Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring i lagen om nyttjanderätt till fast egendom. Andra lagutskottet har till behandling förehaft en inom första kammaren väckt motion, nr 43, av herrar Hansson och Elowssonf Nils.

1945-05-03 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1945:39, Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring i lagen om nyttjanderätt till fast egendom. Andra lagutskottet har till behandling förehaft en inom första kammaren väckt motion, nr 43, av herrar Hansson och Elowssonf Nils.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

1

Nr 39.

Ankom till riksdagens kansli den 4 maj 1945 kl. 10 fm.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring

i lagen om nyttjanderätt till fast egendom.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft en inom första kammaren

väckt motion, nr 43, av herrar Hansson och Elowssonf Nils.

I motionen har anförts följande:

Vid försöken att rationalisera byggnadsverksamheten har det varit en

allmän strävan att få den tid under året, då byggnadsarbete kan utföras,

utsträckt så långt som möjligt. Härigenom har man bland annat velat få

en jämnare sysselsättning för byggnadsfackens arbetare och beröva dessa

yrken deras säsongkaraktär. Särskilt har detta låtit sig göra i södra Sverige,

där vintrarna i allmänhet inte äro lika långa och hårda som längre norrut.

I Skåne kan man sålunda många vintrar bygga hela vintern, och den enda

olägenhet man därvid har, det är att det är så svårt att få byggena torra

för inflyttning till den 1 april.

Med anledning härav har från byggmästarhåll uttalats önskemål om att

fardagen den 1 april skulle flyttas till den 2 maj eller, örn den dagen är

helgdag, till den därpå följande vardagen. Härigenom skulle vinnas, att

april månad, som är den i torkningsavseende värdefullaste vårmånaden i

södra Sverige, kunde utnyttjas på ett långt förmånligare sätt än mars månad,

och vinsten härav betraktas av sakkunskapen som mycket betydelsefull.

Under hänvisning till vad sålunda anförts ha motionärerna yrkat, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa örn utredning rörande ändring

av hyreslagen i det i motionen angivna syftet.

Över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttrande från socialstyrelsen, varjämte Sveriges fastighetsägareförbund,

Hyresgästernas riksförbund och Svenska byggnadsindustriförbundet

på begäran av utskottet avgivit yttranden över motionen. De inkomna

yttrandena finnas såsom bilagor fogade till detta utlåtande.

I 3 kap. 4 § lagen den li juni 1907 örn nyttjanderätt till fast egendom

stadgas, att fardagar för tillträde och avträde av förhyrd lägenhet äro den

1 april och den 1 oktober. Infaller fardag å söndag eller annan allmän helgdag,

skall tillträde eller avträde ske nästa söckendag.

Bestämmelsen om fardagar är icke av tvingande natur. Intet hinder föreligger

sålunda att överenskomma örn annan tid för ett hyresavtals utlöpande

än någondera av de båda fardagarna. Här må dock erinras om innehållet i

3 kap. 47 § nyttjanderättslagen. I detta lagrum stadgas, att Konungen äger

förordna, att inom ort, där flyttningar till och från lägenheter, som uthyras

allenast till bostad, årligen förekomma till betydande antal och huvudsak
I!

i hanö lill riksdagens protokoll 19''i5. .9 sami. 2 avd. Nr 3!).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

ligen äga rum den 1 oktober, hyresavtal om sådana lägenheter må, utan

hinder av vad avtalet innehåller örn tidpunkten för avtalets upphörande,

uppsägas till den 1 april, såframt ej därigenom den avtalade hyrestiden förkortas

med mer än sex månader eller den sammanlagda tid, hyresgästen

sistnämnda dag innehaft lägenheten, kommer att understiga ett år.

Självständig betydelse beträffande tiden för flyttningarnas företagande ha

fardagarna endast i ett fåtal speciella fall. Härutinnan får utskottet hänvisa

till bestämmelserna i 3 kap. 5 §, 8 §, 26 § andra stycket och 37 § nyttjanderättslagen.

I det av 1934 års bgggnadsindustrisakkunniga den 19 januari 1938 avgivna

betänkandet angående byggnadsindustrien i Sverige, del I (SOU 1938:

10) har fardagsfrågan blivit föremål för utförlig behandling (se särskilt s.

287—327). Frågan behandlades av de sakkunniga ur synpunkten att motarbeta

byggnadsverksamhetens karaktär av säsongarbete. Ett hinder mot en

mera kontinuerlig drift inom byggnadsindustrien i städerna vore, anförde

de sakkunniga, flyttningarnas koncentrering till den 1 oktober. Kunde detta

hinder undanröjas genom flyttningarnas spridning över flera terminer, skulle

det viktigaste steget vara taget fram mot en jämnare fördelning av byggnadsverksamheten

över årets olika delar. De sakkunniga anförde vidare, att därest

en omläggning av fardagssystemet icke kunde komma till stånd på frivillighetens

väg, i huvudsak endast två vägar stöde öppna, nämligen att föreskriva,

att avtalet, oavsett vad däri stipulerades, kunde bringas att upphöra

på vissa i lag angivna fardagar, eller att begränsa kontraktsperiodernas längd,

så att dessa understege helt år, eller ock att kombinera dessa bägge slag av

föreskrifter.

Sedan de sakkunniga redogjort för de skäl som talade för och emot en

jämnare fördelning av flyttningarna under året yttrade de sakkunniga:

De skäl, som i det föregående anförts till förmån för flyttningarnas koncentrering

till en enda tid på året (besparing i låne- och administrationskostnader

för fastigheterna, större urval av lägenheter m. m.), kunna emellertid

icke i huvudsak ha varit avgörande för att oktoberfardagen kommit

till så stor och alltmer ökad användning i vårt land. Bland de utslagsgivande

faktorerna synes bl. a. ha varit en på gammal tradition grundad vana,

en åtminstone tidigare rådande misstro mot uttorlcningen av fastigheter, som

färdigställts under vinterhalvåret, skolårets förläggning under året m. m.

Med de byggnadstekniska förhållanden, som framdrivit oktoberfardagen, ha

de sakkunniga sysslat i annat sammanhang och hänvisas till ifrågavarande

del av betänkandet.

Att det i vårt land gällande fardagssystemet till viss del grundar sig mera

på tradition och sedvänja än på sådana konstanta faktorer som

skolårets förläggning, klimatiska och andra naturförhållanden m. m., synes

framgå därav, att i länder med likartade natur- och andra förhållanden som

i Sverige flyttningsterminema fördelats betydligt jämnare över året.

De sakkunniga framhöllo i fortsättningen, att några utsikter icke syntes

förefinnas att en spridning av fardagarna på frivillighetens väg skulle kunna

åstadkommas. För en effektiv lösning av denna fråga måste därför förut
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

3

sättas, att parterna inom vissa gränser medgåves laglig rätt att bringa hyreskontraktet

till upphörande, oavsett vad kontraktet bestämde därom.

De sakkunniga uppehöllo sig härefter vid en av Stockholms stads fastighetskontor

i oktober 1934 till Stockholms stadsfullmäktige ingiven utredning

beträffande bostadsförhållandena i Stockholm. Fastighetskontoret hade

föreslagit »generell rätt för part i hyresavtal att påkalla avtalets upphörande

efter viss uppsägningstid, lämpligen tre månader». De sakkunniga anförde i

anslutning härtill:

I realiteten skulle en sådan rätt betyda, att alla under denna lagbestämmelse

fallande hyresavtal bomme att löpa på obestämd tid oavsett den i kontrakten

avtalade giltighetstiden. Kontrakten skulle i enlighet med förslaget

kunna uppsägas till vilket månadsskifte som helst och principen om lagstadgade

fardagar skulle så gott som uppgivas. Exempelvis skulle det, vid landsvistelse

under sommaren, bliva möjligt att uppsäga löpande hyreskontrakt

till sommarens början och sluta nytt kontrakt till hösten, en möjlighet, som

dock förefinnes endast för ett relativt fåtal.

Mot en dylik anordning synes kunna anmärkas, att den saknar hävd i

vårt land och kunde medföra skadliga verkningar med avseende å fastigheternas

ekonomi. Gällande lag föreskriver visserligen för hyresavtal, där

bestämmelse om viss uppsägningstid saknas, rätt till uppsägning oberoende

av de två fardagarna, såvida hyran beräknas för kortare tid än kvartal. I

verkligheten torde emellertid hyresavtal tillhörande denna kategori förekomma

mycket sparsamt. Någon rätt att, oberoende av avtalets bestämmelser,

uppsäga hyresavtal till vilken tid som helst på året synes därför

icke existera i någon nämnvärd omfattning. Helt visst skulle uppsägningsrättens

anknytning till ett så stort antal fardagar, som föreslagits, te sig

främmande för allmänna rättsuppfattningen och vara ägnat att införa ett

osäkerhetstillstånd på området, vilket närmast skulle gå ut över fastighetsägarna

och kreditgivarna och i sista hand över hyresgästerna.

En anknytning av hyresterminerna till ett mindre antal fardagar synes

också allmänt förutsättas i de svar, som ingått på en av de sakkunniga

gjord enquéte i frågan om hyresterminer och uppsägningstider.

Frågan blir då, till huru många och vilka fardagar uppsägningsrätten skall

anknytas. Så gott som alla de svar, vilka ingått å sakkunnigas enquéte i

ämnet, gå ut på två effektiva fardagar, den 1 oktober och 1 april, medan

införandet av ett större antal fardagar avstyrkes.

De sakkunniga framhöllo såsom sin åsikt, att en utjämning av arbetstillgången

inom byggnadsfacket och angränsande verksamhetsområden kan

vinnas genom en jämnare fördelning av hyresterminerna på de nuvarande

två fardagarna.

Av nu anförda skäl föreslogo de sakkunniga sådan ändring i hyreslagstiftningen,

att såväl hyresvärdar som hyresgäster i regel skulle äga att verkställa

uppsägning av hyresavtal angående bostadslägenheter till upphörande

den 1 oktober eller den 1 april utan avseende å vad avtalet innehölle om

hyrestiden.

I hyreslagstiftningskommitténs den 31 juli 1938 avgivna betänkande med

förslag till reformerad hyreslagstiftning (SOU 1938: 22) behandlades även

fardagsfrågan. Kommittén förklarade sig icke ha funnit, att skäl förelåge

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra layuiskottets utlåtande nr 39.

Utskottet.

till vare sig utökning av antalet lagstadgade fardagar eller ändrad förläggning

av fardagarna. Något mer allmänt önskemål örn ökning av antalet

fardagar utöver två hade icke försports och värdet av att i lag fastställa

fardagar, som icke vunnit allmän hävd, torde vara ringa. Det borde ock

uppmärksammas, att något hinder att överenskomma annan tid för ett hyresavtals

utlöpande än någondera av de båda fardagarna icke förefunnes.

Hyreslagstiftningskommittén ansåge sig icke kunna ansluta sig till det av

byggnadsindustrisakkunniga framlagda förslag, för vilket ovan redogjorts.

Genomförandet av detta förslag skulle vara förenat med bestämda olägenheter

ur synpunkter, som kommittén särskilt hade att beakta. För sin del

holle kommittén för troligt, att lösningen av frågan om en jämnare fördelning

av flyttningarna på de båda fardagarna icke borde sökas på lagstiftningens

väg utan genom att i ökad utsträckning hyreshus färdigställdes för

inflyttning den 1 april.

I den proposition, nr 166, varigenom förslag till ändringar i hyreslagstiftningen

framlades för 1939 års lagtima riksdag, behandlades även byggnadsindustrisakkunnigas

förslag i fardagsfrågan. De sakkunnigas förslag

upptogs i 3 kap. 47 § nyttjanderättslagen. Nämnda stadgande var dock avsevärt

modifierat i förhållande till de sakkunnigas förslag. Den vidgade uppsägningsrätten

skulle vara beroende på beslut av Kungl. Majit, som tillerkändes

befogenhet att bestämma å vilka orter uppsägningsrätten vöre påkallad

och lämpligen kunde genomföras.

Andra lagutskottet, som behandlade propositionen och i ärendet avgav

utlåtande nr 38, gjorde ingen erinran mot Kungl. Majits förslag i denna del.

Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen.

Såsom motionärerna framhållit har det länge framstått såsom ett önskemål

att en jämnare fördelning av byggnadsverksamheten över hela året kommer

till stånd. De strävanden, som gjorts i denna riktning, skulle givetvis befordras,

därest den nuvarande starka koncentrationen av flyttningarna till och

från bostadslägenheter till den 1 oktober kunde minska. I skilda sammanhang

har diskuterats, vilka åtgärder som kunna vidtagas för att den andra

i lag stadgade fårängen, den 1 april, må komma till ökad användning. I motionen

har nu ifrågasatts, örn icke en mera allmän flyttning under förra delen

av året skulle kunna åstadkommas genom sådan lagändring, att fårängen

den 1 april utbyttes mot den 2 maj. Genom att inflyttning i nybyggda

hus ägde rum först den 2 maj, skulle, förmena motionärerna, en mera fullständig

uttorkning av husen ske, innan desamma foges i bruk.

Vid bedömandet, huruvida fog finnes för den föreslagna lagändringen, bör

till en början uppmärksammas, att stadgandet i hyreslagen om tidpunkten

för fardagarna är av dispositiv natur. Intet hindrar sålunda parterna i hyresavtalet

att överenskomma, att avtalet skall upphöra att gälla å annan tid

än den 1 april eller den 1 oktober. Endast i vissa särskilda fall lia de lagstadgade

fardagarna självständig betydelse beträffande tiden för flyttning
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39. 0

arnäs företagande. Att flyttning äger rum mestadels den 1 oktober och stundom

även den 1 april har sålunda icke sin grund i att dessa dagar i lagen angivas

såsom fardagar. Härav följer, att motionens syfte icke står att vinna

endast genom en föreskrift, att den 2 maj skall vara fardag i stället för den

1 april.

En mera allmän flyttning den 2 maj torde av angivna skäl icke kunna

vinnas utan att tvingande bestämmelser genomföras, närmast av den innebörden,

att hyresavtal oavsett vad parterna avtalat örn hyrestid och uppsägningstid

skall kunna bringas att upphöra nämnda dag. En dylik lagstiftning

kan emellertid befaras medföra oförmånliga verkningar å fastighets- och

hyresmarknaden och står i strid mot önskemålet att trygga hyresgästens besittning

av den förhyrda lägenheten. Ett ingrepp i avtalsfriheten av denna art

är självfallet ägnat att ingiva betänkligheter. Lagbestämmelser i antydd riktning

böra därför icke genomföras utan att alldeles särskilda skäl därtill föreligga.

Fardagsfrågan har ingående behandlats i det av byggnadsindustrisakkunniga

den 19 januari 1938 avgivna betänkandet angående byggnadsindustrien

i Sverige. Även i hyreslagstiftningskommitténs den 31 juli 1938 avgivna betänkande

med förslag till reformerad hyreslagstiftning har uppmärksamhet

ägnats åt detta spörsmål. Ingen av de verkställda undersökningarna giver

vid handen, att något mera allmänt önskemål framkommit att flyttning under

våren äger rum vid senare tidpunkt än den 1 april. Skulle något dylikt

önskemål föreligga torde det, såsom motionärerna också synas göra gällande,

hänföra sig endast till vissa delar av landet. Att för tillgodoseende av ett

sådant lokalt behov tillgripa de tvångsåtgärder, som skulle erfordras för genomförande

av motionens syfte, synes icke böra ifrågakomma. Det lärer för

övrigt svårligen kunna undvikas, att en förflyttning framåt av fardagen den

1 april medför, att jämväl fardagen den 1 oktober måste flyttas framåt motsvarande

tid. För en lagändring i sistnämnda riktning lia alls inga skäl förebragts.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 maj 1945.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Linder, Björkman, Hage, Carl

Eric Ericsson, Nils Elowsson och Wahlund;

från andra kammaren: fröken Andersson, herrar Pettersson i Hällbacken*, Ryberg,

Hermansson, fru Johansson*, herrar Larsson i Östersund, Lundberg i Uppsala och

Osterman.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Nils Elowsson.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39; bilagor.

7

Bilaga A.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom beslut den 9 februari 1945 har Kungl. Maj:t anbefallt socialstyrelsen

att till utskottet avgiva yttrande över en i första kammaren väckt motion,

nr 43, angående viss ändring i lagen om nyttjanderätt till fast egendom. I anledning

härav får styrelsen anföra följande.

I motionen ifrågasättes en sådan ändring av gällande hyreslagstiftning, att

en av de där angivna fardagarna, den 1 april, utbytes mot den 1 maj. Detta

önskemål, som uppenbarligen är anpassat till vissa speciella, i särskilda trakter

av landet rådande förhållanden, torde förutsätta, att den 1 november samtidigt

blir fardag i stället för den i lagen angivna andra fardagen, den 1 oktober.

Den sistnämnda är ju den ojämförligt viktigaste fardagen i vårt land.

Det blir då ett särskilt spörsmål, huruvida också denna konsekvens av den

ifrågasatta förändringen skulle anses vara önskvärd på något håll. Härom

uttalas intet i motionen.

Fardagsfrågan har ett flertal skilda aspekter, och den har sedan länge varit

föremål för offentlig sakkunnig diskussion. Den behandlades sålunda ingående

i 1934 års byggnadsindustrisakkunnigas utredning om byggnadsindustrien i

Sverige (SOU 1938:10) ävensom i det av sakkunniga inom justitiedepartementet

något senare avgivna betänkandet med förslag till reformerad hyreslagstiftning

(SOU 1938:22). Växlande behov och önskemål beträffande fardagarna

ha i här nämnda och andra undersökningar belysts från olika synpunkter.

Dessa redan nu utförda omfattande utredningar giva icke vid handen,

att något mera allmänt önskemål örn ändrad förläggning av i hyreslagstiftningen

angivna fardagar skulle ha gjort sig gällande. Den i det nyssnämnda

betänkandet örn en reformerad hyreslagstiftning framförda meningen, att det

icke finnes något skäl att i lag fixera fardagar, som icke ha vunnit allmän

hävd, synes fortfarande ha sitt fulla berättigande.

Tradition och sedvänja ha i själva verket här mera att betyda än hyreslagstiftningens

bestämmelser. Det må erinras örn det i detta sammanhang

betydelsefulla förhållandet, att lagen lämnar vederbörande parter på hyresmarknaden

full frihet att överenskomma om hyresavtals utlöpande vid annan

tid än fardagarna. Stadgandet om fardagar har endast i särskilda fall

och speciellt där ingen uppsägningstid har bestämts en rättsligt förpliktande

verkan med avseende på tiden för flyttningarnas verkställande.

Skulle man åter vilja ändra sedvänjan i nämnda avseende, torde härför krävas

en lagstiftning av en betydligt mera ingripande och tvångsmässig art än

de nu gällande bestämmelserna. Det torde icke finnas tillräcklig grund för att

ifrågasätta en sådan helt förändrad lagstiftning.

Det bör slutligen också tagas i betraktande, att utomordentligt exceptionella

förhållanden för närvarande äro rådande på bostadsmarknaden i det hela.

Fardagarna ha i den nuvarande situationen icke alls samma praktiska betydelse

som i normala tider. Hur utvecklingen efter krigets slut skall gestalta

sig, är åter på detta som på andra områden alltjämt synnerligen ovisst. Förutsättningarna

för en utredning torde med hänsyn härtill för närvarande i

varje fall få anses som mycket ogynnsamma.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 39; bilagor.

Under hänvisning till vad ovan har anförts avstyrker styrelsen den i den

remitterade motionen gjorda hemställan örn utredning i syfte att få till stånd

en ändring av gällande lag beträffande fardagarna.

Stockholm den 23 februari 1945.

KARL J. HÖJER.

Erik Alexanderson.

Bilaga B.

Till riksdagens andra lagutskott.

Sedan utskottet berett Sveriges fastighetsägareförbund tillfälle att avgiva

yttrande över en inom första kammaren väckt motion nr 43 av herr Hansson

och herr Nils Elowsson angående den ändring i hyreslagen, att 1 april

såsom fardag måtte framflyttas till 2 maj, får förbundet härmed anföra

följande.

Frågan om antalet f ardagar och dessas förlängning under året var t oremål

för ingående övervägande i samband med 1939 års hyreslagstiftning.

Hyreslagstiftningskommittén, vars betänkande i denna del var enhälligt

(SOU 1938:22, s. 165 ff.), förklarade sig icke ha funnit skäl föreligga till

vare sig utökning av antalet lagstadgade fardagar eller ändrad förläggning

av fardagarna. Av intresse är att konstatera, att kommittén därvid tagit hänsyn

bland annat till vad 1934 års byggnadsindustrisakkunniga anfört för

och emot en omläggning av fardagssystemet. Byggnadsindustriens speciella

synpunkter på frågan hade sålunda jämväl de varit föremål för prövning.

Kungl. Maj :t intog, i proposition nr 166 till 1939 års riksdag, såtillvida en

från hyreslagstiftningskommittén avvikande ståndpunkt, att Kungl. Maj:t

skulle äga för viss ort förordna, att uppsägning av hyresavtal skulle kunna

i vissa fall, oavsett avtal om annan fardag, ske till den 1 april. Någon ändring

i fråga om fardagamas förläggning till 1 april och 1 oktober ifrågasattes

emellertid icke.

Med hänsyn till vad sålunda framhållits torde det med fog kunna göras

gällande, att frågan om lämpligheten eller nödvändigheten av en omläggning

av de legala fardagarna blivit så nyligen på ett uttömmande sätt prövad

att det redan med hänsyn därtill icke föreligger anledning att nu upptaga

frågan till förnyad utredning.

Vad själva motionen angår, så har man svårt att undgå uppfattningen att

motionärerna förbisett det förhållandet, att lagen principiellt jmedger avtalsfrihet

i fråga örn hyrestidens förläggning under året. Det står ju hyresvärden

fritt att avtala örn vilken dag som helst såsom begynnelse- resp. slutpunkt

för avtalstiden. För att göra exempelvis 2 maj till fardag kräves följaktligen

icke någon lagstiftning. I den mån det i södra Sverige skulle vara

till gagn för uttorkningen av nyuppförda hus att inflyttningen mera allmänt

ägde rum den 2 maj i stället för någon tidigare dag, får man väl tvärtom

antaga att byggmästarna, då de gå att hyra ut sina lägenheter, skola låta

sig angeläget vara att träffa avtal med därtill anpassat innehåll.

Då således redan gällande lag bereder möjlighet för tillgodoseende av

motionens syfte, synes det icke böla komma i fråga att vidtaga någon ändring

i lagen. Örn de av motionärerna anförda förhållandena ha någon betydelse

för byggnadsindustrien, så är det i detta sammanhang allenast fråga

örn önskvärdheten att skapa en lokal sedvänja. Någon hela landet omfattan
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39; bilagor. J

de lagstiftning med tvingande bestämmelser angående fardagarnas förläggning

ifrågasätta ju icke ens motionärerna. För skapande av här åsyftade

sedvänja är det därför blott så mycket naturligare att avtalsvägen anvisas

såsom den riktiga.

Med åberopande av vad sålunda anförts får förbundet avstyrka den ifrågasätta

utredningen.

Stockholm den 13 mars 1945.

SVERIGES FASTIGHETSÄGAREFÖRBUND

I. FAGRAEUS.

Sigurd Ahlmark.

Bilaga C.

Till andra lagutskottet.

Undertecknat förbund, som beretts tillfälle avgiva yttrande över en av

herrar J. Hansson och N. Elowsson i första kammaren väckt motion angående

förflyttning av april!''ardagen, får vördsamt anföra följande:

Fardagsfrågan har, som torde vara känt, varit föremål för ingående diskussion

och prövning av bl. a. byggnadsindustrisakkunniga, som i sitt digra

betänkande, vilket avlämnades i januari 1938, i kap. 13 ingående behandlat

detta spörsmål. Sedermera upptogs fardagsfrågan av hyreslagstiftningskommittén,

som föreslog, att Konungen skulle äga förordna om Hängande bestämmelser

angående rätt till uppsägning av hyresavtal till såväl den 1 oktober

som den 1 april. I den nya hyreslagen, som av riksdagen antogs 1939,

finnas i 47 § upptagna bestämmelser angående fardagsfrågan.

Såväl byggnadsindustrisakkunniga som hyreslagstiftningskommittén synes

ha kommit till den uppfattningen, att om tillfälle beredes till flyttning såväl

den 1 oktober som den 1 april skulle härigenom skapas förutsättningar för

ökad kontinuitet inom byggnadsverksamheten.

Den fardag, som av motionärerna föreslagits, skulle måhända för vissa

landsdelar vara fördelaktig, men vi lia svårt att komma ifrån, att om aprilfardagen

flyttas till 2 maj konsekvensen bjuder, att oktoberfardagen flyttas

till den 1 november. De flesta hyresavtal upprättas som bekant per år eller

per halvår. Även örn sålunda de skäl, som anförts av motionärerna, icke

kunna helt frånkännas betydelse, torde dock en ändring som den föreslagna

icke medföra sådana praktiska fördelar att avsteg bör göras från den lösning

av fardagsfrågan som skett genom 47 § hyreslagen och som grundar

sig på utredningar av hyreslagstiftningskommittén och byggnadsindustrisakkunniga.

Härtill kommer, att motionärerna synas endast åsyfta södra

Sverige utan alf lia undersökt huruvida verkningarna utav en ändrad tid

för aprilfardagen skulle lia samma betydelse för landets övriga del.

Enligt vårt förmenande kan icke en ändring av aprilfardagen genomföras

på sätt motionärerna yrkat med mindre hela fardagsfrågan blir föremål för

en förnyad ingående prövning.

Stockholm den 14 mars 1945.

HYRESGÄSTERNAS RIKSFÖRBUND

OSKAR BENGTSSON.

liihilnf} till riksdagens protokoll 1:945. 0 sami 2 avd. Nr 39; bilai/or.

1

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 39; bilagor.

Bilaga D.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom utskottets skrivelse den 7 februari 1945 ha vi bereus tillfälle avgiva

yttrande över en inom riksdagens första kammare av hrr Hansson och

Elowsson väckt motion nr 43 angående viss ändring i lagen om nyttjanderätt

till fast egendom, och få vi med anledning därav anföra följande.

I motionen framhålles, alt det är en allmän strävan att söka bereda jämnare

sysselsättning för byggnadsfackens arbetare och beröva dessa yrken

deras säsongkaraktär. Motionärerna anföra, att en framflyttning av den nuvarande

fardagen 1 april till den 2 maj skulle särskilt för landets södra delar

bidraga till ett ökat vinterbyggande genom att en mera tillfredsställande

uttömning av byggnaderna erhölles.

Även om detta är riktigt, återstår emellertid frågan, om den liyressökande

allmänheten, som hittills till huvudsaklig del varit inställd på den 1 oktober

som flyttningsdag, kan förmås att i erforderlig omfattning övergå till den

1 april eller 2 maj. För närvarande är detta problem knappast aktuellt, emedan

rådande stora bostadsbrist medför, att nyproducerade lägenheter bliva

uthyrda när helst de färdigställts under året. När normala tider återkomma,

torde likväl problemet återigen aktualiseras. Då vinterbyggandet i allmänhet

icke möter några tekniska svårigheter, är det givet, att denna fråga berör

hela landet och icke endast södra Sverige, även örn förutsättningarna för

vinterbyggande där äro förmånligare.

Varje förnuftig åtgärd, som kan bidraga till en jämnare fördelning av

byggnadsverksamheten över hela året, bör givetvis understödjas. Då fardagarna

äro av största betydelse för den stora del av byggnadsverksamheten,

som utgöres av bostadsproduktion, anse vi sålunda önskvärt, att fardagsfrågans

betydelse i detta avseende blir allsidigt undersökt.

På grund av vad vi sålunda anfört, få vi tillstyrka motionärernas förslag

om utredning, vilken bör utsträckas att omfatta fardagsfrågan i hela dess

vidd.

Stockholm den 14 mars 1945.

SVENSKA BYGGNADSINDUSTRIFÖRBUNDET

F. HOLMÉN.

Stockholm 1945. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

431174

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.