Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Marits proposition angående befrielse för E. V. Kingsäter m. fl. från ersättningsskyldighet.

1944-04-14 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1944:79, Utlåtande i anledning av Kungl. Marits proposition angående befrielse för E. V. Kingsäter m. fl. från ersättningsskyldighet.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 79.

5

Jfr 79.

Ankom till riksdagens kansli den 14 april 1944 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Marits proposition angående

befrielse för E. V. Kingsäter m. fl. från

ersättningsskyldighet.

(l:a avd.)

l:o) Befrielse från skadeståndsskyldighet för Eric Vilhelm Ringsäter. Med tillstyrkande

av bifall till Kungl. Maj:ts i propositionen nr 48 under punkten 1

(s. 1—4 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den

21 januari 1944) framlagda förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att Erie Vilhelm Ringsäter må befrias

från honom jämlikt fältkrigsrättens vid Svea livgardes depå

utslag den 22 augusti 1940 åliggande skyldighet att till kronan

utgiva skadestånd med 572 kronor 72 öre.

2:o) Befrielse från viss skadeståndsskyldighet för Hilvar Axel Gösta Carlsson. I

förenämnda proposition har Kungl. Majit under punkten 2 (s. 4—6) föreslagit

riksdagen medgiva, att Hilvar Axel Gösta Carlsson må, därest han inom tid,

som av Kungl. Majit bestämmes, av den del av i statsrådsprotokollet över försvarsärenden

för den 21 januari 1944 angiven skuld till kronan, som den 1

april 1943 återstod ogulden, till försvarets civilförvaltning inbetalar ett belopp

av 1 500 kronor, befrias från återstående skadeståndsskyldighet enligt fält-1

krigsrättens vid förutvarande Smålands arméartilleriregementes depå utslag

den 27 september 1940.

I en den 30 mars 1943 dagtecknad skrift har värnpliktige nr 319—1—-1935

Hilvar Axel Gösta Carlsson gjort framställning om viss nedsättning i honom

ådömd skadeståndsskyldighet till kronan.

över framställningen ha utlåtanden avgivits av arméförvaltningens tyg- och

civila departement den 30 juli och av statskontoret den 18 september 1943.

Av handlingarna i ärendet inhämtas i huvudsak följande.

Under framförande den 17 augusti 1940 av en kronan tillhörig drivmedels- ■

automobil å allmänna landsvägen Lärkholmen—Nordanå i Våxtorps socken,

Hallands län, körde Carlsson av vägbanan och mot ett träd, med påföljd att

bilen helt ramponerades samt Carlsson och en annan värnpliktig vid namn

Gustafsson, som medföljde i bilen, ådrogo sig vissa skador. Sedan Carlsson

och Gustafsson i anledning därav ställts under åtal vid fältkrigsrätten vid

förutvarande Smålands arméartilleriregementes depå samt av utredningen

framgått, att Carlsson och Gustafsson före bilfärden druckit sprit och att

opaginerad Kontrollera mot PDF

b Statsutskottets utlåtande nr 79.

de mot uttryckliga order, om vilka de ägt kännedom, brukat bilen utan lov

provade krigsrätten genom utslag den 27 september 1940 rättvist döma Carlsson,

vilken vid förande av bilén varit så påverkad av starka drycker, att han

kunde antagas icke ägt nödigt herravälde över sina handlingar, vilket haft

till följd att han överskridit medgiven hastighet och visat uppenbar likgiltighet

för andra människors liv och egendom, jämlikt 100 § strafflagen för krigsmakten,

jämförd med 2 § i lagen den 7 juni 1934 örn straff för vissa brott vid

förande av motorfordon, ävensom 4 kap. 1 § allmänna strafflagen att hållas i

fängelse i tre månader samt Gustafsson för delaktighet i nämnda oredlighetsbrott

till en månads fängelse. Carlsson förpliktades dessutom ersätta kronan

kostnaderna för reparation av bilen med 4 790 kronor jämte 5 % ränta därå

från utslagets dag tills betalning skedde. Fältkrigsrättens utslag har vunnit

laga kraft.

I sin förenämnda skrift har Carlsson anfört, att han vore född år 1915 och

ogift, att han av sin skuld till kronan enligt utslaget under tiden december

1942—mars 1943 betalat 151 kronor efter utmätning i lön, att hail icke ägde

andra tillgångar än sin avlöning, vilken uppginge till i genomsnitt 70 kronor

per vecka, att han med fullmakt bemyndigat sin arbetsgivare att från den

30 mars 1943 tills vidare innehålla och till vederbörande landsfiskal redovisa

15 kronor i veckan för skuldens erläggande samt att han icke i längden kunde

uthärda den ekonomiska påfrestning som skadeståndets betalande innebure

för honom.

Carlsson har med anledning av det anförda anhållit, att hans skuld till

kronan enligt utslaget måtte nedsättas till 1000 kronor jämte 5 % ränta

därå från dagen för Kungl. Maj:ts beslut samt att sålunda fixerad skuld

— alltjämt med utslaget som exekutionsurkund — måtte få avbetalas med

15 kronor för vecka.

I ett Carlssons skrift bifogat intyg har landsfiskalen i Svedala distrikt

bestyrkt de av Carlsson lämnade uppgifterna.

Arméförvaltningens tyg- och civila departement ha i sitt utlåtande anfört,

att, ehuru några i och för sig förmildrande omständigheter icke syntes kunna

åberopas i förevarande fall, departementen emellertid ansåge med hänsyn till

Carlssons svaga ekonomiska ställning och honom åvilande försörjningsplikt

skäl föreligga, att Carlsson i allt fall delvis borde vinna befrielse från honom

ådömd ersättningsskyldighet. Departementen tillstyrkte sålunda efter övervägande

av samtliga i ärendet föreliggande omständigheter, att Carlsson,

därest han förslagsvis före den 31 december 1944 till arméförvaltningen inbetalade

1 050 kronor, befriades från återstående betalningsskyldighet till kronan

enligt ifrågavarande utslag.

Statskontoret har — under framhållande att, på sätt tyg- och civila departementen

understrukit, några förmildrande omständigheter icke kunde åberopas

i förevarande fall, där Carlsson i berusat tillstånd åstadkommit skada

å kronan tillhörig egendom, vilken olovligen begagnats — avstyrkt bifall till

framställningen.

Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande.

Såsom de i ärendet hörda myndigheterna framhållit måste omständigheterna

vid den bilolycka med anledning av vilken Carlsson dömts anses synner
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 79. 7

ligen försvårande. Med beaktande av hans svaga ekonomiska ställning och den

avsevärda tid det skulle taga för honom att inbetala hela skadeståndsbeloppet

samt med hänsyn jämväl därtill, att han får anses ha visat beredvillighet att,

såvitt i hans förmåga står, fullgöra sin betalningsskyldighet finner jag mig dock

icke böra motsätta mig viss nedsättning av betalningsskyldigheten. Av framställningen

i ärendet framgår, att Carlsson från och med april 1943 regelbundet

avbetalar sin skuld till kronan med visst belopp för vecka. Jag förordar,

att Carlssons betalningsskyldighet från nämnda tidpunkt bestämmes

till 1 500 kronor. Den partiella befrielsen torde såsom i andra liknande fall

skett böra göras beroende av att beloppet inbetalas inom viss tid, vilken det

torde få ankomma på Kungl. Majit att bestämma.

I likhet med departementschefen finner utskottet skäl tala för att Carlsson

medgives nedsättning i den honom åliggande betalningsskyldigheten till

kronan. Carlsson har visat beredvillighet att fullgöra sin betalningsskyldighet.

Det skulle taga avsevärd tid för honom att inbetala hela skadeståndsbeloppet,

då han saknar andra tillgångar än sin avlöning.

Departementschefen har föreslagit, att betalningsskyldigheten från och med

april 1943, efter vilken tidpunkt han regelbundet inbetalar sin skuld till kronan

med 15 kronor i veckan, skall bestämmas till 1 500 kronor, medan arméförvaltningens

tyg- och civila departement föreslagit nedsättning till 1050

kronor under förutsättning att Carlsson inbetalar nämnda belopp före den 31

december 1944.

För egen del har utskottet med Eänsyn till Carlssons ekonomiska förhållanden

funnit skäligt, att skadeståndsskyldigheten från och med den 1 april 1943

bestämmes till 1 000 kronor.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må medgiva, att Hilvar Axel Gösta Carlsson må,

därest han inom tid, som av Kungl. Majit bestämmes, av den del

av angivna skuld till kronan, som den 1 april 1943 återstod ogulden,

till försvarets civilförvaltning inbetalar ett belopp av 1 000

kronor, befrias från återstående skadeståndsskyldighet enligt

fältkrigsrättens vid förutvarande Smålands arméartilleriregementes

depå utslag den 27 september 1940.

3:o) Befrielse från viss skadeståndsskyldighet för Gösta Hilding Aidanpää m. fl. Då

Kungl. Majits förslag under punkterna 3—14 (s. 6—21) icke givit utskottet

anledning till erinran, får utskottet hemställa,

att riksdagen må medgiva,

a) att Gösta Hilding Aidanpää må, därest han inom tid, som av

Kungl. Majit bestämmes, till försvarets civilförvaltning inbetalar

ett belopp av 200 kronor, befrias från återstående skadeståndsskyldighet

till kronan enligt krigsrättens vid Norrbottens artillerikår

utslag den 29 september 1942;

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 79.

b) att Johan Artur Lindberg må, därest han inom tid, som av

Kungl. Majit bestämmes, till försvarets civilförvaltning inbetalar

ett belopp av 300 kronor, befrias från återstående skadeståndsskyldigbet

till kronan jämlikt särskilda krigsrättens i Boden

utslag den 21 september 1942;

c) att Karl Holger Vilhelm Tidholm må befrias från honom

jämlikt regementskrigsrättens vid Göta ingenjörkår utslag den

25 februari 1943 åliggande smidighet att till kronan utgiva 172

kronor 65 öre;

d) att Tore Hagnar August B jarn ekull må, därest han inom tid,

som av Kungl. Majit bestämmes, till försvarets civilförvaltning

inbetalar ett belopp av 200 kronor, befrias från återstående skadeståndsskyldighet

till kronan enligt regementskrigsrättens vid

Norrbottens regemente utslag den 14 december 1942 samt att

den Gösta Herman Berg enligt krigshovrättens utslag den 20

april 1943 åliggande skadeståndsskyldigheten till kronan må begränsas

till 650 kronor;

e) att Nils Erik Lennart Nilsson må, därest han inom tid, som

av Kungl. Majit bestämmes, till försvarets civilförvaltning inbetalar

ett belopp av 100 kronor, befrias från återstoden av den

honom jämlikt krigshovrättens utslag den 28 augusti 1942

åliggande skadeståndsskyldigheten;

f) att Enar Richard Urban Persson må, därest han inom tid,

som av Kungl. Majit bestämmes, till försvarets civilförvaltning inbetalar

ett belopp av 50 kronor, befrias från återstående skadeståndsskyldighet

till kronan jämlikt krigshovrättens utslag den

den 3 november 1942;

g) att Viktor Lennart Skogh må, därest han inom tid, som av

Kungl. Majit bestämmes, till försvarets civilförvaltning inbetalar

ett belopp av 100 kronor, befrias från återstoden av den

honom jämlikt krigsrättens vid Norra skånska infanteriregementet

utslag den 5 mars 1943 åliggande skadeståndsskyldigheten;
h)

att Olof Anselm Emanuel Ek må, därest han inom tid, som

av Kungl. Majit bestämmes, till försvarets civilförvaltning inbetalar

ett belopp av 50 kronor, befrias från återstoden av den

honom jämlikt krigsrättens vid Svea flygflottilj utslag den 2 april

1943 åliggande skadeståndsskyldigheten;

i) att Sten-Erik Molker må, därest han inom tid, som av Kungl.

Majit bestämmes, till försvarets civilförvaltning inbetalar ett

belopp av 50 kronor, befrias från återstoden av den honom jämlikt

krigsrättens vid Södermanlands flygflottilj utslag den 5 mars

1943 åliggande skadeståndsskyldigheten;

j) att Yngve Carl Eric Öhrlund må, därest han inom tid, som av

Kungl. Majit bestämmes, till försvarets civilförvaltning inbetalar

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 79.

9

ett belopp av 350 kronor, befrias från återstoden av den honom

jämlikt krigsrättens vid Skaraborgs flygflottilj utslag den 6

juli 1942 åliggande skadeståndsskyldigheten;

k) att envar av Torsten Edvard Slättberg och Bertil Carlsson

må, därest han inom tid, som av Kungl. Maj :t bestämmes, till försvarets

civilförvaltning inbetalar ett belopp av 50 kronor, befrias

från återstående betalningsskyldighet till kronan jämlikt krigsrättens

vid Skaraborgs flygflottilj utslag den 17 december 1942;

l) att Sven Hjalmar Källander befrias från honom jämlikt

krigsrättens vid Skaraborgs flygflottilj utslag den 7 juni 1943

åliggande skyldighet att till kronan utgiva ersättning med 63

kronor 30 öre.

4:o) Befrielse från viss skadeståndsskyldighet för Johan Gunnar Viberg. Kungl.

Majit har under punkten 15 (s. 21—23) föreslagit riksdagen medgiva, att Johan

Gunnar Viberg må, därest han inom tid, som av Kungl. Majit bestämmes, till

försvarets civilförvaltning inbetalar ett belopp av 500 kronor, befrias från återstående

skadeståndsskyldighet till kronan enligt krigshovrättens utslag den

13 november 1942.

Under förläggning av ett artilleriförband i Rissne uppstod den 8 maj 1942

eld i ett tält, varvid såväl tältet som viss i detsamma befintlig egendom tillhörig

kronan och militär personal förstördes. Eldsvådan hade enligt företagen

utredning förorsakats av att värnpliktige vid Svea artilleriregemente

nr 129—47—1931 Johan Gunnar Viberg, sedan han obehörigen tänt eld i

kaminen i tältet, underlåtit att vakta elden.

Med anledning härav ställdes Viberg under åtal vid Svea artilleriregementes

krigsrätt under yrkande, att denne måtte dömas till ansvar för vårdslöshet

och oaktsamhet samt förpliktas ersätta den kronan tillhöriga egendomen med

1 906 kronor 36 öre.

Viberg framhöll vid krigsrätten, att han uppgjort eld, emedan det varit

blåsigt och kallt. Han hade ej känt till att det varit förbjudet att utan order

uppgöra eld. Elden hade utbrutit medan han under ett par minuters tid

hämtat ris till elden utanför tältet.

Genom utslag den 24 juli 1942 prövade krigsrätten, enär Viberg, sedan

han obehörigen upptänt eld i en kamin inom tältet, underlåtit att behörigen

vakta elden och därigenom vållat, att eld uppkommit, rättvist döma Viberg

jämlikt 130 § strafflagen för krigsmakten för oförstånd i tjänsten att hållas

i vaktarrest fem dagar. Därjämte förpliktades Viberg, såvitt nu är i fråga,

att utgiva skadestånd till kronan med 953 kronor 18 öre, varemot kronans

ersättningstalan i övrigt såsom obestyrkt icke kunde bifallas.

Krigshovrätten, där arméförvaltningens tyg- och intendenturdepartement

anfört besvär över krigsrättens utslag, prövade rättvist på det sätt ändra krigsrättens

utslag att Viberg förpliktades att i skadestånd till kronan utgiva

utöver av krigsrätten utdömda 953 kronor 18 öre ytterligare 804 kronor eller

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 79.

Utskottet.

alltså sammanlagt 1 757 kronor 18 öre. Jämlikt 30 kap. 6 § rättegångsbalken

finge talan icke fullföljas mot krigshovrättens utslag.

Uti en av militärbefälhavaren för fjärde militärområdet den 17 februari

1943 överlämnad skrift har Viberg anhållit att bliva befriad från ifrågavarande

ersättningsskyldighet eller att densamma måtte väsentligt nedsättas. Omständigheterna

vid branden måste anses synnerligen förmildrande. Viberg saknade

för närvarande helt tillgångar att betala beloppet. Han hade enligt uppgift

den 13 februari 1943 till arméförvaltningens ombudsman förbundit sig

att verkställa avbetalning å skulden med 10 kronor i veckan.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Viberg, som till yrket är chaufför

och anställd hos ett bolag, är född år 1911 och ogift, att hans veckolön uppgår

till 77 kronor, att hans taxering för år 1942 till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

uppgår till 3 200/3 040 kronor samt att han har ett kapital å 200

kronor.

Regementschefen och militärbefälhavaren ha tillstyrkt bifall till ansökningen.

Arméförvaltningens tyg-, intendentur- och civila departement ha med hänsyn

till att Vibergs ekonomiska ställning icke torde möjliggöra för honom att

inom rimlig tid erlägga hela det utdömda skadeståndsbeloppet och med hän^

syn jämväl till omständigheterna i samband med uppkomsten av branden ansett

sig böra tillstyrka nedsättning i fråga örn Vibergs ersättningsskyldighet

till ett belopp av 600 kronor.

I utlåtande den 19 juni 1943 har statskontoret förklarat sig icke ha något

att erinra mot bifall till vad tyg-, intendentur- och civila departementen i ärendet

hemställt.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Ehuru Viberg vid ifrågavarande tillfälle åsidosatt gällande föreskrifter och

visat ovarsamhet, anser jag mig på grund av Vibergs ekonomiska ställning

samt av honom visad beredvillighet att i mån av förmåga fullgöra sin skadeståndsskyldighet

böra föreslå, att Viberg, mot inbetalande till statsverket av

visst belopp inom tid, som av Kungl. Maj:t må bestämmas, befrias från återstående

skadeståndsskyldighet. Det belopp, Viberg bör ha att inbetala, synes

mig böra bestämmas till 500 kronor.

Såsom militärbefälhavaren för fjärde militärområdet framhållit kunna omständigheterna

vid branden anses synnerligen förmildrande. Härtill kommer

att, enligt vad handlingarna i ärendet utvisa, Vibergs ekonomiska ställning

icke torde möjliggöra för honom att inom rimlig tid erlägga det utdömda

skadeståndsbeloppet. Departementschefen har därför ansett, att Viberg bör

befrias från sin återstående återbetalningsskyldighet mot inbetalande av ett

belopp av 500 kronor. Enligt utskottets mening står emellertid den ekonomiska

konsekvens, som sålunda skulle drabba Viberg till följd av hans vållande,

icke i proportion till hans försummelse. Ätt helt befria Viberg från

dennes skadeståndsskyldighet finner utskottet sig dock icke kunna förorda

med hänsyn till 1935 års riksdags uttalande i skrivelse nr 156, att efterskän

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 79. 11

kände från statens sida av ådömd betalningsskyldighet endast bör ske i undantagsfall.

Däremot anser utskottet, att vad i ärendet förekommit motiverar, att

det belopp, som Viberg bör inbetala, nedsättes till 200 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att Johan Gunnar Viberg må, därest

han inom tid, som av Kungl. Majit bestämmes, till försvarets

civilförvaltning inbetalar ett belopp av 200 kronor, befrias från

återstående skadeståndsskyldighet till kronan enligt krigshovrättens

utslag den 13 november 1942.

5:o) Befrielse från viss skadeståndsskyldighet för Sten John Ingvar Zackrisson m. fl.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Majits under punkterna 16—22 framlagda

förslag (s. 23—34) får utskottet hemställa,

att riksdagen må medgiva,

a) att Sten John Ingvar Zackrisson må, därest han inom tid.

som av Kungl. Majit bestämmes, till försvarets civilförvaltning

inbetalar ett belopp av 300 kronor, befrias från återstående ersättningsskyldighet

till kronan jämlikt krigshovrättens utslag den 17

oktober 1941;

b) att Oskar Arvid Hamberg må, därest han inom tid, som aV

Kungl. Majit bestämmes, till försvarets civilförvaltning inbetalar

ett belopp av 50 kronor, befrias från återstående ersättningsskyldighet

till kronan på grund av det mellan chefen för Upplands

regemente och Hamberg den 20 och den 23 april 1942

upprättade kontraktet;

c) att Björn Olof Rundquist befrias från honom jämlikt krigshovrättens

utslag den 24 juli 1942 åliggande skyldighet att till

kronan utgiva ersättning med 509 kronor 60 öre;

d) att Harald Edvin Lundquist befrias från honom jämlikt

krigsrättens vid Värmlands regemente utslag den 16 januari 1943

åliggande skyldighet att till kronan utgiva ersättning med 180

kronor;

e) att Karl Reinhold Hammar befrias från honom jämlikt stationskrigsrättens

vid Stockholms örlogsstation utslag den 5 mars

1943 åliggande skyldighet att till kronan utgiva skadestånd med

3 258 kronor 21 öre;

f) att J. M. Jansson må, därest han inom tid, som av Kungl.

Majit bestämmes, till försvarets civilförvaltning inbetalar en

femtedel av sin nuvarande skuld till kronan jämlikt rådhusrättens

i Växjö utslag den 6 oktober 1924, befrias från återstående delen

av sagda skuld;

g) att Kurt Sigvard Gunnar Sallberg befrias från återstående

honom nu åliggande betalningsskyldighet till kronan på grund

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 79.

av i statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 21 januari

1944 omförmälda olyckshändelse.

Stockholm den 14 april 1944.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 77.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:195 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition angående befrielse för E. V. Ringsäter m. fl. från ersättningsskyldighet. s. 6 i texten