Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen med begäran att förslag snarast måtte föreläggas riksdagen till sådan ändring av lagen den 8 april 1927 örn dödande av förkommen handling, att ett livförsäkringsbrev lydande å belopp icke överstigande 10 000 kr. må kunna dödas genom ett förfarande analogt med det som redan nu är tillämpligt beträffande bankmotbok med tillgodohavande icke överstigande 5 000 kr.

1945-06-05 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1945:49, Skrivelse till Konungen med begäran att förslag snarast måtte föreläggas riksdagen till sådan ändring av lagen den 8 april 1927 örn dödande av förkommen handling, att ett livförsäkringsbrev lydande å belopp icke överstigande 10 000 kr. må kunna dödas genom ett förfarande analogt med det som redan nu är tillämpligt beträffande bankmotbok med tillgodohavande icke överstigande 5 000 kr.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr i9.

lii

Nr 49.

Ankom till riksdagens kansli den 5 juni 1945 kl. 6 eili.

Utlåtande i anledning au väckt motion angående förenklat förfarande

vid dödande av förkominet livförsäkringsbrev.

1 en inom lörsta kammaren väck!, till lagutskott hänvisad motion, nr 189,

vilken behandlats av första lagutskottet, har herr Englund hemställt, att riksdagen

ville besluta att avlåta en skrivelse till Konungen med begäran att förslag

snarast måtte föreläggas riksdagen till sådan ändring av lagen den 8 april 1927

örn dödande av förkommen handling, att ett livförsäkringsbrev lydande å

belopp icke överstigande 10 000 kr. må kunna dödas genom ett förfarande

analogt med det som redan nu är tillämpligt beträffande bankmotbok med tillgodohavande

icke överstigande 5 000 kr.

I fråga örn de skäl som legat till grund för motionärens hemställan får

utskottet, i den män redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till

motionen.

Enligt 1 § lagen o lii dödande av f ö r k o lii lii en handling de n

8 april 1 9 2 7 må nied vissa undantag handling, vars företeende utgör

villkor för rätt att kräva betalning eller påkalla fullgörande av annan förpliktelse,

dödas på begäran av deli sorn förlorat handlingen, såframt det kan antagas

att handlingen förstörts eller eljest förkommit. I 2—5 §§ meddelas bestämmelser

örn behörig domstol för ansökan örn dödning, örn formen för

ansökningen, örn underrättelser till vissa sakägare samt örn föreläggande för

sökanden att förebringa utredning.

Visar sökanden sannolika skäl, alt handlingen förstörts eller eljest förkommit

för honom, skall rätten enligt 6 8 förelägga honom att å viss rättegångsdag

fullfölja ansökningen, varjämte rätten utfärdar offentlig stämning som

anslås å rättens dörr och genom sökandens försorg införes i allmänna tidningarna

ävensom, där rätten finner lämpligt, i tidning inom orten. Införandet

i allmänna tidningarna skall äga rum i första numret för januari, april, juli

eller oktober månad, enligt vad rätten bestämmer. Vid utsättande av dag för

ansökningens fullföljande skall iakttagas, att minst ett och högst två år komma

att förflyta mellan dagen för införandet och den dag som utsättes för

ärendets fullföljande. 17 8 stadgas bl. a., alt ansökan, som ej fullföljes å

utsatt dag, skall vara förfallen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första lagutskottets utlåtande nr 4,9.

Innan fullföljd ansökning företages till avgörande, skall rätten enligt 8 §

förelägga sökanden att förebringa utredning, huruvida efter den offentliga

stämningens utfärdande inträffat omständighet som kan tjäna till upplysning

i saken, såsom att ränta eller vinstutdelning uppburits eller krav eller påminnelse

på grund av handlingen skett hos gäldenären. Finner rätten någon omständighet

ej ha förekommit som utvisar att handlingen finnes i behåll eller

ger skälig anledning till antagande att så är fallet, skall handlingen dödas

genom beslut av rätten. Dödas handlingen, må enligt 9 § den omständigheten

att den ej kan företes icke utgöra hinder för sökanden att göra gällande den

rätt som kunnat grundas på handlingen. Den, sorn är förpliktad att fullgöra

vad i handlingen blivit utfäst, har att utfärda ny handling som svarar mot

den dödade.

I dansk och n o r s k rätt liro särskilda bestämmelser meddelade för

dödande av förkommet livförsäkringsbrev. Domstols medverkan kräves icke,

utan kan försäkringsanstaltens styrelse efterlysa den eventnelle innehavaren

av försäkringsbrevet och, därest ingen anmäler sig inom viss tid, utfärda nytt

försäkringsbrev.

I motionen lämnas inledningsvis en redogörelse för det i 1927 års lag reglerade

dödningsförfarandet, vilket motionären anser vara omständligt och

kostsamt.

Därefter anför motionären bland annat följande.

Kostnaden för protokoll och kungörelse i ett dylikt ärende avseende förkommet

livförsäkringsbrev brukar numera uppgå till ca ät) kr. Häri har då

alltså icke inberäknats något arvode för ansökningshandlingarnas uppsättande

eller ärendets ombestyrande, då de flesta livförsäkringsanstalter bruka tillhandagå

sina försäkringstagare därmed utan avgift. Dödningskostnaden måste

emellertid särskilt för mindre bemedlade försäkringstagare framstå såsom

oskäligt betungande. På grund härav blir också följden i många fall, att försäkringen

får förfalla, då försäkringsbrevet förkommit. För att förhindra

dylika verkningar ha åtskilliga försäkringsanstalter sett sig nödsakade att, då

det gäller försäkringar å mindre belopp, åtminstone i viss utsträckning icke

påkalla tillämpning av det lagliga dödningsförfarandet. Man har härvid sökt

begränsa riskerna på olika sätt t. ex. genom att avfordra försäkringstagaren en

förbindelse att svara för den skada som kan uppkomma, därigenom att det

förkomna brevet ersättes utan att först i laga ordning ha dödats eller genom

att i det nya försäkringsbrevet göra vissa inskränkningar beträffande försäkringsgivarens

förpliktelser. Tydligt är dock att genom dylika undantag från

de lagliga dödningsbestäinmelserna ett osäkerhetstillstånd uppkommer, som

medför avsevärda olägenheter och risker för försäkringsanstalterna.---

Genom lag den 27 mars 1936 har i lagen örn dödande av förkommen handling

ett enklare dödningsförfarande införts beträffande sådan motbok hos annan

bank än postsparbanken, enligt vilken insättarens tillgodohavande icke överstiger

femtusen kronor. Förfarandet innebär, alt dylik motbok, som hos banken

anmälts förkommen, av bankstyrelsen kan efterlysas genom kungörelse en

gång i allmänna tidningarna och tidning i orten. Har motboken icke inom sex

månader från sista kungörandet kommit till rätta och förekommer ej skälig

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr ll).

Ki

anledning till tvivel örn riktigheten av insättarens uppgifter, är denne berättigad

att utfå sitt tillgodohavande oell äger, efter det medlen sålunda utbetalats,

motboken ej gällande kraft.

Ett liknande förfarande borde kunna tillämpas då det gäller livförsäkringsbrev

lydande å mindre belopp. Lagberedningens uttalande i motiven till ovan

berörda lag den 27 mars 1936, att det lagstadgade dödningsförf aran det vore

alltför omständligt oell kostsamt, då det gällde bankmotböcker å mindre belopp,

samt att bankinrättningarnas organisation finge anses erbjuda erforderlig

trygghet för att en prövning av dessas styrelser skulle kunna ersätta förfarandet

inför domstol, torde jämväl äga giltighet då det gäller livförsäkringsbrev å

mindre belopp oell livförsäkringsanstalternas organisation. —• •—- —

När det gäller att avgöra, för vilka livförsäkringsbrev ett förenklat dödningsförfarande

bör göras tillämpligt, måste nian observera att ett livförsäkringslnevs

värde icke är detsamma som försäkringsbeloppet utan oftast ett betydligt

lägre belopp (återköpsvärdet). Att göra en gränsdragning nied hänsyn till försäkringsbrevens

verkliga värde torde stöta på stora praktiska svårigheter, varför

det förefaller enklare att i stället låta försäkringsbeloppets storlek vara

avgörande. Gränsen bör emellertid med hänsyn till vad som sagts örn försäkringsbrevens

verkliga värde kunna sättas högre än vad som skett beträffande

bankinotbok eller förslagsvis till belopp icke överstigande 10 000 kr.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver begärt yttrande

över motionen från försäkringsinspektionen. Därjämte har utskottet

berett Svenska livförsäkringsbolags förening tillfälle att yttra sig över motionen.

Försäkringsinspektionen har i sitt yttrande åberopat ett av inspektionen den

22 december 1939 till Konungen avgivet yttrande. Sistnämnda yttrande jämte

det från Svenska livförsäkringsbolags förening inkomna yttrandet lia såsom

bilagor (Bil. A oell B) fogats vid utskottets utlåtande.

Genom 1927 års lag örn försäkringsavtal erliöll livförsäkringsbrev karaktär riskoiici.

av s. k. presentationspapper, d. v. s. brevets företeende gjordes till villkor för

rätt att påkalla utbetalning av försäkringsbeloppet. Bestämmelsen härom är

intagen i 114 § nämnda lag. Som ett komplement till denna bestämmelse tillkom

samtidigt lagen örn dödande av förkommen handling, vilken lag emellertid

även avser andra handlingar än livförsäkringsbrev. Som av den här ovan

lämnade redogörelsen framgår, kräves som regel domstols medverkan vid

dödande av förkommen handling. Ansökan örn dödande göres hos rätten. Det

åligger rätten att utsätta viss dag för ansökningens fullföljande samt att utfärda

och anslå offentlig stämning i ärendet. Denna stämning skall införas i

allmänna tidningarna. Vid utsättande av dag för ärendets fullföljande skall

iakttagas, att minst eli och högst två år komma att förflyta mellan dagen för

stämningens införande i allmänna tidningarna och 1''ullföljdsdagen. Från detta

i lagen örn dödande av förkommen handling reglerade allmänna dödningsförfarandc

gjordes i samband med 1936 års skuldebrevslagstiftning eli undantag i

fråga örn vissa bankmotböcker. Genom nämnda lagstiftning crhöllo bankmotböcker

karaktär av presentationspapper. Då lagen örn dödande av förkommen

handling skulle göras tillämplig å dylika mothöeker fann man det emellertid

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Första lagutskottets utlåtande nr UD.

uppenbart, att del lagstadgade dödningsförfarandet å ena sidan vore kringgärdat

med större garantier än sorn erfordrades för dödande av motböcker

rörande smärre banktillgodohavanden och å andra sidan, genom den härav

föranledda omständigheten och kostsamheten, i många fall vore alltför svårtillgängligt

för ägare av förkommen motbok. Då man därjämte ansåg bankernas

organisation erbjuda erforderlig trygghet för att en prövning av dessas

styrelser skulle kunna ersätta förfarandet inför domstol, infördes i 12 § lagen

örn dödande av förkominen handling regler örn ett förenklat dödningsförfarande

beträffande bankinotböcker nied mindre tillgodohavanden. Enligt denna paragraf

må förkommen motbok rörande tillgodohavande hos annan bank än postsparbanken

på insättarens begäran efterlysas genom bankstyrelsens försorg,

då tillgodohavandet icke överstiger femtusen kronor. Efterlysningen skall av

styrelsen verkställas genom kungörelse en gång i allmänna tidningarna och en

gång i tidning inom orten. Har boken icke inom sex månader från sista kungörandet

tillrättakommit, och förekommer ej skälig anledning till tvivel örn

riktigheten av insättarens uppgifter, blir lian berättigad att utbekomma sitt

tillgodohavande.

I motionen liksom i de med anledning av denna avgivna yttrandena framhålles,

att det allmänna dödningsförfarandet är alltför omständligt och kostsamt

beträffande förkomna livförsäkringsbrev å mindre belopp. Motionären

finner de skäl som anförts till stöd för ett förenklat dödningsförfarande beträffande

vissa bankinotböcker jämväl äga giltighet då det gäller livförsäkringsbrev

å mindre belopp. Med anledning härav föreslår motionären, att ett förfarande

analogt med det som gäller för vissa bankinotböcker införes beträffande

livförsäkringsbrev lydande å belopp icke överstigande tiotusen kronor.

Utskottet, som ansluter sig till motionärens uppfattning örn önskvärdheten

av att en ändring i förevarande hänseende kommer till stånd, tillstyrker att

frågan göres till föremål för utredning. Enligt utskottets mening synes också

ett dödningsförfarande kunna utformas i nära överensstämmelse med det i

12 § lagen om dödande av förkommen handling reglerade förfarandet. Vederbörande

livförsäkringsanstalts styrelse synes i förevarande fall kunna anförtros

samma befogenheter som enligt paragrafen tillkommer bankstyrelse. I detta

sammanhang må även erinras om att enligt dansk och norsk rätt dödande av

förkommet livförsäkringsbrev sker genom anstaltens försorg. I likhet med

motionären anser utskottet ett förenklat dödningsförfarande böra inskränkas

till förkomna livförsäkringsbrev lydande å mindre belopp, men finner sig i

nuvarande läge icke böra föreslå någon gränsdragning i detta hänseende. Ej

heller finner sig utskottet böra taga ställning till de särskilda spörsmål som

kunna föranledas därav att en av en person tagen större försäkring är uppdelad

å flera försäkringsbrev å mindre belopp. Dessa frågor synas böra upptagas till

prövning i samband med den ifrågasatta utredningen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 49.

17

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion, I: 189, ville

i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla örn utredning angående

ett förenklat förfarande vid dödande av förkommet livförsäkringsbrev

lydande å mindre belopp, samt om framläggande för

riksdagen av det förslag, som av denna utredning kan föranledas.

Stockholm den 5 juni 1945.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Schlyter, Gärde, Wagnsson*, Karl Emil

Johanson, Westman, Karl Johan Olsson, Ahlkvist och Siljeström;

från andra kammaren: herrar Olsson i Mellerud, Björling och Berg, fru

Gustafson samt herrar Landgren, Lindahl, Sveningsson* och Pettersson i Ersbacken*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bilaga A.

Till Konungen.

Genom remiss den 20 juni 1939 har Kungl. Maj:t anbefallt försäkringsinspektionen

att avgiva yttrande över en från försäkringsjuridiska föreningen

inkommen skrivelse angående ändring i lagen den 8 april 1927 om dödande av

förkommen handling.

Till åtlydnad härav får försäkringsinspektionen, med överlämnande av ett

från svenska livförsäkringsbolags förening infordrat yttrande, anföra följande.

Redan under år 1932 var ifrågavarande spörsmål föremål för utredning, i

det att vissa kommitterade efter uppdrag av dåvarande svenska livförsäkringsbolags

direktörsförening den 20 oktober 1932 till föreningen avgåvo förslag

om tillvägagångssättet beträffande förkomna livförsäkringsbrev. I nämnda

förslag framhöllo de kommitterade, att tillämpning av det lagenliga förfaringssättet

beträffande dödande av förkomna försäkringsbrev i praktiken visat sig

medföra stort missnöje hos de försäkrade och att det med fog kunde sägas, att

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 9 sami. 1 avd. Nr 48—49.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Första lagutskottets utlåtande nr 49.

bestämmelserna i lagen den 8 april 1927 örn dödande av förkommen handling

innebure ett dyrbart och omständligt samt dessutom med avseende på utgången

vanskligt förfarande. Nämnda lag fordrade nämligen, att det skulle hava visats

sannolika skäl att handling för vederbörande förstörts eller eljest förkommit

för att domstol skulle medgiva dödande. Beträffande fordringen på sannolika

skäl vore situationen mången gång den, att det över huvud taget icke kunde

klargöras, hur handlingen förkommit; det kunde endast konstateras, att försäkringsbrevet

vore förkommet. Försäkringsbolagen hade därför försökt finna

utvägar till sakens ordnande utan iakttagande av lagbestämmelserna.

Såsom närmare framgår av ifrågavarande förslag övervägde de kommitterade,

huruvida man beträffande försäkringsbrev, som äro bärare av rätten till

försäkringen, skulle kunna, med bortseende från lagens bestämmelser, utan

påtaglig risk utfärda nytt försäkringsbrev i stället för ett förkommet. De kommitterade

funno emellertid, att någon säker metod härutinnan icke erbjöde sig,

och föreslogo på grund härav lagändring såsom enda medlet att komma till

rätta med svårigheterna i förevarande avseende. Under hänvisning till att det

i Norge och Danmark beträffande dödande av livförsäkringsbrev blott tillämpades

ett enkelt kungörelseförfarande förklarade de kommitterade, att, därest

ett dylikt förfarande kunde genom lagbestämmelse tillåtas även hos oss, detta

enligt de kommitterades mening skulle innebära den bästa lösningen av frågan.

På grund av de kommitterades utredning avlät direktörsföreningen en skrivelse

till Konungen, vilken skrivelse emellertid förklarades icke föranleda någon

Kungl. Maj:ts åtgärd.

Sedan förevarande fråga på nytt upptagits av styrelsen för försäkringsjuridiska

föreningen, uppdrog nämnda styrelse den 27 november 1937 åt två kommitterade

att ytterligare utreda frågan om åstadkommande av förändrade föreskrifter

i avseende å förfarandet vid dödande av förkomna försäkringsbrev och

att till styrelsen inkomma med de förslag, som härav kunde föranledas.

Under hänvisning till den tidigare utredningen i ämnet hava de kommitterade,

såsom närmare framgår av skrivelsen den 2 juni 1938 till försäkringsjuridiska

föreningens styrelse, förklarat, att förevarande fråga numera kunde

anses hava kommit i ett bättre läge, i det att i fråga örn bankmotbok företagits

en ändring i lagen örn dödande av förkommen handling, innebärande ett förenklat

förfarande beträffande dödande av sådan motbok. De kommitterade

framhålla vidare följande. Förenklingen av förfarandet hade minst lika stor

betydelse, när det gällde livförsäkringsbrev som när fråga vöre örn bankmotbok.

Det vore givet, att med hänsyn till den långa tid, under vilken livförsäkringar

i allmänhet löpte, och på grund av de svårigheter att på betryggande

sätt förvara försäkringsbrevet, med vilka man i stor utsträckning måste räkna,

antalet bortkomna försäkringsbrev kunde förutsättas bliva högst betydligt. Då

dessutom försäkringsbreven genomsnittligt lyda å jämförelsevis små belopp,

måste det anses obilligt, att ett effektivt dödande av ett förkommet försäkringsbrev

skulle vara förenat med så dryga kostnader som enligt nuvarande lagstiftning

vore fallet. Det förenklade förfarandet måste även kunna tillämpas

under löpande försäkringstid, alltså ej endast i samband med att försäkringens

värde uttoges och rätten på grund av försäkringsbrevet upphörde. Ett förenklat

förfarande borde icke behöva möta betänkligheter med hänsyn till en eventuell

annan ägares eller en panthavares rätt. En sådan rättsinnehavare hade alltid

möjlighet att genom anmälan till försäkringsbolaget trygga sin rätt. Under

hänvisning till den gjorda utredningen hava de kommitterade föreslagit framställning

till Konungen om ändring i ovanberörda lag.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr U9.

19

Försäkringsinspektionen har i ärendet infordrat yttrande från svenska livförsäkringsbolags

förening, som tillstyrkt sådan ändring i lagen om dödande

av förkommen handling, att förkomna livförsäkringsbrev å belopp, icke

överstigande 15 000 kronor, kunna dödas enligt ett förfarande, som överensstämmer

med vad som numera gäller beträffande förkommen bankmotbok

å högst 5 000 kronor.

Försäkringsinspektionen får för egen del anföra följande.

Det är otvivelaktigt behövligt, att en ändring i lagen den 8 april 1927 om

dödande av förkommen handling kommer till stånd uti här ifrågavarande avseende.

Såsom framgår av den redogörelse, som härovan lämnats, har förevarande

fråga under senare år fått alltmera ökad aktualitet. Inspektionen vill

därför i princip tillstyrka den föreslagna ändringen. De efter mönster av stadgandena

om dödande av bankmotbok ifrågasatta bestämmelserna finner inspektionen

i huvud ägnade att avlägsna de svårigheter, som kunna uppstå för såväl

försäkringsgivare som försäkringstagare i samband med att livförsäkringsbrev

beträffande kapitalförsäkring förkommit.

Vid dödande av livförsäkringsbrev har man emellertid på grund av särskilda,

med försäkring sammanhängande förhållanden att taga hänsyn till vissa spörsmål,

som däremot ej kräva beaktande vid dödande av bankmotbok.

Svenska livförsäkringsbolags förening har utgått från att ifrågavarande förenklade

förfarande skulle tillämpas å förkomna livförsäkringsbrev, lydande å

en försäkringssumma icke överstigande 15 000 kronor. Enligt försäkringsinspektionens

mening torde det icke vara tillfyllest att angiva maximeringen av

försäkringsbeloppet på dylikt sätt. Förhållandet är nämligen ofta — framför

allt beträffande de s. k. stora försäkringarna -— att försäkringen uppdelats på

flera försäkringsbrev. Om en försäkring å 60 000 kronor är uppdelad å fyra

försäkringsbrev, vartdera å 15 000 kronor, synes ifrågavarande förenklade förfarande

icke böra vara tillämpligt å vart och ett av försäkringsbreven. Detsamma

bör givetvis gälla för det fall, att flera sådana försäkringsbrev, som vid

olika tillfällen utfärdats, samtidigt förkommit. Förutsatte man, att nämnda

förfarande kunde tillämpas med avseende på varje särskilt försäkringsbrev,

innebure detta, att grunden till den föreslagna bestämmelsen örn försäkringsbeloppets

maximering i förevarande avseende helt bortfölle. Till undvikande

härav torde böra stadgas, att det förenklade förfarandet endast må tillämpas

med avseende på förkomna livförsäkringsbrev å sammanlagt högst 15 000

kronor. Därest kapitalförsäkring är av det slag, att enligt försäkringsbrevet

utbetalning sker i delposter, bör det avgörande för tillämpning av det förenklade

förfarandet beträffande ett förkommet försäkringsbrev av sådant slag

vara, huruvida det sammanlagda beloppet av posterna överstiger 15 000 kronor.

För det fall att två eller flera försäkringsbrev förkommit samtidigt torde jämväl

beaktas, att, därest försäkringsbrevens sammanlagda försäkringssumma

överstiger 15 000 kronor, det förenklade förfarandet icke kan bliva tillämpligt

blott därigenom, att en successiv begäran örn dödande av försäkringsbreven

äger rum. I samtliga här antydda fall avses försäkringsbrev, som utfärdats av

ett och samma bolag.

Dödande av bankmotbok torde regelmässigt vara förenat med utbetalning

av det å motboken innestående beloppet. Dödande av livförsäkringsbrev torde

däremot lika ofta behöva tillgripas under den lid, försäkringen löper, som i

samband med försäkringsbeloppets uttagande. Med hänsyn härtill finner försäkringsinspektionen

det nödvändigt, alt bestämmelserna i ämnet uttryckligen

utsäga, att det förenklade förfarandet skall kunna tillämpas jämväl för utfå
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Första lagutskottets utlåtande nr U9.

ende av nytt försäkringsbrev och således ej blott för att möjliggöra utbetalning

av försäkringsbeloppet.

Det är givet, att det förenklade förfarandet även skall kunna tillämpas med

avseende på livförsäkringsbrev, utfärdade av utländska försäkringsanstalter,

vilka erhållit tillstånd att driva försäkringsrörelse här i riket i enlighet med

lag härom av den 24 juli 1903. I sådant fall har försäkringstagaren att påkalla

försäkringsbrevets efterlysning genom försorg av den utländska anstaltens

generalagent. —----— -—

I handläggningen av detta ärende hava deltagit — förutom undertecknade

— ledamöterna Hasselrot och Lindeberg samt byråchefen Prawitz.

Stockholm den 22 december 1939.

Underdånigst

O. A. ÅKESSON.

Ragnar Wollert.

Till Första lagutskottet.

Bilaga B.

Genom remiss den 12 februari 1945 har Svenska livförsäkringsbolags förening

beretts tillfälle att före den 11 innevarande mars avgiva yttrande över

en inom riksdagens första kammare av herr Englund väckt motion angående

förenklat förfarande vid dödande av förkommet livförsäkringsbrev. Med anledning

härav får föreningen anföra följande.

Såsom omnämnes i motionen gjorde föreningen redan år 1932, vid vilken

tidpunkt föreningen benämndes Svenska livförsäkringsbolags direktörsförening,

framställning till Konungen örn sådan ändring av dödningslagen, att ett

billigare och enklare förfarande åstadkoms i fråga om dödning av förkommet

livförsäkringsbrev, åtminstone brev av mindre värde. Föreningen föreslog ett

dödningsförfarande motsvarande det som tillämpades i Danmark och Norge,

där domstolsförfarandet ersatts av en prövning av vederbörande försäkringsbolag

och visst kungörelseförfarande. Framställningen föranledde emellertid

icke någon Kungl. Majrts åtgärd.

Den 7 oktober 1938 gjorde jämväl Försäkringsjuridiska föreningen en framställning

i ärendet. Framställningen, som ingavs till Statsrådet och Chefen för

kungl, justitiedepartementet, remitterades för yttrande till Kungl, försäkringsinspektionen,

vilken myndighet i sin tur beredde livbolagsföreningen tillfälle

att yttra sig. I sitt den 26 oktober 1939 avgivna yttrande anförde livbolagsföreningen

i hithörande delar följande:

»Genom lag den 27 mars 1936 har vidtagits sådan ändring i mortifikationslagen,

att ett enklare dödningsförfarande införts beträffande sådan motbok

rörande tillgodohavande hos annan bank än postsparbanken, enligt vilken insättarens

tillgodohavande icke överstiger fem tusen kronor. Lagberedningen

angav såsom motiv till lagändringen, att det lagstadgade dödningsförfarandet

vore alltför omständligt och kostsamt, då det gällde bankmotböcker å mindre

belopp, samt att bankinrättningarnas organisation finge anses erbjuda erfor
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr &9.

21

derlig trygghet för att en prövning av dessas styrelser skulle kunna ersätta

förfarandet inför domstol.

Införandet av det sålunda förenklade dödningsförfarandet beträffande bankmotböcker

å lägre belopp synes giva befogad anledning att ånyo upptaga frågan

om ett enklare dödningsförfarande beträffande livförsäkringsbrev. De motiv,

som åberopats för ett enklare förfarande beträffande bankmotböcker, hava

samma giltighet ifråga om livförsäkringsbrev.

För det enklare förfarandets tillämpning å bankmotböcker har föreskrivits,

att behållningen å dessa ej finge överstiga fem tusen kronor. Örn man beträffande

livförsäkringsbrev vill göra en begränsning, som motsvarar det för bankmotböcker

bestämda värdet, kan behållningen å bankmotbok icke jämställas

med det belopp, varå försäkringsbrev lyder. Flertalet livförsäkringsbrev hava

nämligen ett återköpsvärde, som ligger under halva försäkringsbeloppet och i

genomsnitt närmar sig en tredjedel av nämnda belopp. I jämförelse med den

för bankmotböcker fastställda gränsen örn fem tusen kronor torde därför det

försäkringsbelopp, som bör utgöra gränsen för det enklare dödningsförfarandet

beträffande livförsäkringsbrev, lämpligen kunna fastställas till femton tusen

kronor och synes i varje fall icke böra sättas till lägre belopp än till tio tusen

kronor.

På grund av vad sålunda anförts får föreningen tillstyrka sådan ändring i

lagen den 8 april 1927 om dödande av förkommen handling, att förkomna

livförsäkringsbrev å belopp icke överstigande femton tusen kronor kunna dödas

enligt ett förfarande, som överensstämmer med vad som numera gäller beträffande

förkomna bankmotböcker å belopp örn högst fem tusen kronor.»

Föreningen hyser alltjämt samma uppfattning, som kommit till uttryck i

här ovan återgivna yttrande rörande Försäkringsjuridiska föreningens framställning.

Föreningen får därför tillstyrka motionen med den ändringen, att

det föreslagna enklare dödningsförfarandet blir tillämpligt i fråga om livförsäkringsbrev

å ett maximibelopp örn 15 000 kronor i stället för det av motionärerna

föreslagna högsta beloppet 10 000 kronor. Enligt föreningens mening,

grundad på långvarig erfarenhet, är det en angelägenhet av stor vikt, att ändringen

genomföres snarast möjligt.

Stockholm den 9 mars 1945.

För Svenska livförsäkringsbolags förening:

Harry Molén.

F. LUNDBERG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:531 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner omgående utredning om centralisering och rationalisering av försäkringsverksamheten m. m. s. 15 i texten