Utlåtande i anledning av väckta motioner om överflyttning till yrkesinspektionen av frågor rörande arbetarskyddet ombord å fartyg.
1944-06-27 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1944:227, Utlåtande i anledning av väckta motioner om överflyttning till yrkesinspektionen av frågor rörande arbetarskyddet ombord å fartyg.
Dokumentets text
6
Statsutskottets utlåtande nr 227.
Nr 227.
Ankom till riksdagens kansli den 27 juni 1944 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om överflyttning till
yrkesinspektionen av frågor rörande arbetarskyddet
ombord å fartyg.
(lia avd.)
Uti tva likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herrar R. Berg och A. Gillström (1:14) och den andra inom andra kammaren
av herr S. Lundgren m. fl. (II: 36), har hemställts, att riksdagen måtte
hos Kungl. Majit begära skyndsam utredning av frågan om arbetarskyddet
ombord å fartyg samt lämpligheten av att frågor, som röra ifrågavarande
arbetarskydd, överflyttas från kungl, kommerskollegium till yrkesinspektionen
och att för riksdagen snarast framlägges förslag i den omfattning,
som genom utredningen kan ådagaläggas vara ändamålsenlig.
Motionärerna hava till stöd för sin framställning anfört följande.
I. samband med riksdagens behandling av Kungl. Maj:ts statsverksproposition
under tionde huvudtiteln år 1926 rörande gjorda framställningar
om anslag till kungl, kommerskollegium och navigationsskolorna väckte
herrar Algot Törnkvist och O. W. Lövgren en motion nr 144 i andra kammaren,
vari hemställdes, att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Majit
begära skyndsam utredning rörande frågan örn överflyttning från kungl,
kommerskollegium till kungl, socialstyrelsen av de till sjöfartskontrollen
hörande frågor som enbart eller i övervägande grad röra arbetarskyddet.
Vid statsutskottets behandling av motionen hänvisade utskottet till en
pågående utredning örn kommerskollegiums omorganisation, och förutsatte
utskottet, att jämväl detta spörsmål då upptogs till prövning. Utskottet
hemställde, att motionen må anses besvarad med vad utskottet anfört.
Detta blev även riksdagens beslut.
Någon ändring till det bättre har dock icke kunnat skönjas, och de
motiv, motionärerna då anförde, äro alltjämt bärande. De gångna årens
erfarenhet har styrkt oss i den uppfattningen, att det citat som då anfördes,
nämligen att »huvudanledningen till kommerskollegiums försummelse
oss hyga dari, att detta ämbetsverk skall tillvarataga såväl
sjöfartsnäringens ekonomiska välfärd som sjöfolkets sociala omvårdnad.
Dessa båda saker gå oftast stick i stäv mot varandra, och då kommerskollegium
i första hand är och bör vara ett näringarnas organ, så förstår
man, att sjöfolkets rent sociala intressen därvid komma till korta» — kan
alltjämt understrykas.
Statsutskottets utlåtande nr 227.
7
Under femårsperioden 1934—1938 ökade olycksfallens antal ombord i
den svenska handelsflottan med nära 50 procent eller från 1 657 till 2 419.
Första krigsåret eller 1939 steg olycksfallens antal ytterligare till 2 660.
Av de under 1939 inrapporterade olycksfallen ha 75 med dödlig utgång och
69 andra olycksfall varit föranledda av krigsorsak. Även 1939 uppvisar
sålunda en ytterligare stegring av de vanligt återkommande olycksfallen.
Studerar man rapporterna rörande olycksfall inom sjömansyrket (återfinnes
i kommersiella meddelanden), finner man, att olycksfallen oftast
förorsakats av bristfälligheter i fartygets inrättningar och utrustning men
även av otillräcklig bemanning och underlåtenhet från såväl befäl som
besättningsmännens sida att följa givna föreskrifter.
Sjölagens 5 a § stadgar: »Fartyg skall, när det till sjöfart nyttjas, vara
i sjövärdigt skick och behörigen utrustat samt så inrättat, att nödigt skydd
mot olycksfall och ohälsa beredes de ombordvarande. Bostäder ombord å
fartyg skola vara tillräckliga och lämpliga. Fartygs inrättningar och redskap
skola, när arbete med dem utföres, erbjuda tillräcklig säkerhet till
förekommande av olycksfall och ohälsa.
Fartyg skall vara bemannat på ett betryggande sätt; och må i intet fall
för resa, som under vanliga förhållanden kräver mer än tolv timmars
oavbruten gång eller eljest är sådan, att skeppstjänsten måste indelas
på skift, fartyget hava mindre skeppsbesättning än som jämte befälet är
i vardera två vakter tillräcklig för skeppstjänsten å däck, medan fartyget
är i gång, ej heller, örn det är ångfartyg, mindre maskinbesättning än som
jämte maskinbefälet är å vardera av två vakter tillräcklig för skeppstjänsten
i maskin under fartygets gång.
För resa skall fartyget vara så lastat eller barlastat, att säkerheten för
fartyg, liv eller gods ej äventyras.................................»
Närmare föreskrifter huru fartyg skall vara inrättat och utrustat äro
meddelade i vissa specialförfattningar. Hit räknas K. F. angående fartygs
byggnad och utrustning med därtill hörande byggnads- och provningsreglemente,
och beträffande bostäder m. m. å fartyg för ombord anställda
återfinnas föreskrifter i särskild förordning. Bemanningen i vad det avser
befäl är fastställd i särskild förordning, men beträffande bemanningen för
övrigt finnas icke andra bestämmelser än de som framgå av 5 a § sjölagen.
Sjölagens 26 § ålägger befälhavaren tillse, att fartyget är i samtliga de
avseenden, som i 5 a § omförmäles, i behörigt skick, och enligt sjölagens
292 § kan befälhavaren ådömas fängelse i högst ett år eller böter från och
med etthundra till och med femtusen kronor, örn han utan nödtvång därtill
föranlett gått till sjöss med fartyg som haft sådana brister till skrov,
maskin eller utrustning eller varit så illa bemannat eller så hårt och olämpligt
lastat att han bort inse att resan var förbunden med uppenbar livsfara
för dem som varit ombord.
Först i andra hand straffas redaren, därest det kan ledas i bevis, att
han uppsåtligen föranlett befälhavaren till sådan förbrytelse.
Fartyg skall, då det till sjöfart nyttjas, vara byggt och utrustat enligt
Kungl. Maj:ts förordning angående fartygs byggnad och utrustning samt
därefter vara underkastat lagen örn tillsyn å fartyg.
Enligt denna lag skall passagerarefartyg, så ock annat fartyg som är
svenskt och äger en bruttodräktighet av 100 registerton eller däröver, så
länge det till sjöfart nyttjas, underkastas förnyade sjövärdighetsbesiktningar
med nedannämnda mellantider.
8
Statsutskottets utlåtande nr <227.
För passagerarefartyg, som nyttjas i utrikes fart och därvid avlägsnar
sig mer än 20 nautiska mil från närmaste land, ett år och för sådant fartyg
i annan fart två. För annat fartyg än passagerarefartyg, örn det är maskindrivet
eller segelfartyg av järn, fyra år och eljest sex år.......
Kommerskollegium har att i egenskap av fartygsinspektionens chefsmyndighet
vaka över att såväl byggnadsförordningen som lag örn tillsyn
å fartyg efterleves, och fartygsinspektörerna ha att förrätta de regelbundet
återkommande sjövärdighetsbesiktningarna, men dessutom att tillse att
fartygens befälhavare följa bestämmelserna i sjölagens 5a § med dess
detaljföreskrifter.
Att kommerskollegium lagt huvudvikten vid byggnadsförordningen och
lag örn tillsyn av fartyg framgår med ali tydlighet av de många inträffade
olycksfallen ombord i fartygen. I denna vår uppfattning styrkas vi ytterligare
vid genomläsandet av kommerskollegii yttrande till statsutskottet
med anledning av herrar Törnkvists och Lövgrens motion. Kommerskollegium
anför:
»Vad nu beträffar ovannämnda av motionärerna åsyftade uppdelning av
fartygsinspektionens nuvarande verksamhet i sjöteknisk kontroll och social
tillsyn vill kollegium till en början framhålla, att det skulle vara principiellt
oriktigt att företaga en sådan tudelning av det enkla skäl, att sjösäkerheten
hos fartyget såsom sådant ju i själva verket är en arbetarskyddsfråga av
främsta ordningen. Det synes sålunda icke vara ändamålsenligt att till arbetarskyddet
hänföra övervakningen av otillfredsställande hygieniska anordningar
i fråga örn bostäder, sundhetsförhållanden etc. eller otillräckliga
skyddsanordningar till undvikande av oftast relativt mindre allvarliga
olycksfall vid lastning och lossning, såsom krossade fingrar eller dylikt,
medan däremot övervakandet av de större riskerna, omfattande fartyg med
man och allt, betraktas såsom en arbetarskyddet ovidkommande fråga.
Snarare får väl tillsynen över vidtagandet av skilda anstalter till tryggande
av sjöfarandes liv anses vara det förnämsta arbetarskyddet, under det att
de angelägenheter med vilka tillsynen har att taga befattning för tryggande
av besättningens hälsa och trevnad ombord och annat dylikt jämväl ur
rent social synpunkt torde böra, ehuru i sig själva synnerligen riktiga, anses
komma mera i andra rummet.»
Vi ha en känsla av att fartyg, sedan det färdigbyggts eller undergått den
i lagen föreskrivna periodiska sjövärdighetsbesiktningen, så att säga lämnas
vind för våg, då befälhavaren har att ensam tillse och ansvara för att
fartyget i alla avseenden fyller de fordringar 5 a § sjölagen föreskriver.
Att detta icke är någon avundsvärd lott för en fartygsbefälhavare men
heller inte inger någon trygghet för de ombordvarande, därom vittna befintliga
officiella rapporter, vari det konstateras, att icke så få fartyg förolyckats,
men även att andra olycksfall inträffat, där orsaken varit bristande
bemanning, samt att andra fartyg förolyckats på grund av hård
eller olämplig lastning. Det har vidare konstaterats, att en stor del av inträffade
olycksfall varit föranledd av brister i fartygets inrättningar, redskap
eller utrustning.
Vi kunna i detta sammanhang icke underlåta att göra en jämförelse mellan
stadgandet i arbetarskyddslagen, i vad avser arbetarnas medverkan i
förebyggandet av olycksfall genom utseendet av egna ombud (skyddsombud)
på arbetsplatsen (31 § arbetarskyddslagen), och de stadganden som
återfinnas i §§ 38, 59 och 81 sjömanslagen.
Statsutskottets utlåtande nr 227.
9
38 § stadgar, att sjöman äger rätt att avmönstra i händelse fartyg icke
är i sjövärdigt skick, så hårt eller olämpligt lastat att livsfara för de ombordvarande
kan antagas därigenom uppkomma.
I fall befälhavaren, som är den närmast ansvarige för att fartyget är
sjövärdigt på sätt som stadgas i 5 a § sjölagen, icke vill medgiva detta och
vägrar sjömannen att lämna fartyget, kan sjömannen med åberopande av
sjömanslagens 59 § påkalla syn av fartyget. För att befälhavaren skall
vara skyldig att efterkomma begäran örn syn erfordras dock, att mer än
halva antalet av besättningen hos befälhavaren gör framställning om syn
för utrönandet av huruvida påstådda brister äro av den beskaffenhet att
de berättiga till avmönstring. Den sjöman, som mot bättre vetande föranleder
syn, dömes till böter eller fängelse i högst ett år (81 § sjömanslagen).
I praktiken förekommer knappast, att §§ 38, 59 och 81 sjömanslagen
tillämpats; i stället praktiseras, att sjömän som funnit anmärkningsvärda
brister ombord i fartyg rapporterat detta till sjöfolksförbundets representanter
på platsen som i sin tur, örn detta är möjligt, anmodat närmaste fartygsinspektör
att företaga inspektion av fartyget. Detta praktiserade system
har emellertid visat sig mycket otillfredsställande.
Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttranden i ärendet från
kommerskollegium och riksförsäkringsanstalten.
Kommerskollegium har sammanfattningsvis framhållit, att frågan örn
placeringen inom den centrala administrationen av ledningen av arbetarskyddet
ombord å fartyg varit föremål för ingående utredningar och överväganden
såväl i samband med fartygsinspektionens tillkomst som ock
under dess fortvaro, senast vid inrättandet av kollegii sjöfartssociala avdelning
i enlighet med de av 1937 års arbetarskyddskommitté angivna riktlinjerna.
Denna omständighet, i förening med de synpunkter, för vilka kollegium
närmare redogjort, och det förhållandet att motionärerna, såvitt
kollegium kunde finna, icke framlagt några bärande skäl för sitt yrkande
örn ytterligare utredning, medförde, att kollegium icke kunde finna behov
av dylik utredning föreligga.
Riksförsäkringsanstalten har — med förmälan att den nu verksamma
1938 års arbetarskyddskommitté har under övervägande att framlägga förslag
till sammanförande under gemensam ledning av olika inspektionsorgan
på arbetarskyddets område — ansett särskild framställning till
Kungl. Majit i det av motionärerna behandlade ärendet icke vara erforderlig.
Enligt vad utskottet inhämtat har 1938 års arbetarskyddskommitté
under övervägande att framlägga förslag till sammanförande under gemensam
ledning av olika inspektionsorgan på arbetarskyddets område, sålunda
även fartygsinspektionen. Vid sådant förhållande torde motionerna i denna
del icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.
Vidkommande motionerna, i vad dc avse frågan örn arbetarskyddet ombord
å fartyg, sammanhänger denna fråga med den ovannämnda. Det
Bihang till rilcsdagens protokoll lOIflf. 6 sami. Nr 226—227. 2
Utskottet.
10
Statsutskottets utlåtande nr 227.
synes utskottet därför lämpligt, att berörda kommitté får i uppdrag att
jämväl utreda detta spörsmål.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen må i anledning av motionerna 1:14 och
II: 36 i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit
ville uppdraga åt 1938 års arbetarskyddskommitté att utreda
frågan om arbetarskyddet ombord å fartyg.
Stockholm den 27 juni 1944.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 226.
Stockholm 1944 Ivar Haeggström^ Boktryckeri A. B.
442465
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1944:452 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om överflyttning till yrkesinspektionen av frågor rörande arbetarskyddet ombord å fartyg. s. 7 i texten