Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av vackla motioner om ny lagstiftning angående behörighet att utöva tandläkarkonsten. Andra lagutskottet Ilar till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, lill lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 192 i första kammaren av herr Wistrand och nr 311 i andra kammaren av herr Håstad m. fl.

5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1945:24, Utlåtande i anledning av vackla motioner om ny lagstiftning angående behörighet att utöva tandläkarkonsten. Andra lagutskottet Ilar till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, lill lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 192 i första kammaren av herr Wistrand och nr 311 i andra kammaren av herr Håstad m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andia lagutskottets utlåtande nr 24.

1

Nr 24.

Ankom till riksdagens kansli den 22 mars 1945 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av vackla motioner om ny lagstiftning angående

behörighet att utöva tandläkarkonsten.

Andra lagutskottet Ilar till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

lill lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 192 i första kammaren av

herr Wistrand och nr 311 i andra kammaren av herr Håstad m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, hemställes, att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Majit anhålla om utredning och förslag till ny lagstiftning

angående behörighet att utöva tandläkarkonsten.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för detta yrkande, får utskottet

hänvisa till motionerna.

Gällande bestämmelser rörande utövandet av tandläkarkonsten innefattas

i en av Kungl. Majit i administrativ väg den 18 juni 1861 (nr 41) fastställd

ordning för tandläkarekonstens utövning.

Enligt § 1 nämnda ordning äro de förrättningar, som tillhöra tandläkarkonstens

utövare: a) rengöring, fyllning och utdragning av tänder; b) förfärdigande

och insättande av konstgjorda tänder; samt c) behandling av

tändernas och tandköttets sjukdomar.

I §§ 2 och 3 meddelas bestämmelser om dels fordringarna för att få

undergå prövning för erhållande av rättighet till tandläkarkonstens utövande,

dels ock vilka som skola verkställa nämnda prövning och vad densamma

skall innefatta. Dessa bestämmelser få emellertid anses vara upphävda

genom stadgan den 22 september 1899 (nr 69) för tandläkarinstitutet,

enligt vilken karolinska institutet skall vid tandläkarinstitutet anordna såväl

den teoretiska och praktiska undervisning, vilken erfordras för utbildning

av tandläkare, som ock de för vinnande av legitimation såsom svensk tandkikare

erforderliga examina. 1 samband med meddelande av bestämmelser

örn tidpunkten för stadgans ikraftträdande föreskrevs, alt samtidigt med

ikraftträdandet de mot bestämmelserna i stadgan stridande äldre föreskrifterna

skulle upphöra alt gälla. 1899 års stadga har efterträtts av stadgan

för institutet den 31 maj 1934 (nr 226), som i sin tur ersatts av stadgan den

30 juni 1944 (nr 572). Enligt sistnämnda båda stadgor skola nyssnämnda

undervisning och examina anordnas vid institutet. Utöver de sålunda av

stadgan för tandläkarinstitutet ersatta bestämmelserna innehåller § 3 i 1861

års ordning föreskrift, enligt vilken medicinalstyrelsen utfärdar tillstånds
Hihang

till riksdagens protokoll 1945. 9 samt. 2 avil. Nr 24.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 24.

brev för tandläkarkonslens utövande. Sådant brev berättigar enligt samina

paragraf innehavaren att var som helst i riket utöva tandläkarkonsten, dock

med åliggande att såväl underrätta medicinalstyrelsen och vederbörande

förste provinsialläkare örn sin boningsort som ock förevisa tillståndsbeviset

för stads- eller provinsialläkaren i den ort, där han sig nedsätter (kung.

31 december 1894, nr lil, sid. 3). — Medicinalstyrelsens befattning med hithörande

ärenden beröres också i 6 § instruktionen den 19 december 1930

(nr 441) för medicinalstyrelsen, enligt vilken paragraf det tillkommer styrelsen

att åt svenska medborgare, som önska inom riket utöva tandläkaryrket

och som visat behörighet därtill, meddela legitimationsbevis.

§§ 4—7 i 1861 års ordning innehålla bestämmelser, som antingen äro

upphävda eller, ehuru icke formellt upphävda, faktiskt icke längre tillämpas.

Enligt § 8 är i riket legitimerad tandläkare berättigad att, under iakttagande

av de i författningarna föreskrivna försiktighetsmått, från apotek

förskriva och i utövningen av sin konst använda de läkemedel, vilka, i enlighet

med vad medicinalstyrelsen äger bestämma, skola anses erforderliga

för utövning av tandläkarkonsten. Han äger dock icke att för framkallande

av allmän känslolöshet använda dövande medel annorledes än efter behörig

läkares föreskrift och i dennes närvaro. Legitimerad tandläkare äger jämväl

att mot betalning enligt gällande medicinaltaxa tillhandahålla allmänheten

läkemedel för sådana sjukdomar, vilka det tillkommer honom att behandla

(kung. 9 augusti 1920, nr 551).

Enligt § 9 må, förutom de legitimerade läkarna, annan icke utöva tandläkarkonsten

än den, som därtill vunnit behörighet, vid äventyr att eljest

bliva underkastad bötesansvar såsom för olovlig utövning av hantverk. Den

ansvarsbestämmelse, vartill sålunda hänvisas, är § 18 förordningen den

18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet. Straffet är dagsböter.

Enligt § 10 förbjudes tandläkare vid ansvar, som i lagen örn behörighet

alt utöva läkarkonsten stadgas, att åtaga sig andra läkarförrättningar än de

i § 1 i stadgan angivna. Förbryter han sig häremot tredje gången, äger

medicinalstyrelsen därjämte förklara honom förlustig rättigheten till tandläkarkonstens

utövande (kung. 17 december 1915, nr 557).

Slutligen stadgas i § 11, att tandläkare står under närmaste inseende av

stadsläkaren i den stad, där han utövar sin konst, eller, om han är bosatt på

landet, av provinsialläkaren i distriktet. Nämnda läkare skola tillse, alt

tandläkare tillbörligen utövar sin konst, och i motsatt fall inberätta förhållandet

till medicinalstyrelsen, varjämte de böra i sammanhang med de föreskrivna

årsberättelserna avgiva förteckning på de inom distriktet bosatta

tandläkarna.

Här må vidare erinras örn lagen den 30 juni 1943 (nr 401) om viss begränsning

av legitimation som tandläkare. Enligt denna lag äger medicinalstyrelsen,

där tandläkare icke äro att tillgå för tjänstgöring inom folktand
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Arnim lagutskottets utlåtande nr 24.

3

vården, vid meddelande av sökt legitimation som tandläkare begränsa legitimationen

alt avse allenast rätt att utöva tandläkaryrket såsom innehavare

av eller vikarie å tjänst inom sådan tandvård. Dylik begränsning må dock

ej gälla längre än intill dess sökanden fullgjort tjänstgöring inom folktandvården

under ett år.

I den proposition, nr 299, varigenom förslaget till sistnämnda lag framlades

för 1943 års riksdag, uttalade föredragande departementschefen, statsrådet

Möller, att bestämmelserna i 1861 års ordning i stor utsträckning vore

föråldrade, i följd varav de ännu gällande föreskrifterna om legitimation

vore mycket knapphändiga. Inom medicinalstyrelsen hade därför, anförde

departementschefen vidare, sedan någon tid pågått utredning rörande behörighetslag

för tandläkare. Utredningsarbetet befunne sig ännu på ett förberedande

stadium. — Enligt vad utskottet inhämtat pågår detta utredningsarbete

alltjämt.

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande!! den 18 februari och den 6 oktober

1944 lia tillkallats särskilda sakkunniga för att inom ecklesiastikdepartementet

biträda med utredning och avgiva förslag rörande tandläkarundervisningens

organisation och därmed sammanhängande utbildnings- och

lokalfrågor. De sakkunniga, vilka antagit benämningen 1944 års utredning

rörande tandläkarutbildningen m. m., lia såsom en första huvuduppgift alt

bilda sig en uppfattning örn behovet av tandläkare. Den andra huvuduppgiften

är alt ägna undervisningsplanerna vid tandläkarinstitutet en allmän

översyn och granskning. De sakkunniga böra även överväga, vilka organisatoriska

åtgärder som böra vidtagas för alt åt tandläkarutbildningen giva

en fullt högskolemässig karaktär. Ytterligare torde, heter det i direktiven,

böra undersökas behovet av en statlig utbildning av tandsköterskor och

tandtekniker.

I ärendet lia till utskottet inkommit skriftliga framställningar från Sveriges

tandvårdsinspektörsförening, Sveriges tandläkarförbund och svenska

tandteknikerförbundet.

Gällande bestämmelser angående utövandet av tandläkarkonsten innefat- utskottet.

tas i en av Kungl. Majit i administrativ väg den 18 juni 1861 fastställd ordning

för landläkarkonslens utövning. Dessa bestämmelser äro såsom motionärerna

framhållit mycket knapphändig;! och trots vid flera tillfällen

vidtagna ändringar i stor utsträckning föråldrade. De missförhållanden

som berörts i motionerna lia dock icke haft sin grund enbart i avsaknaden

av moderna bestämmelser på förevarande område. Det torde kunna antagas,

att del i motionerna behandlade spörsmålet blir mindre aktuellt, i deli

man lolklandvården ulbyggcs och en bättre tillgång å tandläkare kommer

all finnas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 24.

Såsom framgår av vad ovan anförts har inom medicinalstyrelsen sedan

en lid tillbaka utredning pågått angående nya bestämmelser örn behöinghet

att utöva tandläkarkonsten. Vissa spörsmål, som ha samband med ifrågavarande

ämne, torde även komma att övervägas av 1944 års utredning rörande

tandläkarutbildningen m. m.

Av nu anförda skäl torde anledning saknas alt göra någon framställning

lill Kungl. Majit i motionernas syfte.

Utskottet får sålunda hemställa,

att förevarande motioner icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Slockholm den 20 mars 1945.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling liava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Wistrand, Forslund*, Hage,

Hallagård, Hagman och Englund;

från andra kammaren: herrar Nilson i Eskilstuna, Larsson i Östersund, Witzell*,

Carlsson i Bakeröd, Andersson i Eskilstuna, Andersson i Gisselås*, Lundberg i Uppsala

och Andersson i Alfredshem.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herrar Norman, Linder, Wistrand, Hagman, Andersson i Eskilstuna

och Andersson i Gisselås, vilka ansett, att utskottets utlåtande bort ha följande

lydelse:

Gällande bestämmelser angående utövandet av tandläkarkonsten innefattas

i en av Kungl. Maj:t i administrativ väg den 18 juni 1861 fastställd ordning

för tandläkarkonstens utövning. Dessa bestämmelser äro såsom motionärerna

framhållit mycket knapphändiga och trots vid flera tillfällen vidtagna

ändringar synnerligen föråldrade. Särskilt har mot bestämmelserna

anmärkts, att de icke utgöra något effektivt hinder för olovligt utövande av

tandläkarkonsten. Illegal utövning av tandläkarkonsten torde också före
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 24.

5

komma i betydande omfattning. Då de illegala yrkesutövarna i stor utsträckning

torde sakna de teoretiska oell praktiska kunskaper, som erfordras

för företagandet av de förrättningar varom här är fråga, framstår avsaknaden

av effektivt verkande författningsbestämmelser på förevarande område

såsom ett missförhållande.

Av nu anförda skäl anser utskottet, att utredning bör verkställas angående

nya bestämmelser örn behörighet att utöva tandläkarkonsten.

Enligt 1861 års ordning — sådan denna i praxis tolkats — får intet arbete

i patienternas mun utföras av den som ej innehar behörighet att utöva tandläkarkonsten.

Från tandteknikerhåll lia vid skilda tillfällen framförts önskemål,

alt arbete, sorn sålunda anses falla inom legitimerad tandläkares yrkesutövning

men som är av övervägande teknisk art, i viss utsträckning skall

få utföras av tandtekniker. I en till utskottet inkommen framställning från

svenska tandteknikerförbundet har bland annat gjorts gällande, att tandtekniker

som uppfyller vissa förutsättningar med avseende å utbildning och

tjänstgöringstid bör få rätt att utföra det arbete, som sedan en munhåla sanerats

erfordras för anbringande av protes i densamma. Utskottet förutsätter,

att även nu anförda spörsmål kommer att uppmärksammas vid den av utskottet

förordade utredningen samt att företrädare för både tandläkarnas

och tandteknikernas organisationer därvid erhålla tillfälle att framlägga

sina synpunkter.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner måtte i

.skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Majit måtte

låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till nya

bestämmelser angående behörighet att utöva tandläkarkonsten.

2) av herr Englund.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.