Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående den centrala organisationen för utlänningskontrollen.

1944-05-30 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1944:162, Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående den centrala organisationen för utlänningskontrollen.

Dokumentets text

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 162.

Nr 162.

Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1944 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående

den centrala organisationen för utlänningskontrollen.

(3:e avd.)

I propositionen nr 254 Ilar Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 14 april 1944, föreslagit

riksdagen att för budgetåret 1944/45 såsom förslagsanslag anvisa till

Utlänningskommissionen: Avlöningar 700 000 kronor och till Utlänningskommissionen:

Omkostnader 150 000 kronor.

Krigsårens starkt ökade tillströmning av utlänningar till vårt land har

medfört betydande påfrestningar för den centrala utlänningskontrollen. En

omprövning av den nuvarande, år 1937 tillkomna organisationen har i olika

sammanhang dryftats. Senast har förslag till viss omorganisation framlagts

av 1943 års utlänningssakkunniga, vilka jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 21 april 1943 tillkallats för att inom justitiedepartementet biträda med

en översyn av gällande utlänningslag och vad därmed äger samband. Sedan

remissbehandlingen av utlänningssakkunnigas förslag, som överlämnades

med skrivelse den 13 februari 1944, avslutats, har ärendet varit föremål för

ytterligare beredning inom socialdepartementet.

Gällande bestämmelser och organisation.

De sakkunniga hava framhållit att utlänningsärendena, förutom av Kungl.

Majit, handläggas i huvudsak av fyra olika slag av myndigheter, nämligen

utrikesdepartementet, socialstyrelsen, länsstyrelserna och polismyndigheterna.

Sålunda ankommer på Kungl. Majit eller länsstyrelse att meddela utvisningsbeslut

samt på vederbörande tjänsteman i utrikesdepartementet att

meddela inresevisering, vare sig med eller utan tillstånd till arbetsanställning.

Polismyndighet äger i vissa fall besluta örn avvisning av utlänning,

som ankommer till riket.

Huvuddelen av ifrågavarande ärenden ankomma emellertid på socialstyrelsen.

Styrelsen har sålunda att meddela uppehållsvisering och arbetsvisering

samt avgöra ärenden om avvisning av utlänning, som påstår sig vara

politisk flykting. Vidare ankommer på styrelsen att meddela förpassningsbeslut,

förordna örn omhändertagande av utlänning i förläggning samt avgöra

vissa ärenden angående tillstånd för utlänning att vistas i vissa delar av riket.

I anslutning till reglerna om tillstånd av olika slag för utlänningar, som uppe
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 162.

25

hålla sig här, har socialstyrelsen jämväl att genom kontroll övervaka, att tillståndsreglerna

iakttagas. Med ledning av ingivna anmälningar skall styrelsen

föra register över utlänningar, som vistas i riket.

I vissa ärenden inhämtar socialstyrelsen yttrande av polismyndighet, länsstyrelse

eller offentlig arbetsförmedling.

Innan socialstyrelsen meddelar förpassningsbeslut eller beslut örn omhändertagande

av utlänning i förläggning, skall yttrande inhämtas från utlänningsnämnden.

Denna nämnd består av tre personer, förordnade av Kungl.

Majit.

Inom socialstyrelsen handläggas utlänningsärendena dels å utlänningsbyrån

dels å avdelningen för utlänningsförläggningar.

Å utlänningsbyrån, som tillkom i samband med ikraftträdandet av 1937

års utlänningslag, handläggas huvudsakligen ärenden rörande meddelande

och förlängning av uppehålls- och arbetsvisering samt ärenden rörande avvisning,

förpassning och internering. I februari 1944 utgjordes byrån av en

byråchef som chef, tre sekreterare, en byråinspektör, en biträdande byråinspektör,

fyra notarier och fyra amanuenser som föredragande ävensom cirka

etthundratjugu kvinnliga biträden och två expeditionsvakter.

Utlänningsärendena ha ökat från 47 000 år 1938 till 105 000 år 1943. Då

för närvarande i medeltal cirka 350 ärenden per dag handläggas på utlänningsbyrån,

kommer det faktiska avgörandet i övervägande antalet fall att träffas

av den sekreterare, notarie eller amanuens, som handhar ärendena såsom

föredragande. Endast i tveksamma fall föredragas ärenden rörande uppehållsoch

arbetsvisering för byråchefen eller generaldirektören.

På avdelningen för utlänningsförläggningar, som inrättades jämlikt Kungl.

Majis förordnande den 17 maj 1940, handläggas på socialstyrelsen ankommande

ärenden rörande planläggning, anordnande och drift av för utlänningars

omhändertagande avsedda förläggningar, ärenden rörande disciplinen

och ordningen inom sådana förläggningar samt rörande där omhändertagna

utlänningars förflyttning till andra förläggningar eller deras tagande i förvar.

Avdelningen förestås av en särskilt förordnad chef, benämnd överinspektör

för utlänningsförläggningar. Denna har till uppgift att i egenskap av

adjungerad ledamot av socialstyrelsen handlägga till avdelningen hörande

ärenden ävensom utföra erforderlig inspektion av utlänningsförläggningar.

I övrigt utgöres avdelningen av två sekreterare, en kamrerare, en notarie, en

revisor, två amanuenser, två kuratorer samt nio kvinnliga biträden och en

expeditionsvakt.

Till avdelningen för utlänningsförläggningar är på visst sätt ansluten statens

flylctingsnämnd. Nämnden, som består av fem personer, förordnade av Kungl.

Maji, har till uppgift att handlägga ärenden om bidrag av statsmedel till flyktingskommittéer

samt om direkt understöd av statsmedel åt utlänning, som icke

erhåller hjälp genom flyktingskommitté.

Förslag till omorganisation av (leii centrala utlänningskontrollen.

Det av 1943 års utlänningssakkunniga i en den 13 februari 1944 dagtecknad

promemoria framlagda förslaget avser inrättandet av ett fristående centralt

organ för handläggningen av utlänningsärendena, förslagsvis benämnt utlänningsinspektionen.

Detta organ skulle i huvudsak övertaga både socialstyrelsens

och utrikesdepartementets utlänningsärenden.

Do sakkunniga framhålla inledningsvis de stora påfrestningar, för vilka

den nuvarande organisationen för utlänningsärendenas behandling utsatts

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 162.

under den senaste tiden till följd av den väsentliga ökningen, särskilt under

år 1943, av antalet härvarande utlänningar. Antalet utländska medborgare

i riket, som vid utgången av år 1942 uppgått till 29 000, hade vid 1943 års

utgång ökats till 49 000. Den härav föranledda ökade arbetsbelastningen hade

huvudsakligen drabbat socialstyrelsen såsom det centrala ämbetsverket för

utlänningsärenden. De sakkunniga yttra härom bland annat, att antalet

utlänningsärenden som ankomme på socialstyrelsen de första åren efter utlänningsbyråns

inrättande varit tämligen konstant, omkring 50 000, men

att därefter inträtt en kraftig stegring. År 1942 uppgick antalet sålunda

till omkring 70 000 och år 1943 till över 105 000, trots att under sistnämnda

år åtgärder vidtogos för att nedbringa ärendenas antal, bland annat avskaffande

av skyldighet för skandinaver och estlandssvenskar att hava arbetstillstånd.

Även ärenden av ny art ha under årens lopp tillkommit främst

sammanhängande med de på grund av krigsförhållandena upprättade förläggningarna

för omhändertagande av utlänningar.

Enligt de sakkunnigas mening kan den inträdda ökningen av utlänningsärendenas

antal icke anses vara tillfällig. Man måste tvärtom räkna med

möjligheten av att nya stora grupper utlänningar komma att söka sig till

vårt land.

De sakkunniga ha ansett angeläget, att en bättre organisation tillskapas

för utlänningsärendenas behandling. De sakkunniga, som i sådant syfte

övervägt olika möjligheter och i första hand diskuterat en förstärkning av

socialstyrelsens organisation men funnit en dylik lösning icke tillfredsställande,

ha stannat vid att föreslå en överflyttning av utlänningsärendena

från socialstyrelsen till ett fristående organ, utlänningsinspelctionen, under

ledning av en överdirektör. De sakkunniga framhålla emellertid, att detta

förslag icke innebure någon slutgiltig lösning av frågan om utlänningsärendenas

centrala behandling. Organisationen skulle endast vara att betrakta

som ett provisorium i avbidan på erfarenheter rörande behovet av ett fristående

centralt organ för utlänningsärenden även under normala förhållanden.

De sakkunniga ha jämväl till övervägande upptagit frågan örn överflyttande

av inreseärendena från utrikesdepartementet till utlänningsinspektionen

och ha därvid funnit övervägande skäl tala för en

sådan överflyttning. Därvid skulle dock ärenden rörande viseringar för utländska

diplomater och likställda, å vilka utlänningsförfattningarnas allmänna

föreskrifter icke äro tillämpliga, fortfarande handläggas i utrikesdepartementet.

De sakkunniga anföra som motiv för denna överflyttning bland annat att

utlänningsärendenas uppdelning mellan utrikesdepartementet och socialstyrelsen

medförde ett icke obetydligt dubbelarbete. Kompetensfördelningen

kunde även medföra bristande enhetlighet vid ärendenas avgörande.

De sakkunniga ha jämväl behandlat frågorna örn den föreslagna utlänningsinspektionens

ämbetsbefattning, organisation, personal m. m.

Beträffande personalen ha de sakkunniga med hänsyn till den föreslagna

organisationens provisoriska karaktär icke räknat med inrättande

s. 27 Kontrollera mot PDF

.Statsutskottets utlåtande nr 162.

27

av ordinarie eller extra ordinarie befattningar i utlänningsinspektionen. De

sakkunniga ha i stället ansett lämpligt att tillämpa samma förfarande, som

tillämpats vid överförande för tjänstgöring hos statens arbetsmarknadskommission

av vissa befattningshavare hos socialstyrelsen (Kungl, brev den 7 maj

1940). Föreskrift borde sålunda meddelas örn fullgörande tillsvidare av den

tjänstgöringsskyldighet, som ålåge ordinarie och extra ordinarie befattningshavare

å socialstyrelsens utlänningsavdelningar, i utlänningsinspektionen. Befattningshavarna

skulle därvid i tjänsten vara underställda inspektionen, vilken

i socialstyrelsens ställe skulle giva föreskrifter örn deras tjänstgöring samt

örn deras semester och annan ledighet. Ändring skulle icke ske i befattningshavarnas

rätt till avlöning och andra förmåner av tjänsten.

Vid beräkningen av utlänningsinspektionens personalbehov ha de sakkunniga

i huvudsak utgått från den för utlänningsärendenas handläggning nu

tillgängliga personalen i socialstyrelsen och utrikesdepartementet. De sakkunniga

ha därvid beaktat, att redan nu ett visst behov av personalförstärkning

kunde anses föreligga på grund av den senaste tidens utveckling.

De sakkunniga ha verkställt en preliminär beräkning rörande kostnaderna

för utlänningsinspektionen. Avlöningskostnaderna ha därvid

beräknats med utgångspunkt från det nyss angivna personalbehovet,

medan medelsbehovet för omkostnader beräknats med ledning av utgifterna

för socialstyrelsens utlänningsavdelningar för motsvarande ändamål under

år 1943. Med dessa utgångspunkter ha de sakkunniga framlagt preliminära

förslag till utgiftsstat för utlänningsinspektionen, varvid kostnaderna för

avlöningar beräknats till 729 200 och för omkostnader till 135 000 kronor.

I anslutning till dessa kostnadsberäkningar påpeka de sakkunniga, att

omorganisationen medförde vissa engångskostnader, vilka kunde beräknas

till omkring 50 000 kronor.

De sakkunniga ha slutligen framlagt vissa författningsförslag, nämligen

dels förslag till lag örn överflyttande å utlänningsinspektionen av vissa uppgifter,

som enligt utlänningslagen tillkomma socialstyrelsen, dels förslag till

kungörelse med vissa bestämmelser i anledning av lagen om överflyttande å

utlänningsinspektionen av vissa uppgifter, som enligt utlänningslagen tillkomma

socialstyrelsen, dels ock förslag till instruktion för utlänningsinspektionen.

Yttranden.

Över den av utlänningssakkunniga framlagda promemorian ha yttranden

avgivits av socialstyrelsen, statskontoret, chefen för försvarsstaben, säkerhetschefen,

statens arbetsmarknadskommission, Överståthållarämbetet samt

länsstyrelserna i Malmöhus, Värmlands, Jämtlands och Norrbottens län ävensom

landsfogden i Värmlands län.

Statens arbetsmarknadskommission understryker de sakkunnigas uttalande,

att centralorganet bör få en rent provisorisk karaktär i avbidan på erfarenheter

rörande behovet av ett fristående centralt organ för utlänningsärenden även

under normala förhållanden. Med hänsyn härtill finner kommissionen det

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 162.

riktigare, att centralmyndigheten organiseras som en kommission eller nämnd

med representanter exempelvis för socialstyrelsen, utrikesdepartementet och

säkerhetstjänsten men även för kommissionen, så att arbetsmarknadssynpunkter

kunde framföras och vinna beaktande redan vid principavgöranden örn utlänningars

inresa och uppehåll i riket. Möjligen borde även arbetsmarknadens

parter vara representerade i centralorganets ledning.

Arbetsmarknadskommissionens förevarande förslag har avstyrkts av socialstyrelsen,

som framhållit, att den enda praktiskt möjliga utvägen att få en

snabbt och effektivt arbetande organisation på här ifrågavarande område vore

att utlänningsinspektionen ställes under ledning av en chef, som på tjänstemannaansvar

får träffa de erforderliga avgörandena. Skulle man däremot

låta representanter för ett flertal olika intressen och synpunkter också deltaga

i och bli ansvariga för besluten, bleve organisationen ytterligt tungrodd

och kunde med hänsyn till ärendenas art knappast fungera.

Beträffande den centrala utlänningsmyndighetens ämbetsuppgifter

i övrigt har statens arbetsmarknadskommission föreslagit en

väsentlig begränsning i förhållande till sakkunnigförslaget, nämligen genom

en överflyttning av ärendena örn arbetstillstånd för här i riket varande utlänningar

till kommissionen jämte viss begränsning av utlänningsmyndighetens

prövningsrätt rörande arbetstillstånd i samband med inreseviseringar.

Kommissionen har därvid framhållit, att den eller dess underlydande organ

redan nu bedreve viss sådan verksamhet. Den grundläggande förutsättningen

för att flyktingproblemet skulle kunna bemästras på ett tillfredsställande

sätt finge anses vara, att kommissionen och dess organ kunde bereda flyktingarna

arbetsanställningar, med vilka de kunde känna sig någorlunda till

freds. Flyktingarnas utplacerande i arbete måste emellertid äga rum under

hänsynstagande jämväl till den svenska arbetskraften, så att denna icke

kände sig obehörigen tillbakasatt i förhållande till utlänningarna. Arbetsmarknadskommissionen

och dess organ borde därvid icke vara bundna av

föreskrifter, meddelade av det centrala utlänningsorganet, i vidare mån än

som kunde anses erforderligt med hänsyn till den uppsikt och övervakning,

som utlänningarna i större eller mindre grad måste vara underkastade under

sin vistelse här i riket. Enligt kommissionens mening vöre det av vikt, att

man vid den ifrågasatta omorganisationen av det centrala utlänningsorganet

beaktade angelägenheten av att kommissionen i sin egenskap av arbetsförmedlingsorgan

för flyktingarna erhölle all den rörelsefrihet, som ur säkerhetssynpunkt

vore möjlig.

Vid tillgodoseendet av kommissionens bestämmanderätt i fråga örn tillståndspliktig

utlännings placering på arbetsmarknaden torde nian enligt kommissionens

mening av praktiska skäl få skilja på fall, då arbetstillstånd sökes i

samband med utlännings inresa i landet, och de fall, då tillstånd sökes för utlänning,

som redan befinner sig i riket. I de förstnämnda fallen borde kommissionen

— således icke det lokala arbetsförmedlingsorganet — vara obligatorisk

remissinstans. I de senare fallen borde arbetstillstånd meddelas av

kommissionen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 162.

29

Beträffande förslaget om överföring av arbetstillståndsärendenas handläggning

till kommissionen har socialstyrelsen bland annat anfört att uppehållsoch

arbetstillstånd icke kunde åtskiljas i praktiken. Styrelsen ville på det bestämdaste

avstyrka kommissionens nu ifrågavarande förslag, vilket enligt styrelsens

mening skulle vara ägnat att i hög grad försvåra utlänningskontrollens

handhavande. Härtill komme att förslaget med säkerhet skulle i

väsentlig grad fördröja ärendenas handläggning, verka förvirrande på den

sökande allmänheten, ej minst utlänningarna själva, och föranleda onödigt

dubbelarbete.

Departementschefen.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Den starkt ökade flyktingströmmen under sista åren har onekligen utsatt

den centrala organisationen för handläggning av utlänningsärendena för stora

påfrestningar och stundom ställt de berörda myndigheterna inför svårigheter,

som de icke förmått att på ett i alla avseenden tillfredsställande sätt bemästra.

Då organisationen utformades i samband med antagandet av den ännu gällande

utlänningslagen av år 1937, hade man knappast heller anledning att

räkna med uppkomsten av utlänningsproblem av sådan räckvidd, som vi haft

att möta under sista åren. Huru situationen kan komma att gestalta sig under

den närmaste framtiden, är omöjligt att nu bedöma. En återgång till normala

förhållanden torde dock icke vara att förvänta omedelbart efter ett fredsslut,

och vi måste vara beredda på att möta utlänningsproblem av än större räckvidd.

Det förslag, som 1943 års utlänningssakkunniga framlagt i en promemoria

den 13 februari 1944, avser att råda bot på de organisatoriska olägenheter, som

framträtt under de gångna åren, och att få till stånd en enhetlig, effektivt

arbetande organisation för handläggning av utlänningsärendena.

Det av utlänningssakkunniga framhållna behovet av en starkare och enhetligare

central organisation för handläggningen av utlänningsärendena kan jag

väl vitsorda. För att ernå den erforderliga förbättringen av utlänningsorganisationen

synes man ha att välja mellan tre olika vägar, antingen att vidtaga

åtgärder för att inom socialstyrelsens ram få till stånd en mera fristående,

effektivt arbetande utlänningskontroll eller att överflytta utlänningsärendena

till statens arbetsmarknadskommission eller slutligen att i enlighet med sakkunnigförslaget

för ändamålet, åtminstone provisoriskt, tillskapa en särskild

självständig organisation. Av de hörda remissmyndigheterna har endast Överståthållarämbetet

avstyrkt bortflyttandet av utlänningsärendena från socialstyrelsen.

Ämbetet har därvid bland annat framhållit de speciella förutsättningar,

styrelsen genom sin kännedom örn arbetsmarknadsförhållandena hade

för att bedöma utlänningsärendena. Alternativet att överflytta utlänningsärendena

i allmänhet till statens arbetsmarknadskommission har icke närmare

dryftats av myndigheterna. Kommissionen har själv endast påyrkat, att handläggningen

av arbetstillståndsärenden för härvarande utlänningar skulle överflyttas

till kommissionen. Flertalet remissmyndigheter har tillstyrkt de sakkunnigas

förslag om ett särskilt organ för utlänningsärendena. Ett par myndigheter

har därvid ifrågasatt, om centralmyndigheten icke hellre borde organiseras

såsom kommission eller nämnd än som ämbetsverk; detta skulle enligt

deras uppfattning bättre svara mot dess karaktär av provisorisk kristidsmyndighet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 162.

Jag delar uppfattningen om önskvärdheten att åtminstone tills vidare flytta

bort utlänningsärendena från socialstyrelsens ämbetsområde. En sådan åtgärd

framstår för närvarande såsom påkallad även av hänsyn till behovet att styrelsen

mera skulle kunna ägna sig åt sina egentliga, socialvårdande arbetsuppgifter.

Ett viktigt motiv till utlänningsärendenas förläggning till socialstyrelsen

var styrelsens uppgifter såsom tillsynsmyndighet för den offentliga arbetsförmedlingsverksamheten.

Ärendena rörande den offentliga arbetsförmedlingen

överflyttades emellertid under våren 1940 tills vidare till arbetsmarknadskommissionen.

Att nu låta kommissionen omhändertaga utlänningsärendena skulle

innebära ett fullföljande av denna linje. Även örn tillgodoseendet av de vid

utlänningskontrollen nödvändiga säkerhetssynpunkterna kan sägas vara en

för kommissionen relativt främmande uppgift, synes man i vart fall icke i princip

kunna avvisa tanken på en sådan överflyttning. Den nuvarande omfattningen

av socialstyrelsens utlänningsavdeiningar måste emellertid framkalla

tvekan om den organisatoriska lämpligheten av en dylik åtgärd för närvarande.

Härtill kommer, att förhållandena på arbetsmarknaden snabbt nog kunna förändras

och ställa kommissionen inför mera maktpåliggande uppgifter än för

närvarande. Jag har för den skull icke ansett mig nu böra ifrågasätta en sådan

vidgning av kommissionens ämbetsområde.

Den möjlighet, som då återstår, är att för handläggning av utlänningsärendena

tillskapa ett självständigt centralorgan. Denna linje anser jag

för närvarande vara den lämpligaste utvägen.

Det nya centrala utlänningsorganet bör, såsom från olika håll framhållits, i

avbidan på erfarenheter från mer normala förhållanden erhålla karaktären av

ett provisorium. Med denna karaktär överensstämmer bäst att organisera utlänningsmyndigheten

såsom kommission och icke, på sätt de sakkunniga föreslagit,

såsom ett ämbetsverk under ledning av en överdirektör. Även om den

ena eller andra organisationsformen icke torde behöva ha avgörande betydelse

för provisoriets varaktighet, har jag efter övervägande av olika på frågan

inverkande omständigheter stannat vid att i detta fall förorda formen av

kommission. I denna utlänningskommission böra finnas representanter förde

viktigare intressen, som äro att beakta vid bedömningen av utlänningsärendena.

Det torde få ankomma på Kungl. Majk att meddela föreskrifter rörande

kommissionens sammansättning. Av vikt är att ordföranden instruktionsmässigt

erhåller sådan beslutanderätt, att organisationen kan arbeta tillräckligt

snabbt.

Beträffande utlänningskommissionens ämbetsområde ha, såvitt angår inreseärendenas

handläggning, olika meningar gjort sig gällande bland

de sakkunniga. Dessa ärenden omhänderhavas nu av passexpeditionen i utrikesdepartementet.

De sakkunnigas majoritet har med hänsyn till det nära

sambandet mellan inrese- och uppehållsärendena samt de betydande olägenheter,

som följt av den nuvarande uppdelningen, föreslagit en överflyttning

till den nya centrala utlänningsmyndigheten jämväl av inrese viseringarna

utom i fråga om utländska diplomater och likställda, medan två reservanter

ansett nuvarande ordning i huvudsak böra bibehållas med hänsyn till dessa

ärendens utrikespolitiska betydelse. Enligt majoritetens mening skulle överflyttningen

medföra även betydande organisatoriska och statsfinansiella fördelar.

I samband härmed må erinras örn den av besparingsberedningen tidigare

beräknade kostnadsminskning, som skulle följa av en sammanslagning av

passexpeditionen och utlänningsbyrån och uppgå till något över 90 000 kronor

för år. Majoriteten har emellertid understrukit betydelsen av att en intim samverkan

upprätthålles mellan utlänningsmyndigheten och utrikesdepartementet

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 162.

31

samt i sådant syfte föreslagit, att tjänstemän från departementet skulle placeras

där med uppdrag att handlägga inreseärendena och ombesörja den dagliga

kontakten med departementet. Någon ändring av Kungl. Majlis stadga

angående statsdepartementen har i samband därmed icke föreslagits, utan på

Kungl. Majit ankommande inreseärenden skulle alltfort anmälas på utrikesdepartementets

föredragning. Sakkunnigmajoriteten har betonat, att överinseendet

över inreseärendenas behandling sålunda även i fortsättningen skulle

utövas av utrikesministern. Reservanterna ha ansett de nu nämnda anordningarna

icke utgöra en tillräcklig garanti för utrikesledningens inflytande

över dessa ärenden. Som ett praktiskt skäl för inreseärendenas handläggning

i utrikesdepartementet ha de framhållit, att viseringsärendena utomlands ålåge

beskickningarna och konsulaten, till vilka förbindelserna måste gå över departementet

och för vilka instruktioner borde meddelas av departementet. Frågor

örn nödfallsviseringar kunde dock enligt reservanternas mening utan olägenhet

överflyttas till utlänningsmyndigheten.

Kemissmyndigheterna ha, med undantag av säkerhetschefen, förordat en

överflyttning av inreseärendena till den särskilda utlänningsmyndigheten. I

flera fäll ha olägenheterna av den nuvarande uppdelningen i handläggningen

av utrikesärendena särskilt understrukits.

Jag delar uppfattningen örn olämpligheten att en myndighet beviljar tillstånd

till inresa och en annan tillstånd till uppehåll; prövningen av de förra

ärendena måste nämligen åtminstone för närvarande merendels innefatta en

bedömning av örn uppehållstillstånd senare skall beviljas. Å andra sidan är

det uppenbart att utrikesledningen måste äga utöva ett betydande inflytande

på inreseärendenas avgörande. Efter samråd med ministern för utrikes ärendena

tillstyrker jag, att inreseärendena överflyttas från utrikesdepartementet

till utlänningskommissionen, utrikesministern dock obetaget att besluta i de

fall, han själv så ur utrikespolitiska synpunkter finner påkallat.

Jag anser mig även böra tillstyrka, att kommissionen i princip skall omhänderhava

arbetstillståndsgivningen för utlänningar. Det synes olämpligt,

icke minst med hänsyn till utlänningarna själva, att uppdela arbets- och uppehållstillstånden

på olika myndigheter, särskilt då dessa tillstånd beviljas samtidigt.

Jag delar visserligen arbetsmarknadskommissionens uppfattning, att det

centrala arbetsmarknadsorganet för att kunna bemästra arbetskraftsproblemen

i vissa situationer bör kunna utöva inflytande på arbetstillstånden för utlänningar

och ha möjlighet till kontroll över fördelningen av den utländska arbetskraften

på olika arbetsområden. För närvarande torde emellertid denna kontroll

endast i begränsad omfattning kunna utövas genom arbetstillståndsgivningen.

Danska, finska, isländska och norska medborgare samt estlandssvenskar,

d. v. s. de flesta av de utländska medborgare, vilka som flyktingar

inkomma i landet, kunna nämligen antaga eller innehava arbetsanställning

utan arbetstillstånd enligt en den 1 oktober 1943 utfärdad kungörelse. Förhållandena

kunna emellertid ändras därhän, att tillståndstvång föreskrives för

huvudparten av de i landet varande utlänningarna. I ett sådant läge blir frågan

om arbetsmarknadskommissionens inflytande på tillståndsgivningen av stor

vikt. De föreskrifter, som i olika lägen kunna befinnas erforderliga för att

trygga samarbetet mellan arbetsmarknads- och utlänningskommissionerna,

torde det få ankomma på Kungl. Majit att utfärda.

Från arbetsmarknadskommissionens sida har ifrågasatts, att det å socialstyrelsens

utlänningsbyrå förda registret över arbetsanställda utlänningar

och deras arbetsgivare skulle överflyttas till kommissionen. Med hänsyn

till den betydelse, som detta register har för övervakningen av utlänningarna

ur ordnings- och säkerhetssynpunkter, anser jag mig icke böra tillstyrka

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr 162.

detta förslag. Kommissionens behov av en överblick över utlänningarna i

arbete, vare sig de äro tillståndspliktiga eller icke, är uppenbart, försåvitt

kommissionen skall kunna bemästra arbetsmarknadsproblemen i kritiska

lägen. Kommissionen behöver därvid dock icke individuella uppgifter rörande

utlänningarna utan endast statistiska översikter över de arbetsanställda utlänningarnas

yrkesmässiga och lokala fördelning. Ett dylikt behov bör kunna

genom samarbete med utlänningsmyndigheten tillgodoses även utan överflyttning

av nyssnämnda register.

Beträffande organisationen av utlänningskommissionens kansli synes

man kunna taga till utgångspunkt utlänningssakkunnigas förslag till organisation

av utlänningsinspektionen. Enligt detta skulle inspektionen uppdelas

i tre byråer, nämligen passbyrån, kontrollbyrån och sociala byrån,

samt ett kansli. Passbyråns viktigaste uppgifter skulle vara att handlägga

ärenden örn inrese-, uppehålls- och arbetstillstånd. Kontrollbyrån skulle

handhava den löpande individuella utlänningskontrollen och sålunda främst

svara för övervakningen över utlänningarna ur säkerhetssynpunkt. Sociala

byrån skulle ombesörja dels hjälpverksamhet för nödställda flyktingar genom

anordnande av flyktingläger, anskaffande av utrustning m. m., dels skötsel av

de utlänningsförläggningar, som av säkerhetsskäl upprättats för omhändertagandet

av vissa utlänningar. Enligt de sakkunniga skulle sociala byrån därjämte

handha ärenden rörande mottagandet av större flyktingströmmar. Denna

uppgift bör givetvis åvila kommissionen endast i den mån särskilda anordningar

icke träffats för denna uppgift; sådana anordningar äro givetvis

nödvändiga vid flyktingströmmar av mera betydande omfattning. Slutligen

skulle på en kansliavdelning ankomma att skriva utlåtanden av allmän

natur, i den mån sådana ärenden icke anförtros någon av byråerna,

att handlägga personalärenden och administrativa angelägenheter samt att

omhänderha inspektionens medelsförvaltning. Det synes kunna ifrågasättas,

om man icke tills vidare kan låta organisationen stanna vid de

tre byråerna. De för kansliet angivna arbetsuppgifterna synas kunna fördelas

på lämpliga befattningshavare å byråerna. Jag är angelägen att

betona, att den sålunda föreslagna byråorganisationen och fördelningen

av ärendena endast är att betrakta såsom en preliminär plan, vilken Kungl.

Majit i samband med organisationens uppbyggande närmare torde få pröva.

Den nya organisationen torde böra träda i verksamhet den 1 juli detta år.

Yad angår kommissionens personal och lönevillkor vill jag till en

början förorda, att i spetsen för denna sättes en ordförande, som kan ägna

hela sin tid åt kommissionens verksamhet. Ordförandens arvode torde Kungl.

Majit böra äga bestämma efter vad som finnes skäligt med hänsyn till vederbörandes

tidigare löneställning m. m.

Beträffande den övriga personalen är det givet att några nya ordinarie eller

extra ordinarie tjänster icke skola inrättas i utlänningskommissionen. Personalen

från socialstyrelsen synes böra överföras till det nya ämbetsverket enligt

samma förfarande, som tillämpades vid överföring av vissa befattningshavare

hos socialstyrelsen för tjänstgöring hos arbetsmarknadskommissionen. Föreskrift

bör sålunda meddelas örn fullgörande tills vidare i utlänningskommissionen

av den tjänstgöringsskyldighet, som åligger ordinarie och extra ordinarie

befattningshavare å socialstyrelsens utlänningsavdelningar. Befattningshavarna

skola därvid bibehållas vid sin rätt till avlöning och andra förmåner av tjänsten,

men avlöningskostnaderna m. m. bestridas av medel, som ställas till

kommissionens förfogande.

Utgångspunkten för de sakkunnigas beräkning av personalbehovet för utlänningsinspektionen

har varit den nuvarande personalstyrkan på socialsty
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 162.

33

relsens utlänningsbyrå och avdelning för utlänningsförläggningar samt personalen

å utrikesdepartementets expedition för utländska passärenden. De

tjänster i amanuens- eller högre löneställning, som av de sakkunniga ansetts

erforderliga, motsvara de nuvarande tjänsterna å nämnda avdelningar i socialstyrelsen

minskade med en sekreterare, men utökade dels för fullgörande av

nuvarande socialstyrelseuppgifter med en byråchef, en notarie och två amanuenser,

dels ock för handläggning av nu på utrikesdepartementet ankommande

inreseärenden med en förste sekreterare och en attaché. För inreseärendenas

handläggning i inspektionen beräknas sålunda en något lägre personalstyrka

än den nuvarande å passexpeditionen, som utgöres av .ett legationsråd,

en attaché och en extra tjänsteman med ett arvode av 480 kronor för

månad. Den totalt sett något vidgade personalorganisationen ha de sakkunniga

motiverat med att socialstyrelsens uppgifter beträffande utlänningskontroll

och flyktingshjälp erhållit en betydligt ökad omfattning under den senaste

tiden. Vid remissbehandlingen har ifrågasatts, huruvida sociala byrån, som

närmast skulle motsvara socialstyrelsens avdelning för utlänningsförläggningar,

icke borde liksom denna avdelning vara utrustad med två sekreterartjänster

i stället för en sådan tjänst enligt de sakkunnigas förslag.

Enligt min mening kan personalorganisationen för utlänningskommissionen

icke närmare fastställas på förhand. Organisationen måste kunna anpassas

efter omfattningen av de utlänningsproblem, som vid olika tider möta. Förhållandena

kunna växla från månad till månad. Det är därför nödvändigt att

bibehålla rörlighet i organisationen både uppåt och nedåt. Då utlänningsantalet

nedgår, bör det vara en angelägen uppgift för kommissionen att

i möjlig mån begränsa sin personalstyrka. Vid en ökning av antalet ärenden

bör försiktighet iakttagas vid utvidgning av organisationen och möjligheterna

att rationalisera arbetet noga prövas, innan personalförstärkning begäres.

Med nu angivna utgångspunkter anser jag mig för närvarande icke

böra förorda den av de sakkunniga föreslagna ökningen av den för socialstyrelsens

nuvarande utlänningsuppgifter avsedda personalen i annan mån än

att jag biträder det föreslagna utbytet av en sekreterartjänst mot en byråchefstjänst.

Beträffande ersättningarna å olika tjänster torde det få ankomma på Kungl.

Majit att fastställa dessa i huvudsaklig anslutning till nu utgående arvodesbelopp.

Beräkningen av avlöningskostnaderna för utlänningskommissionen

torde i enlighet med de sakkunnigas förslag få grundas på nuvarande personalförhållanden

med de ändringar, som funnits påkallade för den nya organisationen.

De sakkunniga ha, med inräknande av kostnaderna för rörligt tillägg

och kristillägg i förekommande fall, preliminärt beräknat avlöningskostnaderna

till sammanlagt 729 200 kronor. Socialstyrelsen har däremot i anslutning till

styrelsens förslag örn bland annat ett betydligt ökat antal extra ordinarie

tjänster och en uppräkning av vissa arvoden kommit till en siffra av 783 000

kronor. Med de av mig i det föregående angivna begränsningarna i förhållande

till de sakkunnigas förslag synas avlöningskostnaderna kunna uppskattas

till i runt tal 700 000 kronor. Jag är angelägen att betona osäkerheten i denna

kalkyl. Kostnadernas storlek bli väsentligen beroende av flyktingströmmens

storlek. För ändamålet torde å riksstaten under femte huvudtiteln böra anvisas

ett förslagsanslag, benämnt Utlänningskommissionen: Avlöningar, å nu

nämnda belopp. De erforderliga anslagsmedlen torde böra liksom för vissa

andra krisorgan efter Kungl. Majlis prövning kvartalsvis ställas till kommissionens

förfogande. •

De löpande omkostnaderna för utlänningsmyndigheten lia av de sakkun
Ilihavf/

till riksihujevs protokoll lit t i. 6 sunil. Xr 160—166. issi 44 .‘i

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande nr 162.

JJtskottet.

niga med ledning av utgifterna för samma ändamål vid socialstyrelsens utlänningsavdelningar

under år 1943 beräknats till sammanlagt 135 000 kronor, varav

till sjukvård m. m. 6 000 kronor, reseersättningar 35 000 kronor, bränsle, lyse och

vatten 5 000 kronor samt övriga expenser tillhopa 89 000 kronor. Huvudparten

av de under sistnämnda post beräknade utgifterna avser skrivmaterialier m. m.

(främst blankettryck) 52 000 kronor, telegram, telefon och annonsering 20 000

kronor samt inköp och underhåll av möbler, skriv- och räknemaskiner m. m.

10 000 kronor. I samband med omorganisationen finge man därjämte enligt

vad de sakkunniga anfört räkna med vissa engångskostnader å sammanlagt

50 000 kronor, avseende utom vissa nyanskaffningar av stämplar och möbler

m. m. anordnandet av en ny telefonväxel eller utbyggnad av den gamla växeln

i socialstyrelsen. Denna vore redan nu otillräcklig för sitt ändamål, varför

behov av utbyggnaden enligt de sakkunnigas uppfattning förelåge oberoende

av deras förslag örn utlänningsinspektion.

I stort sett har jag ingen erinran att göra mot de sakkunnigas beräkning,

vilken icke synes vara för hög, örn man beaktar utgiftsnivån även under första

kvartalet 1944. Medel till de för telefonväxeln beräknade kostnaderna böra

emellertid ställas till förfogande redan under löpande budgetår och torde få

bestridas från socialstyrelsens omkostnadsanslag. Med hänsyn härtill vill jag

förorda att till utlänningskommissionens omkostnader anvisas ett förslagsanslag

för nästa budgetår av i runt tal 150 000 kronor.

De författningsändringar, som påkallas av de här föreslagna organisatoriska

förändringarna, anmälas av chefen för justitiedepartementet.

Kungl. Maj:ts förslag avser, att den centrala handläggningen av utlänningsärendena

skall överflyttas från socialstyrelsen till ett självständigt centralorgan,

vilket i avbidan på erfarenheter från mera normala förhållanden skall

erhålla karaktären av ett provisorium. Med denna karaktär har ansetts bäst

överensstämma att organisera utlänningsmyndigheten såsom kommission i

stället för, på sätt även föreslagits, såsom ett ämbetsverk under ledning av en

överdirektör. Ordföranden i den nya kommissionen förutsättes skola instruktionsmässigt

erhålla sådan beslutanderätt, att organisationen kan arbeta tillräckligt

snabbt.

Utskottet har funnit övervägande skäl tala för att den föreliggande organisationsfrågan

erhåller en provisorisk lösning i överensstämmelse med

Kungl. Majrts förslag. Kommissionens arbetsresultat blir givetvis i hög

grad beroende på dess ledning. I likhet med departementschefen förutsätter

utskottet, att till ordförande utses en person, som kan ägna hela sin tid åt

kommissionens arbetsuppgifter.

Till kommissionen förutsättas jämväl de inreseärenden skola överflyttas,

vilka nu handläggas av passexpeditionen i utrikesdepartementet, varjämte

kommissionen förutsättes i princip skola omhänderhava arbetstillståndsgivningen

för utlänningar. Yad departementschefen anfört i dessa hänseenden

ävensom beträffande utlänningskommissionens organisation föranleder ej

erinran från utskottets sida.

Utgångspunkten för beräkningen av medelsbehovet för avlöningar har

varit den nuvarande personalstyrkan på socialstyrelsens utlänningsbyrå och

avdelning för utlänningsförläggningar samt personalen på utrikesdeparte
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 162.

35

mentets expedition för utländska passärenden. Beträffande den för socialstyrelsens

nuvarande utlänningsuppgifter avsedda personalen beräknas ej

annan ändring än utbyte av en sekreterartjänst mot en byråchef stjänst. För

inreseärendenas handläggning beräknas en något lägre personalstyrka än den

nuvarande på passexpeditionen. Personalorganisationen har emellertid icke

ansetts kunna fastställas på förhand. Då kostnadernas storlek blir väsentligen

beroende av flyktingströmmens storlek har departementschefen betonat

osäkerheten i kalkylen av avlöningskostnaderna.

Utskottet vill med anslutning till vad departementschefen anfört understryka,

att försiktighet bör iakttagas vid utvidgning av organisationen och

att möjligheterna att rationalisera arbetet noga prövas, innan personalförstärkning

vidtages. Beräkningen av medelsbehovet för avlöningar och omkostnader

föranleder ej erinran från utskottets sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må för budgetåret 1944/45 under femte huvudtiteln

såsom förslagsanslag anvisa

a) till Vtlänningskommissionen: Avlöningar 700 000 kronor,

b) till Vtlänningskommissionen: Omkostnader 150 000 kronor.

Stockholm den 30 maj 1944.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

''Närvarande: se under utlåtandet nr 160.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:363 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående den centrala organisationen för utlänningskontrollen. s. 6 i texten