Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående bestridande av kostnaderna för vissa oriktigt utbetalade familjebidrag m. rn. jämte i ämnet väckta motioner. <

1944-05-30 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1944:152, Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående bestridande av kostnaderna för vissa oriktigt utbetalade familjebidrag m. rn. jämte i ämnet väckta motioner. <

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 152.

1

Nr 152.

Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1944 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående

bestridande av kostnaderna för vissa oriktigt

utbetalade familjebidrag m. rn. jämte i ämnet väckta

motioner.

< (Ira avd.)

I propositionen nr 40 har Kungl. Maj:!, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 14 januari 1944, föreslagit

riksdagen godkänna av departementschefen i nämnda statsrådsprotokoll

angivna grunder för bestridande av kostnaderna för oriktigt utbetalade familjebidrag

m. m. samt för efterskänkande av kronans rätt med avseende å oriktigt

utbetalade belopp.

I anledning av propositionen hava väckts två likalydande motioner, den

ena inom första kammaren av herr E. Näsström, (1:268) och den andra

inom andra kammaren av herr E. Håstad (11:432), vari hemställts, att riksdagen

vid behandlingen av propositionen nr 40 angående bestridande av kostnaderna

för vissa oriktigt utbetalade familjebidrag m. m. måtte besluta att på

det sätt, som närmare angives i motionerna, statens ersättningsskyldighet för

felaktigt utbetalda bidrag i de fall, då felaktigheten beror på militära myndigheter

och ej kan lastas familjebidragsnämnd, även skall gälla för tiden efter

den 1 mars 1943.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, får

utskottet hänvisa till motionen II: 432.

Departementschefen har inledningsvis lämnat en redogörelse för innehållet

i de författningsbestämmelser, som gällt och gälla rörande understöd och

bidrag till inkallade värnpliktigas familjer sedan den förstärkta försvarsberedskapen

intogs hösten 1939. Av denna redogörelse framgår bland annat, att

familjeunderstöd och bostadsbidrag, som enligt de då gällande bestämmelserna

fastställdes av länsstyrelserna, från och med januari månad 1940 utbetalades

genom postgirokontorets försorg, och att det ålåg de militära myndigheterna

att hålla postgirokontoret underrättat örn sådana ändringar i berörda värnpliktigas

tjänstgöringsförhållanden, som påverkade rätten till erhållande av

familj eunderstöd, t. ex. då värnpliktig hemförlovades eller hempermitterades.

Sedan 1940 års krigsfamiljebidragsförordning trätt i kraft i april månad 1940,

har det ålegat familjebidragsnämnderna, som äro kommunala organ, att fast
Biliang

till riksdagens protokoll 1944. 6 sami. Nr 152—159. 125144 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 152.

ställa och utbetala bidrag enligt nämnda förordning, därvid familjebidragsnämnderna

av vederbörliga militärmyndigheter skola hållas underrättade örn

de värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden m. m., i den mån dessa påverka

rätten till familjebidrag. Vid familjebidragsförordningens ikraftträdande föreskrevs

dock, att, där familjeunderstöd och bostadsbidrag enligt äldre bestämmelser

utginge, sådant understöd och bidrag skulle, om förutsättningarna för

deras utgående alltjämt vore för handen, fortfarande utbetalas av postgirokontoret

för tiden till och med den 30 juni 1940.

Vidare har departementschefen lämnat en redogörelse för vidtagna åtgärder

i syfte att förhindra, att familjebidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen

kommer att utgå för längre tid än som enligt bestämmelserna är avsett, d. v. s.

att bidraget skall upphöra att utgå vid den värnpliktiges hemförlovning och

hempermittering o. s. v., ävensom för gällande regler för återbetalning av

felaktigt utbetalade bidrag. I anslutning härtill har jämväl lämnats en redogörelse

för vissa rättsfall i avseende å återbetalningsskyldighet (s. 7 och 8 i

propositionen).

I en till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet ställd, den 23 maj

1941 dagtecknad skrivelse anmälde statens arbetsmarknadskommission, att

vissa kommuner gjort gällande, at.t det borde ankomma på statsverket att

hålla kommunerna skadeslösa för felaktiga utbetalningar, vilka vore en följd

närmast av de militära myndigheternas försummelser i fråga örn sin skyldighet

att anmäla, då värnpliktigs tjänstgöring upphört, eller att å ansökningar

örn familjebidrag angiva, huruvida sökande vore att hänföra till personalgrupp,

som vore behörig att erhålla familjebidrag. Med anledning härav verk

ställdes på departementschefens anmodan utredning av de enligt bemyndigande

den 25 april 1941 tillkallade utredningsmännen rörande familj ebidragsärendenas

handläggning rörande de påtalade försummelserna från de militära

myndigheternas sida. Den sålunda gjorda utredningen föranledde icke annan

åtgärd, än att utredningen i fråga överlämnades till arbetsmarknadskommissionen.

Departementschefen har därefter lämnat en redogörelse för föreliggande

ärenden örn oriktiga utbetalningar av familjeunderstöd och bostadsbidrag samt

av familjebidrag och hemortslön. Av denna redogörelse inhämtas i huvudsak

följande.

I en den 16 juli 1941 dagtecknad, till försvarsdepartementet överlämnad

promemoria har postsparbankschefen Joh. Enger anmält, att i vissa fall

utbetalningar av familjeunderstöd och bostadsbidrag från postgirokontoret

ägt rum med för stora belopp samt efter en redogörelse för den föreskrivna

anmälningsskyldigheten anfört, bland annat, följande.

De militära myndigheternas anmälningar hade i stor utsträckning ingått

till postgirokontoret för sent, i vissa fall en hel månad eller mera. Detta hade

haft till följd, att understöd jämte bidrag i många fall kommit att utbetalas

för längre tid än som vederbort. Så snart postgirokontoret i de fall, som rörde

för sent erhållna anmälningar, fått kännedom örn militärtjänstgöringens upp
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 152. 3

hörande för den värnpliktige, hade återkravsskrivelse till denne expedierats.

Återbetalning hade även i viss utsträckning kommit till stånd.

Genom postgirokontoret hade familjeunderstöd och bostadsbidrag utbetalats

för närmare 70 000 värnpliktigas räkning. Hela antalet utbetalningar

belöpte sig till 361 252 och det utbetalade beloppet utgjorde tillhopa

17 167 368 kronor 54 öre. Antalet värnpliktiga, som uppburit för högt belopp,

uppginge till 7 939. Yad beträffade återkravssumman utgjorde den ursprungligen

373 823 kronor 94 öre.

Uti 3 843 fall hade återbetalning av skuldbeloppet ägt rum med sammanlagt

150 659 kronor 54 öre. En i promemorian intagen sammanställning

visade, att återbetalningarna numera praktiskt taget avstannat. Vid utgången

av juni månad 1941 hade 4 096 återbetalningsskyldiga kvarstått, och postgirokontorets

fordran hade vid samma tidpunkt varit 223 164 kronor 40 öre.

Även om återkravsrätt gällde som huvudregel för det fall någon av misstag

erhållit belopp, som han rätteligen ej ägt uppbära, syntes dock ett flertal

rättsfall ge vid handen, att undantag borde finnas från denna regel. Ett som

det ville synas grundläggande rättsfall härutinnan funnes refererat i Nytt

juridiskt arkiv, årgång 1933, s. 25.

Vad beträffade de för mycket utbetalade familjeunderstödsmedlen, örn

vilka här vore fråga, syntes det få anses ligga i öppen dag, att mottagarna

redan förbrukat dessa medel för sitt uppehälle. Det för mycket bekomna

beloppet hade i många fall varit så pass obetydligt, att mottagaren näppeligen

själv kunnat bedöma, att överbetalning förelegat. I andra fall åter kunde understöd

ha utbetalats en eller till och med flera 15-dagarsperioder i följd (medutbetalningskort

var löre dag) efter vederbörandes hemförlovning, och i sådant

fall ville det synas, som örn den värnpliktige bort förstå, att remissan varit

felaktig. Att kunna skilja mellan ursäktligt och icke ursäktligt misstag härvidlag

syntes dock med hänsyn till alla förekommande gränsfall få anses

ogörligt, åtminstone utan en ingående undersökning av varje särskilt fall. I

fråga örn återkrav eller icke återkrav torde därför vara nödvändigt att förfara

lika gentemot alla.

Såsom ovan nämnts hade ett stort antal värnpliktiga återbetalt för mycket

bekommet understöd. Utginge man från att det vore de ekonomiskt bäst

ställda, som gjort återbetalning, och att de återstående utgjordes av sådana,

som icke haft möjlighet att återbära beloppet, skedde ju egentligen ej någon

orätt mot de förstnämnda, örn beloppet efterskänktes för de kvarstående. I

stort sett torde det nog också förhålla sig på nu angivet sätt. Å andra sidan

torde också ha förekommit, att ekonomiskt sämre lottade verkställa återbetalning.

Några av de betalningsskyidiga hade förklarat, att de vore villiga återbetala,

örn deras ekonomi i en framtid medgåve detta. Därjämte hade ett stort

antal av dem, som besvarat postgirokontorets skrivelser, under hänvisning till

sin oförmåga att betala hemställt, att den ifrågakomna skulden måtte efterskänkas.

Givetvis måste nian dock även räkna med fall — kanske dock mest

enstaka sådana — där underlåtenheten att återbetala beloppet kundo ha varit

beroende på bristande vilja.

Om postgirokontoret skulle söka erhålla familjebidragsnämndernas medverkan

vid återbetalningarna vore det sannolikt, att ytterligare ett måhända

icke obetydligt belopp kunde återvinnas. Denna form för återbetalning —

avdrag å utgående familjebidrag i anledning av senare tjänstgöring — vore

obestridligen synnerligen effektiv, men den medförde dock, att de hemma

varande finge nöja sig med ett reducerat familjebidrag under avdragstiden.

Vad anginge värnpliktiga, som icke för närvarande vore eller inom den närmaste

tiden kommc att bliva inkallade, torde man knappast kunna påräkna

medverkan från familjebidragsnämndernas sida, utan torde återkravet beträf

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 152.

tande dessa i fortsättningen liksom hittills få handhavas av postgirokontoret.

Att återfå beloppet från dessa icke inkallade torde bliva förenat med ganska

stora svårigheter.

Enligt senare lämnad uppgift ha ytterligare felaktiga utbetalningar till

ett sammanlagt belopp av 21342 kronor 68 öre upptäckts och sedan den 1

juli 1941 återbetalningar verkställts med ett belopp av 3 387 kronor 40 öre, i

följd varav statsverkets fordran den 1 januari 1944 uppgått till 241119 kronor

68 öre.

Statens arbetsmarknadskommission har i ett i ärendet avgivet yttrande

anfört, att kommissionen — i likhet med postsparbankschefen Enger —

funne, att frågan örn återbetalningsskyldighet för familjeunderstöd, som felaktigt

uppburits, vore att bedöma enligt allmänna rättsregler samt att det

åberopade rättsfallet gåve vägledning för bedömande av åtminstone det vida

övervägande antalet fall, nämligen de, då ursäktlig villfarelse beträffande

den skedda utbetalningens riktighet finge antagas föreligga hos betalningsmottagaren.

I övriga fall syntes det klart, att återbetalningsskyldighet

förelåge. Det vore nödvändigt att förfara lika i samtliga fall. Med hänsyn

till innehållet i 22 § första stycket krigsfamiljebidragsförordningen, vari stadgades,

att rätt till familjebidrag enligt förordningen icke kunde överlåtas,

vore kommissionen synnerligen tveksam, huruvida familjebidragsnämndema

borde göra avdrag å utgående familjebidrag för täckande av postgirokontorets

fordringar. Då det måste antagas, att kvarstående oreglerade belopp till åtminstone

huvudsaklig del hänförde sig till sådana värnpliktiga, vilkas återbetalningsförmåga

vore ringa eller ingen, syntes det kommissionen, att möjligheten

att återvinna någon större del av postgirokontorets utestående

fordran icke vore stor. Det förefölle kommissionen kunna dragas i tvivelsmål,

huruvida de belopp, som kunde återvinnas, komme att täcka med återvinningen

förenade kostnader. Med hänsyn till samtliga förekommande omständigheter

ifrågasatte kommissionen, huruvida icke åtminstone praktiska skäl närmast

talade för att ifrågavarande återstående belopp borde efterskänkas och avskrivas.

Arméförvaltningens civila departement har i remissyttrande i ärendet förklarat,

att departementet i stort sett anslöte sig till vad arbetsmarknadskommissionen

sålunda anfört. Generalpoststyrelsen borde bemyndigas att efter

prövning från fall till fall förordna örn efterskänkande av ifrågavarande fordringar.

Skyldighet att ersätta genom ifrågavarande felaktiga utbetalningar

statsverket åsamkad förlust torde i många fall få anses åligga vederbörande

militära befattningshavare, som underlåtit att i rätt tid insända föreskriven

anmälan angående de understödsberättigades tjänstgöringsförhållanden. Emellertid

syntes det vara förbundet med avsevärda praktiska svårigheter att göra

detta ansvar gällande gentemot vederbörande, och departementet kunde fördenskull

icke förorda, att åtgärder härutinnan vidtoges.

Statskontoret har i ärendet anfört, att ämbetsverket i allt väsentligt biträdde

den uppfattning, åt vilken arbetsmarknadskommissionen givit uttryck,

men att ämbetsverket dock icke vore berett att tillstyrka en generell avskriv
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 152.

5

ning av samtliga kvarstående oreglerade belopp. Ämbetsverket ville i stället

föreslå, att återbetalningsskyldigheten generellt efterskänktes endast beträffande

de fordringsbelopp, som icke överstege 50 kronor, medan i fråga

om övriga oreglerade belopp generalpoststyrelsen medgåves rätt att efter

provning i varje särskilt fall besluta, huruvida och i vad mån med hänsyn

till föreliggande omständigheter avskrivning borde komma till stånd.Ämbetsverket

ansåge det självfallet att, örn försummelse från militär befattningshavares

sida befunnes ha förekommit i högre grad, ansvar ock borde göras

gällande mot vederbörande.

I ärendet har slutligen generalpoststyrelsen den 10 april 1942 avgivit utlåtande

och därvid förklarat sig villig att åtaga sig bestyret med den prövning

av frågor örn avskrivning av felaktigt utbetalade belopp, som av statskontoret

föreslagits under förutsättning att det för ärendenas prövning erforderliga

materielet i regel kunde införskaffas genom familjebidragsnämnderna.

Vid generell efterskänkning på sätt statskontoret föreslagit av belopp, som

icke överstege 50 kronor, skulle ett belopp av omkring 50 000 kronor, fördelade

på cirka 2 500 betalningsskyldiga, komma att avskrivas.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 13 maj 1943 har statens arbetsmarknadskommission

upptagit frågan örn statsbidrag till kommun för vissa av militära

myndigheter föranledda felaktiga utbetalningar av familjebidrag och hemortslön.

Efter en redogörelse för bestämmelserna om anmälningsskyldigheten för

militär myndighet samt värnpliktig och annan betalningsmottagare i fråga örn

värnpliktigs tjänstgöringsförhållanden m. m. och för arten av vissa felaktigheter,

som förekommit, har kommissionen erinrat, att gottgörelse av statsmedel

icke i vanlig ordning kan beviljas kommun i de fall, då familjebidrag

eller hemortslön felaktigt utbetalats, varför den felaktiga utbetalningens belopp

stannade å kommunen. Återkravsrätt kunde under vissa omständigheter

föreligga mot den värnpliktige, mot familjemedlem eller annan betalningsmottagare,

som beloppet kommit till godo, mot den för militär myndighets förfarande

ansvarige samt i vissa fall, varom emellertid i nu förevarande sammanhang

icke syntes kunna bliva fråga, mot familj ebidragsnämndernas ledamöter.

Återbetalningsskyldighet kunde under vissa förutsättningar föreligga

för flera berörda parter samtidigt, t. ex. då det gällde försummad anmälan

örn tjänstgöringens upphörande, i vilket fall återbetalningsskyldighet regelmässigt

torde föreligga såväl för den värnpliktige som den militärt ansvarige,

enär fullgörandet av enderas anmälningsskyldighet bort vara tillfyllest för att

förhindra felaktig utbetalning. Kunde familjebidragsnämnd icke förmå värnpliktig,

eventuellt familjemedlem eller annan betalningsmottagare, till frivillig

återbetalning, och förelåge icke förutsättningar för avräkning vid senare

tjänstgöring, måste familjebidragsnämnden använda vanliga rättsregler.

Om den felaktiga utbetalningen föranletts av militär myndighets försummelse,

måste — framhöll kommissionen — utredning verkställas genom dylik

myndighets försorg om orsaken till försummelsen och eventuellt också örn

vem som gjort sig skyldig till denna. Som regel kunde dock domstolsför

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets utlåtande nr 152.

farande vara erforderligt för fastställande av återbetalningsskyldigheten för

den försumlige.

Frågan om beredande av gottgörelse av statsmedel åt kommuner, som på

grund av militära myndigheters försummelser föranletts till felaktiga utbetalningar

av familjebidrag och hemortslön, hade av kommissionen ansetts nu

böra bringas under Kungl. Maj:ts prövning.

De militära myndigheterna hade i icke ringa omfattning gjort sig skyldiga

till försumlighet eller felaktigt förfarande i fråga örn dem åliggande anmälningsskyldigheter

till familj ebidragsnämnderna. I flertalet fall gällde försummelsen,

att familj ebidragsnämnd för sent eller ock icke alls underrättats örn

tjänstgöringens upphörande eller örn avbrott i densamma. I åtskilliga fall

hade också hemortslöneansökningar blivit felaktigt bestyrkta, varigenom

sökande av sådan förmån förklarats berättigad till dylik förmån utan att rätteligen

vara det.

Vid dylika felaktiga utbetalningar hade kommunen visserligen regressrätt

mot den för felet ansvarige, men frågan i vad mån försumlighet eller felaktigt

förfarande från militär myndighets sida medförde återbetalningsskyldighet

ankomme på domstols prövning. Det syntes kommissionen icke skäligen

kunna påfordras, att frågan örn ersättning av statsmedel till kommunerna skulle

anstå, tills frågan örn militär myndighets ersättningsskyldighet prövats. Kommunerna

hade också i åtskilliga fall gjort gällande, att de för dylika felaktiga

utbetalningar borde äga erhålla gottgörelse av statsverket. Enligt kommissionens

förmenande talade synnerligen starka billighetsskäl för ett tillgodoseende

av dessa kommunala synpunkter.

Nya bestämmelser rörande militära myndigheternas befattning med familj ebidragsärendena

hade trätt i kraft den 1 mars 1943, vilka syntes ägnade att

underlätta för myndigheterna att fullgöra sin uppgiftsskyldighet. Ansökningar

örn hemortslön hade för flertalet värnpliktiga redan blivit behandlade,

och bestyret med handläggningen av dessa ärenden måste alltså avsevärt

minskas. Dessa omständigheter syntes kommissionen berättiga till det antagandet,

att felaktigheterna i framtiden skulle bliva mindre framträdande.

Örn statsbidrag beviljades för före den 1 mars 1943 på grund av militära

myndigheters försummelser uppkomna felaktiga utbetalningar borde detta

icke kunna tagas till intäkt för att sådant bidrag jämväl skulle komma att beviljas

för felaktiga utbetalningar därefter. Det borde heller icke kunna göras

gällande att familjebidragsnämndernas intressen för att rätta till uppkomna

felaktigheter snarast möjligt skulle komma att avtrubbas. Detta skulle för

övrigt motverkas av att heltidsanställda revisorer numera tillsatts i flertalet

län, vilka revisorer skulle kunna hålla bättre kontroll på att familjebidragsnämnderna

på bästa sätt fullgjorde sina skyldigheter.

Kommissionen föresloge sålunda, att statsbidrag skulle utgå för belopp,

som felaktigt utbetalats på grund av oriktig eller utebliven uppgift från militär

myndighet. Örn däremot visserligen militär myndighet försummat exempelvis

anmälan örn hemförlovning men den värnpliktige gjort sådan anmälan, borde

statsbidrag uppenbarligen icke utgå för den felaktiga utbetalningen. Ej heller

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 152.

7

då familjebidragsnämnd skäligen bort inse, att felaktighet förelupit i fråga

om anmälan eller bestyrkande, borde statsbidrag beviljas. Under vissa förhållanden

borde dylika omständigheter föranleda jämkning av statsbidragets

belopp.

Som villkor för rätt till statsbidrag borde föreskrivas, att kommunen å

statsverket överläte sin regressrätt mot den för den militära myndighetens

fel ansvarige. Å vederbörande statlig myndighet ankomme därefter att avgöra,

huruvida ansvar och ersättning borde i vederbörlig ordning utkrävas.

Vid denna prövning borde enligt kommissionens mening dock icke komma

i fråga att i samtliga fall draga frågan örn ansvar och återbetalningsskyldighet

under domstols prövning. I många fall vore den ansvarige icke mera i

tjänst eller hade förflyttats till annan befattning. Bland annat med hänsyn

härtill syntes kostnaderna, därest samtliga fall skulle bringas under domstols

prövning, komma att stiga till avsevärda belopp. Det borde också beaktas,

att vid familjebidragsförfattningarnas ikraftträdande våren 1940 bestämmelserna

örn militärmyndighetemas uppgifter varit nya och delvis ofullständiga,

att delegation av uppgifterna förekommit i avsevärd utsträckning

och att även betydande rent militära organisationsuppgifter vid samma tid

åvilat truppförbanden. Yad särskilt anginge felaktigt bestyrkande av hemortslöneansökningar

hade felaktigheterna i stort sett föranletts av — förutom

bristfälliga eller felaktiga anteckningar i värnpliktshandlingarna —

oriktig tolkning av gällande bestämmelser, vars rätta tolkning fordrade ingående

kännedom örn för olika tider gällande värnpliktslagar och inskrivni

n ^förordningar ävensom genom kungl, brev och i kommandoväg meddelade

föreskrifter.

Vidkommande den återbetalningsskyldighet, som jämväl kunde åligga den

värnpliktige, familjemedlem eller annan betalningsmottagare, vore familjebidragsnämnd

hänvisad till vanliga rättsregler för att utfå sin fordran. Utnyttjande

av dessa droge emellertid kostnader. Vore det uppenbart eller

talade större sannolikhet för att den värnpliktige icke skulle kunna förmås

gälda eventuellt utdömt belopp, syntes därför icke böra påfordras, att familjebidragsnämnd

skulle hava sökt utfå sin fordran genom talan inför domstol.

Det syntes kunna vara godtagbart, att den av länsstyrelsen förordnade revisorn

lämnade intyg rörande möjligheterna att återfå det felaktigt utbetalade

beloppet av den värnpliktige. Även härvidlag borde dock viss inskränkning

kunna göras med hänsyn till att de värnpliktigas anmälningsskyldighet

i fråga örn upphörd tjänstgöring först genom en den 24 augusti 1940 utfärdad

generalorder blivit allmänt känd. I sammanhanget borde jämväl beaktas, att

från och med 1 december 1940 meddelats bestämmelser örn möjligheter att

erhålla förlängt familjebidrag under viss tid efter tjänstgöringens upphörande.

Med hänsyn till dessa omständigheter och till önskvärdheten av

att kunna anknyta till ett kalenderårsskifte, syntes det, att man borde kunna

eftergiva att återkrav mot värnpliktig skall ha gjorts gällande för felaktigheter,

som förorsakats före den 1 januari 1941 genom de värnpliktiges försummelser

i fråga örn anmälningsskyldighets fullgörande. Vad anginge

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 152.

familjemedlems eller annan betalningsmottagares återbetalningsskyldighet

kunde denna knappast fastställas utan domstols prövning. Med hänsyn härtill

och till vad som förut sagts örn kostnader och örn den ofta bristande betalningsförmågan

samt till önskvärdheten av att skapa enkla regler, som utan

omgång kunde tillämpas, förmenade kommissionen, att man, då fråga vore

om familjebidragsnämndernas återkravsskyldighet, borde kunna bortse från

familjemedlems eller annan betalningsmottagares eventuella återbetalningsskyldighet.

I överensstämmelse med vad som anförts i fråga örn ansvar och ersättningsskyldighet

beträffande försumlig militär myndighet borde det åligga vederbörande

statlig myndighet att från fall till fall pröva, i vad mån ansvar och

ersättning borde utkrävas av annan än den värnpliktige, såsom dennes familjemedlem

eller betalningsmottagare, eller med avseende å belopp, som belöpte

å tid före den 1 januari 1941. Det borde därför som villkor för rätt till statsbidrag

jämväl föreskrivas, att kommunen även skulle överlåta sin regressrätt

mot annan återbetalningsskyldig än den för militär myndighets fel ansvarige.

Därest återbetalningsskyldighet skulle befinnas föreligga för den värnpliktige

elier dennes familjemedlem, borde det åligga familjebidragsnämnd att lämna

biträde vid återbetalningsskyldighetens utkrävande, särskilt i sådana fall då

återbetalningsskyldigheten kunde fullgöras genom avräkningsförfarande enligt

i 1942 års krigsfamiljebidragsförordning meddelad föreskrift.

Under åberopande av det anförda hemställde arbetsmarknadskommissionen,

att Kungl. Majit måtte bemyndiga kommissionen medgiva, att statsbidrag för

felaktiga utbetalningar av familjebidrag och hemortslön, som vållats av militära

myndigheter, finge utgivas i huvudsaklig överensstämmelse med de

grunder, som kommissionen föreslagit.

Vid kommissionens framställning voro fogade, bland annat, en promemoria

med exempel på fall, då oriktigt förfarande eller försumlighet av militär

myndighet förorsakat eller medverkat till felaktig utbetalning av familjebidrag,

samt en promemoria rörande till kommissionen inkomna uppgifter

angående familjebidragsnämndernas den 1 november 1941 utestående fordringar,

föranledda av att anmälan örn hemförlovning m. m. icke rätteligen

gjorts.

över statens arbetsmarknadskommissions framställning ha yttranden avgivits

av justitiekanslersämbetet, chefen för försvarsstaben, statskontoret samt

riksräkenskapsverket.

Justitiekanslersämbetet har, bland annat, anfört, att skyldighet för statsverket

att svara för skada, som tillfogats annan genom felaktigt förfarande

av en statens tjänsteman, väl ej fastslagits genom en för alla fall gällande

regel. Sådan ersättningsskyldighet hade stadgats endast i vissa författningar

men hade i en del fall ansetts föreligga även utan uttrycklig bestämmelse.

För sin del vore justitiekanslersämbetet benäget hysa den uppfattningen

att, då kommun förletts till felaktig utbetalning genom fel eller försummelse

av statens eget organ, en laglig skyldighet ålåge statsverket att hålla kommunen

skadeslös. I varje fall måste ett sådant gottgörande anses överensstämma

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 152.

9

med billighet. Med hänsyn till det anförda hade justitiekanslersämbetet intet

att erinra mot att arbetsmarknadskommissionen erhölle begärt bemyndigande

att medgiva utbetalningar av statsbidrag under de av kommissionen föreslagna

förutsättningarna. Såsom kommissionen anfört borde det ankomma

på vederbörande statliga myndighet att avgöra huruvida ansvar och ersättning

borde utkrävas av militär befattningshavare eller annan på grund av

felaktig eller underlåten uppgift, varigenom föranletts felaktig utbetalning

av familjebidrag eller hemortslön. Intet synes i huvudsak vara att erinra

mot att vid avgörandet prövades, huruvida med hänsyn till av kommissionen

i ärendet antydda synpunkter anställande av talan skäligen borde underlåtas.

Chefen för försvarsstaben har funnit utbetalandet av statsmedel för felaktigt

utbetalade familjebidrag vara skäligt i de fall, då felet icke berodde

på familjebidragsnämnderna själva, samt tillstyrkt bifall till kommissionens

hemställan.

Statskontoret har i likhet med statens arbetsmarknadskommission ansett

skäligt, att i fall, då familjebidragsnämnd på grund av militär myndighets felaktiga

förfarande utbetalat familjebidrag eller hemortslön med för högt belopp

eller för längre tid än som vederbort, statsverket borde hålla kommunen

skadeslös härför i de fall, då kommunen icke kunde återfå vad som för mycket

utbetalats av den, som åtnjutit bidrag eller — i fall, då försummelse förekommit

i högre grad — av vederbörande militära beställningshavare genom

att dessa ställts till ansvar härför. Innan beslut härom fattades, borde emellertid

de enskilda fallen utredas genom arbetsmarknadskommissionens försorg.

Först därefter borde med hänsyn till vad som då framkommit övervägas

att ställa statsmedel till förfogande för bestridande av kostnader för

felaktigt gjorda utbetalningar, som icke kunde i annan ordning ersättas.

Statskontoret kunde icke finna annan olägenhet vara förenad med ett genomförande

av ämbetsverkets förslag än att kommunerna under ytterligare ett

eller två år finge utan bidrag av statsmedel finansiera ifrågavarande utgifter.

Den föreliggande utredningen gåve icke några hållpunkter för ett bedömande

av storleken av de belopp, som utestode oreglerade. Ämbetsverket föreställde

sig emellertid, att dessa som regel icke vore av sådan storleksordning, att

kommunernas ekonomi därigenom mera avsevärt betungades.

Riksräkenskapsverket har i likhet med statskontoret ansett det skäligt, att

staten holle vederbörande kommun skadeslös i sådana fall, då familjebidragsnämnd

på grund av militär myndighets felaktiga förfarande utbetalat familjebidrag

eller hemortslön med för högt belopp eller för längre tid än som vederbort

och kommun icke kunnat återfå det för mycket utbetalade från den som

åtnjutit bidraget eller i förekommande fall från vederbörande militära beställningshavare.

Det av statskontoret förordade tillvägagångssättet för närmare

utredning av förhållandena i de enskilda fallen torde medföra garantier

mot förhastade utbetalningar av statsbidrag. Å andra sidan syntes det mindre

tilltalande, att kommunerna — såsom ju komme att bliva fallet -— under hela

den tid, som krävdes för utredningens slutförande, skulle få bära den finan

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 152.

sielia bördan i sådana fall, där intet eftersatts från kommunens sida utan där

orsaken till oriktig utbetalning helt -vöre att söka i fel eller försumlighet från

militär myndighets sida eller i omständigheter, för vilka ingen finge anses

råda. Riksräkenskapsverket funne sig därför för sin del böra i stort sett tillstyrka

bifall till den av statens arbetsmarknadskommission gjorda framställningen.

I förnyat utlåtande med anledning av vad remissmyndigheterna yttrat har

statens arbetsmarknadskommission på anförda skäl vidhållit, att frågan nu

borde bringas till lösning, och närmare utvecklat innebörden av det tidigare

avgivna förslaget. Vidare har arbetsmarknadskommissionen överlämnat uppgift

angående den 28 februari 1943 utestående belopp av felaktiga utbetalningar

av familjebidrag eller hemortslön, i fall där militär myndighet förorsakat

eller medverkat till de felaktiga utbetalningarna och för vilka familjebidragsnämnderna

gjort anspråk gällande på statsbidrag enligt kommissionens

skrivelse den 13 maj 1943. Av uppgiften i fråga framgår, att ett sammanlagt

belopp av 462 226 kronor 32 öre blivit felaktigt utbetalat, men kommissionen

har framhållit, att den i uppgiften angivna slutsumman icke kunde

exakt angiva de belopp, örn vilka i sammanhanget vore fråga, och närmare

angivit skälen härför. Av denna redogörelse framgår, att all sannolikhet talat

för att den uppgivna summan av fordringarnas belopp kommer att avsevärt

ökas.

Kommissionen har vidare anmält, att vissa familjebidragsnämnder i samband

med insändande av uppgifterna framställt anspråk på eller gjort förfrågan

örn möjligheterna att erhålla ersättning av statsmedel jämväl för felaktiga

utbetalningar, som visserligen icke vållats av militära myndigheter men

där den felaktiga utbetalningen ändock icke ansågs böra stanna å kommunen,

nämligen då den felaktiga utbetalningen vore föranledd av tekniska brister i

författningsbestämmelserna. Efter att hava redogjort för några av dessa

brister har kommissionen framhållit det önskvärda uti att jämväl sådana felaktiga

utbetalningar finge regleras genom att statsbidrag medgåves utgå i

dylika fall.

Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande.

Av vad förut anförts framgår, att såväl familjeunderstöd och bostadsbidrag

som familjebidrag och hemortslön felaktigt utbetalats till följd av att militära

befattningshavare icke på riktigt sätt fullgjort den anmälningsskyldighet,

som ålegat dem enligt de särskilda föreskrifter, för vilka tidigare redogjorts.

Den felaktiga handläggningen av ifrågavarande ärenden har huvudsakligen

bestått däri, att militära befattningshavare antingen förklarat vederbörande

hänförlig under krigsfamiljebidragsbestämmelserna ehuru så icke varit fallet

eller ock försummat att i behörig tid anmäla sådan förändring i vederbörandes

tjänstgöringsförhållanden, att rätten till bidrag upphört. Det övervägande

antalet oriktiga utbetalningar är att hänföra till sistnämnda slag av felaktigt

förfarande från militära befattningshavares sida.

Yad angår familjebidrag, som huvudsakligen bestrides av statsmedel, och

hemortslön, som helt utgår av statsmedel, ha kommunerna nödgats svara

för samtliga kostnader, i den mån gottgörelse av statsmedel för de felaktiga

utbetalningarna icke kunnat erhållas. Detta förhållande att kommunerna bestritt

utgifter, som bort ankomma på statsverket, har förklarligt nog väckt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 152.

1 I

missnöje hos kommunerna, då den felaktiga utbetalningen föranletts av statlig

befattningshavares försummelse.

I likhet med statens arbetsmarknadskommission finner jag stärka billighetsskäl

tala för att i förevarande fall kostnaderna för utbetalningar, som

föranletts av försumlighet eller felaktigt förfarande från statlig befattningshavares

sida, böra gottgöras av statsverket. Samtliga i ärendet hörda myndigheter

ha även uttalat sig för denna ståndpunkt. Sedan kommissionen numera

inkommit med en låt vara approximativ uppgift rörande storleken av

det belopp, varom här är fråga, synes av skäl som kommissionen anfört ärendet

nu böra upptagas till avgörande.

Vid beviljande av gottgörelse av statsmedel för ifrågavarande felaktiga utbetalningar

kan det emellertid icke vara riktigt att, såsom statens arbetsmarknadskommission

förutsatt, endast ersätta den del av utgiften som icke hänför

sig till kommunens andel. Då de anmärkta utbetalningarna föranletts av felaktigt

förfarande från statlig befattningshavares sida, bör hela det utbetalade

beloppet ersättas. Örn däremot statlig befattningshavare visserligen försummat

sin skyldighet men den värnpliktige fullgjort vad honom åligger eller

familjebidragsnämnden skäligen bort inse, att felaktighet förelupit i fråga

örn anmälan eller bestyrkande, bör självfallet gottgörelse i princip icke utgå.

Kommissionen har även i särskild framställning upptagit frågan örn vissa

felaktiga ixtbetalningar, som varken kunna läggas vederbörande familjebidragsnämnd

eller militära befattningshavare till last. De fall, som avses i

kommissionens nämnda framställning, äro sådana, då på grund av vissa tekniska

brister i förfarandet för anmälan av tjänstgöringens påbörjande och

avslutande bidrag kommit att utgå för längre tid än vederbort. Jämväl i dessa

och liknande fall tala billighetsskäl för att gottgörelse utgår till kommunerna

för felaktigt utbetalade belopp.

Den 1 mars 1943 trädde 1942 års krigsfamiljebidragsförordning och krigsfamiljebidragskungörelse

i kraft, med vissa i detta sammanhang oväsentliga

undantag. Som statens arbetsmarknadskommission framhållit, har de militära

myndigheternas befattning med dessa ärenden väsentligt underlättats

genom de särskilt i nämnda kungörelse meddelade mera detaljerade föreskrifterna

och genom den närmare anknytning som skett till det militära

redovisningssystemet. Med hänsyn bland annat härtill synes det lämpligt att,

som statens arbetsmarknadskommission föreslagit, inskränka beviljandet av

gottgörelse till utbetalningar, som skett före den 1 mars 1943.

Att utan inskränkningar bevilja kommun gottgörelse för utbetalningar

före nämnda tidpunkt skulle emellertid icke vara välbetänkt. Den värnpliktige

eller annan, som uppburit beloppet, kan enligt de allmänna rättsregler,

för vilka tidigare redogjorts, vara skyldig att återbetala det felaktigt utbetalade

beloppet. Ersättningsskyldighet kan även åvila den felande militäre

befattningshavaren. Statsbidrag bör därför icke meddelas under sådana förutsättningar,

att kommunens intresse av att medverka till utkrävande av ersättningsskyldigheten

bortfaller.

Som framgår av den tidigare lämnade redogörelsen för gällande rättsregler

i fråga om återbetalningsskyldighet för felaktigt utbetalat belopp kunna

svårigheter mången gång uppstå att avgöra, huruvida dylik skyldighet föreligger.

Vad angår den värnpliktiges återbetalningsskyldighet för felaktigt

utgivet belopp, torde emellertid dylik skyldighet som regel föreligga, därest

utbetalningen icke skulle ha ägt rum örn den värnpliktige behörigen fullgjort

honom åvilande anmälningsskyldighet och den värnpliktige ägt kännedom

om denna sin skyldighet. Mera tveksamma äro do fall, då det är fråga

örn återbetalningsskyldighet för den värnpliktiges hustru eller annan familje
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 152.

medlem eller annan betalningsmottagare. Med hänsyn härtill är det lämpligt

att. i enlighet med vad arbetsmarknadskommissionen föreslagit, som villkor för

rätt till gottgörelse av statsmedel föreskriva, att kommunen sökt av den värnpliktige

återfå till honom felaktigt utbetalat belopp, medan det däremot icke

bör krävas, att återbetalningsskyldighet gjorts gällande mot annan betalningsmottagare.

Av det anförda följer även, att viss tidsbegränsning bör stadgas med avseende

å familjebidragsnämnds skyldighet att kräva återbetalning av den

värnpliktige. Den i 1940 års krigsfamiljebidragskungörelse föreskrivna anmälningsskyldigheten

torde icke ha blivit allmänt känd, innan särskilt formulär

för ifrågavarande anmälningar fastställts och innehållet i generalordern

den 27 augusti 1940 kom till de värnpliktigas kännedom. Med hänsyn härtill

torde det vara motiverat att i enlighet med statens arbetsmarknadskommissions

förslag begränsa familjebidragsnämndernas återkravsskyldighet till

belopp, utbetalade efter den 1 januari 1941.

Om den värnpliktige saknar medel att fullgöra återbetalningsskyldigheten,

bör kravet kunna eftergivas. Den värnpliktiges bristande betalningsförmåga

bör, såsom arbetsmarknadskommissionen föreslagit, styrkas genom intyg av

vederbörande av länsstyrelsen förordnade revisor.

För belopp, som oriktigt utbetalats på grund av felaktigt förfarande från

militär befattningshavares sida, är familjebidragsnämnden berättigad till ersättning

av den felande militäre befattningshavaren. Det bör dock rimligen

icke åligga familj ebidragsnämnden att utkräva denna ersättningsskyldighet.

Gottgörelse av statsmedel bör sålunda kunna beviljas, oaktat familj ebidragsnämnden

icke gjort försök att av vederbörande militäre befattningshavare

återfå det oriktigt utbetalade beloppet.

I den mån familjebidragsnämnden enligt vad förut anförts icke är skyldig

återkräva det felaktigt utbetalade beloppet, bör för rätt till gottgörelse

stadgas skyldighet för nämnden att å statsverket överlåta sin fordringsrätt.

Familjebidragsnämnden skall sålunda överlåta sin fordringsrätt mot den

värnpliktige, då fråga är örn belopp, som utbetalats före den 1 januari 1941,

samt mot den värnpliktiges familjemedlem eller annan, som uppburit beloppet,

ävensom mot den felande militäre befattningshavaren.

Slutligen bör, i enlighet med vad statens arbetsmarknadskommission föreslagit,

som ytterligare villkor för rätt till gottgörelse uppställas skyldighet för

familjebidragsnämnderna att lämna statsverket biträde vid utkrävandet av

återbetalningsskyldigheten.

I vissa fall har Kungl. Majit med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter

beviljat kommun statsbidrag för familjebidrag eller hemortslön,

oaktat gjord utbetalning icke stått i överensstämmelse med gällande författningsbestämmelser.

Med hänsyn till det stora antalet fall, då felaktiga utbetalningar

föranletts av militär befattningshavare, och då dessa fall i stort sett

äro av tämligen ensartad natur, synes det lämpligt, att statens arbetsmarknadskommission

i egenskap av tillsynsmyndighet för familj ebidragsverksamheten

bemyndigas att i första hand pröva frågan, huruvida statsbidrag i dessa

fall må utgå. Då ansökan icke av kommissionen bifallits, torde det dock böra

stå vederbörande öppet att underställa frågan Kungl. Majlis prövning.

Fråga örn återbetalningsskyldighet för familjebidrag eller hemortslön,

som felaktigt utbetalats på grund av militär befattningshavares förvållande,

kan även uppkomma genom att betalningsmottagaren gör ansökan örn befrielse

från återbetalningsskyldighet. Dylika ansökningar prövas enligt nuvarande

ordning av Kungl. Majit. Med hänsyn till det nära samband dessa

frågor ha med spörsmålet om gottgörelse av statsmedel för felaktigt utbetalat

belopp vill jag föreslå, att arbetsmarknadskommissionen i egenskap av tillsyns
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 152. 13

myndighet för familjebidragsverksamheten bemyndigas att pröva och avgöra

jämväl dessa ärenden.

I de fall, då statsverket enligt vad i det föregående anförts fått å sig

överlåten den fordringsrätt, som kan tillkomma familj ebidragsnämnden

gentemot den värnpliktige eller annan betalningsmottagare, bör det lämpligen

ankomma på arbetsmarknadskommissionen i egenskap av tillsynsmyndighet

för familjebidragsverksamheten att bevaka kronans rätt. Yad angår återkravsrätten

mot felande militär befattningshavare torde det däremot av praktiska

skäl böra åläggas försvarets civilförvaltning att bevaka kronans rätt.

Samråd bör därvid äga rum med arbetsmarknadskommissionen. Ansökan

av militär befattningshavare örn befrielse från betalningsskyldighet bör dock

liksom hittills prövas av Kungl. Majit.

\ idkommande slutligen de enligt äldre bestämmelser genom postgirokontoret

utbetalade f amil] elinder stöden och bostadsbidragen ha vissa belopp felaktigt

utbetalats till följd av att militära befattningshavare icke behörigen fullgjort

dem åliggande anmälningsskyldighet gentemot postgirokontoret. Rörande

dessa belopp har fråga uppkommit, i vad mån statsverkets fordringar

mot den som uppburit de felaktigt utbetalade beloppen borde efterskänkas.

I likhet med statskontoret anser jag någon generell avskrivning av ifrågavarande

belopp icke böra ifrågakomma. Generalpoststyrelsen har emellertid

åtagit sig att efter prövning från fall till fall meddela beslut rörande avskrivning

av dylika fordringar, därvid familjebidragsnämnderna skulle medverka

vid införskaffandet av erforderligt material för denna prövning. För

vinnande av största möjliga enhetlighet vid prövningen, huruvida eftergift

bör ske, samt nied hänsyn till den större förtrogenhet med ärenden av ifrågavarande

slag, som kan förutsättas vara för handen hos tillsynsmyndigheten

för familjebidragsverksamheten, samt den nära kontakten mellan denna myndighet

och familj ebidragsnämnderna, torde emellertid jämväl prövningen av

frågan örn eftergift av kronans krav på för mycket utbetalat familjeunderstöd

m. m. böra anförtros åt arbetsmarknadskommissionen.

Vid bedömandet av spörsmålet, huruvida eftergift av fordran å för mycket

utbetalat bidrag bör äga rum, bör i företa hand beaktas, att efterskänkande

bör ske av belopp av så ringa storlek, att de icke kunna anses motsvara det

arbete och de kostnader återkravsärendets handläggning kan anses vålla.

Härvid har man även att taga hänsyn till kostnaderna för det rättsliga förfarandet

i den mån sådant behöver anställas för att göra återkravet gällande. Beträffande

större belopp bör utredningen framför allt taga sikte på frågan, i vad

mån den värnpliktige eller annan betalningsmottagare insett eller skäligen

bort inse, att beloppet felaktigt utbetalats. Framgår av utredningen, att mottagaren

varit i god tro, torde nämligen enligt allmänna rättsregler återbetalningsskyldighet

icke föreligga. I den mån det är fråga örn belopp, som obehörigen

uppburits under längre tid och mottagaren försummat sin anmälningsskyldighet

samt han kan förutsättas lia haft kännedom örn denna sin skyldighet,

torde det emellertid endast undantagsvis kunna antagas, att mottagaren

varit i god tro. Även örn mottagaren icke varit i god tro, kunna emellertid

ömmande omständigheter föreligga, som motivera ett eftergivande av kravet.

I fråga örn krav, som riktas mot felande militär befattningshavare, göra sig

därjämte andra synpunkter än de nu anförda gällande. Det är förklarligt att,

särskilt under den första tiden efter försvarsberedskapens införande, åtskilligt

måste brista med avseende å de militära befattningshavarnas handläggning

av ärenden rörande familjebidrag och familjeunderstöd. Även örn vissa

bestämmelser rörande de militära myndigheternas befattning med familjebidragsärendena

meddelats, medförde hithörande uppgifter icke blott ökat

utan även till sin innebörd nytt arbete med därav följande svårigheter för

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 152.

Utskottet.

befattningshavarna, som redan förut i allmänhet voro hårt ansträngda. Härvid

är också att märka, att de militära uppgifter, truppförbanden hade att utföra,

förklarligt nog kommit att framstå såsom de mest angelägna. Yad beträffar

de militära befattningshavarnas bestyrkande av ansökningarna örn hemortslön

lia de därvid förelupna felaktigheterna huvudsakligen föranletts av oriktig

tolkning av gällande bestämmelser. Med hänsyn till det anförda torde återkrav

böra riktas mot felande militära befattningshavare endast under förutsättning,

att försummelsen kan betecknas som grov. Detsamma torde böra

gälla vid prövning av frågan, om åtal bör anställas mot vederbörande militära

befattningshavare.

Statens arbetsmarknadskommission har även fäst uppmärksamheten på att

i viss utsträckning statsbidrag redan utgått för belopp, som felaktigt utbetalats

på grund av militär myndighets försummelse. Som regel torde dylik

felaktig utbetalning av statsbidrag icke kunna läggas vederbörande befattningshavare

i länsstyrelsen till last, enär denne vid granskningen av ansökningarna

örn statsbidrag icke haft tillgång till de handlingar, vilka skulle utvisa, att felaktighet

förelupit vid utbetalningen. Ej heller torde som regel vederbörande

revisor för granskning av familjebidragsnämndens verksamhet ha kunnat upptäcka

den felaktiga utbetalningen, enär han i det övervägande antalet fall först

sedan statsbidragsansökningen granskats kan erhålla tillgång till uppgifter,

som utvisa, att utbetalningen varit felaktig. Med hänsyn härtill torde i detta

sammanhang annan åtgärd icke vara påkallad än att förekomsten av dylika

utbetalningar uppmärksammas och, såsom kommissionen föreslagit, samarbete

kommer till stånd mellan kommissionen och länsstyrelserna till undvikande

av att dubbelutbetalning av statsbidrag äger rum. I de fall, då statsbidrag

redan utgått för felaktigt utbetalat belopp, tillkommer emellertid återkravsrätten

mot den enskilde kronan. Vederbörande familjebidragsnämnd bör

åligga att lämna statsverket biträde vid utkrävande av sådan återbetalningsskyldighet.

Vad angår kostnaderna för gottgörelse för felaktigt utbetalade belopp

torde liksom de i vederbörlig ordning utbetalade familjebidragen m. m. de

felaktiga utbetalningarna böra belasta förskottsstaten för försvarsväsendet.

Möjligen torde inom försvarets civilförvaltning, å vilket ämbetsverk

återkraven mot militär befattningshavare enligt vad förut anförts skola ankomma,

för ändamålet erfordras en tillfällig förstärkning av arbetskrafterna.

Utgifterna härför torde likaledes få bestridas av förskottsanslag. Kostnaderna

för förstärkning av personalen å statens arbetsmarknadskommissions värnpliktshjälpsbyrå

kunna enligt lämnad uppgift bestridas av kommissionens

avlöningsanslag.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att felaktiga utbetalningar i avsevärd

omfattning och med betydande belopp förekommit såväl i fråga örn

familjeunderstöd och bostadsbidrag, vilka utgått till värnpliktiga familjemedlemmar

före krigsfamiljebidragsförordningens ikraftträdande, som i fråga

örn familjebidrag och hemortslön enligt krigsfamiljebidragsförordningen. Postr

girokontoret- har sålunda under tiden den 1 januari—30 juni 1940 i familjeunderstöd

och bostadsbidrag felaktigt utbetalat omkring 400 000 kronor. Därav

kvarstod den 1 januari 1944 ett oreglerat belopp av omkring 240 000 kronor.

Av familjebidragsnämnderna hava intill den 1 mars 1943 felaktigt utbetalats

familjebidrag och hemortslön med sammanlagt mer än 460 000 kronor, vilket

belopp dock icke kan anses slutligt fastställt. Familjebidragsnämnderna hava

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 152.

15

gjort gällande anspråk på statsbidrag för dessa felaktiga utbetalningar, enär

felaktigheterna icke anses kunna läggas familjebidragsnämnderna till last

och möjligheter att av de värnpliktiga eller deras betalningsmottagare återfå

de utbetalade beloppen i de flesta fall anses uteslutna.

De förekomna oriktiga utbetalningarna hava i praktiskt taget samtliga fall

föranletts av att militära befattningshavare icke på riktigt sätt fullgjort den

anmälningsskyldighet, som enligt meddelade föreskrifter ålegat dem. Huvudsakligen

har den felaktiga handläggningen av ifrågavarande ärenden bestått

däri, att militära befattningshavare antingen förklarat vederbörande hänförliga

under krigsfamiljebidragsbestämmelserna, ehuru så icke varit fallet, eller

ock försummat att i behörig tid anmäla sådan förändring i vederbörandes

tjänstgöringsförhållanden, att rätten till bidrag upphört. Det övervägande

antalet oriktiga utbetalningar är att hänföra till sistnämnda slag av felaktigt

förfarande. I vissa fall hava felaktiga utbetalningar även förorsakats av tekniska

brister i krigsfamiljebidragsbestämmelserna eller av andra liknande

omständi gheter.

Kungl. Majit har i förevarande proposition föreslagit riksdagen godkänna

vissa av departementschefen angivna grunder för bestridande av kostnaderna

för dessa felaktiga utbetalningar av familjebidrag m. m. samt för efterskänkande

av kronans rätt med avseende å oriktigt utbetalade belopp.

Utskottet finner i likhet med departementschefen skäl vara för handen, att

frågan om gottgörelse till kommunerna för felaktigt gjorda utbetalningar, för

vilka ansvaret icke kan anses åvila dem, nu upptages till avgörande.

Den från och med den 1 januari 1940 införda ordningen för utbetalning

av familj eunderstöd och bostadsbidrag innebar en fullständig omläggning av

det äldre utbetalningssystemet, i det att utbetalningarna ålades postgirokontoret

i stället för de militära myndigheterna. I samband med 1940 års krigsfamiljebidragsförordnings

ikraftträdande överflyttades samma uppgift på

kommunala familj ebidragsnämnder. Till grund för utbetalningarna hava såväl

postgirokontoret som familjebidragsnämnderna haft att lägga tjänstgöringsuppgifter

från de militära myndigheterna. Dessa myndigheter hava

uppenbarligen haft svårigheter att under vissa tider lämna dylika uppgifter,

enär rent militära organisationsfrågor i första hand måst ägnas uppmärksamhet

och ifrågavarande uppgifter måst åläggas mindre erfaren personal.

De helt nya familjebidragsbestämmelserna hava givetvis också vållat svårigheter

i tillämpningen, innan erforderlig stadga vunnits.

Med hänsyn till angivna förhållanden finner utskottet i likhet med departementschefen

skäligt, att staten bestrider kostnaderna för här berörda felaktiga

utbetalningar.

Mot de av departementschefen föreslagna grunderna för ärendenas prövning

har utskottet icke funnit anledning till erinran. Utskottet finner sig i

anslutning härtill böra uttala, att återkravsrätten från statens sida icke bör

göras gällande mot värnpliktiga, deras familjemedlemmar eller betalningsmottagare

i andra fall, än då särskilda skäl därtill föranleda. Såsom departe
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

:16 Statsutskottets utlåtande nr 152.

mentschefen anfört bör åtal mot militära befattningshavare endast anställas,

då sådan befattningshavare gjort sig skyldig till grov vårdslöshet.

Ersättningar för felaktiga utbetalningar enligt angivna grunder hava av

departementschefen i likhet med myndigheterna ansetts böra utgå endast i

den mån de verkställts före den 1 mars 1943, då de nu gällande krigsfamiljebidragsförfattningarna

praktiskt taget helt trätt i kraft. Utskottet anser

denna tidsbegränsning väl snäv. Billighetsskäl synas utskottet tala för att

i de fall felaktig utbetalning beror på militär myndighet och således icke kan

lastas familjebidragsnämnd, kommun bör erhålla statsbidrag jämväl för tid

efter den 1 mars 1943. Utskottet, som ansluter sig till motionärernas förslag

i denna del, får alltså föreslå den ändringen i de av departementschefen förordade

grunderna, att statsbidrag i här angivna fall må beredas kommun för

utbetalning, som verkställts jämväl efter nyssnämnda tidpunkt.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt

motionerna I: 268 och II: 432, med av utskottet ovan föreslagen

ändring godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för den 14 januari 1944 angivna grunder

för bestridande av kostnaderna för oriktigt utbetalade familjebidrag

m. m. samt för efterskänkande av kronans rätt med avseende

å oriktigt utbetalade belopp.

Stockholm den 30 maj 1944.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Jallansson, Joh. Nilsson i

Malmö, Pauli, Gränebo, Bernhard Nilsson, Holmström, Heiding, Karl Andersson,

Gillström, Rosenberg och Albertsson; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Svensson i

Grönvik, Bergström, Danielsson, Andersson i Malmo, Holmdahl, Mårtensson,

Olsson i Kullenbergstorp, Lindholm, Åkerström och Eriksson i Frägsta.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:346 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bestridande av kostnaderna för vissa oriktigt utbetalade familjebidrag m. m. jämte i ä s. 3 i texten