Skrivelse till Konungen med begäran att förslag snarast måtte föreläggas riksdagen till sådan ändring av lagen den 8 april 1927 örn dödande av förkommen handling, att ett livförsäkringsbrev lydande å belopp icke överstigande 10 000 kr. må kunna dödas genom ett förfarande analogt med det som redan nu är tillämpligt beträffande bankmotbok med tillgodohavande icke överstigande 5 000 kr.
1945-06-05 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1945:49, Skrivelse till Konungen med begäran att förslag snarast måtte föreläggas riksdagen till sådan ändring av lagen den 8 april 1927 örn dödande av förkommen handling, att ett livförsäkringsbrev lydande å belopp icke överstigande 10 000 kr. må kunna dödas genom ett förfarande analogt med det som redan nu är tillämpligt beträffande bankmotbok med tillgodohavande icke överstigande 5 000 kr.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första lagutskottets utlåtande nr i9.
lii
Nr 49.
Ankom till riksdagens kansli den 5 juni 1945 kl. 6 eili.
Utlåtande i anledning au väckt motion angående förenklat förfarande
vid dödande av förkominet livförsäkringsbrev.
1 en inom lörsta kammaren väck!, till lagutskott hänvisad motion, nr 189,
vilken behandlats av första lagutskottet, har herr Englund hemställt, att riksdagen
ville besluta att avlåta en skrivelse till Konungen med begäran att förslag
snarast måtte föreläggas riksdagen till sådan ändring av lagen den 8 april 1927
örn dödande av förkommen handling, att ett livförsäkringsbrev lydande å
belopp icke överstigande 10 000 kr. må kunna dödas genom ett förfarande
analogt med det som redan nu är tillämpligt beträffande bankmotbok med tillgodohavande
icke överstigande 5 000 kr.
I fråga örn de skäl som legat till grund för motionärens hemställan får
utskottet, i den män redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till
motionen.
Enligt 1 § lagen o lii dödande av f ö r k o lii lii en handling de n
8 april 1 9 2 7 må nied vissa undantag handling, vars företeende utgör
villkor för rätt att kräva betalning eller påkalla fullgörande av annan förpliktelse,
dödas på begäran av deli sorn förlorat handlingen, såframt det kan antagas
att handlingen förstörts eller eljest förkommit. I 2—5 §§ meddelas bestämmelser
örn behörig domstol för ansökan örn dödning, örn formen för
ansökningen, örn underrättelser till vissa sakägare samt örn föreläggande för
sökanden att förebringa utredning.
Visar sökanden sannolika skäl, alt handlingen förstörts eller eljest förkommit
för honom, skall rätten enligt 6 8 förelägga honom att å viss rättegångsdag
fullfölja ansökningen, varjämte rätten utfärdar offentlig stämning som
anslås å rättens dörr och genom sökandens försorg införes i allmänna tidningarna
ävensom, där rätten finner lämpligt, i tidning inom orten. Införandet
i allmänna tidningarna skall äga rum i första numret för januari, april, juli
eller oktober månad, enligt vad rätten bestämmer. Vid utsättande av dag för
ansökningens fullföljande skall iakttagas, att minst ett och högst två år komma
att förflyta mellan dagen för införandet och den dag som utsättes för
ärendets fullföljande. 17 8 stadgas bl. a., alt ansökan, som ej fullföljes å
utsatt dag, skall vara förfallen.
14
Första lagutskottets utlåtande nr 4,9.
Innan fullföljd ansökning företages till avgörande, skall rätten enligt 8 §
förelägga sökanden att förebringa utredning, huruvida efter den offentliga
stämningens utfärdande inträffat omständighet som kan tjäna till upplysning
i saken, såsom att ränta eller vinstutdelning uppburits eller krav eller påminnelse
på grund av handlingen skett hos gäldenären. Finner rätten någon omständighet
ej ha förekommit som utvisar att handlingen finnes i behåll eller
ger skälig anledning till antagande att så är fallet, skall handlingen dödas
genom beslut av rätten. Dödas handlingen, må enligt 9 § den omständigheten
att den ej kan företes icke utgöra hinder för sökanden att göra gällande den
rätt som kunnat grundas på handlingen. Den, sorn är förpliktad att fullgöra
vad i handlingen blivit utfäst, har att utfärda ny handling som svarar mot
den dödade.
I dansk och n o r s k rätt liro särskilda bestämmelser meddelade för
dödande av förkommet livförsäkringsbrev. Domstols medverkan kräves icke,
utan kan försäkringsanstaltens styrelse efterlysa den eventnelle innehavaren
av försäkringsbrevet och, därest ingen anmäler sig inom viss tid, utfärda nytt
försäkringsbrev.
I motionen lämnas inledningsvis en redogörelse för det i 1927 års lag reglerade
dödningsförfarandet, vilket motionären anser vara omständligt och
kostsamt.
Därefter anför motionären bland annat följande.
Kostnaden för protokoll och kungörelse i ett dylikt ärende avseende förkommet
livförsäkringsbrev brukar numera uppgå till ca ät) kr. Häri har då
alltså icke inberäknats något arvode för ansökningshandlingarnas uppsättande
eller ärendets ombestyrande, då de flesta livförsäkringsanstalter bruka tillhandagå
sina försäkringstagare därmed utan avgift. Dödningskostnaden måste
emellertid särskilt för mindre bemedlade försäkringstagare framstå såsom
oskäligt betungande. På grund härav blir också följden i många fall, att försäkringen
får förfalla, då försäkringsbrevet förkommit. För att förhindra
dylika verkningar ha åtskilliga försäkringsanstalter sett sig nödsakade att, då
det gäller försäkringar å mindre belopp, åtminstone i viss utsträckning icke
påkalla tillämpning av det lagliga dödningsförfarandet. Man har härvid sökt
begränsa riskerna på olika sätt t. ex. genom att avfordra försäkringstagaren en
förbindelse att svara för den skada som kan uppkomma, därigenom att det
förkomna brevet ersättes utan att först i laga ordning ha dödats eller genom
att i det nya försäkringsbrevet göra vissa inskränkningar beträffande försäkringsgivarens
förpliktelser. Tydligt är dock att genom dylika undantag från
de lagliga dödningsbestäinmelserna ett osäkerhetstillstånd uppkommer, som
medför avsevärda olägenheter och risker för försäkringsanstalterna.---
Genom lag den 27 mars 1936 har i lagen örn dödande av förkommen handling
ett enklare dödningsförfarande införts beträffande sådan motbok hos annan
bank än postsparbanken, enligt vilken insättarens tillgodohavande icke överstiger
femtusen kronor. Förfarandet innebär, alt dylik motbok, som hos banken
anmälts förkommen, av bankstyrelsen kan efterlysas genom kungörelse en
gång i allmänna tidningarna och tidning i orten. Har motboken icke inom sex
månader från sista kungörandet kommit till rätta och förekommer ej skälig
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första lagutskottets utlåtande nr ll).
Ki
anledning till tvivel örn riktigheten av insättarens uppgifter, är denne berättigad
att utfå sitt tillgodohavande oell äger, efter det medlen sålunda utbetalats,
motboken ej gällande kraft.
Ett liknande förfarande borde kunna tillämpas då det gäller livförsäkringsbrev
lydande å mindre belopp. Lagberedningens uttalande i motiven till ovan
berörda lag den 27 mars 1936, att det lagstadgade dödningsförf aran det vore
alltför omständligt oell kostsamt, då det gällde bankmotböcker å mindre belopp,
samt att bankinrättningarnas organisation finge anses erbjuda erforderlig
trygghet för att en prövning av dessas styrelser skulle kunna ersätta förfarandet
inför domstol, torde jämväl äga giltighet då det gäller livförsäkringsbrev å
mindre belopp oell livförsäkringsanstalternas organisation. —• •—- —
När det gäller att avgöra, för vilka livförsäkringsbrev ett förenklat dödningsförfarande
bör göras tillämpligt, måste nian observera att ett livförsäkringslnevs
värde icke är detsamma som försäkringsbeloppet utan oftast ett betydligt
lägre belopp (återköpsvärdet). Att göra en gränsdragning nied hänsyn till försäkringsbrevens
verkliga värde torde stöta på stora praktiska svårigheter, varför
det förefaller enklare att i stället låta försäkringsbeloppets storlek vara
avgörande. Gränsen bör emellertid med hänsyn till vad som sagts örn försäkringsbrevens
verkliga värde kunna sättas högre än vad som skett beträffande
bankinotbok eller förslagsvis till belopp icke överstigande 10 000 kr.
Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver begärt yttrande
över motionen från försäkringsinspektionen. Därjämte har utskottet
berett Svenska livförsäkringsbolags förening tillfälle att yttra sig över motionen.
Försäkringsinspektionen har i sitt yttrande åberopat ett av inspektionen den
22 december 1939 till Konungen avgivet yttrande. Sistnämnda yttrande jämte
det från Svenska livförsäkringsbolags förening inkomna yttrandet lia såsom
bilagor (Bil. A oell B) fogats vid utskottets utlåtande.
Genom 1927 års lag örn försäkringsavtal erliöll livförsäkringsbrev karaktär riskoiici.
av s. k. presentationspapper, d. v. s. brevets företeende gjordes till villkor för
rätt att påkalla utbetalning av försäkringsbeloppet. Bestämmelsen härom är
intagen i 114 § nämnda lag. Som ett komplement till denna bestämmelse tillkom
samtidigt lagen örn dödande av förkommen handling, vilken lag emellertid
även avser andra handlingar än livförsäkringsbrev. Som av den här ovan
lämnade redogörelsen framgår, kräves som regel domstols medverkan vid
dödande av förkommen handling. Ansökan örn dödande göres hos rätten. Det
åligger rätten att utsätta viss dag för ansökningens fullföljande samt att utfärda
och anslå offentlig stämning i ärendet. Denna stämning skall införas i
allmänna tidningarna. Vid utsättande av dag för ärendets fullföljande skall
iakttagas, att minst eli och högst två år komma att förflyta mellan dagen för
stämningens införande i allmänna tidningarna och 1''ullföljdsdagen. Från detta
i lagen örn dödande av förkommen handling reglerade allmänna dödningsförfarandc
gjordes i samband med 1936 års skuldebrevslagstiftning eli undantag i
fråga örn vissa bankmotböcker. Genom nämnda lagstiftning crhöllo bankmotböcker
karaktär av presentationspapper. Då lagen örn dödande av förkommen
handling skulle göras tillämplig å dylika mothöeker fann man det emellertid
16
Första lagutskottets utlåtande nr UD.
uppenbart, att del lagstadgade dödningsförfarandet å ena sidan vore kringgärdat
med större garantier än sorn erfordrades för dödande av motböcker
rörande smärre banktillgodohavanden och å andra sidan, genom den härav
föranledda omständigheten och kostsamheten, i många fall vore alltför svårtillgängligt
för ägare av förkommen motbok. Då man därjämte ansåg bankernas
organisation erbjuda erforderlig trygghet för att en prövning av dessas
styrelser skulle kunna ersätta förfarandet inför domstol, infördes i 12 § lagen
örn dödande av förkominen handling regler örn ett förenklat dödningsförfarande
beträffande bankinotböcker nied mindre tillgodohavanden. Enligt denna paragraf
må förkommen motbok rörande tillgodohavande hos annan bank än postsparbanken
på insättarens begäran efterlysas genom bankstyrelsens försorg,
då tillgodohavandet icke överstiger femtusen kronor. Efterlysningen skall av
styrelsen verkställas genom kungörelse en gång i allmänna tidningarna och en
gång i tidning inom orten. Har boken icke inom sex månader från sista kungörandet
tillrättakommit, och förekommer ej skälig anledning till tvivel örn
riktigheten av insättarens uppgifter, blir lian berättigad att utbekomma sitt
tillgodohavande.
I motionen liksom i de med anledning av denna avgivna yttrandena framhålles,
att det allmänna dödningsförfarandet är alltför omständligt och kostsamt
beträffande förkomna livförsäkringsbrev å mindre belopp. Motionären
finner de skäl som anförts till stöd för ett förenklat dödningsförfarande beträffande
vissa bankinotböcker jämväl äga giltighet då det gäller livförsäkringsbrev
å mindre belopp. Med anledning härav föreslår motionären, att ett förfarande
analogt med det som gäller för vissa bankinotböcker införes beträffande
livförsäkringsbrev lydande å belopp icke överstigande tiotusen kronor.
Utskottet, som ansluter sig till motionärens uppfattning örn önskvärdheten
av att en ändring i förevarande hänseende kommer till stånd, tillstyrker att
frågan göres till föremål för utredning. Enligt utskottets mening synes också
ett dödningsförfarande kunna utformas i nära överensstämmelse med det i
12 § lagen om dödande av förkommen handling reglerade förfarandet. Vederbörande
livförsäkringsanstalts styrelse synes i förevarande fall kunna anförtros
samma befogenheter som enligt paragrafen tillkommer bankstyrelse. I detta
sammanhang må även erinras om att enligt dansk och norsk rätt dödande av
förkommet livförsäkringsbrev sker genom anstaltens försorg. I likhet med
motionären anser utskottet ett förenklat dödningsförfarande böra inskränkas
till förkomna livförsäkringsbrev lydande å mindre belopp, men finner sig i
nuvarande läge icke böra föreslå någon gränsdragning i detta hänseende. Ej
heller finner sig utskottet böra taga ställning till de särskilda spörsmål som
kunna föranledas därav att en av en person tagen större försäkring är uppdelad
å flera försäkringsbrev å mindre belopp. Dessa frågor synas böra upptagas till
prövning i samband med den ifrågasatta utredningen.
Första lagutskottets utlåtande nr 49.
17
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motion, I: 189, ville
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla örn utredning angående
ett förenklat förfarande vid dödande av förkommet livförsäkringsbrev
lydande å mindre belopp, samt om framläggande för
riksdagen av det förslag, som av denna utredning kan föranledas.
Stockholm den 5 juni 1945.
På första lagutskottets vägnar:
K. SCHLYTER.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Schlyter, Gärde, Wagnsson*, Karl Emil
Johanson, Westman, Karl Johan Olsson, Ahlkvist och Siljeström;
från andra kammaren: herrar Olsson i Mellerud, Björling och Berg, fru
Gustafson samt herrar Landgren, Lindahl, Sveningsson* och Pettersson i Ersbacken*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Bilaga A.
Till Konungen.
Genom remiss den 20 juni 1939 har Kungl. Maj:t anbefallt försäkringsinspektionen
att avgiva yttrande över en från försäkringsjuridiska föreningen
inkommen skrivelse angående ändring i lagen den 8 april 1927 om dödande av
förkommen handling.
Till åtlydnad härav får försäkringsinspektionen, med överlämnande av ett
från svenska livförsäkringsbolags förening infordrat yttrande, anföra följande.
Redan under år 1932 var ifrågavarande spörsmål föremål för utredning, i
det att vissa kommitterade efter uppdrag av dåvarande svenska livförsäkringsbolags
direktörsförening den 20 oktober 1932 till föreningen avgåvo förslag
om tillvägagångssättet beträffande förkomna livförsäkringsbrev. I nämnda
förslag framhöllo de kommitterade, att tillämpning av det lagenliga förfaringssättet
beträffande dödande av förkomna försäkringsbrev i praktiken visat sig
medföra stort missnöje hos de försäkrade och att det med fog kunde sägas, att
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 9 sami. 1 avd. Nr 48—49.
2
18
Första lagutskottets utlåtande nr 49.
bestämmelserna i lagen den 8 april 1927 örn dödande av förkommen handling
innebure ett dyrbart och omständligt samt dessutom med avseende på utgången
vanskligt förfarande. Nämnda lag fordrade nämligen, att det skulle hava visats
sannolika skäl att handling för vederbörande förstörts eller eljest förkommit
för att domstol skulle medgiva dödande. Beträffande fordringen på sannolika
skäl vore situationen mången gång den, att det över huvud taget icke kunde
klargöras, hur handlingen förkommit; det kunde endast konstateras, att försäkringsbrevet
vore förkommet. Försäkringsbolagen hade därför försökt finna
utvägar till sakens ordnande utan iakttagande av lagbestämmelserna.
Såsom närmare framgår av ifrågavarande förslag övervägde de kommitterade,
huruvida man beträffande försäkringsbrev, som äro bärare av rätten till
försäkringen, skulle kunna, med bortseende från lagens bestämmelser, utan
påtaglig risk utfärda nytt försäkringsbrev i stället för ett förkommet. De kommitterade
funno emellertid, att någon säker metod härutinnan icke erbjöde sig,
och föreslogo på grund härav lagändring såsom enda medlet att komma till
rätta med svårigheterna i förevarande avseende. Under hänvisning till att det
i Norge och Danmark beträffande dödande av livförsäkringsbrev blott tillämpades
ett enkelt kungörelseförfarande förklarade de kommitterade, att, därest
ett dylikt förfarande kunde genom lagbestämmelse tillåtas även hos oss, detta
enligt de kommitterades mening skulle innebära den bästa lösningen av frågan.
På grund av de kommitterades utredning avlät direktörsföreningen en skrivelse
till Konungen, vilken skrivelse emellertid förklarades icke föranleda någon
Kungl. Maj:ts åtgärd.
Sedan förevarande fråga på nytt upptagits av styrelsen för försäkringsjuridiska
föreningen, uppdrog nämnda styrelse den 27 november 1937 åt två kommitterade
att ytterligare utreda frågan om åstadkommande av förändrade föreskrifter
i avseende å förfarandet vid dödande av förkomna försäkringsbrev och
att till styrelsen inkomma med de förslag, som härav kunde föranledas.
Under hänvisning till den tidigare utredningen i ämnet hava de kommitterade,
såsom närmare framgår av skrivelsen den 2 juni 1938 till försäkringsjuridiska
föreningens styrelse, förklarat, att förevarande fråga numera kunde
anses hava kommit i ett bättre läge, i det att i fråga örn bankmotbok företagits
en ändring i lagen örn dödande av förkommen handling, innebärande ett förenklat
förfarande beträffande dödande av sådan motbok. De kommitterade
framhålla vidare följande. Förenklingen av förfarandet hade minst lika stor
betydelse, när det gällde livförsäkringsbrev som när fråga vöre örn bankmotbok.
Det vore givet, att med hänsyn till den långa tid, under vilken livförsäkringar
i allmänhet löpte, och på grund av de svårigheter att på betryggande
sätt förvara försäkringsbrevet, med vilka man i stor utsträckning måste räkna,
antalet bortkomna försäkringsbrev kunde förutsättas bliva högst betydligt. Då
dessutom försäkringsbreven genomsnittligt lyda å jämförelsevis små belopp,
måste det anses obilligt, att ett effektivt dödande av ett förkommet försäkringsbrev
skulle vara förenat med så dryga kostnader som enligt nuvarande lagstiftning
vore fallet. Det förenklade förfarandet måste även kunna tillämpas
under löpande försäkringstid, alltså ej endast i samband med att försäkringens
värde uttoges och rätten på grund av försäkringsbrevet upphörde. Ett förenklat
förfarande borde icke behöva möta betänkligheter med hänsyn till en eventuell
annan ägares eller en panthavares rätt. En sådan rättsinnehavare hade alltid
möjlighet att genom anmälan till försäkringsbolaget trygga sin rätt. Under
hänvisning till den gjorda utredningen hava de kommitterade föreslagit framställning
till Konungen om ändring i ovanberörda lag.
Första lagutskottets utlåtande nr U9.
19
Försäkringsinspektionen har i ärendet infordrat yttrande från svenska livförsäkringsbolags
förening, som tillstyrkt sådan ändring i lagen om dödande
av förkommen handling, att förkomna livförsäkringsbrev å belopp, icke
överstigande 15 000 kronor, kunna dödas enligt ett förfarande, som överensstämmer
med vad som numera gäller beträffande förkommen bankmotbok
å högst 5 000 kronor.
Försäkringsinspektionen får för egen del anföra följande.
Det är otvivelaktigt behövligt, att en ändring i lagen den 8 april 1927 om
dödande av förkommen handling kommer till stånd uti här ifrågavarande avseende.
Såsom framgår av den redogörelse, som härovan lämnats, har förevarande
fråga under senare år fått alltmera ökad aktualitet. Inspektionen vill
därför i princip tillstyrka den föreslagna ändringen. De efter mönster av stadgandena
om dödande av bankmotbok ifrågasatta bestämmelserna finner inspektionen
i huvud ägnade att avlägsna de svårigheter, som kunna uppstå för såväl
försäkringsgivare som försäkringstagare i samband med att livförsäkringsbrev
beträffande kapitalförsäkring förkommit.
Vid dödande av livförsäkringsbrev har man emellertid på grund av särskilda,
med försäkring sammanhängande förhållanden att taga hänsyn till vissa spörsmål,
som däremot ej kräva beaktande vid dödande av bankmotbok.
Svenska livförsäkringsbolags förening har utgått från att ifrågavarande förenklade
förfarande skulle tillämpas å förkomna livförsäkringsbrev, lydande å
en försäkringssumma icke överstigande 15 000 kronor. Enligt försäkringsinspektionens
mening torde det icke vara tillfyllest att angiva maximeringen av
försäkringsbeloppet på dylikt sätt. Förhållandet är nämligen ofta — framför
allt beträffande de s. k. stora försäkringarna -— att försäkringen uppdelats på
flera försäkringsbrev. Om en försäkring å 60 000 kronor är uppdelad å fyra
försäkringsbrev, vartdera å 15 000 kronor, synes ifrågavarande förenklade förfarande
icke böra vara tillämpligt å vart och ett av försäkringsbreven. Detsamma
bör givetvis gälla för det fall, att flera sådana försäkringsbrev, som vid
olika tillfällen utfärdats, samtidigt förkommit. Förutsatte man, att nämnda
förfarande kunde tillämpas med avseende på varje särskilt försäkringsbrev,
innebure detta, att grunden till den föreslagna bestämmelsen örn försäkringsbeloppets
maximering i förevarande avseende helt bortfölle. Till undvikande
härav torde böra stadgas, att det förenklade förfarandet endast må tillämpas
med avseende på förkomna livförsäkringsbrev å sammanlagt högst 15 000
kronor. Därest kapitalförsäkring är av det slag, att enligt försäkringsbrevet
utbetalning sker i delposter, bör det avgörande för tillämpning av det förenklade
förfarandet beträffande ett förkommet försäkringsbrev av sådant slag
vara, huruvida det sammanlagda beloppet av posterna överstiger 15 000 kronor.
För det fall att två eller flera försäkringsbrev förkommit samtidigt torde jämväl
beaktas, att, därest försäkringsbrevens sammanlagda försäkringssumma
överstiger 15 000 kronor, det förenklade förfarandet icke kan bliva tillämpligt
blott därigenom, att en successiv begäran örn dödande av försäkringsbreven
äger rum. I samtliga här antydda fall avses försäkringsbrev, som utfärdats av
ett och samma bolag.
Dödande av bankmotbok torde regelmässigt vara förenat med utbetalning
av det å motboken innestående beloppet. Dödande av livförsäkringsbrev torde
däremot lika ofta behöva tillgripas under den lid, försäkringen löper, som i
samband med försäkringsbeloppets uttagande. Med hänsyn härtill finner försäkringsinspektionen
det nödvändigt, alt bestämmelserna i ämnet uttryckligen
utsäga, att det förenklade förfarandet skall kunna tillämpas jämväl för utfå
-
20
Första lagutskottets utlåtande nr U9.
ende av nytt försäkringsbrev och således ej blott för att möjliggöra utbetalning
av försäkringsbeloppet.
Det är givet, att det förenklade förfarandet även skall kunna tillämpas med
avseende på livförsäkringsbrev, utfärdade av utländska försäkringsanstalter,
vilka erhållit tillstånd att driva försäkringsrörelse här i riket i enlighet med
lag härom av den 24 juli 1903. I sådant fall har försäkringstagaren att påkalla
försäkringsbrevets efterlysning genom försorg av den utländska anstaltens
generalagent. —----— -—
I handläggningen av detta ärende hava deltagit — förutom undertecknade
— ledamöterna Hasselrot och Lindeberg samt byråchefen Prawitz.
Stockholm den 22 december 1939.
Underdånigst
O. A. ÅKESSON.
Ragnar Wollert.
Till Första lagutskottet.
Bilaga B.
Genom remiss den 12 februari 1945 har Svenska livförsäkringsbolags förening
beretts tillfälle att före den 11 innevarande mars avgiva yttrande över
en inom riksdagens första kammare av herr Englund väckt motion angående
förenklat förfarande vid dödande av förkommet livförsäkringsbrev. Med anledning
härav får föreningen anföra följande.
Såsom omnämnes i motionen gjorde föreningen redan år 1932, vid vilken
tidpunkt föreningen benämndes Svenska livförsäkringsbolags direktörsförening,
framställning till Konungen örn sådan ändring av dödningslagen, att ett
billigare och enklare förfarande åstadkoms i fråga om dödning av förkommet
livförsäkringsbrev, åtminstone brev av mindre värde. Föreningen föreslog ett
dödningsförfarande motsvarande det som tillämpades i Danmark och Norge,
där domstolsförfarandet ersatts av en prövning av vederbörande försäkringsbolag
och visst kungörelseförfarande. Framställningen föranledde emellertid
icke någon Kungl. Majrts åtgärd.
Den 7 oktober 1938 gjorde jämväl Försäkringsjuridiska föreningen en framställning
i ärendet. Framställningen, som ingavs till Statsrådet och Chefen för
kungl, justitiedepartementet, remitterades för yttrande till Kungl, försäkringsinspektionen,
vilken myndighet i sin tur beredde livbolagsföreningen tillfälle
att yttra sig. I sitt den 26 oktober 1939 avgivna yttrande anförde livbolagsföreningen
i hithörande delar följande:
»Genom lag den 27 mars 1936 har vidtagits sådan ändring i mortifikationslagen,
att ett enklare dödningsförfarande införts beträffande sådan motbok
rörande tillgodohavande hos annan bank än postsparbanken, enligt vilken insättarens
tillgodohavande icke överstiger fem tusen kronor. Lagberedningen
angav såsom motiv till lagändringen, att det lagstadgade dödningsförfarandet
vore alltför omständligt och kostsamt, då det gällde bankmotböcker å mindre
belopp, samt att bankinrättningarnas organisation finge anses erbjuda erfor
-
Första lagutskottets utlåtande nr &9.
21
derlig trygghet för att en prövning av dessas styrelser skulle kunna ersätta
förfarandet inför domstol.
Införandet av det sålunda förenklade dödningsförfarandet beträffande bankmotböcker
å lägre belopp synes giva befogad anledning att ånyo upptaga frågan
om ett enklare dödningsförfarande beträffande livförsäkringsbrev. De motiv,
som åberopats för ett enklare förfarande beträffande bankmotböcker, hava
samma giltighet ifråga om livförsäkringsbrev.
För det enklare förfarandets tillämpning å bankmotböcker har föreskrivits,
att behållningen å dessa ej finge överstiga fem tusen kronor. Örn man beträffande
livförsäkringsbrev vill göra en begränsning, som motsvarar det för bankmotböcker
bestämda värdet, kan behållningen å bankmotbok icke jämställas
med det belopp, varå försäkringsbrev lyder. Flertalet livförsäkringsbrev hava
nämligen ett återköpsvärde, som ligger under halva försäkringsbeloppet och i
genomsnitt närmar sig en tredjedel av nämnda belopp. I jämförelse med den
för bankmotböcker fastställda gränsen örn fem tusen kronor torde därför det
försäkringsbelopp, som bör utgöra gränsen för det enklare dödningsförfarandet
beträffande livförsäkringsbrev, lämpligen kunna fastställas till femton tusen
kronor och synes i varje fall icke böra sättas till lägre belopp än till tio tusen
kronor.
På grund av vad sålunda anförts får föreningen tillstyrka sådan ändring i
lagen den 8 april 1927 om dödande av förkommen handling, att förkomna
livförsäkringsbrev å belopp icke överstigande femton tusen kronor kunna dödas
enligt ett förfarande, som överensstämmer med vad som numera gäller beträffande
förkomna bankmotböcker å belopp örn högst fem tusen kronor.»
Föreningen hyser alltjämt samma uppfattning, som kommit till uttryck i
här ovan återgivna yttrande rörande Försäkringsjuridiska föreningens framställning.
Föreningen får därför tillstyrka motionen med den ändringen, att
det föreslagna enklare dödningsförfarandet blir tillämpligt i fråga om livförsäkringsbrev
å ett maximibelopp örn 15 000 kronor i stället för det av motionärerna
föreslagna högsta beloppet 10 000 kronor. Enligt föreningens mening,
grundad på långvarig erfarenhet, är det en angelägenhet av stor vikt, att ändringen
genomföres snarast möjligt.
Stockholm den 9 mars 1945.
För Svenska livförsäkringsbolags förening:
Harry Molén.
F. LUNDBERG.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1945:531 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner omgående utredning om centralisering och rationalisering av försäkringsverksamheten m. m. s. 15 i texten