Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943
1945-04-13 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1945:31, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 31.
1
Nr 31.
Ankom till riksdagens kansli den 13 april 1945 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om fortsatt giltighet av lagen den 30 juni
1943 (nr 420) angående begränsning av dyrtidstillägg
å lön och pension, dels ock en i ämnet väckt motion.
Genom en den 23 februari 1945 dagtecknad proposition, nr 90, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
om fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 420) angående
begränsning av dyrtidstillägg å lön och pension.
Härigenom förordnas, att lagen den 30 juni 1943 angående begränsning
av dyrtidstillägg å lön och pension, vilken jämlikt lag den 31 mars 1944
(nr 151) gäller till och med den 30 juni 1945, skall äga fortsatt giltighet till
och med den 30 juni 1946.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en i
anledning av densamma inom andra kammaren av herr Persson i Stockholm
m. fl. väckt motion, nr 482. I motionen yrkas, att propositionen måtte avslås.
Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.
Såsom ett led i den allmänna ekonomiska politiken med syfte att förhindra
en prisutveckling av inflatorisk karaktär genomfördes vid 1943 års
riksdag (proposition nr 320; andra lagutskottets utlåtande nr 63) en lagstiftning
angående begränsning av dyrtidstillägg å lön och pension. Bestämmelserna
i ämnet innefattas i en den 30 juni 1943 (nr 420) utfärdad lag, vilken
ursprungligen gällde till och med den 30 juni 1944 men därefter genom lag
den 31 mars 1944 (nr 151) erhållit fortsatt giltighet till och med den 30 juni
1945. Förstnämnda lag är av i huvudsak följande innehåll.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 9 sami. 2 avd. Nr 31.
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Andra lagutskottets utlåtande nr 31.
I 1 § första stycket föreskrives, att Konungen vid krig eller krigsfara, vari
riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden
äger, när riksdagen ej är samlad, förordna, att vad i 2—5 §§
stadgas skall äga tillämpning; dock må förordnande, som nu sagts, ej meddelas
nied mindre Konungen låtit riksdagskallelse utgå eller riksdagen ändock
skall sammanträda inom trettio dagar. Enligt 1 § andra stycket äger
Konungen, där under tid, då riksdagen är samlad, sådana förhållanden prövas
vara för handen, som i första stycket sägs, med riksdagens samtycke
meddela förordnande, som där avses. I 2 § stadgas, att där för viss grupp
av arbetstagare eller pensionstagare dyrtidstillägg å lön eller pension utgår
eller enligt reglemente eller eljest skall utgå efter väsentligt förmånligare
grunder än de, som i allmänhet gälla för arbetstagare inom riket, statens
lönekontrollnämnd må meddela förbud mot att dyrtidstillägget för nämnda
grupp utan nämndens tillstånd höjes utöver det tillägg, som utgick vid tiden
för förbudets meddelande. Vidare stadgas i 3 §, att om arbetsgivare träffat
överenskommelse med flertalet av en grupp arbetstagare eller pensionstagare
om nedsättning eller begränsning av eljest utgående dyrtidstillägg, lönekontrollnämnden
må föreskriva, att dyrtidstillägget skall utgå enligt de i överenskommelsen
angivna grunderna jämväl såvitt angår sådan arbetstagare
eller pensionstagare inom gruppen, som icke biträtt överenskommelsen. Enligt
4 § skall med dyrtidstillägg å lön eller pension likställas varje annat
tillägg, som måste antagas avse att anpassa lönen eller pensionen efter ökningen
i de allmänna levnadskostnaderna, ändå att tillägget givits annan beteckning.
Enligt 5 § är arbetsgivare skyldig att på anfordran lämna vissa
uppgifter till lönekontrollnämnden ävensom förete handelsböcker och affärshandlingar
för nämnden, över lönekon trollnämndens beslut må, enligt 12 §,
klagan föras hos Kungl. Majit.
Genom kungörelse den 30 juni 1943 (nr 421) har Kungl. Majit, efter inhämtande
av riksdagens samtycke, förordnat, att vad i 2—5 §§ förenämnda
lag stadgas skall äga tillämpning från och med den 1 juli 1943 tills vidare.
Förordnandet är alltjämt gällande.
Slutligen må omnämnas, att Kungl. Majit den 30 juni 1943 (nr 623) fastställt
instruktion för statens lönekontrollnämnd.
Föredragande departementschefen, statsrådet Wigforss, har i propositionen
anfört följande:
»Under år 1944 har lönekontrollnämnden icke meddelat något beslut jämlikt
ifrågavarande lag. Emellertid torde de skäl, som föranledde denna lagstiftning,
alltjämt föreligga. Med hänsyn härtill och då någon omarbetning av
1943 års lag icke från något håll påkallats, tillstyrker jag, att nämnda lag
erhåller fortsatt giltighet för tiden till och med den 30 juni 1946.»
Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.
Uuhottet. Lagen om begränsning av dyrtidstillägg å lön och pension är avsedd som
ett medel för vidmakthållande av det hösten 1942 genomförda allmänna
Andra lagutskottets utlåtande nr 31.
3
prisstoppet. Den har icke varit ämnad att skapa ett allmänt lönestopp oell
än mindre att åstadkomma en allmän nedsättning av redan utgående dyrtidstillägg.
Det förutsattes sålunda redan vid lagens tillkomst, att den icke
skulle utesluta inkomstförbättringar för grupper med förhållandevis låg lönenivå.
Sådana justeringar ha också kommit till stånd i viss utsträckning. Efter
lagens tillkomst ha jämväl lönestegringar av annan natur ägt rum.
Enligt utskottets mening får prisstoppet ej sättas i fara genom helt okontrollerade
lönerörelser. Utskottet anser därför, att statsmakterna icke för närvarande
böra avhända sig det kontrollmedel som lagen erbjuder. Emellertid
bör lagen i enlighet med sitt syfte ej tillämpas till förhindrande av lönehöjningar,
som kunna genomföras utan att förutsättningarna för prisstoppet
rubbas.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med avslag å motionen II: 482, bifalla
förevarande proposition.
Stockholm den 13 april 1945.
På andra lagutskottets vägnar.
ÅKE HOLMBÄCK.
Vid ärendets behandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Holmbäck, Wistrand*, Forslund, Olof Carlsson*, Hage,
Hallagård*, Hagman* och Uhlén*;
från andra kammaren: fröken Andersson*, herrar Pettersson i Hällbacken, Ryberg,
Nilson i Eskilstuna, Larsson i Östersund, Andersson i Eskilstuna, Lundberg i Uppsala och
Andersson i Alfredshem*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Hage och Uhlén.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1945:151 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående förhandlingsrätt för arbet stag arförening med avseende å till denna anslutna pensionärer. s. 10 i texten