Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder i anledning av förgiftningsfaran vid gengasdrift jämte i ämnet väckt motion.

1944-05-30 · 7 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1944:160, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder i anledning av förgiftningsfaran vid gengasdrift jämte i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160.

1

Nr 160.

Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1944 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

åtgärder i anledning av förgiftningsfaran

vid gengasdrift jämte i ämnet väckt motion.

(3:e avd.)

I propositionen nr 256 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 14 april 1944, föreslagit

riksdagen att dels godkänna av departementschefen förordade grunder för

bidrag till avlöning åt läkare vid undersöknings- och behandlingsstationer för

gengasskadade, att tillämpas tills vidare från och med den 1 juli 1944, dels

ock till Åtgärder i anledning av förgiftningsfaran vid gengasdrift för budgetåret

1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 150 000 kronor.

I propositionen lämnas till en början en redogörelse för de åtgärder, som

under åren 1940—1943 vidtagits för motverkande av koloxidförgiftning vid

gengasdrift (s. 1—12).

I skrivelse den 21 februari 1944 har medicinalstyrelsen framlagt förslag

rörande utökning av organisationen för undersökning och behandling av gengasskadade.

Under påpekande att den direkta verksamheten för gengasförgiftningarnas

bekämpande hittills varit så gott som helt knuten till huvudstaden

och dess närmaste omgivning finner styrelsen det motiverat, att staten

medverkar till att för landet i dess helhet tillskapas undersöknings- och behandlingsmöjligheter

av liknande slag, som hittills stått stockholmsortens befolkning

till buds. Styrelsen finner det därför önskvärt, att vid åtminstone

ett delat lasarett i varje sjukvårdsområde inrättas en särskild undersökningsstation

för mottagande och behandling av gengasförgiftningsfall. För ändamålet

borde en särskilt utbildad läkare vara anställd vid varje sådan station.

Kostnaderna för läkarnas avlöning samt för anordnande av en utbildningskurs

för dessa borde i huvudsak bestridas av staten. Däremot borde vederbörande

huvudmän för sjukhusen svara för stationernas utrustning.

Medicinalstyrelsen föreslår i fortsättningen ökat statsbidrag till gengaskliniken

vid Sabbatsbergs sjukhus. Styrelsen erinrar härvid om att styrelsen

tidigare uttalat sig för en viss utökning såväl i fråga om personalens storlek

som beträffande till densamma utgående lönebelopp. Erfarenheterna av gengasklinikens

verksamhet sedan dess hade ytterligare understrukit det

trängande behovet av dessa kravs snara genomförande. Med sin nuvarande

arbetskraft måste gengaskliniken avvisa ett stort antal vårdsökande både i den

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 6 sami. Nr 160—163. 1201 44 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 160.

slutna och öppna vården, och arbetets omfattning växte genom tillkomst av

nya tidskrävande undersöknings- och kontrollanordningar rörande de kroniska

förgiftningsfallen, vilka oavbrutet stegrades i frekvens.

Slutligen har medicinalstyrelsen berört frågan örn gengasrådets ställning

i organisatoriskt och ekonomiskt avseende.

Över medicinalstyrelsens förslag hava yttranden avgivits av statskontoret,

riksförsäkringsanstalten, statens institut för folkhälsan och dess gengasråd

samt styrelserna för svenska landstingsförbundet och Svenska stadsförbundet.

Riksförsäkringsanstalten har i sitt yttrande bland annat framhållit, att,

ehuru det givetvis vore synnerligen angeläget att fall av gengasskada bleve

föremål för sakkunnig behandling, som den främsta uppgiften likväl måste

framstå att i den utsträckning, som vore möjlig, söka förhindra uppkomsten

av gengasskador. I anslutning härtill har anstalten hemställt örn förstärkningav

yrkesinspektionens arbetskrafter.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har förgiftningsfaran i samband

med gengasdrift redan på ett tidigt stadium uppmärksammats av vederbörande

myndigheter, främst bränslekommissionen och yrkesinspektionen.

Till en början togo åtgärderna huvudsakligen sikte på att söka förebygga förgiftningsfaran

genom åstadkommande av tekniska förbättringar av gengasaggregaten

och genom utfärdande av skyddsföreskrifter vid aggregatens användning.

Efter hand som gengasen erhöll vidgad användning och antalet

förgiftningsfall ökades, kom uppmärksamheten att jämväl inriktas på gengasförgiftningens

medicinska bekämpande. För ändamålet bildades genom

bränslekommissionens försorg en medicinsk-teknisk nämnd under ordförandeskap

av chefen för kommissionens gengasbyrå och i övrigt bestående av representanter

för medicinalstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, statens institut

för folkhälsan och metallindustriarbetareförbundet. Den kliniska delen av

hithörande undersökningsverksamhet förlädes efter avtal med Stockholms

stad till Sabbatsbergs sjukhus, den s. k. gengaskliniken, till vilkens drift

staten lämnade visst bidrag. Å detta sjukhus inrättades även ett laboratorium

för undersökning av koloxidhalten i blodet hos de gengasförgiftade, medan

vissa andra laboratorieundersökningar rörande koloxidens inverkan på den

mänskliga organismen utfördes vid karolinska institutet och Uppsala universitet.

Från och med år 1942 överflyttades ansvaret och kostnaderna för den

medicinska forskningsverksamheten rörande förgiftningsfaran vid gengasdrift

å statens institut för folkhälsan. I samband därmed förlädes blodprovsundersökningarna

till institutet, varjämte verksamheten i övrigt blev föremål för

smärre jämkningar. Den medicinsk-tekniska nämnden, som tidigare kompletterats

med representanter för arbetsgivarparten och fackföreningarnas gengaskommitté,

fortsatte sin verksamhet såsom folkhälsoinstitutets gengasråd under

ordförandeskap av institutets föreståndare.

Under utvecklingens gång ha de kroniska formerna av gengasförgiftning

kommit att tilldraga sig allt större intresse, varvid åtskilliga frågor uppställt

sig till utredning och besvarande. Samtidigt har det framstått som angeläget

att de erfarenheter och rön rörande förgiftningsfallens diagnostisering och

behandling, som vunnits vid gengaskliniken i Stockholm, göras tillgängliga

även för landet i övrigt. Under åberopande härav ha åtgärder av gengasrådet

i skrivelse den 7 december 1942 påkallats såväl för beredande av ökade forskningsmöjligheter

vid gengaskliniken genom anställande av ytterligare en

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160.

läkare därstädes som för inrättande av liknande undersöknings- och behandlingsstationer

vid vissa andra sjukhus i landet, där — efter genomgående av

viss kortare utbildningskurs i ämnet — för ändamålet lämpade läkare kunde

förväntas stå till buds. Med hänsyn till vad vid ärendets remissbehandling

framkommit föranledde gengasrådets framställning tills vidare ingen annan

åtgärd från Kungl. Maj:ts sida än att ett belopp av 5 000 kronor anvisades till

anordnande under år 1943 av en utbildningskurs för läkare beträffande undersökning

och behandling av gengasskadade.

De av gengasrådet framförda önskemålen ha emellertid på anmodan av

mig gjorts till föremål för närmare prövning av medicinalstyrelsen, som i

sin förenämnda skrivelse den 21 februari 1944 framlagt förslag i ämnet och

därvid i stort sett följt de av rådet uppdragna riktlinjerna. Styrelsen Ilar

särskilt betonat, att man, i den mån uppmärksamheten och undersökningsmetodiken

mera allmänt inriktades därpå, måste räkna med att ett stort antal

subkroniska och kroniska förgiftningsfall framkomme, vilka, därest de ej underkastades

lämplig behandling, kunde giva upphov till organiska skador i kärloch

nervsystem av beskaffenhet att kunna leda till invaliditet. Styrelsen har

därför ansett omedelbara och mera generella åtgärder erforderliga för att åt

landet i dess helhet bereda liknande undersöknings- och behandlingsmöjligheter

som de, vilka nu stå till buds vid gengaskliniken i Stockholm. Enligt

styrelsens uppfattning bör, i den mån det är möjligt, vid åtminstone ett

delat lasarett i varje sjukvårdsområde inrättas särskilda stationer för undersökning

och behandling av gengasskadade. Styrelsen påpekar, att det enligt

sjukhuslagen visserligen åligger vederbörande huvudman att själv sörja för

vård och behandling av gengasskadade liksom för övriga vårdbehövande.

Styrelsen anser emellertid skäl tala för att staten ekonomiskt stödjer verksamheten

vid nämnda undersöknings- och behandlingsstationer såväl med

hänsyn till gengasskadornas betydelse såsom yrkessjukdom som framför allt

till angelägenheten av att få forskningsverksamheten beträffande dessa skador

lagd på en bredare bas.

Enligt styrelsens förslag skulle vid ifrågavarande stationer anställas en

extra läkare med huvudsaklig uppgift att handhava undersökningen och

vården av de gengasskadade. I hans uppgift skulle även ingå att verkställa

undersökningar på arbetsplatser, där stationär gengasdrift förekommer, ävensom

lämna rapporter rörande sin verksamhet till gengaskliniken. För att bliva

skickad att handhava dessa uppgifter skulle ifrågavarande läkare genomgå en

särskild kurs vid gengaskliniken i Stockholm. Staten föreslås lämna ekonomisk

medverkan genom att dels bestrida kostnaderna för berörda kurs, vilka

beräknats till 8 500 kronor, dels ock bidraga till extraläkarnas avlöning

med minst 6 000 kronor för år och läkare. Huvudmannen förutsättes tillhandahålla

sedvanliga naturaförmåner eller ersättning därför.

Vid remissbehandlingen har medicinalstyrelsens förslag härutinnan understötts

av gengasrådet samt svenska landstings- och stadsförbunden, medan

statskontoret och riksförsäkringsanstalten intagit en mera avvisande hållning.

De senare myndigheterna ha därvid särskilt framhållit, att tillgängligt

statistiskt material icke syntes motivera så omfattande åtgärder som

medicinalstyrelsen föreslagit. Häremot har gengasrådet erinrat, att cirka

250 000 personer för närvarande vore sysselsatta i gengasdrift och att ett av

huvudsyftena med ifrågavarande stationers inrättande vore att utröna, i vilken

utsträckning en skadlig gengaspåverkan förekomma bland dessa personer.

Vidare har gengasrådet upplyst, att besöksfrekvensen vid gengaskliniken i

Stockholm under senaste tiden nära nog fördubblats samt att. ett stort antal

besökande måst avvisas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 160.

Med hänsyn särskilt till vad gengasrådet sålunda anfört och vad i övrigt i

diskussionen rörande förgiftningsfaran vid gengasdrift framkommit synes det

mig angeläget, att anordningar tillskapas för att möjliggöra en på bredare bas

anlagd forskningsverksamhet rörande gengasskadornas förekomst och behandling.

Ett tillfredsställande resultat av en sådan forskningsverksamhet lärer, enligt

vad sakkunskapen framhållit, icke kunna förväntas med mindre än att särskilda

läkare med specialutbildning härför ägna huvudparten av sin tid åt denna

angelägenhet. Det torde därför icke vara tillfyllest att på sätt statskontoret

ifrågasatt enbart anordna öppna mottagningar för gengasskadade, vilka skulle

handhavas av en, låt vara för ändamålet specialutbildad, läkare såsom

bisyssla. En dylik läkare kan i allt fall icke beräknas medhinna fortlöpande

medicinska undersökningar vid anläggningar, där stationär gengasdrift förekommer,

en uppgift som enligt min uppfattning måste tillmätas stor vikt.

Jag anser mig under sådana förhållanden böra i princip förorda medicinalstyrelsens

förslag att vid ett lasarett i varje sjukvårdsområde inrätta undersöknings-

och behandlingsstationer, där verksamheten handhaves av en för

ändamålet särskilt anställd läkare såsom dennes huvudsakliga uppgift.

Vägande skäl synas mig även föreligga för att staten medverkar till dylika

stationers drift genom att lämna bidrag till läkarens avlöning. Bidraget torde

i anledning av vad svenska landstings- och stadsförbunden anfört böra fastställas

till 6 000 kronor jämte rörligt tillägg å 19,6 %, vilken ersättning, jämte

naturaförmåner, för närvarande i allmänhet tillkommer de vid landstingssjukhusen

anställda förste underläkarna. I den mån till motsvarande underläkare

i städer utanför landsting utgår högre kontant lön, bör skillnaden

täckas av staden, bland annat med hänsyn till att dessa städer — i motsats

till landstingen — vanligen icke kostnadsfritt tillhandahålla naturaförmåner

åt sina underläkare. Som villkor för statens bidrag bör i enlighet med medicinalstyrelsens

förslag gälla, att för undersökning och behandling av gengasskadade

vid öppen mottagning må uttagas avgift med högst 3 kronor per

besök. Ersättning för läkarnas resor till arbetsplatser, där stationär gengasdrift

förekommer, torde böra utgå av statsmedel enligt de grunder, som angivas

i allmänna resereglementet. För varje sjukvårdsområde bör av läkaren

efter samråd med vederbörande yrkesinspektör uppgöras en plan för ifrågavarande

besök, som bör fastställas av yrkesinspektionens chefsmyndighet.

Frågan, huruvida särskild undersöknings- och behandlingsstation för gengasskadade

skall inrättas, ankommer givetvis i första hand på vederbörande

huvudmän att avgöra, men jag utgår från att dessa skola vara villiga att medverka

till en lösning av det sjukvårdsproblem, varom här är fråga. Sedan

verksamheten pågått under ej alltför kort tid, förslagsvis minst ett år, torde

medicinalstyrelsen på grundval av de resultat, som kunna hava framkommit av

verksamheten, ha att underställa Kungl. Maj:t frågan, huruvida och i vad mån

verksamheten bör bibehållas eller omläggas och vilken verkan detta må få

på frågan örn statens bidrag i fortsättningen.

I enlighet med styrelsens förslag böra de läkare, som skola ha hand om

undersökningen och behandlingen av de gengasskadade, beredas tillfälle att

i Stockholm genomgå en särskild utbildningskurs. Plan för kursen torde böra

fastställas av medicinalstyrelsen efter förslag av gengasrådet. Emot det av

styrelsen för kursen beräknade beloppet, 8 500 kronor, har jag intet att erinra.

Såväl medicinalstyrelsen som gengasrådet ha vidare funnit en förstärkning

av arbetskrafterna vid gengaskliniken vid Sabbatsbergs sjukhus med ytterligare

en läkare erforderlig. Enligt vad jag inhämtat har på stadens bekostnad

en sådan förstärkning redan vidtagits från och med den 1 mars 1944.

Med hänsyn till de speciella uppgifter såsom central för forskningsverksam
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160.

o

heten, vilka avsetts tillkomma ifrågavarande gengasklinik, vill jag icke motsätta

mig, att staten lämnar enahanda bidrag till denne läkare som till övriga

läkare vid undersökningsstationerna. Vidkommande kravet på reglering av

lönerna för den övriga vid kliniken anställda, helt av statsmedel avlönade personalen

vill jag framhålla, att vissa förhöjningar av tidigare utgående arvoden

ägt rum från och med den 1 januari 1944. Några ytterligare höjningar anser

jag mig åtminstone för närvarande ej böra förorda.

Beträffande gengasrådet finner jag i likhet med medicinalstyrelsen de

uppgifter, som böra ankomma på gengasrådet, motivera, att rådet beredes en

självständigare ställning än för närvarande. Rådet bör sålunda hädanefter

under medicinalstyrelsens överinseende i allt väsentligt handhava ledningen

av den medicinska forskningsverksamheten rörande förgiftningsfaran vid gengasdrift.

Möjligen bör till rådet även knytas den tekniskt-profylaktiska verksamhet

beträffande gengasdriften, som hittills ombesörjts av bränslekommissionens

gengasbvrå; frågan härom torde dock först böra göras till föremål

för närmare undersökning. Rådets ledamöter böra utses av Kungl. Majit,

som även bör äga utfärda närmare föreskrifter rörande rådets sammansättning

och verksamhet. För ändamålet erforderliga medel torde i fortsättningen böra

utbetalas och disponeras av medicinalstyrelsen.

Yad slutligen angår den av riksförsäkringsanstalten påyrkade förstärkningen

av yrkesinspektionens arbetskrafter genom medgivande att få besätta

en distriktsingenjörsbefattning i lönegraden Eo 20 och två aspirantbefattningar

i lönegraden Ex 18, vilka befattningar för närvarande äro vakanta, vill

jag förorda, att det må ankomma på Kungl. Majit att pröva, om och i vad

mån en utökning av inspektionens arbetskrafter må befinnas påkallad med

hänsyn till angelägenheten av att inspektionens uppgifter — däri inbegripet

övervakning av arbetsställen där gengas användes — skall kunna fullgöras

på ett tillfredsställande sätt. Därest en utökning av personalen befinnes påkallad

och på grund härav den i yrkesinspektionens avlöningsstat för nästa

budgetår upptagna anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

visar sig otillräcklig, torde frågan örn postens överskridande böra i

vanlig ordning underställas riksdagens prövning.

Statens kostnader för de av mig förordade undersöknings- och behandlingsstationerna

för gengasskadade inklusive resor till arbetsplatser, där stationär

gengasdrift förekommer, torde kunna beräknas till högst 250 000

kronor per år. Kostnaderna för den vid gengaskliniken i Stockholm bedrivna

verksamheten torde kunna uppskattas till omkring 30 000 kronor. Då den i

det föregående omnämnda kursen beräknas draga en kostnad av 8 500 kronor,

skulle å staten belöpande årliga utgifter för nu nämnda ändamål sålunda

uppgå till cirka (250 000 + 30 000 + 8 500) 288 500 kronor eller i avrundat tal

290 000 kronor.

De av mig förordade grunderna för bidrag till läkarnas avlöning torde böra

tillämpas tills vidare från och med den 1 juli 1944. Bidragen torde lämpligen

böra utbetalas till vederbörande huvudmän halvårsvis i efterskott. Med hänsyn

främst härtill kan medelsbehovet till samtliga ovanberörda åtgärder i anledning

av förgiftningsfaran vid gengasdrift för nästa budgetår begränsas till

150 000 kronor.

Sistnämnda belopp torde å riksstaten för nästa budgetår böra upptagas

såsom förslagsanslag under femte huvudtiteln och benämnas Åtgärder i anledning

av förgiftningsfaran vid gengasdrift.

T samband med Kungl. Majlis förslag har utskottet till behandling förehaft

en inom andia kammaren av herrar S. Persson i Stockholm och H. Hag
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 160.

Utskottet.

berg i Luleå väckt motion (II: 376) vari föreslagits, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Majit måtte hemställa,

att Kungl. Majit skyndsamt måtte låta utreda frågan örn ett centralt utbildnings-

och forskningsinstitut för yrkessjukdomar och i anslutning därtill

upprättandet av en centralklinik för yrkessjukdomar,

att gengasstationer anordnas i anslutning till centrallasaretten å enskilda

orter i landet,

att för bekämpandet av den med gengasdrift uppkomna faran för förgiftning

det uppdrages åt därför lämpliga organ eller institutioner att anordna

flera utbildningskurser för bekämpandet av gengasförgiftningsfaran, dels för

läkare och dels för tekniker och i yrkesinspektionens tjänst varande personal,

varpå ankommer att syssla med hithörande frågor, samt

att Kungl. Majit utan ytterligare dröjsmål upptager till behandling och

avgörande samt godkänner övriga förslag i den plan, som utarbetats av gengasrådet.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda förslag, får utskottet

hänvisa till motionen.

Omedelbara och mera generella åtgärder ha ansetts erforderliga för att åt

landet i dess helhet bereda liknande undersöknings- och behandlingsmöjligheter

som de, vilka nu stå till buds vid gengaskliniken i Stockholm. Kungl.

Majits förslag om statsbidrag till en undersökningsstation i varje sjukvårdsområde

för mottagande och behandling av gengasförgiftningsfall tillstyrker

utskottet. Likaså tillstyrker utskottet förslagen örn ersättning av statsmedel

för läkarnas resor till arbetsplatser, där stationär gengasdrift förekommer,

och örn särskild utbildningskurs för läkare, som skola ha hand örn undersökning

och behandling av gengasskadade. Yad departementschefen anfört beträffande

förstärkning av gengaskliniken vid Sabbatsbergs sjukhus och vidkommande

gengasrådet föranleder ej erinran från utskottets sida.

I detta sammanhang har även förslag örn en förstärkning av yrkesinspektionens

arbetskrafter framlagts av riksförsäkringsanstalten. På sätt departementschefen

anfört torde det få ankomma på Kungl. Majit att pröva, örn och

i vad mån en utökning av inspektionens arbetskrafter må befinnas påkallad

med hänsyn till angelägenheten av att inspektionens uppgifter — däri inbegripet

övervakning av arbetsställen där gengas användes — skall kunna fullgöras

på ett tillfredsställande sätt.

Icke heller i övrigt har Kungl. Majits förslag givit utskottet anledning till

erinran. Genom de av Kungl. Majit föreslagna anordningarna synas de i den

vid riksdagens början väckta motionen lii 376 framställda önskemålen i allt

väsentligt bliva tillgodosedda. Utskottet är icke berett att tillstyrka motionärernas

förslag till den del de avvika från propositionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I. att riksdagen må med bifall till Kungl. Majits förslag

a) godkänna de grunder för bidrag till avlöning åt läkare vid

undersöknings- och behandlingsstationer för gengasskadade, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160.

i

förordats i statsrådsprotokollet över socialärenden för den 14

april 1944, att tillämpas tills vidare från och med den 1 juli 1944,

b) till Åtgärder i anledning av förgiftningsfaran vid gengasdrift

för budgetåret 1944/45 under femte huvudtiteln anvisa ett

förslagsanslag av 150 000 kronor.

II. att motionen II: 376 må anses besvarad genom vad utskottet

anfört.

Stockholm den 30 maj 1944.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joli. Nilsson i

Malmö, Pauli, Gränebo, Bernhard Nilsson, Holmström, Heiding, Karl Andersson,

Gillström, Rosenberg och Albertsson; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Svensson i

Grönvik, Bergström, Danielsson, Andersson i Malmö, Holmdahl, Mårtensson,

Olsson i Kullenbergstorp, Lindholm, Åkerström och Eriksson i Frägsta.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:361 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående anslag till fraktnedsåttning å järnväg för träkol från Norrbotten till mellansvenska bruk. s. 1 i texten