Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1942

1945-04-19 · 20 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 19 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1945:35, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1942

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Nr 35.

Ankom till riksdagens kansli den 19 april 1945 kl. 3 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den

30 juni 1942 (nr 459).

Genom en den 19 januari 1945 dagtecknad proposition, nr 17, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den

30 juni 1942 (nr 459).

Härigenom förordnas, dels att underrubriken före 1 § prisregleringslagen

den 30 juni 1942, vilken lag gäller till och med den 30 juni 1945,1 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att närmast efter 1 § skall

införas en ny paragraf, betecknad 1 a §, av nedan angiven lydelse, dels att

2, 2a, 3—6, 8, 10, 11 och 16 §§2 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives, dels ock att lagen i sålunda ändrat skick skall äga fortsatt giltighet

till och med den 30 juni 1946.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

Inledande bestämmelse. Inledande bestämmelser.

1 a §.

Med tjänst avses i denna lag sådan

tjänst som någon, yrkesmässigt eller

eljest, såsom företagare utför åt annan.

Lika med utförande av tjänst skall

enligt denna lag anses dels utövande

av verksamhet, som avser att åt resande

eller andra mot betalning tillhandahålla

möblerad bostad, vare sig

1 Jfr 1944:149.

8 Senaste lydelse av 2, 2 a, 5, 6, 8, 10 och 11 §§ se 1943:308.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

5

Nuvarande lydelse:

2 §•

Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer äger föreskriva,

att den som yrkesmässigt säljer viss

förnödenhet eller såsom företagare åt

annan yrkesmässigt utför viss tjänst

skall vara skyldig

1) att ofördröjligen — — — föreskriften

angives;

2) att varje---prishöjningen;

eller

3) att minst — — — skälen därtill.

Den som — -—■ — skall göras.

Lika med utförande av tjänst skall

enligt denna lag anses utövande av

verksamhet, som avser att dt resande

eller andra mot betalning tillhandahålla

möblerad bostad, vare sig ensamt

eller i förening med förplägnad

(hotell- och pensionatrörelse).

2 a §.

Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer äger föreskriva,

att den som frivilligt säljer viss förnödenhet

eller som frivilligt utför

tjänst, som i 2 § avses, icke må utan

tillstånd överskrida det pris å förnödenheten

eller tjänsten, som han tilllämpade

å dag som i föreskriften an
-

Föreslagen lydelse:

ensamt eller i förening med förplägnad

(hotell- och pensionatrörelse),

dels ock upplåtelse av rätt att

nyttja förnödenhet.

Lika med försäljning av förnödenhet

skall anses överlåtelse eller upplåtelse

av förmögenhetsråttighet av

immateriell art, sd ock upplåtelse av

rättighet att å fastighet avverka skog

eller att där taga torv, ler, grus, sten

eller annat, som icke år att hänföra

till fastighetens vanliga avkastning.

2 §■

Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer äger föreskriva,

att den som yrkesmässigt säljer viss

förnödenhet eller yrkesmässigt utför

viss tjänst skall vara skyldig

1) att ofördröjligen---före
skriften

angives;

2) att varje---prishöjningen;

eller

3) att minst---- skälen där
till.

Den som---— skall göras.

2 a §.

1 mom. Konungen eller myndighet

som Konungen bestämmer äger föreskriva,

att den som frivilligt säljer viss

förnödenhet eller frivilligt utför viss

tjänst icke må ulan tillstånd överskrida

det pris å förnödenheten eller

tjänsten, som han tillämpade å dag

sorn i föreskriften angives, eller, örn

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Nuvarande lydelses

gives, eller, om han då icke sålde förnödenhet

eller utförde tjänst varom

fråga är, det pris som den angivna

dagen var att anse som gängse pris

eller som han före nämnda dag senast

tillämpat (prisstopp).

Föreskrift om---till prishöj
ning.

Har prisstopp föreskrivits beträffande

viss förnödenhet, äger Konungen

eller myndighet som Konungen bestämmer

föreskriva, att förnödenhet,

som är avsedd att användas såsom ersättning

för eller till utdrygning av

den prisreglerade förnödenheten och

som icke saluförts inom landet före

den dag prisstoppet föreskrevs, icke

må försäljas eller utbjudas till avyttring

förrän priset å förnödenheten

godkänts av myndighet som Konungen

bestämmer. Godkänt pris må icke

överskridas utan tillstånd av myndigheten.

Föreslagen lydelse:

han då icke sålde förnödenhet eller

utförde tjänst varom fråga är, det pris

som den angivna dagen var att anse

som gängse pris eller som han före

nämnda dag senast tillämpat (prisstopp).

Sker efter den i föreskriften

angivna dagen överlåtelse av rörelse, i

vilken försåtjes förnödenhet eller utför

es tjänst som med föreskriften avses,

skall dock såsom stoppris för den

nye innehavaren av rörelsen gälla det

pris, som den föregående innehavaren

högst ägt uttaga.

Föreskrift om---till prishöj
ning.

2 mom. Har prisstopp föreskrivits

beträffande viss förnödenhet, äger

Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer föreskriva, att förnödenhet,

som är avsedd att erhålla

samma eller liknande användning som

den prisreglerade förnödenheten och

som icke saluförts inom landet före

den dag prisstoppet föreskrevs, icke

må under den tid prisstoppet är gällande

försäljas eller utbjudas till avyttring

med mindre priset å förnödenheten

godkänts av myndighet som

Konungen bestämmer. Godkänt pris

må icke överskridas utan tillstånd av

myndigheten.

3 mom. Har prisstopp föreskrivits

beträffande viss förnödenhet eller

tjänst eller har pris å viss förnödenhet

godkänts jämlikt 2 mom. och inträda

därefter sådana på prisbildningen

inverkande förhållanden att

priset skäligen bär sänkas, äger Konungen

eller myndighet som Konungen

bestämmer förordna örn sådan

prissänkning. Förordnande som nyss

sagts må meddelas beträffande viss

förnödenhet eller tjänst eller beträffande

viss företagare. Konungen eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35-

Nuvarande lydelse:

3 §.

Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer äger fastställa

visst pris, som prövas skäligt, att

gälla såsom normalpris vid frivillig

försäljning av viss förnödenhet eller

vid frivilligt utförande av tjänst som

i 2 § avses.

Normalpriset må — -— — sådant

tillstånd.

4 §.

Har någon till offentlig myndighet

gjort särskild utfästelse beträffande

högsta pris, till vilket viss förnödenhet

må av honom försäljas eller

tjänst som i 2 § avses utföras, må

priset icke överskridas med mindre

myndigheten givit tillstånd därtill.

5 §•

Konungen äger föreskriva, att rätt

att yrkesmässigt köpa eller sälja viss

förnödenhet eller såsom företagare åt

annan yrkesmässigt utföra viss tjänst

skall tillkomma endast

1) den som---viss samman
slutning;
2)

den som före viss dag yrkesmäs
-

Föreslagen lydelse:

myndighet som Konungen bestämmer

må ock meddela förordnande örn prissänkning

beträffande viss företagare,

därest för honom gällande stoppris väsentligt

överstiger det gängse priset.

Förordnande som i första stycket

sägs gäller under den tid prisstoppet

år gällande. Det fastställda priset må

icke överskridas utan tillstånd av

myndighet som Konungen bestämmer.

3 §•

Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer äger fastställa

visst pris, som prövas skäligt, att

gälla såsom normalpris vid frivillig

försäljning av viss förnödenhet eller

vid frivilligt utförande av viss tjänst.

Normalpriset må--— sådant

tillstånd.

4 §•

Har någon till offentlig myndighet

gjort särskild utfästelse beträffande

högsta pris, till vilket viss förnödenhet

må av honom försäljas eller

viss tjänst utföras, eller eljest beträffande

den ordning, i vilken försäljningen

må ske eller tjänsten utföras,

må priset icke överskridas eller utfästelsen

eljest frångås med mindre

myndigheten givit tillstånd därtill.

5 8.

Konungen äger föreskriva, att rätt

att yrkesmässigt köpa eller sälja viss

förnödenhet eller yrkesmässigt utföra

viss tjänst skall tillkomma endast

1) den som —----— viss samman
slutning;
2)

den som före viss dag yrkesmäs
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Nuvarande lydelse:

sigt köpt eller sålt sådan förnödenhet

eller såsom företagare åt annan yrkesmässigt

utfört sådan tjänst.

Meddelas föreskrift — ---där
till

äro.

I den mån så finnes erforderligt

för att hindra onödig, fördyrande

mellanhandel med viss förnödenhet

eller eljest för att undanröja missförhållanden

inom näringslivet, vilka

uppkommit i följd av de i 1 § angivna

utomordentliga förhållandena och

medföra onödig stegring av priset å

viss förnödenhet eller tjänst, äger

Konungen meddela föreskrift om begränsning

på annat sätt än förut i

denna paragraf är sagt av rätten att

yrkesmässigt köpa eller sälja förnödenheten

eller såsom företagare åt

annan yrkesmässigt utföra tjänsten.

6 §•

Ej må någon vid överlåtelse av förnödenhet

eller vid utförande av tjänst

som i 2 § anses, taga eller träffa avtal

örn vederlag, som i märklig mån

överstiger det i allmänhet tillämpade

priset eller som eljest är att anse såsom

oskäligt med hänsyn till säljarens

eller företagarens självkostnad

och de grunder i övrigt, som allmänt

tillämpas vid prissättning å liknande

slag av förnödenheter eller tjänster.

Ej heller--— sådant vederlag.

8 §•

Myndighet som Konungen bestämmer

äger föreskriva skyldighet för

den, som yrkesmässigt köper eller

säljer viss förnödenhet eller såsom företagare

åt annan yrkesmässigt utför

viss tjänst, att på anfordran av den

myndighet, som meddelat föreskriften,

eller annan myndighet, som därvid

bestämts,

Föreslagen lydelse:

sigt köpt eller sålt sådan förnödenhet

eller yrkesmässigt utfört sådan tjänst.

Meddelas föreskrift---där
till

äro.

I den mån så finnes erforderligt

för att hindra onödig, fördyrande

mellanhandel med viss förnödenhet

eller eljest för att undanröja missförhållanden

inom näringslivet, vilka

uppkommit i följd av de i 1 § angivna

utomordentliga förhållandena och

medföra onödig stegring av priset å

viss förnödenhet eller tjänst, äger

Konungen meddela föreskrift om begränsning

på annat sätt än förut i

denna paragraf är sagt av rätten att

yrkesmässigt köpa eller sälja förnödenheten

eller yrkesmässigt utföra

tjänsten.

6 §•

Ej må någon vid överlåtelse av förnödenhet

eller vid utförande av tjänst,

taga eller träffa avtal om vederlag,

som i märklig mån överstiger det i

allmänhet tillämpade priset eller som

eljest är att anse såsom oskäligt med

hänsyn till säljarens eller företagarens

självkostnad och de grunder i övrigt,

som allmänt tillämpas vid prissättning

å liknande slag av förnödenheter

eller tjänster.

Ej heller---sådant vederlag.

8 §•

Myndighet som Konungen bestämmer

äger föreskriva skyldighet för

den, som yrkesmässigt köper eller

säljer viss förnödenhet eller yrkesmässigt

utför viss tjänst, att på anfordran

av den myndighet, som meddelat

föreskriften, eller annan myndighet,

som därvid bestämts.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

9

Nuvarande lydelse:

1) lämna de — — — åligger myndigheten;
2)

för kontroll---för myn
digheten.

Försummar någon---sådant

vite.

10 §.

Myndighet som---av förnö
denheten.

Vad i första stycket är stadgat skall

i tillämpliga delar gälla även i fråga

om utförande av tjänst som i 2 §

avses.

11 §■

Med dagsböter---år straffes

1) den som underlåtit att fullgöra

anmälningsskyldighet, som föreskrivits

jämlikt 2 §, eller som vid fullgörande

av anmälningsskyldigheten

lämnat medvetet oriktig uppgift eller

som, med vetskap om att prisstopp

föreskrivits beträffande viss förnödenhet

eller tjänst eller att visst pris

å förnödenhet godkänts jämlikt 2 a §

sista stycket, utan tillstånd försålt eller

saluhållit förnödenheten till förhöjt

pris eller i återförsäljningssyfte

för densamma betalat eller förklarat

sig villig att betala sådant pris eller

för utförande av tjänsten uppburit eller

krävt förhöjt pris eller som, med

vetskap om att föreskrift enligt 2 a §

sista stycket meddelats beträffande

viss förnödenhet, brutit mot föreskriften;
-

2) den som, med vetskap örn att

normalpris gäller å viss förnödenhet

eller d tjänst som i 2 § avses, utan

tillstånd försålt eller saluhållit förnö
-

Föreslagen lydelse:

1) lämna de ----åligger myn
digheten

;

2) för kontroll — — — för myndigheten.

Försummar någon — — — sådant

vite.

10 §.

Myndighet som —---av förnö
denheten.

Vad i första stycket är stadgat skall

1 tillämpliga delar gälla även i fråga

örn yrkesmässigt utförande av viss

tjänst.

11 §.

1 mom. Med dagsböter — — —

år straffes

1) den som underlåtit att fullgöra

anmälningsskyldighet, som föreskrivits

jämlikt 2 §, eller som vid fullgörande

av anmälningsskyldigheten

lämnat medvetet oriktig uppgift eller

som, med vetskap om att prisstopp

föreskrivits beträffande viss förnödenhet

eller tjänst eller att visst pris å

förnödenhet godkänts jämlikt 2 a §

2 mom. eller att prissänkning beträffande

viss förnödenhet eller tjänst föreskrivits

jämlikt 2 a § 3 morn., utan

tillstånd försålt eller saluhållit förnödenheten

till högre pris än det sålunda

fastställda eller i återförsäljningssyfte

för densamma betalat eller förklarat

sig villig att betala sådant pris

eller för utförande av tjänsten uppburit

eller krävt högre pris än det fastställda

eller som, med vetskap om att

föreskrift enligt 2 a § 2 mom. meddelats

beträffande viss förnödenhet,

brutit mot föreskriften;

2) den som, med vetskap om att

normalpris gäller å viss förnödenhet

eller tjänst, utan tillstånd försålt eller

saluhållit förnödenheten för högre

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Nuvarande lydelse:

denheten för högre pris eller i återförsäljningssyfte

för densamma betalat

eller förklarat sig villig att betala

högre pris eller för utförande av tjänsten

uppburit eller krävt högre belopp;

3) den som, efter avgivande av sådan

utfästelse beträffande förnödenhet

eller tjänst som i 4 § sägs, utan

tillstånd försålt eller saluhållit förnödenheten

för högre pris än det utfästa

eller för utförande av tjänsten uppburit

eller krävt sådant pris eller som,

med vetskap om utfästelsen, i återförsäljningssyfte

för förnödenheten betalat

eller förklarat sig villig att betala

högre pris ån det utfästa;

4) den som---eller villkoret;

5) den som med vetskap örn föreskrift,

som jämlikt 5 § meddelats angående

rätten att sälja viss förnödenhet

eller utföra tjänst, som i 2 § avses,

eller om villkor, som i anledning

av denna lag uppställts för rätten att

sälja förnödenheten eller utföra tjänsten,

försålt eller saluhållit eller i återförsäljningssyfte

köpt eller förklarat

sig villig att köpa förnödenheten eller

utfört eller erbjudit sig att utföra

tjänsten i strid mot föreskriften eller

villkoret;

6) den som brutit mot bestämmelserna

i 6 §;

7) den som brutit mot det i 7 §

stadgade förbudet;

8) den som---vilseleda myn
dighet.

Föreslagen lydelse:

pris eller i återförsäljningssyfte för

densamma betalat eller förklarat sig

villig att betala högre pris eller för

utförande av tjänsten uppburit eller

krävt högre belopp;

3) den som, efter avgivande av sådan

utfästelse beträffande förnödenhet

eller tjänst som i 4 § sägs, utan

tillstånd försålt eller saluhållit förnödenheten

eller utfört eller erbjudit

sig att utföra tjänsten till högre pris

ån det utfästa eller eljest i strid mot

utfästelsen eller som, med vetskap örn

utfästelsen, i återförsäljningssyfte

köpt eller förklarat sig villig att köpa

förnödenheten i strid mot utfästelsen;

4) den som----eller villkoret;

5) den som med vetskap om föreskrift,

som jämlikt 5 § meddelats angående

rätten att sälja viss förnödenhet

eller utföra viss tjänst, eller örn

villkor, som i anledning av denna

lag uppställts för rätten att sälja förnödenheten

eller utföra tjänsten, försålt

eller saluhållit eller i återförsäljningssyfte

köpt eller förklarat sig villig

att köpa förnödenheten eller utfört

eller erbjudit sig att utföra tjänsten

i strid mot föreskriften eller villkoret;

6) den som försålt eller saluhållit

eller i återförsäljningssyfte köpt eller

förklarat sig villig att köpa förnödenhet

eller utfört eller erbjudit sig att

utföra tjänst mot vederlag, som i 6 §

sägs;

7) den som försålt eller saluhållit

eller i återförsäljningssyfte köpt eller

förklarat sig villig att köpa förnödenhet

eller utfört eller erbjudit sig att

utföra tjänst under villkor, som jämlikt

7 § icke må uppställas;

8) den som---vilseleda myn
dighet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

11

Nuvarande lydelse:

Vid bedömande---betydande

storlek.

Lika med — — — yrkesmässig

förvärvsverksamhet.

Ej må köpare i andra fall än förut

angivits dömas för delaktighet i av

säljare begånget brott som i första

stycket under 1), 2), 3) eller 5) avses,

där ej köparen med sådan vetskap,

varom i nämnda logrum är sagt, uppsåtligen

förlett säljaren till brottet.

Vad sålunda är stadgat skall äga motsvarande

tillämpning beträffande den,

som erlagt eller förbundit sig att erlägga

betalning för tjänst som i första

stycket under 1, 2), 3) eller 5) avses,

så ock i fråga om säljares delaktighet

i sådant av köpare begånget

brott som i första stycket under 4) avses.

Fälles någon till straff enligt första

eller tredje stycket, skall domstolen

tillika förplikta honom att utgiva värdet

av taget eller avtalat vederlag eller

värdet av förnödenhet som undanhållits;

dock att, i den mån särskilda

förhållanden därtill föranleda, nedsättning

må ske av det värde som

skall utgivas.

16 §.

Böter och vitén, som ådömas enligt

denna lag, ävensom vad någon

förpliktas utgiva enligt 11 § sista stycket

tillfalla kronan.

Föreslagen lydelse:

Vid bedömande---betydande

storlek.

2 mom. Lika med ---yrkes
mässig

förvärvsverksamhet.

Ej må köpare i andra fall än förut

angivits dömas för delaktighet i av

säljare begånget brott som i 1 mom.

under 1), 2), 3), 5), 6) eller 7) avses,

där ej köparen uppsåtligen förlett säljaren

till brottet. Vad sålunda är stadgat

skall äga motsvarande tillämpning

beträffande den, som erlagt eller

förbundit sig att erlägga betalning för

tjänst som i 1 mom. under 1), 2), 3),

5), 6) eller 7) avses, så ock i fråga

om säljares delaktighet i sådant av

köpare begånget brott som i 1 mom.

under 4) avses.

3 mom. Fälles någon till straff enligt

1 mom. eller 2 mom. första stycket,

skall domstolen tillika förplikta

honom att utgiva värdet av taget eller

avtalat vederlag eller värdet av förnödenhet

som undanhållits; dock att,

i den mån särskilda förhållanden därtill

föranleda, nedsättning må ske av

det värde som skall utgivas.

16 §.

Böter och vitén, som ådömas enligt

denna lag, ävensom vad någon

förpliktas utgiva enligt 11 § 3 mom.

tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Stadgandet i 2 a § 1 mom. första stycket sista punkten skall icke äga tilllämpning

beträffande överlåtelse av rörelse, som skett före denna lags ikraftträdande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Nu gällande prisregleringslag, som utfärdades den 30 juni 1942 (nr 459),

trädde i kraft den 1 juli samma år och ägde ursprungligen giltighet till och

med den 30 juni 1943. Genom lagar den 26 februari 1943 (nr 70) och den

4 juni samma år (nr 308) vidtogos vissa ändringar i prisregleringslagen, varjämte

vid sistnämnda tillfälle giltighetstiden utsträcktes till och med den

30 juni 1944. Sedermera har genom lag den 31 mars 1944 (nr 149) förordnats,

att prisregleringslagen skall äga fortsatt giltighet till och med den 30

juni 1945.

Enligt den inledande bestämmelsen i 1 § prisregleringslagen erfordras, för

att lagens huvudbestämmelser skola träda i tillämpning, att särskilt förordnande

därom meddelats. Sådant förordnande må meddelas vid krig eller

krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig

föranledda förhållanden. Förordnande meddelas av Konungen med riksdagens

samtycke, dock att, när riksdagen ej är samlad, provisoriskt förordnande

må meddelas av Konungen. Genom kungörelse den 30 juni 1942 (nr 460)

meddelade Konungen med riksdagens samtycke förordnande, varom nyss är

sagt, att gälla från och med den 1 juli 1942 tills vidare. Förordnandet är alltjämt

gällande.

Beträffande det närmare innehållet i prisregleringslagen må följande här

nämnas. Enligt 2 § första stycket äger Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer meddela vissa föreskrifter i prisreglerande syfte med avseende

å den som yrkesmässigt säljer viss förnödenhet eller såsom företagare

åt annan yrkesmässigt utför viss tjänst. Sålunda må enligt första stycket 1)

stadgas skyldighet för vederbörande säljare eller företagare att ofördröjligen

anmäla det pris, som han tillämpat för förnödenheten eller tjänsten å dag

som i föreskriften angives. Enligt första stycket 2) må stadgas skyldighet för

vederbörande näringsidkare att varje gång höjning av priset vidtages ofördröjligen

anmäla prishöjningen. Enligt första stycket 3) må föreskrivas, att

vederbörande näringsidkare skall vara skyldig att minst en vecka innan höjning

av priset är avsedd att vidtagas anmäla den tillärnade prishöjningen och

skälen därtill. Vidare stadgas i 2 § andra stycket, att den som meddelat föreskrift

om anmälningsskyldighet äger bestämma till vilken myndighet anmälan

skall göras. I 2 § tredje stycket föreskrives, att lika med utförande av

tjänst skall enligt prisregleringslagen anses utövande av verksamhet, som

avser att åt resande eller andra mot betalning tillhandahålla möblerad bostad,

vare sig ensamt eller i förening med förplägnad (hotell- och pensionatrörelse)

.

I 2 a § — som infördes i prisregleringslagen genom lagen den 4 juni 1943

(nr 308) — meddelas vissa bestämmelser angående s. 1c. prisstopp. Sålunda

stadgas i första stycket, att Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer

äger föreskriva, att den som frivilligt säljer viss förnödenhet eller

som frivilligt utför tjänst, som i 2 § avses, icke må utan tillstånd överskrida

det pris å förnödenheten eller tjänsten, som han tillämpade å dag som i

föreskriften angives, eller, örn han då icke sålde förnödenhet eller utförde

tjänst varom fråga är, det pris som den angivna dagen var att anse som

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

13

gängse pris eller som han löre nämnda dag senast tillämpat. Enligt andra

stycket må föreskrift om prisstopp meddelas att gälla för viss tid, högst tre

månader. Då skäl därtill äro må prisstoppet förlängas, varje gång för högst

tre månader. Den som meddelat föreskrift om prisstopp äger bestämma på

vilken myndighet det skall ankomma att bevilja tillstånd till prishöjning. Vidare

stadgas i tredje stycket att, om prisstopp föreskrivits beträffande viss

förnödenhet, Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger föreskriva,

att förnödenhet, som är avsedd att användas såsom ersättning för eller

till utdrygning av den prisreglerade förnödenheten och som icke saluförts

inom landet före den dag prisstoppet föreskrevs, icke må försäljas eller utbjudas

till avyttring förrän priset å förnödenheten godkänts av myndighet

som Konungen bestämmer. Godkänt pris må icke överskridas utan tillstånd

av myndigheten.

Enligt 3 § första stycket äger Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer fastställa visst pris, som prövas skäligt, att gälla såsom normalpris

vid frivillig försäljning av viss förnödenhet eller vid frivilligt utförande

av tjänst som i 2 § avses. I andra stycket föreskrives, att normalpriset icke

må överskridas med mindre säljaren eller företagaren erhållit tillstånd därtill.

Den som fastställt normalpriset äger bestämma på vilken myndighet det

skall ankomma att bevilja sådant tillstånd.

I 4 § stadgas att om någon till offentlig myndighet gjort särskild utfästelse

beträffande högsta pris, till vilket viss förnödenhet må av honom försäljas

eller tjänst som i 2 § avses utföras, priset icke må överskridas med mindre

myndigheten givit tillstånd därtill.

Vidare meddelas i 5 § bestämmelser örn s. k. tvångskartellering och i 6 §

ett allmänt förbud mot prisocker. I 7 § meddelas bestämmelser om s. k. kombinationsavtal

och i 8 och 9 §§ föreskrifter om viss uppgiftsskyldighet. Enligt

10 § äger myndighet som Konungen bestämmer meddela vissa föreskrifter

rörande anslag med prisuppgifter m. m. I 11 § äro upptagna vissa ansvarsbestämmelser.

Närmare bestämmelser angående tillämpningen av prisregleringslagen ha

av Kungl. Majit meddelats genom kungörelse den 4 juni 1943 (nr 309). Denna

kungörelse, som ursprungligen gällde till och med den 30 juni 1944, har genom

kungörelse den 31 mars 1944 (nr 150) förlängts för tiden till och med

den 30 juni 1945.

Bestämmelser rörande allmänt prisstopp ha utfärdats dels av statens priskontrollnämnd

den 31 oktober 1942 dels ock av Kungl. Majit genom kungörelse

den 4 juni 1943 (nr 310). Sistnämnda kungörelse har sedermera upprepade

gånger erhållit förlängd giltighet, senast genom kungörelse den 24

november 1944 (nr 748).

I en den 22 augusti 1944 dagtecknad, till Kungl. Majit ställd skrivelse har

statens priskontrollnämnd, jämte det nämnden framlagt resultaten av sina

överväganden i fråga örn prispolitikens utformning under omställningproces
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

sen efter det europeiska krigets slut, hemställt om de ändringar i prisregleringslagen,

vilka framginge av ett vid skrivelsen fogat lagförslag.

över priskontrollnämndens skrivelse med därvid fogade handlingar ha, efter

remiss, yttranden avgivits av fullmäktige i riksbanken, kommissionen för

ekonomisk efterkrigsplanering, kommerskollegium (efter hörande av Stockholms

handelskammare, handelskammaren i Göteborg och Skånes handelskammare)

, socialstyrelsen, statens industrikommission, statens livsmedelskommission

och statens bränslekommission, Sveriges industriförbund (med överlämnande

av yttrande från textilrådet), Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund, kooperativa

förbundet, svenska arbetsgivareföreningen, svenska ^^arbetsgivareföreningen,

Sveriges lantbruksförbund, landsorganisationen i Sverige samt svenska

stadsförbundet.

Sedermera har priskontrollnämnden inkommit med en den 7 november

1944 dagtecknad, kompletterande skrivelse i ärendet.

Propositionen, för priskontrollnämndens framställning och yttrandena däröver redogöres

i propositionen under följande rubriker, nämligen »Utsikterna beträffande

prisutvecklingen, m. m.» (s. 13—19), »Förutsättningar och riktlinjer för

priskontrollen» (s. 19—33), »Priskontrollens medel» (s. 36—45) och »Speciell

motivering till ändringarna i prisregleringslagen» (s. 48—60). Utskottet får i

dessa avseenden hänvisa till propositionen.

Vid remiss till lagrådet av ett inom finansdepartementet på grundval av

den föreliggande utredningen utarbetat lagförslag i ämnet anförde föredragande

departementschefen, statsrådet Wigforss, under nedan angivna särskilda

avsnitt följande:

Utsikterna beträffande prisutvecklingen, m. m.

»Såsom priskontrollnämnden anfört har efter införandet av det allmänna

pris- och lönestoppet en betydande stabilitet varit rådande beträffande såväl

priser som löner. Den gynnsamma utvecklingen under prisstoppsperioden

får emellertid icke undanskymma de risker med avseende å pris- och löneutvecklingen,

som den närmaste framtiden kan medföra. Den fortsatta ekonomiska

utvecklingen är svårbedömbar och kan komma att leda till ökade svårigheter

för penningpolitiken. Den latenta inflationsrisken kan komma att

öka ej blott genom utifrån kommande impulser till prisstegringar utan även

till följd av den interna marknadsutvecklingen. Det är därför synnerligen

betydelsefullt, att den allmänna stabiliseringspolitiken kan fortsätta ända till

dess sådana ändrade förhållanden inträda, att möjligheter till en sänkning av

kostnader och priser föreligga.

En fortsatt statlig priskontroll lärer på grund av det anförda vara nödvändig

såväl under krigets slutskede som under övergångstiden efter kriget.

Jag förordar därför en förlängning av tiden för prisregleringslagens giltighet,

därvid lagen samtidigt torde böra ändras i vissa delar. Förlängningen

torde nu böra avse tiden till och med den 30 juni 1946.»

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

15

Förutsättningar och riktlinjer för priskontrollen.

»Det ligger i sakens natur att priskontrollen måste arbeta efter i viss

mån nya riktlinjer under den prisfallsperiod, som kan förväntas inträda

i samband med eller efter fredsslutet. Under den gångna tiden har priskontrollen

huvudsakligen avsett att förhindra icke nödvändiga prisstegringar.

Under en prisfallsperiod åter blir priskontrollens huvudsakliga uppgift

att tillse, att befintliga prissänkningsmöjligheter snabbt och effektivt

tillvaratagas; priskontrollens uppgift i det angivna läget blir med andra ord

att befordra en aktiv prissänkningspolitik. De priskonlrollerande myndigheterna

böra därvid, såsom ock priskontrollnämnden i sin skrivelse framhållit,

låta sig angeläget vara att undvika onödiga ingripanden och i stället,

så långt ett dylikt förfaringssätt överhuvud är ägnat att leda till åsyftade

resultat, söka uppnå prissänkningar genom ett på frivillighetens grund etablerat

samarbete med näringsorganisationerna. De olika föranstaltningar, som

vidtagits från vissa organisationers sida i syfte att befordra ett dylikt samarbete,

böra därför hälsas med tillfredsställelse. Emellertid torde man, trots

det nyss sagda, icke kunna förvänta att en aktiv prissänkningspolitik skall

kunna föras enbart med stöd av överenskommelser samt upplysnings- och

propagandaverksamhet. Därest man vill effektivt uttaga möjliga prissänkningar

och förhindra eftersläpning av varupriserna torde fortsatta regleringsåtgärder

bliva ofrånkomliga.

Priskontrollnämnden har uttalat, att en viss prissänkning borde kunna

genomföras på ett tidigt stadium genom uppmjukning av reglerna för den

kvotering av råvaror m. m., som försörjningskommissionerna måst genomföra.

Även enligt min uppfattning borde värdefulla resultat kunna vinnas

genom ett dylikt förfaringssätt, vilket är ägnat att aktivisera den konkurrens

företagen emellan som till stor del uteblivit under krigsförhållandena. Det

bör dock beaktas att, såsom industrikommissionen anfört, en uppmjukning

av tilldelningsreglerna jämväl kan medföra vissa nackdelar särskilt i den

mån fråga är om råvaror, på vilka stor knapphet råder, eller om tilldelning

till nyetablerade företag. Därest prispolitiska fördelar kunna ernås genom

ökad tilldelning till vissa, mera rationellt arbetande företag torde priskontrollnämnden

emellertid böra fästa vederbörande försörjningskommissions

uppmärksamhet på saken. Äro myndigheterna av olika uppfattning torde

ärendet, i den mån anledning därtill förefinnes, få i vanlig ordning bringas

under Kungl. Majrts prövning.

I förevarande sammanhang har priskontrollnämnden ansett sig böra understryka

betydelsen av att pris- och lönepolitiken harmoniera. Med hänsyn

till vad jag anfört rörande denna fråga i samband med den nyligen

genomförda förbättringen av löneställningen för vissa befattningshavare i

statens tjänst m. fl. (prop. 1944:296) -— till vilka uttalanden jämväl statsutskottet

anslutit sig i sitt utlåtande över nämnda proposition — saknar jag

emellertid anledning att här närmare behandla nyssnämnda spörsmål.

Priskontrollnämnden har jämväl berört frågan örn sambandet mellan den

allmänna prispolitiken och prissättningen på jordbrukets produkter. Emel
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 3ö.

lertid torde få förutsättas att, liksom hittills skett, sistnämnda fråga särskilt

för sig underställes riksdagens prövning. Jag torde därför icke hava anledning

att nu ingå på detta ämne.

Beträffande frågan om de principer, som under en prisfallsperiod böra

läggas till grund för prövningen av prisfrågorna, har priskontrollnämnden

anfört att bibehållandet av den — under prisstegringsperioden tillämpade —

s. k. återanskaffningsprisprincipen vore av stor betydelse. Även enligt min

mening bör denna princip, vars verkningar i huvudsak kunna sägas motsvara

dem som en fri konkurrens eljest skulle medföra, vinna tillämpning

under prisfallsperioden. I anledning av vad i några remissyttranden anförts

vill jag framhålla, att såsom återanskaffningspris i allmänhet icke bör

anses ett tillfälligt pris å ett mindre parti av den ifrågakomna råvaran. Vidare

vill jag nämna att vissa modifikationer vid principens tillämpning torde

bliva erforderliga med avseende å de fall där företagarna, på grund av

clearingavtal eller eljest, icke fått tillgodonjuta de fördelar som återanskaffningsprisprincipen

under den föregående prisstegringsperioden medfört.

Det torde böra ankomma på priskontrollnämnden att efter samråd med

vederbörande försörjningskommission från fall till fall pröva, i vad mån

anledning till avvikelse från återanskaffningsprisprincipen kan föreligga.

Priskontrollnämnden har vidare anfört, att under övergångstiden en begynnande

anpassning av priserna efter mera normala marknadsbetingelser

och varornas bruksvärde hos konsumenterna måste ske, vilken anpassning

delvis måste genomföras i strid med gällande kostnadsförhållanden. Det

borde enligt nämndens mening även kunna ifrågakomma, att priser fastställdes

under hänsynstagande jämväl till den sannolika marknadsmässiga

utvecklingen. Dessa nämndens uttalanden ha mött kritik från vissa näringsorganisationers

sida. I anledning härav vill jag framhålla, att varuknappheten

på vissa områden medfört prisförhållanden, som med hänsyn

till varornas normala bruksvärden icke kunna anses tillfredsställande, och att

en viss frihet vid myndigheternas prövning av prisfrågorna torde vara nödvändig

örn man snabbt vill vinna en bättre anpassning av priserna. Möjligheterna

att genomföra dylika prissänkningar äro emellertid beroende av hur

pass riklig varuförsörjningen är. Jag vill även understryka priskontrollnämndens

uttalande om nödvändigheten att iakttaga försiktighet vid behandlingen

av prisfrågor av nu ifrågavarande slag, då avgörandena i viss

utsträckning måste bliva beroende av subjektiva omdömen.

Slutligen har priskontrollnämnden anfört, att nämnden vid en aktiv prissänkningspolitik

borde kunna i större utsträckning än tidigare varit fallet

begagna kostnadsläget för de effektivaste företagen som grund för prissättningen.

Jämväl till detta uttalande kan jag ansluta mig. Jag vill emellertid

betona angelägenheten av att vid prissättningen beaktas de skiljaktigheter

i fråga örn kvalitet, service m. m., som kunna föreligga mellan olika företag

inom branschen i fråga. Självfallet bör, så länge varuknapphet råder, nödig

försiktighet iakttagas så att icke försörjningsintressena bliva lidande.»

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

17

Priskontrollens medel.

»Jag delar priskontrollnämndens uppfattning angående behovet av en utbyggnad

av den prisövervakande verksamheten under en prisfallsperiod. En

fortlöpande kännedom om förändringarna i import- och råvarupriserna torde

vara nödvändig för att myndigheterna skola kunna övervaka att föreliggande

möjligheter till sänkning av konsumentpriserna effektivt tillvaratagas.

En löpande kontakt med vissa företagare inom respektive branscher torde

härvid vara av stort värde. I övrigt torde priskontrollen, såsom nämnden

yttrat, i större utsträckning än hittills böra bygga på inom nämnden utförda

pris- och marknadsundersökningar.

För genomförande av de prissänkningar, som priskontrollnämnden finner

möjliga och lämpliga, torde i huvudsak böra anlitas samma medel som dem

med vilka priskontrollen hittills arbetat. Systemet med frivilliga prisöverenskommelser

med vissa representativa och effektivt arbetande företag inom

respektive branscher får anses vara det smidigaste av dessa medel och torde

därför böra utnyttjas i den mån önskad effekt därigenom kan vinnas. Som

priskontrollnämnden anmärkt torde det även kunna ifrågakomma att i en

dylik överenskommelse angiva de grunder efter vilka prissänkningar successivt

skola ske.

I vissa fall torde prisnivån kunna påverkas genom fastställandet av riktpriser.

I händelse av stor varuknapphet torde denna metod dock knappast

giva resultat. Ej heller torde man böra överskatta möjligheterna att genom

riktpriser åter flytta ut initiativet till företagarna, eftersom dessa icke utan

särskilt åläggande äro skyldiga att göra anmälan örn att de icke ämna följa

riktprisema. Det bör framhållas, att straffpåföljd för överskridande av riktpris

icke kan inträda under annan förutsättning än att transaktionen är att

bedöma såsom prisocker; härför erfordras emellertid att priset i märklig

mån överstiger det i allmänhet tillämpade.

Metoden med normalpriser torde även under prissänkningsperioden kunna

förväntas få ett betydande användningsområde. Priskontrollnämnden har beträffande

denna metod uttalat, att en förenkling skulle åstadkommas om

nämnden kunde erhålla mera generella bemyndiganden än hittills varit fallet.

Detta förslag har i flera yttranden mött kritik, därvid hävdats att den nuvarande

ordningen erbjöde näringslivet bättre garantier för en riktig prissättning.

För egen del vill jag uttala alt, även örn vissa utvidgningar av bemyndigandena

kunna tänkas ifrågakomma, jag likväl icke är beredd förorda

ett direkt frångående av de hittills tillämpade grunderna. De ifrågavarande

ärendena kunna vara av utomordentlig betydelse för stora delar av

näringslivet; och vid sådant förhållande är det utan tvivel av värde att frågorna

underkastas den ytterligare prövning, som följer av att bemyndigandena

lämnas från fall till fall.

Priskontrollnämnden har beträffande normalprissättningen vidare uttalat,

att det kunde ifrågasättas huruvida icke bemyndigandena härutinnan, i den

mån de tillagts försörjningskommissionerna, borde överflyttas till nämnden.

Härtill vill jag i detta sammanhang anmärka, att med hänsyn lill intresset av

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 9 sami. 2 aud. Nr 34—35.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

att prisbedömningen sker efter enhetliga grunder det självfallet är önskvärt

med en koncentration av de prispolitiska avgörandena. Å andra sidan kan

i särskilda fall sambandet mellan pris- och försörjningsfrågoma vara så intimt,

att försörjningssynpunktema böra föranleda att jämväl prisfrågan underlägges

vederbörande försörjningskommission. Det torde alltjämt få ankomma

på Kungl. Majit att med utgångspunkt från dessa principer från fall

till fall pröva, huruvida tillräcklig anledning finnes att med frångående

av huvudregeln uppdraga jämväl prissättningen åt vederbörande försörjningskommission.

Härvid förutsättes, att prisfrågorna göras till föremål för samråd

mellan försörjningskommissionen och priskontrollnämnden.

Normalprisreglering genom fastställande av normalkalkyler torde, såsom

priskontrollnämnden uttalat, kunna vinna ökad användning under prissänkningsperioden.

Livsmedelskommissionen har beträffande de fall, då normalkalkylen

anknyter till återanskaffningspriset, funnit det önskvärt att det pris,

som skall läggas till grund för kalkylen, fortlöpande angives av priskontrollnämnden.

Ett dylikt förfaringssätt torde även enligt min mening vara önskvärt

särskilt i sådana fall, då inköpspriset är mycket växlande. Är åter inköpspriset

mera enhetligt torde försäljningspriset böra automatiskt följa återanskaffningspriset,

eftersom under en prissänkningsperiod fördelarna med

normalkalkylmetoden därigenom bättre komma till sin rätt. På sätt priskontrollnämnden

uttalat, bör emellertid dispens från skyldigheten att sänka försäljningspriset

kunna medgivas, därest viss importör lyckats få in ett varuparti

särskilt billigt.

I de fall då normalkalkyler fastställas för företagare torde, i den mån så

befinnes erforderligt och lämpligt, kalkylen kunna anknytas till råvara- och

bränslekostnadema m. m. utan samtidigt hänsynstagande till mindre förändringar

i lönekostnaderna.

Beträffande prisreglering genom tvångskartellering enligt 5 § prisregleringslagen

har priskontrollnämnden uttalat, att denna regleringsform borde komma

till användning endast i rena undantagsfall eftersom det icke kunde anses

lämpligt att skapa nya kartellavtal under en period, då konkurrensen i

stället borde på allt sätt främjas. I anslutning till vad i vissa remissyttranden

anförts vill jag framhålla att, även om denna regleringsform i allmänhet icke

torde vara tjänlig som instrument för en aktiv prissänkningspolitik, den likväl

på något område — och under förutsättning att prisvillkoren utformas

på ändamålsenligt sätt — torde kunna komma till användning. I allt fall

synas icke tillräckliga skäl föreligga att redan nu upphäva lagbestämmelserna

i fråga.

Priskontrollnämnden har vidare föreslagit en ny form för prisreglering innebärande

att föreskrift skulle kunna meddelas om allmän sänkning med viss

procent av prisstoppriset inom viss bransch. Den sålunda föreslagna regleringsformen

synes väl lämpad som medel för genomförande av en aktiv

prissänkningspolitik, varför jag anser mig böra tillstyrka densamma. Jag förutsätter

därvid, att dylik föreskrift icke meddelas i andra fall än då efter

verkställd undersökning befinnes. att förutsättningar för prissänkning före
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

19

ligga. Med hänsyn till att stoppriset för vissa företagare inom branschen kan

ligga icke obetydligt under eljest gällande pris torde vidare få förutsättas,

att sådana företagare meddelas dispens i erforderlig omfattning från skyldigheten

att sänka priset.

Befogenheten att meddela föreskrift örn sänkning av prisstoppris torde böra

tillkomma Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Majit bestämmer

(priskontrollnämnden). Dylikt bemyndigande torde böra lämnas efter enahanda

grunder, som tillämpas vid meddelande av bemyndigande att fastställa

normalpriser.»

Beträffande den speciella motiveringen till ändringarna i prisregleringslagen

hänvisas till propositionen (s. 48—61).

Lagrådet hemställde i utlåtande den 17 januari 1945 om vissa jämkningar

av den föreslagna lagtexten. Vid den slutliga utformningen av lagförslaget har

denna hemställan i huvudsak följts.

Sedan propositionen avlåtits, har fråga uppkommit om viss ändring av be- Fråga om viss

stämmelsen i den föreslagna 1 a §, att lika med utförande av tjänst skall anfr™9§ av

anses utövande av hotell- och pensionatrörelse. I skrivelse till

utskottet den 7 mars 1945 har priskontrollnämnden beträffande denna fråga

anfört följande:

»Föreskriften i fråga upptogs i prisregleringslagen genom beslut vid 1943

års lagtima riksdag (SFS nr 308/1943) efter en hos Kungl. Majit av priskontrollnämnden

gjord framställning. I framställningen anfördes (Kungl. Majits

proposition nr 240, s. 11), att det ur nämndens synpunkt vore av vikt, att i

den mån stadgan den 8 juni 1917 angående hotell- och pensionatrörelse vöre

tillämplig å möblerade lägenheter, desamma kunde bli föremål för priskontroll

enligt prisregleringslagen. Härvid spelade särskilt det förhållandet stor

roll, att priserna på mat och rum (på hotell, resandehem och pensionat) ganska

ofta vore kombinerade.

Föredragande departementschefen framhöll (nyssnämnda proposition s.

20), att i hotell- och pensionatrörelse ganska ofta tillämpades enhetspris för

rum och mat och att det vid sådant förhållande hade ansetts naturligt, att

priskontrollen i fråga om bostadsupplåtelse skedde i samma ordning som

beträffande tillhandahållandet av maten. Därtill kom, att bostadsupplåtelsen

regelmässigt vore kombinerad med utförandet av vissa tjänster åt hyresgästen,

vilka i priskontrollhänseende folie under prisregleringslagen. Departementschefen

anförde vidare, att han — vidkommande frågan i vilken omfattning

bostadsupplåtelse i hotell- eller pensionatrörelse borde hänföras under

prisregleringslagen — icke ansett någon skillnad i förevarande hänseende

böra göras mellan de fall, då för rörelsens bedrivande fordrades myndighets

tillstånd, och de fall då allenast anmälan om rörelsen skulle göras.

Utskottet å sin sida framhöll, alt tvekan i visst hänseende kunde råda örn

tolkningen av det föreslagna stadgandet (utlåtande nr 36, s. 16). Tveksamheten

hänförde sig till gränsdragningen mellan uthyrning av rum i en vanlig

privatbostad, beträffande vilken ej vidtagits speciella anordningar för hotell-

eller pensionatrörelse, och sådan rumsuthyrning, som enligt den allmänna

uppfattningen vore att anse såsom hotell- och pensionatrörelse. Endast

den sistnämnda upplåtelseformen borde falla under prisregleringslagen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Det bör här vidare anmärkas, att införandet i prisregleringslagen av nu

ifrågavarande stadgande vid 1943 års riksdag föranledde en ändring av 26 §

lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m. m. av innebörd, att denna lag

ej skulle äga tillämpning på bostadsupplåtelse i hotell- eller pensionatrörelse,

i den mån prisregleringslagen erhållit tillämpning därpå.

Läget är således för närvarande det, att uthyrning av rum i båda de av

departementschefen angivna rörelseformerna — nedan kallade tillstånds- respektive

anmälningstypen — faller under prisregleringslagen. I samband med

en inom priskontrollnämnden — efter tillkomsten av propositionen nr 17 —

verkställd utredning om en intensifierad kontroll av rumsuthyrning i hotell

och pensionat har emellertid fråga väckts, om prisregleringslagens tillämpningsområde

icke borde begränsas till tillståndstypen. Som skäl härför kan

anföras följande.

Först och främst är gränsen mellan anmälningstypen och den av utskottet

omnämnda uthyrningen av rum i vanliga privatbostäder ytterst svävande.

Det lärer vara nästan ogörligt att utstaka en gräns mellan dessa båda kategorier.

En konsekvens härav har blivit, att hyresnämnderna i Stockholm —

enligt vad som upplysts priskontrollnämnden från desammas centralkansli

— i praktiken utövat kontrollen jämväl av s. k. resanderum, vilka dock rätteligen

tillhöra anmälningstypen. Härvidlag har för hyresnämnderna säkerligen

det förhållandet spelat stor roll, att hyresgästerna på så sätt kommit

i åtnjutande av det uppsägningsskvdd, som väl hyresregleringslagen men

ej prisregleringslagen erbjuder.

Vidare lärer det i priskontrollnämndens ovan omförmälda framställning

angivna ledmotivet för hotell- och pensionatrörelses hänförande under prisregleringslagen,

nämligen sammankopplingen av mat och rum, icke alls eller

allenast i obetydlig utsträckning vara tillämpligt å anmälningstypen. Nämnda

motiv torde däremot gälla i fråga örn det övervägande flertalet rum av

den s. k. tillståndstypen.

Det kan dessutom framhållas, att den på hyresregleringslagen uppbyggda

kontrollen av hyresmarknaden med hyresnämnder på alla orter av någon

betydenhet har större möjligheter än priskontrollnämnden att övervaka prissättningen

av rum enligt anmälningstypen.

Nämnden får härmed bringa det ovan anförda till utskottets kännedom

och därvid som sin mening framhålla, att den föreslagna 1 a §:n i prisregleringslagen

bör — vad angår hotell- och pensionatrörelses likställighet med

tjänst — erhålla sådan lydelse, att stadgandet endast avser utövande av sådan

hotell- och pensionatrörelse, för vilkens bedrivande fordras myndighets

tillstånd.»

Enligt uppgift, som införskaffats under hand, har hyresrådet förklarat sig

ej hava någonting att erinra mot bifall till priskontrollnämndens framställning.

Utskottet. Giltighetstiden för den nu gällande prisregleringslagen utgår den 30 juni

1945. Genom förevarande proposition har framlagts förslag örn förlängning

av giltighetstiden till och med den 30 juni 1946, i samband varmed föreslagits

vissa ändringar i lagen. Utskottet delar departementschefens uppfattning

om nödvändigheten av en fortsatt statlig priskontroll under krigets slutskede

och övergångstiden efter kriget och tillstyrker därför den föreslagna förlängningen.

Beträffande förutsättningarna och riktlinjerna för priskonti-ollen samt

medlen för utövande av densamma ansluter sig utskottet till departementschefens

uttalanden.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

21

Ändringsförslagen ha delvis aktualiserats av redan inträffade förhållanden

och äro i övrigt föranledda av de särskilda krav som ansetts böra ställas på

det priskontrollerande organet under krigets slutskede och tiden närmast därefter.

Beträffande prisregleringslagens tillämpningsområde medför förslaget vissa

utvidgande ändringar. Lagen är för närvarande tillämplig å försäljning av förnödenheter

och utförande av tjänster. I sistnämnda avseendet är dock tilllämpningsområdet

genomgående begränsat till att avse tjänster, som utföras

yrkesmässigt. Beträffande förnödenheter uppställes detta villkor endast i

fråga örn ett fåtal regleringsformer. Enligt förslaget skall denna skillnad

upphöra och tjänster kunna prisregleras i samma omfattning som förnödenheter.

Vidare föreslås, att upplåtelse av rätt att nyttja förnödenhet samt upplåtelse

av s ko gsa werk nili gsr ä 11 och andra s. k. begränsade nyttjanderätter till

fast egendom skola bliva föremål för prisreglering enligt lagen. Slutligen har

i förslaget upptagits en uttrycklig föreskrift, enligt vilken lagen skall vara

tillämplig å överlåtelse eller upplåtelse av immateriell förmögenhetsrättighet.

De nu nämnda bestämmelserna samt det gällande stadgandet beträffande

lagens tillämplighet å hotell- och pensionatrörelse hava sammanförts i en

ny 1 a §.

Utskottet bär intet att erinra mot de sålunda föreslagna ändringarna beträffande

lagens tillämpningsområde. I fråga om de immateriella förmögenhetsrättighetema

kan, såsom departementschefen yttrat, genomförandet av

en priskontroll erbjuda avsevärda svårigheter. Till nämnda rättigheter hänföras

bl. a. rätt till litterärt, musikaliskt eller kinematografiskt verk, rätt till

verk av bildande konst eller till fotografi, patenträtt, rätt till mönster eller

modell inom metallindustrien samt rätt till firmanamn eller varumärke. Det

ligger i sakens natur att beträffande dylika rättigheter ingripanden enligt prisregleringslagen

äro praktiskt genomförbara endast i begränsad omfattning.

I propositionen har förutsatts, att det skulle ankomma på Kungl. Maj:t och

priskontrollnämnden att i förekommande fall pröva, vilka av lagens bestämmelser

som borde och kunde tillämpas i fråga örn immateriella förmögenhetsrättigheter

av olika slag. Utskottet vill i anslutning härtill såsom angeläget

framhålla, att bestämmelsen tillämpas med största urskilning.

Det gällande stadgandet beträffande lagens tillämplighet å hotell- och pensionatrörelse

har i förslaget lämnats oförändrat. Enligt detsamma torde under

lagen falla all rörelse som avses i stadgan den 8 juni 1917 angående hotell-

och pensionatrörelse. För drivande av sådan rörelse fordras enligt stadgan

myndighets tillstånd, därest för rörelsen skall användas byggnad eller

lägenhet, som innehåller flera än fyra gästrum eller är avsedd för mottagande

samtidigt av flera gäster än åtta. Rörelse av mindre omfattning får

drivas utan sådant tillstånd men skall anmälas hos polismyndighet. Såsom

framgår av den ovan lämnade redogörelsen har, sedan propositionen avlåtits,

fråga uppkommit om viss ändring av Kungl. Maj:ts förslag i förevarande avseende.

Priskontrollnämnden har i skrivelse till utskottet såsom sin mening

uttalat, att prisregler i ngsl agen borde göras tillämplig endast å sådan hotell
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

och pensionatrörelse, för vilkens bedrivande fordras myndighets tillstånd.

Detta skulle medföra, att annan hotell- och pensionatrörelse skulle falla under

hyresregleringslagen. Enligt uppgift, som införskaffats under hand, har

hyresrådet ej någonting att erinra mot den sålunda förordade ändringen. På

skäl som anförts av priskontrollnämnden i berörda skrivelse finner jämväl

utskottet lämpligt, att prisregleringslagens tillämpningsområde såvitt nu är

i fråga begränsas i enlighet med priskontrollnämndens förslag. Utskottet tillstyrker

därför, att en härav betingad ändring vidtages i 1 a § andra stycket.

I detta torde därjämte böra vidtagas en mindre ändring av formell natur.

Den ur allmän synpunkt viktigaste nyheten i Kungl. Maj:ts förslag torde

vara den som innefattas i 2 a § 3 mom. Det saknas för närvarande ett effektivt

medel att vid fallande marknad — då den fria konkurrensen ej sätter

in tillräckligt hårt — sänka gällande stoppriser. För undanröjande av denna

brist har föreslagits införande av en bestämmelse, med stöd av vilken sådan

sänkning skall kunna föreskrivas.

Beträffande utformningen av prisstoppet i övrigt har bl. a. föreslagits ett

tillägg till 2 a § första stycket. Enligt lagens gällande lydelse är, om en näringsidkare

överlåter sin rörelse till en nyetablerad företagare, denne i prisstopphänseende

berättigad att tillämpa det gängse priset på den artikel han

tillhandahåller, även om detta pris är högre än det överlåtaren fick tilllämpa.

Enligt tillägget skall den nye innehavaren vara bunden av överlåtarens stopppris.

I fråga om prisstoppsbestämmelsema märkes vidare ett förslag om utvidgning

av rätten att fastställa priser å nya förnödenheter (2 a § 2 mom.)

I 4 § har föreslagits den ändringen, att en säljare eller företagare, som i

prisreglerande syfte avgivit viss utfästelse till offentlig myndighet, skall vara

enligt lagen bunden även såvitt utfästelsen avser annat än pris.

De ovan berörda, i propositionen föreslagna ändringarna hava påkallat

ändringar jämväl i straffbestämmelserna i 11 §. Härutöver har detta lagrum

i vissa avseenden ändrats för åstadkommande av enhetlighet i brottsbeskrivningama.

Vid granskning av vad sålunda och i övrigt föreslagits beträffande avfattningen

av lagen från och med 2 § har utskottet icke funnit anledning till

erinran.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, med förklaring att riksdagen funnit viss ändring

böra vidtagas i det genom propositionen framlagda lagförslaget,

måtte för sin del antaga nämnda förslag med den

ändringen att 1 a § erhåller följande lydelse:

la §.

Med tjänst avses i denna lag sådan tjänst som någon, yrkesmässigt

eller eljest, såsom företagare utför åt annan.

Lika med utförande av tjänst skall anses dels utövande av

sådan hotell- eller pensionatrörelse, för vilken fordras myn
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

23

dighets tillstånd, dels ock upplåtelse av rätt att nyttja förnödenhet.

Lika med försäljning av förnödenhet skall anses överlåtelse

eller upplåtelse av förmögenhetsrättighet av immateriell

art, så ock upplåtelse av rättighet att å fastighet avverka

skog eller att där taga torv, ler, grus, sten eller annat, som

icke är att hänföra till fastighetens vanliga avkastning.

Stockholm den 19 april 1945.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Wistrand, Forslund, Olof Carlsson,

Björkman, Hallagård och Englund;

från andra kammaren: fröken Andersson, herrar Cruse, Larsson i Östersund, Johnsson

i Stockholm, Carlsson i Bakeröd, Andersson i Eskilstuna, Lundberg i Uppsala och

Andersson i Alfredshem.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:168 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser angående gäldande av ersättning enligt allmänna s. 11 i texten