Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar.
1944-04-18 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1944:97, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar.
Dokumentets text
16
Statsutskottets utlåtande nr 97.
Nr 97.
Ankom till riksdagens kansli den 18 april 1944 kl. 1 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder
mot utbredning av könssjukdomar.
(3:e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln (punkt
168) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till
Åtgärder mot utbredning av könssjukdomar för budgetåret 1944/45 beräkna
ett förslagsanslag av 570 000 kronor.
Därefter har Kungl. Maj:t i propositionen nr 144, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 25 februari
1944, föreslagit riksdagen att anvisa nämnda förslagsanslag med 700 000
kronor.
Från förslagsanslaget till Åtgärder mot utbredning av könssjukdomar,
vilket för löpande budgetår är upptaget till 460 000 kronor, bestridas i enlighet
med bestämmelserna i kungörelserna den 30 juni 1922 (nr 412), den
21 maj 1931 (nr 117) och den 19 maj 1933 (nr 239) huvudsakligen dels arvoden
åt läkare vid poliklinikerna för kostnadsfri undersökning och behandling
av könssjuka, dels ersättning för sådan kostnadsfri undersökning och
behandling av könssjuka, som icke äger rum å poliklinik, ävensom för läkemedel
och utensilier för undersökning eller behandling, dels arvode å stadsläkare,
vilka tjänstgöra som sundhetsinspektörer i städerna, dels ock kostnaderna
för könssjuks införande till läkare eller sjukhus, där detta sker efter
förordnande av hälsovårdsmyndighet eller sundhetsinspektör.
Jämlikt beslut av 1943 års riksdag må från anslaget bestridas jämväl
vissa kostnader för diagnostisering av gonorré genom odlingsförfarande.
Med anledning av den under de sista åren inträdda stegringen av antalet
fall av könssjukdomar har medicinalstyrelsen i skrivelse den 29 november
1943 framlagt förslag till ytterligare åtgärder för ifrågavarande sjukdomars
bekämpande. Styrelsen har härvid till en början lämnat vissa statistiska uppgifter
rörande antalet könssjuka i vårt land under senare tid. Av de av styrelsen
lämnade uppgifterna framgår, att antalet anmälda fall av könssjukdomar
år 1913 uppgick till sammanlagt 14 036, varav 10 271 fall av gonorré,
2 317 fall av syfilis och 1 448 fall av ulcus molle. Under förra världskriget
utvisade könssjukdomarnas antal en stark stegring för att kulminera år 1919,
då antalet fall uppgick till 30 281. Efter år 1919 har sjukdomarnas antal
visat nedåtgående tendens till och med år 1940, för vilket sistnämnda år
redovisades tillhopa 10 412 fall, varav 10 006 fall av gonorré, 352 fall av
syfilis och 54 fall av ulcus molle. Under tiden härefter ha könssjukdomarna
17
Statsutskottets utlåtande nr 97.
ater visat stigande tendens, vilken varit särskilt markerad under år 1943
l7t 14 996 fan^ kVartalCn aV Sis''nämndu år redovisades sålunda samman
-
Medicinalstyrelsen har ansett omfattande åtgärder vara av nöden dels för
att hejda den av nuvarande krisförhållanden betingade häftiga stegringen
av könssjukdomarnas frekvens och dels för att effektivisera de motåtgärder
som redan under mellankrigstiden visade sig otillräckliga. Sålunda har styrelsen
de s pa eget initiativ vidtagit vissa åtgärder i berörda syfte, dels ock
i framställningen föreslagit vissa ytterligare åtgärder, beträffande vilka statsmakternas
medverkan vore erforderlig, nämligen tillsättande av en statlig
skolhygienkonsulent for befrämjande av sexualundervisningen i skolorna
kontroll av vanartad ungdom och vissa andra befolkningskategorier, förbud
mot rusdrycksutskänkning i samband med offentliga danstillställningar åtgärder
för inkommande av ökat antal mottagningar för könssjuka och
höjda arvoden at lakarna vid poliklinikerna, anställande av ett antal sociala
kuratorer, höjning av arvodena åt de stadsläkare, vilka tjänstgöra såsom
sundhetsinspektörer, samt inrättande av en särskild befattning såsom övermspektor
för konssjukvården. Medicinalstyrelsen framhåller slutligen, att
et ör en framgångsrik kamp mot sjukdomarna vore nödvändigt att försäkra
sig örn allmänhetens medverkan. I syfte att uppnå en sådan borde en
re t upplagd upplysningsverksamhet igångsättas med anlitande
av film, press och radio samt genom spridande av upplysningsskrifter m m
Med stod av de for difteripropagandan gjorda beräkningarna uppskattar sty
n^oStraderna
fÖr 6n Sädan lipplysninSs- och Propagandaverksamhet
lil 26 000 kronor, varav 4 000 kronor för broschyrer och affischer 20 000
kronor för inspelning av upplysningsfilm och 2 000 kronor för föreläsningsarvoden.
B
Över medicinalstyrelsens förslag hava yttranden avgivits av statskontoret
socialstyrelsen, Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala’
Östergotlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Gävleborgs län förste
provinsialläkarna i nämnda län, förste stadsläkarna och hälsovårdsnämnderna
i Stockholm och Göteborg samt poliskammaren i Göteborg. För dessa
yttranden lämnas en redogörelse i propositionen (s. 10_14).
I skrivelse den 31 augusti 1943 har medicinalstyrelsen framlagt förslag
rörande beräkningen av medelsbehovet för nästa budgetår. Styrelsen har
därvid utgått från anslagsbelastningen under budgetåret 1942/43, vilken uppgått
till 418 358 kronor. Då den under senaste tiden avsevärda ökningen av
antalet könssjukdomar ännu ej återverkat på anslagsbelastningen men hänsyn
härtill borde tagas vid beräkningen av medelsbehovet för nästa budgetår,
har detta till en början uppskattats till ett belopp, som med 20 000
kronor överstege belastningen å anslaget för sistlidna budgetår, eller till
440 000 kronor. Härtill komme emellertid kostnaderna för diagnostisering
av gonorré genom odlingsförfarande, innefattande jämväl ersättningar till
läkare för vissa provtagningar, vilka kostnader bestredes från nu ifrågava
Bihang
till riksdagens protokoll 1944. 6 sami. Nr 95—99. „
18
Statsutskottets utlåtande nr 97.
rande anslag från och med budgetåret 1943/44 och för nästkommande budgetår
kunde beräknas till i runt tal 130 000 kronor. Det i medicinalstyrelsens
skrivelse den 31 augusti 1943 beräknade medelsbehovet uppginge alltså till
570 000 kronor. I anslutning till de av styrelsen i ovanberörda skrivelse den
29 november 1943 föreslagna utvidgade åtgärderna för bekämpande av könssjukdomarna
har styrelsen sedermera beräknat en ökning av medelsbehovet
med ytterligare 256 200 kronor — varav 70 500 kronor till förhöjning av
statsbidraget till polikliniker för könssjuka i vissa städer — och sålunda angivit
den slutliga behovssiffran till i runt tal 830 000 kronor.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
Medicinalstyrelsens nu framlagda förslag om ytterligare åtgärder i kampen
mot könssjukdomarna äro främst föranledda av den under de sista åren och
framförallt under år 1943 inträdda kraftiga ökningen av ifrågavarande sjukdomar.
Sagda ökning har som av den lämnade redogörelsen framgår varit
särskilt stor beträffande gonorrén, men även frekvensen av syfilis har visat
en betydande stegring. Nu föreliggande siffror för år 1943 utvisa, att under
året inträffade 19 841 fall av gonorré, 936 fall av syfilis och 38 fall av ulcus
molle. De av medicinalstyrelsen ifrågasatta åtgärderna syfta emellertid även
till att söka nedbringa könssjukdomarnas antal under den nivå, som rådde
närmast före den nu inträdda ökningen. Styrelsen har ansett, att man härvid
speciellt bör inrikta sig på att söka få till stånd en minskning av antalet gonorréfall,
som även då det var som lägst överskred en siffra av 10 000 per år.
Medicinalstyrelsen har till en början ifrågasatt vidtagande av åtgärder
för övervakning och läkarundersökning av vissa b efolkningskategorier,
bland vilka ett relativt stort antal könssjuka
brukat påträffas, såsom psykiskt debila och imbecilla ungdomar, lösdrivare,
alkoholister m. fl. Vidare framför styrelsen önskemål om ett mera allmänt
igångsättande av sexualundervisningen i skolorna samt tillsättande
av en statlig skolhygien konsulen t. Styrelsen berör
även frågan om utfärdande av förbud mot rusdrycksutskänkning
i samband med offentliga danstillställnin gar.
Då nu nämnda spörsmål enligt vad från medicinalstyrelsen upplysts äro föremål
för fortsatta överväganden, anser jag mig i detta sammanhang ej böra
taga ställning till dessa frågor.
Bland övriga åtgärder nämner medicinalstyrelsen främst ökat antal
mottagningar vid de i vissa städer inrättade poliklinikerna
för könssjuka samt höjda arvoden till läkarna vid
ifrågavarande polikliniker. Styrelsen har emellertid för närvarande inskränkt
sig till att föreslå förhöjda arvodesbelopp allenast till läkarna i Stockholm och
Karlskrona, från vilka städer inkommit framställningar om förhöjning av
arvodena. Storleken av berörda arvoden, vilka bestridas från anslaget till åtgärder
mot utbredning av könssjukdomar, bestämmes av Kungl. Majit för
ett budgetår i sänder. Med anledning av vad medicinalstyrelsen i denna del
föreslagit har Kungl. Majit på min föredragning denna dag fattat beslut angående
förhöjning av arvodena till läkarna vid könspoliklinikema i de båda
nämnda städerna, varigenom en ökning av antalet mottagningar möjliggöres.
Styrelsen föreslår vidare, att i de städer, varest könspolikliniker finnas
inrättade, skulle anställas särskilda sociala kuratorer med uppgift
framförallt att uppspåra smittkällor. De skulle jämväl lia till uppgift att
företaga hembesök och sociala miljöundersökningar samt i övrigt utgöra
förbindelselänk med de sociala myndigheterna. Styrelsen har ansett en
kurator böra anställas vid envar av de 23 poliklinikerna. Härutöver har
Statsutskottets utlåtande nr 97.
19
styrelsen funnit erforderligt, att i de fem största städerna anställas ytterligare
sammanlagt 9 kuratorer. Kuratorernas antal skulle härigenom enligt medicinalstyrelsens
förslag uppgå till inalles 32. De skulle anställas av vederbörande
stad, som skulle vara berättigad till statsbidrag för deras avlönande.
Statens sammanlagda kostnader för kuratorernas avlönande har styrelsen
beräknat till 163 000 kronor per år.
Ehuru jag ej anser det osannolikt, att anställandet av en för uppgiften
skickad kurator skulle göra det möjligt att i större utsträckning än för
närvarande uppspåra smittkällor och därmed förhindra smittans ytterligare
spridande, anser jag dock, att man ej nu bör binda sig för en så omfattande
organisation, som medicinalstyrelsen föreslagit. Man torde till en början
genom praktiska försök utröna, i vilken utsträckning en kurator kan komma
att lyckas med att genomföra sin uppgift. Jag vill därför förorda, att man
för närvarande begränsar sig till att på försök anställa kuratorer i Stockholm,
Göteborg och Malmö och eventuellt i ytterligare några av rikets övriga
städer. Ersättning torde få utgå i form av arvoden, vilka torde kunna
beräknas till i Stockholm 4 800 samt i Göteborg och Malmö 4 500 kronor
för år. Kostnaderna härför uppskattar jag till omkring 25 000 kronor.
Under framhållande att en mycket stor del av de könssjuka, cirka en
tredjedel, äro boende i Stockholm har medicinalstyrelsen vidare föreslagit en
höjning av arvodet till sundhetsinspektören i Stockholm
från 1 300 till 2 500 kronor per år. Styrelsen säger sig ha övervägt frågan örn
en höjning även av arvodena till sundhetsinspektörer i övriga större städer,
men har nu ej framlagt något förslag härom. Emellertid anser jag, att frågan
örn förhöjt arvode till sundhetsinspektören i Stockholm, såsom jämväl
statskontoret föreslagit, bör avgöras i samband med frågan örn eventuellt
förhöjda arvoden till övriga sundhetsinspektörer. Jag är därför ej beredd
att tillstyrka medicinalstyrelsens här ifrågavarande förslag.
Förslaget att inrätta en särskild befattning såsom överinspektör för
könssjukvården för övervakning av de könssjukas behandling anser
jag mig icke kunna biträda. I likhet med flera av de hörda myndigheterna
finner jag det ej ådagalagt, att ett stadigvarande behov kommer att förefinnas
av en dylik befattningshavare. Då emellertid chefen för medicinalstyrelsens
hälsovårdsbyrå, som normalt handlägger hithörande ärenden, med
den nuvarande arbetsbelastningen å byrån ej kan förväntas hinna med att
ägna så lång tid som vore önskvärt åt övervakning och planläggning av åtgärder
för könssjukdomarnas bekämpande, vill jag ej motsätta mig att under
nästa budgetår anställes en läkare med uppgift att inom medicinalstyrelsen
handlägga hithörande ärenden och verkställa erforderliga inspektioner.
Nämnde befattningshavare bör anställas mot arvode, vilket torde böra
bestämmas av Kungl. Maj:t. För hans avlönande ävensom för bestridande
av hans resekostnader m. m. anser jag mig ej böra räkna med högre belopp
än 20 000 kronor.
Vad slutligen angår den av medicinalstyrelsen föreslagna upplysningsverksamheten
har jag ej något att erinra mot styrelsens förslag. Ett belopp
av 26 000 kronor bör därför avses för ändamålet.
Det för åtgärder mot utbredning av könssjukdomar för nästa budgetår
erforderliga medelsbehovet har medicinalstyrelsen uppskattat till 830 000
kronor. Härav belöper ett belopp av tillhopa 185 700 kronor å bidrag till
löner åt kuratorerna, kostnader för avlönande av den föres lagné överinspektören
m. m. samt förhöjt arvode åt sundhetsinspektören i Stockholm.
Då jag ansett mig kunna godtaga vad medicinalstyrelsen i dessa delar
föreslagit endast såtillvida, att jag förordat anordnande av försöksverksamhet
med kuratorer samt anställande inom medicinalstyrelsen av en läkare
U tskottet.
20
Statsutskottets utlåtande nr 97.
med uppgift att handlägga ärenden rörande könssjukdomarnas bekämpande
skulle anslaget till åtgärder mot utbredning av könssjukdomar behöva uddtagas
med (830 000 — 185 700 + 25 000 + 20 000) 689 300 kronor vilket belopp
bör avrundas uppåt till 700 000 kronor.
Genom den under de sista åren inträdda stegringen i antalet fall av könssjukdomar
torde behovet av ökat antal mottagningar vid de i vissa städer
inrättade poliklinikerna för könssjuka få anses ådagalagt. Med hänsyn härtill
och då Kungl. Maj:ts förslag till ytterligare åtgärder för ifrågavarande
sjukdomars bekämpande icke givit utskottet anledning till erinran, får utskottet
hemställa,
att riksdagen må till Åtgärder mot utbredning av könssjukdomar
för budgetåret 1944/45 under femte huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 700 000 kronor.
Stockholm den 18 april 1944.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under -utlåtandet nr 95.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1944:240 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar. a1 i texten