Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser angående gäldande av ersättning enligt allmänna förfogandelagen m. fl. lagar.

1945-04-17 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1945:34, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser angående gäldande av ersättning enligt allmänna förfogandelagen m. fl. lagar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

1

Nr 34.

Ankom till riksdagens kansli den 18 april 1945 kl. 10 fm.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag med särskilda bestämmelser angående gäldande

av ersättning enligt allmänna förfogandelagen m. fl.

lagar.

Genom en den 2 mars 1945 dagtecknad proposition, nr 115, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag lill

Lag

med särskilda bestämmelser angående gäldande av ersättning

enligt allmänna förfogandelagen m. fl. lagar.

Härigenom förordnas som följer.

Konungen äger efter hörande av fullmäktige i riksbanken, i den mån det

finnes erforderligt, förordna att, då kronan jämlikt

a) allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293),

b) rekvisitionslagen den 30 juni 1942 (nr 583),

c) beredskapsförfogandelagen den 30 juni 1942 (nr 584) eller

d) civilförsvarslagen den 15 juli 1944 (nr 536)

tager i anspråk förnödenhet av något slag, som angives i förordnandet,

eller då myndighet jämlikt civilförsvarslagen tager i anspråk sådan förnödenhet

för kommuns räkning, vad kronan eller kommunen har att utgiva i

ersättning härför skall, i fall där beloppet överstiger 1 000 kronor, utan hinder

av vad eljest finnes stadgat insättas å kapitalräkning i riksbanken eller

å särskilt konto i postgirorörelsen för den ersättningsberättigades räkning

att mot ränta innestå intill dess viss i förordnandet bestämd tid, högst sex

månader, förflutit efter insättningen.

I fråga om ersättningsbelopp, som kronan eller kommunen enligt någon av

förenämnda lagar har att gälda för annat än förnödenheter, som omfattas

av förordnande jämlikt första stycket, äger Konungen eller den Konungen

därtill bemyndigat, där det med hänsyn till beloppets storlek finnes erforderligt,

efter prövning i varje särskilt fall föreskriva, att beloppet skall erläggas

på sätt i första stycket sägs.

Bihang lill riksdagens protokoll 1945. 9 sami. 2 aud. Nr 34—35.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till

och med den 30 juni 1946. Vid ikraftträdandet av denna lag upphör lagen

den 14 maj 1943 (nr 245) med särskilda bestämmelser angående gäldande av

ersättning enligt allmänna förfogandelagen m. fl. lagar att gälla.

Bestämmelse, som meddelats med stöd av denna lag, skall ej gälla längre

än lagen äger giltighet; dock må Konungen förordna, att sålunda meddelad

bestämmelse skall även efter utgången av lagens giltighetstid tillämpas i

fråga örn ersättningsbelopp, som dessförinnan insatts å räkning eller konto

som i lagen avses.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen

framlagda förslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas

här nedan, hänvisa till propositionen.

Genom lagen den 14 maj 1943 (nr 245) med särskilda bestämmelser angående

gäldande av ersättning enligt allmänna förfogandelagen m. fl. lagar

har Konungen bemyndigats att för vissa fall förordna örn uppskov under

högst sex månader med betalning i kontanter av ersättningsbelopp, som det

åligger kronan att utgiva. Sådant uppskov må äga rum där ersättningen avser

förnödenhet, som kronan tagit i anspråk jämlikt lagen den 31 mars 1938

(nr 90) om förfoganderätt för luftskyddets behov, allmänna förfogandelagen

den 22 juni 1939 (nr 293), rekvisitionslagen den 30 juni 1942 (nr 583) eller

beredskapsförfogandelagen den 30 juni 1942 (nr 584). Uppskov må vidare

äga rum i fråga om ersättningsbelopp, som kronan eljest har att gälda enligt

någon av nyssnämnda lagar.

Ifrågavarande fullmaktslag, som ersatt en år 1939 utfärdad författning i

samma ämne, ingår såsom ett led i den penningpolitiska beredskapslagstiftningen

och har motiverats med önskemålet att förhindra en sådan plötslig

ansvällning av köpkraften, som kan befaras få ogynnsamma återverkningar

på prisutvecklingen. Lagen trädde i kraft den 1 juli 1943 och gällde ursprungligen

till och med den 30 juni 1944 men har därefter genom lag den

31 mars 1944 (nr 152) erhållit fortsatt giltighet till och med den 30 juni

1945.

Förordnande, som avses i fullmaktslagen, har av Kungl. Majit meddelats

genom kungörelse den 14 maj 1943 (nr 246). Kungörelsen trädde i kraft den

1 juli 1943 och gällde ursprungligen till och med den 30 juni 1944 men har

därefter genom kungörelse den 31 mars 1944 (nr 153) erhållit fortsatt giltighet

till och med den 30 juni 1945.

I skrivelse den 24 januari 1945 ha fullmäktige i riksbanken hemställt, att

då under nuvarande förhållanden här avsedd lagstiftning syntes böra erhålla

fortsatt giltighet, fullmaktslagen den 14 maj 1943 ävensom kungörelsen

samma dag måtte förlänas giltighet förslagsvis under ytterligare ett år eller

alltså till utgången av juni 1946. Fullmäktige i riksgäldskontoret ha i ett den

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

3

1 februari 1945 dagtecknat, efter remiss avgivet utlåtande i ärendet meddelat,

att fullmäktige icke hade något att erinra mot att bankofullmäktiges

framställning bifölles.

Föredragande departementschefen, statsrådet Wigforss, har i propositionen

anfört följande:

»Jämväl för tiden efter den 30 juni 1945 torde behov föreligga av sådant

bemyndigande, som avses med fullmaktslagen den 14 maj 1943. Jag tillstyrker

därför bankofullmäktiges framställning, att lagstiftningen på förevarande område

erhåller förlängd giltighet under ytterligare ett år eller alltså till och

med den 30 juni 1946.

1938 års lag örn förfoganderätt för luftskyddets behov har upphävts genom

civilförsvarslagen. Detta bör föranleda sådan ändring av fullmaktslagen

deni 14 maj 1943, att hänvisningen till 1938 års lag om förfoganderätt

för luftskyddets behov i stället kommer att avse civilförsvarslagen. Samtidigt

torde Konungen böra erhålla bemyndigande att meddela föreskrifter om anstånd

även med avseende å sådana ersättningsbelopp, som det jämlikt sistnämnda

lag åligger kommun att utgiva.

I övrigt torde någon ändring av fullmaktslagen den 14 maj 1943 icke

vara erforderlig. Det förut sagda torde emellertid böra föranleda, att 1943

års lag ersättes med en helt ny lag i ämnet.

Med hänsyn till önskvärdheten att snarast kunna meddela förordnande

örn anstånd även beträffande ersättningsbelopp, som det åligger kommun

att utgiva, torde den nya lagen böra träda i kraft redan dagen efter den, då

lagen utkommit från trycket i Svensk författningssamling. I samband med

ikraftträdandet bör kungörelsen den 14 maj 1943 upphävas och ersättas med

en ny kungörelse i samma ämne, utfärdad med stöd av den nya lagen.»

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom propositionen

framlagda lagförslaget och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 17 april 1945.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Linder, Björkman, Hage, Carl

Eric Ericsson, Nils Elowsson och Wahlund;

från andra kammaren: fröken Andersson, herrar Pettersson i Hällbacken, Ryberg,

Hermansson, fru Johansson, herrar Larsson i Östersund, Lundberg i Uppsala och Osterman.

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:167 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser angående gäldande av ersättning enligt allmänna a1 i texten