Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring i lagen örn kollektivavtal.

1945-03-15 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1945:17, Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring i lagen örn kollektivavtal.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 17.

i

Nr 17.

Ankom till riksdagens kansli den 16 mars 1945 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring i

lagen örn kollektivavtal.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 307,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Nordström i Kramfors

m. fl. yrkat, att »riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t

hemställa om proposition med förslag till sådana ändringar av Lag om kollektivavtal,

att arbetarnas möjligheter att hävda sina rätts- och intressefrågor

icke omintetgöras».

Beträffande de skäl som anförts till stöd för detta yrkande får utskottet

hänvisa till motionen.

Enligt lagen den 22 juni 1928 örn kollektivavtal förstås med dylikt avtal

ett mellan arbetsgivare eller förening av arbetsgivare, å ena, samt fackförening

eller annan liknande förening av arbetare, å andra sidan, slutet avtal

om villkor, som skola lända till efterrättelse för anställning av arbetare, eller

om förhållandet i övrigt mellan arbetsgivare och arbetare (1 § första stycket).

I lagen stadgas, bland annat, att om mellan arbetsgivare och arbetare,

som äro bundna av samma kollektivavtal, träffats överenskommelse om villkor,

som innebär avvikelse från kollektivavtalet, överenskommelsen ej är

gällande i vidare mån än avvikelsen må anses tillåten enligt kollektivavtalet

(3 §). I vad mån arbetsgivare och arbetare kunna i enskilt arbetsavtal

komma överens om bestämmelser, som avvika från kollektivavtalet, blir sålunda

beroende på en tolkning av sistnämnda avtal. Vidare föreskrives, att

arbetsgivare eller arbetare, som äro bundna av kollektivavtal, under den tid

avtalet är gällande icke må vidtaga arbetsinställelse (lockout eller strejk),

blockad, bojkott eller annan därmed jämförlig stridsåtgärd på grund av tvist

örn avtalets giltighet, bestånd eller rätta innebörd eller på grund av tvist,

huruvida visst förfarande strider mot avtalet eller mot vad i lagen stadgas,

för alt åstadkomma ändring i avtalet eller för att genomföra bestämmelse

avsedd att träda i tillämpning elter det avtalet utlupit eller för att bispringa

annan, då denne icke själv äger vidtaga stridsåtgärd (4 § första stycket).

Denna fredslörpliktelse är gällande, även örn avtalet innehåller bestämmelse,

sorn strider häremot. Örn i kollektivavtalet upptagits föreskrift örn längre

gående fredslörpliktelse, skall dock denna lända lill efterrättelse.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 9 sami. 2 aud. Nr 17—IS.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr il.

Enligt lagen den 22 juni 1928 om arbetsdomstol skali domstolen upptaga

mål om kollektivavtal (1 §). Till dylika mål hänföras mål, däri tvisten är

örn kollektivavtals giltighet, bestånd eller rätta innebörd, huruvida visst

förfarande strider mot kollektivavtal eller mot kollektivavtalslagens bestämmelser

eller om påföljd av förfarande, som förmenas strida mot kollektivavtal

eller nämnda lag (11 §). Mot arbetsdomstolens beslut må talan ej fullföljas

(15 §).

I motionen erinras om § 23 i svenska arbetsgivareföreningens stadgar.

Andra stycket i nämnda stadgande är av följande lydelse:

I kollektivt avtal, som upprättas mellan delägare eller medlem i föreningen

och fackförening eller fackförbund, skall intagas bestämmelse, att arbetsgivaren

har rätt att fritt antaga och avskeda arbetare, att leda och fördela

arbetet och att begagna arbetare från vilken förening som helst eller

arbetare, stående utanför förening.

Frågan om arbetsgivares rätt att fritt antaga och avskeda arbetare har

i åtskilliga fall varit underkastad arbetsdomstolens prövning.

Sålunda har i domstolens dom nr 100/1932 uttalats, att det icke rådde

någon tvekan därom, att i Sverige lika väl som i andra länder den allmänna

grundsatsen gällde, att arbetsavtal, som slutits för obestämd tid, kunde å

ömse sidor uppsägas till upphörande efter viss uppsägningstid och att skäl

för uppsägningen icke behövde anföras, vare sig denna ägde rum från den

ena eller den andra sidan. Arbetsdomstolen yttrade vidare, att den här ovan

intagna bestämmelsen i § 23 av arbetsgivareföreningens stadgar följaktligen

endast innebure, att föreningsmedlemmarna icke finge genom avtal frångå

den angivna allmänna rättsgrundsatsen utan vore skyldiga tillse, att den bekräftades

i avtalet.

Förslag om upphävande av kollektivavtalslagen hava tidigare förekommit

till behandling vid 1929—1931, 1933 och 1935—1939 års riksdagar. Vid

samtliga dessa riksdagar blevo motioner med yrkanden att lagen måtte upphävas

efter hemställan av andra lagutskottet (utlåtanden nr 4/1929, 7/1930,

6/1931, 2/1933, 4/1935, 1/1936, 6/1937, 1/1938 och 32/1939), av riksdagen

avslagna.

Vid 1937 års riksdag yrkade herr Senander m. fl. i en inom andra kammaren

väckt motion, nr 344, att riksdagen — därest riksdagen icke bifölle

en vid samma års riksdag väckt motion om upphävande av kollektivavtalslagen

— måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att sådana förslag till

förändringar av kollektivavtalslagen måtte utarbetas, att dess verkningar

begränsades, så att lagen inte kunde utnyttjas för sanktionerande av de

orättvisor, som arbetsgivarens monopolställning på arbetsplatsen ledde till,

samt att dessa förslag snarast möjligt måtte framläggas för riksdagen. I

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 17.

3

motiveringen till motionen framhölls bland annat, att det borde uttryckligen

fastställas, att arbetsdomstolen icke har att taga befattning med frågor,

som röra avskedande och antagande av arbetare.

I sitt över motionen avgivna utlåtande, nr 7, anförde andra lagutskottet:

Frågan om arbetares antagande och avskedande är givetvis ett spörsmål

av synnerligen ömtålig natur. Kollektivavtalslagen avser att reglera kollektivavtalen

till form och rättsverkan, medan däremot frågan om dylika avtals

materiella innehåll lämnats utanför lagens reglering och gjorts beroende

av de avtalsslutande parternas fria överenskommelser. Det kail enligt utskottets

mening icke anses lämpligt att från ovannämnda lags giltighetsområde

undantaga i kollektivavtal upptagna frågor rörande antagande eller

avskedande av arbetare elier begränsa arbetsdomstolens nuvarande möjligheter

att behandla dylika spörsmål. Arbetares anställningsförhållanden beröra

närmast den materiella arbetsrätten, som hittills blivit endast i viss

utsträckning föremål för lagstiftning. Detta gäller såväl kollektivavtal som

enskilda arbetsavtal. Utskottet vill i detta sammanhang erinra, att 1936 års

riksdag i skrivelse till Kungl. Majit anhållit, att Kungl. Majit måtte låta fortsätta

och avsluta utredningen rörande frågan om lagstiftning om arbetsavtal

samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Statsmakterna böra givetvis ägna förhållandena på arbetsmarknaden den

största uppmärksamhet. Enligt utskottets mening är det också av stor betydelse

för arbetsfreden, att arbetsgivare och arbetare bibringas en bättre

förståelse för varandras synpunkter. På frivillighetens väg torde nämligen

åtskilliga åtgärder kunna vidtagas i syfte att främja ett förtroendefullt samarbete

mellan parterna på arbetsmarknaden och inom de särskilda företagen.

Della gäller icke minst frågor om arbetares antagande och avskedande. Insikten

om önskvärdheten av en dylik samverkan har utan tvivel ökats högst

väsentligt under senare år. Utskottet vill erinra om de förut omnämnda

överläggningarna mellan arbetsgivareföreningen och landsorganisationen.

Enligt vad för utskottet upplysts kommer därvid bland annat frågan örn

arbetares antagande och avskedande att bliva föremål för överväganden.

Genom dessa förhandlingar ha skapats ökade möjligheter att nå positiva

resultat till främjande av arbetsfreden och jämväl i andra frågor av betydelse

för arbetsgivare och arbetare.

På grund av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att motionen icke

måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Denna hemställan bifölls av

riksdagen.

De förhandlingar, varom förmäldes i utskottets nu återgivna utlåtande,

ledde till det den 20 december 1938 mellan svenska arbetsgivareföreningen

oell landsorganisationen i Sverige träffade huvudavtalet (det s. k. Sallsjöbadsavtalet).

För innehållet i detta avtal hänvisas till utskottets utlåtande

nr 32 vid 1939 års riksdag.

I samband med behandling vid 1939 drs riksdag av motioner örn upphävande

av kollektivavtalslagen m. fl. lagar lämnade utskottet landsorganisationen

i Sverige och svenska arbetsgivareföreningen tillfälle att yttra sig

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 17.

i ärendet. I avgivna yttranden hemställde såväl landsekretariatet å landsorganisationens

vägnar som arbetsgivareföreningen, att utskottet måtte avstyrka

bifall till motionen. Landssekretariatet uppgav, att landsorganisationens

kongress år 1936 hade att taga ställning till motioner örn kollektivavtalslagens

upphävande. Motionerna hade avslagits av kongressen, i samband

varmed kongressen uttalat sig för vidtagande av sådana åtgärder i

gällande lagstiftning »att arbetarnas rättsställning på sådant sätt stärkes,

att de erhålla den jämställighet, som utgör grunden för all lagstiftning».

I yttrandet anfördes vidare:

Den principiella ståndpunkt, som sålunda intagits av landsorganisationens

senaste kongress, har sekretariatet varken rätt eller anledning att frånfalla.

Ett bifall till motionärernas yrkanden skulle innebära att gällande lag örn

kollektivavtal ersattes av oskrivna rättsregler. Det är —- från utgångspunkten

att rättstvister böra avgöras i rättslig väg — svårt att inse i vad mån en

sådan ordning skulle erbjuda större garantier mot partiska och godtyckliga

avgöranden än en rättstillämpning på grundval av uttrycklig lagstiftning.

Det stora problemet beträffande den rättsliga regleringen av kollektivavtalsväsendet

är, såsom av landsorganisationens kongress uttalades, stärkandet

av arbetarpartens rättsställning i arbetsförhållandet. Detta problem

vinner icke sin lösning genom kollektivavtalslagens upphävande utan måste

angripas genom ett utbyggande av avtalsväsendet med bestämmelser, som

tillförsäkra arbetarparten vidgat inflytande över arbetsvillkoren och korrektiv

mot maktmissbruk från arbetsgivarens sida.

Olikställigheten mellan parterna hänför sig särskilt till arbetsgivarens fria

uppsägningsrätt och till de svårigheter, som — även med den av arbetsdomstolen

i detta avseende fastställda fördelningen av bevisbördan — föreligga

för arbetarparten att förebringa bevisning örn uppsägningsrättens utnyttjande

i avtalsstridigt syfte. I det nyligen mellan svenska arbetsgivareföreningen

och landsorganisationen avslutade huvudavtalet ha formerna och

förutsättningarna för uppsägning av arbetsavtal underkastats en praktiskt

betydelsefull reglering. Även om denna reglering endast innebär en dellösning

av det större problemet om tryggandet av arbetarnas rättsställning,

och även om tillämpningen av huvudavtalets ifrågavarande regler icke har

karaktären av rättsligt förbindande avgöranden, kan det säkerligen förväntas

att dessa regler, lojalt tillämpade, komma att leda till ett stärkande

av arbetarpartens position i arbetsförhållandet och därmed i sin mån till en

utjämning av olikställigheten parterna emellan.

Utskottet lämnar här nedan en redogörelse för det i motionen omförmälda

mål vari arbetsdomstolen meddelade dom den 5 januari 1945:

Mellan Sveriges Träindustriförbund och Svenska Träindustriarbetareförbundet

gäller för närvarande ett den 16 februari 1944 upprättat kollektivavtal,

vilket i vissa delar hänvisar till det mellan Svenska Arbetsgivareföreningen

och Landsorganisationen i Sverige den 20 december 1938 slutna

huvudavtalet. Mellan Sadelmakare- och T apetserarebranschens Arbetsgivareförbund

och Svenska Sadelmakare- och Tapetserareförbundet gäller

för närvarande ett den 16 februari 1944 upprättat kollektivavtal.

Aktiebolaget Hägglund & Söner i Gullänget, som är medlem i träindustriförbundet

och arbetsgivareförbundet, driver i Gullänget fabrilcsrörelse för

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 17.

5

tillverkning av bland annat omnibuskarosserier, spårvagnar, elektriska maskiner

och flygplan. Antalet arbetare, av vilka de flesta tillhöra träindustriarbetarförbundets

avdelning nr 228 Gullänget eller tapetserareförbundets

avdelning nr 40 Örnsköldsvik, uppgår till något över 700.

Sedan bolaget vägrat tillmötesgå en från arbetarnas sida framställd begäran,

att en viss ackordsättare måtte förflyttas till annat arbete, nedlade

samtliga bolagets arbetare på morgonen den 18 december 1944 arbetet.

Träindustriförbundet och bolaget yrkade vid arbetsdomstolen efter stämning

å träindustriarbetareförbundet och avdelningen nr 228 ävensom åtskilliga

enskilda arbetare, att arbetsdomstolen måtte dels förklara arbetsnedläggelsen

lagstridig och förklara arbetarna skyldiga att återgå i arbetet,

dels ock förplikta träindustriarbetareförbundet och avdelningen nr 228,

vid vite, att vidtaga verksamma åtgärder för att förmå arbetarna att

återgå i arbetet. Tillika framställdes närmare bestämda yrkanden dels

av bolaget mot samtliga nu ifrågavarande motparter om ersättning för

den direkta ekonomiska skada, som genom arbetsnedläggelsen för bolaget

uppkommit, dels ock av träindustriförbundet mot träindustriarbetareförbundet

och avdelningen nr 228 var för sig om allmänt skadestånd. Arbetsgivareförbundet

och bolaget yrkade vid arbetsdomstolen efter stämning å tapetserareförbundet

och avdelningen nr 40 ävensom vissa enskilda arbetare, att

arbetsdomstolen måtte dels förklara arbetsnedläggelsen lagstridig och förklara

arbetarna skyldiga att återgå i arbetet, dels ock förplikta tapetserareförbundet

och avdelningen nr 40, vid vite, att vidtaga verksamma åtgärder

för att förmå arbetarna att återgå i arbetet. Tillika framställde arbetsgivareförbundet

mot tapetserareförbundet och avdelningen nr 40 var för sig

närmare bestämt anspråk på allmänt skadestånd.

Arbetsdomstolen företog de båda målen till gemensam handläggning.

Därvid medgåvo de båda arbetareförbunden, avdelningarna och tillstädeskomna

enskilda arbetare, att strejken strede mot lag och avtal. Arbetarna

förklarade likväl sig icke vilja återgå i arbetet förrän vid omröstning bland

de strejkande arbetarna flertalet uttalat sig för återgång. Från arbetarsidan

uppgavs, att sedan mitten av november 1944 på arbetsplatsen rått ett ständigt

stegrat missnöje, föranlett av bolagets åtgärd att i stor utsträckning

sänka individuallönerna och av ackordsättningens ojämnhet samt att detta

missnöje slutligen kulminerat i strejken, då bolaget icke velat efterkomma

arbetarnas begäran örn förflyttning av förutnämnde ackordsättare.

Arbetsdomstolen förklarade i domen, att sticken vore stridande mot lag

och avtal. Instämda, till någondera avdelningen anslutna arbetare ålades

att ofördröjligen återupptaga arbetet. Träindustriarbetareförbundet och

tapetserareförbundet samt de båda avdelningarna förpliktades att vidtaga

verksamma åtgärder för att förmå sina strejkande medlemmar att återgå i

arbetet. Avdelningen nr 228 hade att fullgöra denna skyldighet vid ett vite

av femtusen kronor. Beträffande skadeståndsfrågan komme arbetsdomstolen

att meddela dom framdeles.

Enligt vad utskottet inhämtat har arbetsdomstolen ännu icke meddelat

dom i skadeståndsfrågan.

Utskottet tillåter sig lämna följande statistiska uppgifter angående de inål,

som intill senaste årsskiflct underkastats arbetsdomstolens prövning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Vtskatlet.

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 17.

Å r

Instämda

frän arbetar- son

Instämda

från arbets- givarsidan

Hänskjutna Inkomna på

av parterna anmälan av

gemensamt förlikningsman

Summa

1929 ......

........ 54

24

3

--

81

1930 ......

........ 105

44

1

—

150

1931 ......

........ 153

35

2

—

190

1932 ......

........ 179

41

1

—

221

1933 ......

........ 209

19

228

1934 ......

........ 166

44

1

—

211

1935 ......

........ 160

31

—

—

191

1936 ......

........ 159

20

2

—

181

1937 ......

........ 159

15

—

—

174

1938 ......

........ 162

14

1

—

177

1939 ......

........ 144

21

1

—

166

1940 ......

........ 182

6

2

—

190

1941 ......

........ 191

5

—

t

197

1942 ......

........ 116

8

—

—

124

1943 ......

........ 148

3

—

—

151

1944 ......

........ 128

10

1

—

139

2 415

340

15

1

2 771

I motionen har yrkats, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit

hemställa örn utarbetande av proposition med förslag till ändringar i lagen

om kollektivavtal. Motionärerna göra gällande, att lagen i dess nuvarande

utformning är ägnad att skapa rättslöshet för arbetarna gentemot arbetsgivarna.

Denna uppfattning kan utskottet icke dela.

Motionärerna ha icke närmare angivit i vilka hänseenden kollektivavtalslagen

enligt deras uppfattning är i behov av revision. Utskottet vill

framhålla, att lagen avser att reglera kollektivavtalen endast till form och

rättsverkan. Några skäl att genomföra ändrade lagregler i dessa hänseenden

ha enligt utskottets mening icke förebragts.

De avtalsslutande parternas förhållande till varandra beror i främsta

rummet på utformningen av arbetsvillkoren och övriga bestämmelser i

kollektivavtalet. Kollektivavtalslagen avser emellertid icke att reglera kollektivavtals

materiella innehåll utan denna fråga har gjorts beroende avparternas

fria överenskommelser.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 mars 1945.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 17.

7

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Linder, Wistrand, Forslund,

Björkman, Hallagård och Uhlén*;

från andra kammaren: herrar Pettersson i Hällbacken*, Nilson i Eskilstuna*,

Holm*, Hedlund i Rådom*, Larsson i Östersund, Andersson i Eskilstuna, Andersson i

Gisselås och Lundberg i Uppsala.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.