Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen örn kommunala pensionstillskott.

1945-02-22 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1945:10, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen örn kommunala pensionstillskott.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 10.

1

Nr 10.

• Ankom till riksdagens kansli den 23 februari 1945 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen

örn kommunala pensionstillskott.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion nr 320,

vilken tilldelats andra lagutskottet, har herr Senander m. fl. hemställt, »att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer örn proposition med förslag

örn sådan ändring i lagen örn kommunala pensionstillskott så att folkpensionstagare,

invalider och blinda, föräldralösa barn och invaliders barn och

mödrar, vilka äro i behov av att få tillägg till sina pensioner eller andra slag

av understöd, obligatoriskt erhålla kommunala pensionstillskott i stället för

fattigvård och alt dessa tillskott måtte utgå oavsett vederbörandes mantalsskrivningsort

och hemortsrätt».

Beträffande de skäl som anförts till stöd för denna hemställan får utskottet

hänvisa till motionen.

Den nu gällande lagen den 18 juni 1937 örn kommunala pensionstillskott

m. m., som föregåtts av flera lagar i ämnet, är — med uteslutande av ikraftträdandebestämmelsen

— av följande lydelse.

Till beredande dels av understöd (kommunala pensionstillskott), i penningar

eller naturaförmåner åt personer, vilka uppbära folkpension enligt

lagen den 28 juni 1935 om folkpensionering och icke jämlikt 9 § 1—3 styckena

samma lag äro uteslutna från tilläggspension, men ändock finnas vara i

behov av fattigvård, dels av understöd (kommunala tillskott till invalidunderstöd

eller till blindhetsersättning) av enahanda slag åt personer, vilka finnas

vara i behov av fattigvård, oaktat de uppbära understöd enligt förordningen

den 28 juni 1935 om invalidunderstöd eller ersättning enligt förordningen den

20 april 1934 örn blindhetsersättning, dels av understöd (kommunala tillskott

till barnbidrag eller till bidragsförskolt) av enahanda slag åt barn, vilka finnas

vara i behov av fattigvård, oaktat för dem utgå barnbidrag enligt lagen

den 18 juni 1937 örn barnbidrag eller bidragsförskott enligt lagen den 18 juni

1937 om förskottering av underhållsbidrag till barn, dels ock av bidrag (kommunala

sjukvårdsbidrag) till bestridande, gemensamt med pensionsstyrelsen,

av kostnader för åtgärder till förebyggande eller bävande av arbetsoförmåga,

må fattigvårdssambälle ställa medel till fattigvårdsstyrelsens förfogande med

föreskrift, att tillskott och bidrag, som utdelas av dessa medel, icke skola vara

att anse såsom fattigvård. Sådana tillskott och bidrag må icke tilldelas andra

nilian!) tM riksdagens protokoll 1945. 9 sami. 2 avd. Nr 10.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 10.

personer än dem, som äro mantalsskrivna inom fattigvårdssamhället och där

äga hemortsrätt i fråga om fattigvård. I övrigt äger samhället bestämma de

grunder, som för beviljande av tillskott och bidrag böra av fattigvårdsstyrelsen

iakttagas. Har sådant bestämmande ej skett, ankommer på styrelsen att

bevilja tillskott och bidrag i den mån styrelsen prövar nödigt. Tillskott må

efter omständigheterna jämkas eller indragas.

Förslag till vissa bestämmelser örn kommunala pensiontillskott framlades

redan år 1912 av den s. k. ålderdomsförsäkringskommittén. I det av Kungl.

Majit till 1913 års riksdag framlagda förslaget till lag om allmän pensionsförsäkring

upptogos de av kommittén föreslagna bestämmelserna i något förändrad

form. Särskilda utskottet vid 1913 års riksdag uttalade i sitt utlåtande,

att utskottet funne förslagets syfte värt uppmärksamhet, men att det

emellertid syntes utskottet, att stadgandet borde anses falla utom ramen för

ett försäkringssystem, och att det icke vore osannolikt, att vad man med

detsamma velat vinna skulle kunna ernås på annan väg. Vid sådant förhållande

fann utskottet lämpligt låta bestämmelsen utgå ur lagförslaget. Vid

frågans behandling i riksdagen bifölls detta utskottets förslag.

Frågan örn kommunala pensionstillskott upptogs sedermera av pensionsstyrelsen,

som i skrivelse till Kungl. Majit den 24 januari 1917 gjorde framställning

angående kommunala pensionstillskott och sjukvårdsbidrag utan

fattigvårds natur. Enligt ett av pensionsstyrelsen i skrivelsen framlagt förslag

till lag i ämnet skulle, därest pension (understöd) som tilldelats någon jämlikt

lagen om allmän pensionsförsäkring funnes icke vara tillräckligt för hans

försörjning och pensionstagaren i följd därav vore i behov av fattigvård,

den kommun till vilken pensionstagaren i fattigvårdshänseende hörde, äga

att i den ordning och efter de grunder som av kommunen bestämdes till hans

pension lämna ett tillskott i penningar eller naturaförmåner, vilket icke skulle

anses såsom fattigvård.

Mot förslaget invände kammarrätten i avgivet remissyttrande bl. a., att

förslaget kunde bereda ett fattigvårdssamhälle möjlighet att befria sig från

skyldigheten att försörja en sin pensionstagare som tillika vöre fattighjon,

såframt denne ej uppnått sådan ålder, 60 år, att ändring av hemortsrätten

därefter ej kunde äga rum. Det fattigvårdssamhälle, där en sådan pensionstagare

hade hemortsrätt och åtnjöte försörjning, kunde nämligen — efter

att hava genom löfte om bättre underhåll i en eller annan form förmått

honom att inflytta till annan kommun — genom att där under erforderlig tid

lämna honom pensionstillskott så att han ej behövde fattigvård, överflytta

hans hemortsrätt till den andra kommunen.

I den proposition, nr 135, varigenom förslaget till lag örn fattigvård förelädes

1918 års riksdag upptogs även pensionsstyrelsens nyssnämnda förslag

i överarbetat skick. Föredragande departmentschefen anförde, att den av

kammarrätten berörda olägenheten i pensionsstyrelsens förslag torde kunna

avhjälpas genom en föreskrift att pensionstillskott icke finge lämnas till an
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 10.

3

nan pensionär än sådan, som för året vore mantalsskriven inom kommunen.

Inskränkningen syntes sakna nämnvärd betydelse för tillämpningen av stadgandet

om pensionstillskott. Genom den av departementschefen sålunda förordade

anordningen vunnes för övrigt ett av pensionsstyrelsen antytt önskemål,

att pension och pensionstillskott såvitt möjligt utginge från samma

kommun.

I anledning av propositionen väcktes inom riksdagen ett flertal motioner.

Bland annat yrkade herr Olsson i Ramsta i motionen nr 351 i andra kammaren

—- under framhållande, att beviljandet av kommunalt pensionstillskott

och kommunalt sjukvårdsbidrag borde bliva en skyldighet för fattigvårdssamhället

— att riksdagen måtte besluta, att nämnda förmåner skulle

utgå i penningar eller naturaförmåner till de personer, vilka förklarats berättigade

till pension eller understöd enligt lagen om allmän pensionsförsäkring

men ändock funnes vara i behov av fattigvård, efter grunder som

av vederbörande utskott kunde bliva föreslagna. Herr Hage framställde i motionen

nr 352 i andra kammaren ett liknande yrkande.

Andra särskilda utskottet, som behandlade propositionen jämte i anledning

därav väckta motioner, yttrade i sitt däröver avgivna utlåtande nr 1.

bland annat följande:

Yrkandet, att det skulle åläggas kommunerna såsom en skyldighet att utgiva

kommunala pensionstillskott och sjukvårdsbidrag går vida utöver det

föreliggande förslaget. Innan en sådan anordning beslutes, kräves en mera

ingående utredning än den, som nu föreligger. Vid genomförandet av anordningen

måste tydligen närmare regler givas för de förpliktelser som

skulle läggas på kommunerna. Motionärernas förslag i denna del synes utskottet

för övrigt stå i strid mot den princip, som ligger till grund för lagen

örn allmän pensionsförsäkring, nämligen att staten skall bära den huvudsakliga

delen av kostnaden för pensionsförsäkringen. De pensionstillskott varom

här är fråga skulle mångenstädes komma att uppgå till lika stort belopp

som pensionstilläggen och enligt motionärernas förslag skulle kommunerna

få ensamma bära denna utgift. Anordningen skulle alltså öka kommunernas

skattebördor och sannolikt även ojämnheterna i fördelningen. Utskottet

avstyrker därför ifrågavarande yrkanden.

Beträffande frågan örn villkor med avseende å mantalsskrivningsort och

hemortsrätt för erhållande av kommunalt pensionstillskott och sjukvårdsbidrag

gjorde utskottet ingen erinran i anledning av Kungl. Maj:ts förslag.

Sedan kamrarna vid behandlingen av utlåtandet stannat i skiljaktiga beslut,

bland annat beträffande det nu ifrågavarande lagförslaget, samt utskottet

i avgivet memorial med förslag till sammanjämkning hemställt, alt utskottets

i utlåtandet avsedda lagförslag måtte antagas med viss jämkning,

som saknar intresse i förevarande sammanhang, biföllo kamrarna vad utskottet

i memorialet hemställt.

Den i enlighet med ovanstående redogörelse tillkomna lagen örn kommunala

pensionstillskott och sjukvårdsbidrag, som utfärdades den 14 juni

1918 och trädde i kraft den 1 januari 1919, efterföljdes av lagar i ämnet den

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 10.

20 april 1934 och den 15 maj 1936 samt slutligen av nu gällande lag av den

18 juni 1937. I 1934 års lag upptogos stadganden örn kommunala tillskott

till blindhetsersättning; i övrigt överensstämde lagen med den år 1918 antagna.

Genom 1936 års lag bragtes lagstiftningen i överensstämmelse med

1935 års pensionsförsäkringsreform, varvid bestämmelserna om kommunala

tillskott till invalidunderstöd infördes. Slutligen bereddes genom lagen 1937

möjlighet åt kommunerna att lämna tillskott utan fattigvårds karaktär till

barnbidrag och bidragsförskott.

Vid 7944 års riksdag hemställde herr Nilsson i Landskrona m. fl. i en in

om andra kammaren väckt motion nr 46, att »riksdagen måtte hos Kungl.

Majit hemställa örn utredning och förslag till ny lag örn kommunala pensionstillskott

så utformad, att till folkpensionärer och med dem jämställda,

vilka vore i behov av kommunalt understöd, detta understöd skulle utgå i

form av kommunalt pensionstillskott utan fattigvårdskaraktär».

Andra lagutskottet behandlade motionen i samband med ett flertal motioner

om ändringar i folkpensioneringslagen. Utskottet anförde i sitt i ärendet

avgivna utlåtande nr 29, efter det utskottet yttrat sig i anledning av sistnämnda

motioner och funnit de däri upptagna spörsmålen vara förtjänta

av beaktande, att en reformering av folkpensioneringslagen i av utskottet förut

angivna hänseenden måste medföra, att jämväl lagen om kommunala pensionstillskott

m. m. gjordes till föremål för översyn. Samtliga de berörda frågorna

vore emellertid föremål för socialvårdskommitténs utredningsarbete.

I ett i december 1942 avgivet betänkande med förslag angående socialvårdens

organisation m. m. hade kommittén såsom ett huvudsyfte vid reformeringen

av folkpensioneringen framhållit önskemålet om ur försörjningssyfte

bättre avvägda pensioner än dem som nu utginge. Bland spörsmål, som

enligt kommitténs mening borde omprövas, nämnde utskottet frågan örn

ändrade grunder för kommunala pensionstillskott. Vidare anförde utskottet,

att statsrådet och chefen för socialdepartementet i ett interpellationssvar i

första kammaren den 17 november 1943 förklarat sig anse att bl. a. nu

ifrågavarande spörsmål måste utredas av kommittén. Utskottet påpekade

slutligen, att departementschefen i propositionen nr 173 till 1944 års riksdag

med förslag till lag angående förlängd giltighet av gällande indelning i

ortsgrupper jämlikt folkpensioneringslagen yttrat, att socialvårdskommitténs

arbete bedreves med inriktning på att förslag i ämnet skulle föreligga

i sådan tid, att frågan kunde underställas 1946 års riksdag. Då sålunda samtliga

de i motionerna behandlade frågorna vore föremål för utredning, funne

utskottet icke skäl föreslå riksdagen att antaga lagändring eller göra någon

framställning till Kungl. Majit i anledning av motionerna. Utskottet ville

emellertid understryka vikten av att det fortsatta utredningsarbetet bedreves

med all skyndsamhet och att Kungl. Majit så snart ske kunde föreläde

riksdagen de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Utskottet hemställde på nu anförda skäl, att de i utlåtandet nr 29 behandlade

motionerna icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Denna

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 10.

5

hemställan avslogs av riksdagen, som i stället biföll ett under överläggningen

i kamrarna framställt yrkande, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Majit hemställa om framläggande av förslag snarast möjligt till en allmän

förbättring av utgående folkpensioner och invalidunderstöd.

Lagen om kommunala pensionstillskott m. m. ger möjlighet för fattig- Utskottet.

vårdssamhälle att ställa medel till fattigvårdsstyrelsens förfogande för beredande

av understöd, s. k. kommunala pensionstillskott, till personer, som

uppbära folkpension men ändock finnas vara i behov av fattigvård. Sådant

tillskott skall icke anses såsom fattigvård. I samma ordning må understöd

utdelas såsom tillskott till invalidunderstöd, blindhetsersättning, barnbidrag

eller bidragsförskott samt såsom sjukvårdsbidrag i vissa fall. Tillskott eller

bidrag av i lagen omförmäld beskaffenhet må icke tilldelas andra personer

än dem, som äro mantalsskrivna inom fattigvårdssamhället och där äga

hemortsrätt i fråga om fattigvård. 1 motionen har nu yrkats riksdagsskrivelse

med begäran om sådan ändring i lagen, att de personer, som må kunna

erhålla dylika tillskott och bidrag, obligatoriskt skola erhålla sådana i stället

för fattigvård samt att tillskott eller bidrag måtte utgå oavsett vederbörandes

mantalsskrivningsort och hemortsrätt.

Såsom motionärerna framhållit ha tillskott och bidrag enligt ifrågavarande

lag utgått endast i begränsad omfattning. Flera olika omständigheter torde

ha bidragit härtill. En av anledningarna till den begränsade tillämpningen

av lagen kan vara det förhållandet, att vid bedömande huruvida kommun

är berättigad till understöd av skatteutjämningsmedel kommunens utgifter

för pensionstillskott och andra förmåner enligt 1937 års lag i motsats till direkta

fattigvårdsutgifter icke torde inräknas bland de utgifter, som måste

uppgå till visst belopp för att rätt till dylikt understöd skall föreligga, samt

att skattetyngda kommuner fördenskull kunna ha funnit det förmånligt att

vid ansökan örn understöd av skatteutjämningsmedel redovisa havda utgifter

icke såsom förmåner av nyssnämnda beskaffenhet utan såsom direkta fattigvårdsutgifter.

Motionärerna lia betonat önskvärdheten av att särskilt folkpensionärerna

i större utsträckning än för närvarande erhålla kommunala tillskott utan

fattigvårds karaktär. Utskottet delar den uppfattning, som sålunda kommit

till uttryck i motionen. Detta spörsmål sammanhänger nära med den aktuella

frågan om en reformerad folkpensioneringslagstiftning. Enligt uppgift i

innevarande års riksdagsberättelse torde socialvårdskommittén komma att

avgiva förslag angående sådan reform under hösten 1945. Kommittén har

i ett i december 1942 avgivet betänkande, innefattande utredning och förslag

angående socialvårdens framtida organisation m. m., anfört, att kommittén

vid reformering av folkpensioneringen kommer alt taga ställning till bl. a.

frågan örn ändrade grunder för kommunala pensionstillskott. Att så kommer

att ske har även framhållits av statsrådet och chefen för socialdepartementet

i ett interpellationssvar i första kammaren den 17 november 1943.

Hur folkpcnsioneringslagstiftningen för framtiden utformas måste på ett av
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 10.

görande sätt inverka på frågan, huruvida de kommunala pensionstillskotten

böra bibehållas och, därest detta spörsmål besvaras jakande, på vilka villkor

de skola utgå. Även övriga grenar av socialvården äro föremål för kommitténs

utredningsarbete.

Av nu angivna skäl torde någon framställning till Kungl. Majit rörande

ändring av 1937 års lag icke vara erforderlig.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 februari 1945.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund*, Olof Carlsson, Björkman*, Hallagård,

Nils Elowsson, Englund* och Gunnar Andersson*;

från andra kammaren: herr Olovson i Västerås, fru Johansson, herrar Carlsson i

Bakeröd, Andersson i Gisselås, Lundberg i Uppsala, Holmberg*, Andersson i Alfredshem

och Osterman.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Holmberg.

Stockholm 1945. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

i50627

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.