Utlåtande i anledning av väckt motion om utvidgad granslcningsrätt för riksdagens revisorer beträffande statskontrollerade aktiebolag.
1944-05-23 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1944:149, Utlåtande i anledning av väckt motion om utvidgad granslcningsrätt för riksdagens revisorer beträffande statskontrollerade aktiebolag.
Dokumentets text
12
Statsutskottets utlåtande nr 149.
Nr 149.
Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1944 kl. 2 em.
Utlåtande i anledning av väckt motion om utvidgad granslcningsrätt
för riksdagens revisorer beträffande statskontrollerade
aktiebolag.
(lia avel.)
Uti en inom andra kammaren av herrar Th. Gardell och O. Werner väckt
motion (11:373) har hemställts, att riksdagen ville besluta att hos Kungl.
Majit — under erinran om den av riksdagen år 1939 begärda utredningen
på hithörande område — hemställa om utredning angående de lämpligaste
formerna, varunder riksdagens revisorer skola beredas rätt att granska samtliga
statskontrollerade aktiebolags förvaltning.
Motionärerna hava till stöd för sin framställning anfört följande.
Till en början må erinras, att frågan om utsträckning av statsrevisorernas
granskningsområde till vissa icke statliga institutioner under de senaste
åren vid flera tillfällen varit under behandling. Beträffande revisorernas
rätt att från statsunderstödda institutioner erhålla tillgång till räkenskaper,
protokoll och handlingar funnos ej tidigare klara bestämmelser. Sedan riksdagen
gjort framställning örn bestämmelser och viss utredning verkställts,
framlade Kungl. Majit proposition (1937:213) i ämnet, vilken riksdagen biföll,
varefter särskild kungörelse (1937:304) utfärdades om revisorernas
ifrågavarande granskningsrätt. Enligt denna skulle det föreligga en allmän
skyldighet ■— med vissa närmare angivna undantag — för den som åtnjutit
understöd, med eller utan återbetalningsskyldighet, av statsmedel eller lotterimedel,
så ock för den, som mottagit sådant understöd för att till annan förmedla
detsamma, att efter statsrevisorernas anmodan till dessa avgiva redogörelser
över medlens användning. Har den redovisningskyldige fört räkenskaper,
varav fullständiga upplysningar om understödets användning kunna
inhämtas, äger han i stället fullgöra redovisningsskyldigheten genom att bereda
revisorerna tillfälle att taga del av räkenskaperna med tillhörande verifikationer,
protokoll och andra handlingar.
Beträffande aktiebolag, där staten äger huvudparten av aktierna, föreligger
emellertid alltjämt icke någon generell granskningsrätt för statsrevisorerna.
Vissa monopolföretag, som tillkommit genom statliga åtgärder och äro
av statsfinansiell betydelse, t. ex. Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet och
Aktiebolaget Vin- och spritcentralen, äro sålunda undandragna statsrevisorernas
granskning. I proposition nr 149 till 1924 års riksdag anförde föredragande
departementschefen i anledning av en hemställan från riksdagen
örn utredning beträffande anordnandet av en revision ur statsfinansiell synpunkt
av dessa företag, att förslag i denna fråga på grund av de svårigheter,
bland annat av offentligrättslig och privaträttslig natur, som den erbjöde,
icke då kunde framläggas. Sedermera hava såväl 1935 års som 1936 års
Statsutskottets utlåtande nr 149.
13
statsrevisorer uttalat sig för en utvidgning av revisorernas granskningsrätt
till att omfatta dessa monopolföretag samt vissa system- och restaurangbolag.
I anledning av två likalydande motioner väckta den ena inom första kammaren
av herr F. Domö m. fl. (nr 52) och den andra inom andra kammaren
av herr A. Törnkvist m. fl. (nr 136) anhöll slutligen 1939 års riksdag i skrivelse
nr 376, att Kungl. Maj:t ville låta undersöka möjligheten av en utsträckning
av riksdagens revisorers granskningsrätt att omfatta tobaksmonopolet
samt de bolag, som handhade parti- och detaljhandeln med rusdrycker.
Riksdagen framhöll därvid, att under de senaste åren vid träffandet av
avtal rörande bedrivande för statens räkning av viss verksamhet eller örn
statens stöd åt sådan verksamhet ofta intagits föreskrift om att efter framställning
hos Kungl. Majit riksdagens revisorer finge äga verkställa granskning
av vederbörande företag, vilken granskning då närmast toge sikte på
att erhålla en allmän överblick över företagets förvaltning utan att i större
utsträckning innefatta en kontroll av räkenskaper och verifikationer. Riksdagen
ansåg det önskvärt, att med hänsyn till den allmänna utsträckning av
granskningsrätten, som sålunda kommit till stånd, en undersökning genom
Kungl. Maj :ts försorg verkställdes rörande möjligheten av att bereda riksdagens
revisorer tillfälle att verkställa sådan granskning även i avseende å
tobaksmonopolet och nämnda spritbolag. Den begärda utredningen har ännu
icke förelagts riksdagen.
I fråga om vissa under senare tid tillkomna statliga aktiebolag såsom
Svenska spannmålsaktiebolaget och Svenska gengasbolaget har Kungl. Majit
i bolagsordningen eller i särskilt avtal intagit förbehåll örn viss rätt för
riksdagens revisorer att granska bolagets förvaltning.
Statsrevisorernas granskningsrätt beträffande statliga aktiebolag har även
berörts i en den 10 september 1942 till chefen för försvarsdepartementet av en
särskilt tillkallad utredningsman avlämnad promemoria med utredning och
förslag rörande bolagsdrift vid vissa försvarsväsendet tillhöriga industrianläggningar
(bolagsutredningen). I promemorian anfördes bland annat följande.
Enligt de för bolagsutredningen lämnade direktiven bör bland annat särskilt
tillses, å ena sidan att statsmakterna tillförsäkras erforderligt inflytande
å bolagets ledning samt å andra sidan att bolagsledningen utrustas med
sådan rörelsefrihet, att syftet med bolagsbildningen vinnes. Dessa krav kunna
endast delvis anses ha uppfyllts genom vad i det föregående föreslagits i
fråga om utseende av styrelseledamöter. Till väsentlig del kan nämligen
statens inflytande över bolaget, under förutsättning att styrelsen skall kunna
tillförsäkras erforderlig rörelsefrihet, tillgodoses endast genom att medelst
revision och annan kontroll tillses, att det med bolagsbildningen avsedda syftet
vinnes samt att av bolaget disponerade statsmedel handhavas på ett ur
statens synpunkt ändamålsenligt sätt.
Vid behandlingen av delta spörsmål utgår utredningen från att riksdagens
inflytande över bolagets ledning — bortsett från de direktiv som av riksdagen
kunna meddelas i samband med anvisande av anslag till aktieteckning i
och lån till bolaget sami till anskaffning av krigsmateriel — på det ur konstitutionell
och praktisk synpunkt lämpligaste sättet tillgodoses genom att
riksdagens revisorer erhålla befogenhet att taga del av bolagets handlingar.
Denna anordning har även tilliimpats vid de senast bildade statliga bolagen.
1 fråga örn de tidigare tillkomna statliga bolagen, däribland monopolbolagen,
saknas däremot en motsvarande befogenhet. Frågan härom har emellertid
varit föremål dels för behandling i riksdagen (motion i andra kamma
-
14
Statsutskottets utlåtande nr 149.
ren nr 196/1922; riksdagsskrivelse nr 166/1922) och dels för särskild utredning
genom den så kallade monopolkontrollutredningen. Att därvid någon
sådan granskningsrätt icke kom att tillerkännas riksdagens revisorer berodde
främst på att berörda granskning i regel måste antagas kunna verkställas
först vid en tidpunkt, då den ordinarie bolagsrevisionen redan avslutats och
bolagsstyrelsen sålunda beviljats en ansvarsfrihet, som gjort styrelsen praktiskt
taget oåtkomlig för en skadeståndstalan. Denna synpunkt har otvivelaktigt
ett starkt formellt berättigande. Med hänsyn emellertid till att de
ifrågavarande bolagen äro statliga organ, vilka äro undandragna kontroll
från de statliga revisionsmyndigheternas sida, att vinstintresset och delägarintresset
i statliga bolag icke verka omedelbart kontrollerande på samma
sätt som i enskilda bolag, att de staten tillhöriga bolagen i viss män dirigeras
av de statliga organ som på bolagsstämman utöva statens beslutanderätt,
att bolagen helt eller delvis arbeta med statsmedel samt att riksdagen kan
meddela direktiv vid anvisande av anslagsmedel, som bolagen kunna komma
att förfoga över, synes det ändock önskvärt, att riksdagens revisorer kunna
taga del av de statliga bolagens handlingar (jämför kungl, förordningen nr
304/1937). Det må vara riktigt, att en anmärkning från riksdagsrevisorerna
i allmänhet icke kan leda till skadeståndstalan mot styrelsen; den kan dock
medföra, att en olämplig bolagsledning avlägsnas. Genom denna granskning
bör också kunna tillses, att vid bolagen icke förekomma affärsmetoder,
som för ett statligt organ icke kunna anses sunda, liksom att bolagen icke
utnyttjas till ett alltför frikostigt arvodessystem.
Utredningen förordar därför, att riksdagens revisorer genom bestämmelse
i bolagsordningen tilldelas befogenhet att taga del av bolagets handlingar.
I proposition (nr 164) till 1943 års riksdag angående inrättande av statens
sakrevision anförde departementschefen bland annat (s. 30), att statens sakrevisions
arbetsområde i princip borde omfatta all verksamhet, som helt
eller delvis finansierades med statliga medel. I vad mån sakrevisionens verksamhet
borde utsträckas till att avse även sådan halvstatlig verksamhet, som
bedrives av de olika statsägda aktiebolagen, torde få bli beroende på ytterligare
prövning. Att även denna verksamhet inbegripes under den nya sakrevisionen
syntes emellertid, allmänt sett, önskvärt. Departementschefens
ifrågavarande uttalande föranledde icke någon riksdagens erinran. Emellertid
torde i detta sammanhang böra erinras örn att riksdagen, som år 1941
(skrivelse nr 405) hemställde örn utredning för en effektivisering av det statliga
revisionsförfarandet, därvid uttalade, att en reform å förevarande område
icke borde rubba statsrevisorernas konstitutionella ställning eller påkalla
ändring i deras granskningsrätt.
Under senare år har en allt större del av den statliga verksamheten börjat
bedrivas under aktiebolagsform. Riksdagen äger emellertid icke någon generell
rätt att genom sina revisorer granska dessa bolags förvaltning. Sådan
granskningsrätt föreligger visserligen beträffande vissa av bolagen på grund
av föreskrift i bolagsordningen eller särskilt avtal med staten, men så är ej
fallet beträffande flera ekonomiskt betydelsefulla bolag.
Det har av Kungl. Majit ansetts önskvärt, att de statskontrollerade aktiebolagen
inbegripas under den statliga sakrevisionen. An starkare skäl tala
emellertid för att deras förvaltning även skall kunna granskas av riksdagens
revisorer. Det är riksdagen, som anvisar statsmedel till aktieteckning och
eventuellt förlag m. m. för bolagens verksamhet, och några sakliga skäl varför
icke riksdagen genom sina revisorer skulle äga rätt att granska denna
form av statlig verksamhet på samma sätt som annan statlig verksamhet
föreligga icke.
Statsutskottets utlåtande nr 149.
15
Enligt gällande bestämmelser föreligger en allmän skyldighet — med vissa
närmare angivna undantag — för den som åtnjutit understöd, med eller
utan återbetalningsskyldighet, av statsmedel eller lotterimedel, så ock för
den, som mottagit sådant understöd för att till annan förmedla detsamma,
att efter riksdagens revisorers anmodan till dessa avgiva redogörelse över
medlens användning. Har den redovisningsskyldige fört räkenskaper, varav
fullständiga upplysningar om understödets användning kunna inhämtas,
äger han i stället fullgöra redovisningsskyldigheten genom att bereda revisorerna
tillfälle att taga del av räkenskaperna med tillhörande verifikationer,
protokoll och andra handlingar.
I fråga om sådan ekonomisk verksamhet av helt eller delvis statlig karaktär,
som bedrives i bolagsform, saknas däremot generella bestämmelser
beträffande revisorernas granskningsrätt.
Till riksdagens revisorers granskningområde torde dock vara att hänföra
sådana bolag, som äro att betrakta som dotterbolag till statens affärsverk.
Beträffande åter de statliga monopolbolagen — Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet
och Aktiebolaget Vin- och spritcentralen samt de bolag, som
driva detaljhandel med rusdrycker — ävensom vissa andra aktiebolag, där
.staten äger huvudparten av aktierna men vilka icke drivas av staten, föreligger
icke någon generell granskningsrätt för riksdagens revisorer.
Under senare år har dock vid träffandet av avtal rörande bedrivande för
statens räkning av viss verksamhet eller om statens stöd åt sådan verksamhet
i bolagsordningen eller i avtalet ofta intagits förbehåll om viss rätt för riksdagens
revisorer att granska vederbörande företag.
Erinras må att 1939 års riksdag i anledning av väckta motioner hemställde,
att Kungl. Majit ville låta undersöka möjligheten av en utsträckning
av revisorernas granskningsrätt att omfatta tobaksmonopolet samt de bolag,
som handhade parti- och detaljhandeln med rusdrycker. Den begärda utredningen
har emellertid icke ännu förelagts riksdagen.
Såsom motionärerna framhållit, har under senare år en allt större del
av den statliga verksamheten börjat bedrivas under aktiebolagsform. Någon
anledning att undandraga denna form av verksamhet, som i realiteten utgör
en del av den offentliga förvaltningen, statsrevisorernas granskningsrätt
kan utskottet icke finna. Det framstår i stället som i hög grad angeläget,
att riksdagen genom sina revisorer beredes möjlighet att granska förvaltningen
av denna verksamhet. Vad särskilt gäller de monopolistiska företagen
torde vid det förhållandet, alt vissa överskott av deras vinstmedel
skola inlevereras till statsverket, en av riksdagen utövad revision, som ur
allmänna statsfinansiella synpunkter granskar deras förvaltning och för
riksdagen kan framlägga resultatet av granskningen, vara påkallad.
Med hänsyn till den betydelse, som utskottet tillmäter ifrågavarande spörsmål,
har utskottet med anledning av det motionsvis gjorda yrkandet velat
föreslå, att Kungl. Majit måtte vidtaga sådana åtgärder, sorn medgiva rätt
för riksdagens revisorer att förvaltningsmässigt granska samtliga de aktiebolag,
vilka helt eller delvis ägas av staten.
Utskottet.
16
Statsutskottets utlåtande nr 149.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av motionen 11:373, i skrivelse
till Kungl. Maj:! anhålla, att Kungl. Majit måtte vid■
taga åtgärder av innebörd, att samtliga aktiebolag, vilka
helt eller delvis ägas av staten, skola i angivna syfte ställa
sina räkenskaper och handlingar m. m. till riksdagens revisorers
förfogande.
Stockholm den 23 maj 1944.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
yärvarande: se under utlåtandet nr 146.
447984. Stockholm, Isaac Marcus B oktryckeri-Aktiebolag. 1944.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1944:331 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om utvidgad granskningsrätt för riksdagens revisorer beträffande statskontrollerade aktiebolag. s. 9 i texten