Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen örn kommunala pensionstillskott.
1945-02-22 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1945:10, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen örn kommunala pensionstillskott.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 10.
1
Nr 10.
• Ankom till riksdagens kansli den 23 februari 1945 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen
örn kommunala pensionstillskott.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion nr 320,
vilken tilldelats andra lagutskottet, har herr Senander m. fl. hemställt, »att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer örn proposition med förslag
örn sådan ändring i lagen örn kommunala pensionstillskott så att folkpensionstagare,
invalider och blinda, föräldralösa barn och invaliders barn och
mödrar, vilka äro i behov av att få tillägg till sina pensioner eller andra slag
av understöd, obligatoriskt erhålla kommunala pensionstillskott i stället för
fattigvård och alt dessa tillskott måtte utgå oavsett vederbörandes mantalsskrivningsort
och hemortsrätt».
Beträffande de skäl som anförts till stöd för denna hemställan får utskottet
hänvisa till motionen.
Den nu gällande lagen den 18 juni 1937 örn kommunala pensionstillskott
m. m., som föregåtts av flera lagar i ämnet, är — med uteslutande av ikraftträdandebestämmelsen
— av följande lydelse.
Till beredande dels av understöd (kommunala pensionstillskott), i penningar
eller naturaförmåner åt personer, vilka uppbära folkpension enligt
lagen den 28 juni 1935 om folkpensionering och icke jämlikt 9 § 1—3 styckena
samma lag äro uteslutna från tilläggspension, men ändock finnas vara i
behov av fattigvård, dels av understöd (kommunala tillskott till invalidunderstöd
eller till blindhetsersättning) av enahanda slag åt personer, vilka finnas
vara i behov av fattigvård, oaktat de uppbära understöd enligt förordningen
den 28 juni 1935 om invalidunderstöd eller ersättning enligt förordningen den
20 april 1934 örn blindhetsersättning, dels av understöd (kommunala tillskott
till barnbidrag eller till bidragsförskolt) av enahanda slag åt barn, vilka finnas
vara i behov av fattigvård, oaktat för dem utgå barnbidrag enligt lagen
den 18 juni 1937 örn barnbidrag eller bidragsförskott enligt lagen den 18 juni
1937 om förskottering av underhållsbidrag till barn, dels ock av bidrag (kommunala
sjukvårdsbidrag) till bestridande, gemensamt med pensionsstyrelsen,
av kostnader för åtgärder till förebyggande eller bävande av arbetsoförmåga,
må fattigvårdssambälle ställa medel till fattigvårdsstyrelsens förfogande med
föreskrift, att tillskott och bidrag, som utdelas av dessa medel, icke skola vara
att anse såsom fattigvård. Sådana tillskott och bidrag må icke tilldelas andra
nilian!) tM riksdagens protokoll 1945. 9 sami. 2 avd. Nr 10.
1
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 10.
personer än dem, som äro mantalsskrivna inom fattigvårdssamhället och där
äga hemortsrätt i fråga om fattigvård. I övrigt äger samhället bestämma de
grunder, som för beviljande av tillskott och bidrag böra av fattigvårdsstyrelsen
iakttagas. Har sådant bestämmande ej skett, ankommer på styrelsen att
bevilja tillskott och bidrag i den mån styrelsen prövar nödigt. Tillskott må
efter omständigheterna jämkas eller indragas.
Förslag till vissa bestämmelser örn kommunala pensiontillskott framlades
redan år 1912 av den s. k. ålderdomsförsäkringskommittén. I det av Kungl.
Majit till 1913 års riksdag framlagda förslaget till lag om allmän pensionsförsäkring
upptogos de av kommittén föreslagna bestämmelserna i något förändrad
form. Särskilda utskottet vid 1913 års riksdag uttalade i sitt utlåtande,
att utskottet funne förslagets syfte värt uppmärksamhet, men att det
emellertid syntes utskottet, att stadgandet borde anses falla utom ramen för
ett försäkringssystem, och att det icke vore osannolikt, att vad man med
detsamma velat vinna skulle kunna ernås på annan väg. Vid sådant förhållande
fann utskottet lämpligt låta bestämmelsen utgå ur lagförslaget. Vid
frågans behandling i riksdagen bifölls detta utskottets förslag.
Frågan örn kommunala pensionstillskott upptogs sedermera av pensionsstyrelsen,
som i skrivelse till Kungl. Majit den 24 januari 1917 gjorde framställning
angående kommunala pensionstillskott och sjukvårdsbidrag utan
fattigvårds natur. Enligt ett av pensionsstyrelsen i skrivelsen framlagt förslag
till lag i ämnet skulle, därest pension (understöd) som tilldelats någon jämlikt
lagen om allmän pensionsförsäkring funnes icke vara tillräckligt för hans
försörjning och pensionstagaren i följd därav vore i behov av fattigvård,
den kommun till vilken pensionstagaren i fattigvårdshänseende hörde, äga
att i den ordning och efter de grunder som av kommunen bestämdes till hans
pension lämna ett tillskott i penningar eller naturaförmåner, vilket icke skulle
anses såsom fattigvård.
Mot förslaget invände kammarrätten i avgivet remissyttrande bl. a., att
förslaget kunde bereda ett fattigvårdssamhälle möjlighet att befria sig från
skyldigheten att försörja en sin pensionstagare som tillika vöre fattighjon,
såframt denne ej uppnått sådan ålder, 60 år, att ändring av hemortsrätten
därefter ej kunde äga rum. Det fattigvårdssamhälle, där en sådan pensionstagare
hade hemortsrätt och åtnjöte försörjning, kunde nämligen — efter
att hava genom löfte om bättre underhåll i en eller annan form förmått
honom att inflytta till annan kommun — genom att där under erforderlig tid
lämna honom pensionstillskott så att han ej behövde fattigvård, överflytta
hans hemortsrätt till den andra kommunen.
I den proposition, nr 135, varigenom förslaget till lag örn fattigvård förelädes
1918 års riksdag upptogs även pensionsstyrelsens nyssnämnda förslag
i överarbetat skick. Föredragande departmentschefen anförde, att den av
kammarrätten berörda olägenheten i pensionsstyrelsens förslag torde kunna
avhjälpas genom en föreskrift att pensionstillskott icke finge lämnas till an
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 10.
3
nan pensionär än sådan, som för året vore mantalsskriven inom kommunen.
Inskränkningen syntes sakna nämnvärd betydelse för tillämpningen av stadgandet
om pensionstillskott. Genom den av departementschefen sålunda förordade
anordningen vunnes för övrigt ett av pensionsstyrelsen antytt önskemål,
att pension och pensionstillskott såvitt möjligt utginge från samma
kommun.
I anledning av propositionen väcktes inom riksdagen ett flertal motioner.
Bland annat yrkade herr Olsson i Ramsta i motionen nr 351 i andra kammaren
—- under framhållande, att beviljandet av kommunalt pensionstillskott
och kommunalt sjukvårdsbidrag borde bliva en skyldighet för fattigvårdssamhället
— att riksdagen måtte besluta, att nämnda förmåner skulle
utgå i penningar eller naturaförmåner till de personer, vilka förklarats berättigade
till pension eller understöd enligt lagen om allmän pensionsförsäkring
men ändock funnes vara i behov av fattigvård, efter grunder som
av vederbörande utskott kunde bliva föreslagna. Herr Hage framställde i motionen
nr 352 i andra kammaren ett liknande yrkande.
Andra särskilda utskottet, som behandlade propositionen jämte i anledning
därav väckta motioner, yttrade i sitt däröver avgivna utlåtande nr 1.
bland annat följande:
Yrkandet, att det skulle åläggas kommunerna såsom en skyldighet att utgiva
kommunala pensionstillskott och sjukvårdsbidrag går vida utöver det
föreliggande förslaget. Innan en sådan anordning beslutes, kräves en mera
ingående utredning än den, som nu föreligger. Vid genomförandet av anordningen
måste tydligen närmare regler givas för de förpliktelser som
skulle läggas på kommunerna. Motionärernas förslag i denna del synes utskottet
för övrigt stå i strid mot den princip, som ligger till grund för lagen
örn allmän pensionsförsäkring, nämligen att staten skall bära den huvudsakliga
delen av kostnaden för pensionsförsäkringen. De pensionstillskott varom
här är fråga skulle mångenstädes komma att uppgå till lika stort belopp
som pensionstilläggen och enligt motionärernas förslag skulle kommunerna
få ensamma bära denna utgift. Anordningen skulle alltså öka kommunernas
skattebördor och sannolikt även ojämnheterna i fördelningen. Utskottet
avstyrker därför ifrågavarande yrkanden.
Beträffande frågan örn villkor med avseende å mantalsskrivningsort och
hemortsrätt för erhållande av kommunalt pensionstillskott och sjukvårdsbidrag
gjorde utskottet ingen erinran i anledning av Kungl. Maj:ts förslag.
Sedan kamrarna vid behandlingen av utlåtandet stannat i skiljaktiga beslut,
bland annat beträffande det nu ifrågavarande lagförslaget, samt utskottet
i avgivet memorial med förslag till sammanjämkning hemställt, alt utskottets
i utlåtandet avsedda lagförslag måtte antagas med viss jämkning,
som saknar intresse i förevarande sammanhang, biföllo kamrarna vad utskottet
i memorialet hemställt.
Den i enlighet med ovanstående redogörelse tillkomna lagen örn kommunala
pensionstillskott och sjukvårdsbidrag, som utfärdades den 14 juni
1918 och trädde i kraft den 1 januari 1919, efterföljdes av lagar i ämnet den
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 10.
20 april 1934 och den 15 maj 1936 samt slutligen av nu gällande lag av den
18 juni 1937. I 1934 års lag upptogos stadganden örn kommunala tillskott
till blindhetsersättning; i övrigt överensstämde lagen med den år 1918 antagna.
Genom 1936 års lag bragtes lagstiftningen i överensstämmelse med
1935 års pensionsförsäkringsreform, varvid bestämmelserna om kommunala
tillskott till invalidunderstöd infördes. Slutligen bereddes genom lagen 1937
möjlighet åt kommunerna att lämna tillskott utan fattigvårds karaktär till
barnbidrag och bidragsförskott.
Vid 7944 års riksdag hemställde herr Nilsson i Landskrona m. fl. i en in
om andra kammaren väckt motion nr 46, att »riksdagen måtte hos Kungl.
Majit hemställa örn utredning och förslag till ny lag örn kommunala pensionstillskott
så utformad, att till folkpensionärer och med dem jämställda,
vilka vore i behov av kommunalt understöd, detta understöd skulle utgå i
form av kommunalt pensionstillskott utan fattigvårdskaraktär».
Andra lagutskottet behandlade motionen i samband med ett flertal motioner
om ändringar i folkpensioneringslagen. Utskottet anförde i sitt i ärendet
avgivna utlåtande nr 29, efter det utskottet yttrat sig i anledning av sistnämnda
motioner och funnit de däri upptagna spörsmålen vara förtjänta
av beaktande, att en reformering av folkpensioneringslagen i av utskottet förut
angivna hänseenden måste medföra, att jämväl lagen om kommunala pensionstillskott
m. m. gjordes till föremål för översyn. Samtliga de berörda frågorna
vore emellertid föremål för socialvårdskommitténs utredningsarbete.
I ett i december 1942 avgivet betänkande med förslag angående socialvårdens
organisation m. m. hade kommittén såsom ett huvudsyfte vid reformeringen
av folkpensioneringen framhållit önskemålet om ur försörjningssyfte
bättre avvägda pensioner än dem som nu utginge. Bland spörsmål, som
enligt kommitténs mening borde omprövas, nämnde utskottet frågan örn
ändrade grunder för kommunala pensionstillskott. Vidare anförde utskottet,
att statsrådet och chefen för socialdepartementet i ett interpellationssvar i
första kammaren den 17 november 1943 förklarat sig anse att bl. a. nu
ifrågavarande spörsmål måste utredas av kommittén. Utskottet påpekade
slutligen, att departementschefen i propositionen nr 173 till 1944 års riksdag
med förslag till lag angående förlängd giltighet av gällande indelning i
ortsgrupper jämlikt folkpensioneringslagen yttrat, att socialvårdskommitténs
arbete bedreves med inriktning på att förslag i ämnet skulle föreligga
i sådan tid, att frågan kunde underställas 1946 års riksdag. Då sålunda samtliga
de i motionerna behandlade frågorna vore föremål för utredning, funne
utskottet icke skäl föreslå riksdagen att antaga lagändring eller göra någon
framställning till Kungl. Majit i anledning av motionerna. Utskottet ville
emellertid understryka vikten av att det fortsatta utredningsarbetet bedreves
med all skyndsamhet och att Kungl. Majit så snart ske kunde föreläde
riksdagen de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Utskottet hemställde på nu anförda skäl, att de i utlåtandet nr 29 behandlade
motionerna icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Denna
Andra lagutskottets utlåtande nr 10.
5
hemställan avslogs av riksdagen, som i stället biföll ett under överläggningen
i kamrarna framställt yrkande, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Majit hemställa om framläggande av förslag snarast möjligt till en allmän
förbättring av utgående folkpensioner och invalidunderstöd.
Lagen om kommunala pensionstillskott m. m. ger möjlighet för fattig- Utskottet.
vårdssamhälle att ställa medel till fattigvårdsstyrelsens förfogande för beredande
av understöd, s. k. kommunala pensionstillskott, till personer, som
uppbära folkpension men ändock finnas vara i behov av fattigvård. Sådant
tillskott skall icke anses såsom fattigvård. I samma ordning må understöd
utdelas såsom tillskott till invalidunderstöd, blindhetsersättning, barnbidrag
eller bidragsförskott samt såsom sjukvårdsbidrag i vissa fall. Tillskott eller
bidrag av i lagen omförmäld beskaffenhet må icke tilldelas andra personer
än dem, som äro mantalsskrivna inom fattigvårdssamhället och där äga
hemortsrätt i fråga om fattigvård. 1 motionen har nu yrkats riksdagsskrivelse
med begäran om sådan ändring i lagen, att de personer, som må kunna
erhålla dylika tillskott och bidrag, obligatoriskt skola erhålla sådana i stället
för fattigvård samt att tillskott eller bidrag måtte utgå oavsett vederbörandes
mantalsskrivningsort och hemortsrätt.
Såsom motionärerna framhållit ha tillskott och bidrag enligt ifrågavarande
lag utgått endast i begränsad omfattning. Flera olika omständigheter torde
ha bidragit härtill. En av anledningarna till den begränsade tillämpningen
av lagen kan vara det förhållandet, att vid bedömande huruvida kommun
är berättigad till understöd av skatteutjämningsmedel kommunens utgifter
för pensionstillskott och andra förmåner enligt 1937 års lag i motsats till direkta
fattigvårdsutgifter icke torde inräknas bland de utgifter, som måste
uppgå till visst belopp för att rätt till dylikt understöd skall föreligga, samt
att skattetyngda kommuner fördenskull kunna ha funnit det förmånligt att
vid ansökan örn understöd av skatteutjämningsmedel redovisa havda utgifter
icke såsom förmåner av nyssnämnda beskaffenhet utan såsom direkta fattigvårdsutgifter.
Motionärerna lia betonat önskvärdheten av att särskilt folkpensionärerna
i större utsträckning än för närvarande erhålla kommunala tillskott utan
fattigvårds karaktär. Utskottet delar den uppfattning, som sålunda kommit
till uttryck i motionen. Detta spörsmål sammanhänger nära med den aktuella
frågan om en reformerad folkpensioneringslagstiftning. Enligt uppgift i
innevarande års riksdagsberättelse torde socialvårdskommittén komma att
avgiva förslag angående sådan reform under hösten 1945. Kommittén har
i ett i december 1942 avgivet betänkande, innefattande utredning och förslag
angående socialvårdens framtida organisation m. m., anfört, att kommittén
vid reformering av folkpensioneringen kommer alt taga ställning till bl. a.
frågan örn ändrade grunder för kommunala pensionstillskott. Att så kommer
att ske har även framhållits av statsrådet och chefen för socialdepartementet
i ett interpellationssvar i första kammaren den 17 november 1943.
Hur folkpcnsioneringslagstiftningen för framtiden utformas måste på ett av
-
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 10.
görande sätt inverka på frågan, huruvida de kommunala pensionstillskotten
böra bibehållas och, därest detta spörsmål besvaras jakande, på vilka villkor
de skola utgå. Även övriga grenar av socialvården äro föremål för kommitténs
utredningsarbete.
Av nu angivna skäl torde någon framställning till Kungl. Majit rörande
ändring av 1937 års lag icke vara erforderlig.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 22 februari 1945.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Forslund*, Olof Carlsson, Björkman*, Hallagård,
Nils Elowsson, Englund* och Gunnar Andersson*;
från andra kammaren: herr Olovson i Västerås, fru Johansson, herrar Carlsson i
Bakeröd, Andersson i Gisselås, Lundberg i Uppsala, Holmberg*, Andersson i Alfredshem
och Osterman.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Holmberg.
Stockholm 1945. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
i50627
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.