Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående förstärkning av s. k. ofullständiga jordbruk med skog från statens och bolagens m. fl. skogsdomäner.

1945-03-01 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1945:12, Utlåtande i anledning av väckt motion angående förstärkning av s. k. ofullständiga jordbruk med skog från statens och bolagens m. fl. skogsdomäner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

1

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 2 mars 1945 kl. 11 fm.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående förstärkning av

s. k. ofullständiga jordbruk med skog från statens och

bolagens m. fl. skogsdomäner.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 436,

har heiT Hansson i Skediga hemställt, »att riksdagen hos Kungl. Majit måtte

begära skyndsam utredning angående förstängning av de s. k. ofullständiga

jordbruken med skog från statens och bolagens skogsdomäner liksom från

skogsmark, tillhörande akademier, universitet, högskolor och stiftelser samt

fideikommiss och skogsspekulanter».

Beträffande de skäl som anförts till stöd för denna hemställan får utskottet

hänvisa till motionen.

Frågan om förbättring av ofullständiga jordbruk har tidigare vid många

tillfällen varit föremål för utredning av sakkunniga samt prövning av riksdagen.

En utförlig historik har lämnats i sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts

utlåtande nr 1 vid 1930 års riksdag samt i andra lagutskottets

utlåtanden nr 40 vid 1934 års riksdag, nr 30 vid 1936 års riksdag, nr 24 vid

1937 års riksdag och nr 11 vid 1941 års riksdag. Utskottet tillåter sig hänvisa

till nämnda utlåtanden.

Vid 1942 års riksdag behandlade andra lagutskottet två likalydande motioner,

nr 146 i första kammaren av herr Andersson, Alfred, och herr Hansson,

Sven, och nr 197 i andra kammaren av herr Svensson i Ljungskile, vari

yrkades, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte hemställa att förslag

till expropriation och förköpsrätt av jord, som behövs för komplettering

av ofullständiga jordbruk, snarast måtte föreläggas riksdagen.

Utskottet, som inhämtade yttrande över motionerna från egnahemsstyrelsen,

anförde i sitt i anledning av motionerna avgivna utlåtande nr 28 följande:
Såsom

utskottet yttrade i sitt utlåtande vid 1941 års riksdag måste spörsmålet

örn förbättring av de många ofullständiga jordbruken i landet anses

vara ett samhällsintresse av sådan vikt, att frågan påkallar oavlåtlig uppmärksamhet

från statsmakternas sida. Att en sanering av dessa jordbruk

kommer till stånd är icke blott ett socialt utan även i många fall ett jordbruksekonomiskt

intresse. Enligt utskottets mening bör alltså prövning ske

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 9 sami. 2 avd. Nr 12.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

av alla tillgängliga utvägar, vilka kunna bidraga till utvecklingen av de ofullständiga

jordbruken. Därvid måste uppenbarligen möjligheterna att anskaffa

tillskottsjord skänkas synnerligt beaktande. Därest det oundgängliga

behovet därav emellertid icke kan tillgodoses på frivillighetens väg, uppkommer

spörsmålet, örn icke möjlighet bör finnas att kunna fylla behovet genom

tvångsinlösen av sådan jord.

1936 års egnahemsutredning har efter ingående undersökningar ansett

styrkt, att behov föreligger av en lagstiftning, som möjliggör tvångsinlösen i

viss utsträckning av mark till komplettering av ofullständiga jordbruk. Efter

det utredningen år 1938 avgivit betänkande med förslag till lagstiftning i ämnet,

har på sätt framgår av den ovan lämnade redogörelsen frågan i olika

sammanhang varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet.

Egnahemsstyrelsen har i sitt över motionerna avgivna yttrande förklarat

sig icke i och för sig hava något att erinra mot att möjlighet införes till

expropriation av mark för komplettering av ofullständiga jordbruk i sådana

fall, då en dylik åtgärd syntes ur fastighetsbildningens synpunkt uppenbarligen

berättigad. Styrelsen har emellertid ansett, att frågan om vad som kan

göras för underlättandet av möjligheterna till en komplettering av befintliga

ofullständiga jordbruk, borde upptagas till övervägande i samband med det

angelägna spörsmålet örn tillskapande av en jorddelningslagstiftning, som

effektivare än den nuvarande kunde hindra tillkomsten av nya ofullständiga

jordbruk. Utskottet delar styrelsens uppfattning örn angelägenheten av att

genom lämpliga lagbestämmelser kunna förhindra att nya ofullständiga

jordbruk uppkomma. Emellertid anser utskottet icke för sin del, att frågan

örn sättet för anskaffande av tillskottsjord lill redan befintliga ofullständiga

jordbruk står i sådant samband med spörsmålet om skärpning av jorddelningslagstiftningen

till förhindrande av tillkomsten av nya sådana jordbruk,

att förstnämnda fråga behöver anstå i avvaktan på lösningen av den senare.

På sätt egnahemsstyrelsen anfört torde, oavsett örn möjlighet till expropriation

av tillskottsjord införes, egnahemsnämnderna kunna nå tillfredsställande

resultat i fråga örn möjlighet till komplettering av ofullständiga

jordbruk i vissa fall. I åtskilliga fall torde emellertid, såsom egnahemsutredningen

framhållit, erforderlig mark för ändamålet icke kunna anskaffas

på frivillighetens väg. Utskottet hyser den uppfattningen att möjlighet bör

finnas att, när alla andra utvägar förgäves försökts, kunna åstadkomma

tvångsavstående av jord för stärkande av dylika jordbruk. Denna möjlighet

bör dock uppenbarligen icke stå till buds, om genom en tvångsöverflyttning

av mark ägaren eller innehavaren skulle tillskyndas avsevärd olägenhet;

detta vore för övrigt knappast ekonomiskt möjligt, då givetvis, i överensstämmelse

med vad som gäller vid expropriation i allmänhet, full ersättning

för all genom expropriationen åsamkad skada skall utgå. Med hänsyn

till frågans vikt vill utskottet föreslå riksdagen att till Kungl. Maj:t göra

en framställning i ämnet.

Egnahemsutredningen har i sitt betänkande framlagt ett utformat förslag

till lagstiftning om expropriation av mark för stärkande av ofullständigt

jordbruk. I den här förut lämnade redogörelsen har i korthet upptagits utredningens

förslag härutinnan, däribland vissa av utredningen föreslagna

villkor i fråga örn möjligheten att erhålla expropriation för detta ändamål.

Enligt utskottets mening bör den sålunda verkställda utredningen snarast

fullföljas. Såsom ytterligare material torde kunna tjäna de upplysningar angående

hithörande spörsmål, vilka egnahemsstyrelsen förklarat sig ämna anmoda

egnahemsnämnderna att lämna. Vid de fortsatta övervägandena röran
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

3

de ifrågavarande spörsmål synes även böra uppmärksammas det av utskottet

i 1941 års utlåtande påpekade förhållandet, att en tvångsöverflyttning av

mark från jordbruk, som äro bebyggda och maskinellt utrustade för brukning

av viss areal, kan lända till skada icke blott för det individuella jordbruket

utan också för produktiviteten i större omfattning.

I de föreliggande motionerna har även berörts frågan om förköpsrätt av

jord i kompletteringssyfte. Såsom utskottet framhöll i sitt utlåtande år 1941

är denna fråga helt outredd. Möjligheten att i vissa fall på denna väg komma

till ett resultat synes emellertid förtjänt av en undersökning. I anslutning

till de ytterligare överväganden, som kunna erfordras beträffande en

expropriationslagstiftning till stärkande av ofullständiga jordbruk, synes

jämväl spörsmålet om förköpsrätt kunna upptagas till prövning.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville dels,

efter verkställande av den ytterligare utredning, som kunde anses erforderlig,

för riksdagen framlägga förslag till lagstiftning om expropriation av

mark för stärkande av ofullständiga jordbruk, dels ock låta verkställa utredning

av frågan örn förköpsrätt av jord för samma ändamål samt för

riksdagen framlägga det förslag, vartill denna utredning kunde föranleda.

Reservation anfördes av tre av utskottets ledamöter, vilka hemställde, att

motionerna icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Riksdagen

biföll utskottets hemställan.

Den 30 juni 1942 uppdrog Kungl. Majit åt egnahemsstyrelsen att verkställa

utredning i ämnet.

Vid 19AA års riksdag hemställdes i två likalydande motioner, I: 215 av herr

Bärg, Johan, m. fl. och lii 326 av herr Vougt m. fl., att riksdagen ville hos

Kungl. Majit anhålla örn en ingående utredning enligt i motionerna angivna

riktlinjer rörande en sådan rationalisering av jordbruksföretagen, att deras

drift göres ekonomiskt bärkraftig.

Jordbruksutskottet, som behandlade motionerna, anförde i sitt i ärendet

avgivna utlåtande nr 28:

Mot storleken, sammansättningen och arronderingen av en stor del av

landets jordbruksfastigheter synas kunna riktas allvarliga erinringar. Åtskilliga

dylika fastigheter innehålla sålunda för ringa arealer odlingsbar

jord för att de skola kunna vara bärkraftiga. Vidare finnas fastigheter som

äro olämpligt eller ensidigt sammansatta i avseende å ägoslagen, i det tillgång

till erforderliga skogsområden och mark som lämpar sig för anläggning

av beten saknas. Slutligen bestå fastigheterna understundom av flera

skiften, belägna på avsevärda avstånd från varandra och med olämplig

form, vilket förhindrar en eljest erforderlig rationalisering av driften. Det

sagda gäller såväl större som mindre fastigheter.

Såsom framhålles i lantmäteristyrelsens i ärendet avgivna utlåtande lia

flera av de angivna förhållandena sedan åtskillig tid tillbaka varit föremål

för statsmakternas uppmärksamhet, vilket bland annat föranlett lagstiftning

i ämnet.---

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

I syfte att förbättra driftsförhållandena vid de ofullständiga jordbruken

ha vidare sedan åtskilliga år tillbaka anvisats anslag till jordförbättringar

i olika avseenden. ---- —

Trots vad som sålunda och i övrigt vidtagits till stöd för särskilt det

mindre jordbruket torde såsom i motionerna anföres stora delar av landsbygdsbefolkningen

fortfarande leva under förhållanden, som icke kunna

betraktas såsom tillfredsställande. De av motionärerna i dylikt avseende

anförda siffrorna torde i stort sett giva en riktig bild av det rådande läget.

Utskottet är därför ense med motionärerna örn att verkligt genomgripande

åtgärder äro av nöden, därest varaktiga förbättringar skola kunna åstadkommas

på området.

Inom alla kretsar i landet torde numera råda enighet om att jordbruket

bör kunna giva sina utövare full bärgning och att i jordbruket sysselsatta

böra erhålla en levnadsstandard likvärdig med andra befolkningsgruppers.

Utskottet är av den uppfattningen, att vilka former som än må förlänas de

nu tillämpade åtgärderna till stöd för jordbruket, kunna dessa åtgärder icke

varaktigt förbättra levnadsbetingelserna för de jordbrukare, som för sin

bärgning äro beroende av avkastningen från allt för små och olämpligt sammansatta

brukningsdelar. Utskottet kan därför tillstyrka motionärernas förslag

att en grundlig och förutsättningslös utredning i syfte att utröna möjligheterna

att i olika avseenden förstärka produktionsresurserna på dylika jordbruk

bör igångsättas.

Såsom framhålles i motionerna synes till riktpunkt för de statliga stödåtgärderna

på området böra tagas de s. k. familjejordbruken, d. v. s. jordbruk,

som kunna skötas av och lämna full bärgning åt brukaren och hans familj.

Med det sagda har utskottet icke velat uttala sig för att den nu pågående

verksamheten för bildande av arbetarsmåbruk bör upphöra. Dylika jordbruk

spela nämligen alltjämt stor roll, då det gäller att ordna bostads- och livsmedelsförhållandena

för den stora del av befolkningen på landsbygden, som

för sin utkomst i stor utsträckning är beroende av förhållandena inom andra

näringsgrenar än jordbruket. Dylika stödjordbruk synas böra bibehållas i de

fall förhållandena så påkalla. De jordbruk som utskottet däremot anser såvitt

möjligt böra bringas att upphöra äro de s. k. ofullständiga jordbruken, d. v. s.

gårdar, vilkas innehavare för sin försörjning äro helt eller huvudsakligen beroende

av den avkastning gården kan ge, men som till följd av ägornas otillräcklighet,

olämpliga sammansättning eller andra orsaker icke kunna ge brukaren

full bärgning.

De arealkompletteringar, som i sistnämnda fall ofrånkomligen erfordras

för alt dylika jordbruk skola kunna bliva bärkraftiga, torde i stor utsträckning

och i första hand kunna komma till stånd genom överenskommelser

mellan vederbörande jordägare. Därest utflyttningar möjliggöra en önskvärd

sammanslagning av två eller flera intill varandra liggande ofullständiga brukningsdelar,

böra därför de berörda parterna intresseras för att frivilligt medverka

till att en sådan sammanläggning verkligen sker. En annan möjlighet

att komma till rätta med förhållandena härvidlag synes vara, att det allmänna

får rätt till förköpsrätt, i de fall vederbörande gård skulle utbjudas

till salu, för att sedan kunna draga försorg om att erforderlig sammanläggning

kommer till stånd. Därest tillskottsjord icke kan uppbringas på annat

sätt, synes vidare kunna bliva nödvändigt att komplettera ofullständiga jordbruk

genom tillskott av jord eller skog från angränsande större fastigheter,

varvid som yttersta åtgärd visst tvångsförfarande kan ifrågasättas. I sist
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

5

nämnda fall måste man emellertid framgå med försiktighet, så att icke produktionsbetingelserna

på eljest bärkraftiga jordbruk försämras.

Enligt vad utskottet erfarit torde de i motionerna berörda frågorna i viss

mån redan vara föremål för överläggningar inom 1942 års jordbrukskommitté.

Utskottet vill därför ifrågasätta, huruvida icke det av utskottet nu förordade

utredningsuppdraget kunde anförtros åt denna kommitté.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att — i den mån undersökningar

i de av utskottet berörda hänseendena icke redan igångsatts —

utredning i motionernas syfte och enligt av utskottet angivna synpunkter

måtte verkställas samt därav föranledda förslag så snart ske kunde föreläggas

riksdagen. Flera reservationer anfördes. Utskottets utlåtande godkändes

av riksdagen.

Kungl. Majit uppdrog den 15 juni 1944 åt 1942 års jordbrukskommitté

att verkställa den av riksdagen sålunda begärda utredningen.

Frågan örn expropriation av mark för komplettering av ofullständiga Utskottet.

jordbruk har vid många tillfällen varit föremål för riksdagens uppmärksamhet

och utredning av sakkunniga.

I det av 1936 års egnahemsutredning år 1938 avgivna betänkandet angående

den statliga egnahemsverksamheten framlades bl. a. ett förslag till lag

om sådan ändring av expropriationslagen, att expropriation skulle kunna

äga rum för stärkande av ofullständiga jordbruk. Förslaget i denna del har

dock icke föranlett proposition till riksdagen. Sedan emellertid frågan örn

expropriation för angivna ändamål genom motioner bragts under riksdagens

prövning åren 1939, 1940, 1941 och 1942, anhöll riksdagen sistnämnda år i

skrivelse till Kungl. Majit, att Kungl. Majit måtte efter verkställande av den

ytterligare utredning som kunde anses erforderlig för riksdagen framlägga

förslag till lagstiftning om expropriation av mark för stärkande av ofullständiga

jordbruk. I anledning av motioner angående utredning om vissa åtgärder

för åstadkommande av ekonomiskt bärkraftiga jordbruk anhöll 1944 års

riksdag i skrivelse till Kungl. Majit på förslag av jordbruksutskottet, att utredning

i motionernas syfte och enligt av utskottet angivna synpunkter måtte

verkställas samt därav föranledda förslag så snart ske kunde föreläggas riksdagen.

Jordbruksutskottet framhöll i utlåtandet bl. a. önskvärdheten av att

de ofullständiga jordbruken såvitt möjligt bringades att upphöra. Därest de

arealkompletteringar som erfordrades för att dylika jordbruk skulle göras

bärkraftiga icke kunde komma till stånd genom frivilliga överenskommelser

mellan vederbörande jordägare, kunde, anförde utskottet vidare, såsom

yttersta åtgärd tvångsförfarande ifrågasättas.

Utredning rörande expropriation för komplettering av ofullständiga jordbruk

pågår nu inom 1942 års jordbrukskommitté. Kommittén torde komma

att redan innevarande år framlägga betänkande med förslag i ämnet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

Frågan om komplettering av ofullständiga jordbruk behandlas i den nu

föreliggande motionen ur en mera snäv synvinkel än som tidigare i allmänhet

anlagts å förevarande spörsmål. Motionären talar sålunda endast örn

komplettering av de ofullständiga jordbruken med skogsmark och gör i detta

sammanhang gällande, att spörsmålet om de mindre jordbrukens framtida

bestånd tidigare nästan uteslutande kommit att inriktas på åkerjordens storlek.

Vidare avser motionären endast skogsmark, tillhörig staten och vissa

andra angivna slag av juridiska personer ävensom skogsspekulanter.

Med anledning av motionärens påstående, att spörsmålet om ofullständiga

jordbruks komplettering med skog tidigare icke i vederbörlig utsträckning

beaktats, vill utskottet framhålla, att redan i den s. k. norrlandskommitténs

år 1904 avgivna betänkande diskuterades frågan om förstärkning av dylika

jordbruk med bl. a. nödig skogsmark. I förenämnda av egnahemsutredningen

avgivna betänkande betonades uttryckligen, att den föreslagna expropriationslagstiftningen

borde avse icke blott åker och äng utan även skog.

Andra lagutskottet gjorde i det utlåtande som låg till grund för ovannämnda

riksdagsskrivelse år 1942 icke undantag för något slag av mark. I jordbruksutskottets

förut omförmälda utlåtande vid 1944 års riksdag nämndes,

att det kunde bliva nödvändigt att genom tvångsförfarande komplettera

ofullständiga jordbruk med »jord eller skog».

Tidigare har ifrågasatts, huruvida ett eventuellt tvång att avstå tillskottsjord

borde riktas endast mot vissa slag av jordägare. De jordägare som särskilt

avsetts ha varit fastighetsspekulanter och bolag. 1936 års egnahemsutredning

har ansett övervägande skäl tala för att inlösningsrätten ej begränsas

på sätt sålunda antytts. Ej heller har någon begränsning av förevarande

art föreslagits i ovannämnda utskottsutlåtanden vid 1942 och 1944 års riksdagar.

Då frågan om expropriation för förstärkning av ofullständiga jordbruk

sålunda i hela sin vidd redan är föremål för utredning, är någon riksdagsskrivelse

i motionens syfte icke erforderlig. Utskottet förutsätter emellertid,

att utredningen bedrives med all skyndsamhet samt att Kungl. Majit snarast

möjligt täger ställning till det förslag, vartill utredningen torde komma att

föranleda.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 mars 1945.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

7

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Linder, Wistrand, Hage,

Hallagård, Nils Elowsson och Hagman*;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås*, Pettersson i Hällbacken,

Nilson i Eskilstuna, fru Johansson, herrar Carlsson i Bakeröd*, Andersson i Eskilstuna,

Andersson i Gisselås och Andersson i Alfredshem*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.