Utlåtande i anledning av Kungl. Marits proposition angående befrielse för E. V. Kingsäter m. fl. från ersättningsskyldighet.
1944-04-14 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1944:79, Utlåtande i anledning av Kungl. Marits proposition angående befrielse för E. V. Kingsäter m. fl. från ersättningsskyldighet.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 79.
5
Jfr 79.
Ankom till riksdagens kansli den 14 april 1944 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Marits proposition angående
befrielse för E. V. Kingsäter m. fl. från
ersättningsskyldighet.
(l:a avd.)
l:o) Befrielse från skadeståndsskyldighet för Eric Vilhelm Ringsäter. Med tillstyrkande
av bifall till Kungl. Maj:ts i propositionen nr 48 under punkten 1
(s. 1—4 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den
21 januari 1944) framlagda förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må medgiva, att Erie Vilhelm Ringsäter må befrias
från honom jämlikt fältkrigsrättens vid Svea livgardes depå
utslag den 22 augusti 1940 åliggande skyldighet att till kronan
utgiva skadestånd med 572 kronor 72 öre.
2:o) Befrielse från viss skadeståndsskyldighet för Hilvar Axel Gösta Carlsson. I
förenämnda proposition har Kungl. Majit under punkten 2 (s. 4—6) föreslagit
riksdagen medgiva, att Hilvar Axel Gösta Carlsson må, därest han inom tid,
som av Kungl. Majit bestämmes, av den del av i statsrådsprotokollet över försvarsärenden
för den 21 januari 1944 angiven skuld till kronan, som den 1
april 1943 återstod ogulden, till försvarets civilförvaltning inbetalar ett belopp
av 1 500 kronor, befrias från återstående skadeståndsskyldighet enligt fält-1
krigsrättens vid förutvarande Smålands arméartilleriregementes depå utslag
den 27 september 1940.
I en den 30 mars 1943 dagtecknad skrift har värnpliktige nr 319—1—-1935
Hilvar Axel Gösta Carlsson gjort framställning om viss nedsättning i honom
ådömd skadeståndsskyldighet till kronan.
över framställningen ha utlåtanden avgivits av arméförvaltningens tyg- och
civila departement den 30 juli och av statskontoret den 18 september 1943.
Av handlingarna i ärendet inhämtas i huvudsak följande.
Under framförande den 17 augusti 1940 av en kronan tillhörig drivmedels- ■
automobil å allmänna landsvägen Lärkholmen—Nordanå i Våxtorps socken,
Hallands län, körde Carlsson av vägbanan och mot ett träd, med påföljd att
bilen helt ramponerades samt Carlsson och en annan värnpliktig vid namn
Gustafsson, som medföljde i bilen, ådrogo sig vissa skador. Sedan Carlsson
och Gustafsson i anledning därav ställts under åtal vid fältkrigsrätten vid
förutvarande Smålands arméartilleriregementes depå samt av utredningen
framgått, att Carlsson och Gustafsson före bilfärden druckit sprit och att
opaginerad Kontrollera mot PDF
b Statsutskottets utlåtande nr 79.
de mot uttryckliga order, om vilka de ägt kännedom, brukat bilen utan lov
provade krigsrätten genom utslag den 27 september 1940 rättvist döma Carlsson,
vilken vid förande av bilén varit så påverkad av starka drycker, att han
kunde antagas icke ägt nödigt herravälde över sina handlingar, vilket haft
till följd att han överskridit medgiven hastighet och visat uppenbar likgiltighet
för andra människors liv och egendom, jämlikt 100 § strafflagen för krigsmakten,
jämförd med 2 § i lagen den 7 juni 1934 örn straff för vissa brott vid
förande av motorfordon, ävensom 4 kap. 1 § allmänna strafflagen att hållas i
fängelse i tre månader samt Gustafsson för delaktighet i nämnda oredlighetsbrott
till en månads fängelse. Carlsson förpliktades dessutom ersätta kronan
kostnaderna för reparation av bilen med 4 790 kronor jämte 5 % ränta därå
från utslagets dag tills betalning skedde. Fältkrigsrättens utslag har vunnit
laga kraft.
I sin förenämnda skrift har Carlsson anfört, att han vore född år 1915 och
ogift, att han av sin skuld till kronan enligt utslaget under tiden december
1942—mars 1943 betalat 151 kronor efter utmätning i lön, att hail icke ägde
andra tillgångar än sin avlöning, vilken uppginge till i genomsnitt 70 kronor
per vecka, att han med fullmakt bemyndigat sin arbetsgivare att från den
30 mars 1943 tills vidare innehålla och till vederbörande landsfiskal redovisa
15 kronor i veckan för skuldens erläggande samt att han icke i längden kunde
uthärda den ekonomiska påfrestning som skadeståndets betalande innebure
för honom.
Carlsson har med anledning av det anförda anhållit, att hans skuld till
kronan enligt utslaget måtte nedsättas till 1000 kronor jämte 5 % ränta
därå från dagen för Kungl. Maj:ts beslut samt att sålunda fixerad skuld
— alltjämt med utslaget som exekutionsurkund — måtte få avbetalas med
15 kronor för vecka.
I ett Carlssons skrift bifogat intyg har landsfiskalen i Svedala distrikt
bestyrkt de av Carlsson lämnade uppgifterna.
Arméförvaltningens tyg- och civila departement ha i sitt utlåtande anfört,
att, ehuru några i och för sig förmildrande omständigheter icke syntes kunna
åberopas i förevarande fall, departementen emellertid ansåge med hänsyn till
Carlssons svaga ekonomiska ställning och honom åvilande försörjningsplikt
skäl föreligga, att Carlsson i allt fall delvis borde vinna befrielse från honom
ådömd ersättningsskyldighet. Departementen tillstyrkte sålunda efter övervägande
av samtliga i ärendet föreliggande omständigheter, att Carlsson,
därest han förslagsvis före den 31 december 1944 till arméförvaltningen inbetalade
1 050 kronor, befriades från återstående betalningsskyldighet till kronan
enligt ifrågavarande utslag.
Statskontoret har — under framhållande att, på sätt tyg- och civila departementen
understrukit, några förmildrande omständigheter icke kunde åberopas
i förevarande fall, där Carlsson i berusat tillstånd åstadkommit skada
å kronan tillhörig egendom, vilken olovligen begagnats — avstyrkt bifall till
framställningen.
Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande.
Såsom de i ärendet hörda myndigheterna framhållit måste omständigheterna
vid den bilolycka med anledning av vilken Carlsson dömts anses synner
-
Statsutskottets utlåtande nr 79. 7
ligen försvårande. Med beaktande av hans svaga ekonomiska ställning och den
avsevärda tid det skulle taga för honom att inbetala hela skadeståndsbeloppet
samt med hänsyn jämväl därtill, att han får anses ha visat beredvillighet att,
såvitt i hans förmåga står, fullgöra sin betalningsskyldighet finner jag mig dock
icke böra motsätta mig viss nedsättning av betalningsskyldigheten. Av framställningen
i ärendet framgår, att Carlsson från och med april 1943 regelbundet
avbetalar sin skuld till kronan med visst belopp för vecka. Jag förordar,
att Carlssons betalningsskyldighet från nämnda tidpunkt bestämmes
till 1 500 kronor. Den partiella befrielsen torde såsom i andra liknande fall
skett böra göras beroende av att beloppet inbetalas inom viss tid, vilken det
torde få ankomma på Kungl. Majit att bestämma.
I likhet med departementschefen finner utskottet skäl tala för att Carlsson
medgives nedsättning i den honom åliggande betalningsskyldigheten till
kronan. Carlsson har visat beredvillighet att fullgöra sin betalningsskyldighet.
Det skulle taga avsevärd tid för honom att inbetala hela skadeståndsbeloppet,
då han saknar andra tillgångar än sin avlöning.
Departementschefen har föreslagit, att betalningsskyldigheten från och med
april 1943, efter vilken tidpunkt han regelbundet inbetalar sin skuld till kronan
med 15 kronor i veckan, skall bestämmas till 1 500 kronor, medan arméförvaltningens
tyg- och civila departement föreslagit nedsättning till 1050
kronor under förutsättning att Carlsson inbetalar nämnda belopp före den 31
december 1944.
För egen del har utskottet med Eänsyn till Carlssons ekonomiska förhållanden
funnit skäligt, att skadeståndsskyldigheten från och med den 1 april 1943
bestämmes till 1 000 kronor.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen må medgiva, att Hilvar Axel Gösta Carlsson må,
därest han inom tid, som av Kungl. Majit bestämmes, av den del
av angivna skuld till kronan, som den 1 april 1943 återstod ogulden,
till försvarets civilförvaltning inbetalar ett belopp av 1 000
kronor, befrias från återstående skadeståndsskyldighet enligt
fältkrigsrättens vid förutvarande Smålands arméartilleriregementes
depå utslag den 27 september 1940.
3:o) Befrielse från viss skadeståndsskyldighet för Gösta Hilding Aidanpää m. fl. Då
Kungl. Majits förslag under punkterna 3—14 (s. 6—21) icke givit utskottet
anledning till erinran, får utskottet hemställa,
att riksdagen må medgiva,
a) att Gösta Hilding Aidanpää må, därest han inom tid, som av
Kungl. Majit bestämmes, till försvarets civilförvaltning inbetalar
ett belopp av 200 kronor, befrias från återstående skadeståndsskyldighet
till kronan enligt krigsrättens vid Norrbottens artillerikår
utslag den 29 september 1942;
Utskottet.
8
Statsutskottets utlåtande nr 79.
b) att Johan Artur Lindberg må, därest han inom tid, som av
Kungl. Majit bestämmes, till försvarets civilförvaltning inbetalar
ett belopp av 300 kronor, befrias från återstående skadeståndsskyldigbet
till kronan jämlikt särskilda krigsrättens i Boden
utslag den 21 september 1942;
c) att Karl Holger Vilhelm Tidholm må befrias från honom
jämlikt regementskrigsrättens vid Göta ingenjörkår utslag den
25 februari 1943 åliggande smidighet att till kronan utgiva 172
kronor 65 öre;
d) att Tore Hagnar August B jarn ekull må, därest han inom tid,
som av Kungl. Majit bestämmes, till försvarets civilförvaltning
inbetalar ett belopp av 200 kronor, befrias från återstående skadeståndsskyldighet
till kronan enligt regementskrigsrättens vid
Norrbottens regemente utslag den 14 december 1942 samt att
den Gösta Herman Berg enligt krigshovrättens utslag den 20
april 1943 åliggande skadeståndsskyldigheten till kronan må begränsas
till 650 kronor;
e) att Nils Erik Lennart Nilsson må, därest han inom tid, som
av Kungl. Majit bestämmes, till försvarets civilförvaltning inbetalar
ett belopp av 100 kronor, befrias från återstoden av den
honom jämlikt krigshovrättens utslag den 28 augusti 1942
åliggande skadeståndsskyldigheten;
f) att Enar Richard Urban Persson må, därest han inom tid,
som av Kungl. Majit bestämmes, till försvarets civilförvaltning inbetalar
ett belopp av 50 kronor, befrias från återstående skadeståndsskyldighet
till kronan jämlikt krigshovrättens utslag den
den 3 november 1942;
g) att Viktor Lennart Skogh må, därest han inom tid, som av
Kungl. Majit bestämmes, till försvarets civilförvaltning inbetalar
ett belopp av 100 kronor, befrias från återstoden av den
honom jämlikt krigsrättens vid Norra skånska infanteriregementet
utslag den 5 mars 1943 åliggande skadeståndsskyldigheten;
h)
att Olof Anselm Emanuel Ek må, därest han inom tid, som
av Kungl. Majit bestämmes, till försvarets civilförvaltning inbetalar
ett belopp av 50 kronor, befrias från återstoden av den
honom jämlikt krigsrättens vid Svea flygflottilj utslag den 2 april
1943 åliggande skadeståndsskyldigheten;
i) att Sten-Erik Molker må, därest han inom tid, som av Kungl.
Majit bestämmes, till försvarets civilförvaltning inbetalar ett
belopp av 50 kronor, befrias från återstoden av den honom jämlikt
krigsrättens vid Södermanlands flygflottilj utslag den 5 mars
1943 åliggande skadeståndsskyldigheten;
j) att Yngve Carl Eric Öhrlund må, därest han inom tid, som av
Kungl. Majit bestämmes, till försvarets civilförvaltning inbetalar
Statsutskottets utlåtande nr 79.
9
ett belopp av 350 kronor, befrias från återstoden av den honom
jämlikt krigsrättens vid Skaraborgs flygflottilj utslag den 6
juli 1942 åliggande skadeståndsskyldigheten;
k) att envar av Torsten Edvard Slättberg och Bertil Carlsson
må, därest han inom tid, som av Kungl. Maj :t bestämmes, till försvarets
civilförvaltning inbetalar ett belopp av 50 kronor, befrias
från återstående betalningsskyldighet till kronan jämlikt krigsrättens
vid Skaraborgs flygflottilj utslag den 17 december 1942;
l) att Sven Hjalmar Källander befrias från honom jämlikt
krigsrättens vid Skaraborgs flygflottilj utslag den 7 juni 1943
åliggande skyldighet att till kronan utgiva ersättning med 63
kronor 30 öre.
4:o) Befrielse från viss skadeståndsskyldighet för Johan Gunnar Viberg. Kungl.
Majit har under punkten 15 (s. 21—23) föreslagit riksdagen medgiva, att Johan
Gunnar Viberg må, därest han inom tid, som av Kungl. Majit bestämmes, till
försvarets civilförvaltning inbetalar ett belopp av 500 kronor, befrias från återstående
skadeståndsskyldighet till kronan enligt krigshovrättens utslag den
13 november 1942.
Under förläggning av ett artilleriförband i Rissne uppstod den 8 maj 1942
eld i ett tält, varvid såväl tältet som viss i detsamma befintlig egendom tillhörig
kronan och militär personal förstördes. Eldsvådan hade enligt företagen
utredning förorsakats av att värnpliktige vid Svea artilleriregemente
nr 129—47—1931 Johan Gunnar Viberg, sedan han obehörigen tänt eld i
kaminen i tältet, underlåtit att vakta elden.
Med anledning härav ställdes Viberg under åtal vid Svea artilleriregementes
krigsrätt under yrkande, att denne måtte dömas till ansvar för vårdslöshet
och oaktsamhet samt förpliktas ersätta den kronan tillhöriga egendomen med
1 906 kronor 36 öre.
Viberg framhöll vid krigsrätten, att han uppgjort eld, emedan det varit
blåsigt och kallt. Han hade ej känt till att det varit förbjudet att utan order
uppgöra eld. Elden hade utbrutit medan han under ett par minuters tid
hämtat ris till elden utanför tältet.
Genom utslag den 24 juli 1942 prövade krigsrätten, enär Viberg, sedan
han obehörigen upptänt eld i en kamin inom tältet, underlåtit att behörigen
vakta elden och därigenom vållat, att eld uppkommit, rättvist döma Viberg
jämlikt 130 § strafflagen för krigsmakten för oförstånd i tjänsten att hållas
i vaktarrest fem dagar. Därjämte förpliktades Viberg, såvitt nu är i fråga,
att utgiva skadestånd till kronan med 953 kronor 18 öre, varemot kronans
ersättningstalan i övrigt såsom obestyrkt icke kunde bifallas.
Krigshovrätten, där arméförvaltningens tyg- och intendenturdepartement
anfört besvär över krigsrättens utslag, prövade rättvist på det sätt ändra krigsrättens
utslag att Viberg förpliktades att i skadestånd till kronan utgiva
utöver av krigsrätten utdömda 953 kronor 18 öre ytterligare 804 kronor eller
10
Statsutskottets utlåtande nr 79.
Utskottet.
alltså sammanlagt 1 757 kronor 18 öre. Jämlikt 30 kap. 6 § rättegångsbalken
finge talan icke fullföljas mot krigshovrättens utslag.
Uti en av militärbefälhavaren för fjärde militärområdet den 17 februari
1943 överlämnad skrift har Viberg anhållit att bliva befriad från ifrågavarande
ersättningsskyldighet eller att densamma måtte väsentligt nedsättas. Omständigheterna
vid branden måste anses synnerligen förmildrande. Viberg saknade
för närvarande helt tillgångar att betala beloppet. Han hade enligt uppgift
den 13 februari 1943 till arméförvaltningens ombudsman förbundit sig
att verkställa avbetalning å skulden med 10 kronor i veckan.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Viberg, som till yrket är chaufför
och anställd hos ett bolag, är född år 1911 och ogift, att hans veckolön uppgår
till 77 kronor, att hans taxering för år 1942 till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
uppgår till 3 200/3 040 kronor samt att han har ett kapital å 200
kronor.
Regementschefen och militärbefälhavaren ha tillstyrkt bifall till ansökningen.
Arméförvaltningens tyg-, intendentur- och civila departement ha med hänsyn
till att Vibergs ekonomiska ställning icke torde möjliggöra för honom att
inom rimlig tid erlägga hela det utdömda skadeståndsbeloppet och med hän^
syn jämväl till omständigheterna i samband med uppkomsten av branden ansett
sig böra tillstyrka nedsättning i fråga örn Vibergs ersättningsskyldighet
till ett belopp av 600 kronor.
I utlåtande den 19 juni 1943 har statskontoret förklarat sig icke ha något
att erinra mot bifall till vad tyg-, intendentur- och civila departementen i ärendet
hemställt.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
Ehuru Viberg vid ifrågavarande tillfälle åsidosatt gällande föreskrifter och
visat ovarsamhet, anser jag mig på grund av Vibergs ekonomiska ställning
samt av honom visad beredvillighet att i mån av förmåga fullgöra sin skadeståndsskyldighet
böra föreslå, att Viberg, mot inbetalande till statsverket av
visst belopp inom tid, som av Kungl. Maj:t må bestämmas, befrias från återstående
skadeståndsskyldighet. Det belopp, Viberg bör ha att inbetala, synes
mig böra bestämmas till 500 kronor.
Såsom militärbefälhavaren för fjärde militärområdet framhållit kunna omständigheterna
vid branden anses synnerligen förmildrande. Härtill kommer
att, enligt vad handlingarna i ärendet utvisa, Vibergs ekonomiska ställning
icke torde möjliggöra för honom att inom rimlig tid erlägga det utdömda
skadeståndsbeloppet. Departementschefen har därför ansett, att Viberg bör
befrias från sin återstående återbetalningsskyldighet mot inbetalande av ett
belopp av 500 kronor. Enligt utskottets mening står emellertid den ekonomiska
konsekvens, som sålunda skulle drabba Viberg till följd av hans vållande,
icke i proportion till hans försummelse. Ätt helt befria Viberg från
dennes skadeståndsskyldighet finner utskottet sig dock icke kunna förorda
med hänsyn till 1935 års riksdags uttalande i skrivelse nr 156, att efterskän
Statsutskottets utlåtande nr 79. 11
kände från statens sida av ådömd betalningsskyldighet endast bör ske i undantagsfall.
Däremot anser utskottet, att vad i ärendet förekommit motiverar, att
det belopp, som Viberg bör inbetala, nedsättes till 200 kronor.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må medgiva, att Johan Gunnar Viberg må, därest
han inom tid, som av Kungl. Majit bestämmes, till försvarets
civilförvaltning inbetalar ett belopp av 200 kronor, befrias från
återstående skadeståndsskyldighet till kronan enligt krigshovrättens
utslag den 13 november 1942.
5:o) Befrielse från viss skadeståndsskyldighet för Sten John Ingvar Zackrisson m. fl.
Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Majits under punkterna 16—22 framlagda
förslag (s. 23—34) får utskottet hemställa,
att riksdagen må medgiva,
a) att Sten John Ingvar Zackrisson må, därest han inom tid.
som av Kungl. Majit bestämmes, till försvarets civilförvaltning
inbetalar ett belopp av 300 kronor, befrias från återstående ersättningsskyldighet
till kronan jämlikt krigshovrättens utslag den 17
oktober 1941;
b) att Oskar Arvid Hamberg må, därest han inom tid, som aV
Kungl. Majit bestämmes, till försvarets civilförvaltning inbetalar
ett belopp av 50 kronor, befrias från återstående ersättningsskyldighet
till kronan på grund av det mellan chefen för Upplands
regemente och Hamberg den 20 och den 23 april 1942
upprättade kontraktet;
c) att Björn Olof Rundquist befrias från honom jämlikt krigshovrättens
utslag den 24 juli 1942 åliggande skyldighet att till
kronan utgiva ersättning med 509 kronor 60 öre;
d) att Harald Edvin Lundquist befrias från honom jämlikt
krigsrättens vid Värmlands regemente utslag den 16 januari 1943
åliggande skyldighet att till kronan utgiva ersättning med 180
kronor;
e) att Karl Reinhold Hammar befrias från honom jämlikt stationskrigsrättens
vid Stockholms örlogsstation utslag den 5 mars
1943 åliggande skyldighet att till kronan utgiva skadestånd med
3 258 kronor 21 öre;
f) att J. M. Jansson må, därest han inom tid, som av Kungl.
Majit bestämmes, till försvarets civilförvaltning inbetalar en
femtedel av sin nuvarande skuld till kronan jämlikt rådhusrättens
i Växjö utslag den 6 oktober 1924, befrias från återstående delen
av sagda skuld;
g) att Kurt Sigvard Gunnar Sallberg befrias från återstående
honom nu åliggande betalningsskyldighet till kronan på grund
12
Statsutskottets utlåtande nr 79.
av i statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 21 januari
1944 omförmälda olyckshändelse.
Stockholm den 14 april 1944.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 77.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1944:195 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition angående befrielse för E. V. Ringsäter m. fl. från ersättningsskyldighet. s. 6 i texten