Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 21 juni 1940
1945-03-20 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1945:21, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 21 juni 1940
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 21.
1
Nr 21.
Ankom till riksdagens kansli den 20 mars 1915 kl. 4 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 21
juni 1940 (nr 540) om krigsskadeersåttning.
Genom en den 23 februari 1945 dagtecknad proposition, nr 86, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 21 juni 1940 (nr 540)
om krigsskadeersåttning.
Härigenom förordnas, att 5 § lagen den 21 juni 1940 om ^^skadeersättning1
skall erhålla följande ändrade lydelse.
5 §.
Med fastighet förstås i detta kapitel egendom, som omedelbart på grund
av lagen den 24 maj 1895 angående vad till fast egendom är att hänföra
skall betraktas såsom sådan egendom, så ock byggnad samt för stadigvarande
bruk avsedd elektrisk anläggning, även örn byggnaden eller anläggningen
icke enligt samma lag är hänförlig till fast egendom, dock att, därest
värdet av byggnad eller med varandra sammanhängande byggnader, som
äro uppförda å mark för vilken byggnadsägaren enligt kommunalskattelagen
icke är skattskyldig, understiger 500 kronor, sådan byggnad ej anses
som fastighet.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Vad i lagen stadgas örn elektrisk anläggning skall äga tillämpning å skada,
som inträffat efter den 31 augusti 1939. Anmälan örn skada, som å sådan
anläggning inträffat före lagens ikraftträdande, skall hava inkommit till
krigsskadenämnden inom sex månader från dagen för lagens ikraftträdande,
vid äventyr att rätten till ersättning eljest är förlorad.
1 Senaste lydelse se SFS 1940: 980.
lii han;/ lill riksdagens protokoll 19 45. 9 saini. 2 avel. nr 21.
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 21.
Beträffande skälen för lagförslaget får utskottet, i den mån redogörelse
för desamma ej lämnats här nedan, hänvisa till propositionen.
Enligt lagen om krigsskadeersättning skall, i den mån skada å egendom
här i riket i följd av krig, vari riket kommit, icke gottgöres i annan ordning,
för sådan krigsskada beredas ersättning genom statlig krigsförsäkring i den
omfattning och på de villkor, som i lagen stadgas. Lagen omfattade ursprungligen
tre skilda egendomsgrupper, nämligen 1) fastigheter jämte vissa inventarier
och produkter därå, 2) varor, huvudsakligen handelsvaror, och 3)
maskiner. Genom lag den 6 december 1940 (nr 980) lades härtill ytterligare
en egendomsgrupp, nämligen 4) personligt lösöre och annan lösegendom.
Slutligen föreskrevs genom lag den 3 december 1943 (nr 808), att ersättning
genom krigsförsäkring skulle beredas jämväl för skada å egendom här
i riket i följd av krig, vari riket icke indragits (krigsskada under neutralitetstid),
i den mån skadan icke i annan ordning goltgjordes.
Envar av de nämnda egendomsgrupperna utgör enligt lagen ett i förhållande
till annan egendom fullt fristående försäkringskollektiv. Beträffande
varu-, maskin- och lösörekollektiven gäller såsom förutsättning för krigsskadeskydd
bland annat, att egendomen är brandförsäkrad (sjöförsäkrad) i
svenskt försäkringsbolag eller i utländsk försäkringsanstalt med rätt att driva
försäkringsrörelse här i riket. Fast egendom skyddas däremot oavsett huruvida
egendomen är brandförsäkrad eller ej. Mot förmånen av krigsskadeersättning
svarar en skyldighet för ägaren att med avgift för egendomen bidraga
till finansieringen av försäkringsskyddet. I fråga om fast egendom
har storleken av denna avgift ställts i viss relation till fastighetens värde, varmed
avses taxeringsvärdet eller, om sådant saknas, ett i den ordning Konungen
bestämmer fastställt värde. Lagen äger icke tillämpning å staten tillhörig
egendom.
Omfattningen av fastighetskollektivet bestämmes av 5 §, som för närvarande
har följande lydelse: »Med fastighet förstås i detta kapitel egendom,
som omedelbart på grund av lagen den 24 maj 1895 angående vad till fast
egendom är att hänföra skall betraktas såsom sådan egendom, så ock byggnad,
som icke enligt samma lag är hänförlig till fast egendom, dock att,
därest värdet av byggnad eller med varandra sammanhängande byggnader,
som äro uppförda å mark för vilken byggnadsägaren enligt kommunalskattelagen
icke är skattskyldig, understiger 500 kronor, sådan byggnad ej
anses som fastighet.»
Elektrisk ledning tillhör krigsskadelagens fastighetskollektiv allenast i den
mån den framgår över mark tillhörig ledningens ägare. I övrigt är elektrisk
ledning, dock endast i den mån den är brandförsäkrad, att hänföra under
krigsskadelagens lösörekollektiv eller, därest ledningen tillhör fabrik, annan
industriell inrättning eller hantverk, under maskinkollektivet. Ej brandförsäkrad
elektrisk ledning, som är framdragen över mark tillhörig annan än
ledningens ägare, omfattas ej av försäkringsskyddet enligt lagen.
Andra lagutskottets utlåtande nr 21.
3
Den nu föreslagna lagändringen, som angår frågan om skydd enligt krigsskadelagen
för elektriska anläggningar, har föranletts av en framställning
från Svenska vattenkraftföreningen. Rörande innehållet i framställningen
och de över densamma avgivna yttrandena hänvisas till propositionen.
Föredragande departementschefen, statsrådet Ohlin, har i propostionen
anfört följande:
»Elektrisk ledning hänföres till krigsskadelagens fastighetskollektiv endast
i den mån ledningen framgår över mark, tillhörig ledningens ägare. De
elektriska distributionsföretagens ledningar gå emellertid i utomordentligt
ringa omfattning över företagens egen mark. Till den del ledning framgår
över annan mark än ledningsägarens är ledningen, om den är brandförsäkrad,
att hänföra till krigsskadelagens lösöre- eller maskinkollektiv. Av naturliga
skäl bruka emellertid elektriska ledningar icke försäkras mot brand.
Följaktligen åtnjuta sådana ledningar endast i undantagsfall skydd enligt
krigsskadelagens bestämmelser.
Under tiden sedan krigsutbrottet den 1 september 1939 ha elektriska ledningar
i åtskilliga fall skadats genom vinddrivna spärrballonger. Risk finnes
uppenbarligen för att nya sådana skador inträffa. Med hänsyn härtill måste
det anses rimligt att frågan om krigsskadeskydd för elektriska ledningar upptages
till omprövning. Att hänvisa ledningarnas ägare till att genom brandförsäkring
av ledningarna erhålla krigsskadeskydd enligt bestämmelserna för
maskin- eller lösörekollektivet bör enligt min mening icke komma i fråga.
Den närmast till hands liggande lösningen är att ledningarna tillföras krigsskadelagens
fastighetskollektiv. Denna lösning har också föreslagits av vattenkraftföreningen
och tillstyrkts av samtliga i ärendet hörda myndigheter.
Att ledningarna icke åsatts taxeringsvärde är visserligen i detta sammanhang
en olägenhet, men särskild värdering kan, enligt vad av utredningen framgår,
ske utan svårighet. Jag förordar därför sådan ändring av krigsskadelagen,
att elektriska ledningar hänföras under lagens fastighetskollektiv i den
mån så icke redan är förhållandet.
Behovet av lagändring har visat sig främst såvitt angår elektriska starkströmsledningar.
Av de elektriska svagströmsledningar, vilka icke såsom
exempelvis ringledningar äro tillbehör till byggnad, tillhöra de flesta staten
(telegrafverket) och omfattas därför icke av krigsskadelagens bestämmelser.
Övriga svagströmsledningar böra emellertid erhålla samma krigsskadeskydd
som starkströmsledningarna. Det torde vidare icke vara lämpligt att inskränka
den föreslagna lagändringen till att avse allenast själva ledningarna. Även
transformatorstationer och andra liknande anordningar böra, i den mån icke
redan så är fallet, skyddas enligt krigsskadelagen. Av skäl, som kommerskollegium
anfört, bör icke skyddet omfatta endast registrerade anläggningar.
Lagen bör därför enligt min mening ändras till att gälla i fråga örn alla för
stadigvarande bruk utförda elektriska anläggningar, i den män de icke redan
äro att hänföra lill lagens fastighetskollektiv. Lagändringen bör träda i
kraft så snart som möjligt.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 21.
Viskottet.
Starka billighetsskäl tala för att lagändringen erhåller tillämpning å alla
skador, som uppstått sedan det nu pågående världskrigets utbrott. Synpunkter
av principiell art kunna visserligen anföras mot att lagändringen erhåller
retroaktiv giltighet. Statsmakterna ha emellertid nyligen i ett liknande fall,
nämligen då krigsskadelagen år 1943 utsträcktes till att omfatta även krigsskada
under neutralitetstid, godtagit principen örn ersättning för redan timade
skador. Enligt 1943 års lagstiftning bereddes nämligen ersättning för krigsskada,
som inträffat efter den 31 augusti 1939. Vad den nu ifrågasatta lagändringen
beträffar synes anledning icke föreligga att i fråga om ersättning
för redan inträffade skador intaga annan principiell ståndpunkt än år 1943.
Ej heller ur praktisk synpunkt föreligga skäl mot att lagändringen erhåller
retroaktiv verkan. Härvid är särskilt att märka, att fullständig utredning och
värdering av de redan inträffade skadorna torde föreligga i det övervägande
antalet fall. Jag förordar sålunda, att lagändringen erhåller tillämpning å
krigsskador, som inträffat efter den 31 augusti 1939. Härtill bör knytas en
föreskrift, att anmälan om skada, som inträffat före lagens ikraftträdande,
skall hava inkommit till statens krigsskadenämnd inom sex månader från
den dag då lagen träder i kraft, vid äventyr att rätten till ersättning eljest
är förlorad.»
Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom propositionen
framlagda lagförslaget och får därför hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 20 mars 1945.
På andra lagutskottets vägnar:
ÅKE HOLMBÄCK.
Vid ärendets behandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Holmbäck, Wistrand, Forslund, Olof Carlsson, Hage,
Hallagård, Hagman och Uhlén;
från andra kammaren: fröken Andersson, herrar Pettersson i Hällbacken, Hyberg,
Nilson i Eskilstuna, Larsson i Östersund, Andersson i Eskilstuna, Lundberg i Uppsala och
Andersson i Alfredshem.
457577. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1945:128 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 21 juni 1940 a1 i texten