Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder i anledning av förgiftningsfaran vid gengasdrift jämte i ämnet väckt motion.
1944-05-30 · 7 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1944:160, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder i anledning av förgiftningsfaran vid gengasdrift jämte i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 160.
1
Nr 160.
Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1944 kl. 1 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
åtgärder i anledning av förgiftningsfaran
vid gengasdrift jämte i ämnet väckt motion.
(3:e avd.)
I propositionen nr 256 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 14 april 1944, föreslagit
riksdagen att dels godkänna av departementschefen förordade grunder för
bidrag till avlöning åt läkare vid undersöknings- och behandlingsstationer för
gengasskadade, att tillämpas tills vidare från och med den 1 juli 1944, dels
ock till Åtgärder i anledning av förgiftningsfaran vid gengasdrift för budgetåret
1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 150 000 kronor.
I propositionen lämnas till en början en redogörelse för de åtgärder, som
under åren 1940—1943 vidtagits för motverkande av koloxidförgiftning vid
gengasdrift (s. 1—12).
I skrivelse den 21 februari 1944 har medicinalstyrelsen framlagt förslag
rörande utökning av organisationen för undersökning och behandling av gengasskadade.
Under påpekande att den direkta verksamheten för gengasförgiftningarnas
bekämpande hittills varit så gott som helt knuten till huvudstaden
och dess närmaste omgivning finner styrelsen det motiverat, att staten
medverkar till att för landet i dess helhet tillskapas undersöknings- och behandlingsmöjligheter
av liknande slag, som hittills stått stockholmsortens befolkning
till buds. Styrelsen finner det därför önskvärt, att vid åtminstone
ett delat lasarett i varje sjukvårdsområde inrättas en särskild undersökningsstation
för mottagande och behandling av gengasförgiftningsfall. För ändamålet
borde en särskilt utbildad läkare vara anställd vid varje sådan station.
Kostnaderna för läkarnas avlöning samt för anordnande av en utbildningskurs
för dessa borde i huvudsak bestridas av staten. Däremot borde vederbörande
huvudmän för sjukhusen svara för stationernas utrustning.
Medicinalstyrelsen föreslår i fortsättningen ökat statsbidrag till gengaskliniken
vid Sabbatsbergs sjukhus. Styrelsen erinrar härvid om att styrelsen
tidigare uttalat sig för en viss utökning såväl i fråga om personalens storlek
som beträffande till densamma utgående lönebelopp. Erfarenheterna av gengasklinikens
verksamhet sedan dess hade ytterligare understrukit det
trängande behovet av dessa kravs snara genomförande. Med sin nuvarande
arbetskraft måste gengaskliniken avvisa ett stort antal vårdsökande både i den
Bihang till riksdagens protokoll 1944. 6 sami. Nr 160—163. 1201 44 1
2
Statsutskottets utlåtande nr 160.
slutna och öppna vården, och arbetets omfattning växte genom tillkomst av
nya tidskrävande undersöknings- och kontrollanordningar rörande de kroniska
förgiftningsfallen, vilka oavbrutet stegrades i frekvens.
Slutligen har medicinalstyrelsen berört frågan örn gengasrådets ställning
i organisatoriskt och ekonomiskt avseende.
Över medicinalstyrelsens förslag hava yttranden avgivits av statskontoret,
riksförsäkringsanstalten, statens institut för folkhälsan och dess gengasråd
samt styrelserna för svenska landstingsförbundet och Svenska stadsförbundet.
Riksförsäkringsanstalten har i sitt yttrande bland annat framhållit, att,
ehuru det givetvis vore synnerligen angeläget att fall av gengasskada bleve
föremål för sakkunnig behandling, som den främsta uppgiften likväl måste
framstå att i den utsträckning, som vore möjlig, söka förhindra uppkomsten
av gengasskador. I anslutning härtill har anstalten hemställt örn förstärkningav
yrkesinspektionens arbetskrafter.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har förgiftningsfaran i samband
med gengasdrift redan på ett tidigt stadium uppmärksammats av vederbörande
myndigheter, främst bränslekommissionen och yrkesinspektionen.
Till en början togo åtgärderna huvudsakligen sikte på att söka förebygga förgiftningsfaran
genom åstadkommande av tekniska förbättringar av gengasaggregaten
och genom utfärdande av skyddsföreskrifter vid aggregatens användning.
Efter hand som gengasen erhöll vidgad användning och antalet
förgiftningsfall ökades, kom uppmärksamheten att jämväl inriktas på gengasförgiftningens
medicinska bekämpande. För ändamålet bildades genom
bränslekommissionens försorg en medicinsk-teknisk nämnd under ordförandeskap
av chefen för kommissionens gengasbyrå och i övrigt bestående av representanter
för medicinalstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, statens institut
för folkhälsan och metallindustriarbetareförbundet. Den kliniska delen av
hithörande undersökningsverksamhet förlädes efter avtal med Stockholms
stad till Sabbatsbergs sjukhus, den s. k. gengaskliniken, till vilkens drift
staten lämnade visst bidrag. Å detta sjukhus inrättades även ett laboratorium
för undersökning av koloxidhalten i blodet hos de gengasförgiftade, medan
vissa andra laboratorieundersökningar rörande koloxidens inverkan på den
mänskliga organismen utfördes vid karolinska institutet och Uppsala universitet.
Från och med år 1942 överflyttades ansvaret och kostnaderna för den
medicinska forskningsverksamheten rörande förgiftningsfaran vid gengasdrift
å statens institut för folkhälsan. I samband därmed förlädes blodprovsundersökningarna
till institutet, varjämte verksamheten i övrigt blev föremål för
smärre jämkningar. Den medicinsk-tekniska nämnden, som tidigare kompletterats
med representanter för arbetsgivarparten och fackföreningarnas gengaskommitté,
fortsatte sin verksamhet såsom folkhälsoinstitutets gengasråd under
ordförandeskap av institutets föreståndare.
Under utvecklingens gång ha de kroniska formerna av gengasförgiftning
kommit att tilldraga sig allt större intresse, varvid åtskilliga frågor uppställt
sig till utredning och besvarande. Samtidigt har det framstått som angeläget
att de erfarenheter och rön rörande förgiftningsfallens diagnostisering och
behandling, som vunnits vid gengaskliniken i Stockholm, göras tillgängliga
även för landet i övrigt. Under åberopande härav ha åtgärder av gengasrådet
i skrivelse den 7 december 1942 påkallats såväl för beredande av ökade forskningsmöjligheter
vid gengaskliniken genom anställande av ytterligare en
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 160.
läkare därstädes som för inrättande av liknande undersöknings- och behandlingsstationer
vid vissa andra sjukhus i landet, där — efter genomgående av
viss kortare utbildningskurs i ämnet — för ändamålet lämpade läkare kunde
förväntas stå till buds. Med hänsyn till vad vid ärendets remissbehandling
framkommit föranledde gengasrådets framställning tills vidare ingen annan
åtgärd från Kungl. Maj:ts sida än att ett belopp av 5 000 kronor anvisades till
anordnande under år 1943 av en utbildningskurs för läkare beträffande undersökning
och behandling av gengasskadade.
De av gengasrådet framförda önskemålen ha emellertid på anmodan av
mig gjorts till föremål för närmare prövning av medicinalstyrelsen, som i
sin förenämnda skrivelse den 21 februari 1944 framlagt förslag i ämnet och
därvid i stort sett följt de av rådet uppdragna riktlinjerna. Styrelsen Ilar
särskilt betonat, att man, i den mån uppmärksamheten och undersökningsmetodiken
mera allmänt inriktades därpå, måste räkna med att ett stort antal
subkroniska och kroniska förgiftningsfall framkomme, vilka, därest de ej underkastades
lämplig behandling, kunde giva upphov till organiska skador i kärloch
nervsystem av beskaffenhet att kunna leda till invaliditet. Styrelsen har
därför ansett omedelbara och mera generella åtgärder erforderliga för att åt
landet i dess helhet bereda liknande undersöknings- och behandlingsmöjligheter
som de, vilka nu stå till buds vid gengaskliniken i Stockholm. Enligt
styrelsens uppfattning bör, i den mån det är möjligt, vid åtminstone ett
delat lasarett i varje sjukvårdsområde inrättas särskilda stationer för undersökning
och behandling av gengasskadade. Styrelsen påpekar, att det enligt
sjukhuslagen visserligen åligger vederbörande huvudman att själv sörja för
vård och behandling av gengasskadade liksom för övriga vårdbehövande.
Styrelsen anser emellertid skäl tala för att staten ekonomiskt stödjer verksamheten
vid nämnda undersöknings- och behandlingsstationer såväl med
hänsyn till gengasskadornas betydelse såsom yrkessjukdom som framför allt
till angelägenheten av att få forskningsverksamheten beträffande dessa skador
lagd på en bredare bas.
Enligt styrelsens förslag skulle vid ifrågavarande stationer anställas en
extra läkare med huvudsaklig uppgift att handhava undersökningen och
vården av de gengasskadade. I hans uppgift skulle även ingå att verkställa
undersökningar på arbetsplatser, där stationär gengasdrift förekommer, ävensom
lämna rapporter rörande sin verksamhet till gengaskliniken. För att bliva
skickad att handhava dessa uppgifter skulle ifrågavarande läkare genomgå en
särskild kurs vid gengaskliniken i Stockholm. Staten föreslås lämna ekonomisk
medverkan genom att dels bestrida kostnaderna för berörda kurs, vilka
beräknats till 8 500 kronor, dels ock bidraga till extraläkarnas avlöning
med minst 6 000 kronor för år och läkare. Huvudmannen förutsättes tillhandahålla
sedvanliga naturaförmåner eller ersättning därför.
Vid remissbehandlingen har medicinalstyrelsens förslag härutinnan understötts
av gengasrådet samt svenska landstings- och stadsförbunden, medan
statskontoret och riksförsäkringsanstalten intagit en mera avvisande hållning.
De senare myndigheterna ha därvid särskilt framhållit, att tillgängligt
statistiskt material icke syntes motivera så omfattande åtgärder som
medicinalstyrelsen föreslagit. Häremot har gengasrådet erinrat, att cirka
250 000 personer för närvarande vore sysselsatta i gengasdrift och att ett av
huvudsyftena med ifrågavarande stationers inrättande vore att utröna, i vilken
utsträckning en skadlig gengaspåverkan förekomma bland dessa personer.
Vidare har gengasrådet upplyst, att besöksfrekvensen vid gengaskliniken i
Stockholm under senaste tiden nära nog fördubblats samt att. ett stort antal
besökande måst avvisas.
4
Statsutskottets utlåtande nr 160.
Med hänsyn särskilt till vad gengasrådet sålunda anfört och vad i övrigt i
diskussionen rörande förgiftningsfaran vid gengasdrift framkommit synes det
mig angeläget, att anordningar tillskapas för att möjliggöra en på bredare bas
anlagd forskningsverksamhet rörande gengasskadornas förekomst och behandling.
Ett tillfredsställande resultat av en sådan forskningsverksamhet lärer, enligt
vad sakkunskapen framhållit, icke kunna förväntas med mindre än att särskilda
läkare med specialutbildning härför ägna huvudparten av sin tid åt denna
angelägenhet. Det torde därför icke vara tillfyllest att på sätt statskontoret
ifrågasatt enbart anordna öppna mottagningar för gengasskadade, vilka skulle
handhavas av en, låt vara för ändamålet specialutbildad, läkare såsom
bisyssla. En dylik läkare kan i allt fall icke beräknas medhinna fortlöpande
medicinska undersökningar vid anläggningar, där stationär gengasdrift förekommer,
en uppgift som enligt min uppfattning måste tillmätas stor vikt.
Jag anser mig under sådana förhållanden böra i princip förorda medicinalstyrelsens
förslag att vid ett lasarett i varje sjukvårdsområde inrätta undersöknings-
och behandlingsstationer, där verksamheten handhaves av en för
ändamålet särskilt anställd läkare såsom dennes huvudsakliga uppgift.
Vägande skäl synas mig även föreligga för att staten medverkar till dylika
stationers drift genom att lämna bidrag till läkarens avlöning. Bidraget torde
i anledning av vad svenska landstings- och stadsförbunden anfört böra fastställas
till 6 000 kronor jämte rörligt tillägg å 19,6 %, vilken ersättning, jämte
naturaförmåner, för närvarande i allmänhet tillkommer de vid landstingssjukhusen
anställda förste underläkarna. I den mån till motsvarande underläkare
i städer utanför landsting utgår högre kontant lön, bör skillnaden
täckas av staden, bland annat med hänsyn till att dessa städer — i motsats
till landstingen — vanligen icke kostnadsfritt tillhandahålla naturaförmåner
åt sina underläkare. Som villkor för statens bidrag bör i enlighet med medicinalstyrelsens
förslag gälla, att för undersökning och behandling av gengasskadade
vid öppen mottagning må uttagas avgift med högst 3 kronor per
besök. Ersättning för läkarnas resor till arbetsplatser, där stationär gengasdrift
förekommer, torde böra utgå av statsmedel enligt de grunder, som angivas
i allmänna resereglementet. För varje sjukvårdsområde bör av läkaren
efter samråd med vederbörande yrkesinspektör uppgöras en plan för ifrågavarande
besök, som bör fastställas av yrkesinspektionens chefsmyndighet.
Frågan, huruvida särskild undersöknings- och behandlingsstation för gengasskadade
skall inrättas, ankommer givetvis i första hand på vederbörande
huvudmän att avgöra, men jag utgår från att dessa skola vara villiga att medverka
till en lösning av det sjukvårdsproblem, varom här är fråga. Sedan
verksamheten pågått under ej alltför kort tid, förslagsvis minst ett år, torde
medicinalstyrelsen på grundval av de resultat, som kunna hava framkommit av
verksamheten, ha att underställa Kungl. Maj:t frågan, huruvida och i vad mån
verksamheten bör bibehållas eller omläggas och vilken verkan detta må få
på frågan örn statens bidrag i fortsättningen.
I enlighet med styrelsens förslag böra de läkare, som skola ha hand om
undersökningen och behandlingen av de gengasskadade, beredas tillfälle att
i Stockholm genomgå en särskild utbildningskurs. Plan för kursen torde böra
fastställas av medicinalstyrelsen efter förslag av gengasrådet. Emot det av
styrelsen för kursen beräknade beloppet, 8 500 kronor, har jag intet att erinra.
Såväl medicinalstyrelsen som gengasrådet ha vidare funnit en förstärkning
av arbetskrafterna vid gengaskliniken vid Sabbatsbergs sjukhus med ytterligare
en läkare erforderlig. Enligt vad jag inhämtat har på stadens bekostnad
en sådan förstärkning redan vidtagits från och med den 1 mars 1944.
Med hänsyn till de speciella uppgifter såsom central för forskningsverksam
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 160.
o
heten, vilka avsetts tillkomma ifrågavarande gengasklinik, vill jag icke motsätta
mig, att staten lämnar enahanda bidrag till denne läkare som till övriga
läkare vid undersökningsstationerna. Vidkommande kravet på reglering av
lönerna för den övriga vid kliniken anställda, helt av statsmedel avlönade personalen
vill jag framhålla, att vissa förhöjningar av tidigare utgående arvoden
ägt rum från och med den 1 januari 1944. Några ytterligare höjningar anser
jag mig åtminstone för närvarande ej böra förorda.
Beträffande gengasrådet finner jag i likhet med medicinalstyrelsen de
uppgifter, som böra ankomma på gengasrådet, motivera, att rådet beredes en
självständigare ställning än för närvarande. Rådet bör sålunda hädanefter
under medicinalstyrelsens överinseende i allt väsentligt handhava ledningen
av den medicinska forskningsverksamheten rörande förgiftningsfaran vid gengasdrift.
Möjligen bör till rådet även knytas den tekniskt-profylaktiska verksamhet
beträffande gengasdriften, som hittills ombesörjts av bränslekommissionens
gengasbvrå; frågan härom torde dock först böra göras till föremål
för närmare undersökning. Rådets ledamöter böra utses av Kungl. Majit,
som även bör äga utfärda närmare föreskrifter rörande rådets sammansättning
och verksamhet. För ändamålet erforderliga medel torde i fortsättningen böra
utbetalas och disponeras av medicinalstyrelsen.
Yad slutligen angår den av riksförsäkringsanstalten påyrkade förstärkningen
av yrkesinspektionens arbetskrafter genom medgivande att få besätta
en distriktsingenjörsbefattning i lönegraden Eo 20 och två aspirantbefattningar
i lönegraden Ex 18, vilka befattningar för närvarande äro vakanta, vill
jag förorda, att det må ankomma på Kungl. Majit att pröva, om och i vad
mån en utökning av inspektionens arbetskrafter må befinnas påkallad med
hänsyn till angelägenheten av att inspektionens uppgifter — däri inbegripet
övervakning av arbetsställen där gengas användes — skall kunna fullgöras
på ett tillfredsställande sätt. Därest en utökning av personalen befinnes påkallad
och på grund härav den i yrkesinspektionens avlöningsstat för nästa
budgetår upptagna anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
visar sig otillräcklig, torde frågan örn postens överskridande böra i
vanlig ordning underställas riksdagens prövning.
Statens kostnader för de av mig förordade undersöknings- och behandlingsstationerna
för gengasskadade inklusive resor till arbetsplatser, där stationär
gengasdrift förekommer, torde kunna beräknas till högst 250 000
kronor per år. Kostnaderna för den vid gengaskliniken i Stockholm bedrivna
verksamheten torde kunna uppskattas till omkring 30 000 kronor. Då den i
det föregående omnämnda kursen beräknas draga en kostnad av 8 500 kronor,
skulle å staten belöpande årliga utgifter för nu nämnda ändamål sålunda
uppgå till cirka (250 000 + 30 000 + 8 500) 288 500 kronor eller i avrundat tal
290 000 kronor.
De av mig förordade grunderna för bidrag till läkarnas avlöning torde böra
tillämpas tills vidare från och med den 1 juli 1944. Bidragen torde lämpligen
böra utbetalas till vederbörande huvudmän halvårsvis i efterskott. Med hänsyn
främst härtill kan medelsbehovet till samtliga ovanberörda åtgärder i anledning
av förgiftningsfaran vid gengasdrift för nästa budgetår begränsas till
150 000 kronor.
Sistnämnda belopp torde å riksstaten för nästa budgetår böra upptagas
såsom förslagsanslag under femte huvudtiteln och benämnas Åtgärder i anledning
av förgiftningsfaran vid gengasdrift.
T samband med Kungl. Majlis förslag har utskottet till behandling förehaft
en inom andia kammaren av herrar S. Persson i Stockholm och H. Hag
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 160.
Utskottet.
berg i Luleå väckt motion (II: 376) vari föreslagits, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Majit måtte hemställa,
att Kungl. Majit skyndsamt måtte låta utreda frågan örn ett centralt utbildnings-
och forskningsinstitut för yrkessjukdomar och i anslutning därtill
upprättandet av en centralklinik för yrkessjukdomar,
att gengasstationer anordnas i anslutning till centrallasaretten å enskilda
orter i landet,
att för bekämpandet av den med gengasdrift uppkomna faran för förgiftning
det uppdrages åt därför lämpliga organ eller institutioner att anordna
flera utbildningskurser för bekämpandet av gengasförgiftningsfaran, dels för
läkare och dels för tekniker och i yrkesinspektionens tjänst varande personal,
varpå ankommer att syssla med hithörande frågor, samt
att Kungl. Majit utan ytterligare dröjsmål upptager till behandling och
avgörande samt godkänner övriga förslag i den plan, som utarbetats av gengasrådet.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda förslag, får utskottet
hänvisa till motionen.
Omedelbara och mera generella åtgärder ha ansetts erforderliga för att åt
landet i dess helhet bereda liknande undersöknings- och behandlingsmöjligheter
som de, vilka nu stå till buds vid gengaskliniken i Stockholm. Kungl.
Majits förslag om statsbidrag till en undersökningsstation i varje sjukvårdsområde
för mottagande och behandling av gengasförgiftningsfall tillstyrker
utskottet. Likaså tillstyrker utskottet förslagen örn ersättning av statsmedel
för läkarnas resor till arbetsplatser, där stationär gengasdrift förekommer,
och örn särskild utbildningskurs för läkare, som skola ha hand örn undersökning
och behandling av gengasskadade. Yad departementschefen anfört beträffande
förstärkning av gengaskliniken vid Sabbatsbergs sjukhus och vidkommande
gengasrådet föranleder ej erinran från utskottets sida.
I detta sammanhang har även förslag örn en förstärkning av yrkesinspektionens
arbetskrafter framlagts av riksförsäkringsanstalten. På sätt departementschefen
anfört torde det få ankomma på Kungl. Majit att pröva, örn och
i vad mån en utökning av inspektionens arbetskrafter må befinnas påkallad
med hänsyn till angelägenheten av att inspektionens uppgifter — däri inbegripet
övervakning av arbetsställen där gengas användes — skall kunna fullgöras
på ett tillfredsställande sätt.
Icke heller i övrigt har Kungl. Majits förslag givit utskottet anledning till
erinran. Genom de av Kungl. Majit föreslagna anordningarna synas de i den
vid riksdagens början väckta motionen lii 376 framställda önskemålen i allt
väsentligt bliva tillgodosedda. Utskottet är icke berett att tillstyrka motionärernas
förslag till den del de avvika från propositionen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
I. att riksdagen må med bifall till Kungl. Majits förslag
a) godkänna de grunder för bidrag till avlöning åt läkare vid
undersöknings- och behandlingsstationer för gengasskadade, som
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 160.
i
förordats i statsrådsprotokollet över socialärenden för den 14
april 1944, att tillämpas tills vidare från och med den 1 juli 1944,
b) till Åtgärder i anledning av förgiftningsfaran vid gengasdrift
för budgetåret 1944/45 under femte huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 150 000 kronor.
II. att motionen II: 376 må anses besvarad genom vad utskottet
anfört.
Stockholm den 30 maj 1944.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joli. Nilsson i
Malmö, Pauli, Gränebo, Bernhard Nilsson, Holmström, Heiding, Karl Andersson,
Gillström, Rosenberg och Albertsson; samt
från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Svensson i
Grönvik, Bergström, Danielsson, Andersson i Malmö, Holmdahl, Mårtensson,
Olsson i Kullenbergstorp, Lindholm, Åkerström och Eriksson i Frägsta.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1944:361 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående anslag till fraktnedsåttning å järnväg för träkol från Norrbotten till mellansvenska bruk. s. 1 i texten