Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående förhandlingsrätt för arbetstagarförening med avseende å till denna anslutna pensionärer.

1945-04-17 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1945:33, Utlåtande i anledning av väckt motion angående förhandlingsrätt för arbetstagarförening med avseende å till denna anslutna pensionärer.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

1

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 18 april 1945 kl. 10 fm.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående förhandlingsrätt

för arbetstagarförening med avseende å till denna anslutna

pensionärer.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 108,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Fagerholm hemställt, att

»riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte begära utredning med förslag

till sådana ändringar av lagen om förenings- och förhandlingsrätt samt

lagen örn förhandlingsrätt för kommunala tjänstemän, att därav tydligt

framgår, att förhandlingsrätt tillkommer arbetstagarförening med avseende

å till denna anslutna pensionärer, samt att motsvarande förtydligande måtte

inflyta jämväl i Kungl. Majits kungörelse angående förhandlingsrätt för statens

tjänstemän».

Till stöd för denna hemställan har i motionen anförts följande:

Av bestämmelserna i lagen örn förenings- och förhandlingsrätt framgår

icke med tydlighet, i vad mån förening av arbetstagare äger på lagen grundad

förhandlingsrätt för sådana medlemmar, vars anställning hos arbetsgivaren

upphört men som på grund av anställningen åtnjuta pension. Med anledning

härav ha i åtskilliga fall arbetsgivarna ansett sig kunna vägra förhandling

exempelvis beträffande frågor örn justering av pensionsvillkoren

för sådana befattningshavare, som redan trätt i pension.

För pensionärerna föreligger ofta ett lika starkt skyddsbehov som för de

befattningshavare, som äro i aktiv tjänst. Den vedertagna uppfattningen örn

pensionsrätten måste nämligen nu anses vara, att pensionstagaren i första

hand skall tillförsäkras existensmöjlighet på ålderns dagar och icke enbart

ett visst en gång för alla fixerat årligt pensionsbelopp. Med utgångspunkt

härifrån är det naturligt, att utgående pensioner skola justeras med hänsyn

till förändringar i penningvärdet. Så har också i stor utsträckning skett

under nu rådande dyrtid.

En konsekvens av det nyss anförda blir, att ett legitimt behov föreligger

för arbetstagarföreningarna att kunna med arbetsgivarna upptaga förhandlingar

och träffa avtal exempelvis rörande generella regler för dyrtidskompensation

till pensionstagare. Därjämte kan det stundom vara påkallat, att

förhandlingar upptagas rörande omreglering av pensionsvillkoren, exempelvis

i anslutning lill införandet av nya pensionsbestämmelser för personal,

sorn är i arbetsgivarens tjänst.

Vad nu anförts beträffande pensionerade arbetstagare i enskild tjänst, gäller

i tillämpliga delar även arbetstagare hos stat och kommun.

bihang till riksdagens protokoll 1945. 9 sami. 2 avd. Nr 33.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

över motionen har utskottet i den ordning § 4(5 riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttrande från socialstyrelsen och arbetsdomstolens ordförande,

varjämte svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen i

Sverige och tjänstemännens centralorganisation bereus tillfälle att yttra sig

över motionen. Yttranden lia inkommit från nämnda myndigheter och föreningar.

Tjänstemännens centralorganisation har i sitt yttrande hänvisat till

en skriftlig framställning från organisationen till Kungl. Majit den 13 mars

1945. De inkomna yttrandena ävensom nämnda framställning i transumerade

delar finnas såsom bilagor fogade till detta utlåtande.

Lagen den 11 september 1936 om förenings- oell förhandlingsrätt äger

tillämpning å förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, dock icke

beträffande sådana arbetstagare i statens eller kommunernas tjänst, som

äro underkastade ämbetsmannaansvar. Dessa arbetstagares förhandlingsrätt

regleras i kungörelsen den i juni 1937 angående förhandlingsrätt för

statens tjänstemän samt i lagen den 17 maj 19A0 om förhandlingsrätt för

kommunala tjänstemän. Med tjänstemän förstås sålunda i dessa författningar

arbetstagare som äro underkastade dylikt ansvar.

Enligt 2 § lagen om förenings- och förhandlingsrätt förstås i lagen med

förening av arbetstagare förening, som består av arbetstagare och enligt

stadgarna har till uppgift att tillvarataga arbetstagarnas intressen rörande

anställningsvillkor och förhållandet i övrigt till arbetsgivaren. Med förening

av arbetsgivare förstås en motsvarande sammanslutning å arbetsgivarsidan.

Bestämmelser i lagen, som ha avseende å förening av arbetsgivare eller

arbetstagare, skola äga motsvarande tillämpning å förening eller förbund

av flera sådana föreningar (huvudorganisation). Då fråga är om huvudorganisation,

gäller vad i lagen sägs beträffande medlem i förening örn de

anslutna föreningarna och om deras medlemmar. I 3 § meddelas bestämmelser

angående föreningsrätt. Allmänna bestämmelser om förhandlingsrätt

meddelas i 4—7 §§. Med förhandlingsrätt förstås enligt 4 § rätt att påkalla

förhandling rörande reglering av anställningsvillkoren ävensom rörande

förhållandet i övrigt mellan arbetsgivare och arbetstagare. Förhandlingsrätt

tillkommer å ena sidan arbetsgivaren eller förening av arbetsgivare,

vari han är medlem, samt å andra sidan förening av arbetstagare, vari de

ifrågavarande arbetstagarna äro medlemmar. Förhandlingsrätt för en part

medför skyldighet för andra parten att träda i förhandling. Denna skyldighet

innebär åliggande att, själv eller genom ombud, inställa sig vid förhandlingssammanträde

samt att, där så erfordras, med angivande av skäl framlägga

förslag till lösning av fråga, varom förhandling påkallats.

Enligt 1 § jämförd med 4 § kungörelsen angående förhandlingsrätt för

statens tjänstemän äga dessa rätt att förhandla med vederbörande myndighet

beträffande sina allmänna anställnings-, arbets- eller avlöningsvillkor

ävensom beträffande tillämpningen av sådana villkor, dock utan att in
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Amira lagutskottets utlåtande nr 33.

3

skränkning därigenom göres i myndigheten tillkommande beslutanderätt. I

1 § stadgas, att förhandling äger rum mellan myndighet samt förening av

tjänstemän eller förening av flera sådana föreningar. Förhandlingsrätt tillkommer

dock blott förening, vilken Konungen tillerkänt sådan rätt i förhållande

till myndigheten. Enligt 1 § jämförd med 6 § lagen om förhandlingsrätt

för kommunala tjänstemän föreligger förhandlingsrätt för kommunala

tjänstemän med kommun beträffande samma frågor som statstjänstemännens

förhandlingsrätt avser. Förhandlingsrätten medför icke inskränkning

i kommunens eller kommunal myndighets beslutanderätt. Förhandling

äger jämlikt stadgande i 2 § rum mellan kommun samt förening,

i vilken kommunala tjänstemän äro medlemmar, eller förening av flera sådana

föreningar. Förhandlingsrätt tillkommer dock endast förening, vilken

avser att tillvarataga kommunala tjänstemäns intressen såsom arbetstagare

och vilken socialstyrelsen tillerkänt sådan rätt.

Det torde vara klart, att enligt 1936 års lag om förenings- och förhand- utskottet.

lingsrätt förhandlingsrätt föreligger för arbetstagarförening beträffande pensionsvillkor

för arbetstagare, som vid tiden för framställandet av begäran

örn förhandling äro kvar i sin anställning. Däremot framgår icke tydligt

av lagen, huruvida dylik rätt finnes med avseende å sådana medlemmar

av föreningen vilkas anställning vid nämnda tid redan upphört. Självfallet

skulle det vara önskvärt, att av lagens utformning klart framginge, huru

lagen i förevarande hänseende bör tolkas. Såsom lagen nu är utformad

får det anses tveksamt, örn förhandlingsrätt lagligen kan påkallas i sist

berörda fall.

Arbetstagarorganisationerna kunna otvivelaktigt i många fall lia ett berättigat

intresse att få förhandla med arbetsgivarparten rörande pensionsvillkor

för redan pensionerade arbetstagare. Såsom socialstyrelsen framhållit

i sitt över motionen avgivna remissyttrande är pensionärernas ställning

ofta synnerligen svag. Särskilt i tider då penningvärdet undergår förändringar

kan det vara erforderligt att fastställa generella regler för dyrtidskompensation.

En omreglering av pensionsvillkoren kan också ofta

vara önskvärd. Tvister kunna uppkomma rörande tolkningen av gällande

pensionsvillkor. Behov av förhandling kan sålunda föreligga i åtskilliga

fall. Även om vederbörande arbetsgivare för närvarande i allmänhet icke

ställa sig avvisande lill en begäran från arbetstagarorganisationen örn förhandling

angående dylika pensionsfrågor, måste dock en lagstadgad förhandlingsrätt

i förevarande hänseende vara av värde för pensionärerna. För

arbetsgivarparten torde en förhandlingsrätt för arbetstagarförening i dessa

fall icke medföra några nämnvärda olägenheter.

Därest några betänkligheter skulle kunna resas mot en dylik förhandlingsrätt,

synas dessa närmast vara av principiell art. För att frågor rörande

pension i förhandlingsrättshänseende skola likställas med anställ
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

nings- och avlöningsfrågor i allmänhet talar emellertid ur principiell synpunkt

den omständigheten, att pension numera allmänt torde anses regelmässigt

ha karaktären av uppskjuten löneförmån.

De omständigheter, som nu anförts såsom motiv för en förhandlingsrätt

i här berörda fall för arbetstagare som avses i lagen om förenings- och

förhandlingsrätt, torde även kunna andragas till stöd för en förhandlingsrätt

med motsvarande omfattning i förevarande hänseende för de arbetstagare

som avses i kungörelsen angående förhandlingsrätt för statens

tjänstemän och lagen örn förhandlingsrätt för kommunala tjänstemän.

Av nu anförda skäl bör enligt utskottets mening det i motionen berörda

spörsmålet göras till föremål för närmare utredning. Utredningen bör göras

förutsättningslös. Därvid bör givetvis beaktas, att, därest stadgande örn

förhandlingsrätt införes i nu omförmälda fall, sådan rätt bör kunna påkallas

av båda parterna i avtalsförhållandet. Vid utredningen bör även övervägas,

om icke förening av enbart pensionärer bör jämställas med förening

av arbetstagare såvitt avser den ifrågasatta förhandlingsrätten.

Utskottet har icke förbisett, att lösningen av föreliggande problem kan

vara förenad med svårigheter av lagteknisk art. En ändring i lagen örn

förenings- och förhandlingsrätt i förevarande hänseende torde såsom arbetsdomstolens

ordförande anfört i sitt remissyttrande böra medföra ändring

jämväl i lagen örn kollektivavtal. Uteslutet är icke, att bestämmelser

om förhandlingsrätt i här berörda

angår de stats- och kommunalanställda tjänstemännen torde det vara lämpligt,

att den av utskottet förordade utredningen bedrives i samråd med den

utredning, som i utskottets utlåtande nr 26 vid innevarande års riksdag

förutsättes komma till stånd beträffande vidgad förhandlingsrätt för dessa

tjänstemän.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Majit ville

föranstalta örn en förutsättningslös utredning rörande förhandlingsrätt

beträffande pensionsvillkor, som angå personer,

vilkas anställning hos arbetsgivaren redan upphört vid

tiden för framställandet av begäran om förhandling, samt

att Kungl. Majit måtte för riksdagen framlägga de förslag,

vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 17 april 1945.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

5

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Forslund, Olof Carlsson,

Björkman, Hage, Hallagård* och Englund*;

från andra kammaren: fröken Andersson, herrar Nilson i Eskilstuna, Cruse,

Holm, Hedlund i Rådom*, Witzell*, Fundberg i Uppsala och Andersson i Alfredshem*.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

Bilaga A.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss den 9 februari 1945 har Kungl. Majit anbefallt socialstyrelsen

att avgiva yttrande över en av herr Fagerholm inom andra kammaren

väckt motion, nr 108, angående förhandlingsrätt för arbetstagarförening

med avseende å till denna anslutna pensionärer. Med anledning härav får

socialstyrelsen anföra följande.

I motionen hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte

begära utredning med förslag till sådana ändringar av lagen örn föreningsoch

förhandlingsrätt samt lagen om förhandlingsrätt för kommunala tjänstemän,

att därav tydligt framgår, att förhandlingsrätt tillkommer arbetstagarförening

med avseende å till denna anslutna pensionärer, samt att motsvarande

förtydligande måtte inflyta jämväl i Kungl. Majits kungörelse angående

förhandlingsrätt för statens tjänstemän.

I ett den 27 februari 1945 avgivet underdånigt utlåtande över en framställning

av Tjänstemännens centralorganisation örn revision av lagen om

förhandlingsrätt för kommunala tjänstemän har socialstyrelsen haft att taga

ståndpunkt till det spörsmål, som behandlas i den remitterade motionen.

Socialstyrelsen har i nämnda utlåtande anfört, att det måste anses tveksamt,

huruvida förhandlingsrätt i frågor, som avsåge redan pensionerade

tjänstemän, lämpligen kunde inordnas inom den nuvarande lagstiftningens

ram. Det gällde nämligen här personer, som icke längre vore anställda, och

det syntes vara själva anställningsförhållandet och betydelsen av att för

framtiden reglera detsamma med dess ömsesidiga förpliktelser och rättigheter.

som utgjorde det konstitutiva elementet i den nuvarande förhandlingsrättslagstiftningen.

Socialstyrelsen ville emellertid gärna vitsorda, att

pensionärernas ställning ofta vore synnerligen svag och att en förbättring

av deras villkor i och för sig måste anses önskvärd. Detta gällde framför

allt i tider, då penningvärdet försämrats. Styrelsen uttalade i detta sammanhang

den förhoppningen, att kommunerna, även örn förhandlingsskyldighet

icke förelåge, icke skulle ställa sig avvisande till en begäran av tjänstemannaorganisationerna

att få under fria former diskutera möjligheterna

till en pensionsförbättring även för redan pensionerade tjänstemän.

I enlighet med vad socialstyrelsen sålunda i berörda utlåtande anfört finner

styrelsen, att det av motionären åsyftade, i och för sig önskvärda skyddet

för pensionärerna icke torde stå att vinna på den väg, som anvisats i

motionen.

Med anledning härav finner sig socialstyrelsen icke kunna tillstyrka bifall

till motionen i fråga.

I handläggningen av detta ärende ha deltagit t. f. generaldirektören Höjer,

generaldirektörens ställföreträdare t. f. byråchefen Alexanderson samt t. f.

förste byråsekreteraren Wistrand, föredragande.

KARL J. HÖJER.

Lode Wistrand.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

7

Bilaga B.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Sedan Kungl. Majit anbefallt arbetsdomstolens ordförande att till utskottet

avgiva yttrande över en motion av herr Fagerholm i andra kammaren

(nr 108) angående förhandlingsrätt för arbetstagarförening med avseende

å personer, vilkas anställning hos arbetsgivaren upphört men som på grund

av anställningen åtnjuta pension, får undertecknad i ovannämnda egenskap

härmed anföra följande:

Enligt 4 § första stycket i lagen den 11 september 1936 om förenings- och

förhandlingsrätt förstås med förhandlingsrätt i nämnda lag rätt att påkalla

förhandling rörande reglering av anställningsvillkoren ävensom rörande förhållandet

i övrigt mellan arbetsgivare och arbetstagare. Förhandlingsrätt

tillkommer å ena sidan arbetsgivaren eller förening av arbetsgivare, vari

han är medlem, samt å andra sidan förening av arbetstagare, vari de ifrågavarande

arbetstagarna äro medlemmar.

Motionären framhåller nu, att arbetstagarorganisationerna hava ett legitimt

behov att få med arbetsgivarna upptaga förhandlingar i pensionsfrågor.

I första rummet tänker motionären på frågor rörande fastställande av generella

regler för dyrtidskompensation till pensionstagare, men han framhåller,

att förhandlingar kunna vara påkallade också för omreglering av pensionsvillkoren.

Enligt motionären hava arbetsgivare i åtskilliga fall ansett sig

kunna vägra förhandling rörande dylika frågor.

En vägran från arbetsgivares sida att träda i förhandling i sålunda avsedda

fall synes kunna grundas 1) antingen på att förhandlingen skulle avse

personer, vilka icke längre äro medlemmar av arbetstagarorganisationen,

2) eller på att förhandlingen skulle avse personer, vilka såsom pensionärer

icke längre äro arbetstagare, 3) eller på att förhandlingen såsom avseende

pensionsfrågor icke skulle röra arbetsvillkoren eller förhållandet i övrigt

mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Vad punkten 1) angår synes motionären utgå från att pensionärerna i

regel fortfarande äro medlemmar i vederbörande arbetstagarorganisationer.

Så långt min erfarenhet sträcker sig är det däremot ojämförligt vanligast,

att en arbetstagare, som lämnar sin anställning med pension, utträder ur sin

förutvarande organisation.

Beträffande samtliga tre punkterna anser jag mig icke kunna yttra mig

i frågan, huruvida eller i vilken mån arbetsgivarens förhandlingsvägran är

lagligen berättigad. Jag skulle nämligen därigenom kunna komma att föregripa

beslut, som arbetsdomstolen kan hava att fatta i framtiden. Arbetsdomstolen

har icke någon gång tagit ståndpunkt till hithörande spörsmål.

Dock vill jag nämna, att i ett genom arbetsdomstolens dom nr 41/1944 avgjort

mål fråga var örn en överenskommelse, som arbetsgivare och arbetstagareorganisationer

påstods hava träffat rörande ändring i ett pensionsreglemente,

sorn samma parter tidigare antagit. I detta mål var fråga också

örn nuvarande pensionstagares rätt. Arbetsgivaren gjorde icke någon invändning

av det innehåll, som angives i de tre punkterna här ovan, och

arbetsdomstolen ingick ej heller på dessa frågor ex officio. Härav kan tydligen

icke dragas någon slutsats rörande den ståndpunkt arbetsdomstolen

kan komma att framdeles inta.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

Vill man — utan att avvakta huru frågorna bliva bedömda i rättstillämpningen

— nu genom lagändring säkerställa motionärens önskemål, uppkomma

tydbgen åtskilliga legislativa svårigheter. Man måste då undanröja

möjligheten till alla sådana invändningar mot förhandling, som eventuellt

kunna grundas på den nuvarande lagstiftningen, och detta torde icke kunna

ske utan avsevärda ändringar i förhandlingsrättsbegreppet. Särskilt gäller

detta, örn man, i motsats till vad motionären tydligen tänkt sig, också måste

ingå på frågan under 1).

Saken har emellertid ytterligare en sida. Motionären har haft sin uppmärksamhet

företrädesvis riktad på förhandlingsrätten. Denna avser emellertid

att bana väg för en avtalsmässig reglering av de förhållanden, om

vilka förhandlingen rör sig. I de flesta fall syftar man till en reglering i

kollektivavtalets form. Men kollektivavtalsbegreppet är nära anslutet till

förhandlingsrättsbegreppet. Den ena parten skall sålunda vara en arbetstagarorganisation,

som sluter avtalet för sina medlemmar, och kollektivavtalet

skall röra arbetsvillkoren eller förhållandet i övrigt mellan arbetsgivare

och arbetstagare. För genomförande av motionens syfte är det alltså

icke tillräckligt att röra endast vid lagen örn förenings- och förhandlingsrätt,

utan man måste också vidtaga motsvarande ändringar i lagen örn kollektivavtal,

därvid kollektivavtalsbegreppet kommer i stöpsleven.

Med vad ovan anförts har jag velat framhålla, att motionen pekar i riktning

mot väsentligt mera genomgripande lagändringar än motionären antagligen

föreställt sig. En annan sak är, att motionären otvivelaktigt fäst

uppmärksamheten vid en fråga av viss vikt. Spörsmålet är, huruvida det

för närvarande föreligger ett så stort praktiskt behov av en lösning i den av

motionären antydda riktningen, att man har anledning att nu skrida till

mera omfattande lagändringar, eller örn man hör avvakta, vilken ståndpunkt

rättstillämpningen kan komma att inta. Härom anser jag mig icke

kunna uttala något bestämt omdöme.

Såsom bilaga till detta yttrande bifogas ett schema1 angående vissa frågeställningar,

som uppkomma i detta sammanhang.

Stockholm den 14 mars 1945.

ARTHUR LINDHAGEN.

1 Detta schema här uteslutet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

9

Till Riksdagens andra lagutskott.

Bilaga C.

Genom remiss den 7 februari 1945 har tillfälle bereus Svenska Arbetsgivareföreningen

att avgiva yttrande över en i andra kammaren väckt motion

nr 108 av herr Fagerholm, angående förhandlingsrätt för arbetstagarförening

med avseende å till denna anslutna pensionärer. Föreningen får i

anledning härav anföra följande.

I 1 § lagen om förenings- och förhandlingsrätt stadgas, att lagen äger

tillämpning å förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Då i fråga

om pensionärerna gäller, att deras arbetsanställning hos arbetsgivaren upphört,

torde lagen icke ge förhandlingsrätt för arbetstagarförening med avseende

å till denna anslutna pensionärer. Föreningen kan icke heller finna

det principiellt riktigt att utvidga lagen på sätt motionären föreslagit. Men

föreningen vill å andra sidan framhålla, att — även örn föreningen icke kan

dela den av motionären uttalade uppfattningen av pensionsrättens innebörd,

vilken ingalunda är »vedertagen» — något hinder icke bör föreligga för

pensionstagare, som vilja göra framställning till sin f. d. arbetsgivare i något

avseende rörande sina pensionsförmåner, att göra detta. Denna väg står

emellertid öppen för dem utan att därför erfordras något stöd i lag, och

från föreningens sida resas inga hinder i detta avseende.

Föreningen hemställer, att de synpunkter, som föreningen här i korthet

anfört, måtte beaktas vid behandlingen av den ifrågavarande motionen.

Stockholm den 13 mars 1945.

Svenska Arbetsgivareföreningen

FRITIOF SÖDERBÄCK.

Till Andra lagutskottet.

Bilaga D.

Genom remiss den 7 februari 1945 har Landsorganisationen i Sverige

lämnats tillfälle att avgiva yttrande över en inom ändra kammaren av

hr Fagerholm väckt motion (nr 108) angående förhandlingsrätt för arbetstagarförening

med avseende å till denna anslutna pensionärer.

Det synes landsorganisationen ganska klart att den lagstadgade förhandlingsrätten

omfattar även frågor rörande justering eller omreglering av

tjänstepensioner, som utgå till medlemmar av den förhandlingsberättigade

organisationen. Av tjänstepensionens rättsliga karaktär av intjänad löneförmån

— vilken karaktär i varje fall icke kan ifrågasättas beträffande

pension, som grundas på uttrycklig utfästelse eller fast praxis vid företaget

— får anses följa att pension i förhandlingsrättshänseende är att likställa

med lönevillkor under aktiv tjänst.

Landsorganisationen har dock givetvis intet att erinra mot ett förtydligande

av lagtexten på sätt motionären föreslår.

Stockholm den 19 februari 1945.

Landsorganisationen i Sverige

GUST. E. VAHLBERG.

Arnold Sölvén.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 9 sami. 2 avd. Nr 33.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

Bilaga E.

Till Riksdagens Andra Lagutskott.

Andra lagutskottet har genom remiss av den 7 februari 1945 berett Tjänstemännens

Centralorganisation (TCO) tillfälle att avgiva yttrande över en

motion väckt inom riksdagens andra kammare av hr Fagerholm angående

förhandlingsrätten för arbetstagareförening med avseende å till denna anslutna

pensionärer. Med anledning härav får TCO anföra följande.

I skrivelse till Kungl. Majit i september 1943 angående förhandlingsrätt

för kommunala tjänstemän har TCO även berört frågan om organisations

möjligheter att förhandla för pensionärer. TCO:s skrivelse har varit remitterad

för yttrande till Kungl. Socialstyrelsen, som emellertid icke ansett, att

någon sådan ändring i lagen om förhandlingsrätt för kommunala tjänstemän

bör genomföras, att organisation beredes möjlighet att förhandla för

pensionerade medlemmar. Med anledning av Socialstyrelsens yttrande har

TCO i skrivelse till Kungl. Majit den 13 mars 1945 framfört vissa kompletterande

synpunkter för klarläggande av sin inställning till frågan örn förhandlingsrätten

för de i offentlig tjänst anställda. I denna skrivelse beröres även

frågan örn förhandlingsrätten för pensionärer icke endast i vad avser de

kommunalanställda, utan även i vad avser stats- och privatanställda. TCO

ber att få hänvisa till denna skrivelse, som bifogas i avskrift.

Med stöd av vad som anförts i ovannämnda framställning till Kungl. Majit

ber TCO få tillstyrka den av motionären föreslagna utredningen rörande

möjligheter för förening av arbetstagare att förhandla med avseende å till

denna anslutna pensionärer.

Stockholm den 13 mars 1945.

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)

RUBEN WAGNSSON.

Otto Nordenskiöld.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

11

Bilaga F.

Till Konungen.

I skrivelse till Eders Kungl. Maj:t i september 1943 hemställde Tjänstemännens

Centralorganisation (TCO) örn viss revidering av lagen om förhandlingsrätt

för kommunala tjänstemän. I yttrande över TCO:s framställning

av den 7 februari 1945 har Kungl. Socialstyrelsen till ingående behandling

upptagit TCO:s skrivelse och därvid hemställt dels om att vissa detaljändringar

omedelbart måtte vidtagas i lagen, dels örn att Eders Kungl. Maj:!

ville låta verkställa utredning angående beredande av vidgad förhandlingsrätt

åt sådana arbetstagare i statens och kommunernas tjänst, vilka äro

underkastade ämbetsmannaansvar. I anslutning till vad som anförts av

Kungl. Socialstyrelsen ber TCO få framföra vissa synpunkter.

Beträffande frågan om förhandlingsrätt för redan pensionerade tjänstemän

har Kungl. Socialstyrelsen ansett det tveksamt, huruvida dylik förhandlingsrätt

lämpligen kan inordnas under den nuvarande lagstiftningen. Orsaken

härtill synes framförallt vara, att själva anställningsförhållandet, vilket

i och med att en tjänsteman blivit pensionerad, upphör att existera, enligt

Kungl. Socialstyrelsen är det konstitutiva elementet i den nuvarande förhandlingsrättslagstiftningen.

TCO måste emellertid vidhålla sin uppfattning,

att de nuvarande förhållandena icke äro tillfredsställande. Kungl. Socialstyrelsen

uttalar den förhoppningen, att kommunerna, även örn förhandlingsskyldighet

icke föreligger, icke skola ställa sig avvisande till en begäran

från en tjänstemannaorganisation att under fria former få diskutera möjligheterna

till pensionsförbättringar för redan pensionerade tjänstemän. TCO

skulle emellertid anse det värdefullt, örn även den rättsliga sidan av saken

kunde regleras på ett tillfredsställande sätt.

Frågan örn förhandlingsrätt för pensionerade arbetstagare är olöst icke

enbart för de kommunalanställda grupperna, utan samma problem föreligger

i stort sett även för såväl statsanställda som privatanställda. I den mån

pensionärer äro medlemmar i en arbetstagarorganisation, förefaller det TCO

synnerligen önskvärt, att förhandlingsrätten lämnar utrymme för organisationerna

att förhandla om förbättringar i utgående pensioner. Huruvida en

bestämmelse av denna innebörd rätteligen bör införas i de nuvarande lagarna

om förhandlingsrätt eller denna fråga bör regleras genom särskild

lagstiftning, bör närmare övervägas. Förfarandet vid förhandlingar för pensionärer

måste alltid bli av en i viss mån annan karaktär än för i tjänst

varande arbetstagare. TCO skulle med tillfredsställelse se, örn Eders Kungl.

Maj:! kunde finna en lämplig utväg, varigenom pensionärer, som tillhöra

en organisation av arbetstagare, kunde genom denna organisation beredas

vissa förhandlingsmöjligheter.

Underdånigst

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)

RUBEN WAGNSSON.

/ Otto Nordenskiöld.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:150 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående förhandlingsrätt för arbet stag arförening med avseende å till denna anslutna pensionärer. a1 i texten