavseende

anses innehava tjänst i lönegrad LO 17, till vilken ordinarie

nomadlärare vid byskola hänföres.

I likhet med vad som föreslagits för statens befattningshavare bör i fråga

örn rätt till flyttningsersättning med befordran likställas förordnande å högre

tjänst. Om en tjänst skall anses högre eller ej avgöres — i enlighet med vad

som gäller för de statliga befattningshavarna — med hänsyn tagen till samtliga

avlöningsförmåner. Några undantag från denna regel, motsvarande^ dem,

som gälla för sistnämnda befattningshavare, böra dock föreskrivas för åstadkommande

av en rättvis beräkning och vinnande av förenkling.

De sakkunniga hava jämväl behandlat frågan, huruvida flyttningsersättning

skall tillkomma extra ordinarie lärare, och därvid anfört bland annat

följande.

Vid bedömande av föreliggande spörsmål torde till en början böra framhållas,

att full överensstämmelse ej råder mellan de extra ordinarie statliga

lärarnas och de motsvarande kommunala befattningshavarnas anställningsförhållanden.

I motsats mot de förstnämnda, vilkas anställning får betraktas

som tämligen fast, kunna de extra ordinarie folkskollärarna efter något

års tjänstgöring ganska ofta stå utan någon sysselsättning dier få nöja sig

med kortare vikariat. Rörande hithörande förhållanden få de sakkunniga

hänvisa till 1941 års lärarlönesakkunnigas betänkande med förslag till folkskolans

avlöningsreglemente m. m.

Olikheten mellan extra ordinarie anställning inom den statliga och inom

den ifrågavarande kommunala lärarkåren torde likväl icke vara av den art,

att därav bör föranledas en mindre omfattande flyltningsersättningsrätt för

de extra ordinarie folkskollärarna vid befordran än för motsvarande statliga

befattningshavare. Utvecklingen har också gått i riktningrnot allt större

likformighet ifråga örn avlöningsförhållandena för dessa bada kategorier.

De sakkunniga hava därför — ehuru med någon tvekan — ansett sig kunna

föreslå att rätt till flyttningsersättning beredes extra ordinarie lärare vid

befordran.

De sakkunniga förutsätta, att kostnaderna för flyttningsersättning vid folkskolorna

skola utgå av statsmedel.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 142. 11

De för folkskoleväsendet föreslagna bestämmelserna äro avsedda att erhålla

tillämpning även vid nomadskoleväsendet.

Med avseende å högre kommunala skolor ha de sakkunniga — med biträdande

av uttalade önskemål från vissa personalorganisationer — av principiella

skäl och för vinnande av likformighet tillstyrkt, att rätt till flvttningsersättning

medgives vid befordran och utsträckes även till extra ordinarie befattningshavare,

som befordras till ordinarie eller högre extra ordinarie

tjänst. Med befordran bör enligt betänkandet likställas förordnande å högre

befattning.

Under hänvisning till pågående utredning om statsbidragsbestämmelserna

för de högre kommunala skolorna ha de sakkunniga lämnat å sido frågan i

vad mån kostnaderna för flyttningsersättning vid dessa skolor böra gäldas

av kommunala medel eller av statsmedel.

Departementschefen har i denna del anfört följande.

De sakkunnigas förslag i fråga örn flyttningsersättning för kommunalanställda

lärare innebär i främsta rummet en utsträckning av ersättningsrätten

att gälla icke blott vid tvångsförllyttning av ordinarie lärare utan även

vid befordran av ordinarie eller extra ordinarie lärare. Frågan härom har

sin största betydelse vid folkskoleväsendet, varmed nomadskoleväsendet är

att likställa. Inom folkskoleväsendet är det huvudsakligen de extra ordinarie

lärarna som beröras av förslaget.

Som motiv för utsträckning av ersättningsrätten för lärare vid folkskoleväsendet

har åberopats önskvärdheten av likställdhet med statliga befattningshavare.

Gentemot detta har emellertid framhållits, att de extra ordinarie

folkskollärarnas anställningsförhållanden icke kunna anses jämförliga

med de extra ordinarie statstjänstemännens. Erinringar lia även riktats mot

att staten skulle påtaga sig de ytterligare kostnader, som bleve en följd av

ändringen. Det har därvid anmärkts, att staten endast i ringa mån har inflytande

på de befordringar, som skulle föranleda flyttningsersättning. Jämväl

har berörts frågan örn kommunernas deltagande i kostnaderna för den

utsträckta förmånen.

För egen del har jag icke kunnat undgå att fästa övervägande vikt vid invändningarna

mot en utsträckning av ersättningsrätten. Att staten i så stor

utsträckning som skett påtagit sig kostnaderna för statsanställdas flyttning

vid omplaceringar, har väsentligen sin grund i det förut berörda statsintresset

av ett lämpligt urval i befordringsärenden. En viss likformighet inom

statsförvaltningen har därvid ansetts rimlig, oavsett att urvalsintresset är

mindre inom en del statliga verksamhetsområden. I betraktande av rekryteringsförhållandena

kan urvalsintresset knappast motivera en utvidgad ersättningsrätt

vid folkskoleväsendet. Att det oaktat för likformighetens skull

åsamka det allmänna kostnader för de statliga ersättningsgrundernas utsträckning

jämväl till detta område synes föga motiverat.

Ej heller beträffande de högre kommunala skolorna — för vilka frågans

praktiska betydelse torde vara ringa -— anser jag, att likformighetsprincipen

innefattar tillräckligt skäl för den ifrågasatta utsträckningen av de statliga

ersät tningsgrunderna.

Pa grund härav kan jag icke tillstyrka den nu berörda utvidgningen av

rällen till flyttningsersättning vid det kommunala skolväsendet. Under sådana

omständigheter anser jag icke skäl föreligga att överhuvud ändra bestämmelserna

om flyttningsersättning i de kommunala skolornas avlöningsreglementen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 142.

Utskottet.

I civila och militära avlöningsreglementena, motsvarande icke-ordinariereglementen

ävensom i manskapsavlöningsreglementet äro bestämmelser

meddelade om vilka befattningshavare, som äga rätt till flyttningsersättning,

och om de flyttningsfall, i vilka sådan ersättning skall utgå. Kungl. Maj:ts

förslag avser att bryta ut dessa bestämmelser ur reglementena och, med vissa

ändringar, i en författning sammanföra dem med bestämmelser örn grunderna

för ersättningens beräknande. Föreskrifter i sistnämnda ämne ha hittills

icke ansetts kräva riksdagens medverkan, och någon ändring härutinnan är

icke avsedd att genomföras. På grund härav ha endast de erforderliga ändringarna

i civila och militära avlöningsreglementena samt manskapsavlöningsreglementet

ävensom de till den nya författningen från nämnda reglementen

och icke-ordinariereglementena överflyttade bestämmelserna underställts

riksdagens prövning.

Utskottet har funnit praktiska skäl tala för den av Kungl. Maj:t föreslagna

ordningen för meddelande av bestämmelser örn flyttningsersättning. För en

framtida ändring av ifrågavarande bestämmelser kommer riksdagens medverkan

enligt denna ordning att krävas, förutom i samma utsträckning som

hittills, även till den del bestämmelserna motsvara föreskrifter, vilka nu

återfinnas i civila och militära icke-ordinariereglementena. Utskottet har

med hänsyn härtill funnit sig kunna tillstyrka ovan berörda ändringar i

civila och militära avlöningsreglementena samt manskapsavlöningsreglementet.

Kungl. Maj :t har föreslagit, att generell rätt till flyttningsersättning ej längre

skall tillkomma extra eller tillfälliga befattningshavare, arvodestjänstemän

eller arbetar per sonal i statens tjänst vid övergång till ordinarie eller extra

ordinarie befattning. Det förutsättes dock, att Kungl. Majit skall i detta avseende

äga medgiva undantag, där omständigheterna i särskilt flyttningsfall eller

förhållandena inom viss förvaltningsgren göra detta motiverat. Beträffande

dessa undantag har departementschefen framhållit, att en viss försiktighet

emellertid torde få iakttagas, örn ej syftet med inskränkningen i den generella

ersättningsrätten skall förfelas.

Utskottet vill icke förneka, att den generella rätten till flyttningsersättning

i berörda fall av besparingshänsyn bör kunna inskränkas i vad gäller befattningshavare,

som förut endast en kortare tid innehaft statsanställning.

Svårigheter föreligga dock att finna en allmän bestämmelse av dylik innebörd,

som ger tillfredsställande resultat inom alla de områden av statsförvaltningen,

där den är avsedd att tillämpas. I anledning härav torde den av Kungl. Majit

föreslagna inskränkningen i förhållande till vad som nu gäller böra godtagas

under förutsättning att vissa ganska vidsträckta undantag medgivas. Utskottet

syftar här på befattningshavare, vilkas anställning icke är avsedd att

vara tillfällig och ej heller att enligt normal befordringsgång meritera till extra

ordinarie eller ordinarie tjänst. I sådana fall — och detta gäller i främsta rum
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 142.

13

niet stora grupper pensionsberättigade kollektivavtalsanställda arbetare —

synes den nuvarande rätten till flyttningsersättning böra bibehållas. Ett undantagande

av arbetarpersonalen från rätten till flyttningsersättning vid befordran

till extra ordinarie eller ordinarie tjänst skulle te sig särskilt olämpligt

därest — såsom för vissa grupper är fallet — rätt till flyttningsersättning

på grund av kollektivavtalet är förenad med den tjänst, från vilken sådan

befordran kan äga rum. Vid här ifrågavarande undantagsmedgivanden synas

ersättningsgrunderna böra vara desamma som för den extra ordinarie och

ordinarie personalen.

Genom vad sålunda anförts Ilar utskottet besvarat motionen II: 443 i vad

densamma avser rätt till flyttningsersättning till ovan berörda personalkategorier.

Vidkommande motionsyrkandet i övrigt anser utskottet i likhet med

Kungl. Majit allmänna bestämmelser icke böra meddelas om viss ersättning

åt pensionerade befattningshavare vid flyttning från stationeringsplats, där

de efter avskedstagandet ej kunna vara bosatta. Utskottet förutsätter dock,

att frågan om medgivande av dylik innebörd blir föremål för omprövning

i varje särskilt fall.

Kommunalt anställda lärare äga enligt gällande bestämmelser icke rätt

tili ersättning för flyttningskostnad, när flyttningen beror på befordran eller

eljest äger rum efter egen ansökan. Härutinnan föreslås i propositionen icke

ändring. Däremot har i de likalydande motionerna 1:274 och 11:449 föreslagits,

att rätt till flyttningsersättning skall tillkomma ifrågavarande lärare

i samma utsträckning och efter samma grunder som gälla för statliga befattningshavare.

Att staten i så stor utsträckning som skett påtagit sig kostnaderna för statsanställdas

flyttning vid omplaceringar har, såsom departementschefen framhållit,

väsentligen sin grund i statsintresset av ett lämpligt urval i befordringsärenden.

Det ligger nämligen i allmänhet i statens intresse, att en tjänsteman

icke på grund av de med en flyttning förenade utgifterna skall underlåta

att söka tjänst, för vilken han är väl meriterad. En viss likformighet inom

statsförvaltningen har ansetts rimlig, oavsett att urvalsintresset är mindre

inom en del statliga verksamhetsområden. Vad angår folkskoleväsendet har

urvalsintresset med hänsyn till rekryteringsförhållandena ansetts knappast

motivera en utvidgad ersättningsrätt. Att det oaktat för likformighetens skull

åsamka det allmänna kostnader för de statliga ersättningsgrundernas utsträckning

har synts departementschefen föga motiverat. Ej heller beträffande

de högre kommunala skolorna — för vilka frågans praktiska betydelse

torde vara ringa — har departementschefen ansett, att likformighetsprincipen

innefattar tillräckligt skäl för en utsträckning av de statliga ersättningsgrunderna.

-

Ehuru utvecklingen gått i riktning mot allt större likhet i fråga om avlöningsförhållandena

för de kommunalanställda lärarna och motsvarande

statliga befattningshavare har utskottet likväl icke kunnat undgå finna, att

departementschefen anfört beaktansvärda skäl för ett bibehållande av den

nuvarande skillnaden dem emellan beträffande rätten till flyttningsersätt
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Statsutskottets utlåtande nr 142.

ning. Utskottet har med hänsyn härtill icke ansett sig böra tillstyrka bifall

till motionerna.

I övrigt har utskottet ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Majlis

förslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I. att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag

a) godkänna vid propositionen nr 85 fogade förslag till

kungörelser om ändrad lydelse av 24 § civila avlöningsreglementet,

31 § militära avlöningsreglementet samt 26 § 4 mom.

manskapsavlöningsreglementet,

b) bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig enlighet med

vad utskottet förordat meddela bestämmelser om rätt till

flyttningsersättning för befattningshavare i statens tjänst,

II. att motionen II: 443 må anses besvarad genom vad utskottet

anfört,

III. att de likalydande motionerna 1:274 och 11:449 ej

må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 19 maj 1944.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i Malmö,

Bäckström, Bäcklund, Heiding, Carlström, Boman, von Heland, Gustaf Iwar Anderson,

Berling, Johan Eric Ericson och Sundberg; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Andersson i Prästbol,

Danielsson, Ward, Persson i Tidaholm, Andersson i Malmö, Mårtensson, Olsson i Kullenbergstorp,

Staxäng och Lundberg i Hälsingborg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:340 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade bestämmelser örn ersättning för flyttningskostnad åt befattningshavare i state s. 1 i texten