Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående svenskt initiativ till uppbyggande av en världsorganisation för tryggandet av fred mellan folken m. m.

1944-06-06 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

UU 1944:1, Utlåtande i anledning av väckt motion angående svenskt initiativ till uppbyggande av en världsorganisation för tryggandet av fred mellan folken m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 1.

1

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 7 juni 1944 kl. 12 m.

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av väckt motion angående

svenskt initiativ till uppbyggande av en världsorganisation

för tryggandet av fred mellan folken m. m.

I en inom första kammaren väckt, till utrikesutskottet hänvisad motion,

nr 12, av herr Andersson, Verner, hemställes, »att riksdagen måtte anhålla, att

Kungl. Maj:t täcktes taga initiativ till ett målmedvetet framträdande i den

svenska utrikespolitiken, eventuellt genom tillsättandet av särskilda delegerade,

för att i samverkan med andra nationer söka bygga upp en världsorganisation

för tryggandet av freden och för handläggandet av de i den mellanfolkliga

sammanlevnaden uppkommande problemen». Beträffande motiveringen

får utskottet hänvisa till motionen.

I syfte att belysa de tankegångar rörande en framtida organisering av

världen, som under krigsåren framkommit i krigförande länder, har utskottet

låtit i en bilaga sammanställa utdrag ur ett antal officiella dokument och

uttalanden av personer med officiell ställning.

I likhet med motionären anser utskottet det vara av utomordentlig vikt

att folken efter fredens återställande ånyo gripa sig an med uppgiften att

skapa en internationell organisation ägnad att trygga fred och samarbete

mellan länderna. Sverige har såsom medlem av Nationernas förbund städse

visat ett livligt och aktivt intresse för förbundets utveckling. Det kan icke

råda tvivel örn de svenska stalsmakternas beredvillighet att efter det pågående

krigets slut aktivt deltaga i strävandena att få till stånd en mera hållfast

internationell sammanslutning, än folkförbundet visade sig vara. Svenska

regeringen kommer helt visst att, även utan någon anmodan från riksdagens

sida, uppmärksamt följa denna frågas utveckling och vid lämplig tidpunkt

söka kontakt och samråda med andra stater, i främsta rummet våra nordiska

grannländer, rörande de initiativ, de utredningar eller det ställningstagande,

som därvid kunna ifrågakomma.

B i ha ni/ till riksdagens protokoll 1‘J''i''i. 5 sami. 1 avd. Nr 1.

Utskottet.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Utrikesutskottets utlåtande nr 1.

Då utskottet alltså anser en riksdagens skrivelse till Kungl. Maj:t i denna

fråga icke vara erforderlig, hemställer utskottet,

att motionen I: 12 icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 6 juni 1944.

På utrikesutskottets vägnar:

ÖSTEN UNDÉN.

Vid detta ärendes behandling lia närvarit

från första kammaren: herrar Undén, Johan Bernhard Johansson, Gränebo*, Bärg,

Ivar Anderson, Sam Larsson, Björnsson och Andrén; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund, Ward*, Vougt, Lindqvist, Eriksson i Stockholm,

Lundberg i Hälsingborg*, Ryberg* och Bergvall.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets litt dt ande nr 1.

3

Bilaga.

Sammanställning av utdrag ur vissa officiella deklarationer och uttalanden av

personer i officiell ställning rörande en framtida organisering av världens

stater.

Tremaktspakt mellan Tyskland, Italien och Japan, undertecknad i

Berlin den 27 september 1940. (Utdrag.)

»Regeringarna i Tyskland, Italien och Japan anse det vara en förutsättning

för en varaktig fred att varje nation i världen erhåller det utrymme som tillkommer

den. De hava därför beslutit att vid sina strävanden i det storöstasiatiska

området och i de europeiska områdena stå sida vid sida med varandra

samt att samarbeta, varvid det är deras förnämsta mål att skapa och

upprätthålla en ny tingens ordning, som är ägnad att befrämja de där boende

folkens lycka och välfärd. Det är vidare de tre regeringarnas önskan att utvidga

samarbetet till sådana nationer i andra delar av världen, som äro villiga

att ge sina bemödanden en liknande riktning som de själva, på det att

härigenom deras på världsfreden som slutmål inriktade strävanden skola kunna

förverkligas. I överensstämmelse härmed hava regeringarna i Tyskland,

Italien och Japan överenskommit om följande:

Artikel I: Japan erkänner och respekterar Tysklands och Italiens ledning

vid skapandet av en ny ordning i Europa.

Artikel II: Tyskland och Italien erkänna och respektera Japans ledning

vid skapandet av en ny ordning i det storöstasiatiska området.

Gemensam deklaration av Förenta Staternas president Franklin Roos

evel t och brittiske premiärministern Winston Churchill, offentliggjord

den 14 augusti 1941, den s. k. »Atlant-deklarationen».

»Förenta Staternas president och premiärminister Churchill såsom representant

för brittiska regeringen hava sammanträffat och anse lämpligt att

meddela vissa gemensamma riktlinjer i sina respektive länders politik, på

vilka de grunda sina förhoppningar om en bättre framtid för världen.

1) De båda länderna eftersträva icke någon utvidgning -—• territoriell eller

annan.

2) De önska icke några territoriella förändringar, som icke stå i överensstämmelse

med de därav berörda folkens fritt uttryckta önskemål.

3) De respektera alla folks rätt att välja det styrelsesätt under vilket de

vilja leva och önska, att de folk, vilkas suveräna rättigheter och självstyrelse

med våld berövats dem, skola återfå desamma.

4) De skola, med vederbörlig hänsyn tagen till sina gällande förpliktelser,

söka verka för att alla stater, stora eller små, segrare eller besegrade, må

kunna på lika villkor få tillgång till den handel och de råvaror av vilka de

äro i behov för sitt ekonomiska välstånd.

5) De önska genomföra det mest fullständiga samarbete på det ekonomiska

området mellan alla nationer i syfte att åt alla trygga förbättrade arbetsvillkor,

ekonomiskt framåtskridande och social säkerhet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Utrikesutskottets utlåtande nr 1.

6) De hoppas att efter den slutliga förintelsen av det nationalsocialistiska

tyranniet se en fred upprättad, vilken kommer att möjliggöra för alla nationer

att leva i säkerhet inom sina egna gränser och som kommer att lämna

garanti för att alla människor i alla länder få leva sitt liv fria från fruktan

och umbäranden.

7) En sådan fred skulle möjliggöra för alla människor att utan hinder

befara haven och oceanerna.

8) De äro av den uppfattningen, att världens alla nationer, av såväl realistiska

som ideella skäl, måste övergiva bruket av våld. Eftersom ingen framtida

fred kan upprätthållas, därest lant-, sjö- och flygmilitära rustningar alltjämt

bedrivas av nationer, som hota, eller kunna hota att gå till anfall utanför

sina gränser, äro de av den meningen, att avrustning av sådana nationer

är nödvändig i avvaktan på upprättandet av ett vidare och permanent system

av allmän säkerhet. De skola likaledes underlätta och uppmuntra alla övriga

praktiska åtgärder, som för de fredsälskande folken kunna lätta rustningarnas

förkrossande börda.»

Genom den i Washington den 1 januari 1942 undertecknade »De förenade

nationernas deklaration» och senare anslutningar till denna hava utöver

Amerikas Förenta Stater och Storbritannien följande stater och territorier »anslutit

sig till det gemensamma program för mål och principer», som innehål - les i den s. k. Atlant-deklarationen, nämligen Abessinien, Australiska Statsförbundet,

Belgien, Bolivia, Brasilien, Canada, Colombia, Costa Rica, Cuba,

Dominikanska Republiken, Filippinerna, Grekland, Guatemala, Haiti, Honduras,

Indien, Irak, Iran, Jugoslavien, Kina, Liberia, Luxemburg, Mexico,

Nederländerna, Nicaragua, Norge, Nya Zeeland, Panama, Polen, Salvador,

Sovjetunionen, Sydafrikanska Unionen och Tjeckoslovakien.

Alliansavtal mellan Sovjetunionen och Storbritannien undertecknat

i London den 26 maj 1942. (Utdrag.)

Art. lil: § 1.: De fördragsslutande parterna deklarera sin önskan att förena

sig med andra stater, som besjälas av samma anda, för antagandet av

förslag, som syfta till gemensam aktion för att vidmakthålla freden och motstå

anfall under efterkrigsperioden.

Art. V: Med hänsyn till varandras säkerhetsintressen komma de fördragsslutande

makterna överens om att arbeta tillsammans i nära och vänskaplig

samverkan efter fredens återställande för att organisera säkerhet och ekonomiskt

välstånd i Europa. Vid fullföljandet av dessa syften skola de taga hänsyn

till de förenade nationernas intressen och skola handla enligt två grundsatser,

nämligen att icke söka territoriell utvidgning för sig själva och att

icke blanda sig i andra staters inre angelägenheter.

Art. VI: De fördragsslutande parterna komma överens om att giva varandra

allt möjligt ekonomiskt bistånd efter kriget.

_______ __________ _ _»

Anförande av amerikanske utrikesministern Cordell Hull den 23 juli

1942. (Utdrag.)

»- - - - - - - - - - - - - “ ” ~

Det är tydligt, att det måste upprättas en internationell organisation i

någon form, som — örn så är nödvändigt med maktmedel - kan garantera

s. 5 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 1.

5

framtida fred mellan länderna. Det måste etableras en internationell samverkan

i ändamål att upprätta den mekanism, som skall kunna upprätthålla

freden. Däri måste ingå en reglering av de enskilda nationernas rustningar,

så att man icke med framgång kan resa sig mot den lagliga ordningen och

rustningsbördorna kunna reduceras till ett minimum. Biläggande! av tvister

med fredliga medel, och i själva verket alla frågor rörande internationellt

samarbete, förutsätter respekt för lagar och ingångna förpliktelser.

Det är tydligt, att en av de institutioner, som måste upprättas, är en internationell

domstol.

Anförande av amerikanske understatssekreteraren Sumner We 11 es den

17 november 1942. (Utdrag.)

»- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

En fri värld måste grundas på ’de fyra friheterna’, yttrandefrihet, religionsfrihet,

frihet från umbäranden och frihet från fruktan.-----

Freden — frihet från fruktan — kan icke säkerställas, förr än världens

nationer, särskilt stormakterna inklusive Förenta Staterna, erkänna, att ett

krigshot någonstädes i världen hotar deras egen säkerhet, och förr än de

äro villiga att gemensamt utöva den polismyndighet, som är nödvändig för

att förhindra krigshot att utveckla sig till väpnade fientligheter.

Eftersom en polismyndighet skulle kunna utveckla tyranni, örn den icke

hade en överordnad politisk organisation, förutsätter frihet från fruktan

också, att det existerar någon form av organiserad, internationell politisk samverkan

med uppgift alt fastslå regler för den internationella sammanlevnaden

och att ändra dessa efter tidens krav samt något slags internationell

domstol för att avdöma tvister.

Radioanförande av brittiske premiärministern Winston C h u r c h i 11

den 21 mars 1943. (Utdrag.)

Det är vår förhoppning, att de förenade nationerna med Storbritannien,

Förenta Staterna och Sovjetunionen i spetsen omedelbart skola börja förhandla

örn den framtida världsorganisation, som skall bliva vårt skydd mot nya

krig genom att effektivt och bestående avväpna de brottsliga staterna, genom

att .ställa de främsta skyldiga och deras medbrottslingar inför rätta och genom

att återskänka de förhärjade och underkuvade länderna de materiella resurser

och kulturella värden, som berövats dem.-----— —----—

Man kan tänka sig, att under en världsinstitution, som omfattade eller

representerade de förenade nationerna och sedermera alla nationer över huvud

taget, ett Europa-råd och ett Asien-råd skall bildas.--------

.lag hoppas, att man icke lättvindigt skall åsidosätta det väldiga arbete,

sorn nedlagts genom upprättandet av Nationernas förbund.---Vi måste

försöka — jag talar givetvis endast för egen del — att göra Europa-rådet,

eller vad det kan komma att kallas, lill ett verkligt effektivt förbund med

alla de starkaste krafterna invävda i dess struktur, med en högsta domstol

för biläggande av tvister och med maktmedel, väpnade styrkor, nationella

eller internationella eller bägge delarna, redo att genomföra dess beslut och

att förebygga nya angrepp och förberedelser till nya krig.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Utrikesutskottets utlåtande nr 1.

Envar måste inse, att detta råd, när det en gång skapats, slutligen måste

omfatta hela Europa och att alla huvudgrenar av den europeiska familjen

en gång måste ingå i det. Hur skall det bliva med alla de små

nationer, vilkas rättigheter och intressen måste tillvaratagas?---- Den

tanken synes mig i varje fall värd ett tålmodigt studium, att det vid sidan avstormakterna

skulle finnas ett antal statsgrupper eller federationer, vilka

skulle framföra sina meningar genom sina egna utsedda representanter,

så att rådet skulle utgöras av stormakter och statsgrupper.

Det är min allvarliga förhoppning, ehuru jag knappast kan vänta att se den

uppfylld i min livstid, att vi skola kunna åstadkomma största möjliga mått

av samliv och gemenskap i Europa, utan att de talrika gamla och historiska

nationernas individuella karaktärsdrag och traditioner komma att förstöras.

Allt detta, vill jag tro, skall befinnas stå i överensstämmelse med Storbritanniens,

Förenta Staternas och Sovjetunionens höga varaktiga intressen. Det

kan säkerligen icke uppnås utan deras förtroliga och harmoniska endräkt och

samverkan.-------------------------»

Uttalande av Lord Granborne, Lord Privy Seal, i brittiska överhuset

den 15 april 1943. (Utdrag ur referat.)

På en fråga i överhuset av Lord Cecil, huruvida brittiska regeringen hade

träffat något avgörande beträffande organisationen av den internationella

myndighet, som borde upprättas efter kriget i syfte att upprätthålla freden

och främja internationellt samarbete, svarade Lord Cranborne den 15 april

1943 å brittiska regeringens vägnar, att ett försök att påtvinga fria nationer

en godtycklig internationell myndighets diktat vöre ologiskt och dömt att

misslyckas. Man måste sträva efter att ernå respekt för en ny internationell

myndighets beslut icke genom tvång utan genom frivilligt samtycke.

Det vore mera sannolikt, att den nya organisationen skulle komma att bestå,

om den grundades på frivilliga överenskommelser.

Det vore enligt Lord Cranborne icke nödvändigt att av Nationernas förbunds

misslyckande draga den slutsatsen, att ett internationellt fredssystem måste

vara universellt för att bliva effektivt. Det väsentliga vore, att det skulle vara

mäktigare än varje tänkbar angripare och skulle omfatta alla de nationer,

som besjälades av organisationens principer och särskilt måste de nationer

vara medlemmar, som kontrollerade de råvaror, förutan vilka ett modernt

krig är omöjligt. Storbritannien, Förenta Staterna, Sovjetunionen och Kina

skulle ingå i organisationen. Tyskland, Japan och Italien skulle icke bliva

medlemmar, förrän de i handling, icke i ord, visat, att de vöre besjälade av

frihetens och rättvisans principer. Den tredje nödvändiga förutsättningen

för en framgångsrik internationell fredsorganisering vore, att den stöddes

av överväldigande militära resurser. De sista tjugo årens erfarenheter hade

lärt, att det vore lönlöst att giva sig in på ekonomiska sanktioner, om man

icke vore beredd att skrida till militära aktioner. Varje medlem av den

nya organisationen måste lämna sitt bidrag till den gemensamma militärstyrkan.

Slutligen måste man fastställa en metod för medlemsstaterna att

samråda på ett så tidigt stadium som möjligt rörande den internationella

utvecklingen, när denna syntes leda till ett krig. Den nya internationella

organisationens främste ständige ämbetsman borde hava fullmakt att på

eget initiativ hänskjuta till medlemmarnas prövning varje politisk fråga,

som innebure risk för internationella förvecklingar.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 1.

7

Anförande av brittiske ministern för flygplansproduktionen Sir Stafford

Cripps den 17 april 1943. (Utdrag.)

När kriget är slut, kommer det huvudsakliga återuppbyggnadsarbetet att

falla på Förenta Staterna, Sovjetunionen, Kina, Brittiska Imperiet samt övriga

förenade nationer. Denna världsorganisation måste vara i stånd att träffa

majoritetsbeslut om vad som internationellt sett är rättvist och orättvist. Den

bör vara i stånd att stödja detta beslut genom någon internationell myndighet,

som kan straffa dem, som icke rätta sig efter beslutet. Den bör vidare åt

mindre, regionala organ, såsom exempelvis ett europeiskt råd, kunna anförtro

frågor av uteslutande regionalt intresse. På detta sätt börja vi skönja en organisation,

som ehuru den är baserad på Nationernas förbunds principer, dock

kommer att bliva mycket olika i fråga om sina befogenheter och sina medlemmar.

Men inom ramen för denna större organisation bör det finnas en

rörelse för att förena de mindre staterna i förbandsenheter av något slag, så

att dessa länder bättre kunna bliva i stånd att bevara sin oavhängighet gentemot

större och mäktigare grannar. Vi måste efter detta krig hava en effektiv

polisstyrka med flygutrustning, samtidigt som axelmakterna måste berövas

sitt flyg, till dess de åter kunna ingå i nationernas familj.

Anförande av amerikanske understatssekreteraren Sumner Welles den

31 maj 1943. (Utdrag.)

(Under en obestämd övergångsperiod efter kriget måste) »ordningen upprätthållas

av dem bland de förenade nationerna, som få sig denna sak ålagd.

Det är under denna övergångsperiod liksom under den återstående tiden av

kriget, som de förenade nationerna antagligen kunna få tillfälle att utarbeta

formen till en internationell organisation, om vilken de gemensamt kunna

enas. Vi erinra oss alla, att de överenskommelser, som i sin helhet innefatta

det interamerikanska samförståndet och varpå panamerikanismen vilar, icke

kommo till på en dag. Det är möjligt, att det säkraste för de förenade nationerna

vore att utarbeta en internationell organisation enligt samma gradvisa

utvecklingsmetod. Genom att skapa tillräcklig elasticitet under övergångsperioden

torde den praktiska erfarenhet, som de förenade nationerna

vunnit under kriget liksom efter det segern hemförts, antagligen klart visa,

vilket slags organisation som på effektivaste sätt garanterar uppnåendet av

de mål, som de sträva efter. — Som ett resultat av den tragiska lärdom,

som mänskligheten dragit av de senaste fem årens händelser, förefaller det

emellertid, som örn varje slags internationell organisation för att fungera

framgångsrikt måste baseras på erkännandet av några få huvudprinciper:

Man måste åstadkomma en internationell överenskommelse om sammansättningen

av de väpnade styrkor, som ställas till förfogande av de makter, som

äro beredda att göra det. Dessa styrkor kunna användas regionalt eller i

större omfattning, och de kunna och skola förhindra angrepp, omöjliggöra internationella

konflikter och i allmänhet se till att freden i världen bevaras

okränkt. En internationell domstol måste upprättas, till vilken internationella

kontroverser kunna hänskjutas och till vilken internationell tillit tryggt kan

sättas. Effektiva internationella metoder måste åstadkommas för att förbjuda

vissa slags rustningar och för inspektion av alla nationella rustningar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Utrikesutskottets utlåtande nr i.

Resolution antagen av amerikanska representanthuset den 21

september 1943.

»Representanthuset besluter (med Senatens instämmande), att kongressen

härmed förklarar sig förorda upprättandet av en lämplig internationell organisation

utrustad med maktmedel lämpade att åvägabringa och vidmakthålla

en rättvis och bestående fred bland världens nationer och likaledes förorda,

att Förenta Staterna genom åtgärder vidtagna på konstitutionell väg deltaga

i en dylik organisation.»

Anförande av chefen för nederländska regeringens informationsbyrå A.

Pelt den 28 oktober 1943. (Officiöst sammandrag.)

Holländarna vidhålla sin traditionella åsikt, att internationella förbindelser

måste baseras på rättvisa, icke på våld, på likhet i rättigheter och icke

därpå, att de små makterna domineras av de stora. Visserligen måste rättvisan

stödjas av makt. Men tanken på en överstat för fredens bibehållande tilltalar

icke holländarna, vilka tvärtom anse, att världen fortfarande måste bestå

av suveräna stater; dessa borde dock konstituera sig i grupper, vars medlemmar

inginge överenskommelser om gemensamt försvar.

Holländarna anse vidare, att Nationernas förbund var alltför stelt i sin

organisation och alltför slappt, då det gällde att ålägga medlemmarna förpliktelser.

Och de nationer, av vilka Nationernas förbund utgjordes, voro

alltför olika beskaffade i politiskt, ekonomiskt och socialt hänseende för att

kunna rymmas under samma kappa. Bättre än genom Nationernas förbund

bomme därför säkerheten att tryggas genom sammanslutning i grupper av

stater, som äga likartade intressen.

Holländarna inse tillika, att större konflikter mellan stormakter äro av en

världsomspännande natur och att det kommer att bliva ringa plats för neutralitet

i ett världskrig. Eftersom Nederländerna är ett imperium och icke endast

en europeisk stat, är det särskilt känsligt för det faktum, att frågan om

dess säkerhet icke utgör ett enbart europeiskt problem utan att dess intressen

även äro intimt sammanbundna med villkoren på det västra halvklotet

och i Fjärran östern. Om därför en ny världsorganisation skulle byggas upp

på grundvalen av regionala säkerhetsgrupper, måste Nederländerna antagligen

deltaga i tre grupper. Holländarna anse slutligen, att det skulle vara klokt

att icke göra något försök att uppnå en snabb lösning av den blivande världsorganisationen

utan att låta någon tid, kanske några år, förgå, sedan vapenstillestånd

slutits, innan konkreta slutsatser dragas.

Gemensam deklaration av amerikanska, brittiska, ryska och

kinesiska regeringarna, undertecknad i Moskva den 30 oktober

1943. (Utdrag.)

»Förenta Staternas, Storbritanniens, Sovjetunionens och Kinas regeringar,

vilka äro medvetna om sitt ansvar för att trygga sin egen och de med dem

förbundna folkens befrielse från angreppshot;

vilka inse vikten av att åstadkomma en snabb och ordnad övergång från

krig till fred samt att upprätta och vidmakthålla internationell fred och

säkerhet med minsta möjliga förbrukning av världens mänskliga och ekonomiska

resurser för rustningsändamål,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 1.

9

förklara samfällt:

1) att deras gemensamma insats för förande av kriget mot deras respektive

fiender skall fortsättas för organisation och vidmakthållande av fred och

säkerhet,

4) att de inse vikten av att snarast möjligt upprätta en allmän internationell

organisation för vidmakthållande av den internationella freden och säkerheten,

vilken är grundad på principen om alla fredsälskande staters suveräna

likställdhet, och i vilken alla sådana stater — stora och små — kunna

vara medlemmar,

5) att de skola rådgöra med varandra och, i män omständigheterna så påfordra,

med övriga medlemmar av de förenade nationerna med tanke på

gemensamma åtgärder i samtliga nationers intresse för vidmakthållande av

internationell fred och säkerhet, intill dess lag och ordning åter upprättats och

ett system för allmän säkerhet införts,

6) att de efter krigets avslutande icke skola använda sina väpnade styrkor

på andra staters territorier utom efter gemensam konsultation och för

de i denna deklaration angivna syftena,

7) att de skola samråda och samarbeta med varandra och med andra

medlemmar av de förenade nationerna i syfte att uppnå en genomförbar allmän

överenskommelse rörande rustningarnas reglering under efterkrigstiden.

»

Resolution antagen av amerikanska senaten den 5 november 1943.

(Utdrag.)

»Förenta Staternas Senat besluter:

att Förenta Staterna skola samarbeta med sina vapenbröder för att åvägabringa

en rättvis och hedersam fred;

att Förenta Staterna genom åtgärder vidtagna på konstitutionell väg skola

förena sig med fria och suveräna stater för att upprätta och vidmakthålla en

internationell myndighet med makt att förhindra angrepp och att trygga

världsfreden;

att Senaten inser vikten av att det snarast möjligt upprättas en allmän internationell

organisation för vidmakthållandet av den internationella freden

och säkerheten och grundad på principen örn alla fredsälskande staters suveräna

likställdhet och öppen för anslutning för alla sådana stater, stora och

små.

Anförande av ordföranden i Sovjetunionens folkkommissarieråd, marskalk

.1. Stalin den 6 november 1943. (Utdrag.)

De allierade ländernas seger över Hiller-Tyskland kommer att ställa viktiga

frågor örn organiseringen och återupprättandet av de europeiska folkens statliga,

ekonomiska och kulturella liv på dagordningen. Vår regerings politik i

dessa frågor är oförändrad. Tillsammans med våra allierade skola vi:

1. Befria Europas folk från de fascistiska inkräktarna och hjälpa dem

att återupprätta sina nationella stater, som hava slagits sönder av de fascistiska

förtryckarna. Frankrikes, Belgiens, Jugoslaviens, Tjeckoslovakiens, Po
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Utrikesutskottets utlåtande nr 1.

lens, Greklands och andra staters folk, som befinna sig under tyskarnas ok,

måste åter bliva fria och självständiga.

2. Lämna Europas befriade folk full rätt och frihet att själva avgöra frågan

örn sin statsform.

3. Tillgripa åtgärder, så att alla fascistiska förbrytare, som äro skyldiga

till detta krig och folkens lidanden, bliva hårt straffade för alla sina ogärningar,

i vilket land de än skulle söka dölja sig.

4. Upprätta en ordning i Europa, som fullständigt utesluter möjligheten

av ny aggression från Tysklands sida.

5. Skapa ett varaktigt ekonomiskt, politiskt och kulturellt samarbete mellan

Europas folk, grundat på ömsesidigt förtroende och ömsesidig hjälp vid

återuppbyggandet av det näringsliv och den kultur, som tyskarna hava förstört.

Anförande av Sydafrikanska Unionens premiärminister, fältmarskalken

Smuts den 28 december 1943. (Referat och utdrag.!

Premiärminister Smuts förordade, att de förenade nationerna under ledning

av de fyra allierade stormakterna som en provisorisk åtgärd, nödvändig

för övergångsperioden närmast efter stormaktskrigets slut, skulle bilda en

union, vilken skulle bliva grundvalen för en internationell organisation för

fredens och säkerhetens bevarande. De neutrala länderna skulle kunna ansluta

sig i vederbörlig ordning, medan de på motsidan kämpande staterna

tills vidare finge vänta. Premiärministern yttrade därvid bl. a.: »Inom de förenade

nationernas vidare demokratiska organisation skulle det finnas icke

bara ett råd och en generalförsamling efter folkförbundets mönster utan dessutom

en bestämd plats anvisad de ledande stormakterna med särskilt ansvar

för fredens upprätthållande åtminstone under övergångsperioden, medan

den nya världsorganisationen bygges upp. Utan väpnad styrka, som stöde

under deras befäl, och utan enighet i ledningen kan perioden närmast efter kriget

komma att följas av samma planlösa politik som den, vilken förstörde

freden efter första världskriget. Förenta Staterna, det brittiska samväldets nationer

och Sovjetunionen äro bestämda för denna ledning och detta ansvar

för försvaret, och till dem kan fogas Kina, vilket vöre ett erkännande av

dess inneboende betydelse, dess hjältemodiga motstånd mot Japan, dess ledande

ställning i Asien.---Det har sagts, att folkförbundsakten gick för

långt i fråga om att pålägga sina medlemmar förpliktelsei-, som kunde draga

in dem i svåra och farliga förvecklingar. Detta var troligen Förenta Staternas

förnämsta invändning mot medlemskap i Nationernas förbund. Dessa kritiker

förordade en mindre betungande, mera elastisk anordning i likhet med

Kellogg-pakten, som icke skulle medföra bestämda förpliktelser för fredens

upprätthållande. En sådan kritik har fullständigt smulats sönder genom erfarenheterna

i detta krig. Emedan förbundsakten i själva verket icke var tillräckligt

vittgående och icke tillräckligt klar i fråga om förpliktelserna, då

det gällde att bevara freden, fingo till och med de, som hade sökt undslippa

Nationernas förbunds lätta men nödvändiga bördor, påtaga sig de oändligt

mycket tyngre bördorna av det mest ödeläggande kriget i historien. Kriget

har bränt in i folkens medvetande nödvändigheten av en enad värld, född ur

territoriell splittring. Detta är krigets stora lärdom, vilken intet önsketänkande

kan skymma bort. Det kräves en genomgripande diskussion av det internationella

samarbetets framtida utformning.---------

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -»

s. 11 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 1.

11

Radioanförande av norske utrikesministern Trygve Lie den 16 januari

1944. (Utdrag.)

»------------------------

Ur norsk synpunkt skulle det vara naturligt att lägga huvudvikten vid en

internationell organisation, som senare kunde utfyllas med regionala avtal.

Norges intressen skulle vara bäst betjänta med ett avtal, som omfattade länderna

vid det nordliga Atlanten, under förutsättning att det vore underordnat

en internationell organisation och ledsagat av en utbyggnad av vårt goda

förhållande till Sovjetunionen.---Utgångspunkten måste vara de för
enade

nationerna. På konferenserna i Moskva och Teheran har det skapats

en grundval, som det kan arbetas vidare på. Ett tillitsfullt samarbete mellan

’de fyra stora’ är den första förutsättningen för en varaktig fred. Om detta

icke förefinnes, skall icke ens den mest demokratiska och fullkomliga organisation

kunna förhindra, att världen blir delad i intressesfärer, som i sig

bära fröet till nya krig. I besluten i Moskva och Teheran har det fastslagits,

att det icke skall upprättas någon stormaktsdiktatur utan att stormakterna

tvärtom önska, att de små demokratiska nationerna skola taga del i framtidens

internationella organisationer som aktiva medarbetare. — — — de

förenade nationerna komma efter fientligheternas slut att hava en rad viktiga

politiska och ekonomiska gemensamhetsuppgifter att lösa. Detta måste

förberedas under kriget, och de små nationerna måste få tillfälle att aktivt

deltaga i detta arbete. Detta kommer att kräva upprättandet av internationella

organ, där alla de allierade, som liava intressen att tillvarataga, måste vara

med. Allaredan nu har det tillsatts många interallierade kommissioner, och

på konferenserna i Hot Springs och Atlantic City voro alla de förenade nationerna

representerade. Vi komma också snart att stå inför de problem, som

anmäla sig i förbindelse nied neutrala staters deltagande i det internationella

samarbetet. Genom samarbete vid lösningen av bestämda uppgifter kommer

det att läggas en grundval för upprättandet av en internationell rättsorganisation.

Denna organisation kommer åtminstone på två punkter att skilja sig

från det gamla folkförbundet. Mot bakgrunden av vad som hittills har skett,

måste vi hava rätt att utgå från att alla stormakter komma att bliva representerade

redan från början och att den nya organisationen blir i stånd att

fatta bindande beslut utan hänsyn till enstämmighet och att den får maktmedel

till att förverkliga sina beslut. Det avgörande är inte organisationens

form utan folkens vilja.

------------- -----------»

Anförande av amerikanske utrikesministern Cordell Hull den 9 april

1944. (Utdrag.)

»- - - - - - ---- - - - - - - - - - - - - - - -

I Förenta Staterna fortsätta vi arbetet på frågan örn en internationell organisation,

som skall vidmakthålla freden och förhindra aggression. En sådan

organisation måste grundas på fasta och bindande förpliktelser, enligt vilka

medlemsstaterna icke skola använda våld mot varandra eller mot någon

annan nation annat än i överensstämmelse med de träffade överenskommelserna.

Denna organisation måste upprätthålla tillräckliga stridskrafter för

att bevara freden, och den måste sörja för institutioner och tillvägagångssätt

för att sätta dessa krafter i aktion i syfte att bevara freden. Den måste

också sörja för en internationell domstol för utveckling och tillämpning av

lagen örn biläggande av internationella tvister, som falla inom lagens område,

för skapandet av ett maskineri för behandling av sådana tvister, som ännu

icke falla under lagen, samt för andra institutioner, som skola fastställa nya

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Utrikesutskottets utlåtande nr 1.

regler, vilka bliva nödvändiga i en ständigt växlande värld med dess nya

problem och nya intressen.

Anförande av amerikanske biträdande statssekreteraren Breckinridge

Long den 12 april 1944. (Referat och utdrag.)

Mr. Long framlade ett förslag i tre punkter, avsett att förhindra aggression

och krig i framtiden. Han förklarade: 1) att de stora nationerna tillsammans

med andra laglydiga nationer borde skapa en internationell organisation,

som skall upprätthålla fred och säkerhet, 2) att de stora nationerna — och

sedermera i vederbörlig ordning alla nationer — skulle utfästa sig att icke använda

våld mot varandra eller mot någon annan nation annat än på basis

av de bestämmelser, som fastslås i samband med upprättandet av den internationella

organisationen, 3) alt var och en av de stora nationerna och varje

annan nation, som skulle utses efter överenskommelse, borde åtaga sig särskilt

ansvar, då det gällde att hålla tillräckliga stridskrafter och använda dessa

enligt av den internationella organisationen bestämda principer för att

hindra eller undertrycka varje fredsbrott. »Det är tydligt», framhöll Mr. Long,

att det måste finnas en allmän organisation, där alla medlemsstater bliva

representerade på jämställd fot. Den skall tjänstgöra som nationernas världsförsamling.

Det måste också finnas en internationell domstol och ett litet organ

eller råd, som representerar de stora och små staterna och som utrustas

med tillräckliga befogenheter och maktmedel för att vidmakthålla freden.»

Anförande av utrikeskommissarien i Franska Befrielseutskottet, René Massigli,

den 12 maj 1944. (Utdrag.)

För vår del hava vi, i lika hög grad som de flesta och mer än många andra,

erfarit otillräckligheten av juridiska principer, som icke åtföljas av konkreta

garantier. Vi känna till faran av formler, vilka i verkligheten icke äro

annat än en falsk säkerhet. Man kan vara förvissad örn att Frankrike, när

den tiden kommer, är uppmärksam på faran av att förlora sin handlingsfrihet

för den tvivelaktiga vinsten av dylika formler. Men en negativ lösning

är ingen lösning.

Från vissa håll förklaras, med hänsyn till svagheten i tidigare system, att

den kommande freden för alt bliva bestående förutsätter att åt vissa makter

bevaras den ledande roll, vartill de under kriget förvärvat sig rätt genom sin

styrka och som i fredstid skulle rättfärdigas med deras ansvarighet för vidmakthållandet

av den upprättade ordningen. Hur många stater inräknar man

bland dessa, fyra, fem eller sex? Det gör detsamma. De erinringar, som jag

önskar framlägga, kunna icke anses riktade mot någon av det enkla skäl,

att jag icke betvivlar, att Frankrike, om det komme att upprättas ett direktorium,

mycket snart komme att erhålla sin plats däri.

Men är ett direktorium av några stater tänkbart under fredsförhållanden

på samma sätt som det kan vara under krig? Regeln örn enhällighet vid internationella

överläggningar har förvisso lett till alltför många tragiska misslyckanden

för att man av hänsyn till staternas juridiska jämställdhet skulle

med berått mod vägra att tillerkänna stormakterna en ledande och avgörande

roll. För att ett dylikt system skall kunna vidmakthållas, för att man

skall kunna föreställa sig en bestående och obligatorisk fullmakt till förmån

för en viss grupp av stater med en rätt att fatta avgöranden, som skulle tilllåta

denna grupp att utan medgivande från de mindre staternas sida bestämma

över dessas öden, för att stormakternas mening i världens angelägen
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 1.

13

heter skall kunna göra sig gällande till förmån för fattade beslut på ett varaktigt

sätt och i proportion till betydelsen av deras prestationer, är det nödvändigt,

att även dessa makter förklara sig villiga att underkasta sig för alla

stater gemensamma regler. Låt oss gå till grunden med saken. De mindre

staterna komma icke att underkasta sig stormakternas ledning, om de icke

konstatera, att även dessa senare tillåta, att deras nationella suveränitet underkastas

inskränkningar till förmån för staternas gemenskap och för gemensamma

ändamål.

Det är framför allt härigenom, som morgondagens värld kommer att skil ja

sig från det system, de totalitära staterna uppgjort, vilka begränsade de

mindre staternas rättigheter i samma mån som de gjorde anspråk på att än

mer förstärka stormakternas hegemoni. Det största hindret för freden är

myten om nationernas absoluta suveränitet. Låt oss icke taga miste härpå.

Örn detta hinder skulle bestå efter den fred, som är i antågande, skulle freden

vara mycket vansklig, och det skulle vara bäst att den dag, då kanonerna

tystna, omedelbart börja förbereda sig på ett tredje världskrig.

Jag vill emellertid icke stanna vid denna pessimistiska slutsats, och jag kan

för min del icke tro, att stormakterna, vilka med sådant mod åtagit sig att

för världens frälsning lämna ett tungt offer i blod och elände, icke komma

att på samma sätt acceptera de inskränkningar i deras suveränitet, vilka

komma att erkännas nödvändiga för det gemensamma bästa. Må de så göra,

och världen skall kunna vinna freden.

Gemensam deklaration av Storbritanniens, Australiska Statsförbundets,

Canadas, Nya Zeelands och Sydafrikanska

Unionens premiärministrar den 18 maj 1944. (Utdrag.)

y>---------—______________

Vi trakta icke efter några fördelar för oss själva på andras bekostnad.

Vi önska välstånd och sociala framsteg åt alla nationer och att de hjälpa

varandra till bättre och lyckligare dagar. Vi förklara, att efter kriget en

världsorganisation för fredens och säkerhetens bevarande måste skapas och

förses med nödig makt och befogenhet för att hindra aggression och våld.

------------------------»

Anförande av brittiske premiärministern Winston Churchill i underhuset

den 24 maj 1944. (Utdrag.)

»---i-----------------------

För att förhindra krig bör det finnas ett världsråd, som omfattar de stormakter,

vilka utgå som segrare ur detta krig och vilka skola vara förpliktade

att vidmakthålla vissa minimirustningar för att bevara freden. Det bör också

finnas en världsförsamling av makter — vars förhållande tilli det exekutiva

organet eller den styrande myndigheten jag icke är i stånd alt definiera — för

att vidmakthålla freden.-------------------- —_____

Det måste bliva ett slut på all rovlysten exploatering och alla nationalistiska

strävanden. Vi måste beväpna vår världsorganisation och försäkra oss örn

att den inom de gränser, som den får sig anvisad, har en överväldigande

militär kraft.

*------------------------»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.