Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om höjning av den övre åldersgränsen för inträde i erkänd sjukkassa.

1945-02-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1945:4, Utlåtande i anledning av väckt motion om höjning av den övre åldersgränsen för inträde i erkänd sjukkassa.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 4.

1

Kr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 9 februari 1945 kl. 11 fm.

Utlåtande i anledning av väckt motion om höjning av den övre

åldersgränsen för inträde i erkänd sjukkassa.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 42,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Hansson i Skediga hemställt,

att »riksdagen måtte besluta sådan ändring av 9 § i förordningen örn

erkända sjukkassor, att inträde kan beviljas den som fyllt 15 men inte 60 år.»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet

hänvisa till motionen.

Enligt 9 § tredje stycket förordningen den 26 juni 1931 (nr 280) örn erkända

sjukkassor må inträde i erkänd sjukkassa beviljas allenast den, som

fyllt femton men icke femtio år, har god hälsa och icke är behäftad med

lyte, vilket medför eller skäligen kan förväntas medföra väsentlig nedsättning

av arbetsförmågan eller påkalla läkarvård i större utsträckning. Härifrån

göres dock bl. a. det undantaget, att vad sålunda stadgats icke skall

gälla vid överlåtelse å erkänd sjukkassa av annan understödsförenings rörelse

eller viss del därav på sätt sägs i 59 eller 66 § lagen den 24 mars 1938

örn understödsföreningar. 59 § avser överlåtelse av understödsförenings rörelse

i samband med föreningens likvidation, 66 § frivillig överlåtelse av understödsförenings

rörelse. Genom förordningen den 1 december 1944 angående

ändring i vissa delar av sjukkasseförordningen har gjorts undantag jämväl

för det fall att med tillsynsmyndighetens begivande inträde i sjukkassa

beviljas medlemmar av förening eller annan sammanslutning, vilken därom

träffat överenskommelse med kassan.

Rätt till inträde i lokalsjukkassa skall enligt 10 § i förordningen — med

bl. a. de inskränkningar som nyss nämnts — som regel tillkomma envar inom

kassans verksamhetsområde bosatt man eller kvinna, vars ålder icke

överstiger fyrtio år. I 11 § stadgas, att rätt till inträde i centralsjukkassa

skall tillkomma dels en var medlem av lokalsjukkassa inom centralsjukkassans

verksamhetsområde (indirekt ansluten medlem) dels ock regelmässigt —

med samma inskränkningar, som gälla beträffande inträde i lokalsjukkassa

— en var å ort inom verksamhetsområdet, för vilken lokalsjukkassa icke

finnes, bosatt person, vars ålder icke överstiger fyrtio år (direkt ansluten

medlem).

Beträffande de skäl, som under förarbetena till sjukkasseförordningen åberopats

till stöd för uppställandet av de nu angivna åldersgränserna, får utskottet

hänvisa lill sitt ullåtande nr 3 vid 1943 års riksdag, s. 7—10.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 9 sami. 2 avd. Nr 4—5.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 4.

Vid nämnda års riksdag hemställde herr Hansson i Skediga i en inom andra

kammaren väckt motion, nr 202, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

måtte begära skyndsam utredning om sådana ändringar i nu gällande bestämmelser

för medlemskap i erkända sjukkassor att inträdesåldern höjes till

50 år särskilt med avseende på småbrukare och lantarbetare».

Andra lagutskottet yttrade i nyssnämnda, i anledning av motionen avgivna

utlåtande nr 3:

Under förarbetena till 1931 års sjukkassereform har framhållits, att det

med hänsyn till den vid högre levnadsålder ökade sjukdomsrisken icke bör

kunna åläggas sjukkassa att bevilja rätt till inträde åt personer, som överskridit

en viss ålder, åtminstone icke därest sjukkasseväsendet ordnades efter de

grundprinciper, som sedermera kommo till uttryck i 1931 års förordning i

ämnet. Det torde hava rått enighet örn att denna högsta åldersgräns för rätt

till inträde skulle ligga mellan 40 och 50 år. Viss tveksamhet synes emellertid

hava yppats beträffande frågan var inom det sålunda angivna området

åldersgränsen lämpligen borde sättas. I det lagförslag, som förelädes 1926

års riksdag, sattes åldersgränsen till i regel 45 år. Den gräns, som slutligen

fastställdes, blev emellertid för de normala fallen 40 år.

Spörsmålet, huruvida ifrågavarande åldersgräns i 1931 års förordning bör

bibehållas eller örn — särskilt med hänsyn till efter förordningens ikraftträdande

möjligen vunna erfarenheter — gränsen kan höjas, finner utskottet

vara förtjänt av uppmärksamhet.

Emellertid befinner sig såsom förut anförts frågan örn en allmän reform

av sjukkasseväsendet under utredning. Den år 1938 tillsatta social vårdskommittén

har till uppgift att företaga en allmän översyn av socialvården.

För fullgörande av sitt uppdrag har kommittén funnit erforderligt att upptaga

sjukkasseverksamheten till mera ingående prövning. Kommittén torde

komma att slutföra denna fråga och framlägga förslag i anledning därav

under första hälften av innevarande år. Med hänsyn härtill finner utskottet

ej skäl föreslå riksdagen att göra någon framställning till Kungl. Maj:t i

den med motionen avsedda frågan.

Utskottet hemställde på grund av vad utskottet sålunda anfört, att motionen

icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Denna hemställan bifölls

av riksdagen.

Såsom ovan framhållits gjordes genom förordningen den 1 december 1944

angående ändring i vissa delar av sjukkasseförordningen undantag från de

i 9 § tredje stycket angivna inträdesvillkoren för det fall att med tillsynsmyndighetens

begivande inträde i sjukkassa beviljades medlemmar av förening

eller annan sammanslutning, vilken därom träffat överenskommelse

med kassan. Nämnda författningsändring var föranledd av en underdånig

skrivelse från svenska sjukkasseförbundet, vari hemställdes, att sjukkasseförordningen

måtte kompletteras med en bestämmelse, som gåve erkänd

sjukkassa rätt att på kollektiv väg medgiva anslutning av grupper, anställda

vid visst företag, även om för dem, som tillhörde gruppen, de för individuellt

inträde gällande villkoren ej vore uppfyllda. Såsom motivering härför

anföres bl. a., att enligt vad förbundet hade sig bekant vid vissa företag

förefunnes önskemål om att få ansluta olika grupper anställda direkt till de

erkända sjukkassorna, varvid man förutsatte,att även de, som på grund av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 4.

3

nuvarande inträdesbestämmelser icke vore inträdesberättigade, skulle omfattas

av anslutningen. Då en sådan anslutning måst ske genom anlitande

av särskilda understödsföreningar och denna procedur vore mycket omständlig

och tidsödande, borde det enligt förbundets mening övervägas, huruvida

icke en dylik anordning kunde möjliggöras på ett enklare men ändock

för sjukkasseverksamheten fullt betryggande sätt.

I den proposition, nr 295, vari förslag till bland andra nu ifrågavarande

författningsändring framlades för 1944 års riksdag, anförde föredragande departementschefen,

statsrådet Möller, att grunden till de i 9 § tredje stycket

sjukkasseförordningen angivna inträdesvillkoren vore intresset att nedbringa

försäkringsrisken, så att avgifterna kunde hållas inom rimliga gränser.

Undantag från inträdesvillkoren hade i förordningen gjorts för det fall, att

annan understödsförenings rörelse helt eller delvis överlätes på sjukkassa. En

sådan överlåtelse innebure, att understödsföreningens medlemmar helt eller

delvis anslötes till sjukkassan, oberoende av sin ålder och sitt hälsotillstånd.

Sjukkassan hade härvid möjlighet att bereda sig gottgörelse för den ökade

försäkringsrisken genom särskilda villkor vid överlåtelsen. Den nu förevarande

framställningen från sjukkasseförbundet avsåge att skapa en enklare

form för kollektiv anslutning till sjukkassa, främst med tanke på sådana

fall, att personer, som vore anställda vid visst företag, jämlikt gällande kollektivavtal

skulle vara medlemmar i sjukkassa. Man hade önskat, att en

sådan kollektiv anslutning även skulle kunna ske direkt, icke blott såsom

nu genom överlåtelse av understödsförenings rörelse. Mot införande av en

dylik direkt kollektivanslutning syntes intet vara att erinra, under förutsättning

att de inträdessökande tillhörde någon organisation, med vilken sjukkassan

kunde träffa avtal rörande villkoren för anslutningen och som hade

tillräcklig ekonomisk bärkraft för att kunna garantera, att villkoren uppfylldes.

Andra lagutskottet, som behandlade propositionen, hemställde i utlåtande

nr 70 om bifall till propositionen oförändrad i denna del. Utskottets utlåtande

godkändes av riksdagen.

Socialvårdskommittén har i april 1944 framlagt förslag till lag om allmän

sjukförsäkring (SOU 1944: 15 och 16). Den nya sjukförsäkringen har

föreslagits skola träda i kraft den 1 januari 1947.

I 9 § tredje stycket förordningen örn erkända sjukkassor äro vissa villkor

angivna, vilka i allmänhet skola gälla för inträde i dylik kassa. Villkoren

innebära dels att den inträdessökande skall vara i åldern mellan 15 och 50

år, dels ock att han skall vara vid god hälsa. Grunden till dessa inträdesvillkor

är intresset att nedbringa försäkringsrisken, så att avgifterna kunna hållas

inom rimliga gränser. Undantag från inträdesvillkoren har i förordningen

gjorts bl. a. för det fall att annan understödsförenings rörelse efter godkännande

av tillsynsmyndigheten helt eller delvis överlåtes på sjukkassa. Anledningen

till nu nämnda undantag är all kassan i dylika fall har möjlighet att

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 4.

bereda sig gottgörelse för den ökade försäkringsrisken genom särskilda villkor

vid överlåtelsen. Enligt en den 1 december 1944 gjord ändring i 9 § tredje

stycket i förordningen göres såsom motionären framhållit undantag från

inträdesvillkoren jämväl för det fall att med tillsynsmyndighetens begivande

inträde i sjukkassa beviljas medlemmar av förening eller annan sammanslutning,

vilken därom träffat överenskommelse med kassan. Sjukkassan kan i

dylika fall betinga sig särskild ekonomisk gottgörelse av sammanslutningen

för medlemmarnas inträde. Förutsättning för att anslutningen skall kunna

godkännas av tillsynsmyndigheten är givetvis, att sammanslutningen har

tillräcklig ekonomisk bärkraft för att kunna garantera att villkoren uppfyllas.

Spörsmålet, huruvida och i vad mån den i 9 § angivna högsta åldersgränsen

för rätt till inträde i sjukkassa vid individuell anslutning må kunna höjas, är

enligt utskottets mening värt beaktande. Emellertid har socialvårdskommittén

i april föregående år framlagt förslag till lag örn allmän sjukförsäkring.

Förslaget innebär, att varje svensk medborgare, som bor i Sverige, efter

fyllda 16 år skall vara skyldig tillhöra en allmän sjukkassa och därmed vara

sjukförsäkrad såväl för egen som för eventuella familjemedlemmars del. De

allmänna sjukkassorna äro avsedda att uppstå genom ombildning av de erkända

sjukkassorna. Frågan örn införande av obligatorisk sjukförsäkring

torde sålunda inom kort bliva föremål för ställningstagande från statsmakternas

sida.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 februari 1945.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Linder, Wistrand*, Forslund, Olöf

Carlsson, Hallagård och Gunnar Andersson;

från andra kammaren: herr Olovson i Västerås, fröken Andersson, herrar Pettersson

i Hällbacken, Ryberg, Nilson i Eskilstuna, Hermansson*, Larsson i Östersund och

Andersson i Eskilstuna.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.