Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till ändring i 1, 2 och 9 kap. vattenlagen, dels ock i ämnet väckta motioner.

1945-03-20 · 29 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 27 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1945:22, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till ändring i 1, 2 och 9 kap. vattenlagen, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

1

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 21 mars 1945 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till ändring i 1, 2 och 9 kap. vattenlagen, dels ock

i ämnet väckta motioner.

Genom en den 26 januari 1945 dagtecknad proposition, nr 44, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändring i 1, 2 och 9 kap. vattenlagen.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 14 § vattenlagen den 28 juni 1918 (nr 523)

skall jämte rubrik erhålla nedan angiven lydelse, att nuvarande 14 § i nämnda

kap. skall med bibehållen rubrik betecknas 15 § ävensom att 2 kap. 16

och 19 §§ samt 9 kap. 13, 20, 34 och 48 §§ samma lag1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

1 KAP.

Örn skyldighet att låta strömfall tagas i anspråk av annan.

14 §.

Finnes från allmän synpunkt för planmässigt utnyttjande av tillgänglig

vattenkraft erforderligt, att visst strömfall tillgodogöres, och kan det ej antagas,

att den, som råder över vattenkraften i fallet, själv kommer att utan

avsevärt dröjsmål utnyttja det på ändamålsenligt sätt, äger Konungen på ansökan

förordna, att, örn hinder enligt 2 kap. eljest ej möter, fallet må mot

ersättning, som i 9 kap. skils, i stället tillgodogöras av kronan, kommun

eller annan, som är beredd att utan uppskov bebygga fallet; dock må ej

på grund av vad nu sagts rätt att tillgodogöra vattenkraft, som tillkommer

kronan, utan riksdagens medgivande upplåtas åt annan. Vid meddelande av

förordnande äger Konungen föreskriva de villkor med avseende å strömfallets

utnyttjande, som från allmän synpunkt finnas erforderliga.

1 Nuvarande lydelse av 1 kap. 14 § se SFS 1939: 146 och av 9 kap. 48 § se SFS 1926: 194.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 9 sami. 2 avd. Nr 22. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

Då Konungens förordnande enligt första stycket blivit sökt, skall tillfälle

lämnas envar, som har del i strömfallet, att avgiva yttrande i anledning av

ansökningen inom ett år från det denna jämte erforderlig utredning i ärendet

delgivits honom. Om synnerliga skäl därtill äro, må Konungen bestämma

kortare tid, dock minst tre månader. Delgivning skall genom sökandens

försorg verkställas på sätt örn stämning är stadgat, dock att, örn ej utan

avsevärd omgång kan utrönas, vilka som hava del i fallet, delgivning må

ske genom kungörelse i allmänna tidningarna och tidning inom orten. Äro vid

ansökningen fogade ritningar eller andra handlingar av vidlyftig beskaffenhet,

äger Konungen förordna, att de må undantagas från delgivning.

Meddelas förordnande enligt första stycket, skall vattendomstolen genast

underrättas.

Rätt att på grund av förordnande enligt första stycket taga strömfall i anspråk

må ej från innehavaren övergå på annan, utan att Konungen medgiver

det. Har ej den, som innehar sådan rätt, inom ett år från det Konungens förordnande

meddelades hos vattendomstolen sökt medgivande enligt 2 kap. till

strömfallets bebyggande, eller lämnas ej sådant medgivande, vare förordnandet

ej längre gällande; och må nytt förordnande med avseende å fallet ej utan

synnerliga skäl meddelas inom tio år därefter. Samma lag vare, om i penningar

bestämd ersättning för vattenkraften ej guldits inom tre månader

från det ersättningen blivit fastställd genom utslag, som vunnit laga kraft,

såvida icke fallet enligt medgivande av ersättningstagaren tagits i besittning

utan att ersättningen guldits, eller örn fallet ej bebygges inom tid, som vattendomstolen

bestämmer.

2 KAP.

16 §.

Där utmål — — — oundgängligen tarvas.

Tages strömfall i anspråk jämlikt 1 kap. 14 §, må utmål, som i första

stycket sägs, lösas, om så erfordras.

19 §.

Den, som —--ändringen bestämmes.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning, där strömfall

tages i anspråk jämlikt 1 kap. 14 §.

9 KAP.

13 §.

Där någon —- --av kraft.

Tages strömfall i anspråk jämlikt 1 kap. 14 §, skall ock under villkor,

som i första stycket sägs, ersättning utgå medelst kraftöverföring, i den mån

fastighet, till vilken vattenkraften hört, kan anses hava behov av kraft. Samma

lag vare, om vattenkraften varit avsedd för viss anläggning eller ort, till

vilken ersättningstagaren är berättigad att överföra kraftbelopp, som tillerkännes

honom, och den anläggning eller ort kan anses hava behov av kraften.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

3

Kraft, som lämnas i ersättning efter vad i första och andra styckena sägs,

skall, med det undantag allenast, vartill stadgandet i 33 § sista stycket föranleder,

tillhandahållas från den för vattenkraftens utnyttjande avsedda anläggning.

20 §.

Är fråga —--sistnämnda kostnad.

Där fråga---är berättigad.

Vad ovan i denna § sägs gäde i tillämpliga delar, första stycket beträffande

ersättning för vattenkraft, som tages i anspråk jämlikt 1 kap. 14 §, och såväl

första som andra stycket beträffande ersättning för vattenkraft på grund av

stadgandet i 2 kap. 23 §.

34 §.

Avstås på grund av stadgandena i 1 kap. 14 § eller 2 kap. 5, 6 eller 7 §

tillgodogjord vattenkraft, vare ersättningsgivaren pliktig att till säkerhet folden

kostnad och skada, som må tillskyndas ersättningstagaren därigenom,

att kraftanläggningen och anordningarna för kraftöverföringen till äventyrs

icke varda inom föreskriven tid fullbordade, hos Konungens befallningshavande

ställa pant eller borgen till det belopp, som för varje fall i laga

ordning bestämts.

Avser kraftöverföringen---—-nu sagts.

48 §.

Ersättning i penningar skall beräknas till fulla värdet och hälften därutöver,

då fråga är om ersättning för:

5. intrång, som avses i 2 kap. 16 § första stycket, så ock intrång genom

ledning för elektrisk kraftöverföring;

6. besittningsrätt för--— sådana byggnader.

Om undantag -----i 50 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1945.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft två i

anledning av densamma väckta motioner, nämligen nr 293 i första kammaren

av herrar Velander och Björkman samt nr 455 i andra kammaren av

herr Ljungberg.

I motionerna vilka äro likalydande hemställes, att riksdagen måtte avslå

propositionen.

Beträffande de skäl, som utöver vad nedan anföres åberopats till stöd för

det genom propositionen framlagda lagförslaget, ävensom i fråga om de

skäl motionärerna andragit till stöd för sitt yrkande får utskottet hänvisa

till propositionen och motionerna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

I skrivelse den 12 maj 1942, nr 199, hemställde riksdagen under åberopande

av statsutskottets utlåtande, nr 86, örn utredning rörande möjligheterna

att genom statens medverkan mera planmässigt än hittills trygga landets

och särskilt den svenska landsbygdens försörjning med elektrisk kraft.

Utskottet framhöll i utlåtandet bl. a., att ett missförhållande som krävde uppmärksamhet

vöre den alltjämt ohämmat pågående spekulationen i outbyggda

vattenfall. Rörande nämnda spörsmål ha särskilda inom justitiedepartementet

tillkallade sakkunniga den 27 februari 1943 avgivit betänkande med

förslag till åtgärder mot spekulation i vattenkraft (SOU 1943: 14).

Av de sakkunniga verkställd utredning angående tillgång och förvärv

av vattenkraft m. m.

Efter en redogörelse för gällande bestämmelser m. m. samt norsk och finsk

rätt ha de sakkunniga till en början lämnat vissa uppgifter angående tillgången

på vattenkraft i vårt land. Denna beräknades enligt elektrifieringskommitténs

år 1923 avgivna utredning till 32 500 miljoner kilowatttimmar

(kWh) per år vid fullt utnyttjande av den utbyggnadsvärda vattenkraften.

Enligt senare verkställda approximativa undersökningar syntes denna

siffra kunna ökas med ca 10 procent. Man skulle sålunda för närvarande ha

anledning att räkna med en krafttillgång av omkring 36 000 miljoner kWh.

Krafttillgången fördelade sig på sätt framginge av följande sammanställning.

Yattenkrafttillgången i Sverige.

Total utbyggnadsvärd

Utbyggd vattenkraft

vattenkrafttillgång

approx. beräknad

approx.

år 1942

beräknad

år 1944

MkWh/år

MkWh/år

00

MkWh/år

00

Götaland och Svealand

Lagan—Dalälven.......

....... 7 600

6 000

(79)

6 200

(82)

Nedre Norrland

Ljusnan—Ljungan .....

....... 2 700

500

(19)

750

(28)

Mellersta Norrland

Indalsälven ...........

....... 6 500

2 500

(38)

4 000

(62)

Faxälven—Ume älv.....

........ 6 300

500

(8)

500

(8)

Övre Norrland

Skellefte älv—Torne älv.

........ 12 900

1000

(8)

1100

0)

Summa 36 000

10 500

(29)

12 550

(35)

De sakkunniga framhålla, att enligt sammanställningen ca en tredjedel av

den totala utbyggnadsvärda krafttillgången redan vore utbyggd eller under

utbyggnad. Av resterande två tredjedelar kunde den ena anses högvärdig,

d. v. s. medföra en specifik ^byggnadskostnad som icke väsentligt överstege

utbyggnadskostnaden vid de redan utbyggda fallen. Den sista tredjedelen

medförde så stora kostnader att den icke kunde betraktas som högvärdig.

Denna indelning baserades emellertid icke på någon grundligare utredning.

Dessutom borde uppmärksammas, att synpunkterna på ett strömfalls kvalitet

kunde förändras.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

5

Angående produktionen av elektrisk energi i landet anförde de sakkunniga

— i anslutning till ett i betänkandet (s. 42) intaget diagram över produktionen

från år 1912 t. o. m. år 1942 — följande.

Under denna tid har produktionen ökat från 1 100 till 9 800 miljoner kWh

-— ångkraft inbegripen — vilket motsvarar en genomsnittlig ökning av 290

miljoner kWh per år. Ökningen har emellertid varit olika under olika tider.

Under åren 1912—18 var den genomsnittliga ökningen 220 miljoner kWh per

år. Därefter stagnerade kraftproduktionen åren 1919—20 och gick år 1921

avsevärt tillbaka. År 1922 började en ny uppgång som fortsatte t. o. m. år

1930. Under perioden 1919—30 var ökningen i genomsnitt 225 miljoner kWh

per år. Under lågkonjunkturen åren 1931—32 minskade kraftproduktionen

åter något men började ånyo att stiga fr. o. m. år 1933. Ökningen har från

sistnämnda år fortgått tämligen jämnt, om man bortser från den tillfälliga

nedgång som år 1940 förorsakades av produktionsminskning inom skogsindustrien.

Under perioden 1931—42 har den genomsnittliga ökningen utgjort

390 miljoner kWh per år, vilket värde är 75 procent större än den genomsnittliga

ökningen under tiden 1912—30.

Sistnämnda förhållande skulle kunna tydas som ett tecken på att kraftproduktionen

komme att öka i ett accelererat tempo. Det finns emellertid

faktorer som tala för att den successiva ökningen av kraftförbrukningen

kommer att avmattas. Den prognos för kraftproduktionen t. o. m. år 1940,

som år 1923 framlades av elektrifieringskommittén, resulterade i en genomsnittlig

ökning av 325 miljoner kWh per år. Denna prognos kom att överensstämma

tämligen väl med den faktiska utvecklingen. Vid senare uppgjorda

prognoser på längre sikt har i allmänhet räknats med en genomsnittlig årlig

ökning av kraftproduktionen varierande mellan 200 och 300 miljoner kWh.

Hittills har icke från något håll allvarligt ifrågasatts en snabbare ökning

av kraftproduktionen än med 400 miljoner kWh per år.

Det är naturligtvis icke möjligt att med säkerhet bedöma den framtida

utvecklingen. För den aktuella anpassningen av utbyggnadstakten till kraftbehovet

är icke av någon avgörande betydelse, om utvecklingen på lång sikt

felbedömes något. För nu ifrågavarande utredning vore det emellertid av

intresse att kunna beräkna, huru lång tid det kan dröja innan vattenkraften

blir fullt utbyggd.

Med utgångspunkt från förenämnda uppskattning av krafttillgången finner

man, att hälften av den högvärdiga vattenkraften kommer att vara utbyggd

redan år 1944. Räknar man med den högsta hittills ifrågasatta belastningsökningen,

400 miljoner kWh per år, skulle den högvärdiga vattenkraften

vara helt tagen i anspråk omkring år 1980, medan återstoden skulle bliva

fullt utbyggd först ett antal år in på 2000-talet. Antages belastningsökningen

stanna vid en lägre siffra, förskjutas naturligtvis tidpunkterna framåt i motsvarande

mån.

De sakkunniga erinra vidare, att den svenska kraftindustrien utvecklats

under inbördes tävlan mellan statliga, kommunala och enskilda företag. Proportionen

mellan dessa intressenter hade länge varit i runt tal 30 procent

för statliga och 70 procent för kommunala och enskilda företag men hade på

sistone förskjutits så att den statliga andelen ökats. När de pågående stora

utbyggnaderna fullbordats, kunde jämförelsetalen förväntas bliva ca 40 och

00 procent. Utvecklingen syntes leda därhän, att ökningen i det totala kraftbehovet

i landet framdeles komme alt tillgodoses ungefär till hälften av

statliga och lill hälften av kommunala och enskilda kraftföretag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

Beträffande det nuvarande innehavet av vattenkraft anföra

de sakkunniga:

I själva verket torde huvudparten av den högvärdiga vattenkraften och en

stor del av den återstående utbyggnadsvärda vattenkraften numera vara skild

från de fastigheter till vilka den ursprungligen hört. En del av vattenkraften

finnes dock alltjämt kvar hos den jordbmksidkande befolkningen. Bland

dem som förvärvat vattenkraft och alltjämt äro intresserade av sådana förvärv

märkas främst staten samt kommuner och enskilda företag som i likhet

med staten producera elektrisk kraft för distribution. En annan grupp

utgöres av enskilda företag som huvudsakligen för egen industri eller närstående

företag själva äro i behov av kraft. Vissa stora kraftproducenter

framställa elektrisk kraft dels för avyttring i större skala dels ock för konsumtion

vid egen industri. Vattenkraft har förvärvats ej blott för att täcka

ett omedelbart förestående behov utan i avsevärd utsträckning lång tid i förväg.

Detta är ej minst förhållandet med statens förvärv. Utom av nu nämnda

producenter har vattenkraft förvärvats av personer och företag som tydligen

ej haft för avsikt att själva utbygga strömfallen och som allenast spekulerat

i en prisstegring på vattenkraften. Huruvida ett förvärv skett i ena

eller andra syftet, är icke alltid lätt för en utomstående att bedöma. Företag

som själva ha behov av kraft ha t. ex. understundom ömsevis köpt och sålt

outbyggd vattenkraft, varför deras syfte med förvärven icke varit klart.

Slutligen är tänkbart, att minoritetsandelar i strömfall kunna ha förvärvats

för att köparen skulle mot erläggande av uttagningskostnad komma i åtnjutande

av ersättningskraft, när fallet utbygges.

En överslagsberäkning som av de sakkunniga verkställts på grundval av

kända förhållanden visade, att den kvantitet outbyggd men utbyggnadsvärd

vattenkraft som innehades av kronan eller eljest funnes på fasta händer motsvarade

åtminstone 18 000 miljoner kWh eller ca 75 procent av all outbyggd

men utbyggnadsvärd vattenkraft. Den vattenkraft, som omfattades av det

aktuella byggnadsprogrammet och som beräknades att vara tagen i anspråk

senast år 1944, hade hänförts till utbyggd vattenkraft och inginge icke i

nämnda siffra. Avdrag hade icke gjorts för minoritetsandelar i strömfall, där

majoriteten funnes på fasta händer.

Nyssnämnda överslagsberäkning visade även, att av den outbyggda men

utbyggnadsvärda vattenkraften — efter det genom försäljningar på senare

tid betydande kvantiteter högvärdig vattenkraft övergått till fasta händer —

ca 5 procent eller något mera kunde antagas finnas på spekulativa händer,

till största delen sådan vattenkraft som stöde på gränsen mellan högvärdig

och lågvärdig.

Vad angår den hittillsvarande prissättningen å naturkraften

uttala de sakkunniga, att vid förvärv av vattenkraft denna i allmänhet

hade värderats med tämligen grova mått. Priserna hade väsentligen

bestämts av utbud och efterfrågan. De hade därför också fluktuerat

alltefter det intresse som under olika perioder ägnats kraftindustrien.

En prisstegring inträdde strax efter sekelskiftet liksom under förra världskriget.

Det vöre en likartad tendens som under nu rådande förhållanden vållat

viss oro för den framtida utvecklingen.

De sakkunniga påpeka vidare, att det vöre mycket svårt att med hjälp av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

7

objektiva normer beräkna naturkraftens värde på ett mera tillfredsställande

sätt. Bland de faktorer som vore av betydelse för värdet av ett strömfall

märktes till en början vattenföring och fallhöjd, vilka tillsammans

bildade den effekt som kunde uttagas i fallet. Beträffande vattenfölingen

vore av största betydelse, hur denna växlade under olika delar av

året. Med hänsyn till de möjligheter vattenlagen erbjöde att reglera avrinningen

ur tillgängliga vattenmagasin vore det emellertid icke den naturliga

vattenföringen som därvid vore avgörande utan den vattenföring som man

kunde beräkna att erhålla genom en dylik reglering. En bedömning av regleringsmöjligheterna

inrymde alltid vissa osäkerhetsmoment. — Storleken av

utby ggnadskostnaden, som räknat i förhållande till den av vattenföring

och fallhöjd bestämda effekten vore olika för olika strömfall, inverkade

naturligtvis även på naturkraftens värde. Beräkningen av utbyggnadskostnaden

erbjöde vissa svårigheter och kunde fördenskull röra sig inom en

relativt vid latitud. Detsamma gällde regleringskostnaden, som ju vöre att

anse som en del av utbyggnadskostnaden. -—- Även kostnaderna för

underhåll och drift kunde variera vid olika kraftstationer och därför

inverka på naturkraftens värde. — Av betydelse för naturkraftens värdering

vore också strömfallets belägenhet, enär denna vore bestämmande i någon

mån för utbyggnadskostnaden men framför allt för överföring skostnaden.

Numera kunde elektrisk kraft överföras från nordligaste till

sydligaste Sverige, men för ändamålet erfordrades ledningar som droge avsevärd

kostnad för materiel, markanskaffning, underhåll och drift. Dessutom

medförde överföringen kraftförlust av väsentlig betydelse för ekonomien.

Även beräkningen av överföringskostnaden erbjöde svårigheter.

De sakkunniga anföra vidare, att med kostnaderna för vattenkraftens tillgodogörande

skulle jämföras vattenkraftens värde i tillgodogjort skick.

Lämpligast skedde detta genom att den beräknade årskostnaden jämfördes

med den avkastning som brutto kunde antagas komma att erhållas per

år. Brultoavkastningen vore naturligtvis beroende på priset för den elektriska

kraften, och detta i sin tur bestämdes av möjligheten att finna avsättning

därför. Det pris som kunde erhållas för elektrisk ström vore i fråga örn

de förnämsta konsumenterna, nämligen industriföretagen, i väsentlig grad

beroende av tillgången och priset på stenkol, som vore att betrakta som

en regulator på priset för elektrisk kraft. Den storindustriella konsumtionen

av elektrisk kraft utgjorde år 1941 5 250 miljoner kWh eller 70 procent av

den totala konsumtionen. Järnvägars och spårvägars förbrukning samma år

utgjorde 870 miljoner kWh eller 11 procent, den allmänna distributionen

1 410 miljoner kWh eller 19 procent. Till jämförelse kunde nämnas alt den

storindustriella förbrukningen åren 1929 och 1939 utgjorde respektive 3 600

och 5 940 miljoner kWh, motsvarande 83 och 76 procent. Tendensen visade

en långsam minskning av storindustriens procentuella andel i konsumtionen.

Den betydande nedgången av storindustriens procentuella andel år 1941 vore

en tillfällig företeelse.

Beträffande värdet å naturkraften lia de sakkunniga slutligen framhållit,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

att då utbyggandet av strömfallen som nämnt vore väsentligen beroende på

den beräknade avsättningen för den elektriska kraften, strömfall, som ej behövde

tagas i anspråk förrän efter visst antal år, hade ett mer eller mindre

starkt reducerat nuvärde. Vilka strömfall som närmast komme att tagas

i anspråk bestämdes av kraftproduktionens kvalitet samt utbyggnadskostnaderna

— därvid särskilt regleringsmöjlighetema spelade en betydande roll —

och överföringskostnaderna. Det vore ekonomiskt fördelaktigt att söka nyttiggöra

dyrbara regleringsmagasin för så stor fallhöjd som möjligt, t. ex.

genom att utbygga flertalet strömfall i visst vattendrag innan ett annat vattendrag

bleve föremål för ett mera intensivt utnyttjande. Vad anginge överföringskostnaderna

vore det, så länge en större del av den norrländska kraften

överfördes söderut, ekonomiskt fördelaktigt alt bygga ut strömfallen i en

sydligare älv innan en mera nordligt belägen älv tillgodogjordes, om ej andra

omständigheter, såsom gynnsammare regleringsmöjligheter, övervägde. För

att uppskatta ett strömfalls nuvärde vore alltid nödvändigt att bilda sig en

uppfattning örn den tidpunkt, då strömfallet sannolikt komme att tagas i

anspråk. En sådan uppskattning komme att vila på lösa antaganden, när det

ej vore fråga örn strömfall som stöde tämligen nära i tur att utbyggas. En

felbedömning på denna punkt kunde medföra, att ett fall, som synts billigt

i inköp, visade sig med upplupna räntor och skatter stå innehavaren dyrt,

när det slutligen utbyggdes.

Beträffande den framtida prisbildningen å naturkraft

anföra de sakkunniga, att kraftindustrien till följd av den för närvarande stegrade

kraftförbrukningen befunne sig i en period av forcerad utbyggnad. När

behovet av vattenkraft såsom för närvarande ökades, riktades blickarna mot

möjligheten att förvärva nya strömfall för framtida behov. Den trygghet som

tillgången på vattenkraft i längden erbjöde, jämförd med bränslekraften,

framträdde då med större klarhet än eljest. Intresset för förvärv av strömfall,

i första hand sådana med gynnsamma utbyggnadsbetingelser, stegrades

fördenskull hos de företag som hade möjligheter att utbygga vattenkraft, och

härav följde en prisstegring för de strömfall som icke redan läge på fasta

händer. Det vore emellertid troligt att, när den nuvarande krisen vore överstånden,

intresset för vattenkraften ånyo komme att gå något tillbaka. Vad

anginge priset på naturkraften vore dock sannolikheten för att detta liksom

efter föregående topperioder ånyo skulle sjunka såtillvida mindre nu som

tillgången på outbyggd vattenkraft vore väsentligt reducerad. Efter hand som

strömfallen utbyggdes minskades ju tillgången på outbyggd kraft, och denna

minskning ginge först ut över den högvärdiga kraften. Återstående högvärdig

kraft kunde antagas redan nästan helt vara placerad hos sådana intressenter

som avsåge att själva utbygga kraften. Även en del av den mindre

värda men likväl utnyttjningsbara vattenkraften funnes på fasta händer.

Efter att ha erinrat om att enligt den av de sakkunniga verkställda överslagsberäkningen

ca 75 procent av all outbyggd men utbyggnadsvärd vattenkraft

funnes på fasta händer och ca 5 procent eller något mera på spekulativa

händer anföra de sakkunniga vidare, alt nu angivna förhållanden med
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

9

förde, att de som spekulerade i vattenkraft kunde tänkas ha vissa möjligheter

att framdeles uttaga relativt höga priser, eftersom åtminstone 75 procent

av den outbyggda vattenkraften redan vore placerad på fasta händer och

sålunda ur marknaden. Samtidigt som det stora samlade innehavet av outbyggd

vattenkraft på fasta händer gåve vissa ökade möjligheter i denna riktning,

innebure emellertid detta innehav också, att faran ur allmän synpunkt

icke finge tillmätas alltför stor betydelse. Den outbyggda högvärdiga vattenkraft

som innehades av kronan eller eljest funnes på fasta händer säkerställde

erforderlig utbyggnad ungefär till år 1980. Härvid räknade de sakkunniga

med den högsta dittills ifrågasatta belastningsökningen eller 400

miljoner kWh per år. Räknade man med all den utbyggnadsvärda vattenkraft,

som nu funnes på fasta händer, vore landets behov av fortsatt utbyggnad

vid samma årliga belastningsökning säkerställt till tiden inemot år 2000.

Härav framginge, att örn de spekulationstendenser som framträtt skulle fortvara,

möjligheterna att driva upp priserna på naturkraften dock för avsevärd

tid framåt vore begränsade. Den stora mängd vattenkraft som redan vore

placerad på fasta händer vore helt undandragen verkningarna av spekulation.

Vid bedömande av spekulationsmöjligheterna borde också uppmärksammas,

att den vattenkraft, som alltjämt kunde tänkas bliva förvärvad i

spekulativt syfte, icke hörde till den högvärdiga. Den vore alltså dyr i utbyggnad.

Större vinst på spekulation i vattenkraft kunde knappast erhållas

på annat sätt än att en erfaren köpare lyckades förvärva vattenkraft till billigt

pris och därefter sålde den till någon som vöre villig att betala ett högt

pris, därför att kraften visade sig billig i utbyggnad. Något utrymme för en

sådan mera betydande vinstmarginal kunde tills vidare svårligen finnas i

fråga om den i utbyggnad dyra kraften.

För att belysa, vilken inverkan piiset på naturkraften har på priset

för den producerade elektriska kraften, ha de sakkunniga

gjort dels en tabell, grundad å uppgifter som återfinnas i kommerskollegiets

publikation »Sveriges utbyggda vattenkraft år 1930» dels ock själva

från vattenfallsstyrelsen och ett antal andra innehavare av vattenkraft inhämtat

vissa uppgifter som lagts till grund för en särskild sammanställning.

Nämnda tabell, som återfinnes i betänkandet (s. 51), omfattar 651 kraftstationer

med en lotaleffekt år 1929/30 av 775 000 kilowatt (kW).

Tabellen visar, att den del av anläggningskostnaden i kronor per kilowatt,

som hänför sig till naturkraften, för samtliga stationer respektive de större

stationerna före år 1916 representerade 26 respektive 28 procent av totala

anläggningskostnaden, åren 1916—21 18 respektive 15 procent och efter år

1921 20 respektive 16 procent. Naturkraftens relativa andel av totala anläggningskostnaden

blev således lägre efter världskriget än före. Enär naturkraften

endast belastas med ränta men byggnadsarbeten och maskinell utrustning

dessutom med avskrivningar saint drift- och underhållskostnader,

blir naturkraftens procentuella andel av årskostnaden d. v. s. av kostnaden

i öre per kilowattimme väsentligt lägre än dess andel av anläggningskostnaden

och uppgår för förutnämnda tidsperioder till 11 respektive 12 procent,

10 respektive 9 procent samt 10 respektive 8 procent av totala kostnaden

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

per kWh. Dessa siffror äro av skäl som de sakkunniga närmare angivit att

betrakta som minimivärden.

Av svaren på förfrågningar, som de sakkunniga utsänt till ägarna av sammanlagt

ett sjuttiotal utbyggda och outbyggda strömfall i skilda delar av

landet, framgår bl. a., att — framför allt för Norrlands del — förvärven av

vattenkraft varit koncentrerade till vissa perioder, nämligen åren 1908—09,

1917—21 samt 1937—42, under vilka perioder i medeltal per år strömfall

med 700—1 000 miljoner kWh övergingo till de nuvarande ägarna. Under tidigare

och mellanliggande perioder ha inköpen varit väsentligt mindre omfattande.

Sålunda förvärvades knappast något strömfall i Norrland under

åren 1910—16, då kungsådreprocessema pågingo. Under perioden 1922—36

var omsättningen i runt tal endast 100 miljoner kWh i medeltal per år.

De sakkunniga ha vidare beträffande strömfall som avsåges med deras

förfrågningar uppgjort en tabell angående kostnaden för den elektriska energien

vid kraftstationsväggen för olika grupper av utbyggda eller under utbyggnad

varande stationer. Till grund för beräkningen ha lagts de uppgifter

om anläggningskostnader för kraftstationer och sjöregleringar, skadeersättningar,

avgifter av olika slag, frikraftleveranser samt kostnader för inköp

av naturkraft m. m. som lämnats av fallägarna. I tabellen ha icke medtagits

strömfall som enligt hävd tillhöra ägaren. Dock ha medtagits Trollhättan,

Älvkarleby och Porjus, som visserligen kunna räknas till hävdfallen men som

på sin tid av riksdagen åsattes särskilt värde. Tabellen omfattar 31 kraftstationer.

I kostnaden för naturkraften ingår, förutom ränta på köpeskilling

respektive åsatt värde, kostnaden för fullgörande av eventuellt utgående frikraftleveranser

och arrendeavgifter samt dessutom ränta på samlade ränteoch

skatteutgifter.

Kostnad för elektrisk kraft vid vissa större vattenkraftstationer.

Enligt av de sakkunniga inhämtade uppgifter och verkställda

schematiska beräkningar.

A. Vid en uppdelning av stationerna efter tiden för förvärvet

av strömfallet.

Öre per kilowattimme:

Strömfallet förvärvat:

totalt

därav naturkraft

1916 eller tidigare..................

................... 0-56

0-063

(11 *)

1917-36..........................

................... 0-51

0-036

(7 X)

1937 eller senare ..................

................... 1''03

0*075

(7 %)

Samtliga 0''58

0-055

(9 JO

B. Vid en uppdelning av stationerna efter belägenheten.

Öre per kilowattimme:

Strömfallet beläget i:

totalt

därav naturkraft

Götaland och Svealand ..............

0113

(15 %)

Nedre och mellersta Norrland........

................. 0-49

0-028

(6 %)

Övre Norrland .....................

................. 0-48

0007

(1 %)

Samtliga 0''58

0-055

(9 %)

De sakkunniga anföra slutligen, att den verkställda undersökningen visade,

att en prishöjning med t. ex. 20 procent för naturkraften icke i och för sig

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

11

vöre kännbar för den borgerliga förbrukningen, där priset hos konsumenten i

regel lage över 10 öre per kWh, men däremot för storindustriens förbrukning,

där priset oftast rörde sig örn 1—3 öre per kWh. När framdeles utbyggnaden

av vattenkraften komme att avse den icke högvärdiga kraften, bleve kostnaden

för naturkraften — även med antagande av samma naturkraftpris per effektenhet

— procentuellt mindre, allteftersom utbyggnadskostnaden stegrades.

Därest priset för den mindervärdiga naturkraften framdeles liksom hittills

bleve lägre per effektenhet än för den högvärdiga, minskades den procentuella

andel, som kostnaden för naturkraften representerade, ytterligare. Detta

innebure dock icke, att man kunde bortse från mindre prisstegringar för

naturkraften. Kostnaden för elektrisk kraft bestode ju av ett stort antal var

för sig relativt små delkostnader. För att hålla priset på elektrisk kraft nere

vöre det därför angeläget att söka begränsa varje kostnadspost, således även

kostnaden för naturkraften. De sakkunniga hade med det anförda velat angiva

proportionerna för det problem som förelåge till bedömande. Även om priset

på naturkraften utgjorde endast en jämförelsevis liten del av priset på den

elektriska kraften, vore det angeläget att söka motverka de spekulationstendenser

som kommit till synes.

De sakkunnigas förslag.

Beträffande principerna för en lagstiftning till förhindrande

av spekulation i vattenkraft framhålla de sakkunniga till en början, att

därvid borde eftersträvas en lösning som kunde sägas stå i samklang med

grunderna för den svenska vattenrätten. De sakkunniga ha därvid funnit, att

införandet av en ny form av expropriationsrätt kunde vara ett lämpligt medel,

samt anföra härom:

Som förut nämnts ger vattenlagen den som har majoriteten i ett strömfall,

eller äger ena sidan därav, rätt att under vissa villkor tillgodogöra sig återstående

andel mot ersättning. Denna tvångsrätt har givits honom för att

främja ett ur allmän synpunkt rationellt utnyttjande av vattenkraften. Lagstiftaren

har därvid utgått från att -— där ej denna rätt tillkommer stat eller

kommun såsom vattenrättsägare -—■ den enskilda företagsamheten skulle söria

för att strömfallen utbyggdes, när detta borde ske. Den som innehar ett

strömfall har själv frihet att välja tiden för utbyggnad. Tydligt är, att de

enskilda liksom även stat och kommun härvid lägga ekonomiska synpunkter

på frågan.

Denna rådighet över strömfallet möjliggör emellertid ej blott att välja en

ekonomiskt gynnsam tidpunkt för utbyggnad av fallet utan även att dröja

därmed längre än som ur allmän synpunkt är önskvärt. Även om hittills utbyggnad

icke härigenom blivit förhindrad, kan till följd av vad nu sagts den

som ej själv ämnar utbygga sitt fall hålla på detta i syfte att utvinna ett särskilt

fördelaktigt pris av den som önskar förvärva och nyttiggöra fallet. Redan

i samband med vattenlagens tillkomst väcktes frågan, huruvida icke det

allmännas intresse av att strömfall utbyggdes vid lämplig tid borde tryggas

genom bestämmelser i lagen. Med hänsyn till numera framkomna spekulationstendenser

torde det vara påkallat all fråntaga strömfallsägaren det medel

som lagstiftningen nu indirekt ger honom alt fullfölja spekulation i vattenkraft.

Delia torde utan avsteg från vattenlagens grundprinciper kunna ske genom

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

att införa möjlighet till tvångsingripande mot strömfallsägaren, om det ur

allmän synpunkt är önskvärt att strömfallet utbygges. Såsom framhållits i

direktiven för denna utredning är införandet av en expropriationsrätt ett

lämpligt medel, när det gäller att hindra dem som innehava vissa nyttigheter

att betinga sig för högt pris för dem, när de behöva tagas i anspråk.

Ett strömfall kan redan nu med tillämpning av expropriationslagen för där

angivna allmänna ändamål fråntagas ägaren, vare sig det är utbyggt eller ej.

Expropriationslagens bestämmelser om expropriationsändamålen torde dock

böra tolkas tämligen restriktivt och t. ex. en utvidgning av statens kraftproduktion

synes icke i och för sig vara en åtgärd för sådant allmänt ändamål

som avses i expropriationslagen. Beträffande utbyggda strömfall må även

erinras om vattenlagens bestämmelser angående kronans lösningsrätt.

De sakkunniga påpeka, att man vid införande av nya bestämmelser i syfte

att trygga utbyggnad av strömfall vid lämplig tidpunkt kunde välja mellan

att intaga bestämmelserna i vattenlagen eller att utvidga ramen för expropriationsändamålen

i expropriationslagen. Enligt de sakkunniga vore det förra

alternativet att föredraga.

De av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna om rätt att under vissa

förhållanden taga i anspråk annans strömfall ha upptagits i ett av de sakkunniga

upprättat förslag till lag örn ändring i vissa delar av vattenlagen. För

innehållet i detta förslag, som i allt väsentligt överensstämmer med det genom

propositionen framlagda förslaget, redogöres å s. 25—32 i propositionen.

Yttranden över förslaget om ändring i vattenlagen.

Över betänkandet jämte därvid fogat förslag till lag örn ändring i vissa

delar av vattenlagen ha efter remiss yttranden avgivits av vattenöverdomstolen

och samtliga vattenrättsdomare, kammarkollegiet, vattenfallsstyrelsen,

kammarrätten, kommerskollegium, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala,

Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län, Sveriges industriförbund, svenska

vattenkraftföreningen, svenska elektricitetsverksföreningen, riksförbundet

landsbygdens folk, svenska stadsförbundets styrelse samt styrelsen för svenska

landskommunernas förbund. Kommerskollegium har jämväl överlämnat yttranden

från Skånes handelskammare och handelskammaren i Gävle. Med

länsstyrelsens i Västernorrlands län utlåtande har överlämnats ett yttrande

från länets elektriska förening samt med länsstyrelsens i Västerbottens län

utlåtande yttranden från sistnämnda läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

och länets elektriska förening. Vid svenska vattenkraftföreningens

utlåtande ha fogats yttranden av Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag och

Stockholms superfosfat fabriks aktiebolag.

Beträffande innehållet i yttrandena får utskottet hänvisa till s. 32—49 i

propositionen.

Departementschefen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Bergquist, anförde vid remiss

av förslaget till lagrådet bland annat följande:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

13

»Den svenska vattenrätten vilar på den principen, att rätten till vatten är

förenad med äganderätten till den grund, varå vattnet finnes. Rätten att tillgodogöra

sig vattnet såsom drivkraft tillkommer alltså principiellt grundens

ägare. I vattenlagen har vattenkraftintresset tillgodosetts genom betydande

befogenheter att för genomförande av ett kraftföretag göra intrång i annans

rätt. Såsom framhölls under förarbetena till lagen ha dessa förmåner tillerkänts

vattenkraftintresset med hänsyn till den stora betydelse från allmän

synpunkt som är förenad med vattenkraftens tillgodogörande. Å andra sidan

ha på grund av de allmänna intressen som sålunda äro förbundna med vattenkraftens

användning vissa inskränkningar stadgats i strömfallsägarens

förfoganderätt över vattenkraften.

För närvarande är en betydande del av vattenkraften i våra vattendrag

tagen i anspråk i produktionens tjänst. Av de sakkunnigas utredning framgår

sålunda, att omkring en tredjedel av den till ungefär 36 000 miljoner

kilowattimmar per år beräknade totala utbyggnadsvärda krafttFlgången i

vårt land redan är utbyggd. Av återstående två tredjedelar kan den ena anses

högvärdig, d. v. s. medföra en ^byggnadskostnad som icke väsentligt överstiger

utbyggnadskostnaden vid de redan utbyggda fallen, medan utbyggandet

av den sista tredjedelen medför så stora kostnader, att den icke kan betraktas

som högvärdig. Med utgångspunkt från en uppskattad årlig kraftproduktionsökning

av 400 miljoner kilowattimmar ha de sakkunniga beräknat,

att all högvärdig vattenkraft skulle vara utbyggd omkring år 1980 samt

den icke högvärdiga kraften ett antal år in på 2000-talet. Dylika beräkningar

kunna visserligen endast giva en ungefärlig bild av den troliga utvecklingen

framdeles, vilken är beroende på så ovissa faktorer som teknikens utveckling

och det allmänna ekonomiska läget. Så mycket torde likväl vara tydligt,

att utbyggnaden av landets vattenkraft nu nått ett sådant stadium, att den

tidpunkt är skönjbar, då åtminstone den högvärdiga naturkraften i stort sett

kommer alt vara tagen i anspråk. Den utveckling som sålunda ägt rum aktualiserar

vissa spörsmål som förut icke varit så framträdande.

För en gynnsam utveckling i fortsättningen av den svenska kraftindustrien

torde en viss planmässighet vid utbyggnaden av våra vattenkrafttillgångar

vara erforderlig. Att det vid varje tidpunkt för utbyggnad lämpligaste strömfallet

i första hand kommer till användning i produktionens tjänst är nämligen

av stor ekonomisk betydelse för kraftindustrien i stort. Det torde i regel

vara fördelaktigast att den högvärdiga kraften tages i anspråk innan den

lågvärdiga kommer i fråga. För vinnande av ett gott ekonomiskt resultat är

det vidare ofta påkallat, att samtliga strömfall i ett vattendrag utbyggas innan

strömfallen i ett annat vattendrag tagas i anspråk. Vid en fullständig utbyggnad

av ett vattendrag kan nämligen en verkställd reglering av vattnets

avrinning ur tillgängliga vattenmagasin mången gång utnyttjas vid ett flertal

kraftstationer och kostnaden för regleringen sålunda fördelas. Reglering

av vattendragens källsjöar har under senare år lått ökad betydelse genom den

samköming mellan kraftverken som kommit till stånd. Att våra strömfall

utbyggas i viss ordning torde även betingas av deras belägenhet i förhållande

opaginerad Kontrollera mot PDF

14:

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

till redan förefintliga kraftledningar. Vikten av att tillgänglig vattenkraft utbygges

i rätt tid och på ett ändamålsenligt sätt har särskilt framträtt under

nu rådande förhållanden, då importen av stenkol och drivmedel varit försvårad

eller förhindrad.

En följd av strömfallsägarens rådighet över vattenkraften är, att han själv

äger frihet att välja tiden för utbyggnad. För den händelse rätten till ett

strömfall är fördelad på olika händer, kan den som har rätt till större delen

eller ena sidan av strömfallet påkalla att utbyggnad kommer till stånd när

han finner för gott. Det är givet, att strömfallsägaren eller majoritetshavaren

anlägger ekonomiska synpunkter på frågan örn och när utbyggnad bör

ske. Såsom de sakkunniga framhållit möjliggör emellertid denna rådighet

över strömfallet ej blott att välja en för företagaren ekonomiskt gynnsam

tidpunkt för utbyggnad av fallet utan även att dröja därmed längre än

som från allmän synpunkt är önskvärt. Den som råder över vattenkraften i

strömfallet kan hålla på detta i syfte att tilltvinga sig en oskälig ersättning

av den som önskar förvärva och nyttiggöra fallet eller för att eljest bereda

sig en vinst genom en väntad prisstegring på vattenkraft. Även örn härigenom

utbyggnad hittills icke blivit förhindrad, torde icke kunna bortses från att

den möjlighet till spekulation i vattenkraft som sålunda förefinnes kan innebära

en fara för att de till vattenkraften knutna allmänna intressena komma

i efterhand. En från hela landets synpunkt önskvärd utbyggnad av ett

visst strömfall som står i tur att tagas i anspråk kan förhindras eller fördröjas

och ett planmässigt utnyttjande av våra vattenkrafttillgångar försvåras,

med en stegring av priset på elektrisk energi som följd. Den lojala vattenkraftindustrien

kan genom dylik spekulation tvingas att för säkerställande

av sitt behov av naturkraft på ett alltför tidigt stadium uppköpa strömfall

i ändamål att förekomma dem som i spekulationssyfte vilja förvärva vattenkraft.

Det är tydligt, att genom en sådan osund konkurrens örn naturkraften

priset på denna pressas i höjden.

Av de sakkunnigas utredning torde framgå, att under senare år vissa tendenser

till spekulation i vattenkraft kommit till synes. 1942 års riksdag har

som förut berörts påpekat detta förhållande. Den verkställda utredningen

giver emellertid därjämte vid handen, att en betydande kvantitet vattenkraft

redan finnes på fasta händer. De förvärv av naturkraft som skett på senare

tid ha sålunda i allmänhet avsett alt tillgodose köparens eget behov av kraft,

varvid dock detta behov mången gång icke varit omedelbart förestående utan

tämligen avlägset. Enligt en av de sakkunniga med ledning av förhållandena

år 1942 verkställd överslagsberäkning motsvarade den kvantitet outbyggd

men utbyggnadsvärd vattenkraft som då innehades av kronan eller eljest funnes

på fasta händer åtminstone 18 000 miljoner kilowattimmar per år eller

omkring 75 procent av all outbyggd men utbyggnadsvärd vattenkraft, medan

av sådan vattenkraft omkring 5 procent eller något mera antogs finnas på

spekulativa händer. Den senare andelen ansågs av de sakkunniga till största

delen utgöras av sådan vattenkraft, som står på gränsen mellan högvärdig

och lågvärdig. Såsom de sakkunniga framhållit är emellertid att märka, att

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

15

under tiden närmast före verkställandet av denna beräkning betydande kvantiteter

högvärdig vattenkraft övergått från spekulativa till fasta händer.

Med hänsyn till den jämförelsevis begränsade omfattning i vilken spekulation

i vattenkraft förekommit har i flera yttranden över de sakkunnigas förslag

uttalats den uppfattningen, att några åtgärder mot spekulation icke vore

av behovet påkallade eller att därmed i allt fall borde anstå till dess behovet

blivit mer påtagligt. För egen del kan jag medgiva, att hittills framkomna

spekulationstendenser icke kunna sägas vara av den omfattning, att de ingiva

mera allvarliga farhågor för den svenska kraftindustriens sunda utveckling.

Den stora del av den outbyggda kraften som innehaves av staten eller eljest

finnes på fasta händer torde utgöra ett hinder för en mer omfattande spekulation.

Särskilt statens andel torde härvid vara av betydelse. A andra sidan

innebär det förhållandet, att en så betydande del av naturkraften är placerad

på fasta händer och således borta ur marknaden, vissa möjligheter att spekulera

i iiöga priser för den återstående delen av den outbyggda kraften.

Överhuvud måste det enligt min mening beaktas, att det är ett samhällsintresse

av största vikt att såvitt möjligt förhindra att tillgodogörandet av våra

vattenkrafttillgångar försvåras till följd av spekulation. Även med hänsyn tagen

till ali kostnaden för förvärv av naturkraften utgör endast en mindre del

av den sammanlagda kostnaden för elektrisk kraft äro olägenheterna härav

från allmän synpunkt uppenbara. Det må också framhållas, att innehav av

vattenkraft i spekulationssyfte innebär en förhållandevis mindre fara för det

allmänna så länge tillgången på naturkraft är god, men att olägenheterna

bliva mer betydande i den mån utbyggnaden fortskrider. Svårigheterna att erhålla

lämplig vattenkraft till skäligt pris kunna sålunda i en ej alltför avlägsen

framtid bliva mer framträdande. Det torde vara lämpligare att ingripa

mot spekulation på ett tidigt stadium än att vänta därmed till en tidpunkt, då

utbudet av vattenkraft från andra håll minskat och spekulationen till följd

därav fått motsvarande större möjligheter att göra sig gällande. Med hänsyn

till det anförda finner jag övervägande skäl tala för att åtgärder mot spekulation

i vattenkraft nu vidtagas.

För alt motverka spekulation i vattenkraft torde olika utvägar kunna

komma i fråga. Såsom framhölls i direktiven för de sakkunniga ligger det

emellertid nära till hands att använda expropriation för att hindra innehavare

av vattenkraft att tilltvinga sig oskälig ersättning för densamma när

strömfallet från allmän synpunkt bör tagas i anspråk. De sakkunniga ha

även, efter att ha övervägt andra tänkbara åtgärder, stannat för att föreslå

införande av en tvångsrätt av antydd innebörd. För egen del finner jag

lösningen av det föreliggande spörsmålet böra sökas efter denna linje.

I det av de sakkunniga upprättade förslaget lill lag örn ändring i vissa

delar av vattenlagen ha i 1 kap. 14 § upptagits de grundläggande förutsättningarna

för den nya expropriationsrätten. Stadgandets huvudsakliga innebörd

är, att örn det finnes erforderligt för planmässigt utnyttjande av tillgänglig

vattenkraft att visst strömfall utbygges och det ej Iean antagas att

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

den som råder över vattenkraften själv kommer att utan avsevärt dröjsmål

utbygga fallet, vattenkraften må tillgodogöras av den som är beredd att utan

uppskov utbygga fallet. Såsom framgår av det förut anförda bör enligt

min mening huvudsyftet med ett ingripande i lagstiftningsväg vara att såvitt

möjligt hindra, att ett från allmän synpunkt rationellt utnyttjande av våra

vattenkrafttillgångar försvåras till följd av spekulation. Detta syfte tillgodoses

tydligen genom de sakkunnigas förslag. Genom en expropriationsrätt av

dylik innebörd skulle nämligen initiativrätten i fråga örn vattenkraftens tillgodogörande

kunna fråntagas den som råder över kraften och fallets utbyggnad

tryggas, när detta från allmän synpunkt vore önskvärt. En tvångsrätt av

innebörd, att — förutom majoritetshavaren -— även den som ägde en mindre

del av ett strömfall medgåves rätt att påfordra fallets utbyggnad vore däremot

uppenbarligen icke tillfyllest för detta ändamål. Införandet av expropriationsrätten

skulle vidare utesluta möjligheten att erhålla ett överpris

för vattenkraft som står i tur att tagas i anspråk. Härigenom skulle tydligen

själva grunden för spekulation i vattenkraft rubbas och alltså möjligheten

att med framgång spekulera i vattenkraft beskäras. Från nu angivna synpunkter

kan förslaget anses utgöra en i stort sett tillfredsställande lösning

av frågan. Det torde emellertid i anslutning till framställda invändningar

böra undersökas, huruvida icke förslaget å andra sidan är för långtgående.

Under remissbehandlingen har sålunda gjorts gällande, att de föreslagna bestämmelserna

om expropriation av annans vattenkraft skulle strida mot grunderna

för den svenska vattenrätten och hinder från denna synpunkt möta

mot förslagets genomförande. Denna uppfattning kan jag icke dela. Enligt

den svenska vattenrätten tillkommer visserligen rätten till vattnet den som

äger grunden. Den enskildes rådighet över vattnet är emellertid begränsad

och till sitt innehåll bestämd med hänsyn till de allmänna ändamål vattendragen

ansetts böra tjäna. \ ad särskilt angar rätten att tillgodogöra sig

vattnet såsom drivkraft utgår vattenlagen från den förutsättningen, att utnyttjandet

av vattenkraften är ett av de mest betydelsefulla av de allmänna

intressen som äro förknippade med vattendragen. Med denna utgångspunkt

ha som förut nämnts å ena sidan betydande tvångsrättigheter tillerkänts vattenkraftintresset

medan å andra sidan vissa inskränkningar stadgats i strörnfallsägarens

rätt. Lagen innebär alltså en avvägning mellan strömfallsägarens

intresse samt till vattenkraften knutna allmänna intressen. Att, när

sistnämnda intressen det kräva, företaga en jämkning av dessa regler kan

icke anses stridande mot lagstiftningens grundsatser, under förutsättning att

ingripandet icke är alltför vittgående. Härvid torde man icke, såsom i vissa

yttranden synes förutsättas, i fråga om initiativrätten till naturkraftens utnyttjande

vara bunden vid den nuvarande regeln, enligt vilken rätt att tillgodogöra

sig annans andel i strömfall tillkommer endast delägare i fallet. En

expropriationsrätt av föreslagen innebörd, som när ett allmänt intresse det

påkallar tillerkänner även annan än delägare vitsord till fallets utbyggnad,

kan visserligen sägas utgöra en icke obetydlig begränsning av strömfallsägarens

rätt till vattnet. Med hänsyn till den stora betydelse vattenkraften nume
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

17

ra äger för tillgodoseende av olika samhällsbehov finner jag dock, i likhet

med bl. a. vattenöverdomstolen, denna inskränkning icke gå utöver de i vattenlagen

gällande grundprinciperna för strömfallsägares skyldighet att i det

allmännas intresse tåla inskränkningar i äganderätten. Jag vill också erinra

örn att i främmande länder större vattendrag i regel förklarats vara allmänna.

Då i vissa yttranden anmärkts, att de skäl som talade för införande av en

dylik expropriationsrätt kunde tagas till intäkt även för en lagstiftning av

motsvarande innebörd beträffande annan fast egendom, torde man vid denna

jämförelse lia bortsett från den särställning som tillkommer vattenkraften på

grund av dess stora betydelse från allmän synpunkt.

I vissa yttranden har vidare mot förslaget invänts, att detsamma vore mer

omfattande än syftet med lagstiftningen krävde, i det att expropriationsrätten

kunde riktas ej blott mot strömfallsägare som förvärvat vattenkraft i

spekulationssyfte utan även mot andra. Särskilt har påpekats, att även ett

företag som innehade naturkraft i avsikt att när förelagets utveckling det

påkallade utbygga strömfallet kunde fråntagas rätten till vattenkraften eller

tvingas att utbygga fallet vid en från företagets synpunkt mindre lämplig tid.

Vad sålunda anförts är enligt min mening av beskaffenhet att böra noggrant

övervägas. Då det gäller att taga ställning till denna fråga torde först

böra anmärkas, att begreppet spekulation icke är entydigt. Såsom påpekats

i yttrandena kan det fattas i mer eller mindre vidsträckt bemärkelse. Då

förut talats örn spekulation i vattenkraft har därmed närmast avsetts det

förhållandet, att vattenkraft förvärvats i syfte att bereda förvärvaren en

mellanhandsvinst. Frånsett sådana spekulationsköp i egentlig mening kan,

på sätt de sakkunniga anfört, förvärv av vattenkraft ha skett av olika anledningar.

Staten samt kommuner och enskilda företag som producera kraft

för distribution ha sålunda köpt vattenkraft för att vid behov utbygga densamma.

I samma avsikt ha även enskilda företag som behöva kraft för

egen industri förvärvat vattenkraft. Behovet av kraft kan i dessa fall ha varit

jämförelsevis avlägset. Vattenkraft kan även ha förvärvats huvudsakligen

i avsikt att placera kapital i realvärden. Det torde vara tydligt, att vid de

flesta slag av förvärv av vattenkraft, som ej ske i syfte att omedelbart utnyttja

densamma, avsikten är att bereda förvärvaren en vinst som överstiger

upplupna räntor och skatter under tiden till dess strömfallet utbygges

eller försäljes. I så måtto kan således alltid sägas föreligga ett spekulativt

moment. Skillnaden mellan de fall, då förvärvaren har för avsikt att lojalt

ställa vattenkraften i produktionens tjänst, samt övriga fall, då det huvudsakliga

syftet är att bereda förvärvaren en vinst genom en väntad prisstegring

å vattenkraft, är emellertid från allmän synpunkt betydande.

Ehuru det i och för sig hade varit önskvärt att begränsa expropriationsrätten

uteslutande till sådana fall, då syftet med innehavet av outbyggd vattenkraft

är sådant att osund spekulation kan sägas vara för handen, måste

tagas i betraktande att svårigheterna att göra en sådan gränsdragning äro

avsevärda. Det måste beaktas, att även den, som verkligen har för avsikt

att själv så småningom låta av honom innehavd vattenkraft träda i pro
Bihang

till riksdagens protokoll 19i5. 0 sami. 2 avd. Nr 2:.’. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

duktionens tjänst, genom att dröja därmed under längre tid kan föranleda,

att för utbyggnad mindre lämplig vattenkraft först måste tagas i anspråk

och att kraftindustrien i stort härigenom kommer att i viss mån arbeta under

mindre gynnsamma betingelser. Avgörande vikt torde fördenskull icke

kunna tillerkännas enbart den omständigheten, att strömfallsägaren kan ha

för avsikt att i en framtid, ovisst när, utbygga fallet. Överhuvud torde det

möta betänkligheter att göra lagstiftningens tillämpning helt beroende av

en så osäker faktor som strömfallsägarens avsikt med fallet, vilken tydligen

kan växla från tid till annan; svårigheterna i bevisningshänseende äro uppenbara.

Enligt min mening låter det sig alltså knappast göra att med ledning

av strömfallsägarens syfte från lagstiftningen undantaga vissa kategorier

av strömfallsägare.

Om sålunda denna väg icke är framkomlig, torde böra närmare undersökas,

i vad mån berättigade intressen kunna trädas för nära genom en expropriationsrätt

av föreslagen omfattning. Enligt förslaget är såsom förut nämnts

grundförutsättningen för att expropriation skall medgivas, att utbyggnad av

strömfallet i fråga erfordras för ett planmässigt utnyttjande av tillgänglig

vattenkraft. Att strömfallsägaren i en sådan situation ej vill avstå fallet till

skäligt pris kan — bortsett från att syftet kan vara att hålla på fallet för att

framdeles erhålla en högre köpeskilling eller för att eljest bereda sig en vinst

genom en väntad prisstegring å vattenkraft — bero på att han önskar nyttiggöra

fallet för egen del när en från hans synpunkt mer gynnsam tidpunkt är

inne. I allmänhet torde det emellertid ej vara lönande för en strömfallsägare

att, ehuru fallet sett ur en vidare synvinkel står i tur att utbyggas, dröja

därmed under en längre tid. Ränteförlust och skatter som belöpa å tid då

fallet ligger outnyttjat, oaktat den rätta utbyggnadstidpunkten är inne och

fallet fått sitt fulla värde, måste nämligen tagas i beräkning. Någon mera

avsevärd tidsskillnad torde alltså i regel ej kunna uppstå mellan den tidpunkt,

då fallet från allmän synpunkt bör utbyggas, och den, då strömfallsägaren

själv från egen ekonomisk synpunkt ändock bör taga fallet i anspråk. Då

enligt förslaget ett framställt expropriationsanspråk skall avvisas, om det

är antagligt att strömfallsägaren själv kommer att utan avsevärt dröjsmål

utbygga fallet på ändamålsenligt sätt, torde alltså den strömfallsägare, som

verkligen har för avsikt att lojalt ställa vattenkraften i produktionens tjänst,

icke genom lagstiftningen åsamkas någon mera betydande inskränkning i

sin rådighet över vattnet. Endast för det fall att en kristid med förhöjda utbyggnadskostnader

är rådande kan det med fog göras gällande att strömfallsägaren

verkligen kan ha skäl att dröja med utbyggnaden. I ett sådant

läge är det emellertid som erfarenheten visat av särskild vikt att kunna rationellt

utnyttja vattenkraften.

De sakkunniga ha uttalat, att under normala förhållanden ett uppskov av

ett eller annat år med utbyggnadens påbörjande icke torde kunna anses innebära

ett avsevärt dröjsmål. Enligt min mening bör man för att bereda

ökad möjlighet för fallägaren att själv verkställa utbyggnaden i regel räkna

med något längre tider. Därest en strömfallsägare, som verkligen har för av
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

19

sikt att utbygga fallet, på grund av framställd expropriationsansökan skulle

gripa sig an därmed tidigare än han eljest skolat göra, bör, på sätt de sakkunniga

uttalat, den som påkallat expropriation förbinda sig att köpa kraft

trän kraftstationen intill dess strömfallets ägare själv blir i behov av kraften.

Skulle expropriationssökanden ej vara villig att ingå en sådan överenskommelse

på skäliga villkor, bör frågan örn expropriation förfalla.

Enligt förslaget skall strömfallsägaren beredas tillfälle att yttra sig över

framställd ansökan örn expropriation inom ett år från det ansökningen delgavs

honom eller, om synnerliga skäl därtill äro, inom kortare tid, dock minst

tre månader. Genom dessa bestämmelser synes strömfallsägaren erhålla ett

skäligt rådrum för att taga ställning till frågan örn fallets utbyggnad.

Vid bedömandet av expropriationsinstitutets verkningar bör även beaktas

den utformning som givits ersättningsreglerna. -—---

Det synes som om en expropriationsrätt, vilken kringgärdats av här berörda

garantier, icke skulle medföra något obehörigt intrång för de lojala

kraftproducenterna. De farhågor som framskymtat i vissa yttranden, att industriföretag,

som producerade kraft för eget behov, skulle genom expropriationsmöjligheten

hämmas i sin utveckling, synas mig högst överdrivna. Jag

är alltså beredd att i princip godtaga de sakkunnigas förslag i vad angår

förutsättningarna för expropriationsrätten.

I detta sammanhang må även beröras den i vissa yttranden mot förslaget

framförda invändningen, att expropriationsrätten borde inskränkas till att

avse endast strömfall, som förvärvats efter lagstiftningens ikraftträdande.

Med anledning härav må framhållas, att grunden till den föreslagna expropriationsrätten,

liksom vid all expropriation, består i att allmänt gagn kräver

egendomens avstående. Det allmänna intresse som förevarande lagstiftning

avser att tillgodose är som förut nämnts i första hand att trygga en

rättidig och ändamålsmässig utbyggnad av våra krafttillgångar utan att naturkraften

behöver betalas med oskäligt pris. För att vinna det syfte lagstiftningen

sålunda uppställer måste självfallet lagstiftningen äga tillämpning

å all outbyggd vattenkraft, oavsett vid vilken tidpunkt denna förvärvats.

Den enskilde som vid viss tidpunkt förvärvat ett strömfall kan icke

göra anspråk på att hans rätt till strömfallet allt framgent skall bedömas

efter de vid förvärvet gällande rättsreglerna. Liksom förhållandet är

med all äganderätt måste dess innehåll vara underkastat de förändringar,

som till följd av utvecklingen på lagstiftningens väg genomföras. Av skäl

som nu anförts synes även det av Skånes handelskammare väckta förslaget

örn att begränsa lagstiftningen till strömfail, som förvärvats efter ingången

av år 1937, icke kunna upptagas. Anledning synes ej heller föreligga att,

såsom samma handelskammare föreslagit, från lagstiftningen utesluta strömfall

i de södra delarna av landet.

Såsom de sakkunniga framhållit torde det icke vara lämpligt att i lagen

närmare angiva vad med planmässigt utnyttjande av tillgänglig vattenkraft

skall förstas. Gentemot vad länsstyrelsen i Jämtlands län anfört angående

önskvärdheten, att i lagtexten fastslas alt expropriationsändamålet bör vara

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

av väsentlig betydelse för det allmänna, må framhållas, att bestämmelsen

om planmässighet enligt min mening innefattar ett dylikt krav på expropriationens

vikt från allmän synpunkt. Frågan örn planmässighet bör således

bedömas med hänsyn till den allmänna kraftförsörjningen i riket. För

att detta skall komma till tydligare uttryck i lagtexten bör en mindre jämkning

vidtagas i sakkunnigförslaget. Vid avgörandet örn planmässigheten kräver

ett visst strömfalls tillgodogörande torde i övrigt de av de sakkunniga

anförda synpunkterna kunna tjäna till ledning. Särskilt bör enligt min

mening beaktas, att behovet av kraft inom de delar av landet, där

vattenkraften är belägen, icke åsidosättes. Å andra sidan synes den omständigheten,

att ett lokalt behov av kraft finnes, icke i och för sig utgöra

tillräcklig expropriationsanledning. Ej heller lärer det vara tillfyllest

att den som gör ansökan om expropriation själv är i behov av kraft för

sin rörelse. Införandet av en rätt till expropriation för att tillgodose ett till

viss ort eller visst företag knutet behov av kraft är icke motiverat av det

syfte som ligger till grund för förslaget. Det må emellertid erinras, att enligt

allmänna expropriationslagen möjlighet föreligger att för där angivna ändamål

taga i anspråk annans strömfall, om så skulle erfordras.

Med hänsyn till arten av de avgöranden varom här är fråga anser jag

det uppenbart, att befogenhet att medgiva expropriationsrätt i överensstämmelse

med de sakkunnigas förslag bör tillkomma Kungl. Maj:t och ej vattendomstolarna.

Vad angår ersättningsfrågan torde denna däremot, på sätt de

sakkunniga föreslagit, böra avgöras av vattendomstol.

Enligt de sakkunnigas förslag skall expropriationsrätt tillkomma kronan,

kommun eller annan, som är beredd att utan uppskov utbygga fallet. I vissa

yttranden har däremot gjorts gällande, att expropriationsmedgivande borde

kunna meddelas till förmån endast för stat och kommun. Till stöd för denna

ståndpunkt har bl. a. framhållits, att örn expropriationsrätt tillkomme

även enskild, detta kunde medföra att lagstiftningen erhölle en vidare tilllämpning

än dess syfte krävde.

Då det gäller att bestämma kretsen av de expropriationsberättigade må

till en början påpekas, att det för lagstiftningens syfte i princip är utan betydelse

örn utbyggnaden av det strömfall varom är fråga äger rum genom

ett statligt, kommunalt eller enskilt företag. Det väsentliga är, att vattenkraften

kommer till nytta. Vissa kraftföretag torde väl kunna sägas vara av mera

omedelbar betydelse för det allmänna medan andra endast medelbart lända

samhället till gagn. Med hänsyn till den samköming som numera äger rum

mellan alla större kraftföretag har dock denna gränsdragning icke någon

större betydelse. Den sammanfaller för övrigt ej med den föreslagna åtskillnaden

mellan statliga och kommunala företag å ena samt enskilda företag

å andra sidan. Kommuner ingå t. ex. emellanåt jämte enskilda intressenter

i gemensamma företag. Att utesluta expropriationsrätt för enskilda synes

icke heller vara av något praktiskt värde, då man kan utgå från att expropriation

icke kommer att beviljas i andra fall än då det även från allmän

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

21

synpunkt är påkallat. Någon fara för att ett enskilt företag skulle erhålla

rätt till expropriation av vattenkraft enbart av den anledningen att det är i

behov av kraft för egen förbrukning torde alltså ej förefinnas. Dessutom må

erinras om att enligt de sakkunnigas förslag Kungl. Maj:t vid beviljande av

expropriationstillstånd äger föreskriva sådana villkor som från allmän synpunkt

finnas erforderliga. Vad särskilt angår det av länsstyrelsen i Jämtlands

län anförda skälet mot de sakkunnigas förslag, att ett enskilt företag

kunde tänkas komma att under avsevärd tid efter expropriationstillståndets

meddelande underlåta att utbygga strömfallet, må framhållas, att det torde

kunna förutsättas att tillstånd icke kommer att meddelas utan att betryggande

garanti finnes för att sökanden kommer att utan dröjsmål påbörja

och fullfölja utbyggnaden. Med hänsyn till det anförda finner jag ej anledning

frångå de sakkunnigas förslag att — i överensstämmelse med vad i vattenlagen

eljest är förhållandet i fråga örn befogenhet att göra intrång i enskild

rätt — likställa statliga, kommunala och enskilda företag.

Man torde kunna utgå från att strömfall, som tillhör kronan eller vari kronan

äger så stor del att vitsord till utbyggnad föreligger, kommer att tagas

i anspråk i produktionens tjänst när detta från allmän synpunkt är lämpligt.

Från denna synpunkt vore det alltså ej behövligt att låta den föreslagna

expropriationsrätten gälla mot kronan. Såsom de sakkunniga framhållit torde

emellertid expropriation böra kunna medgivas av en mindre kronans

minoritetsandel i samband med expropriation av majoriteten i strömfallet.

Med hänsyn härtill torde något principiellt undantag ej böra göras i fråga

om vattenkraft som tillkommer kronan. På grund av föreskrifterna i § 77

regeringsformen, enligt vilka kronans fastigheter äro undandragna Konungens

administrativa förfoganderätt, torde emellertid för avstående av kronans

andel i strömfall krävas riksdagens samtycke. Även örn sådant samtycke

kan anses innefattat i riksdagens antagande av en lag, som tillerkänner

Konungen rätt att för det expropriationsändamål varom här är fråga besluta

örn avhändande av kronans fasta egendom, torde det dock med hänsyn till

expropriationsändamålets beskaffenhet vara lämpligast, att riksdagens samtycke

inhämtas i annan ordning. Ett annat skäl härför är, att kronans andelar

i strömfall ofta förvärvats efter riksdagens medverkan. Jag vill därför

tillstyrka de sakkunnigas förslag att i lagtexten intages bestämmelse av

innehåll, att expropriationsrätt ej utan riksdagens samtycke må medgivas

i fråga örn strömfall, däri kronan har del. Någon tidsutdräkt av betydelse

torde ej behöva förorsakas härav. En dylik bestämmelse betager icke riksdagen

möjligheten att giva mer eller mindre generella bemyndiganden till upplåtelser

av mindre vikt. Bestämmelsen innebär uppenbarligen ej heller i

fråga örn kronan tillhörig vattenkraft någon inskränkning i vattenlagens stadganden

om rätt för den som har majoriteten i ett strömfall eller äger ena

sidan därav att utan riksdagens medgivande tillgodogöra sig återstående

andel.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

Såsom de sakkunniga föreslagit torde Kungl. Maj:ts expropriationsmedgivande

icke böra innebära någon eftergift från vattenlagens villkor för utbyggande

av strömfall i annat hänseende än att exproprianten ej behöver innehava

eljest erforderlig rätt till fallet. Exproprianten må således tillgodogöra

sig vattenkraften i strömfallet allenast om hinder i övrigt ej möter enligt

2 kap. vattenlagen.

På sätt jag i det föregående anlytt torde i enlighet med de sakkunnigas

förslag Kungl. Maj:t, när expropriationstillstånd meddelas, böra äga att föreskriva

de särskilda villkor, som från allmän synpunkt finnas erforderliga

med avseende å vattenkraftens utnyttjande. De sakkunniga ha med denna

bestämmelse åsyftat sådana villkor som kunna böra uppställas för att ett

vattendrag med därtill hörande regleringsmagasin skall kunna utnyttjas på

ett rationellt sätt eller för att strömfallet skall rätt fylla sin uppgift för kraftförsörjningen

i landet vid samköming. Bestämmelsen ger däremot icke Kungl.

Maj:t rätt att uppställa fiskaliska villkor eller föreskrifter örn priset å den

producerade kraften eller dylikt. En priskontroll å elektrisk kraft har tidigare

genomförts i annan ordning.

Självfallet bör den som erhållit expropriationsrätt snarast möjligt genomföra

sin avsikt att utbygga fallet. Därest exproprianten brister härutinnan

eller ej behörigen fullgör sin ersättningsskyldighet gentemot ägaren av strömfallet,

bör expropriationsrätten förverkas. De bestämmelser i dessa hänseenden

som de sakkunniga föreslagit torde böra genomföras. Sålunda synes

förordnandet örn expropriation böra förfalla, örn exproprianten icke inom ett

år från det förordnandet meddelades hos vattendomstolen sökt tillstånd till

strömfallets utbyggande eller om ansökan om sådant tillstånd avslås. Detsamma

lärer böra gälla, om i penningar bestämd ersättning för vattenkraften

ej guldits inom tre månader efter det ersättningen blivit slutgiltigt fastställd

— såvida icke strömfallet enligt medgivande av ersättningstagaren

tagits i besittning utan att ersättningen guldits — eller om strömfallet ej utbygges

inom tid som vattendomstolen bestämmer. Därjämte torde på sätt de

sakkunniga föreslagit böra föreskrivas, att om expropriationsmedgivandet förfaller,

nytt medgivande med avseende å strömfallet ej utan synnerliga skäl

må meddelas inom tio år. Med hänsyn till att den, mot vilken expropriationsanspråket

riktats, under tiden för expropriationstillståndets giltighet betagits

möjlighet att förfoga över vattenkraften, synes en sådan bestämmelse befogad.

Frågan om de regler enligt vilka ersättningen för exproprierad vattenkraft

bör bestämmas är självfallet av största betydelse. Då det gäller att taga

ståndpunkt härtill uppstår först frågan, i vilken omfattning ersättningen bör

utgå medelst kraftöverföring. Med avseende å tillgodogörande av annans vattenkraft

enligt bestämmelserna i 2 kap. 5, 6 och 7 §§ vattenlagen gäller som

förut nämnts, att ersättning för vattenkraften skall utgå genom tillhandahållande

av motsvarande kraftbelopp, såframt och i den mån ersättningens

utgörande i kraft ej prövas medföra olägenheter av betydenhet för ena eller

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

23

andra parten. Kostnaden för kraftens tillhandahållande skall av ersättningstagaren

gäldas antingen kontant eller medelst reduktion av kraftbeloppet.

Såsom de sakkunniga framhållit torde det vara tydligt, att dessa regler icke

kunna oförändrade tillämpas då annans vattenkraft må tillgodogöras med

stöd av den föreslagna expropriationsrätten. Därest i sådant fall ersättning

i regel skulle utgå i form av kraft, skulle nämligen den situationen inträda,

att ersättningstagaren kunde efter gottfinnande disponera över större delen av

kraften, medan exproprianten finge bära de med företaget förenade riskerna.

Härigenom skulle expropriationsrätten bliva i stort sett värdelös. Å andra sidan

bör emellertid, såsom de sakkunniga anfört, icke göras större avsteg från

nu gällande principer än som är nödvändigt.

Syftet med den nuvarande bestämmelsen om ersättning medelst kraftöverföring

är, att den fastighet till vilken den avstådda vattenkraften hört bör

tillföras ett annat realvärde, nämligen ersättningskraft. Det torde vara tydligt,

att ersättningskraften mången gång överstiger den berättigade fastighetens

eget behov. För sådant fall föreligger intet hinder för fastighetens ägare

att överlåta kraften till annan konsument eller att, mot den ersättning varom

överenskommelse kan träffas, låta det företag som verkställt utbyggnaden

förfoga över kraften. En viss konkurrens kan alltså uppstå mellan kraftverksföretaget

och de fastighetsägare som erhållit ersättning i form av kraft.

Mot stadgandena om ersättning medelst kraftöverföring har också från kraftproducenternas

sida framkommit viss kritik, därvid hävdats att ersättningstagaren

blivit alltför gynnsamt ställd i förhållande till den verkliga företagaren,

som har att vidkännas de med företaget förenade riskerna.

Då det i fråga örn ersättning för vattenkraft som tages i anspråk genom

expropriation gäller att finna en lämplig begränsning av expropriantens skyldighet

att utgiva ersättning i form av kraft, ligger det nära till hands att inskränka

skyldigheten att tillhandahålla kraft till vad som motsvarar vederbörande

fastighets behov eller vad fastighetens ägare eljest behöver förfoga

över för egen anläggning. De sakkunniga ha också sökt utforma en begränsning

av skyldigheten att leverera ersättningskraft i överensstämmelse

härmed. Enligt förslaget gäller sålunda, att ersättning medelst kraftöverföring

skall utgå dels i den mån fastighet till vilken vattenkraften hört kan

anses ha behov av kraft dels ock om vattenkraften varit avsedd för viss anläggning

och kraften erfordras för denna. Även för det fall att vattenkraften

varit avsedd för viss orts behov skall enligt förslaget ersättning lämnas medelst

kraftöverföring i den mån orien kan anses lia behov därav. Förutsättning

för att ersättning utöver vad som erfordras för fastighetens eget behov

skall utgå i denna form är emellertid, att ersättningstagaren är berättigad att

överföra kraften till den anläggning eller ort, varom är fråga. Enligt förslaget

skall vidare ersättning icke obligatoriskt utgå medelst kraftöverföring

under angivna förutsättningar. Liksom förhållandet är i fråga om ersättning

för annans vattenkraft, som tillgodogöres jämlikt 2 kap. 5, 6 eller 7 §, skall

nämligen möjlighet föreligga att göra undantag, såframt och i den mån

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

ersättningens utgörande i kraft prövas medföra olägenheter av betydenhet

för ena eller andra parten.

De sakkunnigas förslag finner jag utgöra en godtagbar lösning av spörsmålet,

i vilken omfattning ersättning bör bestämmas att utgå medelst kraftöverföring.

Härigenom tillgodoses i görlig mån den synpunkten, att den fastighet

till vilken kraften hört erhåller ersättning i form av ett realvärde. Å

andra sidan vinnes en nödvändig begränsning av expropriantens skyldighet

att tillhandahålla ersättningskraft. Mot förslaget kan visserligen såsom skett

i några yttranden invändas, att en vattenkraftägare, vars vattenkraft tages i

anspråk genom den föreslagna expropriationsrätten, kommer i ett sämre läge

i fråga om rätt att erhålla ersättningskraft än ägaren av en minoritetsandel

som med stöd av nuvarande bestämmelser tillgodogöres av annan. Denna

följd torde emellertid näppeligen kunna undvikas. Det synes nämligen icke

lämpligt, att vid sådan expropriation av vattenkraften i ett strömfall som

avses med förslaget låta ersättningen till ägaren av en minoritetsandel utgå

efter principiellt andra regler än ersättningen till majoritetshavaren. För övrigt

må anmärkas, att ersättningskraft för minoritetsdelar i jämförelsevis

stor utsträckning brukar av ersättningstagaren mot vederlag i penningar överlåtas

till kraftverksägaren, varför skillnaden i praktiken icke torde bliva så

betydande. Vad angår den av länsstyrelsen i Jämtlands län uttalade farhågan,

att genom förslagets bestämmelser behovet av kraft inom den bygd där

strömfallet vore beläget skulle bliva åsidosatt, må erinras, att enligt förslaget

ersättning i regel skall utgå i form av kraft när vattenkraften är avsedd för

viss ort. Visserligen gäller som förutsättning härför, att ersättningstagaren

är berättigad överföra kraften till denna ort, men om ersättningstagaren

icke äger rätt att för detta ändamål begagna redan befintlig ledning, torde

koncession för framdragande av ny ledning icke vägras, örn den eljest är förenlig

med planmässig elektrifiering. Man torde för övrigt kunna utgå från

att bygdens behov av kraft kommer att beaktas redan i samband med prövning

av själva expropriationsfrågan.

Av förslagets ståndpunkt beträffande förutsättningarna för att ersättning

skall lämnas i form av kraft torde följa, att större delen av den vattenkraft,

som exproprianten får tillgodogöra, kommer att ersättas med pengar.

I det av de sakkunniga upprättade förslaget till lag om ändring i vissa

delar av vattenlagen ha de grundläggande bestämmelserna om den föreslagna

expropriationsrätten upptagits under 1 kap. 14 §. I detta lagrum ha därjämte

införts stadganden om förfarandet i expropriationsärendet, varjämte, i

likhet med vad som gäller enligt allmänna expropriationslagen, föreskrivits

att expropriationsrätt ej må övergå från innehavaren till annan utan Konungens

medgivande. Vad de sakkunniga sålunda föreslagit torde med vissa redaktionella

jämkningar böra genomföras.

I 2 kap. 16 § torde i enlighet med de sakkunnigas förslag böra upptagas

bestämmelse av innehåll, att exproprianten äger lösa erforderligt utmål för

kraftstationen. En sådan bestämmelse synes nödvändig, enär eljest strömfallsfastighet

skulle kunna komma att saknas. I anledning av denna bestäm
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

25

melse torde, såsom de sakkunniga jämväl föreslagit, en följdändring av redaktionell

art böra vidtagas i 9 kap. 48 §. Därjämte synas bestämmelserna i

2 kap. 19 § om utrivning av annans byggnad i vatten när vattenkraft tillgodogöres

enligt 5, 6 eller 7 § i samma kap. böra göras tillämpliga jämväl då

strömfall tages i anspråk jämlikt 1 kap. 14 §.

I överensstämmelse med de sakkunnigas förslag synas stadgandena om ersättningens

utgående i kraft böra upptagas i 9 kap. 13 §. Därjämte torde,

såsom de sakkunniga förordat, 20 och 34 §§ i samma kap. böra ändras så,

att vad i den förra paragrafen stadgas om uttagningskostnad och i den senare

om ställande av säkerhet, när tillgodogjord vattenkraft avstås, erhåller

giltighet även när 1 kap. 14 § tillämpas. I fråga örn 9 kap. 20 § i de sakkunnigas

förslag torde dock en jämkning böra vidtagas, så att det tydligt framgår

att det är de i 20 § första stycket givna reglerna för uttagningskostnadens

beräkning som skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse. Jag vill nämna,

att den i berörda stycke första punkten föreskrivna jämförelsen med nyttan

för ersättningsgivaren kan vinna tillämpning allenast beträffande sådan

falldel som icke ingår i ett eventuellt förefintligt majoritetsinnehav. I den

mån ersättning till majoritetsinnehavare skall utgå i form av kraft ger sagda

punkt ej annan ledning för uttagningskostnadens bestämmande än att denna

skall bestämmas till skäligt belopp.

De föreslagna lagändringarna torde böra träda i kraft den 1 juli 1945.»

Sedan lagrådet avgivit yttrande över förslaget och därvid framställt erinringar

i två hänseenden, anförde föredragande departementschefen:

»Lagrådet har hemställt, att i 1 kap. 14 § första stycket av förslaget skulle

— i stället för den i det remitterade förslaget intagna bestämmelsen, enligt

vilken rätt att tillgodogöra strömfall, vari kronan har del, ej skulle få upplåtas

utan riksdagens medgivande — intagas föreskrift, att expropriation,

varom här är fråga, icke må ske beträffande vattenkraft, som tillkommer

kronan. På sätt lagrådet framhållit skulle en sådan bestämmelse medföra att

för tillgodogörande av strömfall, vari kronan har del, erfordrades frivillig

överlåtelse av kronans andel. Om denna ordning väljes eller om åt stadgandet

gives det innehåll, att expropriation av sådan andel ej må äga rum utan

riksdagens medgivande, synes vara utan större saklig betydelse. Med hänsyn

härtill föreligga enligt min mening icke tillräckliga skäl att frångå det remitterade

förslaget i denna del, vilket innebär den praktiska fördelen att exproprialionen

kan omfatta strömfallet i dess helhet och att exproprianten sålunda,

frånsett den möjligheten att han förut har del däri, kommer att innehava

fallet på enhetlig rättsgrund. För att av lagtexten tydligt skall framgå,

att riksdagens prövning skall avse endast frågan om tillgodogörandet av

den vattenkraft, som tillkommer kronan, lia emellertid, såsom lagrådet i

andra hand hemställt, ordalagen i stadgandet jämkats i anslutning härtill.

I övrigt har lagrådet lämnat lagförslaget utan annan erinran än att lagrådet

hemställt örn sådan ändring i avfattningen av rubriken till 1 kap. 14 §,

att densamma angåve att paragrafen handlade örn skyldighet att låta annan

taga strömfall i anspråk. Vad lagrådet sålunda hemställt har iakttagits.»

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

Utskottet.

Förevarande lagförslag har föranletts av en riksdagsskrivelse år 1942, vari

bl. a. framhölls, att det påginge en ohämmad spekulation i outbyggda vattenfall,

vilket missförhållande krävde uppmärksamhet. Grundstadgandet i lagförslaget

är, att, örn det från allmän synpunkt finnes erforderligt för planmässigt

utnyttjande av tillgänglig vattenkraft att visst strömfall tillgodogöres

och det ej kan antagas, att den som råder över vattenkraften själv kommer

att utan avsevärt dröjsmål utbygga fallet, vattenkraften må tillgodogöras av

den som är beredd att utan uppskov utbygga fallet.

I de i ämnet väckta motionerna har hemställts om avslag å propositionen.

Motionärerna göra gällande, att något behov av den föreslagna lagstiftningen

icke föreligger samt att förslaget står i strid mot grunderna för den svenska

rätten på förevarande område. Samma synpunkter ha framförts i flera av de

yttranden, vilka avgivits över det sakkunnigförslag, som legat till grund för

propositionen.

Det torde vara obestridligt, att en viss planmässighet vid utbyggnaden av

landets vattenkrafttillgångar är erforderlig för en gynnsam utveckling av

kraftindustrien. Olika omständigheter av teknisk och ekonomisk art påkalla,

att utbyggnaden sker i rätt tid och i viss ordning.

Den rätt att råda över vattenkraften, som enligt vattenlagen tillkommer

strömfallsägaren, möjliggör för honom att fritt välja tiden för utbyggnad av

fallet. Strömfallsägare kunna därigenom förhindra, att strömfall utbygges å

den tid och i den ordning som enligt vad ovan anförts är påkallad med hänsyn

till kraftindustrien i stort. Syftet för strömfallsägaren kan därvid vara

att tilltvinga sig en oskälig ersättning för fallet i framtiden. Den möjlighet

till spekulation i vattenkraft som härigenom beredes kan innebära en fara

för att de allmänna intressen som ostridigt äro förenade med vattenkraftens

användning åsidosättas. Svårigheter att tillgodose det allmänna kraftbehovet

kunna uppstå och priset på den elektriska energien kan drivas i höjden.

Den utredning de sakkunniga verkställt giver vid handen, att vissa tendenser

till osund spekulation i vattenkraft framkommit. En av de sakkunniga

gjord överslagsberäkning utvisar, att av den outbyggda men utbyggnadsvärda

vattenkraften vid tiden för de sakkunnigas undersökning fem procent eller

något mera fanns å spekulativa händer. Denna vattenkraft utgjordes till

största delen av sådan som står på gränsen mellan högvärdig och lågvärdig.

Även örn den kvantitet vattenkraft som för närvarande innehas i spekulativt

syfte kan antagas vara relativt ringa, följer därav dock icke, att åtgärder

mot spekulation i vattenkraft ej äro av behovet påkallade. Att utbyggnaden

av landets vattenkraft icke försvåras är enligt utskottets mening av

synnerlig betydelse med hänsyn till de till vattenkraften knutna allmänna

intressena. Den spekulation i vattenkraft som hittills förekommit torde ha

tillfört sina utövare betydande vinster. Berörda förhållande har uppenbar
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

27

ligen icke kunnat undgå att i viss måll inverka fördyrande på råkraften. De

strömfall, som icke ställas i kraftproduktionens tjänst, kunna, även om den

kraft som där kan utvinnas utgör endast en ringa del av landets sammanlagda

outbyggda vattenkraft, representera en betydande del av den vattenkraft,

som kan utvinnas i ett visst vattendrag, och med hänsyn till sin geografiska

belägenhet och övriga omständigheter vara av sådan beskaffenhet,

att en utbyggnad av dem utan avsevärt dröjsmål framstår såsom särskilt

önskvärd ur allmän synpunkt. Innehavet av vattenkraft i spekulativt syfte

är givetvis icke konstant. Enligt vad de sakkunnigas utredning utvisar ha

genom försäljningar den närmaste tiden före utredningens verkställande betydande

kvantiteter högvärdig vattenkraft övergått från spekulativa till fasta

händer. Tendenserna till spekulation kunna, därest icke verksamma åtgärder

däremot vidtagas, taga en ökad omfattning. Det kan måhända göras gällande,

att innehav av vattenkraft i spekulativt syfte så länge tillgången på outbyggd

vattenkraft ännu är god icke föranleder några mera avsevärda svårigheter att

förvärva lämplig vattenkraft till skäligt pris. Såsom föredragande departementschefen

framhållit har dock utbyggnaden av landets vattenkraft nu nått

ett sådant stadium, att den tidpunkt är skönjbar, då åtminstone all högvärdig

vattenkraft kommer att vara tagen i anspråk. I den mån kraftbehovet

ökar måste emellertid vådorna av spekulationstendenser framstå såsom alltmer

allvarliga. Fullgiltiga skäl torde sålunda föreligga för ett ingripande mot

spekulation, innan dessa tendenser blivit mera framträdande. Av nu anförda

skäl anser utskottet, att åtgärder mot spekulation redan nu böra vjdtagas.

Jordägarens rätt att råda över vattnet å hans grund är genom vattenlagen

underkastad betydande inskränkningar, föranledda av de olika allmänna intressen

som äro förenade med vattendragen. Av dessa intressen är angelägenheten

av att vattenkraften blir rationellt tillgodogjord ett av de viktigaste. Avsevärda

skyldigheter ha med hänsyn härtill ålagts strömfallsägare. I detta

sammanhang må särskilt nämnas den tvångsrätt, som delägare i strömfall har

gentemot annan delägare att mot ersättning tillgodogöra sig dennes andel i

strömfallet. Enligt utskottets mening kan den nu föreslagna expropriationsrätten

icke anses gå utöver de grundprinciper som enligt vattenlagen gälla

beträffande inskränkningar i strömfallsägarens rätt. Utskottet vill framhålla,

att redan vid vattenlagens tillkomst fråga väcktes, huruvida icke det allmännas

intresse av att strömfall vid lämplig tidpunkt utbyggdes borde tryggas

genom lagbestämmelser. Det särskilda utskott, som i riksdagen behandlade

förslaget till vattenlagen, förordade riksdagsskrivelse med begäran örn utredning

i nämnda syfte, vilken hemställan dock avslogs av riksdagen. Här

må även erinras örn att ett strömfall med tillämpning av gällande expropriationslag

för där angivna allmänna ändamål kan frantagas ägaren.

I vissa yttranden över de sakkunnigas förslag ävensom i de i ämnet väckta

motionerna har mot förslaget invänts, att detsamma vore mer omfattande än

syftet med lagstiftningen krävde, i det att expropriationsrätten kunde riktas

exempelvis mot strömfall, som ett företag innehade i avsikt att utbygga

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

fallet, när företagets utveckling det påkallade. Expropriationsrätten borde begränsas

till sådana fall, då syftet med innehavet vöre, att ägaren skulle beredas

en vinst genom väntad prisstegring å vattenkraft. Föredragande departementschefen

har emellertid anfört, att svårigheterna att göra en gränsdragning

av angiven art vore avsevärda. Även den, som verkligen hade för avsikt

att själv så småningom låta av honom innehavd vattenkraft träda i produktionens

tjänst, kunde genom att dröja därmed under längre tid föranleda,

att för utbyggnad mindre lämplig vattenkraft först måste tagas i anspråk.

Avgörande vikt syntes fördenskull icke kunna tillerkännas enbart den omständigheten,

att strömfallsägaren kunde ha för avsikt att i en framtid, ovisst

när, utbygga fallet. Överhuvud mötte det betänkligheter alt göra lagstiftningens

tillämpning helt beroende av en så osäker faktor som strömfallsägarens

avsikt med fallet, vilken tydligen kunde växla från tid till annan; svårigheterna

i bevisningshänseende vore uppenbara. Någon mer avsevärd tidsskillnad

syntes för övrigt i regel ej kunna uppstå mellan den tidpunkt, då fallet

från allmän synpunkt borde utbyggas, och den, då strömfallsägaren själv från

egen ekonomisk synpunkt ändock borde taga fallet i anspråk. Utskottet ansluter

sig till vad departementschefen sålunda anfört. Enligt utskottets mening

torde emellertid vid meddelande av tillstånd till expropriation böra beaktas,

att lagstiftningen aktualiserats av ett behov att förhindra osund spekulation.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skall expropriationsrätt tillkomma stat, kommun

eiler »annan som är beredd att utan uppskov utbygga fallet. Inom utskottet

har ifrågasatts, huruvida icke kretsen av de expropriationsberättigade

borde begränsas till stat och kommun. Härutinnan är emellertid till en början

att märka, att vattenlagen likställer statliga, kommunala och enskilda företag

i fråga om rätt att taga i anspråk en minoritetsandel i ett strömfall eller att

eljest göra intrång i annans rätt. Med hänsyn till den föreslagna lagstiftningens

syfte saknar det betydelse, huruvida vattenkraft tillgodogöres av stat,

kommun eller enskild. Enskilda företag omhänderhava en stor del av kraftproduktionen

och lia att svara för sina distributionsområden. En begränsning

av kretsen av de expropriationsberättigade till stat och kommun skulle kunna

medföra, att enskilda företag komme att söka förvärva strömfall på ett så

tidigt stadium som möjligt för att säkerställa ett kommande ökat kraftbehov.

Härigenom skulle en osund konkurrens kunna uppslå och lagens syfte i viss

mån förfelas. I övrigt bör uppmärksammas, att vattenfallsstyrelsen ävensom

kommuner stundom jämte enskilda ingå såsom delägare i kraftföretag. Av

nu anförda skäl anser utskottet någon ändring icke böra vidtagas i Kungl.

Majda förslag i denna del. Därvid förutsätter emellertid utskottet, att expropriationsmedgivande

i regel kommer att lämnas -—- förutom stat eller kommun

— endast sådana enskilda företag, vari stat eller kommun äger ett

väsentligt intresse.

I övrigt föranleder det genom propositionen framlagda förslaget ingen erinran

från utskottets sida.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 22. 29

På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte med avslag å motionerna I: 293 och

II: 455 bifalla propositionen nr 44.

Stockholm den 20 mars 1945.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck*, Linder*, Wistrand, Hage, Hallagård,

Hagman och Uhlén;

från andra kammaren: herrar Pettersson i Hällbacken, Nilson i Eskilstuna, Holm*,

Hedlund i Rådom*, Larsson i Östersund, Andersson i Gisselås*, Lundberg i Uppsala och

Osterman.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Wistrand, Hagman och Andersson i Gisselås, vilka anfört:

Den i Kungl. Maj :ts proposition föreslagna lagstiftningen öppnar möjlighet

till ett förfarande, som innebär allvarliga ingrepp i bestående rättsförhållanden.

En lagstiftning av sådan art bör icke komma till stånd med mindre den

påkallas av uppenbara och svåra missförhållanden.

Det framgår emellertid av utredningen i frågan, att sådana missförhållanden

för närvarande ej äro för handen.

Härtill kommer, att expropriation enligt lagförslaget kan medgivas icke

blott beträffande vattenfall, som förvärvats och innehavas i uppenbart spekulationssyfte,

utan även mot ägare av vattenfall, med vilkas innehav något

som helst sådant syfte icke är förenat. Lagstiftningen kan därigenom verka

hämmande på ett produktionsföretags naturliga och befogade strävan att

säkra krafttillgång för en planmässig och förutseende utbyggnad av sin

verksamhet och kan sålunda under vissa förutsättningar vara ägnad att

hindra en rationell produktionsutveckling.

Med hänsyn härtill hemställa vi,

att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:129 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 21 juni 1940 s. 7 i texten