Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om upphävande av 1935 års lag angående tillägg till lagen örn medling i arbetstvister I en inom andra kammaren väckt motion, nr 308, vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har herr Nordström i Kramfors m. fl. hemställt, att riksdagen »för sin del måtte besluta att upphäva den av 1935 års riksdag antagna lagen angående tillägg till lagen den 28 maj 1920

1945-03-15 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1945:18, Utlåtande i anledning av väckt motion om upphävande av 1935 års lag angående tillägg till lagen örn medling i arbetstvister I en inom andra kammaren väckt motion, nr 308, vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har herr Nordström i Kramfors m. fl. hemställt, att riksdagen »för sin del måtte besluta att upphäva den av 1935 års riksdag antagna lagen angående tillägg till lagen den 28 maj 1920

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 18.

&

Nr 18.

Ankom till riksdagens kansli den 16 mars 1945 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning av väckt motion om upphävande av 1935

års lag angående tillägg till lagen örn medling i arbetstvister
I

en inom andra kammaren väckt motion, nr 308, vilken hänvisats till lagutskott

och behandlats av andra lagutskottet, har herr Nordström i Kramfors

m. fl. hemställt, att riksdagen »för sin del måtte besluta att upphäva

den av 1935 års riksdag antagna lagen angående tillägg till lagen den 28

maj 1920 (nr 245) örn medling i arbetstvister».

Beträffande de skäl som anförts till stöd för denna hemställan får utskottet

hänvisa till motionen.

Genom lagen den 28 juni 1935 infördes i lagen den 28 maj 1920 örn medling

i arbetstvister en ny paragraf, betecknad 3 a §, av följande lydelse:

Innan arbetsinställelse vidtages skall, därest giltigt hinder icke möter, underrättelse

om åtgärden lämnas motsidan ävensom förlikningsmannen eller,

örn tvisten berör flera förlikningsmäns verksamhetsområden, en av förlikningsmännen

sist å sjunde dagen före den dag, då åtgärden skall taga sin

början. Finnas å motsidan oorganiserade arbetare, må underrättelsen, i vad

den avser nämnda arbetare, ske genom allmänt synliga anslag å arbetsplatsen.

Underrättelsen skall innehålla redogörelse för anledningen till åtgärden.

Förseelse mot bestämmelserna i första stycket straffes med böter, högst

300 kronor. Åtal för förseelsen anhängiggöres vid allmän domstol och utföres

av allmän åklagare. Ädömda böter tillfalla kronan. Saknas tillgång till

deras gäldande, skola de förvandlas eldigt allmän strafflag.

I det av den s. k. trettonmannakommissionen avgivna betänkandet med

förslag till lag angående vissa ekonomiska stridsåtgärder (SOU 1934: 16)

upptogs i 6 § en bestämmelse om viss underrättelseplikt för förening, som

ville vidtaga massåtgärd. Enligt detta stadgande skulle skriftlig underrättelse

örn åtgärden lämnas, bortsett från visst fall, minst en vecka i förväg.

Såsom motivering till detta stadgande anfördes:

Utan tvivel har hittills bristen på regler angående formerna för massåtgärders

igångsättande varit synnerligen kännbar och i icke oväsentlig mån bidragit

till den irritation, som striderna utlöst. Särskilt torde stridsåtgärder

många gånger vidtagas ulan att angriparen gjort det faktiska och rättsliga

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 18.

9

läget fullt klart för sig. Om angriparen tvingas att på förhand till motparten

lämna en sanningsenlig redogörelse för sina motiv, kan man förvänta att

i många fall missförstånd kunna undanröjas och därigenom stridsåtgärdens

fullbordande undvikas. Det är också av vikt, att angriparen icke vänder sig

till allmänheten med missvisande framställningar rörande orsakerna till konflikten

och därigenom söker skapa en på felaktigt underlag vilande opinion

mot motparten. I detta avseende brister det för närvarande i mycket hög

grad. De ytterligt kortfattade och mångtydiga meddelandena i blockadnotiser

giva mången gång en fullständigt skev bild av den föreliggande tvistens

verkliga innebörd. Med anledning härav hava särskilda regler upptagits örn

plikt för förening dels att en vecka i förväg underrätta motparten om tilltänkt

massåtgärd och dels att upptaga redogörelse för anledningen till åtgärden

såväl i dylik underrättelse som även i meddelande, vilket är avsett

att sprida kännedom därom.

I specialmotiveringen framhölls, bland annat, att underrättelseplikten ofta

kunde anses fullgjord genom vad som förekommit under förhandlingar.

Hade exempelvis vid förhandlingar om upprättande av kollektivavtal den

ena parten framlagt ett ultimatum av innehåll, att stridsåtgärd komme att

vidtagas en vecka därefter, om uppgörelse dessförinnan icke kommit till

stånd, måste naturligen underrättelseplikten anses fullgjord.

Landsorganisationen i Sverige framhöll i remissyttrande över förslaget, att

särskilda svårigheter mötte för underrättelsepliktens fullgörande inom transportväsendet,

särskilt inom sjöfarten. Det borde därför i lagen införas en

allmän reservation, enligt vilken parts skyldigheter i förevarande hänseende

gjordes beroende av att giltigt hinder icke mött för deras fullgörande. Socialstyrelsen

erinrade i sitt remissyttrande beträffande varseltidens längd, ali

fall kunde inträffa, då arbetet vore av så kort varaktighet att tid ej funnes

för så långt varsel som en vecka. Föreskriften om varseltid borde därför enligt

styrelsens mening erhålla en avfattning, som tilläte förkortad varseltid,

därest angriparen kunde visa, att omständigheterna ej medgivit iakttagande

av den vanliga tiden av en vecka.

I proposition nr 32 vid 1935 års riksdag upptogs trettonmannakommissionens

förslag i denna del till behandling. Föredragande departementschefen,

statsrådet Möller, förordade, att det föreslagna stadgandet med vissa

ändringar infördes såsom en ny paragraf, 3 a §, i lagen örn medling i arbetstvister.

Departementschefen anförde, att med hänsyn till vad i de avgivna yttrandena

anförts om svårigheten att i vissa fall fullgöra underrättelseplikt

eller iakttaga varseltid undantag borde stadgas för det fall, att giltigt hinder

förelåge. I propositionen framhölls vidare bl. a., att vidtagande av arbetsinställelse

borde anses innefatta även utvidgning till nya arbetsplatser eller

nya fack av en tidigare vidtagen, mera begränsad arbetsinställelse.

Andra lagutskottet, som behandlade propositionen, hemställde i sitt utlåtande

nr 30, att lagförslaget måtte antagas med ändring allenast i fråga

örn dagen för lagens ikraftträdande. Utskottet yttrade bland annat:

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 9 sami. 2 avd. Nr 17—18. ■>

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 18.

Emot den utformning, som i förevarande proposition givits bestämmel

serna om varseltid, har utskottet ingen erinran att framställa. Det torde vara

klart, att stadgandet icke avser det fall, då arbetsnedläggelsen består i en

vägran från arbetarnas sida att tillhandahålla sin arbetskraft, därför att

arbetsgivaren gjort sig skyldig till ett avtalsbrott, t. ex. underlåtit att utbetala

arbetarnas löner. Ej heller åsyftas med stadgandet sympatiåtgärd som icke

består i arbetsinställelse utan allenast i vägran att taga befattning med varor,

vilka äro avsedda för eller härröra från rörelse som drives av part i primärkonflikten.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Vid 1936—1939 års riksdagar framfördes i motioner yrkande örn upphävande

av 3 a § i lagen örn medling i arbetstvister. Motionerna blevo avslagna

efter hemställan av andra lagutskottet (utlåtanden nr 58(1936, 4/1937, 2/1938

och 32/1939).

Utskottet Den i 3 a § lagen om medling i arbetstvister stadgade skyldigheten att

innan strejk eller lockout vidtages lämna underrättelse jämte redogörelse

för anledningen till åtgärden till motsidan och vederbörande förlikningsman

sist å sjunde dagen före den dag, då åtgärden skall taga sin början, är av

stor betydelse för bevarande av fred å arbetsmarknaden. Varselskyldigheten

torde i många fall ha undanröjt missförstånd angående motiven till den

beslutade åtgärden eller åstadkommit en lösning av tvistefrågan förhandlingsvägen.

Förevarande lagrum leder sitt ursprung från ett stadgande av liknande

innehåll i det av den s. k. trettonmannakommissionen framlagda förslaget

till lag angående vissa ekonomiska stridsåtgärder m. m. Enligt detta förslag

var underrättelseplikten undantagslös. I yttrande över förslaget i denna

del anförde socialstyrelsen, att sådana fall kunde inträffa, då arbetet vore

av så kort varaktighet, att tid ej funnes för så långt varsel som en vecka.

Landsorganisationen anmärkte i sitt remissyttrande, att särskilda svårigheter

mötte för underrättelsepliktens fullgörande inom sjöfarten. I den proposition,

varigenom förslaget till nu ifrågavarande stadgande framlades för

1935 års riksdag, anförde föredragande departementschefen, att med hänsyn

till vad i yttrandena anförts örn svårigheten att i vissa fall fullgöra underrättelseplikten

eller iakttaga varseltiden undantag borde stadgas för det fall

att giltigt hinder däremot mötte. Riksdagen gjorde ingen erinran mot uppställandet

av ett sådant undantag.

Med den utformning 3 a § sålunda erhållit torde stadgandet icke medföra

nämnvärda olägenheter för part som vill vidtaga arbetsinställelse.

På grund av vad nu anförts finner utskottet ej skäl föreligga för upphävande

av stadgandet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Amira lagutskottets utlåtande nr 18.

11

Utskotlet får sålunda hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 mars 1945.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Wistrand, Forslund, Hage,

Hallagård, Hagman* och Englund*;

från andra kammaren: herrar Nilson i Eskilstuna*, Larsson i Östersund, Witzell,

Carlsson i Bakeröd, Andersson i Eskilstuna, Andersson i Gisselås, Lundberg i Uppsala

och Andersson i Alfredshem.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.