Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statliga åtgärder för tryggande av bränsleförsörjningen.

1944-06-09 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1944:184, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statliga åtgärder för tryggande av bränsleförsörjningen.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr ISA.

3

Nr 184.

Ankom lill riksdagens kansli den 9 juni 1944 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statliga

åtgärder för tryggande av bränsleförsörjningen.

(2:a avd.)

1 propositionen nr 1 har Kungl. Majit under elfte huvudtiteln (punkten 26

av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för

den 4 januari 1944) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, för budgetåret 1944/45 till Omkostnader i samband med inköp

oell inlösen av ved, m. m. beräkna ett förslagsanslag av 3 000 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 255, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för den

21 april 1944, föreslagit riksdagen att

dels godkänna att Kungl. Majit vidtager erforderliga åtgärder för tryggande

av bränsleförsörjningen i huvudsaklig överensstämmelse med av föredragande

statsrådet i sistnämnda statsrådsprotokoll angivna riktlinjer,

dels för budgetåret 1944/45 till Omkostnader i samband med inköp och

inlösen av ved, m. m. under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

3 000 000 kronor,

dels ock medgiva att det för budgetåret 1940/41 å kapitalbudgeten under

fonden till förlag till statsverket anvisade reservationsanslaget till Ytterligare

förlagskapital för Svenska gengasaktiebolaget må disponeras även under

budgetåret 1944/45.

Av propositionen nr 255 inhämtas bland annat följande.

Bränslekommissionen har i skrivelse den 22 februari 1944 framlagt beräkningar

beträffande de vedkvantiteter och vedsortiment som höra anskaffas

under avverkningsåret 1944/45 för förbrukning huvudsakligen under

bränsleåret 1945/46. Kommissionen har i nämnda skrivelse även behandlat

spörsmålet örn de åtgärder som kunna bliva erforderliga lör genomförande

av det föreslagna avverkningsprogrammet och därvid ansett att försök bör

göras med anlitande av den s. k. uppköpslinjen utan tillgripande av avverkningsålägganden

annat än såsom nödfallsåtgärd. Härom har kommissionen

i en den 23 mars 1944 dagtecknad promemoria anfört följande.

Då, såsom hittills, avverkningsålägganden legat till grund för vedanskattningen,

har avverkningsprogrammet och uppköpsverksamheten indelats i

halvårsperioder — år 1941/42 i 4-månadersperioder. Även vid tillämpning

av den linje, här kallad uppköpslinjen, som föreslagits i bränslekommissionens

underdåniga skrivelse den 22 februari 1944, med uppköpsverksamhet

utan produktionsplikt såsom komplement är det önskvärt att anordningar

på ett eller annat sätt vidtagas, vilka möjliggöra en utvidgning eller en inskränkning

av veduppköp och avverkningar, därest utvecklingen på bränsle
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 18A.

marknaden skulle påkalla detta. Detta kunde ske genom att avverkningsprogrammet

liksom hittills uppdelades i halvårsperioder, och att avverkning

och uppköp under resp. halvår skulle ske med viss kvot av totalanskaffningen,

eller att veduppköpen finge ske i etapper, som förlängdes gång efter

annan.

Denna senare metod har tillämpats i de fyra nordligaste länen under innevarande

halvår, då produktionsplikt i dessa ej förelegat. Inom nämnda län

syntes under slutet av föregående år en viss begränsning av avverkning och

utbud böra ske. Genom beslut i december 1943 medgåvos uppköparna rätt

att intill den 1 februari 1944 uppköpa vissa genom auktorisationerna begränsade

kvantiteter. Därutöver lia sedermera medgivits ytterligare uppköp

under februari och mars av väl begränsade kvantiteter ved, som huvudsakligen

skall vara leveransklar för den 1 juli 1944. Frågan om ytterligare

kontraktsteckning efter den 31 mars kommer att prövas under den närmaste

tiden. Denna metod erbjuder vissa fördelar, i det den medgiver en smidig

anpassning till behovet, så som detta bedömes vid olika tidpunkter. Inom

överskottsområden med långa transportvägar till förbrukningsorterna är det

givetvis särskilt angeläget, att medel finnas att förhindra en vedavverkning

utöver behovet. Denna metod bör därför även fortsättningsvis tillämpas i

de fyra norra länen, Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands

län, och dessutom utsträckas jämväl till Gävleborgs, Kopparbergs och

Värmlands län.

Inom övriga län, de 17 södra länen, beräknas för närvarande den kvantitet,

som behöver uppköpas genom de auktoriserade uppköparna, belöpa

sig till ca 9 miljoner kubikmeter. Med hänsyn till angelägenheten att veden

i största möjliga utsträckning produceras inom de mera betydande konsumtionsområdena,

kan det vara riskabelt att i södra Sverige gå fram med uppköpen

etappvis, såsom i norra Sverige, vilket torde verka hämmande på avverkningsresultatet

för hela avverkningsåret. För att nå bästa möjliga resultat

böra därför uppköparna redan vid avverkningsårets början auktoriseras att

uppköpa största delen av de kvantiteter, som anses erforderliga under hela

året.

Därest en markerad omsvängning till det bättre inträffar på bränslemarknaden,

kan det dock vara önskvärt att möjlighet finnes att avbryta vedavverkningarna

även i södra Sverige. Man kan därför ifrågasätta införande i

inköpskontrakten av en bestämmelse, att den kontrakterade kvantiteten skall,

exempelvis före den 1 mars 1945, kunna begränsas, därest bränslekommissionen

finner anledning föreskriva att ved, avverkad efter viss datum, ej må

omfattas av kontraktet. Till en sådan bestämmelse borde knytas föreskrifter

om gottgörelse till avverkarna för förberedande åtgärder för avverkning av

ved, som genom dylik begränsning ej kan avverkas och försäljas, allt i den

mån åtgärderna avse ved inom ramen för i föreskriven ordning tecknade

kontrakt.

I skrivelse den 17 februari 1944 har bränslekommissionen till behandling

upptagit frågan örn utjämnande av skillnaden mellan priserna på olika slag

av fasta bränslen.

Häröver hava yttranden avgivits av statens priskontrollnämnd, statens industrikommission,

Sveriges industriförbund, skogsindustriernas samarbetsutskott

och järnbrukscentralen.

Föredragande statsrådet har för egen del anfört följande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 18A.

5

Vid beräkningen av den erforderliga avverkningen under avverkningsäret

1944/45 har bränslekommissionen utgått från vissa antaganden rörande

den fortsatta importen av stenkol och koks och därvid, sedan hänsyn

tagits till storleken av nuvarande bränslelager och det beräknade

resultatet av innevarande års vedavverkningar, kommit till ett avverkningsbehov

av ved till hushålls- och industribränsle samt ved för framställning av

bilkol och bilved av sammanlagt 27 miljoner kubikmeter (travat mått).

Kommissionen har räknat med att erforderliga avverkningar av massaved för

massaindustriens råvarubehov, kolved för framställning av träkol för industriens

behov oell stubbved för tillverkning av tjära, avsedd för smörjoljeframställning,

skola komma till stånd utan medverkan från kommissionens

sida. Ved för dessa ändamål har därför icke ansetts böra medräknas i kommissionens

avverkningsplan. För att denna skall komma att inrymma en

lämplig säkerhetsmarginal har kommissionen emellertid avrundat nyssnämnda

siffra till 30 miljoner kubikmeter. Kommissionen har likväl framhållit,

att man, i den mån förändringar inträffa i bränsleförsörjningsläget, givetvis

måste vara beredd att utvidga eller inskränka avverkningarna.

Den ved som avverkas under avverkningsåret 1944/45 är avsedd att förbrukas

under bränsleåret 1945/46. Att redan nu beräkna behovet av inhemskt

bränsle under sagda bränsleår är givetvis mycket svårt. Det är

fortfarande lika omöjligt som förut under kriget att med någon större

grad av sannolikhet beräkna, hur importen av fossila bränslen i fortsättningen

kommer att förlöpa. Även örn ett vapenstillestånd mellan de krigförande

skulle komma till stånd i Europa, torde detta icke medföra någon

säkerhet för att importmöjligheterna ökas. Försiktigheten bjuder därför

att söka åstadkomma en så tillfredsställande bränslereserv som möjligt, även

örn detta medför risk för att ganska stora bränsleöverskott komma att finnas

kvar vid den tidpunkt då tillräckliga importmöjligheter åter stå till buds. Så

långt möjligt, synes denna bränslereserv böra bestå av fossila bränslen, såsom

varande lättast att lagra, under det att de inhemska bränslena i största

möjliga utsträckning böra avses för löpande förbrukning.

Nyssnämnda av bränslekommissionen preliminärt angivna avverkningskvanlitet

av ved för bränsleändamål är något lägre än den som förutsatts i

avverkningsprogrammet för innevarande avverkningsår. Med hänsyn till

att bränsleåtgången i vinter på grund av den relativt milda väderleken

torde ha varit mindre än beräknat samt till att vedavverkningarna fortgått

programenligt, torde vedlagren komma att vara relativt tillfredsställande

vid ingången av bränsleåret 1944/45. Särskilt synas lagren av massaved

komma att inrymma en icke obetydlig reserv leir bränsleändamål. A

andra sidan torde ytterligare inskränkningar i förbrukningen av fossila

bränslen bliva nödvändiga, vilket medför ökade behov av ved. Det är därför

möjligt, att avverkningarna av ved för bränsleändamål icke kunna begränsas

till nyss angivna kvantitet. I nuvarande läge för massaindustrien

svnas några statliga åtgärder icke behöva vidtagas för att stimulera avverkning

av massaved för industriens råvarubehov Ej heller synas för närvarande

några åtgärder erforderliga för att säkerställa behovet av stubbved

för tjärframställning. Det kan även antagas, att tillräckliga myckenheter ved

för framställning av träkol för industriens behov komma att avverkas utan

alt några särskilda åtgärder härför behöva vidtagas. Kommissionen bör dock

följa utvecklingen även beträffande dessa sortiment och vara beredd att vidtaga

de åtgärder som kunna erfordras. Det bör få ankomma på Kungl. Majit

att taga ståndpunkt lill frågan örn storleken av de erforderliga avverknin
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 18i.

gärna i samband med det slutliga fastställandet av avverkningsprogrammet,

vilket synes böra ske i omgångar om högst ett halvår åt gången.

Kommissionen har föreslagit, att de erforderliga vedkvantiteterna i första

hand skola anskaffas på frivillighetens väg utan anlitande av bestämmelserna

i lagen om avverkningsskyldighet. På samma sätt som för närvarande

sker inom de fyra nordligaste länen avser kommissionen att medverka

till att erforderliga vedkvantiteter framkomma genom att i mån av

behov låta de auktoriserade brännvedsuppköparna teckna kontrakt med

skogsägarna örn inköp av ved. Därest det visade sig att denna s. k. uppköpslinje

icke vore framkomlig, skulle avverkningsålägganden enligt nyssnämnda

lag utfärdas. Förarbetena till dylika ålägganden skulle utföras i

vanlig ordning, så att avverkningsbeskeden med kort varsel kunde utsändas

till skogsägarna av kristidsstyrelserna.

Med det sålunda föreslagna förfaringssättet skulle vedavverkningarna

på ett smidigt sätt anpassas efter de förändringar som kunna inträffa i bedömningen

av bränsleförsörjningsläget. Huruvida tillräckliga vedkvantiteter

kunna framskaffas på detta sätt, är emellertid i stor utsträckning beroende

på storleken av de vedkvantiteter som anses böra avverkas. Denna

fråga torde därför böra avgöras i samband med att avverkningsprogrammet

slutgiltigt fastställes, liksom även frågan örn vilka sortiment som böra

inköpas av uppköparna eller ingå i en eventuell produktionsplikt.

Vare sig anskaffandet av de erforderliga vedkvantiteterna sker genom anlitande

av uppköpslinjen eller genom utfärdande av avverkningsålägganden,

är det av vikt att begränsa statens ansvar för den avverkade veden så långt

detta låter sig göra utan att avverkningsprogrammet äventyras. Om avverkningsålägganden

utfärdas, synes en sådan begränsning lämpligast böra

ske genom att åläggandena, liksom under innevarande avverkningsår, meddelas

för högst ett halvår i taget. På motsvarande sätt torde man kunna

begränsa statens ansvar vid användande av uppköpslinjen antingen genom

att uppköpen ske i etapper eller genom att bestämmelser införas i kontrakten

om rätt att före viss dag frånträda kontraktet i fråga om en del av kvantiteten.

Vilken metod som därvid bör tillämpas torde bli beroende av omständigheterna

i de olika fallen. Det får ankomma på Kungl. Majit att bestämma,

hur stora kvantiteter, som för viss tidsperiod få inköpas.

Med nuvarande bestämmelser om statsgaranti för ved omfattar garantien

endast sådan ved, som avverkas på grund av avverkningsåläggande. Örn

åläggande icke utfärdas, kommer alltså någon garanti icke att gälla. Även

för det fall, att avverkningsålägganden utfärdas, har garantien i dess nuvarande

form förlorat sin ursprungliga betydelse, nämligen att stimulera

till frivillig avverkning. Skogsägarna lia nämligen möjlighet att till auktoriserad

uppköpare till normalpriser sälja ved, som avverkas enligt åläggande.

Garantien har dock betydelse för de fall då veden upplägges vid leveransplats

först efter utgången av den för sådan försäljning fastställda tidpunkten

men inom den för garantiens åtnjutande fastställda tiden. Dessutom äro

garantipriserna bestämmande för den ersättning som skall tillkomma skogsägare

för tvångsavverkad ved. Med hänsyn härtill kan en garanti hliva erforderlig

även under nästa avverkningsår. I likhet med föregående år torde

det få ankomma på Kungl. Majit att meddela erforderliga administrativa

bestämmelser för garantiens tillämpning, såsom rörande garantiprisernas

höjd, de vedsortiment som må omfattas av garanti, samt de tidsperioder

under vilka garanti skall gälla eller inom vilken veden skall uppläggas vid

leveransplats m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 184. V

Försörjningen med bränsle under bränsleåret 1944/45

är beroende av utfallet av avverkningarna under innevarande avverkningssäsong

samt tillgångarna på kol och koks. Som tidigare nämnts synas avverkningarna

komma att väl motsvara det uppgjorda programmet. Den

sammanlagda införseln av stenkol och koks har hittills under biänslearet i

stort sett motsvarat beräkningarna, dock har koksens andel i importen varit

mindre än som förutsatts. Ovissheten om de framtida importmöjligheterna

gör det, som nyss framhålilts, nödvändigt, att så långt möjligt spara på koloch

kokslagren. Med hänsyn härtill kan det förutses, att förbrukningen av

fossila bränslen, särskilt koks, måste inskränkas ytterligare.^ Redan under

innevarande bränsleår har en viss inskränkning ägt rum. Således har tilldelningen

av fossila bränslen till hushållsförbrukarna inom ortsgrupp 1

utgjort allenast 85 % av hela bränsletilldelningen i stället för 100 % som

preliminärt förutsatts i den ursprungliga tilldelningsplanen, inom ortsgrupp

II i medeltal ca 45 % i stället för 65 %, inom ortsgrupp III i medeltal

ca 35 % i stället för 50 % och inom ortsgrupp IV i medeltal ca 10 /o i

stället för 20 %. De sålunda uteblivna tilldelningarna av fossila bränslen

ha måst ersättas med ved eller torv. Liknande inskränkningar ha skett för

industrien. Inom de sydligaste landsändarna har även ved i viss utsträckning

måst ersättas med torv.

De nu gällande anordningarna för reglering av vedhandeln och vedförbrukningen

torde böra tillämpas även under bränsleåret 1944/45. Bränslekommissionen

har föreslagit, att dessa regleringsåtgärder utökas med en

clearinganordning, åsyftande att i högre grad än hittills utjämna olikheterna

i priserna på ved och torv. För att åstadkomma en sådan utjämning

har kommissionen föreslagit, att priserna för pannved, beräknade fritt ankomststationerna,

icke skulle få överstiga 14 kronor per kubikmeter morn

handelsreglerad ort och 15 kronor å övriga orter. För prima torv med en

vattenhalt av 30 % skulle motsvarande pris vara högst 47 kronor 50 ore.

Priserna på övriga sortiment skulle bestämmas i proportion härtill. Kostnaderna

för denna nedskärning av ved- och torvpriserna, vilka för nasta

bränsleår uppskattas till ca 23 miljoner kronor, skulle bestridas genom uttagande

av clearingavgilter på kol och koks av mellan 5 och 8 kronor pei

toli. Härigenom skulle prisskillnaden mellan de fossila bränslena, a ena,

samt ved och torv, å andra sidan, ytterligare minska.

I likhet med bränslekommissionen, priskontrollnämnden och mdustrikommissionen

anser jag, att den föreslagna clearinganordningen skulle avsevärt

underlätta bränslekommissionens regleringsverksamhet. Genom nedskärningen

av de högsta vedpriserna skulle kommissionen på ett helt annat

sätt än hittills lia frihet att dirigera veden på lämpligaste sätt, vilket inför

utsikten till skärpta transportsvårigheter måste anses vara synnerligen betydelsefullt.

Särskilt då det gäller vedförbrukare inom industrien skulle

kommissionen icke i samma grad som nu behöva taga hänsyn till vedprisernas

inverkan på bränslekostnaderna. Detta skulle medföra fordelar aven

i det läge som kan tänkas uppkomma, örn vedförbrukarna i förväntan pa

ett förestående fredsslut och inför utsikterna till fallande bränslepriser

skulle vara ovilliga att taga på sig kostnaderna för uppläggande av de vedlager

som kommissionen anser erforderliga. Den föreslagna sänkningen av

vedpriserna skulle i viss mån bidraga till att övervinna en dylik ovillighet.

Detta skulle även bidraga till ali underlätta en kommande avveckling av

krisåtgärderna på bränsleområdet. .

De skäl som tala för införande av en högsta prisgräns för ved synas icke

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 184.

i samma grad vara tillämpliga i fråga örn torven. Denna spelar kvantitativt

sett en mindre roll för bränsleförsörjningen än veden, och dess användningsområde

är begränsat till vissa delar av landet. Om emellertid priserna

på den dyraste veden sänkas, komma bränslekostnaderna vid användning

av torv i många fall att ställa sig så mycket dyrare än kostnaderna för

vedeldning, att det torde komma att uppstå svårigheter att avsätta torven.

Denna är emellertid behövlig för bränsleförsörjningen även under nästa

bränsleår. Det synes därför — bland annat för att underlätta bränslekommissionens

regleringsverksamhet — lämpligt att en högsta prisgräns införes

även för torv.

Såsom tidigare omnämnts, har under innevarande bränsleår förbrukningen

av fossila bränslen måst inskränkas ännu mera än som tidigare varit

fallet. Härigenom har för flertalet bränsleförbrukare proportionen mellan

den del av bränsletilldelningen som utgöres av fossila bränslen och den del

s°m utgöres av ved eller torv ändrats, varigenom bränslekostnaderna stigit.

Örn, såsom bränslekommissionen räknar med, tilldelningen av fossila

bränslen kommer att minska ytterligare under nästa bränsleår, komma

dessa förändringar i bränslekostnaderna att bliva ännu märkbarare. Med

hänsyn härtill synes tidpunkten nu vara lämplig att genomföra en utjämning

av bränslepriserna genom att bestämma högsta prisgränser för ved

och torv. Jag förordar därför att ett sådant utjämningsförfarande införes

från och med den 1 juli 1944.

Bränslekommissionen har ansett, att erforderliga medel för en sådan

prisutjämning böra anskaffas genom uttagande av clearingavgifter på kol

och koks. Såsom framhållits såväl från priskontrollnämnden och industrikommissionen

som från vissa industriorganisationer kunna invändningar

göras mot denna metod med hänsyn såväl till att vissa praktiska svårigheter

föreligga för genomförandet av densamma som till att den troligen

skulle medföra prishöjningar i en del fall. I likhet med priskontrollnämnden

tinner jag dock dessa nackdelar icke vara så betydande att de i och för sig

skulle behöva hindra genomförandet av bränslekommissionens förslag i

denna del, om några andra utvägar för finansieringen av prisutjämningsförfarandet

icke stöde till buds. Med hänsyn bland annat till önskvärdheten

av att örn möjligt undvika prishöjningar på en del ur försörjningssynpunkt

betydelsefulla varor, bland annat byggnadsmateriel, har jag emellertid ansett

att de föreslagna clearingtilläggen för närvarande icke böra införas. 1

.stället synes kolclearingkassan kunna komma i fråga för bestridande av

kostnaderna för utjämningen av ved- och torvpriserna.

Denna kassa har för närvarande, om den särskilda krigsriskkassan medräknas,

en behållning av omkring 100 miljoner kronor. Denna har uppkommit

på följande sätt. Kassan tillkom för att utjämna en del olikheter i importkostnaderna

för kol och koks, framför allt orsakade av att fraktkoslnaderna

för ett och samma bränsle kunde vara mycket växlande. Vid avräkningsprisets

fastställande måste hänsyn även tagas till riskerna för fraktfördyringar

på grund av issvårigheter eller förhållanden som sammanhänga

med kriget. Då importen sedermera kom att fortgå under gynnsammare

betingelser, än man vid avräkningsprisets fastställande räknat med, kom

detta pris att ligga något över de genomsnittliga kostnaderna. Med hänsyn

till osäkerheten om hur förhållandena i fortsättningen skulle utveckla sig

ansågs det emellertid icke lämpligt att sänka avräkningspriset. Man synes

böra räkna med att kassan framdeles kan komma att få vidkännas stora

utgifter, särskilt örn möjligheterna åter öppna sig till import västerifrån.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 184.

9

Emellertid torde de medel som erfordras för den föreslagna utjämningen

av ved- och torvpriserna under nästa bränsleår kunna tagas från kassan.

På vad sätt kostnaderna för utjämningsförfarandet därefter skola bestridas

torde böra avgöras längre fram. Med anledning av bränslekommissionens

uttalanden om avvecklingstidens längd vill jag i detta sammanhang framhålla,

att det i nuvarande läge icke torde vara möjligt att taga ställning till

frågan örn sättet och tiden för en avveckling av krisåtgä,rderna på bränsleområdet.

Jag utgår dock ifrån att regleringarna icke bibehållas längre än

som oundgängligen erfordras.

De ungefärliga kostnaderna för nedskärningen av ved- och torvpriserna

under nästa bränsleår samt dessas fördelning på olika förbrukarekategorier

framgå av en inom bränslekommissionen uppgjord tablå, vilken torde få såsom

bilaga fogas vid statsrådsprotokollet. Kommissionen har dock påpekat

de stora svårigheter som föreligga att för närvarande beräkna ifrågavarande

kostnader. I tablån har hänsyn icke tagits till de kostnader som kunna bli

följden örn massaved i större utsträckning medräknas i clearingen. Det kan

framhållas, att, enligt vad jag inhämtat från bränslekommissionen, den

ökning i bränslekostnaderna, som beräknas komma att inträda under nästa

bränsleår på grund av den minskade tilldelningen av fossila bränslen, för

hushållsförbrukarnas del kan uppskattas till omkring 11 miljoner kronor,

varav omkring 6,5 miljoner kronor för hushållsförbrukarna i Stockholm.

För att uppväga denna kostnadsökning för hushållen skulle alltså enligt

nyssnämnda tablå prisgränsen behöva sättas till 14 kronor för pannved och

45 kronor 50 öre för torv med 30 % vattenhalt. Det kan emellertid ifrågasättas

örn icke prisgränsen bör sättas något högre, t. ex. till 15 kronor för

pannved och 49 kronor för torv, när förbrukarna icke behöva betala clearingavgifter

på kol och koks. Härigenom skulle medelsbehovet kunna begränsas

till ca 15 miljoner kronor, vilket med hänsyn till vad nyss sagts om

eventuellt ökade utgifter för kolclearingkassan vore önskvärt. Prisgränsens

höjd torde emellertid hilia ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa. Enär

massaved i allmänhet ej är avsedd att användas för bränsleändamål, torde

det få ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma örn och i vad mån sådan

ved bör ingå i clearingförfarandet. Prisutjämningen torde även före den

1 juli 1944 böra gälla för ved och torv, som ankommit till konsumtionsorten

efter den 31 mars 1944 för förbrukning mot 1944/45 års licenser.

Utjämningsförfarandet torde i huvudsak kunna utformas på det sätt som

bränslekommissionen föreslagit. Eftersom tills vidare inga clearingavgifter

äro avsedda att läggas på kol och koks, synes någon ny bränsleclearingkassa

icke behöva inrättas. Kostnaderna för den nu förordade utjämningen

av ved- och torvpriserna kunna i första hand bestridas från den redan inrättade

vedclearingkassan, varefter denna bör erhålla ersättning för ifrågavarande

utgifter från kolclearingkassan.

Bränslekommissionens beräkningar rörande anslagsbehovet för

nästkommande budgetår föranleder ingen erinran från min sida. Till Omkostnader

i samband med inköp och inlösen av ved, m. m. torde därför böra

anvisas elt förslagsanslag av 3 000 000 kronor.

Jämlikt 1928 års riksdags beslut angående dispositionsrätten till äldre

reservationsanslag (riksdagens skrivelse nr 20) må reservationsanslag i intet

fall kvarstå till vederbörandes förfogande längre än till och med tredje

budgetåret efter det, å vars riksstat anslaget blivit sist uppfört. På grund

härav skulle de medel, sorn icke tagits i anspråk från de i det föregående

Bihang lill riksdagens protokoll 1944. Ii sami. Nr 18.3—184. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 184.

Utskottet.

omförmälda reservationsanslagen till förlagskapital för Svenska gengasaktiebolaget,

icke stå till förfogande längre än till och med utgången av

innevarande budgetår. Det torde därför böra övervägas, huruvida behov av

ifrågavarande medel kan komma att föreligga även under nästkommande

budgetår.

Gengasbolagets verksamhet för anskaffande av gengasaggregat är i stort

sett avslutad. De medel som återstå å det för detta ändamål anvisade reservationsanslaget

behöva därför icke längre stå till förfogande. I vilken utsträckning

gengasbolagets medverkan i fortsättningen erfordras för tryggande

av försörjningen med gengasbränsle kan för närvarande icke överblickas.

Försiktigheten bjuder därför att förlagsmedel härför även under

budgetåret 1944/45 stå till förfogande i samma utsträckning som hittills.

Riksdagens medgivande härtill bör alltså inhämtas.

I detta sammanhang anhåller jag få beröra en fråga, som i och för sig icke

har något samband med de förut omnämnda spörsmålen. Sedan riksdagen

för budgetåren 1941/42 och 1942/43 under elfte huvudtiteln anvisat reservationsanslag

till Förberedande arbeten å torvmossar i enskild ägo, har Kungl.

Majit till ett stort antal torvföretagare beviljat statsbidrag till sådana förberedande

arbeten. Enligt de för bidragen gällande bestämmelserna (SFS

607/41) skall torvföretagare, som erhållit bidrag, i kontrakt med bränslekommissionen

åtaga sig vissa förpliktelser med avseende på arbetenas utförande

och torvproduktionens storlek. Örn företagaren icke uppfyller dessa

förpliktelser, äger bränslekommissionen besluta att uppburet bidrag skall

återbetalas till statsverket. Fall har inträffat, då kommissionen beslutat örn

återbetalning, men vederbörande bidragstagare anhållit om befrielse från

återbetalningsskyldigheten. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att, om

särskilda skäl härtill föreligga, helt eller delvis medgiva befrielse från återbetalningsskyldigheten.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har bränslekommissionen

beräknat avverkningsbehovet av ved till hushålls- och industribränsle samt

ved för framställning av bilkol och bilved under avverkningsåret 1944/45

till 30 miljoner kubikmeter (travat mått). Föredragande statsrådet har på

anförda skäl framhållit, att det vore möjligt, att avverkningarna av ved för

bränsleändamål icke kunde begränsas till nyssnämnda kvantitet och att det

borde få ankomma på Kungl. Majit att taga ståndpunkt till frågan örn storleken

av de erforderliga avverkningarna i samband med det slutliga fastställandet

av avverkningsprogrammet, vilket syntes böra ske i omgångar

om högst ett halvår åt gången. Utskottet är ense med föredragande statsrådet

örn att detta spörsmål bör bliva föremål för Kungl. Majits prövning

och avgörande.

Utskottet har icke funnit något att erinra mot det av bränslekommissionen

framlagda och av föredragande statsrådet biträdda förslaget att de erforderliga

vedkvantiteterna i första hand skola anskaffas på frivillighetens

väg utan anlitande av bestämmelserna i lagen om avverkningsskyldighet och

att avverkningsåligganden enligt nämnda lag skola utfärdas allenast för den

händelse att den s. k. uppköpslinjen icke visar sig framkomlig. Frågan

huruvida tillräckliga vedkvantiteter kunna framskaffas på detta sätt torde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 184.

II

emellertid böra avgöras i samband med avverkningsprogrammets slutliga

fastställande, liksom även frågan örn vilka sortiment, som böra inköpas av

uppköpare eller ingå i en eventuell produktionsplikt.

Föredragande statsrådet har i detta sammanhang framhållit angelägenheten

av att statens ansvar för den avverkade veden begränsades så långt

detta läte sig göra utan att avverkningsprogrammet äventyrades. En sådan

begränsning hade, för den händelse avverkningsåläggande komme att utfärdas,

ansetts lämpligast kunna ske genom att åläggandena meddelades,

för högst ett halvår i taget. Om uppköpslinjen användes, kunde begränsningen

av statens ansvar åstadkommas antingen genom att uppköpen skedde

i etapper eller genom att bestämmelser infördes i kontrakten om rätt att

före viss dag frånträda kontraktet i fråga om en del av kvantiteten. Vilken

metod, som därvid skulle tillämpas, borde bliva beroende av omständigheterna

i de olika fallen. Vid användande av sistnämnda metod bör enligt

utskottets mening tillses att man ej genom oklara formuleringar skapar

osäkerhet hos skogsägaren angående kontraktets verkliga innebörd och därigenom

äventyrar att erforderliga vedkvantiteter inom behövlig tid framskaffas,

till men för bränsleförsörjningen. Med hänsyn härtill anser utskottet,

att bestämmelser i ämnet böra innefatta, att skogsägaren inom en lämpligt

fastställd och icke alltför knappt utmätt tid erhåller kännedom huruvida

rätt att frånträda kontraktet kommer att begagnas eller icke.

Utskottet anser att det bör få ankomma på Kungl. Majit att under nästa

avverkningsår meddela erforderliga administrativa bestämmelser för tilllämpning

av statsgaranti för ved.

Utskottet är ense med föredragande statsrådet örn nödvändigheten av

att med hänsyn till ovissheten om de framtida importmöjligheterna så

långt möjligt är spara på kol- och kokslagren. Utskottet biträder jämväl

förslaget örn att de nu gällande anordningarna för reglering av vedhandeln

och vedförbrukningen komma i tillämpning även under bränsleåret 1944/45.

Föredragande statsrådet har emellertid ansett sig böra förorda, att dessa

regleringsåtgärder utökas med en clearinganordning, åsyftande en nedskärning

av de högsta ved- och torvpriserna. Föredragande statsrådet hav

framhållit, att under innevarande bränsleår förbrukningen av fossila bränslen

måst inskränkas, varigenom för flertalet bränsleförbrukare proportionen

mellan den del av bränsleförbrukningen, som utgöres av nyssnämnda

bränslen och den del som utgöres av ved och torv ändrats med påföljd

att bränslekostnaderna stigit. Föredragande statsrådet har med hänsyn

härtill och till den beräknade ytterligare minskningen av tilldelningen av

fossila bränslen under nästa bränsleår ansett att en utjämning av bränslepriserna

bör införas från och med den 1 juli 1944 genom elt bestämmande

av högsta prisgränser för ved och torv. Utskottet biträder detta förslag

och Ilar icke funnit något att erinra mot att kostnaderna för en sådan prisutjämning

bestridas av kolclearingskassans tillgångar. Uct torde böra an
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 184.

komma på Kungl. Majit att bestämma storleken av prisgränsen för ved,

respektive torv ävensom örn och i vad mån massaved bör ingå i clearingförfarandet.

Utskottet anser liksom föredragande statsrådet att prisutjämningen

torde även före den 1 juli 1944 böra gälla för ved och torv, som

ankommit till konsumtionsorten efter den 31 mars 1944 för förbrukning

mot 1944/45 års licenser. I detta sammanhang vill utskottet ifrågasätta

huruvida icke torvpriserna kunde nedsättas utan tillgripande av något

clearingförfarande. Utskottet förutsätter att Kungl. Majit har sin uppmärksamhet

riktad på denna fråga.

Utskottet tillstyrker att till omkostnader i samband med inköp och inlösen

av ved m. m. för nästa budgetår anvisas det av Kungl. Majit äskade

anslaget av 3 000 000 kronor.

I enlighet med föredragande statsrådets förslag anser utskottet medgivande

från riksdagens sida böra lämnas rörande disponerande även under

budgetåret 1944/45 av det för budgetåret 1940/41 anvisade reservationsanslaget

till ytterligare förlagskapital för Svenska gengasaktiebolaget.

Vad föredragande statsrådet i övrigt i detta sammanhang yttrat och

föreslagit har icke givit utskottet anledning till erinran eller uttalande.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

att riksdagen må

a) godkänna att Kungl. Majit vidtager erforderliga åtgärder

för tryggande av bränsleförsörjningen i huvudsaklig överensstämmelse

med av utskottet i det föregående angivna

riktlinjer,

b) för budgetåret 1944/45 till Omkostnader i samband

med inköp och inlösen av ved, m. m. under elfte huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 3 000 000 kronor,

c) medgiva att det för budgetåret 1940/41 å kapitalbudgeten

under fonden för förlag till statsverket anvisade

reservationsanslaget till Ytterligare förlagskapital för Svenska

gengasaktiebolaget må disponeras även under budgetåret

1944/45.

Stockholm den 9 juni 1944.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 183.

Reservation

av herr Eriksson i Frägsta.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1944

417347

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:381 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statliga åtgärder för tryggande av bränsleförsörjningen. s. 9 i texten