Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående bestridande av kostnaderna för vissa oriktigt utbetalade familjebidrag m. rn. jämte i ämnet väckta motioner. <
1944-05-30 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1944:152, Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående bestridande av kostnaderna för vissa oriktigt utbetalade familjebidrag m. rn. jämte i ämnet väckta motioner. <
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 152.
1
Nr 152.
Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1944 kl. 2 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående
bestridande av kostnaderna för vissa oriktigt
utbetalade familjebidrag m. rn. jämte i ämnet väckta
motioner.
< (Ira avd.)
I propositionen nr 40 har Kungl. Maj:!, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 14 januari 1944, föreslagit
riksdagen godkänna av departementschefen i nämnda statsrådsprotokoll
angivna grunder för bestridande av kostnaderna för oriktigt utbetalade familjebidrag
m. m. samt för efterskänkande av kronans rätt med avseende å oriktigt
utbetalade belopp.
I anledning av propositionen hava väckts två likalydande motioner, den
ena inom första kammaren av herr E. Näsström, (1:268) och den andra
inom andra kammaren av herr E. Håstad (11:432), vari hemställts, att riksdagen
vid behandlingen av propositionen nr 40 angående bestridande av kostnaderna
för vissa oriktigt utbetalade familjebidrag m. m. måtte besluta att på
det sätt, som närmare angives i motionerna, statens ersättningsskyldighet för
felaktigt utbetalda bidrag i de fall, då felaktigheten beror på militära myndigheter
och ej kan lastas familjebidragsnämnd, även skall gälla för tiden efter
den 1 mars 1943.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, får
utskottet hänvisa till motionen II: 432.
Departementschefen har inledningsvis lämnat en redogörelse för innehållet
i de författningsbestämmelser, som gällt och gälla rörande understöd och
bidrag till inkallade värnpliktigas familjer sedan den förstärkta försvarsberedskapen
intogs hösten 1939. Av denna redogörelse framgår bland annat, att
familjeunderstöd och bostadsbidrag, som enligt de då gällande bestämmelserna
fastställdes av länsstyrelserna, från och med januari månad 1940 utbetalades
genom postgirokontorets försorg, och att det ålåg de militära myndigheterna
att hålla postgirokontoret underrättat örn sådana ändringar i berörda värnpliktigas
tjänstgöringsförhållanden, som påverkade rätten till erhållande av
familj eunderstöd, t. ex. då värnpliktig hemförlovades eller hempermitterades.
Sedan 1940 års krigsfamiljebidragsförordning trätt i kraft i april månad 1940,
har det ålegat familjebidragsnämnderna, som äro kommunala organ, att fast
Biliang
till riksdagens protokoll 1944. 6 sami. Nr 152—159. 125144 1
2
Statsutskottets utlåtande nr 152.
ställa och utbetala bidrag enligt nämnda förordning, därvid familjebidragsnämnderna
av vederbörliga militärmyndigheter skola hållas underrättade örn
de värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden m. m., i den mån dessa påverka
rätten till familjebidrag. Vid familjebidragsförordningens ikraftträdande föreskrevs
dock, att, där familjeunderstöd och bostadsbidrag enligt äldre bestämmelser
utginge, sådant understöd och bidrag skulle, om förutsättningarna för
deras utgående alltjämt vore för handen, fortfarande utbetalas av postgirokontoret
för tiden till och med den 30 juni 1940.
Vidare har departementschefen lämnat en redogörelse för vidtagna åtgärder
i syfte att förhindra, att familjebidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen
kommer att utgå för längre tid än som enligt bestämmelserna är avsett, d. v. s.
att bidraget skall upphöra att utgå vid den värnpliktiges hemförlovning och
hempermittering o. s. v., ävensom för gällande regler för återbetalning av
felaktigt utbetalade bidrag. I anslutning härtill har jämväl lämnats en redogörelse
för vissa rättsfall i avseende å återbetalningsskyldighet (s. 7 och 8 i
propositionen).
I en till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet ställd, den 23 maj
1941 dagtecknad skrivelse anmälde statens arbetsmarknadskommission, att
vissa kommuner gjort gällande, at.t det borde ankomma på statsverket att
hålla kommunerna skadeslösa för felaktiga utbetalningar, vilka vore en följd
närmast av de militära myndigheternas försummelser i fråga örn sin skyldighet
att anmäla, då värnpliktigs tjänstgöring upphört, eller att å ansökningar
örn familjebidrag angiva, huruvida sökande vore att hänföra till personalgrupp,
som vore behörig att erhålla familjebidrag. Med anledning härav verk
ställdes på departementschefens anmodan utredning av de enligt bemyndigande
den 25 april 1941 tillkallade utredningsmännen rörande familj ebidragsärendenas
handläggning rörande de påtalade försummelserna från de militära
myndigheternas sida. Den sålunda gjorda utredningen föranledde icke annan
åtgärd, än att utredningen i fråga överlämnades till arbetsmarknadskommissionen.
Departementschefen har därefter lämnat en redogörelse för föreliggande
ärenden örn oriktiga utbetalningar av familjeunderstöd och bostadsbidrag samt
av familjebidrag och hemortslön. Av denna redogörelse inhämtas i huvudsak
följande.
I en den 16 juli 1941 dagtecknad, till försvarsdepartementet överlämnad
promemoria har postsparbankschefen Joh. Enger anmält, att i vissa fall
utbetalningar av familjeunderstöd och bostadsbidrag från postgirokontoret
ägt rum med för stora belopp samt efter en redogörelse för den föreskrivna
anmälningsskyldigheten anfört, bland annat, följande.
De militära myndigheternas anmälningar hade i stor utsträckning ingått
till postgirokontoret för sent, i vissa fall en hel månad eller mera. Detta hade
haft till följd, att understöd jämte bidrag i många fall kommit att utbetalas
för längre tid än som vederbort. Så snart postgirokontoret i de fall, som rörde
för sent erhållna anmälningar, fått kännedom örn militärtjänstgöringens upp
-
Statsutskottets utlåtande nr 152. 3
hörande för den värnpliktige, hade återkravsskrivelse till denne expedierats.
Återbetalning hade även i viss utsträckning kommit till stånd.
Genom postgirokontoret hade familjeunderstöd och bostadsbidrag utbetalats
för närmare 70 000 värnpliktigas räkning. Hela antalet utbetalningar
belöpte sig till 361 252 och det utbetalade beloppet utgjorde tillhopa
17 167 368 kronor 54 öre. Antalet värnpliktiga, som uppburit för högt belopp,
uppginge till 7 939. Yad beträffade återkravssumman utgjorde den ursprungligen
373 823 kronor 94 öre.
Uti 3 843 fall hade återbetalning av skuldbeloppet ägt rum med sammanlagt
150 659 kronor 54 öre. En i promemorian intagen sammanställning
visade, att återbetalningarna numera praktiskt taget avstannat. Vid utgången
av juni månad 1941 hade 4 096 återbetalningsskyldiga kvarstått, och postgirokontorets
fordran hade vid samma tidpunkt varit 223 164 kronor 40 öre.
Även om återkravsrätt gällde som huvudregel för det fall någon av misstag
erhållit belopp, som han rätteligen ej ägt uppbära, syntes dock ett flertal
rättsfall ge vid handen, att undantag borde finnas från denna regel. Ett som
det ville synas grundläggande rättsfall härutinnan funnes refererat i Nytt
juridiskt arkiv, årgång 1933, s. 25.
Vad beträffade de för mycket utbetalade familjeunderstödsmedlen, örn
vilka här vore fråga, syntes det få anses ligga i öppen dag, att mottagarna
redan förbrukat dessa medel för sitt uppehälle. Det för mycket bekomna
beloppet hade i många fall varit så pass obetydligt, att mottagaren näppeligen
själv kunnat bedöma, att överbetalning förelegat. I andra fall åter kunde understöd
ha utbetalats en eller till och med flera 15-dagarsperioder i följd (medutbetalningskort
var löre dag) efter vederbörandes hemförlovning, och i sådant
fall ville det synas, som örn den värnpliktige bort förstå, att remissan varit
felaktig. Att kunna skilja mellan ursäktligt och icke ursäktligt misstag härvidlag
syntes dock med hänsyn till alla förekommande gränsfall få anses
ogörligt, åtminstone utan en ingående undersökning av varje särskilt fall. I
fråga örn återkrav eller icke återkrav torde därför vara nödvändigt att förfara
lika gentemot alla.
Såsom ovan nämnts hade ett stort antal värnpliktiga återbetalt för mycket
bekommet understöd. Utginge man från att det vore de ekonomiskt bäst
ställda, som gjort återbetalning, och att de återstående utgjordes av sådana,
som icke haft möjlighet att återbära beloppet, skedde ju egentligen ej någon
orätt mot de förstnämnda, örn beloppet efterskänktes för de kvarstående. I
stort sett torde det nog också förhålla sig på nu angivet sätt. Å andra sidan
torde också ha förekommit, att ekonomiskt sämre lottade verkställa återbetalning.
Några av de betalningsskyidiga hade förklarat, att de vore villiga återbetala,
örn deras ekonomi i en framtid medgåve detta. Därjämte hade ett stort
antal av dem, som besvarat postgirokontorets skrivelser, under hänvisning till
sin oförmåga att betala hemställt, att den ifrågakomna skulden måtte efterskänkas.
Givetvis måste nian dock även räkna med fall — kanske dock mest
enstaka sådana — där underlåtenheten att återbetala beloppet kundo ha varit
beroende på bristande vilja.
Om postgirokontoret skulle söka erhålla familjebidragsnämndernas medverkan
vid återbetalningarna vore det sannolikt, att ytterligare ett måhända
icke obetydligt belopp kunde återvinnas. Denna form för återbetalning —
avdrag å utgående familjebidrag i anledning av senare tjänstgöring — vore
obestridligen synnerligen effektiv, men den medförde dock, att de hemma
varande finge nöja sig med ett reducerat familjebidrag under avdragstiden.
Vad anginge värnpliktiga, som icke för närvarande vore eller inom den närmaste
tiden kommc att bliva inkallade, torde man knappast kunna påräkna
medverkan från familjebidragsnämndernas sida, utan torde återkravet beträf
4
Statsutskottets utlåtande nr 152.
tande dessa i fortsättningen liksom hittills få handhavas av postgirokontoret.
Att återfå beloppet från dessa icke inkallade torde bliva förenat med ganska
stora svårigheter.
Enligt senare lämnad uppgift ha ytterligare felaktiga utbetalningar till
ett sammanlagt belopp av 21342 kronor 68 öre upptäckts och sedan den 1
juli 1941 återbetalningar verkställts med ett belopp av 3 387 kronor 40 öre, i
följd varav statsverkets fordran den 1 januari 1944 uppgått till 241119 kronor
68 öre.
Statens arbetsmarknadskommission har i ett i ärendet avgivet yttrande
anfört, att kommissionen — i likhet med postsparbankschefen Enger —
funne, att frågan örn återbetalningsskyldighet för familjeunderstöd, som felaktigt
uppburits, vore att bedöma enligt allmänna rättsregler samt att det
åberopade rättsfallet gåve vägledning för bedömande av åtminstone det vida
övervägande antalet fall, nämligen de, då ursäktlig villfarelse beträffande
den skedda utbetalningens riktighet finge antagas föreligga hos betalningsmottagaren.
I övriga fall syntes det klart, att återbetalningsskyldighet
förelåge. Det vore nödvändigt att förfara lika i samtliga fall. Med hänsyn
till innehållet i 22 § första stycket krigsfamiljebidragsförordningen, vari stadgades,
att rätt till familjebidrag enligt förordningen icke kunde överlåtas,
vore kommissionen synnerligen tveksam, huruvida familjebidragsnämndema
borde göra avdrag å utgående familjebidrag för täckande av postgirokontorets
fordringar. Då det måste antagas, att kvarstående oreglerade belopp till åtminstone
huvudsaklig del hänförde sig till sådana värnpliktiga, vilkas återbetalningsförmåga
vore ringa eller ingen, syntes det kommissionen, att möjligheten
att återvinna någon större del av postgirokontorets utestående
fordran icke vore stor. Det förefölle kommissionen kunna dragas i tvivelsmål,
huruvida de belopp, som kunde återvinnas, komme att täcka med återvinningen
förenade kostnader. Med hänsyn till samtliga förekommande omständigheter
ifrågasatte kommissionen, huruvida icke åtminstone praktiska skäl närmast
talade för att ifrågavarande återstående belopp borde efterskänkas och avskrivas.
Arméförvaltningens civila departement har i remissyttrande i ärendet förklarat,
att departementet i stort sett anslöte sig till vad arbetsmarknadskommissionen
sålunda anfört. Generalpoststyrelsen borde bemyndigas att efter
prövning från fall till fall förordna örn efterskänkande av ifrågavarande fordringar.
Skyldighet att ersätta genom ifrågavarande felaktiga utbetalningar
statsverket åsamkad förlust torde i många fall få anses åligga vederbörande
militära befattningshavare, som underlåtit att i rätt tid insända föreskriven
anmälan angående de understödsberättigades tjänstgöringsförhållanden. Emellertid
syntes det vara förbundet med avsevärda praktiska svårigheter att göra
detta ansvar gällande gentemot vederbörande, och departementet kunde fördenskull
icke förorda, att åtgärder härutinnan vidtoges.
Statskontoret har i ärendet anfört, att ämbetsverket i allt väsentligt biträdde
den uppfattning, åt vilken arbetsmarknadskommissionen givit uttryck,
men att ämbetsverket dock icke vore berett att tillstyrka en generell avskriv
-
Statsutskottets utlåtande nr 152.
5
ning av samtliga kvarstående oreglerade belopp. Ämbetsverket ville i stället
föreslå, att återbetalningsskyldigheten generellt efterskänktes endast beträffande
de fordringsbelopp, som icke överstege 50 kronor, medan i fråga
om övriga oreglerade belopp generalpoststyrelsen medgåves rätt att efter
provning i varje särskilt fall besluta, huruvida och i vad mån med hänsyn
till föreliggande omständigheter avskrivning borde komma till stånd.Ämbetsverket
ansåge det självfallet att, örn försummelse från militär befattningshavares
sida befunnes ha förekommit i högre grad, ansvar ock borde göras
gällande mot vederbörande.
I ärendet har slutligen generalpoststyrelsen den 10 april 1942 avgivit utlåtande
och därvid förklarat sig villig att åtaga sig bestyret med den prövning
av frågor örn avskrivning av felaktigt utbetalade belopp, som av statskontoret
föreslagits under förutsättning att det för ärendenas prövning erforderliga
materielet i regel kunde införskaffas genom familjebidragsnämnderna.
Vid generell efterskänkning på sätt statskontoret föreslagit av belopp, som
icke överstege 50 kronor, skulle ett belopp av omkring 50 000 kronor, fördelade
på cirka 2 500 betalningsskyldiga, komma att avskrivas.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 13 maj 1943 har statens arbetsmarknadskommission
upptagit frågan örn statsbidrag till kommun för vissa av militära
myndigheter föranledda felaktiga utbetalningar av familjebidrag och hemortslön.
Efter en redogörelse för bestämmelserna om anmälningsskyldigheten för
militär myndighet samt värnpliktig och annan betalningsmottagare i fråga örn
värnpliktigs tjänstgöringsförhållanden m. m. och för arten av vissa felaktigheter,
som förekommit, har kommissionen erinrat, att gottgörelse av statsmedel
icke i vanlig ordning kan beviljas kommun i de fall, då familjebidrag
eller hemortslön felaktigt utbetalats, varför den felaktiga utbetalningens belopp
stannade å kommunen. Återkravsrätt kunde under vissa omständigheter
föreligga mot den värnpliktige, mot familjemedlem eller annan betalningsmottagare,
som beloppet kommit till godo, mot den för militär myndighets förfarande
ansvarige samt i vissa fall, varom emellertid i nu förevarande sammanhang
icke syntes kunna bliva fråga, mot familj ebidragsnämndernas ledamöter.
Återbetalningsskyldighet kunde under vissa förutsättningar föreligga
för flera berörda parter samtidigt, t. ex. då det gällde försummad anmälan
örn tjänstgöringens upphörande, i vilket fall återbetalningsskyldighet regelmässigt
torde föreligga såväl för den värnpliktige som den militärt ansvarige,
enär fullgörandet av enderas anmälningsskyldighet bort vara tillfyllest för att
förhindra felaktig utbetalning. Kunde familjebidragsnämnd icke förmå värnpliktig,
eventuellt familjemedlem eller annan betalningsmottagare, till frivillig
återbetalning, och förelåge icke förutsättningar för avräkning vid senare
tjänstgöring, måste familjebidragsnämnden använda vanliga rättsregler.
Om den felaktiga utbetalningen föranletts av militär myndighets försummelse,
måste — framhöll kommissionen — utredning verkställas genom dylik
myndighets försorg om orsaken till försummelsen och eventuellt också örn
vem som gjort sig skyldig till denna. Som regel kunde dock domstolsför
6 Statsutskottets utlåtande nr 152.
farande vara erforderligt för fastställande av återbetalningsskyldigheten för
den försumlige.
Frågan om beredande av gottgörelse av statsmedel åt kommuner, som på
grund av militära myndigheters försummelser föranletts till felaktiga utbetalningar
av familjebidrag och hemortslön, hade av kommissionen ansetts nu
böra bringas under Kungl. Maj:ts prövning.
De militära myndigheterna hade i icke ringa omfattning gjort sig skyldiga
till försumlighet eller felaktigt förfarande i fråga örn dem åliggande anmälningsskyldigheter
till familj ebidragsnämnderna. I flertalet fall gällde försummelsen,
att familj ebidragsnämnd för sent eller ock icke alls underrättats örn
tjänstgöringens upphörande eller örn avbrott i densamma. I åtskilliga fall
hade också hemortslöneansökningar blivit felaktigt bestyrkta, varigenom
sökande av sådan förmån förklarats berättigad till dylik förmån utan att rätteligen
vara det.
Vid dylika felaktiga utbetalningar hade kommunen visserligen regressrätt
mot den för felet ansvarige, men frågan i vad mån försumlighet eller felaktigt
förfarande från militär myndighets sida medförde återbetalningsskyldighet
ankomme på domstols prövning. Det syntes kommissionen icke skäligen
kunna påfordras, att frågan örn ersättning av statsmedel till kommunerna skulle
anstå, tills frågan örn militär myndighets ersättningsskyldighet prövats. Kommunerna
hade också i åtskilliga fall gjort gällande, att de för dylika felaktiga
utbetalningar borde äga erhålla gottgörelse av statsverket. Enligt kommissionens
förmenande talade synnerligen starka billighetsskäl för ett tillgodoseende
av dessa kommunala synpunkter.
Nya bestämmelser rörande militära myndigheternas befattning med familj ebidragsärendena
hade trätt i kraft den 1 mars 1943, vilka syntes ägnade att
underlätta för myndigheterna att fullgöra sin uppgiftsskyldighet. Ansökningar
örn hemortslön hade för flertalet värnpliktiga redan blivit behandlade,
och bestyret med handläggningen av dessa ärenden måste alltså avsevärt
minskas. Dessa omständigheter syntes kommissionen berättiga till det antagandet,
att felaktigheterna i framtiden skulle bliva mindre framträdande.
Örn statsbidrag beviljades för före den 1 mars 1943 på grund av militära
myndigheters försummelser uppkomna felaktiga utbetalningar borde detta
icke kunna tagas till intäkt för att sådant bidrag jämväl skulle komma att beviljas
för felaktiga utbetalningar därefter. Det borde heller icke kunna göras
gällande att familjebidragsnämndernas intressen för att rätta till uppkomna
felaktigheter snarast möjligt skulle komma att avtrubbas. Detta skulle för
övrigt motverkas av att heltidsanställda revisorer numera tillsatts i flertalet
län, vilka revisorer skulle kunna hålla bättre kontroll på att familjebidragsnämnderna
på bästa sätt fullgjorde sina skyldigheter.
Kommissionen föresloge sålunda, att statsbidrag skulle utgå för belopp,
som felaktigt utbetalats på grund av oriktig eller utebliven uppgift från militär
myndighet. Örn däremot visserligen militär myndighet försummat exempelvis
anmälan örn hemförlovning men den värnpliktige gjort sådan anmälan, borde
statsbidrag uppenbarligen icke utgå för den felaktiga utbetalningen. Ej heller
Statsutskottets utlåtande nr 152.
7
då familjebidragsnämnd skäligen bort inse, att felaktighet förelupit i fråga
om anmälan eller bestyrkande, borde statsbidrag beviljas. Under vissa förhållanden
borde dylika omständigheter föranleda jämkning av statsbidragets
belopp.
Som villkor för rätt till statsbidrag borde föreskrivas, att kommunen å
statsverket överläte sin regressrätt mot den för den militära myndighetens
fel ansvarige. Å vederbörande statlig myndighet ankomme därefter att avgöra,
huruvida ansvar och ersättning borde i vederbörlig ordning utkrävas.
Vid denna prövning borde enligt kommissionens mening dock icke komma
i fråga att i samtliga fall draga frågan örn ansvar och återbetalningsskyldighet
under domstols prövning. I många fall vore den ansvarige icke mera i
tjänst eller hade förflyttats till annan befattning. Bland annat med hänsyn
härtill syntes kostnaderna, därest samtliga fall skulle bringas under domstols
prövning, komma att stiga till avsevärda belopp. Det borde också beaktas,
att vid familjebidragsförfattningarnas ikraftträdande våren 1940 bestämmelserna
örn militärmyndighetemas uppgifter varit nya och delvis ofullständiga,
att delegation av uppgifterna förekommit i avsevärd utsträckning
och att även betydande rent militära organisationsuppgifter vid samma tid
åvilat truppförbanden. Yad särskilt anginge felaktigt bestyrkande av hemortslöneansökningar
hade felaktigheterna i stort sett föranletts av — förutom
bristfälliga eller felaktiga anteckningar i värnpliktshandlingarna —
oriktig tolkning av gällande bestämmelser, vars rätta tolkning fordrade ingående
kännedom örn för olika tider gällande värnpliktslagar och inskrivni
n ^förordningar ävensom genom kungl, brev och i kommandoväg meddelade
föreskrifter.
Vidkommande den återbetalningsskyldighet, som jämväl kunde åligga den
värnpliktige, familjemedlem eller annan betalningsmottagare, vore familjebidragsnämnd
hänvisad till vanliga rättsregler för att utfå sin fordran. Utnyttjande
av dessa droge emellertid kostnader. Vore det uppenbart eller
talade större sannolikhet för att den värnpliktige icke skulle kunna förmås
gälda eventuellt utdömt belopp, syntes därför icke böra påfordras, att familjebidragsnämnd
skulle hava sökt utfå sin fordran genom talan inför domstol.
Det syntes kunna vara godtagbart, att den av länsstyrelsen förordnade revisorn
lämnade intyg rörande möjligheterna att återfå det felaktigt utbetalade
beloppet av den värnpliktige. Även härvidlag borde dock viss inskränkning
kunna göras med hänsyn till att de värnpliktigas anmälningsskyldighet
i fråga örn upphörd tjänstgöring först genom en den 24 augusti 1940 utfärdad
generalorder blivit allmänt känd. I sammanhanget borde jämväl beaktas, att
från och med 1 december 1940 meddelats bestämmelser örn möjligheter att
erhålla förlängt familjebidrag under viss tid efter tjänstgöringens upphörande.
Med hänsyn till dessa omständigheter och till önskvärdheten av
att kunna anknyta till ett kalenderårsskifte, syntes det, att man borde kunna
eftergiva att återkrav mot värnpliktig skall ha gjorts gällande för felaktigheter,
som förorsakats före den 1 januari 1941 genom de värnpliktiges försummelser
i fråga örn anmälningsskyldighets fullgörande. Vad anginge
8
Statsutskottets utlåtande nr 152.
familjemedlems eller annan betalningsmottagares återbetalningsskyldighet
kunde denna knappast fastställas utan domstols prövning. Med hänsyn härtill
och till vad som förut sagts örn kostnader och örn den ofta bristande betalningsförmågan
samt till önskvärdheten av att skapa enkla regler, som utan
omgång kunde tillämpas, förmenade kommissionen, att man, då fråga vore
om familjebidragsnämndernas återkravsskyldighet, borde kunna bortse från
familjemedlems eller annan betalningsmottagares eventuella återbetalningsskyldighet.
I överensstämmelse med vad som anförts i fråga örn ansvar och ersättningsskyldighet
beträffande försumlig militär myndighet borde det åligga vederbörande
statlig myndighet att från fall till fall pröva, i vad mån ansvar och
ersättning borde utkrävas av annan än den värnpliktige, såsom dennes familjemedlem
eller betalningsmottagare, eller med avseende å belopp, som belöpte
å tid före den 1 januari 1941. Det borde därför som villkor för rätt till statsbidrag
jämväl föreskrivas, att kommunen även skulle överlåta sin regressrätt
mot annan återbetalningsskyldig än den för militär myndighets fel ansvarige.
Därest återbetalningsskyldighet skulle befinnas föreligga för den värnpliktige
elier dennes familjemedlem, borde det åligga familjebidragsnämnd att lämna
biträde vid återbetalningsskyldighetens utkrävande, särskilt i sådana fall då
återbetalningsskyldigheten kunde fullgöras genom avräkningsförfarande enligt
i 1942 års krigsfamiljebidragsförordning meddelad föreskrift.
Under åberopande av det anförda hemställde arbetsmarknadskommissionen,
att Kungl. Majit måtte bemyndiga kommissionen medgiva, att statsbidrag för
felaktiga utbetalningar av familjebidrag och hemortslön, som vållats av militära
myndigheter, finge utgivas i huvudsaklig överensstämmelse med de
grunder, som kommissionen föreslagit.
Vid kommissionens framställning voro fogade, bland annat, en promemoria
med exempel på fall, då oriktigt förfarande eller försumlighet av militär
myndighet förorsakat eller medverkat till felaktig utbetalning av familjebidrag,
samt en promemoria rörande till kommissionen inkomna uppgifter
angående familjebidragsnämndernas den 1 november 1941 utestående fordringar,
föranledda av att anmälan örn hemförlovning m. m. icke rätteligen
gjorts.
över statens arbetsmarknadskommissions framställning ha yttranden avgivits
av justitiekanslersämbetet, chefen för försvarsstaben, statskontoret samt
riksräkenskapsverket.
Justitiekanslersämbetet har, bland annat, anfört, att skyldighet för statsverket
att svara för skada, som tillfogats annan genom felaktigt förfarande
av en statens tjänsteman, väl ej fastslagits genom en för alla fall gällande
regel. Sådan ersättningsskyldighet hade stadgats endast i vissa författningar
men hade i en del fall ansetts föreligga även utan uttrycklig bestämmelse.
För sin del vore justitiekanslersämbetet benäget hysa den uppfattningen
att, då kommun förletts till felaktig utbetalning genom fel eller försummelse
av statens eget organ, en laglig skyldighet ålåge statsverket att hålla kommunen
skadeslös. I varje fall måste ett sådant gottgörande anses överensstämma
Statsutskottets utlåtande nr 152.
9
med billighet. Med hänsyn till det anförda hade justitiekanslersämbetet intet
att erinra mot att arbetsmarknadskommissionen erhölle begärt bemyndigande
att medgiva utbetalningar av statsbidrag under de av kommissionen föreslagna
förutsättningarna. Såsom kommissionen anfört borde det ankomma
på vederbörande statliga myndighet att avgöra huruvida ansvar och ersättning
borde utkrävas av militär befattningshavare eller annan på grund av
felaktig eller underlåten uppgift, varigenom föranletts felaktig utbetalning
av familjebidrag eller hemortslön. Intet synes i huvudsak vara att erinra
mot att vid avgörandet prövades, huruvida med hänsyn till av kommissionen
i ärendet antydda synpunkter anställande av talan skäligen borde underlåtas.
Chefen för försvarsstaben har funnit utbetalandet av statsmedel för felaktigt
utbetalade familjebidrag vara skäligt i de fall, då felet icke berodde
på familjebidragsnämnderna själva, samt tillstyrkt bifall till kommissionens
hemställan.
Statskontoret har i likhet med statens arbetsmarknadskommission ansett
skäligt, att i fall, då familjebidragsnämnd på grund av militär myndighets felaktiga
förfarande utbetalat familjebidrag eller hemortslön med för högt belopp
eller för längre tid än som vederbort, statsverket borde hålla kommunen
skadeslös härför i de fall, då kommunen icke kunde återfå vad som för mycket
utbetalats av den, som åtnjutit bidrag eller — i fall, då försummelse förekommit
i högre grad — av vederbörande militära beställningshavare genom
att dessa ställts till ansvar härför. Innan beslut härom fattades, borde emellertid
de enskilda fallen utredas genom arbetsmarknadskommissionens försorg.
Först därefter borde med hänsyn till vad som då framkommit övervägas
att ställa statsmedel till förfogande för bestridande av kostnader för
felaktigt gjorda utbetalningar, som icke kunde i annan ordning ersättas.
Statskontoret kunde icke finna annan olägenhet vara förenad med ett genomförande
av ämbetsverkets förslag än att kommunerna under ytterligare ett
eller två år finge utan bidrag av statsmedel finansiera ifrågavarande utgifter.
Den föreliggande utredningen gåve icke några hållpunkter för ett bedömande
av storleken av de belopp, som utestode oreglerade. Ämbetsverket föreställde
sig emellertid, att dessa som regel icke vore av sådan storleksordning, att
kommunernas ekonomi därigenom mera avsevärt betungades.
Riksräkenskapsverket har i likhet med statskontoret ansett det skäligt, att
staten holle vederbörande kommun skadeslös i sådana fall, då familjebidragsnämnd
på grund av militär myndighets felaktiga förfarande utbetalat familjebidrag
eller hemortslön med för högt belopp eller för längre tid än som vederbort
och kommun icke kunnat återfå det för mycket utbetalade från den som
åtnjutit bidraget eller i förekommande fall från vederbörande militära beställningshavare.
Det av statskontoret förordade tillvägagångssättet för närmare
utredning av förhållandena i de enskilda fallen torde medföra garantier
mot förhastade utbetalningar av statsbidrag. Å andra sidan syntes det mindre
tilltalande, att kommunerna — såsom ju komme att bliva fallet -— under hela
den tid, som krävdes för utredningens slutförande, skulle få bära den finan
10
Statsutskottets utlåtande nr 152.
sielia bördan i sådana fall, där intet eftersatts från kommunens sida utan där
orsaken till oriktig utbetalning helt -vöre att söka i fel eller försumlighet från
militär myndighets sida eller i omständigheter, för vilka ingen finge anses
råda. Riksräkenskapsverket funne sig därför för sin del böra i stort sett tillstyrka
bifall till den av statens arbetsmarknadskommission gjorda framställningen.
I förnyat utlåtande med anledning av vad remissmyndigheterna yttrat har
statens arbetsmarknadskommission på anförda skäl vidhållit, att frågan nu
borde bringas till lösning, och närmare utvecklat innebörden av det tidigare
avgivna förslaget. Vidare har arbetsmarknadskommissionen överlämnat uppgift
angående den 28 februari 1943 utestående belopp av felaktiga utbetalningar
av familjebidrag eller hemortslön, i fall där militär myndighet förorsakat
eller medverkat till de felaktiga utbetalningarna och för vilka familjebidragsnämnderna
gjort anspråk gällande på statsbidrag enligt kommissionens
skrivelse den 13 maj 1943. Av uppgiften i fråga framgår, att ett sammanlagt
belopp av 462 226 kronor 32 öre blivit felaktigt utbetalat, men kommissionen
har framhållit, att den i uppgiften angivna slutsumman icke kunde
exakt angiva de belopp, örn vilka i sammanhanget vore fråga, och närmare
angivit skälen härför. Av denna redogörelse framgår, att all sannolikhet talat
för att den uppgivna summan av fordringarnas belopp kommer att avsevärt
ökas.
Kommissionen har vidare anmält, att vissa familjebidragsnämnder i samband
med insändande av uppgifterna framställt anspråk på eller gjort förfrågan
örn möjligheterna att erhålla ersättning av statsmedel jämväl för felaktiga
utbetalningar, som visserligen icke vållats av militära myndigheter men
där den felaktiga utbetalningen ändock icke ansågs böra stanna å kommunen,
nämligen då den felaktiga utbetalningen vore föranledd av tekniska brister i
författningsbestämmelserna. Efter att hava redogjort för några av dessa
brister har kommissionen framhållit det önskvärda uti att jämväl sådana felaktiga
utbetalningar finge regleras genom att statsbidrag medgåves utgå i
dylika fall.
Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande.
Av vad förut anförts framgår, att såväl familjeunderstöd och bostadsbidrag
som familjebidrag och hemortslön felaktigt utbetalats till följd av att militära
befattningshavare icke på riktigt sätt fullgjort den anmälningsskyldighet,
som ålegat dem enligt de särskilda föreskrifter, för vilka tidigare redogjorts.
Den felaktiga handläggningen av ifrågavarande ärenden har huvudsakligen
bestått däri, att militära befattningshavare antingen förklarat vederbörande
hänförlig under krigsfamiljebidragsbestämmelserna ehuru så icke varit fallet
eller ock försummat att i behörig tid anmäla sådan förändring i vederbörandes
tjänstgöringsförhållanden, att rätten till bidrag upphört. Det övervägande
antalet oriktiga utbetalningar är att hänföra till sistnämnda slag av felaktigt
förfarande från militära befattningshavares sida.
Yad angår familjebidrag, som huvudsakligen bestrides av statsmedel, och
hemortslön, som helt utgår av statsmedel, ha kommunerna nödgats svara
för samtliga kostnader, i den mån gottgörelse av statsmedel för de felaktiga
utbetalningarna icke kunnat erhållas. Detta förhållande att kommunerna bestritt
utgifter, som bort ankomma på statsverket, har förklarligt nog väckt
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 152.
1 I
missnöje hos kommunerna, då den felaktiga utbetalningen föranletts av statlig
befattningshavares försummelse.
I likhet med statens arbetsmarknadskommission finner jag stärka billighetsskäl
tala för att i förevarande fall kostnaderna för utbetalningar, som
föranletts av försumlighet eller felaktigt förfarande från statlig befattningshavares
sida, böra gottgöras av statsverket. Samtliga i ärendet hörda myndigheter
ha även uttalat sig för denna ståndpunkt. Sedan kommissionen numera
inkommit med en låt vara approximativ uppgift rörande storleken av
det belopp, varom här är fråga, synes av skäl som kommissionen anfört ärendet
nu böra upptagas till avgörande.
Vid beviljande av gottgörelse av statsmedel för ifrågavarande felaktiga utbetalningar
kan det emellertid icke vara riktigt att, såsom statens arbetsmarknadskommission
förutsatt, endast ersätta den del av utgiften som icke hänför
sig till kommunens andel. Då de anmärkta utbetalningarna föranletts av felaktigt
förfarande från statlig befattningshavares sida, bör hela det utbetalade
beloppet ersättas. Örn däremot statlig befattningshavare visserligen försummat
sin skyldighet men den värnpliktige fullgjort vad honom åligger eller
familjebidragsnämnden skäligen bort inse, att felaktighet förelupit i fråga
örn anmälan eller bestyrkande, bör självfallet gottgörelse i princip icke utgå.
Kommissionen har även i särskild framställning upptagit frågan örn vissa
felaktiga ixtbetalningar, som varken kunna läggas vederbörande familjebidragsnämnd
eller militära befattningshavare till last. De fall, som avses i
kommissionens nämnda framställning, äro sådana, då på grund av vissa tekniska
brister i förfarandet för anmälan av tjänstgöringens påbörjande och
avslutande bidrag kommit att utgå för längre tid än vederbort. Jämväl i dessa
och liknande fall tala billighetsskäl för att gottgörelse utgår till kommunerna
för felaktigt utbetalade belopp.
Den 1 mars 1943 trädde 1942 års krigsfamiljebidragsförordning och krigsfamiljebidragskungörelse
i kraft, med vissa i detta sammanhang oväsentliga
undantag. Som statens arbetsmarknadskommission framhållit, har de militära
myndigheternas befattning med dessa ärenden väsentligt underlättats
genom de särskilt i nämnda kungörelse meddelade mera detaljerade föreskrifterna
och genom den närmare anknytning som skett till det militära
redovisningssystemet. Med hänsyn bland annat härtill synes det lämpligt att,
som statens arbetsmarknadskommission föreslagit, inskränka beviljandet av
gottgörelse till utbetalningar, som skett före den 1 mars 1943.
Att utan inskränkningar bevilja kommun gottgörelse för utbetalningar
före nämnda tidpunkt skulle emellertid icke vara välbetänkt. Den värnpliktige
eller annan, som uppburit beloppet, kan enligt de allmänna rättsregler,
för vilka tidigare redogjorts, vara skyldig att återbetala det felaktigt utbetalade
beloppet. Ersättningsskyldighet kan även åvila den felande militäre
befattningshavaren. Statsbidrag bör därför icke meddelas under sådana förutsättningar,
att kommunens intresse av att medverka till utkrävande av ersättningsskyldigheten
bortfaller.
Som framgår av den tidigare lämnade redogörelsen för gällande rättsregler
i fråga om återbetalningsskyldighet för felaktigt utbetalat belopp kunna
svårigheter mången gång uppstå att avgöra, huruvida dylik skyldighet föreligger.
Vad angår den värnpliktiges återbetalningsskyldighet för felaktigt
utgivet belopp, torde emellertid dylik skyldighet som regel föreligga, därest
utbetalningen icke skulle ha ägt rum örn den värnpliktige behörigen fullgjort
honom åvilande anmälningsskyldighet och den värnpliktige ägt kännedom
om denna sin skyldighet. Mera tveksamma äro do fall, då det är fråga
örn återbetalningsskyldighet för den värnpliktiges hustru eller annan familje
-
12
Statsutskottets utlåtande nr 152.
medlem eller annan betalningsmottagare. Med hänsyn härtill är det lämpligt
att. i enlighet med vad arbetsmarknadskommissionen föreslagit, som villkor för
rätt till gottgörelse av statsmedel föreskriva, att kommunen sökt av den värnpliktige
återfå till honom felaktigt utbetalat belopp, medan det däremot icke
bör krävas, att återbetalningsskyldighet gjorts gällande mot annan betalningsmottagare.
Av det anförda följer även, att viss tidsbegränsning bör stadgas med avseende
å familjebidragsnämnds skyldighet att kräva återbetalning av den
värnpliktige. Den i 1940 års krigsfamiljebidragskungörelse föreskrivna anmälningsskyldigheten
torde icke ha blivit allmänt känd, innan särskilt formulär
för ifrågavarande anmälningar fastställts och innehållet i generalordern
den 27 augusti 1940 kom till de värnpliktigas kännedom. Med hänsyn härtill
torde det vara motiverat att i enlighet med statens arbetsmarknadskommissions
förslag begränsa familjebidragsnämndernas återkravsskyldighet till
belopp, utbetalade efter den 1 januari 1941.
Om den värnpliktige saknar medel att fullgöra återbetalningsskyldigheten,
bör kravet kunna eftergivas. Den värnpliktiges bristande betalningsförmåga
bör, såsom arbetsmarknadskommissionen föreslagit, styrkas genom intyg av
vederbörande av länsstyrelsen förordnade revisor.
För belopp, som oriktigt utbetalats på grund av felaktigt förfarande från
militär befattningshavares sida, är familjebidragsnämnden berättigad till ersättning
av den felande militäre befattningshavaren. Det bör dock rimligen
icke åligga familj ebidragsnämnden att utkräva denna ersättningsskyldighet.
Gottgörelse av statsmedel bör sålunda kunna beviljas, oaktat familj ebidragsnämnden
icke gjort försök att av vederbörande militäre befattningshavare
återfå det oriktigt utbetalade beloppet.
I den mån familjebidragsnämnden enligt vad förut anförts icke är skyldig
återkräva det felaktigt utbetalade beloppet, bör för rätt till gottgörelse
stadgas skyldighet för nämnden att å statsverket överlåta sin fordringsrätt.
Familjebidragsnämnden skall sålunda överlåta sin fordringsrätt mot den
värnpliktige, då fråga är örn belopp, som utbetalats före den 1 januari 1941,
samt mot den värnpliktiges familjemedlem eller annan, som uppburit beloppet,
ävensom mot den felande militäre befattningshavaren.
Slutligen bör, i enlighet med vad statens arbetsmarknadskommission föreslagit,
som ytterligare villkor för rätt till gottgörelse uppställas skyldighet för
familjebidragsnämnderna att lämna statsverket biträde vid utkrävandet av
återbetalningsskyldigheten.
I vissa fall har Kungl. Majit med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter
beviljat kommun statsbidrag för familjebidrag eller hemortslön,
oaktat gjord utbetalning icke stått i överensstämmelse med gällande författningsbestämmelser.
Med hänsyn till det stora antalet fall, då felaktiga utbetalningar
föranletts av militär befattningshavare, och då dessa fall i stort sett
äro av tämligen ensartad natur, synes det lämpligt, att statens arbetsmarknadskommission
i egenskap av tillsynsmyndighet för familj ebidragsverksamheten
bemyndigas att i första hand pröva frågan, huruvida statsbidrag i dessa
fall må utgå. Då ansökan icke av kommissionen bifallits, torde det dock böra
stå vederbörande öppet att underställa frågan Kungl. Majlis prövning.
Fråga örn återbetalningsskyldighet för familjebidrag eller hemortslön,
som felaktigt utbetalats på grund av militär befattningshavares förvållande,
kan även uppkomma genom att betalningsmottagaren gör ansökan örn befrielse
från återbetalningsskyldighet. Dylika ansökningar prövas enligt nuvarande
ordning av Kungl. Majit. Med hänsyn till det nära samband dessa
frågor ha med spörsmålet om gottgörelse av statsmedel för felaktigt utbetalat
belopp vill jag föreslå, att arbetsmarknadskommissionen i egenskap av tillsyns
-
Statsutskottets utlåtande nr 152. 13
myndighet för familjebidragsverksamheten bemyndigas att pröva och avgöra
jämväl dessa ärenden.
I de fall, då statsverket enligt vad i det föregående anförts fått å sig
överlåten den fordringsrätt, som kan tillkomma familj ebidragsnämnden
gentemot den värnpliktige eller annan betalningsmottagare, bör det lämpligen
ankomma på arbetsmarknadskommissionen i egenskap av tillsynsmyndighet
för familjebidragsverksamheten att bevaka kronans rätt. Yad angår återkravsrätten
mot felande militär befattningshavare torde det däremot av praktiska
skäl böra åläggas försvarets civilförvaltning att bevaka kronans rätt.
Samråd bör därvid äga rum med arbetsmarknadskommissionen. Ansökan
av militär befattningshavare örn befrielse från betalningsskyldighet bör dock
liksom hittills prövas av Kungl. Majit.
\ idkommande slutligen de enligt äldre bestämmelser genom postgirokontoret
utbetalade f amil] elinder stöden och bostadsbidragen ha vissa belopp felaktigt
utbetalats till följd av att militära befattningshavare icke behörigen fullgjort
dem åliggande anmälningsskyldighet gentemot postgirokontoret. Rörande
dessa belopp har fråga uppkommit, i vad mån statsverkets fordringar
mot den som uppburit de felaktigt utbetalade beloppen borde efterskänkas.
I likhet med statskontoret anser jag någon generell avskrivning av ifrågavarande
belopp icke böra ifrågakomma. Generalpoststyrelsen har emellertid
åtagit sig att efter prövning från fall till fall meddela beslut rörande avskrivning
av dylika fordringar, därvid familjebidragsnämnderna skulle medverka
vid införskaffandet av erforderligt material för denna prövning. För
vinnande av största möjliga enhetlighet vid prövningen, huruvida eftergift
bör ske, samt nied hänsyn till den större förtrogenhet med ärenden av ifrågavarande
slag, som kan förutsättas vara för handen hos tillsynsmyndigheten
för familjebidragsverksamheten, samt den nära kontakten mellan denna myndighet
och familj ebidragsnämnderna, torde emellertid jämväl prövningen av
frågan örn eftergift av kronans krav på för mycket utbetalat familjeunderstöd
m. m. böra anförtros åt arbetsmarknadskommissionen.
Vid bedömandet av spörsmålet, huruvida eftergift av fordran å för mycket
utbetalat bidrag bör äga rum, bör i företa hand beaktas, att efterskänkande
bör ske av belopp av så ringa storlek, att de icke kunna anses motsvara det
arbete och de kostnader återkravsärendets handläggning kan anses vålla.
Härvid har man även att taga hänsyn till kostnaderna för det rättsliga förfarandet
i den mån sådant behöver anställas för att göra återkravet gällande. Beträffande
större belopp bör utredningen framför allt taga sikte på frågan, i vad
mån den värnpliktige eller annan betalningsmottagare insett eller skäligen
bort inse, att beloppet felaktigt utbetalats. Framgår av utredningen, att mottagaren
varit i god tro, torde nämligen enligt allmänna rättsregler återbetalningsskyldighet
icke föreligga. I den mån det är fråga örn belopp, som obehörigen
uppburits under längre tid och mottagaren försummat sin anmälningsskyldighet
samt han kan förutsättas lia haft kännedom örn denna sin skyldighet,
torde det emellertid endast undantagsvis kunna antagas, att mottagaren
varit i god tro. Även örn mottagaren icke varit i god tro, kunna emellertid
ömmande omständigheter föreligga, som motivera ett eftergivande av kravet.
I fråga örn krav, som riktas mot felande militär befattningshavare, göra sig
därjämte andra synpunkter än de nu anförda gällande. Det är förklarligt att,
särskilt under den första tiden efter försvarsberedskapens införande, åtskilligt
måste brista med avseende å de militära befattningshavarnas handläggning
av ärenden rörande familjebidrag och familjeunderstöd. Även örn vissa
bestämmelser rörande de militära myndigheternas befattning med familjebidragsärendena
meddelats, medförde hithörande uppgifter icke blott ökat
utan även till sin innebörd nytt arbete med därav följande svårigheter för
14
Statsutskottets utlåtande nr 152.
Utskottet.
befattningshavarna, som redan förut i allmänhet voro hårt ansträngda. Härvid
är också att märka, att de militära uppgifter, truppförbanden hade att utföra,
förklarligt nog kommit att framstå såsom de mest angelägna. Yad beträffar
de militära befattningshavarnas bestyrkande av ansökningarna örn hemortslön
lia de därvid förelupna felaktigheterna huvudsakligen föranletts av oriktig
tolkning av gällande bestämmelser. Med hänsyn till det anförda torde återkrav
böra riktas mot felande militära befattningshavare endast under förutsättning,
att försummelsen kan betecknas som grov. Detsamma torde böra
gälla vid prövning av frågan, om åtal bör anställas mot vederbörande militära
befattningshavare.
Statens arbetsmarknadskommission har även fäst uppmärksamheten på att
i viss utsträckning statsbidrag redan utgått för belopp, som felaktigt utbetalats
på grund av militär myndighets försummelse. Som regel torde dylik
felaktig utbetalning av statsbidrag icke kunna läggas vederbörande befattningshavare
i länsstyrelsen till last, enär denne vid granskningen av ansökningarna
örn statsbidrag icke haft tillgång till de handlingar, vilka skulle utvisa, att felaktighet
förelupit vid utbetalningen. Ej heller torde som regel vederbörande
revisor för granskning av familjebidragsnämndens verksamhet ha kunnat upptäcka
den felaktiga utbetalningen, enär han i det övervägande antalet fall först
sedan statsbidragsansökningen granskats kan erhålla tillgång till uppgifter,
som utvisa, att utbetalningen varit felaktig. Med hänsyn härtill torde i detta
sammanhang annan åtgärd icke vara påkallad än att förekomsten av dylika
utbetalningar uppmärksammas och, såsom kommissionen föreslagit, samarbete
kommer till stånd mellan kommissionen och länsstyrelserna till undvikande
av att dubbelutbetalning av statsbidrag äger rum. I de fall, då statsbidrag
redan utgått för felaktigt utbetalat belopp, tillkommer emellertid återkravsrätten
mot den enskilde kronan. Vederbörande familjebidragsnämnd bör
åligga att lämna statsverket biträde vid utkrävande av sådan återbetalningsskyldighet.
Vad angår kostnaderna för gottgörelse för felaktigt utbetalade belopp
torde liksom de i vederbörlig ordning utbetalade familjebidragen m. m. de
felaktiga utbetalningarna böra belasta förskottsstaten för försvarsväsendet.
Möjligen torde inom försvarets civilförvaltning, å vilket ämbetsverk
återkraven mot militär befattningshavare enligt vad förut anförts skola ankomma,
för ändamålet erfordras en tillfällig förstärkning av arbetskrafterna.
Utgifterna härför torde likaledes få bestridas av förskottsanslag. Kostnaderna
för förstärkning av personalen å statens arbetsmarknadskommissions värnpliktshjälpsbyrå
kunna enligt lämnad uppgift bestridas av kommissionens
avlöningsanslag.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att felaktiga utbetalningar i avsevärd
omfattning och med betydande belopp förekommit såväl i fråga örn
familjeunderstöd och bostadsbidrag, vilka utgått till värnpliktiga familjemedlemmar
före krigsfamiljebidragsförordningens ikraftträdande, som i fråga
örn familjebidrag och hemortslön enligt krigsfamiljebidragsförordningen. Postr
girokontoret- har sålunda under tiden den 1 januari—30 juni 1940 i familjeunderstöd
och bostadsbidrag felaktigt utbetalat omkring 400 000 kronor. Därav
kvarstod den 1 januari 1944 ett oreglerat belopp av omkring 240 000 kronor.
Av familjebidragsnämnderna hava intill den 1 mars 1943 felaktigt utbetalats
familjebidrag och hemortslön med sammanlagt mer än 460 000 kronor, vilket
belopp dock icke kan anses slutligt fastställt. Familjebidragsnämnderna hava
Statsutskottets utlåtande nr 152.
15
gjort gällande anspråk på statsbidrag för dessa felaktiga utbetalningar, enär
felaktigheterna icke anses kunna läggas familjebidragsnämnderna till last
och möjligheter att av de värnpliktiga eller deras betalningsmottagare återfå
de utbetalade beloppen i de flesta fall anses uteslutna.
De förekomna oriktiga utbetalningarna hava i praktiskt taget samtliga fall
föranletts av att militära befattningshavare icke på riktigt sätt fullgjort den
anmälningsskyldighet, som enligt meddelade föreskrifter ålegat dem. Huvudsakligen
har den felaktiga handläggningen av ifrågavarande ärenden bestått
däri, att militära befattningshavare antingen förklarat vederbörande hänförliga
under krigsfamiljebidragsbestämmelserna, ehuru så icke varit fallet, eller
ock försummat att i behörig tid anmäla sådan förändring i vederbörandes
tjänstgöringsförhållanden, att rätten till bidrag upphört. Det övervägande
antalet oriktiga utbetalningar är att hänföra till sistnämnda slag av felaktigt
förfarande. I vissa fall hava felaktiga utbetalningar även förorsakats av tekniska
brister i krigsfamiljebidragsbestämmelserna eller av andra liknande
omständi gheter.
Kungl. Majit har i förevarande proposition föreslagit riksdagen godkänna
vissa av departementschefen angivna grunder för bestridande av kostnaderna
för dessa felaktiga utbetalningar av familjebidrag m. m. samt för efterskänkande
av kronans rätt med avseende å oriktigt utbetalade belopp.
Utskottet finner i likhet med departementschefen skäl vara för handen, att
frågan om gottgörelse till kommunerna för felaktigt gjorda utbetalningar, för
vilka ansvaret icke kan anses åvila dem, nu upptages till avgörande.
Den från och med den 1 januari 1940 införda ordningen för utbetalning
av familj eunderstöd och bostadsbidrag innebar en fullständig omläggning av
det äldre utbetalningssystemet, i det att utbetalningarna ålades postgirokontoret
i stället för de militära myndigheterna. I samband med 1940 års krigsfamiljebidragsförordnings
ikraftträdande överflyttades samma uppgift på
kommunala familj ebidragsnämnder. Till grund för utbetalningarna hava såväl
postgirokontoret som familjebidragsnämnderna haft att lägga tjänstgöringsuppgifter
från de militära myndigheterna. Dessa myndigheter hava
uppenbarligen haft svårigheter att under vissa tider lämna dylika uppgifter,
enär rent militära organisationsfrågor i första hand måst ägnas uppmärksamhet
och ifrågavarande uppgifter måst åläggas mindre erfaren personal.
De helt nya familjebidragsbestämmelserna hava givetvis också vållat svårigheter
i tillämpningen, innan erforderlig stadga vunnits.
Med hänsyn till angivna förhållanden finner utskottet i likhet med departementschefen
skäligt, att staten bestrider kostnaderna för här berörda felaktiga
utbetalningar.
Mot de av departementschefen föreslagna grunderna för ärendenas prövning
har utskottet icke funnit anledning till erinran. Utskottet finner sig i
anslutning härtill böra uttala, att återkravsrätten från statens sida icke bör
göras gällande mot värnpliktiga, deras familjemedlemmar eller betalningsmottagare
i andra fall, än då särskilda skäl därtill föranleda. Såsom departe
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
:16 Statsutskottets utlåtande nr 152.
mentschefen anfört bör åtal mot militära befattningshavare endast anställas,
då sådan befattningshavare gjort sig skyldig till grov vårdslöshet.
Ersättningar för felaktiga utbetalningar enligt angivna grunder hava av
departementschefen i likhet med myndigheterna ansetts böra utgå endast i
den mån de verkställts före den 1 mars 1943, då de nu gällande krigsfamiljebidragsförfattningarna
praktiskt taget helt trätt i kraft. Utskottet anser
denna tidsbegränsning väl snäv. Billighetsskäl synas utskottet tala för att
i de fall felaktig utbetalning beror på militär myndighet och således icke kan
lastas familjebidragsnämnd, kommun bör erhålla statsbidrag jämväl för tid
efter den 1 mars 1943. Utskottet, som ansluter sig till motionärernas förslag
i denna del, får alltså föreslå den ändringen i de av departementschefen förordade
grunderna, att statsbidrag i här angivna fall må beredas kommun för
utbetalning, som verkställts jämväl efter nyssnämnda tidpunkt.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt
motionerna I: 268 och II: 432, med av utskottet ovan föreslagen
ändring godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för den 14 januari 1944 angivna grunder
för bestridande av kostnaderna för oriktigt utbetalade familjebidrag
m. m. samt för efterskänkande av kronans rätt med avseende
å oriktigt utbetalade belopp.
Stockholm den 30 maj 1944.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Jallansson, Joh. Nilsson i
Malmö, Pauli, Gränebo, Bernhard Nilsson, Holmström, Heiding, Karl Andersson,
Gillström, Rosenberg och Albertsson; samt
från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Svensson i
Grönvik, Bergström, Danielsson, Andersson i Malmo, Holmdahl, Mårtensson,
Olsson i Kullenbergstorp, Lindholm, Åkerström och Eriksson i Frägsta.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1944:346 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bestridande av kostnaderna för vissa oriktigt utbetalade familjebidrag m. m. jämte i ä s. 3 i texten