Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om överflyttning till yrkesinspektionen av frågor rörande arbetarskyddet ombord å fartyg.

1944-06-27 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1944:227, Utlåtande i anledning av väckta motioner om överflyttning till yrkesinspektionen av frågor rörande arbetarskyddet ombord å fartyg.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 227.

Nr 227.

Ankom till riksdagens kansli den 27 juni 1944 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om överflyttning till

yrkesinspektionen av frågor rörande arbetarskyddet

ombord å fartyg.

(lia avd.)

Uti tva likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herrar R. Berg och A. Gillström (1:14) och den andra inom andra kammaren

av herr S. Lundgren m. fl. (II: 36), har hemställts, att riksdagen måtte

hos Kungl. Majit begära skyndsam utredning av frågan om arbetarskyddet

ombord å fartyg samt lämpligheten av att frågor, som röra ifrågavarande

arbetarskydd, överflyttas från kungl, kommerskollegium till yrkesinspektionen

och att för riksdagen snarast framlägges förslag i den omfattning,

som genom utredningen kan ådagaläggas vara ändamålsenlig.

Motionärerna hava till stöd för sin framställning anfört följande.

I. samband med riksdagens behandling av Kungl. Maj:ts statsverksproposition

under tionde huvudtiteln år 1926 rörande gjorda framställningar

om anslag till kungl, kommerskollegium och navigationsskolorna väckte

herrar Algot Törnkvist och O. W. Lövgren en motion nr 144 i andra kammaren,

vari hemställdes, att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Majit

begära skyndsam utredning rörande frågan örn överflyttning från kungl,

kommerskollegium till kungl, socialstyrelsen av de till sjöfartskontrollen

hörande frågor som enbart eller i övervägande grad röra arbetarskyddet.

Vid statsutskottets behandling av motionen hänvisade utskottet till en

pågående utredning örn kommerskollegiums omorganisation, och förutsatte

utskottet, att jämväl detta spörsmål då upptogs till prövning. Utskottet

hemställde, att motionen må anses besvarad med vad utskottet anfört.

Detta blev även riksdagens beslut.

Någon ändring till det bättre har dock icke kunnat skönjas, och de

motiv, motionärerna då anförde, äro alltjämt bärande. De gångna årens

erfarenhet har styrkt oss i den uppfattningen, att det citat som då anfördes,

nämligen att »huvudanledningen till kommerskollegiums försummelse

oss hyga dari, att detta ämbetsverk skall tillvarataga såväl

sjöfartsnäringens ekonomiska välfärd som sjöfolkets sociala omvårdnad.

Dessa båda saker gå oftast stick i stäv mot varandra, och då kommerskollegium

i första hand är och bör vara ett näringarnas organ, så förstår

man, att sjöfolkets rent sociala intressen därvid komma till korta» — kan

alltjämt understrykas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

7

Under femårsperioden 1934—1938 ökade olycksfallens antal ombord i

den svenska handelsflottan med nära 50 procent eller från 1 657 till 2 419.

Första krigsåret eller 1939 steg olycksfallens antal ytterligare till 2 660.

Av de under 1939 inrapporterade olycksfallen ha 75 med dödlig utgång och

69 andra olycksfall varit föranledda av krigsorsak. Även 1939 uppvisar

sålunda en ytterligare stegring av de vanligt återkommande olycksfallen.

Studerar man rapporterna rörande olycksfall inom sjömansyrket (återfinnes

i kommersiella meddelanden), finner man, att olycksfallen oftast

förorsakats av bristfälligheter i fartygets inrättningar och utrustning men

även av otillräcklig bemanning och underlåtenhet från såväl befäl som

besättningsmännens sida att följa givna föreskrifter.

Sjölagens 5 a § stadgar: »Fartyg skall, när det till sjöfart nyttjas, vara

i sjövärdigt skick och behörigen utrustat samt så inrättat, att nödigt skydd

mot olycksfall och ohälsa beredes de ombordvarande. Bostäder ombord å

fartyg skola vara tillräckliga och lämpliga. Fartygs inrättningar och redskap

skola, när arbete med dem utföres, erbjuda tillräcklig säkerhet till

förekommande av olycksfall och ohälsa.

Fartyg skall vara bemannat på ett betryggande sätt; och må i intet fall

för resa, som under vanliga förhållanden kräver mer än tolv timmars

oavbruten gång eller eljest är sådan, att skeppstjänsten måste indelas

på skift, fartyget hava mindre skeppsbesättning än som jämte befälet är

i vardera två vakter tillräcklig för skeppstjänsten å däck, medan fartyget

är i gång, ej heller, örn det är ångfartyg, mindre maskinbesättning än som

jämte maskinbefälet är å vardera av två vakter tillräcklig för skeppstjänsten

i maskin under fartygets gång.

För resa skall fartyget vara så lastat eller barlastat, att säkerheten för

fartyg, liv eller gods ej äventyras.................................»

Närmare föreskrifter huru fartyg skall vara inrättat och utrustat äro

meddelade i vissa specialförfattningar. Hit räknas K. F. angående fartygs

byggnad och utrustning med därtill hörande byggnads- och provningsreglemente,

och beträffande bostäder m. m. å fartyg för ombord anställda

återfinnas föreskrifter i särskild förordning. Bemanningen i vad det avser

befäl är fastställd i särskild förordning, men beträffande bemanningen för

övrigt finnas icke andra bestämmelser än de som framgå av 5 a § sjölagen.

Sjölagens 26 § ålägger befälhavaren tillse, att fartyget är i samtliga de

avseenden, som i 5 a § omförmäles, i behörigt skick, och enligt sjölagens

292 § kan befälhavaren ådömas fängelse i högst ett år eller böter från och

med etthundra till och med femtusen kronor, örn han utan nödtvång därtill

föranlett gått till sjöss med fartyg som haft sådana brister till skrov,

maskin eller utrustning eller varit så illa bemannat eller så hårt och olämpligt

lastat att han bort inse att resan var förbunden med uppenbar livsfara

för dem som varit ombord.

Först i andra hand straffas redaren, därest det kan ledas i bevis, att

han uppsåtligen föranlett befälhavaren till sådan förbrytelse.

Fartyg skall, då det till sjöfart nyttjas, vara byggt och utrustat enligt

Kungl. Maj:ts förordning angående fartygs byggnad och utrustning samt

därefter vara underkastat lagen örn tillsyn å fartyg.

Enligt denna lag skall passagerarefartyg, så ock annat fartyg som är

svenskt och äger en bruttodräktighet av 100 registerton eller däröver, så

länge det till sjöfart nyttjas, underkastas förnyade sjövärdighetsbesiktningar

med nedannämnda mellantider.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr <227.

För passagerarefartyg, som nyttjas i utrikes fart och därvid avlägsnar

sig mer än 20 nautiska mil från närmaste land, ett år och för sådant fartyg

i annan fart två. För annat fartyg än passagerarefartyg, örn det är maskindrivet

eller segelfartyg av järn, fyra år och eljest sex år.......

Kommerskollegium har att i egenskap av fartygsinspektionens chefsmyndighet

vaka över att såväl byggnadsförordningen som lag örn tillsyn

å fartyg efterleves, och fartygsinspektörerna ha att förrätta de regelbundet

återkommande sjövärdighetsbesiktningarna, men dessutom att tillse att

fartygens befälhavare följa bestämmelserna i sjölagens 5a § med dess

detaljföreskrifter.

Att kommerskollegium lagt huvudvikten vid byggnadsförordningen och

lag örn tillsyn av fartyg framgår med ali tydlighet av de många inträffade

olycksfallen ombord i fartygen. I denna vår uppfattning styrkas vi ytterligare

vid genomläsandet av kommerskollegii yttrande till statsutskottet

med anledning av herrar Törnkvists och Lövgrens motion. Kommerskollegium

anför:

»Vad nu beträffar ovannämnda av motionärerna åsyftade uppdelning av

fartygsinspektionens nuvarande verksamhet i sjöteknisk kontroll och social

tillsyn vill kollegium till en början framhålla, att det skulle vara principiellt

oriktigt att företaga en sådan tudelning av det enkla skäl, att sjösäkerheten

hos fartyget såsom sådant ju i själva verket är en arbetarskyddsfråga av

främsta ordningen. Det synes sålunda icke vara ändamålsenligt att till arbetarskyddet

hänföra övervakningen av otillfredsställande hygieniska anordningar

i fråga örn bostäder, sundhetsförhållanden etc. eller otillräckliga

skyddsanordningar till undvikande av oftast relativt mindre allvarliga

olycksfall vid lastning och lossning, såsom krossade fingrar eller dylikt,

medan däremot övervakandet av de större riskerna, omfattande fartyg med

man och allt, betraktas såsom en arbetarskyddet ovidkommande fråga.

Snarare får väl tillsynen över vidtagandet av skilda anstalter till tryggande

av sjöfarandes liv anses vara det förnämsta arbetarskyddet, under det att

de angelägenheter med vilka tillsynen har att taga befattning för tryggande

av besättningens hälsa och trevnad ombord och annat dylikt jämväl ur

rent social synpunkt torde böra, ehuru i sig själva synnerligen riktiga, anses

komma mera i andra rummet.»

Vi ha en känsla av att fartyg, sedan det färdigbyggts eller undergått den

i lagen föreskrivna periodiska sjövärdighetsbesiktningen, så att säga lämnas

vind för våg, då befälhavaren har att ensam tillse och ansvara för att

fartyget i alla avseenden fyller de fordringar 5 a § sjölagen föreskriver.

Att detta icke är någon avundsvärd lott för en fartygsbefälhavare men

heller inte inger någon trygghet för de ombordvarande, därom vittna befintliga

officiella rapporter, vari det konstateras, att icke så få fartyg förolyckats,

men även att andra olycksfall inträffat, där orsaken varit bristande

bemanning, samt att andra fartyg förolyckats på grund av hård

eller olämplig lastning. Det har vidare konstaterats, att en stor del av inträffade

olycksfall varit föranledd av brister i fartygets inrättningar, redskap

eller utrustning.

Vi kunna i detta sammanhang icke underlåta att göra en jämförelse mellan

stadgandet i arbetarskyddslagen, i vad avser arbetarnas medverkan i

förebyggandet av olycksfall genom utseendet av egna ombud (skyddsombud)

på arbetsplatsen (31 § arbetarskyddslagen), och de stadganden som

återfinnas i §§ 38, 59 och 81 sjömanslagen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

9

38 § stadgar, att sjöman äger rätt att avmönstra i händelse fartyg icke

är i sjövärdigt skick, så hårt eller olämpligt lastat att livsfara för de ombordvarande

kan antagas därigenom uppkomma.

I fall befälhavaren, som är den närmast ansvarige för att fartyget är

sjövärdigt på sätt som stadgas i 5 a § sjölagen, icke vill medgiva detta och

vägrar sjömannen att lämna fartyget, kan sjömannen med åberopande av

sjömanslagens 59 § påkalla syn av fartyget. För att befälhavaren skall

vara skyldig att efterkomma begäran örn syn erfordras dock, att mer än

halva antalet av besättningen hos befälhavaren gör framställning om syn

för utrönandet av huruvida påstådda brister äro av den beskaffenhet att

de berättiga till avmönstring. Den sjöman, som mot bättre vetande föranleder

syn, dömes till böter eller fängelse i högst ett år (81 § sjömanslagen).

I praktiken förekommer knappast, att §§ 38, 59 och 81 sjömanslagen

tillämpats; i stället praktiseras, att sjömän som funnit anmärkningsvärda

brister ombord i fartyg rapporterat detta till sjöfolksförbundets representanter

på platsen som i sin tur, örn detta är möjligt, anmodat närmaste fartygsinspektör

att företaga inspektion av fartyget. Detta praktiserade system

har emellertid visat sig mycket otillfredsställande.

Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttranden i ärendet från

kommerskollegium och riksförsäkringsanstalten.

Kommerskollegium har sammanfattningsvis framhållit, att frågan örn

placeringen inom den centrala administrationen av ledningen av arbetarskyddet

ombord å fartyg varit föremål för ingående utredningar och överväganden

såväl i samband med fartygsinspektionens tillkomst som ock

under dess fortvaro, senast vid inrättandet av kollegii sjöfartssociala avdelning

i enlighet med de av 1937 års arbetarskyddskommitté angivna riktlinjerna.

Denna omständighet, i förening med de synpunkter, för vilka kollegium

närmare redogjort, och det förhållandet att motionärerna, såvitt

kollegium kunde finna, icke framlagt några bärande skäl för sitt yrkande

örn ytterligare utredning, medförde, att kollegium icke kunde finna behov

av dylik utredning föreligga.

Riksförsäkringsanstalten har — med förmälan att den nu verksamma

1938 års arbetarskyddskommitté har under övervägande att framlägga förslag

till sammanförande under gemensam ledning av olika inspektionsorgan

på arbetarskyddets område — ansett särskild framställning till

Kungl. Majit i det av motionärerna behandlade ärendet icke vara erforderlig.

Enligt vad utskottet inhämtat har 1938 års arbetarskyddskommitté

under övervägande att framlägga förslag till sammanförande under gemensam

ledning av olika inspektionsorgan på arbetarskyddets område, sålunda

även fartygsinspektionen. Vid sådant förhållande torde motionerna i denna

del icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vidkommande motionerna, i vad dc avse frågan örn arbetarskyddet ombord

å fartyg, sammanhänger denna fråga med den ovannämnda. Det

Bihang till rilcsdagens protokoll lOIflf. 6 sami. Nr 226—227. 2

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 227.

synes utskottet därför lämpligt, att berörda kommitté får i uppdrag att

jämväl utreda detta spörsmål.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må i anledning av motionerna 1:14 och

II: 36 i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit

ville uppdraga åt 1938 års arbetarskyddskommitté att utreda

frågan om arbetarskyddet ombord å fartyg.

Stockholm den 27 juni 1944.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 226.

Stockholm 1944 Ivar Haeggström^ Boktryckeri A. B.

442465

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:452 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om överflyttning till yrkesinspektionen av frågor rörande arbetarskyddet ombord å fartyg. s. 7 i texten