Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942

1945-03-13 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1945:15, Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15.

1

Nr 15.

Ankom till riksdagens kansli den 14 mars 1945 kl. 6 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition med förslag

till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni

1942 (nr 429) om hyresreglering m. m. samt lag angående

fortsatt giltighet av lagen samma dag (nr 430) örn

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt

m. m.

Genom en den 9 mars 1945 dagtecknad proposition, nr 184, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under

åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll,

föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

1) Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om

hyresreglering m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 örn hyresreglering m. m 1

vilken enligt lag den 31 mars 1944 (nr 120) gäller till och med den 30 september

1945, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 september 1946,

dock att 20 § förstnämnda lag från och med den 1 april 1945 skall hava

följande ändrade lydelse.

20 §.

Hyresnämndens beslut gäller för tiden från och med den dag, då detsamma

meddelats, eller den senare dag, som nämnden bestämmer. I ärende, som

avses i 3, 4 eller 6 §, må dock nämnden, där det av särskild anledning finnes

skäligt, bestämma att beslutet skall avse förfluten tid; och äger nämnden i

sådant fall förordna om skäligt anstånd med betalning av vad hyresgäst

kan hilva skyldig att ytterligare utgiva för tid före nämndens beslut.

Part, sorn är missnöjd med nämndens beslut, äger däröver anföra besvär

hos statens hyresråd inom tjugu dagar från den dag, då klaganden erhöll

sadant besked som i 19 § tredje stycket sägs.

Nämndens beslut skall, örn ej hyresrådet annorlunda förordnar, lända till

efterrättelse utan hinder av anförda besvär, dock icke i vad beslutet må avse

förfluten tid.

1 Senaste lydelse, se SFS 1943: 112.

Bihang till riksdagens protokoll laili. 9 sami. 2 avil. Nr 15.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 15.

Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 april 1945

uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 30 september 1945, må framställning

som i 7 § sägs göras senast den 14 april 1945 eller, örn hyresvärden

icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar låta

hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat hyresgästen

sådant meddelande.

Beträffande beslut, som hyresnämnd meddelat före den 1 april 1945, skall

20 § i dess hittillsvarande lydelse tillämpas även därefter.

2) Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19''juni 1842 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse

och överlåtelse av bostadsrätt m. m.1, vilken enligt lag den 31 mars 1944

(nr 121) gäller till och med den 30 september 1945, skall äga fortsatt giltighet

till och med den 30 september 1946.

Beträffande skälen för lagförslagen får utskottet, i den mån redogörelse för

desamma ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Genom lagen den 19 juni 1942 (nr 429) örn hyresreglering m. m. har stadgats

begränsning av hyrans storlek för flertalet lägenheter, möjlighet till

tvångsförlängning av hyresavtal och reglering av vissa andra hyresförhållanden.

Såsom ett komplement härtill har i lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m. (kontrollagen) genomförts

reglering av lägenhetsförvärv, som grundas på bostadsrätt och andra

former av bostadskooperation. Båda lagarna äga tillämpning i alla städer,

köpingar och municipalsamhällen, vilkas invånarantal vid 1942 års ingång

uppgick till minst 2 000, samt dessutom, efter särskilda förordnanden av

Kungl. Maj:t, i åtskilliga mindre orter. Regleringsåtgärderna handhavas närmast

av kommunala hyresnämnder. Dessas beslut kunna överklagas hos statens

hyresråd, som utgör den centrala myndigheten för hithörande frågor.

De båda nu nämnda lagarna gällde ursprungligen till och med den 30 september

1943 och erhöllo fortsatt giltighet till och med den 30 september 1944

genom lagar den 26 mars 1943 (nr 112 och 113). Därvid genomfördes vissa

ändringar i fråga om regleringsåtgärdernas närmare utformning. Genom lagar

den 31 mars 1944 (nr 120 och 121) förlängdes lagarnas giltighetstid till

och med den 30 september 1945.

Hyresrådet har i skrivelse den 31 januari 1945 hemställt, att hyresregleringslagen

och kontrollagen måtte erhålla fortsatt giltighet till och med den

1 Senaste lydelse se SFS 1943: 113.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15.

3

30 september 1946, ävensom att i lagarna måtte företagas vissa ändringar i

enlighet med förslag i en skrivelsen bilagd promemoria. I denna anföres

bland annat, att den prövning av ekonomisk plan för bostadsrättsföreningar,

som jämlikt stadgande i kontrollagen skall företagas av hyresnämnderna, merendels

komme till stånd alltför sent, varigenom kontrollen bleve ineffektiv. I

anledning härav föreslås, att i kontrollagen å ena sidan öppnas möjlighet för

hyresnämnderna att under vissa villkor tidigare än för närvarande pröva

ekonomisk plan, å andra sidan stadgas förbud för förening att, innan sådan

prövning skett, mottaga förskott å avgift eller annan ersättning. I samband

därmed föreslås — till förhindrande bl. a. av bostadspriskontrollens kringgående

genom bildande av s. k. bostadsföreningar och liknande företag —

införande i både hyresregleringslagen och kontrollagen av bestämmelser, enligt

vilka ej utan hyresnämnds tillstånd som villkor för uthyrning resp. bostadsrättsupplåtelse

finge krävas vissa andels- eller aktieförvärv m. m. Slutligen

föreslås tillämpligheten av det stadgande i hyresregleringslagen, enligt

vilket hyresnämnds beslut utan hinder av anförda besvär skall lända till

efterrättelse, i så måtto skola begränsas, att stadgandet icke komme att gälla

i vad beslut avsåge förfluten tid.

över hyresrådets framställning lia efter remiss yttranden avgivits av socialstyrelsen,

Sveriges fastighetsägareförbund, hyresgästernas riksförbund,

Stockholms bostadsföreningars centralförening u. p. a., svenska riksbyggen,

förening u. p. a., och hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund

u. p. a. I sistnämnda yttrande hänvisas till en av riksförbundets

tjänsteman, ingenjören Björn Strömberg, utarbetad, vid yttrandet fogad promemoria.

Stockholms kooperativa bostadsförening u. p. a. och svenska folkbyggen,

förening u. p. a., ha vidare inkommit med skrivelser i anledning av

hyresrådets framställning.

Statens priskontroll nämnd har i cn den 20 februari 1945 dagtecknad framställning

anhållit att i blivande proposition till riksdagen rörande hyresregleringslagens

fortsatta giltighet måtte klargöras, huru vissa närmare beskrivna

upplåtelser av garageplats, vilkas egenskap av hyresavtal satts i fråga, ur

hyresregleringslagens synpunkt vore att bedöma.

Slutligen må nämnas, att hyresgästernas riksförbund i en den 8 december

1944 dagtecknad skrivelse påkallat åtgärder i anledning av vissa missförhållanden,

som utmärkte de i hyresrådets promemoria berörda s. k. bostadsföreningarna.

Dylika ekonomiska föreningar, vilka uppläte nyttjanderätt till

bostad allenast för begränsad tid och därför icke vore att hänföra under

lagen den 25 april 1930 örn bostadsrättsföreningar, hade under rådande bostadsbrist

i många fall bildats i rent spekulativt syfte. Medan vid hyresregleringens

tillkomst genom kontrollagen övervakningen av bostadsrättsföreningarna

skärpts, bruste det i fråga om kontrollen av nu åsyftade föreningar.

Förbundet hade vid ett flertal tillfällen konstaterat, att de vid erbjudande om

andelsteckning och förhyrning företedda planerna antingen innehållit direkt

missvisande uppgifter eller saknat upplysningar, utan vilka tecknarna

icke kunnat bilda sig en uppfattning örn företagets förutsättningar eller kon
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 75.

sekvenserna för dem själva av medlemskap i föreningen. För närvarande

saknades möjligheter att effektivt ingripa mot de missbruk, som i vissa fall

förekommit. Förbundet hemställde att beträffande ifrågavarande föreningar

måtte utfärdas bestämmelser angående ekonomisk plan och teckningslistor,

motsvarande de för bostadsrättsföreningar gällande. Som ett provisorium

kunde detta möjligen ske genom en utvidgning av hyresregleringslagstiftningen,

men det vore lämpligt att en allmän översyn verkställdes av de lagregler,

som gällde för juridiska personers upplåtelse av hyres- och bostadsrätt.

över hyresgästernas riksförbunds framställning har hyresrådet avgivit

yttrande. Hyresrådet har därvid anfört, att förbundets förslag om en provisorisk

kontroll på området torde bliva tillgodosett genom de av hyresrådet

föreslagna, tidigare omnämnda lagändringarna. Vad angår förbundets framställning

i övrigt har hyresrådet tillstyrkt, att en allmän översyn av lagstiftningen

örn bostadsrättsföreningar och därmed sammanhängande spörsmål

måtte komma till stånd.

Föredragande departementschefen, statsrådet Bergquist, har i propositionen

under nedan angivna särskilda avsnitt anfört bl. a. följande:

Frågan om lagstiftningens fortsatta giltighet i allmänhet.

»Föreliggande uppgifter örn byggnadsproduktionen giva vid handen, att

skapandet av nya bostäder under de senaste åren försiggått i större omfattning

än under de tidigare krisåren. Det är emellertid välbekant, att bostadsbrist

— merendels allvarlig sådan — alltjämt råder på de flesta av hyresregleringen

berörda orterna. På grund av åtskilliga omständigheter, främst

knapphet på arbetskraft och vissa materialier, kan det icke antagas att bostadsbristen

skall kunna fyllas under en tid av ett år efter det hyresregleringslagens

och kontrollagens nuvarande giltighetstid utgått. På grund av

den låga produktionen under åren 1940 och 1941 finnes, jämte det normalt

nytillkommande bostadsbehovet, ett uppsamlat otillfredsställt bostadsbehov

som det måste taga åtskillig tid att tillgodose. I intet av de avgivna yttrandena

har erinran framställts mot förslaget att förläna de båda lagarna giltighet

för ytterligare ett år. Jag anser mig under dessa omständigheter böra

föreslå att lagarnas giltighet förlänges till och med den 30 september 1946.»

•

Prövningen av bostadsrättsföreningarnas ekonomiska planer och därmed

sammanhängande frågor.

»Av uppgifterna i hyresrådets promemoria och den från hyresgästernas

riksförbund inkomna framställningen framgår, att missförhållanden föreligga

både med avseende å de s. k. bostadsföreningarnas verksamhet och beträffande

kontrollen vid bildandet av bostadsrättsföreningar. De av hyresrådet

föreslagna åtgärderna — förbud mot bostadsföreningarnas gängse upplåtelseform,

hyra i samband med andelsförvärv, samt rationalisering av hyresnämndskontrollen

över bostadsrättsföreningarnas ekonomiska planer i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15.

5

kombination med förbud mot förskottsbetalningar — ha emellertid i remissyttrandena

ansetts onödigt långtgående ävensom hindersamma för den lojala

byggnadsproduktionen på området. Vad angår förbudet mot uthyrning i

förening med andelsförvärv synas åtskilliga skäl tala för önskemålet att,

innan en så radikal metod godtages, en undersökning verkställes av möjligheterna

att genom kontroll i annan ordning råda bot för de anmärkta missförhållandena.

Det tilltänkta förbudet mot förskottsbetalning av bostadsrättsavgifter

vilar, såsom hyresrådet självt framhållit, på den förutsättningen

att hyresnämnderna skola på ett mycket tidigt stadium pröva uppgjorda preliminära

planer. Det torde emellertid icke saknas fog för farhågorna att en

tillräckligt tidig prövning av dessa ärenden icke överallt skall kunna komma

till stånd. De föreslagna bestämmelserna om ställande av säkerhet, vilka utgöra

en mycket väsentlig del av det avsedda nya kontrollsystemet, synas icke

heller kunna godtagas i sitt föreliggande skick. Vid angivna omständigheter

finner jag mig icke böra tillstyrka, att de av hyresrådet i dessa delar föreslagna

lagändringarna nu genomföras. Det torde emellertid inom justitiedepartementet

böra verkställas skyndsam utredning rörande lämpligaste sättet att

komma tillrätta med de anmärkta missförhållandena. Vid utredningen böra

företrädare för de berörda bostadskooperativa organisationerna erhålla tillfälle

att framlägga sina synpunkter.»

Verkställbarheten av hyresnämnds beslut.

»Såsom hyresrådet framhållit torde den i 20 § upptagna regeln, att hyresnämnds

beslut utan hinder av . anförda besvär skola lända till efterrättelse,

kunna bereda part avsevärt förfång då beslutet gäller förfluten tid. Särskilt

torde olägenheter ha uppstått i mål om grundhyror i nybyggda hus, där hyresnämndernas

beslut kunna avse lång tid tillbaka och där hyresrådet på

grund av målens vidlyftiga och invecklade beskaffenhet ofta är ur stånd att

tillräckligt snabbt meddela erforderliga inhibitionsbeslut. Den föreslagna

ändringen torde alltså böra komma till stånd och lämpligen träda i kraft

den 1 april 1945.»

Garageplatsupplåtelserna och hyresregleringen.

»Genom priskontrollnämndens framställning har den frågan uppställts, huruvida

upplåtelse av icke särskilt angiven garageplats i ett visst garage är att

anse såsom hyra och följaktligen att hänföra under hyresregleringslagen.

Priskontrollnämnden ävensom två skiljaktiga ledamöter av statens hyresråd

ha hävdat, att då en bilägare — jämte andra bilägare — fått till sig

upplåten rätt att ställa en bil i ett garage, regelmässigt en hyresrätt till hela

garaget förelåge, låt vara inskränkt av andra bilägares nyttjanderätt. Hyresrådets

majoritet åter har uttalat, att då upplåtelsen icke innebure rätt att

med uteslutande av andra nyttja hus eller del av hus, hyresavtal ej kunde

anses föreligga.

Av utredningen framgår, att tre olika typer av garageplatsupplåfelse förekomma.

Vid två typer avser upplåtelsen viss bestämd plats i ett garage,

medan vid den tredje — den nu ifrågavarande typen — upplåtelsen väl av
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 15.

ser visst garage men icke bestämd lokalitet inom detta. När garageägaren i

det sistnämnda fallet — enligt ordalagen i gängse avtalsformulär — »förbinder

sig att i garaget upplåta plats» för en bil, uppstår en avtalstyp, som

synes äga anknytning både till hyra och till tjänsteavtal. Blandade avtal förekomma

även eljest i fråga om upplåtelse av lägenhet, t. ex. till portvakt.

Det är uppenbart, att sådana avtal icke i alla avseenden kunna behandlas

som hyresavtal. Att i nu förevarande avtal ingår ett moment som innefattar

upplåtelse av nyttjanderätt är emellertid tydligt. Huruvida upplåtaren anvisat

viss plats, utmärkt t. ex. genom en skylt eller målade ränder på golvet,

eller bilägaren får ställa bilen på lämpligaste lediga plats, synes mig icke

böra tillmätas avgörande betydelse i detta sammanhang; ett gemensamt kännetecken

av väsentlig innebörd är i bägge fallen, att bilägaren erhållit rätt

att använda garaget. Om man tänker sig att garaget ej rymmer flera än

två eller tre bilar, torde det vara ganska uppenbart, att man ej kan å ena

sidan till hyra hänföra upplåtelse av rätt till bestämd plats i garaget och

å andra sidan utesluta t. ex. upplåtelse, enligt vilken den bilägare som kör

in först alltid skall ställa sin bil på viss plats i garaget. Att garaget i många

fall är väsentligt större än nu sagts, kan icke inverka på principfrågan. De

särskilda tjänster som garageägaren kan vilja åtaga sig att utföra åt bilägaren,

torde icke, även örn de utfästas i samma avtal, i och för sig böra inverka

på frågan, huruvida rätten att använda garaget bör betraktas som hyresavtal

eller ej. Emellertid kan det inträffa, att garageägaren har att taga sådan

befattning med bilarna att det hela bör betraktas som ett tjänsteavtal.

Så synes mig vara förhållandet, om garageägaren skall mottaga bilen vid

inkörningen och svara för dess vård och utlämnande till bilägaren, när

denne behöver densamma. Av det anförda framgår, att ifrågavarande avtal

enligt min mening äro att hänföra antingen till hyresavtal, såvitt angår upplåtelse

av plats i visst garage, eller ock i sin helhet till tjänsteavtal.»

Fråga om uppsägningsskgddet i vissa fall beträffande uthyrda samlingslokaler.

»Från organisationer och föreningar med uppgift bland annat att tillhandahålla

allmänheten samlingslokaler ha framställts yrkanden att sådana sammanslutningar

genom lagbestämmelser skulle beredas särskild möjlighet att

utan risk för ogiltigförklaring uppsäga hyresgäst, som förhyrde lokal för

biografändamål, under förutsättning att sammanslutningen avsåge att i fortsättningen

själv tillgodogöra sig inkomsten av biografrörelsen.

I den föregående år avlåtna propositionen örn hyresregleringens fortsatta

giltighet framhöll jag bland annat, att de ifrågavarande samlingslokalerna

ofta fyllde en betydelsefull uppgift i det kulturella och politiska livet på

respektive orter och att föreningarna säkerligen kunde åberopa vägande skäl

till förmån för sin önskan att själva övertaga lokalerna. Jag påpekade emellertid

också, att biografidkaren-hyresgästen kunde ha ett berättigat intresse

att trots uppsägningen få fortsätta att disponera lokalen, och betecknade det

såsom oförenligt med lagstiftningens principer att föreningarna på grund av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15. 7

sitt syfte skulle tillerkännas en särställning i förekommande intressekonflikter

med hyresgäster.

I andra lagutskottets över propositionen avgivna utlåtande vunno dessa synpunkter

i huvudsak gillande. Utskottet underströk emellertid, att vid de hyresreglerande

organens skälighetsprövning särskild hänsyn borde tagas till det

allmänintresse som dessa föreningar tjänade. Därest i fortsättningen skulle

visa sig, att praxis betraktade förevarande spörsmål från annan synvinkel än

den av utskottet angivna, komme frågan i ett annat läge och kunde särskilda

åtgärder bliva påkallade.

I statens hyresråd har under tiden efter det förra årets proposition avlämnades

avgjorts fem mål, där allmännyttiga sammanslutningar, som haft lokaler

uthyrda, funnit sig behöva lokalerna för egen del och därför uppsagt

sina hyresgäster. Dessa uppsägningar ha i tre fall helt eller till väsentlig del

godkänts av hyresregleringsorganen. I två fall, som rörde lokalens användning

för biografrörelse, fann hyresrådet att omständigheterna ej vore sådana

att uppsägningen kunde godkännas.

Vad som sålunda och eljest utrönts rörande rättstillämpningen i de fall, då

å ena sidan allmännyttiga organisationers fastighetsägarintressen, å andra sidan

hyresgästintressen stått emot varandra, synes mig icke tyda på att hyresregleringsorganen

skulle vara benägna att underskatta sådana sammanslutningars

berättigade anspråk att komma i besittning av uthyrda lokaler. Någon

anledning till särskilda åtgärder torde därför icke föreligga. Liksom förut

och i likhet med andra lagutskottet vid 1944 års riksdag vill jag emellertid

understryka, att de hyresreglerande organen böra taga all rimlig hänsyn till

det allmännyttiga intresse som ifrågavarande organisationer tjäna.»

Lagrådet har lämnat lagförslagen utan erinran.

Utskottet har vid granskning av de genom propositionen framlagda lagförslagen

icke funnit anledning till erinran mot desamma och får därför

hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 13 mars 1945.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Linder, Wistrand, Olof Carlsson,

Björkman, Hage och Hallagård;

från andra kammaren: fröken Andersson, herrar Ugberg, Nilson i Eskilstuna, Hermansson,

Cruse, fru Johansson, herrar Larsson i Östersund och Andersson i Eskilstuna.

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:110 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 s. 9 i texten